RSS

Pendelcykling hem

Pendelcyklingen hem idag blev en incidentfri och lugn cykelfärd genom ett hårt trafikerat Göteborg. Som jag nämnd förut idag är bilisterna inte lika stissiga som på morgonen. Det var även ett kanonfint väder med sol från en nästan klar himmel. Lite motvind serverades också. Detta är cykling när den är som bäst och jag kan inte låta bli att hånle över de långa köerna ner till Tingstadstunneln, när jag cyklade på Ringövägen och passerade över tunnelnedfarten. Det känns riktigt skönt att slippa de köerna och jag är nog också hemma snabbare än dem. Nu blir det tyvärr ingen cykel förrän på onsdag.

Nu ikväll skall jag fira min tvååriga bröllopsdag med frugan, lite varmrökt lax och champagne. Det ser jag fram emot.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2014 i Familj och Vänner, Träning

 

Lite stissigt i trafiken

Veckan började med pendelcykling och till min stora glädje var med gamle medryttare Kenneth med idag. Efter en lång semester skulle han också göra entré i hamsterhjulet. Naturligtvis hade vi mycket att prata om. Vid ett ställe på von Utfallsgatan kom det en bilist som smög upp bakom oss och la sig på tutan. Det där är ju vardagsmat när självutnämnda pajassheriffer skall ”lära sina medtrafikanter lite ett och annat”. Det brukar vi ta med en gäspning, men denna gång mörknade det betänkligt i Kenneths ansikte och helt plötsligt såg jag när han susade förbi och efter den där bilisten, som han otroligt nog hann ifatt vid ett stoppljus. Den fartökningen han gjorde där var i Tour deFrance-klass. Jädrar vad det gick undan. Och vad som sades där framme vet jag inte. Jag fick en resumé av honom senare som jag misstänker var tvättad från de värsta uttrycken. Själv när jag såg detta så skrattade jag så tårarna rann. Det är inte ofta sinnet rinner av den mannen, men idag gjorde det så. Att se denna reaktion där han i raketfart satte efter den där bilen, var obetalbar och jag tror nog att han räddade hela dagen för mig. Jag garvade länge efteråt.

Trots detta kändes det ovanligt stissigt i trafiken idag. En snubbe i en firmabil la sig jämsides med kenneth på Ringövägen och sa något jag inte hörde. Låg ca 5 meter efter honom där. Och det var ju rätt person att tjafsa med då. Ett illvrål hördes min min medryttare och snubben i firmabilen vevade upp rutan och drog iväg. Återigen ett gott garv. Nu är det så att min käre medryttare är till sin läggning väldigt lugn och sansad. Men han tillämpar samma princip som jag gör: Det bemötandet jag får – det bemötandet ger jag tillbaka. Idag fick jag i alla fall en fantastisk underhållning och hade riktigt kul på väg till jobbet. Vid Hjalmar Brantingsplatsen var det min tur att bli förbannad, när en västtrafikbuss (vilka annars?) startade och körde precis när jag var framme vid vägkanten. Jag hade ögontakt med hon som körde bussen (eller rättare sagt startade bussen). Och jag var övertygad att hon inte skulle dra iväg där. Men helt plötsligt vinkade hon åt mig och körde. I det ögonblicket skänkte jag en stor tacksamhetens tanke till min nyinköpta cykel med skivbromsar. Hade jag inte haft dom hade det troligtvis smällt. Normalt sett så litar jag mycket på västrafiksbussar som jag litar på en skallerorm. Men eftersom hon vinkade tog jag det som ett klartecken. Två gånger gjorde jag misstaget. Första och sista gången. Jag var så upptagen med att få stopp på cykeln att jag inte hann bli förbannad. Ilskan kom senare, men då var det hela över. Så kan det gå.

Ingen skall inbilla sig att pendelcykla är incidentfritt. Idag var det några stycken och ett par gånger renderade det mig ett rejält garv. Nu var inte denna cykeltur så neggig som det kanske låter. Bortsett från dessa småfadäser, hade vi en grymt skön och trevlig tur till jobbet, med härlig morgonsol och vindstilla. En riktigt behaglig cykeltur, precis som en pendelcykling skall vara. Jag får väl hoppas att det blir en lugnare hemresa. Det brukar vara stissigare på morgonen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2014 i Träning

 

Bröllopsdag

Tiden den bara går. Idag firar Carina och jag bröllopsdag. Idag är det två år sedan den där magiska dagen i Nösslinge då vi gifte oss. Vi har haft två underbara år i nöd och lust och jag ser fram mot många år till med denna fantastiska Kvinna. Grattis på bröllopsdagen älskade Carina! You’re simply the best!Carina

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2014 i Familj och Vänner

 

Även jag på G

Senast jag var ute och gjorde någon form av träning till fots var första veckan av min semester då Carina och jag var uppe vid Ramundberget och gick i fjällen. Det var lite mer ansträngande än vad jag först trodde. Min Cordarone var då verksam. Efter hand semestern fortsatte har jag blivit mer och mer tyngd av medicinen och dess biverkningar. Cordaronens grepp blev värre och värre och resulterade att jag egentligen inte orkade med någon fysisk aktivitet alls. I princip har jag legat på soffan som en död sill. Förvisso gjorde jag färdigt min bok. Sista veckan blev det ett par cykelturer och förra veckan ett par pendelcyklingar. Det kändes bra. Att springa funkar inte, bara att konstatera. Simning, ja – cykling, ja. Men inte mer. Löpning funkar bara inte. Detta har nästan drivit mig till vansinne, för att inte tala om den besvikelse jag har gått igenom när jag fått ställa in allt tävlande. Besvikelsen och frustrationen har förstärkts av den senaste tidens kamp mot sjukvårdsbyråkrati.

Men idag gjorde jag uppror mot min medicin, mot min situation och mot den där jävla sjukvårdsapparaten. jag kan inte gå omkring och lida av biverkningar. Det för mig inte framåt. Skall jag nå Ironman i Kalmar 2015 måste jag göra något under tiden jag är under Cordarones stövel. Det blir mycket pendelcykling. Men idag tog jag fram mina gångstavar och gav mig ut på en kortare stavgångsrunda. Och det kändes helt underbart! Jag fick samma vibbar som jag fick 2012, då jag startade upp med stavgång. Jag tog i allt jag kunde för att se vad jag tålde och blev ganska svettig, mer än normalt (en av mina biverkningar). De 6,5 kilometerna tog mig 63, men jag var grymt trött efteråt. Det skall jag villigt erkänna, men för mig var detta ett stort steg. Jag är mycket nöjd och mycket gladare idag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 augusti, 2014 i Hälsa, Träning

 

Patientförening på G

Idag har jag och två till testat detta med gruppvideosamtal över Skype. Med rätt versioner och några handgrepp fick vi igång det hela. Så nu ligger vi i pool position för att starta upp vår patientförening. Det finns intresse från många håll för detta och även våra amerikanska olycksbröder och systrar har visat ett intresse att få kontakt. Äntligen har denna boll börjat rulla…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 augusti, 2014 i Hälsa

 

Uterummet är klart för vintern

Lite nyttig har jag alltt varit denna dag. Jag har monterat de sista detaljerna på våra nya pendelcyklar. Bland annat belysning fram och bak. Jag har även sett till att min Nishiki har ätt utrustning – sadelväska, väska med pump, extra slang och verktyg. Bytt pedaler på min gamla Nishiki, som numera har SPD-pedaler istället för SPD-SL. Lite längre fram skall jag investera i ett par Schwalbe Marathon Winter dubbdäck. Crescenten skall jag göra mig av med och jag har en som är intresserad av den, annars blir det annons på blocket.

I samma veva passade jag på att ställa om vårat uterum inför vintern, så att alla cyklar etc kommer in där och att vi kan ha genomgång till dörren så att vi kan ta in cyklar via svalen (trapphuset på rikssvenska). Så nu är det funktionellt under höst, vinter och vår. Mycket nöjd.

20140830_131653

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 augusti, 2014 i Hemma

 

Dubbelmoral

Tyvärr är det en dubbelmoral från samhället. I grund och botten gäller och härskar devicen: money talks. Ju längre upp till ytan du kommer så pratas det om vård, omtanke och omsorg. Det ena efter det andra gulliga kommer fram. Korta köer, vårdval, kvalitén på vården etc. Men nu är det så att idag görs ingenting för patientens bästa. allt som gör är för utan för landstingets bästa.Landstinget (sjukvården främst) är en organisation med omvänt syfte.

Först skapas ett mål av korkade politiker (tautologi?). Sedan skapas vårdenheter som skall innehålla en massa funktioner. Barnavdelning -check! Medcinmottagning – check! Röntgen – check! Hjärtmottagning – check! Akutmottagning – check! detta skall göras så billigt som möjligt. Sedan för att det inte skall bli så dyrt, måste en kontrollapparat inrättas. Kontrollapparaten behöver inte vara kompetent. För de små skärvarna som blir kvar skall man då ta hand om de som organisationens är syfte – sjuka människor. Då får man ta hand om de som organisationen har råd med, resten får vänta tills man har råd.

I en ”normal organisation” skulle organisationen växa fram för att hela tiden lära av sina misstag och bli bättre. I dessa fall möter organsiationen något som kallas för kunder och de gör allt för sina kunder. Efter som kunderna föder denna organisation. Men inte landstingen. För att komma runt detta så döps kunderna om till patienter och vips så behöver man inte göra allt längre, trots att det är patienterna som föder denna organisation. Landstinget är sannerligen märkligt.

Här hamnar samhället i ett moraliskt dilemma. Man vill ju rädda så många som möjligt och främja en god hälsa somt medför att vi blir friskare och lever längre (i alla fall vart fjärde år). Och det är väl bra. Men!! Bakom nästa krök ylar man över pensionerna, att vi lever för länge etc. Det blir alldeles för dyrt att hålla liv i gamla kärringar och gubbar. Vi måste få lera att dö tidigare så att äldrevården och pensionärerna inte kostar så mycket. Men hur gör vi då? Jo! Så gör vi! Vi går ut och säger att vi måste jobba längre och får vänta längre på pensionen! Eftersom resten av samhället (utom sjukvårdsorganisationen) har blivit effektivare så kommer ju människor slitas ner snabbare och effektivare. Det leder ju till ökade skador och sjukdomar, som gör att folk knoppar av i förtid och då får vi mindre äldre. Fiffigt va!? Blir man dålig innan man hunnit fram till pensionen tillämpar sjukvården, den slutliga lösningen. De som mår dåligt placeras i en kö, ungefär som en myndighet begraver ett ärende i en utredning. Under denna nedbrytningsprocess av levande människor hanteras de sjuka av Förnedringskassan. I denna kö, kanske några till knoppar av. Men vad gör det? Det har ju sparats pengar och cirkeln är sluten.

Naturligtvis blir jag förbannad när jag läser detta, men tyvärr inte det minsta förvånad

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 augusti, 2014 i Hälsa, Åsikter

 
 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.