RSS

En riktig oxdag

Idag har vi varit iväg bortom Tännäs och kollat in myskoxar. Vi samlades vid fiskecentret i Tännäs och åkte vidare till platsen där de finns. De har ett jättehägn på totalt 15 hektar, uppdelat i 3 separata hägn. Myskoxen var ingen jättevarelse och har en mankhöjd på ca 1,5 till 1,6 m. Tjuren väger ca 500 kilo. Trots detta är det en ilsken jäkeln som inte ens björnar rår på. Dom springer helt enkelt ner dom. Myten om att om man möter en myskoxe som är arg att man klarar sig om man springer nerför en backe är bara nonsens. Djuren kommer up i en hastighet av 50 km/h och det är ingen som springer ifrån en myskoxe. Vi var bara några meter ifrån från vår utkiksplattform och det var ett ganska mäktigt möte. Guiden sa att om den tjuren som vi tittade på ville, kunde han springa genom hägnet, så man skall beundra dessa djur på avstånd när de är ute i det fria. Hur som helst var det en fantastiskt upplevelse.

På vägen hem stannade vi till vid ett ställe och kollade in en krater från ett stort meteoritnedslag för 2000 år sedan. Det måste varit en jäkla smäll när den bumlingen damp ner i backen.

Vi avslutade vår sista kväll här uppe på Ramundberget med en kvällspromenad ner till Ljusnan, där vi tog tillfället i akt att vada över. Vattnet var klart och det gick inte djupare än till knäna. Kul var det! Det är med vemod vi kommer att åka hemåt imorgon.

20140728_124917

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 juli, 2014 i Familj och Vänner, Vardag

 

Fallens dag

Carina väckte mig i morse och tur var väl det för annars hade jag missat frukosten. Jag hade sovit som en stock, trots att det är en mjuk säng, som jag normalt inte är så överdrivet fan av. Men sover gör jag och då har det mindre betydelse. Efter en rejälv frukost och en efterföljande stund på hotellets veranda, packade vi ihop oss och tog bilen bort till Tänndalen (den måste ju också matas), vi drog igenom Tänndalen och körde en liten bit förbi Hamarfjället och stannade till vid målet. En naturrastplats. Vid denna rastplats låg det vackra Anderssjöåfallet. Ett fantastiskt vackert vattenfall (och högt). Det fanns en lång trappa upp utmed fallet och med lång, så menar jag lång. Vi gick uppför denna. Pausade och tittade på fallet otroligt mäktigt. Vid en avsats i fallet hade det bildats en liten damm. Där hoppade jag i och tog ett dopp. Det var ganska impulsivt för jag hade inga badkläder med mig och hoppade i i fillingarna. Vattnet kan inte anklagas för att vara kallt och det var verkligen skönt. Så skönt att jag blev kvar. I mitten fanns en lite fördjupning och det blev som att sitta i en naturlig jaccuzi. En liten stund senare tog mig en liten bit uppåt där vattnet forsade ner i denna avsats. Det var då jag fick känna på vattnets kraft. Det hela utvecklade sig till ett styrkepass, för jag fick verkligen ta i för att hålla emot mig när jag satte mig mitt i forsen. Det var nästa så att fillingarna for av. Men vad läckert det var att sitta där, mitt i forsen, och låta naturen själv massera min rygg. Där satt jag och hade inte den minsta lust att flytta mig. Men säg det som varar för evigt och speciellt då det var roligt, efter ca 10 minuter var det att kravla sig upp ur forsen.

IMG_20140727_134103

Efter att ha torkat lite och jag fått på mig kläderna igen (utom fillingarna), fortsatte vi leden upp för fallet. Det var en bra bit. Inte nog med att vi fick se detta vattenfall i många olika vinklar, väl uppe på toppen hade vi en fantastik utsikt över Tänndalen. Vi åkte hem, tankade på vägen och gjorde sedan ett nedslag på uteverandan vid hotellet och åt en grillad macka som sköljdes ner med en Carlsberg. Life is good. Imorgon tänkte vi försöka få se lite myskoxar.

20140727_135940

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 juli, 2014 i Hälsa, Träning

 

Trött

Efter dagens lilla tur på Ramundberget lade jag mig på sängen på hotellet och bara tvärsomnade och jag sov hårt. Jag känner en trötthet i kroppen. Inte på grund av aktiviteterna, utan en annan trötthet, som jag faktiskt inte har känt sedan jag låg på sjukhuset 2012. Detta i kombination med blodtrycksfall och svettningar. Jag kunde lite senare konstatera att det hela rör sig om bieffekter från mitt Cordarone och inte försämrat hälsotillstånd. Men jag måste erkänna att det är lite jobbigt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2014 i Hälsa

 

Ramundberget

Både jag och Carina kände att vi behövde ”lea” upp oss lite efter gårdagens återhämtning och idag tog vi stolsliften upp till toppen på Ramundbeget. Däruppe tog vi en kortare vandring till Osjöstugan. Det är ju ingen överdrift att säga att det är underbart vackert däruppe. Att se dessa fantastiska och vidsträckta vidder. Carina stannade upp flera gånger och glodde bort till Skarsfjället med repliken ”Shit! Har jag varit ända där borta och gått hem!?” Jo minsann, det hade Hon allt. Jag tror att jag har fått en fjällbiten fru. Efter en god lunch har vi slappat en stund. Vi är ju lediga.

20140726_101557

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2014 i Hälsa, Träning

 

Dagen efter

Jag skall villigt erkänna att så här dagen efter, var det lite stelt i ben och leder hos paret Manning. Vi har tagit det ganska lugnt idag och ägnat dagen åt reorganisering och återhämtning. Jag känner dessutom av biverkningar från medicinen (gjorde jag igår också). Jag har även lyckats med bedriften att få en liten blås på insidan av stortån, på vänster tass. Jag hade nog misslyckats lite med min sportslick. OK. Det överlever jag. Det har varit lättare träning i form av att simma i hotellets pool. Kanske lite gym också. Vi får se. Huvudsysslan denna dag är att följa min Kari, som är nere i Tyskland och kör en tredubbel ironman.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 juli, 2014 i Hälsa, Rehab & skador

 

En vandring i paradiset

Vi samlades utanför hotellet för att åka i gemensam trupp till ”helikopterplattan” Som utgjordes av två konor på en myr. Inte Landvetter airport precis. Helikoptern rymde 4 passagerare och den fick göra 3 vändor eftersom sällskapet bestod av 12 personer.20140724_091915 20140724_092000

Jag och Carina hade turen att få åka upp i första svängen och med andra ord få lite extra tid på toppen. 20140724_092154 20140724_092928

I och med att vi stod närmast helikoptern när den landade kunde jag lite påpassligt dirigera Carina runt den och hon fick platsen längst fram bredvid piloten. Det var Hon inte ledsen för. Och vi hade en enorm tur. 8 gånger av 10 måste helikoptern landa lite nedanför toppen på grund av vädret. Men inte denna dag. För idag det blev flyg hela vägen upp.

När helikoptern drog iväg för att hämta nästa gäng. Var jag och Carina, samt två till ensamma däruppe. Det var helt vindstilla där uppe, på ca 1600 meters höjd över havet och det var så stilla. Jag hade kunnat ha ett stearinljus tänt uppe på toppen utan att det skulle blåsas ut. Att stå och titta ut över det stora lugnet är balsam för själen.20140724_093418 20140724_103446

Utsikten är…  woow! Jag vet inte vad jag skall säga. Jag finner inga ord. Men jag gjorde en panoramabild, så får Ni en liten uppfattning, även om det inte gör sig på bild som att se det i verkligheten.SkarsPanorama

Nu är vi redo för en strapatsrik vandring tillbaka. För strapatsrikt blev det verkligen. Det började med en riktig brant nedstigning från toppen, i mycket besvärlig terräng med en massa stenblock. Det gällde verkligen att hålla balansen och se vart man placerade fötterna, ett snedsteg här var ingen hit (tänkte skriva höjdare först, men det hade varit för vitsigt).

20140724_095917 20140724_104040 20140724_111208

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi såg lite djurliv. Några enstaka renar som hade smitit iväg från renskiljningen som hade varit veckan innan. Vi fick även se en kungsörn som glidflög runt. Första gången vi såg örnen var från toppen och vi kunde titta ner på den. Väldigt mäktigt. Fjällräv och järv fick vi inte se.

20140724_111956

Väl nere från själva toppen skulle vi runda den för att komma ner till en platå. Här var det ännu mer stenblock och större och där fick alla slita ganska rejält, för det var mycket svårt att ta sig fram. När vi passerat detta steniga område, skulle vi slutligen över en större snöfläck som också lutade brant. Vi fick verkligen hacka in kängorna i snön för att få ett grepp och inte åka iväg och ner bland stenblocken nedanför.

20140724_115442 20140724_115359

20140724_120700

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När allt detta var över kom vi ut på en lite platå få ungefär 1300 m höjd och där tog vi en matpaus. Då hade vi ”gått” i 1½ timma och förflyttat oss 2,7 km! Det ger en uppfattning om svårigheterna.

Efter denna matpaus gick vi nu över vidderna. Det ser ju inte så märkvärdigt ut från håll. Men obanad fjällterräng är obanad fjällterräng. Massa små bäckraviner att ta sig över och däremellan hyfsat bra att gå. Det tar längre tid än vad man kan tro. Mattias, vår guide, såg till att alla kom fram. 20140724_122157 20140724_122821 20140724_130559

Vattenförsörjningen var inga problem. Allt porlande vatten gick att dricka. Vi stannade till vid en lite större bäck för att dricka (något vi gjorde flera gånger). Det var nog den enda gången jag blev lite besviken under turen. Jag hade förväntat mig härligt kallt porlande fjällvatten. Men vattnet var ljummet, trots det himla gott. Det finns inget vatten, som går upp mot fjällvatten från en rinnande bäck. Men värmen hade gjort sitt.

20140724_134208 20140724_144954

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Över kalfjället, styrde vi nu färden bort mot en markerad vandringsled som skulle föra oss tillbaka. Nu började turen även att kännas i benen. Vandringen bort till leden blev också väldigt ansträngande, det var ju inte slät mark att gå på så att säga.

Jag hade också problemet med att jag inte fick utsätta mig för solljus på grund av Cordaronen och därför måste ha heltäckande klädsel. Det blev milt uttryckt en svettig historia. Där vi gick fanns ingen skugga, bara stekande sol som höll säkert 35-40 grader. Att gå klädd så är verkligen inte så kul. Jag drack vatten som en galning, tog salttabletter och hällde vatten över mig när vi passerade bäckar.

20140724_173245 20140724_154128När man blickar tillbaka och ser varifrån vi startade, så kan man inte annat än förundras över storheten i detta fantastiska landskap. Jag blir väldigt ödmjuk inför sådana här scenarion.

20140724_143413_000

Väl ute på leden, var det betydligt lättare att gå (naturligtvis). Samtidigt hade mörka moln börjat att tona upp sig bakom oss och regn var att vänta. Regnet kom, men det var lätt och svalkande. Även de gånger vi kände lite vind, så jublade alla i sällskapet. Det var den enda svalkan vi fick, innan regnet kom. Annars var det grymt varmt, även uppe på toppen av Skarsfjället.

20140724_180341 20140724_180110

Vi hade precis kommit ner under trädgränsen, då åskan slog ner inte långt ifrån oss. Blixt och knall kom samtidigt. Och det var ett rejält och mäktigt muller som jag tyckte var urhäftigt.Uppehållen nedanför trädgränsen blev desto kortare på grund av myggen. Men ibland stannade vi till som hastigast för att pusta lite.

20140724_182500 20140724_182715Resten av färden tillbaka till bilen blev en hård match mot mygg och bromsar. Och totalt hade vi tagit drygt 10 timmar på oss, inklusive matraster och ett antal olika stopp.

Att vara upp på fjället är en obeskrivlig känsla och det mest läckraste är denna totala stillhet. För det är verkligen stilla på fjället och det får mig att stressa ner rejält. Även om det är strapatsrikt och jobbigt, så är avkopplingen total. Det finns ingen annan plats i detta land som kan erbjuda denna totala avkopplling, som just våra svenska fjäll. Och att göra detta är den absolut snabbaste nedvarvningen från jobbet.

 

 

 

 

 

 
3 kommentarer

Publicerat av på 25 juli, 2014 i Diverse, Hälsa, Träning

 

Tillbaka

Tillbaka efter en heldag på fjället. Helikopterturen var grrrym! Och vandringen tillbaka otroligt vacker,men otroligt jobbig. Högvärme och vindstilla gjorde sitt till. Den tog hela 10,5 timmar. Men nu är vi båda trötta och jag berättar mer imorgon och visar bilder, för just nu orkar jag inte. Vill sova.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 juli, 2014 i Träning

 
 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.