RSS

Kategoriarkiv: Familj och Vänner

Allt som handlar om min närmaste familj och mina vänner

Dubbla premiärer

Det är vår i luften. Soligt och fint igår, soligt och fint idag. Igår fick jag äntligen tummen ur och flaskat upp några flaskor av The Trapped Cat Conspiracy IPA, bara några stycken innan det lilla fatet tar slut. Hälften av ölet finns kvar i fatet, jag tycker personligen det är lite godare att tappa från fat.

Idag blev det en heldag ute på terrassen, inte i baden-baden-stolen. Huvudnumret blev en ny bryggning ute på terrassen, tillika årspremiär. Igår knåpade jag ihop ett recept lite på måfå, ett litet experiment alltså. Receptet på en 12 liters batch avFarfars IPA ser ut så här:

MALT:

  • Pilsnermalt 1,5 kg
  • Munich        1,0 kg
  • Maris Otter 0.5 kg
  • Crystal 240 karamellmalt 0,25

HUMLE:

  • Citra    15 g – 20 min
  • Wai-iti  25 g – 15 min
  • Jästnäring ½ tsk – 10 min
  • Protafloc (klarning) 1 krm – 10 min
  • Citra 15 g – 10 min
  • Wai-iti 25 g – 10 min
  • Citra 15 g – 0 min
  • Wai-Iti 25 g – 0 min

TORRHUMLING 3 DAGAR

  • Citra – 35 g
  • Wai-iti 35 gr

JÄST: Safale S04, MÄSKNING: 66 grader i 75 min, 9 L vatten . LAKNING: 76 grader 15 min, 9,5 L vatten. Koktid 60 min. OG: ca 1,064

Med lite flyt kan jag få avnjuta detta till min födelsedag. För att det ska lyckas ska jag nog trycka på kolsyrningen. Jag kommer att lägga på ett tryck av 2,5 – 3 bar, istället för det vanliga 1,0 bar. Nu är utfallet av min 62:a bryggning placerat i en jäshink, om ca dagar kallkraschar jag och ytterligare två dagar senare är det tappning på fat och kolsyrning i miinst 3 dagar, då ska det vara drickbart. Nog borde det gå även om ölet blir så mycket bättre av att gosa till sig i ytterligare 2 – 3 veckor.

Medan bryggningen pågick gjorde jag terrass och uterum klar för kommande vår- sommar- och höstsäsong. Det fanns lite att göra där. Uterummet behövdes städas upp efter att under året ha spritt ut mig med massa olika grejer från fatrengnöringar och flaskningar. Nu var det också tillfälle att se över gasolgrillen också. Resultatet av det blev lite grillpremiär i form av min paradrätt – baconlindad beercan-burger som jag hann bli klar med lagom tills Carina kom hem från jobbet (den tösstackaren jobbade helg). Det har blivit massor av frisk luft idag, dessutom har jag hunnit beta av en rejäl bit av den ljudbok jag just nu lyssnar på – Mannerheim – av och med Herman Lindkvist. Riktigt intressant bok. Även ett telefonsamtal för att höra statusen med mitt sjuka barnbarn hanns med. Hon hade varit bra en dag men blivit dålig igen.

 

 
 

Coronan är nära

Hur har veckan varit? Jo tack. Corona högt och lågt, kors och tvärs. Allt som gjorts denna vecka har styrts av detta jävla virus. Situationen har ändrat sig dag för dag. Vi gjorde ett kompletteringsköp i tisdags och jag smet in på apoteket för att hämta ut lite mer Waran och därmed är vi nu helt i startgroparna för eventuella karantäner, utgångsförbud eller vad det nu kan vara. Det enda jag kommer att göra och har gjort denna vecka utanför hemmet är att träna. Jag har redan fått invändningar mot detta. Men så här ligger det till.

Improve håller öppet tills dess myndigheterna säger ifrån. De städar extra mycket, spritar allt som galningar. Många stannar nu hemma och det är i det närmaste tomt på gymmet. I tisdags var vi 9 seniorer på cirkelträningen (normalt är vi 35 – 40). Carro, som leder passen, hade gjort om. Vi beväpnade oss med en yogamatta (hon hade spritat av alla mattor innan), hantlar, viktplattor och så körde vi stationssystem men stannade kvar på våra platser. Vi fick 4 övningar att göra under 10 minuter, sedan 4 nya övningar. Vi körde 4 sådana set totalt. Ganska smart. Dessutom har vi handskar på oss. Två gemensamma redskap som medicinboll och TRX-band hade Carro naturligtvis också spritat. Ingen beröring med andra. Dessutom spritade vi våra egna redskap också. Alla försiktighetsåtgärder vidtogs. När passet var över gick jag raka spåret hem och in i duschen där jag inte bara tvättade händerna med tvål och vatten, utan hela kroppen. Onsdag och torsdag var det cykel, som jag spritade innan passet och körde med handskar. Idag var det cage igen och denna gång hade jag också dragit på mig långa tights och långärmad tröja. Allt för att minska hudexponering. Träningskläderna har varje gång åkt in i tvättmaskinen. På cykelpasset i onsdags var vi 3 seniorer, igår 5 st och idag var vi totalt 7 där vi normalt brukar vara minst 30 stycken. Ute i gymmet kunde jag dessa gånger räkna in 4 som tränade. med andra ord är det ingen trängsel. Sammantaget gör detta att jag faktiskt inte är särskilt orolig för att gå dit, då tycker jag nog att det är läbbigare att gå till COOP eller ICA och handla.

Jag kommer att träna på Improve så länge det går, läs – tills de stänger. Jag tror nog att det kommer att inträffa (tyvärr). Däremot kommer jag att från nästa vecka avgöra från dag till dag om jag ska gå på ett pass eller inte. Improve har dessutom dragit ner på en del pass nästa vecka. Känner jag det minsta lilla, stannar jag hemma. Så nu har ni min syn på detta. Detta är som sagt det enda jag gör utanför dörrarna, två inplanerade besök på Östra sjukhuset – blodprov samt EKG nästa vecka och ett besök hos kardiologen den 1 april.

Under veckan håller jag på att utvärdera mitt 11 kg tyngdtäcke. Jag har testat ett 9 kg täcke som jag gillade. Rekomendationen från min fysioterapeut är att jag ska använda ett 11-kilos eftersom jag har svåra insomingsproblem. Jag ska köra utvärdering även nästa vecka. Hittills har det gått sådär. Detta tyngre täcke är varmare, dessutom har jag nu skippat insomningstabletten och därmed komma loss från det beroendet. Jag kör den hårda vägen. Det blir sakta bättre och bättre med sömnen så jag har förhoppningar. Carina som tog över 9-kilos-täcket är mycket nöjd med det. Återkommer naturligtvis i detta ärende.

Den mer tråkiga nyheten fick jag denna eftermiddag när en av mina grabbar hörde av sig och berättade att en av ungarna hade med största sannolikhet åkt på Coronaviruset. De har inte testat (för man gör inte det) men hon har uppvisat alla symptom och de kan med 99-procentig säkerhet sluta sig till att det varit Corona. Nu är hon däremot piggare igen, det är ju så. småkids och unga klarar detta bättre än oss gamlingar. Mor i huset visar och tecken på att ha åkt på detta. Vi får se om hon har detta eller om det är en vanlig förkylning/influensa. Jag är ändå så himla glad över att lilltösen redan är på benen igen.

 

Karantän light

I veckan var vi inne på Hemtex och köpte ett Cura Tyngdtäcke (9 kg). På Partille rehab rekommenderade de mig att använda ett 11 kilos täcke på grund av mina insomningsproblem. Hemtex kör med 30 % rabatt denna vecka så det är verkligen prisvärt. Carina blev också intresserad av detta täcke och ville ha ett 9 kilos. Då gjorde vi dealen att jag testade 9 kilos-täcket för att som det funkade och om jag skulle behöva ett tyngre. Annars skulle vi gå som idag och inhandla ett 11 kilos-täcke.

Jag har nu sovit 4 nätter med det ”lättare” täcket och jag måste säga att det har varit riktigt skönt. Inkörningsproblemen kvarstår. Jag har under nätterna vaknat till och kikat på klockan och somnat om igen. Detta är helt borta sedan jag började använda täcket. Jag gjorde insikten att ett 11 kilos-täcke, som jag blivit rekommenderad att skaffa, skulle behövas. Eftersom det är sista dagen på den rea på Hemtex, bestämde vi oss för att dra bort till Allum och köpa. Jag hade också ett på ärenden att uträtta på apoteket för att ta ut lite piller, samt att gå in på Clas Ohlson för att hämta ett par rattar till motrycksfyllarbygget (hade beställt dessa) och inhandla ett trepack med läsglasögon (förbrukningsvara har jag upptäckt).

För att undvika allt för mycket folk var vi där när butikerna öppnade eller rättare sagt en kvart innan. Den kvarten utnyttjade vi till att göra en snabb räd in på ICA för att komplettera det vi hade glömt att handla i torsdags. Det är ju förvisso en söndag men oj vad det var utplockat i hyllorna och vi såg några som verkligen hade fyllt sina kundvagnar. För vår del inskränkte sig inköpet till lite grönsaker, några burkar kvarg, tandkräm och lite hårschampo. Det blev dock ett impulsköp när vi gick förbi charkavdelningen och tog ett 2 kg pack nötfärs samt två ringar falukorvar (extrapris). Det där kan vi göra en hel del matlådor på. Det som förvånade mig mest var att det fanns hur mycket vetemjöl som helst, det trodde jag skulle vara rensat. Hur som helst har vi mat så att vi lätt klarar oss i två veckor utan att bottenskrapa kyl, frys eller skafferi (som vi brukar ha).

Det är nu en skön känsla att ha allt hemma och vi behöver inte gå ut och det tänker jag definitivt inte göra heller om det inte är absolut nödvändigt, med ett enda undantag. Och det är Improve som jag skrev om igår. Där kommer jag att köra så länge det går och är rimligt. Det är dock Carina som kommer att utsätta sig för andra i och med att Hon åker kollektivt till jobbet och är på en stor arbetsplats. Min erfarenhet från de senaste arbetsplatserna jag har varit på är att förvånansvärt många är inte så renliga av sig. Tvättar sig inte efter toabesök, nyser och hostar rätt ut istället för armvecket etc. Visserligen tror jag nog att många skärper sig i dessa tider men det kommer alltid att finnas ufon som inte gör det. Jag är evigt tacksam att jag inte jobbar, hade jag gjort det så hade jag tagit med jobbdatorn och kört kalsongkontor redan i inledningsskedet av denna pandemi. Eftersom jag befinner mig i en solklar riskgrupp kör jag istället en karantän light.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 15 mars, 2020 i Familj och Vänner, Hälsa, Hemma, Prylar, Vardag

 

De river kyrkan

Det har varit en riktigt social helg och vilken action. Igår var Carina och jag hemma hos Moa och Robert och åt en riktigt god lunch. Lilla Milla pockade på uppmärksamhet och det fick hon. Man besöker inte barnbarn och tro att man ska få sitta stilla. No way. Efter maten var det raka spåret ut i sandlådan för diverse övningar.

Idag var det dags för dop. Det senaste tillskottet, lilla Ida skulle döpas i Stora Lundby kyrka i Gråbo. Jag måste säga att det var nog det mest actionladdade dopet jag varit med om. Prästen förättade dopet på ett enastående kontrollerat sätt när resten av barnbarnsskaran (utom Teo – 4½ månad) gick loss i kyrkan, ett stället som de helt klart förväxlat med Leos Lekland. Trots stora ansträngningar från föräldrar svärmade runt där framme. Jag stod och videofilmade och hade ett rent helvete med att hålla kameran stilla (jag hade glömt stativet hemma) och inte skratta ihjäl mig när jag beskådade hela föreställningen. Milla ropade borta vid altaret: Fajfaj kom! Senare var hon nere i bänken och klängde på mig. Vera hängde på min rygg. Idas storebror Björna for runt där framme och och gjorde ett försök att ta sig upp i predikstolen, som avvärjdes. Ja! Det var verkligen en upplevelse som jag sent kommer att glömma. Det fanns ju en orsak att man inte håller ett dop idag under en högmässa.

Efter dopet var det fika på Kyrkans gård. Följden av detta närings tillskott blev att kidsen fick ny energi. Som tur var fanns det en sal i källarvåningen med tjockmatta och ribbstol där dessa kunde få avyttra all den energi de hade och det var inte lite. Jag kan inte annat än att le. Om jag hade en tiondel av deras energi skulle jag nog kunna fixa en Ironman igen. En helt oförglömlig helg.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 mars, 2020 i Familj och Vänner

 

Bryggardags

Och så fick jag till en ny bryggning idag. Denna gång var det dags att brygga upp en ny batch med lättöl, vilket är det enda öl jag har kvar och det lättölet börjar nå lite oroväckande nivå i fatet. West Coast IPA:n som jag bryggde två batcher av har gått åt som smör i solsken. Den har visat sig vara mycket uppskattad. 21 liter försvann ta mig fan innan jag hann börja planera flaskning. Jag har nu två lediga fat, ett är redan tingat för dagens bryggning. Det andra skulle i och för sig kunna rymma en ny batch av West Coast. The Trapped Cat Conspiracy IPA, står i kylskåpet och under kolsyra. Om jag skulle finna situationen med denna öltorka outhärdlig skulle jag kunna göra ett provtapp imorgon. Men jag vill låta det stå och suga i sig kolsyra i alla fall ytterligare två dygn. Ingen ko på isen alltså. Jag gjorde en liten ändring i dagens lättöl och bytte ut Amarillo-humlen mot en annan sort – Wai-Iti – som ska ge en mycket fruktigare smak, den är jag väldigt nyfiken på. Efter att ha smakat på vörten så känner jag en viss förhoppning, det finns en klar potential. Det enda som störde mig var att OG:t låg på 1031 mot normala 1026-1027, vilket innebär att alkoholhalten kan krypa upp mot 3%-strecket, det vill jag helst slippa.

Under tiden jag mäskade drog jag över till Improve och körde ett cage-pass med seniorerna. Ett segt pass och jag gick i det närmaste på styrfart, jag var inte alls på hugget. Imorgon kör jag ett cage-pass till men jag skippar nog cykelpasset som går 45 minuter efter cage:n. Behöver mer återhämtning. Jag körde väldigt hårt i slutet av förra veckan och fram till i förrgår och någon Tarzan är jag ju inte längre.

Lite senare denna kväll hämtade jag Carina på Hennes jobb och vi fick ett infall på vägen hem att dra bort till John Scott. I första hand för en öl med vitlöksbröd. Ganska snabbt insåg vi att vi var ganska hungriga och det blev en bit mat istället. På så  sätt fick vi en after work och en after brew. Alla nöjda och glada.

 

Kaos i bryggeriet

Så fick jag äntligen komma ner till garaget i fredags och brygga tillsammans med Robert och det var ett bra tag sedan vi fick detta tillfälle. Inte nog med det så var detta min 60:e bryggning. Lite jämnt, så där. Dagen till ära skulle vi testa att använda en så kallad falskbotten som är en sil med en helvetes massa borrade hål (1 mm). Avsikten är att den ska minska fastbränning i botten av bryggverket samt att det inte går in så mycket lösdrivande malt i pumpen och sätter igen den (har hänt ett par gånger) trots att det redan finns en bottensil. Omdömena i forumen har varit blandade, en del hyllar den till skyarna, en del tycker det gör varken från eller till. Robert och jag hade resonerat oss fram till att det kunde inte bli sämre och skulle vara värt att prova. Så blev det. Vid testa även ett nytt filter – Grainfather Overflow Filter som används under mäskningen med samma avsikter som falskbotten. Allt för att få mindre bôs i jäshinken.

Jag var först på plats i garaget och började tappa upp vatten till båda bryggverken och även lakvattenkärlen. Robert ska brygga en Neipa (som han har gjort förut), en lurig ölsort att brygga och en helvetes massa humle. Dessutom ska jäsningen styras i olika temperaturer i olika intervaller. Ölen är också ganska känslig för oxidation. Själv ska jag brygga en IPA med det ganska så knäppa namnet The Trapped Cat Conspiracy, bara namnet gjorde mig nyfiken och när jag tittade på receptet var valet inte svårt.

Jag tappade upp mäskvattnet och tillsatte något som heter Ph 5.2 stabilazer. Avsikten är att sänka ph-värdet till 5.2 som ska vara det ultimata för bryggning och mäskning. Kan tillägga att kranvattnet i Partille ligger på pH 8, dvs lätt alkaliskt. På bryggverket knappade jag in 68 grader som är mäsktemperaturen. Robert skulle mäska på 70 grader. Precis när jag hade gjort detta kom Robert, det var då skönt att detta var klart i alla fall. Nu hann vi sitta ner och surra lite innan vattnet hade nått rätt temperatur. Lite senare kom även våra bryggarkompisar Johan och Fredrik till garaget.

När temperaturen var uppnådd var det dags att hälla ner malten vilket måste ske stegvis under omrörning annars blir det en stor jäkla klump. När all malt var nere i bryggverket och jag rörde om det sista, så hände det. Först en förklaring annars förstår ni inte. Bryggverket är en stor cylinder med värmeelement i botten och en pump som sitter på utsidan. På utsidan sitter även en kontrollbox där temperatur och tid ställs in samt två knappar som starta/stoppar pump och värme. Inne i bryggverket finns en cylinder som kan lyftas upp och ner och där malten läggs i – maltpipa eller maltrör. I botten på den maltpipan sitter en sil. På den silen ska en silikontätning monteras  och så ska denna anordning föras ner till botten på maltpipan som har en kant som håller silen på plats. Det kan vara lite trickigt att få den på plats eftersom packningen har en förmåga att ”kalva” av. Man måst lirka och vicka lite försiktigt. När silen kommer till bottenläget känner jag lite försiktigt att den ligger fast, sänker sedan ner pipan i bryggverket som är fylld med mäskvatten. Då brukar jag hastigt dra upp maltpipan ur vattnet för att säkerställa att den ligger rätt. När malten sedan lagts i läggs en silplatta ovanpå malten och den trycker jag bara ner lätt så att malten inte pressas ihop för mycket. Där efter startar jag pumpen och låter vattnet cirkulera genom malten under mäskningen.

Det som hände nu var att jag skulle precis avsluta omrörningen då jag så att silikonpackningen flöt upp till ytan. Helvete! I detta läge var det dock försent att backa och hoppas på att inte allt för mycket malt skulle flyta iväg. Jag sände en tacksamhetens och en förhoppningsfull tanke att falskbotten skulle ta det mest och få göra skäl av sitt goda rykte. Mäskningen tog 90 minuter och förflöt utan mer mankemang, frågan var dock hur tätt det hade hållit där nere. När mäskningen var avslutad var det så dags att lyfta upp hela mäskpipan ur bryggverket, vrida det en tredjedels varv och låta den stå på en avsats längst upp i bryggverket där det kunde få rinna av. Så långt allt väl. Det såg lite konstig ut där den övre silskiva lutade mer än vanligt. Eter några minuters avrinning öppnade jag kran till lakvattenkärlet och började med lakning. När ca 2 – 3 liter (av 16) runnit igenom. Hände det igen!! Hel plötsligt tippade den packningslösa bottensilen och all malt försvann ner i bryggverket och vörten!!

I och med detta inleddes en räddningsaktion med fyra pers inblandade. Johan hämtade två stora jäshinkar med två stora silar samt en mindre handsil. Med handsilen skopade vi ut så mycket lös malt vi kunde och som fick ligga och silas igenom ner i stora hinken. När det var klart lyfte jag och Johan hela bryggverket med all vört och kvarvarande malt som vi inte lyckades skopa upp och tippade ner det genom silen i den andra storhinken. Det tomma bryggverket tog jag till stora diskhon och rengjorde ordentligt, inklusive pump. Jag kunde konstatera att falskbotten hade gjort sitt jobb och den hade räddat en del. När det var färdigt hällde vi tillbaka vörten (genom en sil), flyttade över silen med malt till den tömd hinken och hällde tillbaka vörten från ”malthinken”.  Maltpipan bottensil monterades med silikonpackningen och kontrollerades jag vet inte hur många gånger innan vi monterade den. Maltpipan ställdes tillbaka i sitt övre läge, som det var innan haveriet. Därefter började vi skopa tillbaka malten. När all malt var tillbaka var det på med den över silplattan och jag kunde fortsätta lakningen som vanligt. Puuhhh!!! Den var ju spännande. Men vi lyckade återställa det hela, jag förlorade kanske lite malt men det ska inte påverka så mycket.

Det visade sig när vi tittade närmare under rengöringen att falsen på maltpipan, dvs den kant som är ”invikt” längst ner i denna cylinder är inte bred. Bottensilen stod med nöd och näppe på den. I och med att packningen inte var där kunde den röra sig i sidled och därmed kunde silen kant tilta igenom botten, vilket var det som hände. Hade denna kant var 2 – 3 mm bredare skulle det aldrig ha hänt. Troligtvis skulle jag då inte heller behöva denna silikontätning. Jag fick verkligen fysisk träning denna dag. Dels med att lyfta upp maltpipan för lakning, dels alla lyft och grejer under haveriet, dels att bära upp en jäshink med 24,5 l liter öl i till bilen. På utsidan av garaget är det en kort men väldig brant lutning för att komma upp till gatan. Garaget ligger ett halvplan under marknivån.

Efter denna incident hände inget mer utan allt gick planenligt. Däremot hade jag tappat en massa tid och det blev lite tajt med tiden eftersom jag skulle hämta Carina från jobbet. Dock han jag köra hem jäshinken och ställa in den i lägenhet, pitcha med jäst och sedan åka iväg utan tidsångest. Jag hade 15 minuter till godo och det blev en bra nedvarvning. OG:t, den specifika vikten, mätte jag till 1,056, receptet angav 1,064 och det får med tanke på händelserna anses som klart godkänt. Nu ska ölet jäsas ner till 1,016 vilket skulle innebära en alkoholhalt på 5,3%. Min erfarenhet är att det burkar jäsa ner mera oftast till 1,010, kanske några pinnar till och då skulle det landa på 6,0 %. Men spraymalten jag har i kan nog göra att OG:t stannar runt 1,015 – 16. Om ett par, tre veckor vet jag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2020 i Ölbryggning, Familj och Vänner

 

Bryggplaner

Det har varit träning och lite av varje denna vecka. Jag har lyckats få tag i sjukgymnaster som kan detta med sömnproblem, tyngdtäcken och tinnitus. Och se på fan! De finns på Partille rehab, knappt 100 från min bostad! En rundringning bland kidsen gav vid handen att februari månad gör skäl för sitt öknamn – vabruari. Det har varit mer eller mindre sjukt bland barn och barnbarn, fast nu verkar det gå åt rätt håll. Så  pass bra att jag kunde stråla samman med Robert, Moa, Milla och Teo på Allum. Utöver glädje att se principfasta barnbarn i aktion kunde jag även till min glädje planera en garagebryggning med Robert. Det känns som år och dag sedan vi gjorde det men nu blir det av. På fredag kör vi. Håller på att leta upp något recept. Min West Coast IPA-klon blev förvånansvärt bra. Jag hade en burk som facit inköpt på systemet och hällde upp mitt öl och facit i varsitt glas. Carina fick smaka och sedan välja det Hon gillade mest och säga vilket som var godast samt äkta och vilket som var fake. Ett bra blindtest. Hon valde mitt öl. Då känner jag mig stolt och nöjd med resultatet.

Fredagens bryggning, som dessutom blir min 60:e, utlöser en del andra händelser som jag måste fixa innan vi kan starta upp bryggverken. Recept, jag måste flaska för att få lediga fat, kontrollera vilken malt och humle jag har hemma.