RSS

Kategoriarkiv: Familj och Vänner

Allt som handlar om min närmaste familj och mina vänner

Välkommen Märta!

Under sista halvan av april i år prediktade jag att årets sommar skulle bli en repris av sommaren 2018. Varm maj och juni, skitväder under juli och senare en värmebölja under augusti. Och minsann! Har det inte blivit så. Tänk om man kunde göra samma förutsägelse med den rätta lottoraden också.

Den stora nyheten är att jag nu har blivit farfar till mitt 7:e barnbarn som levererades av min äldste pojkes fru. Igår vid haöv fem-tiden tittade lilla Märta ut efter 10 dagars dröjsmål. En bastant dam vägandes 4,3 kg och 54 cm lång. Därmed har alla mina söner ynglat av sig och jag har nu 7 barnbarn varav det äldsta fyllde 4 år den 8 juli. Ni kan ju förstå att jag måste vara i fysisk toppform när hela gänget strålar samman på Leos lekland till jul. Det kommer att bli hårda pix. Om det kommer fler kids? Tja, det kan man aldrig veta, jag skulle inte bli förvånad. Grattis till Carro och Peter! Och supervarmt välkommen till världen lilla Märta.

Värmebölja eller inte, tränat har jag gjort och det riktigt ordentligt, trots ett ganska glest sommarschema på Improve. Öl har jag också bryggt, denna gång en SMASH IPA (Single Malt And Single Hop), dvs att jag använt bara en maltsort – basmalten pilsnermalt – och en humlesort. Jag passade då på att prova en ny australiensisk humle – Vic Secret. Allt på vinst och förlust. Dock visade det sig bli ett riktigt lyckat öl på 4,7%. Om det går som jag har tänkt kommer jag att flaska hela batchen imorgon (22 liter).

Jag har även slutfört ett projekt, nämligen att bygga en fattvätt för mina corneliusfat. Det har varit ett spännande projekt i trial and error-anda. Nu är den färdig för drift och väntar på att få bli invigt, vilket förhoppningsvis kommer att ske när jag flaskat Smash:en. Nu kommer jag att ha öl på både tapp och flaska. För ändamålet har jag köpt in hundra stycken så kallade SM-flaskor. Dessa är godkända för att användas för SM i hembryggning och funkar bra i röda plastbackar. Även mitt nya mottrycksfyllar-stativ kommer att få sitt riktiga elddop imorgon..

Idag sitter jag ute på terrassen tillsammans med Carina och skriver detta blogginlägg samt smuttar på en öl (förstås). Skönt som bara f-n. Jag känner mig dock trött, riktigt trött. Igår körde jag fyra pass på raken på Improve. Först ut blev MRL som var klart jobbigare än vad jag kunde tro, MRL:en avlöstes av Abs (magmuskler). Sedan var det ut ur salen och fort som fan upp till överplanet för att köra Cage Cardio med Johan. Alla dessa 3 pass – 30 minuter. Cardion var grym. 21 stationer., 45 sekunders hårt jobb och sedan vilan (läs ta sig och förbereda sig på nästa station). 4 stationer var löpband. På första löpbandet var lutningen inställd på 3 grader, det andra hade 6 grader, det tredje låg på 9 grader. Det fjärde löpbandet var det fri lutning (dvs nästan noll). På detta kom airbike, crosstrainer, rep stakmaskin och lite andra övningar som burpees (naturligtvis). När sista stationen var gjorde var det direkt in till cykelsalen och 45 minuters spinning i ett enda tempo – 150 bpm i nästan 40 minuter. Jag hade innan passen varit inne i salen och ställt in en cykel så det var bara att hoppa på och köra efter ett skobyte. Där fick jag nästan lite triathlonkänsla. Ni kan ju ana att jag var rejält sliten efteråt men det är ändå så förbannat roligt. Johan som leder passen springer runt och gapar och peppar som bara den. Jag älskar sådant.

Idag körde jag ett cirkelträningspass med seniorerna utomhus där även Carina var med (Hon har semester). Vi höll till under pergolan utanför Partille Arena. Karro som leder passet kommer ut med en kundvagn fylld med mattor, hantlar. vikter, vipers, slamball, rep och TRX-band som vi snabbt hjälps åt med att rigga. Sedan drar hon igång bluetooth- högtalaren och släpper lös musiken och så kör vi. Med gårdagens fyra pass i färskt minne fick jag slita ont idag, så nu fattar Ni kanske varför jag kände mig så sliten. Men jag måste ju hålla mig i form med 7 barnbarn, det är ju bara så…

 

Tittut!

Här har jag inte skrivit på länge! Har jag blivit lat? Eller har jag tröttnat på att skriva? Eller har jag inget att skriva om? Skulle väl tro att det har varit en mix av detta i dessa covid19-tider. Dock har det hänt lite saker ändå. Så jag får väl ge en liten resumé.

Previously on the Ultrastefan blogg:

Tränat har jag gjort och det utav bara hel-e. Cage, cykel och med seniorerna. På den fronten har det varit full rulle, fram tills för två veckor sedan. Då vaknade jag av att det värkte satan i vänster fot och att den hade svullnat upp. Det blev till att plocka fram kryckorna. Jag har haft detta 2 gånger förut och då hade muppen till läkare fått för sig att jag hade hälsporre och som jag då sade till honom: ”senast jag kollade satt inte min häl på ovansidan foten”. Det blev voltaren och en remiss till röntgen som resulterade i remissvaret att jag skulle prova fotinlägg (som jag har använt de senaste 2 decennierna). Nu har jag bytt vårdcentral och skillnaden är brutal (åt det positiva hållet). Läkaren där konstaterade att jag hade fått gikt. Ett blodprovid visade riktigt höga värden av urater. När det var som värst kunde jag med yttersta vilja ta mig framåt på två kryckor med nöd och näppe. Det tog mig 10 minuter att ta mig ner för trappan för övervåning till undervåning, vilket medförde att jag helt enkelt fick ta en uppehållsplats under dagen. Det blev soffan och ett lass med kuddar framför TV:n och seriemaraton på Netflix och Prime Video. När jag fick behandling med kortison släppte det på en halvdag. Nu, efter ca 2 veckor är jag OK i foten. Fortfarande lite öm här och var men det beror nog mest på att jag haft foten i konstiga poser för att underlätta smärtan och att det då har tryckt på vissa ställen. Kan inte härröra denna ömhet till gikten. Hur som helst måste jag lägga om kost lite för att undvika detta framöver. Minska proteinintaget som enligt läkaren innefattar att skippa rött kött och alkohol. No way! Det jag däremot kommer att göra är att minska proteinintaget (läs äta mindre portioner) i form av kvarg och kött, väldigt mycket kvarg när jag tänker efter. Jag har de facto ätit extremt mycket proteiner under juni månad på grund av alla min träning. Öl också, ja! Men inte så mycket många kan förledas att tro. Det har varit absolut max 1- 2 33 cl glas per dag och inte ens alla dagar. Under dessa två gikt-veckor har det inte varit något. Nu tar jag betydligt lägre portioner. Jag dricker även äppelcidervinäger som ska hålla nere utsöndringen av urinämnen. Äppelcidervinägern har dessutom gett andra bieffekter som att mitt mat och sötsug har minskat, bland annat. Detta har jag märkt på vikten.

Och då var vi inne på öl. Jag har under tiden som gått byggt en mottrycksfyllare (Robert svetsade stativet åt mig). Detta stativ gör att jag nu kan fylla färdigkolsyrat öl på flaska. Något jag har dragit mig för eftersom det är ett helt företag att göra detta hemma. Förvisso finns en bra fyllare i garaget men för mig blir det ett lika stort företag då jag ska släpa ner fat och tomflaskor dit. Efter lite provfyllningar och mindre justeringar är det nu klart och det har helt plötsligt blivit mycket bättre och enklare att fylla flaskor. För mig har det alltid varit tappning från fat som gäller nu kan jag göra båda delarna. Det känns lite trist när vänner ber om att få ett litet varuprov och jag inte har på flaska, nu är detta åtgärdat. Dessutom kan jag också lägga lite tid på etiketter. Flaskorna tvättas genom att köra de i diskmaskinen. Hela stativet är monterat på en träskiva, där har jag även monterat en så kallad Griffo som är en kapsyleringsmaskin av bänkmodell som är fast skruvad. Den är grymt bra. Allt detta ger mig friare händer och jag kan fylla två flaskor samtidigt. En kanonlösning! För ändamålet har jag köpt 3 lådor med så kallade SM-flaskor (godkända för SM i ölbryggning) och som ryms i röda drickabackar och kan staplas.

Mitt mottrycksfyllarstativ

På fatsidan blev det ett extremt lyft. Min älskade Fru gav mig en 65-års-present (272 dagar för tidigt) i form av en kegerator. En kegerator är en kyl som har inbyggt tapptorn för öl med tre kranar. Denna kegerator rymmer tre fat och nu har jag bryggt som en galning. Nu innehåller kegeratorn 3 olika öl; mitt lättöl Lätta Virket (2,9 %), Summit APA (4,7 %) och The Trapped Cat Conspiray IPA (6,2 %), se bilden nedan. Vilken jä-a pub-känsla jag helt plötsligt har fått! Nu har jag totalt ca 60 liter öl i den kegeratorn! Den är grym! Innan hade jag faten i kylen i uterummet och varje gång vi skulle ha ett glas fick jag ta mig ut i snöfall, regn och hård vind för att tappa upp två glas. Dessutom var det rena skatboet av tunna partyslangar med kranar. Det gällde att ta rätt. Detta fyllde kylskåpet och jag kunde inte brygga mer eftersom det var upptaget av färdiga fat och det fanns ingen plats till att kallkrascha jäshinkar och kolsyra fat. Problem solved!

De tre premiärölen.
Kegeratorn med innehållande fat.

Med dessa två tillskott ska jag nu kunna brygga utan att ha ölbrist hemma, jag har ökat min tillverkningskapacitet med andra ord. Kanske inte något jag kommer att utnyttja stenhårt men det ger mig alternativ om jag så vill. Nästa bryggning ska bli en batch som helt och hållet ska hamna på flaska. Just nu knådar jag på ett recept och tanken är att jag ska förfina detta genom ett par bryggningar för att eventuellt kunna lämna in detta recept som ett bidrag till SM i Hembryggning 2021.

Allt detta bryggande har jag gjort på mitt bryggverk (Grainfather) som jag tillfälligt tagit hem från garaget. Det är klart enklare att brygga på det istället för att rota fram kastruller bryggkärl etc (vilket också är ett himla företag). Nu gör jag alla moment i Grainfathern, så enkelt. När Robert och jag kan brygga tillsammans, tar jag tillbaka bryggverket till garaget. Förvisso kan jag stå där själv (vilket jag har gjort) men det är inte lika roligt som när Robert och jag brygger tillsammans. I och med dessa lösningar så kan jag faktiskt utöka bryggningskapaciteten (om jag vill) något och jag har också nått den bortre gränsen för hur mycket jag kan brygga och förvara hemmavid. Dock har jag inte för avsikt att gå bortom den gränsen, i alla fall så länge vi bor i en lägenhet. Nu har jag också möjlighet att sälja några flaskor till den som önskar (jag har fått den frågan ett antal gånger). Nu kan jag mer och mer inrikta mig på att förfina det öl jag brygger i form av att prova olika ingredienser, vattenbehandlingar etc. Det var dit jag ville komma.

Kommande projekt, förutom att knåda till ett nytt recept, är att förenkla hanteringen här hemma. Bland annat finurlar Robert och jag på ett bygga en ny fattvätt. Den vi har funkar förvisso men den har begränsningar i hantering vilket gör den lite omständlig att jobba med då man ska tvätta fat och sedan desinficera faten. Jag funderar även på att bygga en motströmskylare, en sådan kyler kokande vört ner till 20 gradersstrecket på 10-15 min. Ett annat ”projekt” är att göra en genomföring i kylskåpsväggen så jag kan ansluta ett fat som står där inne för kolsyrning direkt till mottrycksfyllarstativet på utsidan och flaska utan att behöva ta ut det, en slags snabbkoppling. Underlättar en hel del.

Till min hjälp har jag även haft en 3D-skrivare som jag köpte billigt från Kjell & Co. Jag håller nu på att lära mig denna spännande teknik. Nu har jag printat lite nyttiga småprylar som en hållare till en sodastreamtub som jag skruvat fast på träskivan med mottrycksfyllarstativet, några dörrstopp och dammskydd till glaslocket på våra bryggverk. Även en hållare till en parasollfot så att jag han montera vår Gardena trädgårdsdusch. En ganska ”handy” sak det där. Dock är begränsningen att jag inte kan skriva ut objekt större än 12 x 12 x 12 cm, fast just nu räcker det ganska långt.

Flera i min omgivning har föreslagit att jag skulle starta ett mikrobryggeri. Robert och jag har också haft lite funderingar på detta. Mer än så har det inte blivit, Vi tycker att ölbryggning är riktigt roligt och kreativt. Är det nu så att vi skulle starta upp ett bryggeri kräver det en hel del. Vi måste starta ett bolag och investera en hel del i lokal, utrustning med större kapacitet. Vi snackar om ganska mycket pengar. Konkurrensen bland mikrobryggerierna är stor och marknaden kan sägas vara mycket mättad. Vi måste dessutom lägga mycket krut på marknadsföring och brygga så pass mycket att vi kan sälja via systembolaget. Att ta sig in där är ett nålsöga. Vidare krävs det bokföring, tillstånd etc. Då har allt detta gått från en hobby till ett jobb. Det steget kommer jag inte att orka med min hjärntrötthet och då kommer det inte att bli så roligt heller. Vi måste brygga/sälja så mycket att vi kan ta ut lön utöver alla investeringar. Inte realistiskt. Jag brygger för husbehov och kanske jag kan sälja någon enstaka flaska någon gång eller att vi brygger till en större fest, dock inget jag prioriterar. Vi har faktiskt fått erbjudande om det med det blev inget eftersom de skulle ha den festen inom närtid och vi hade helt enkelt inte hunnit göra det klart. Dessutom hade vi inte räknat på kostnader för malt, humle, flaskor etc.

Icke förty, man ska aldrig säga aldrig. Jag har startat upp ett bryggeri men på pappret. Bryggeri Albert Leopold. Albert Leopold var min farfar och han var sjökapten. Det var han som tog namnet Manning under sin utbildning. Man gjorde så på den tiden om flera hade samma efternamn vilket skedde där. Man kunde inte ha tre stycke Andreasson. Tyvärr dog han i TBC i augusti 1917. Min far och Roberts farfar föddes i november 1917, så vare sig min far och jag fick uppleva Albert Leopold och Robert fick inte uppleva sin farfar som dog 1972 då jag var 16 år gammal. Det finns alltså en röd tråd i mitt bryggerinamn. Detta blir mitt sätt att hedra både farfar och min far. Dock har jag skapat en Facebooksida med namnet Bryggeri Albert Leopold och där kan ni följa mina bryggeriaktiviteter. Den är en öppen sida. Jag har till och med fixat fram några ölglas med bryggerinamnet ingraverat. Skulle det nu braka iväg med ett mer kommersiellt bryggeri så finns en viss grund lagd.

Min Farfar Albert Leopold och min Farmor Fredrika

Tja, det är väl vad som har hänt under min bloggfrånvaro och det som sinkat mig är min hjärntrötthet. Efter en timma är jag jättetrött och måste pausa, antingen några timmar eller till dagen efter, för att inte prata om efter en bryggning. Nu har jag snackat mycket öl men jag har inte och kommer inte glömma bort träningen heller. Dessutom har jag en hel del att göra på den sociala fronten i form av barn och barnbarn, denna skara kommer att utökas från 6 vildingar till 7 om några veckor. Inte undra på att jag har haft dåligt med tid till att blogga, bara så ni vet. Det är ett hektiskt liv att bli pensionär (trots att det är 250 dagar dit). Stay tuned.

 

Pergolan är monterad

Hej igen! Från att ha varit en flitig bloggare är det numera tunnsått med inlägg. Inte för att det har varit händelselöst, tvärtom på den punkten, men jag har helt enkelt inte haft ro till att skriva. Det ska uppdateras här, på Facebook och fan vete vart mer. Jag vill inte bli ett online-offer och bli som dessa zombies som hela tiden går med näsan i mobilen. Jag har till och med sett folk på löpband i gymmet gå och titta i mobilen. Jag kan inte förstå det och jag vill inte förstå det, totalt hål i huvudet.

Vad har hänt då, i grova drag? Det stora är att jag fick till en lösning på terrassen med skugga och ingen direktsol in i vardagsrumsfönstren i form av en pergola med in/utdragbart tak. En rejäl tingest med konstruktion av stålbalkar som står stabilt och kan ta vind, även när taket är utdraget, den mäter 3 x 4 m. Det som avgjorde det hela var att den långa balken var delad i två delar och inte en enda lång 4-metare. Det var ett jävla meck att få upp det till terrassen. Robert hjälpte mig att hämta kollit på Bauhaus, paketet var 304 cm långt och gick inte in i hissen. Vi fick helt enkelt öppna det utanför hissen och bära in balkarna en och en i hissen och vi kunde sedan vika ihop kartongen och också få med den upp. Nästa steg var att montera detta mekano också det var ett jävla meck. Toppramen var enkel men att få upp den på 2,3 meter höga pelare var desto värre. Jag kom dock på ett sätt att kunna fixa det själv som också lyckades efter visst besvär. Det ultimata är ändå att vara två, gärna tre, personer för detta. Nu står den där i alla fall. Det enda som återstår är att bulta fast det hela i terrassgolvet. Jag har köpt några franska träskruv för ändamålet.När det sluta blåsa så mycket blir det ett ölkok under pergolataket.

Nästa projekt är att tvätta terrassen med högtryckstvätten och fixa i ordning utebordet. Det behöver slipas och oljas in igen. Dessutom ska skruvar dras åt eftersom bordet har blivit mycket rangligt. Vädret är i och för sig bra. Men det blåser ganska mycket och just nu är det en rå och kall vind, något jag kände när jag monterade pergolan. Jag var ganska frusen när jag var klar med det. Hur som helst kommer det att bli lite drägligare under nästa värmebölja.

Annars då? Jag har bytt vårdcentral. Det öppnade en ny vårdcentral i det nybyggda höghuset på Kyrktorget. Jag gick dit direkt och listade mig. Det finns inte en chans i universum att de skulle vara sämre än min gamla vårdcentral – Närhälsan på kyrktorget. Inte en chans. Förhoppningsvis ska jag inte ha så mycket anledning att springa där nu när jag har fått ordning på det mesta i hälsoväg. Endast hjärntrötthet och tinnitus återstår, fast det får jag nog leva med under återstående tid på den här planeten.

Tränat har jag också gjort, tyvärr inte med samma intensitet och inomhusträningen har mer eller mindre avstannat sedan slutet av mars på grund av Coronan. Jag höll mig därifrån avsiktligt ett tag. De gångerna jag var där var jag den enda som bar handskar under passet. Även om det står en massa spritflaskor framme tycker jag nog att det har tagits för lätt på detta av vissa som tränade där. Men jag har ändå tränat med seniorerna, fast utomhus. Vi har kört cirkelträning utanför arenan i blåst, regn och hagel på tisdagar, på fredagar har vi varit ute och gått, framför allt har vi utforskat Paradiset i Partille. Mycket backar och trappor där, rejäla sådana, detta växlat med lite gymnastiska övningar då vi stannat till. Turerna har legat på 4-5 kilometer.

Annars har det varit lugnt i dessa Coronatider. Jag har distanserat mig socialt men inte helt och hållet. Vi har varit ute och handlat och vi har sett till att vara på diverse ställen då affärerna öppnar, då det är minst med folk. Det har gått bra. Tyvärr tror jag nog att detta Coronavirus har kommit för att stanna och vi får helt enkelt leva med detta i framtiden. Samhället kommer inte att vara i normala gängor förrän om tidigast två till tre år, både när det gäller beteende av gemene man och ekonomiskt. Det sistnämnda kommer nog att ta ännu längre tid att få balans i. Mest irriterar jag mig på folk som endast bryr sig om när de kan ge sig ut att resa. Men hallå! Det pågår en pandemi och det är bara att hacka i sig! Ger man sig ut och reser trots avrådan får man i så fall se till att ha en buffert så att man kan bekosta en eventuell hemresa själv om länder stänger ner (det lär ju komma en andra våg) och då kan man inte sitta och yla att UD ska plocka hem alla muppar som vägrar fatta hur saker ligger till. Det är bara att anpassa sig.

 

Till Paradiset

Det var verligen ett kanonväder idag, det är jag inte van vid. Carina och jag fixade till lite käk och kaffe på termos som vi skickade ner i en ryggsäck. Därefter gav vi oss av på en liten pickninck. Vi gick bort till Paradiset, ett villa- och skogsområde i Partille. Först kom vi till Himlastegen, en trappa på 90 steg som tar oss upp på åsen och in i Paradiset, bokstavligen talat. Där villaområdet slutar börjar en vandringsled som vi slog in på. Vi drog upp till Surketjärnen där vi parkerade och avnjöt medhavd mat och kaffe. En riktigt rogivande stund, där satt vi säkert i en timma och bara njöt. Den stunden fanns inga bekymmer, inget coronavirus, inget skitväder. Bara lugn och harmoni. Något som väl behövs i dessa tider och ger lite hopp om bättre tider, mer sådant. Det ska tydligen bli bra väder i veckan. Kanske en bryggning skulle vara på plats.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 april, 2020 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Träning

 

Att sysselsätta sig

Jaha! Nu var min 64;e födelsedag avverkad och nu fortsätter resan till 9 april nästa år då jag äntligen fyller 65 år. Som jag väntar på denna dag. När dagen inträffar är jag då redan pensionär med start den 1 april, dit är det nu 354 dagar och jag kommer att fortsätta nedräkningen som jag startade för ca 8 är sedan. Då med fokuset att kunna ägna sig åt träning mer eller mindre på heltid och det har ju visat sig inte att bli så, även om jag fortfarande tränar, fast inte på det sättet jag hade tänkt mig. Surt, mycket surt.

Min kompensation är min nya hobby – ölbryggning. Men i dessa tider kan jag inte fylla tillvaron med träning och ölbryggning. Barnbarn har jag inte träffat på en dryg månad. Jag har laddat in några gamla spel i datorn som jag kör då och då, just nu är det Medal of Honor, men jag orkar bara sitta en timma innan jag blir jättetrött. Naturligtvis har jag också streamingkanaler som Netflix, HBO och Viaplay. Men det orkar jag inte heller att ligga och blänga på dagarna i ända. Utöver detta har jag och Storytel Trots det blir det ju lite olika aktiviteter att rotera emellan så det går ju ingen nöd på mig.

Det mest positiva i dessa jävla Coronatider är att jag kan avpollettera mina hjärtproblem som jag nu officiellt blivit friskförklarad från och jag har en medicin mindre att knapra på. Tyngdtäcket är en skänk från ovan och jag blir mer och mer nöjd för varje dag. Att stanna hemma är just nu det mest trista. Två dagar i veckan tränar jag med seniorerna (utomhus), en viss skillnad från att vara på Improve nästan varje dag. Men det blir ju ett slut på detta också. Följden har blivit att jag har lagt på mig 1,5 kg som jag nu måste parera. En annan sak som kanske kan upplevas som lite jobbig är att Carina och jag inte kan planera kommande vår och sommar. Vi har en stuga bokad i Grövelsjön vecka 35, det finns ju risk för att det inte blir av. I värsta fall förlorar vi bokningsavgiften på 700 kr, det kan vi bära, resten av avgiften betalas vid ankomst. I övrigt rör jag mig minimalt utomhus, dock har vi tagit ett par promenader. Det kan bli ett snabbt besök i affären, that’s all.

Enda riktiga undantaget blev under långfredagen så Robert och jag strålade samman i garaget för brygga på bryggverket. Denna dag bryggde jag återigen en klon av Stigbergets West Coast IPA, som blev väldigt lyckad (och den gick åt väldigt snabbt). Robert körde en Milkshake NEIPA – spännande. Bryggningen gick utan större missöden, till skillnad från förra gången. Det enda var att maltbädden hade packat sig så att lakningen gick sååååå långsamt. Till slut var jag tvungen att köra ner mäskrodret och röra om för att lakvattnet skulle rinna igenom. Resultatet blev dock en hel del bôs i vörten och senare i jäshinken, en del av detta kom sig även av att det gick ett litet hål i silduken som jag kör vörten igenom då jag pumpar över det till jäshinken. . Priset jag fick betala för att undvika en 3 timmars lakning. Nästa gång ska jag slänga ner lite risskal för att undvika att maltbädden kloggar igen. Annars gick det bra. Samma natt hade jäsningen hoppat igång och under gårdagen var det en sjujäkla rörjarskiva  i jäshinken. Jag har aldrig sett en sådan frenetsik jäsningaktivitet.

Nu är det lugna puckar på alla fronter i vår lägenhet. Jag har känt mig ganska hängig idag och från ingenstans kom en brutal trötthet samt en kortare hostattack som var så pass kraftig att jag slocknade. Corona? Njae, tror knappast det. Jag har haft några incidenter av denna typ under veckan men föregpående gånger var detta också ackompanjerat med en molande huvudvärk som jag inte hade denna gång.

 

 

Dubbla premiärer

Det är vår i luften. Soligt och fint igår, soligt och fint idag. Igår fick jag äntligen tummen ur och flaskat upp några flaskor av The Trapped Cat Conspiracy IPA, bara några stycken innan det lilla fatet tar slut. Hälften av ölet finns kvar i fatet, jag tycker personligen det är lite godare att tappa från fat.

Idag blev det en heldag ute på terrassen, inte i baden-baden-stolen. Huvudnumret blev en ny bryggning ute på terrassen, tillika årspremiär. Igår knåpade jag ihop ett recept lite på måfå, ett litet experiment alltså. Receptet på en 12 liters batch avFarfars IPA ser ut så här:

MALT:

  • Pilsnermalt 1,5 kg
  • Munich        1,0 kg
  • Maris Otter 0.5 kg
  • Crystal 240 karamellmalt 0,25

HUMLE:

  • Citra    15 g – 20 min
  • Wai-iti  25 g – 15 min
  • Jästnäring ½ tsk – 10 min
  • Protafloc (klarning) 1 krm – 10 min
  • Citra 15 g – 10 min
  • Wai-iti 25 g – 10 min
  • Citra 15 g – 0 min
  • Wai-Iti 25 g – 0 min

TORRHUMLING 3 DAGAR

  • Citra – 35 g
  • Wai-iti 35 gr

JÄST: Safale S04, MÄSKNING: 66 grader i 75 min, 9 L vatten . LAKNING: 76 grader 15 min, 9,5 L vatten. Koktid 60 min. OG: ca 1,064

Med lite flyt kan jag få avnjuta detta till min födelsedag. För att det ska lyckas ska jag nog trycka på kolsyrningen. Jag kommer att lägga på ett tryck av 2,5 – 3 bar, istället för det vanliga 1,0 bar. Nu är utfallet av min 62:a bryggning placerat i en jäshink, om ca dagar kallkraschar jag och ytterligare två dagar senare är det tappning på fat och kolsyrning i miinst 3 dagar, då ska det vara drickbart. Nog borde det gå även om ölet blir så mycket bättre av att gosa till sig i ytterligare 2 – 3 veckor.

Medan bryggningen pågick gjorde jag terrass och uterum klar för kommande vår- sommar- och höstsäsong. Det fanns lite att göra där. Uterummet behövdes städas upp efter att under året ha spritt ut mig med massa olika grejer från fatrengnöringar och flaskningar. Nu var det också tillfälle att se över gasolgrillen också. Resultatet av det blev lite grillpremiär i form av min paradrätt – baconlindad beercan-burger som jag hann bli klar med lagom tills Carina kom hem från jobbet (den tösstackaren jobbade helg). Det har blivit massor av frisk luft idag, dessutom har jag hunnit beta av en rejäl bit av den ljudbok jag just nu lyssnar på – Mannerheim – av och med Herman Lindkvist. Riktigt intressant bok. Även ett telefonsamtal för att höra statusen med mitt sjuka barnbarn hanns med. Hon hade varit bra en dag men blivit dålig igen.

 

 
 

Coronan är nära

Hur har veckan varit? Jo tack. Corona högt och lågt, kors och tvärs. Allt som gjorts denna vecka har styrts av detta jävla virus. Situationen har ändrat sig dag för dag. Vi gjorde ett kompletteringsköp i tisdags och jag smet in på apoteket för att hämta ut lite mer Waran och därmed är vi nu helt i startgroparna för eventuella karantäner, utgångsförbud eller vad det nu kan vara. Det enda jag kommer att göra och har gjort denna vecka utanför hemmet är att träna. Jag har redan fått invändningar mot detta. Men så här ligger det till.

Improve håller öppet tills dess myndigheterna säger ifrån. De städar extra mycket, spritar allt som galningar. Många stannar nu hemma och det är i det närmaste tomt på gymmet. I tisdags var vi 9 seniorer på cirkelträningen (normalt är vi 35 – 40). Carro, som leder passen, hade gjort om. Vi beväpnade oss med en yogamatta (hon hade spritat av alla mattor innan), hantlar, viktplattor och så körde vi stationssystem men stannade kvar på våra platser. Vi fick 4 övningar att göra under 10 minuter, sedan 4 nya övningar. Vi körde 4 sådana set totalt. Ganska smart. Dessutom har vi handskar på oss. Två gemensamma redskap som medicinboll och TRX-band hade Carro naturligtvis också spritat. Ingen beröring med andra. Dessutom spritade vi våra egna redskap också. Alla försiktighetsåtgärder vidtogs. När passet var över gick jag raka spåret hem och in i duschen där jag inte bara tvättade händerna med tvål och vatten, utan hela kroppen. Onsdag och torsdag var det cykel, som jag spritade innan passet och körde med handskar. Idag var det cage igen och denna gång hade jag också dragit på mig långa tights och långärmad tröja. Allt för att minska hudexponering. Träningskläderna har varje gång åkt in i tvättmaskinen. På cykelpasset i onsdags var vi 3 seniorer, igår 5 st och idag var vi totalt 7 där vi normalt brukar vara minst 30 stycken. Ute i gymmet kunde jag dessa gånger räkna in 4 som tränade. med andra ord är det ingen trängsel. Sammantaget gör detta att jag faktiskt inte är särskilt orolig för att gå dit, då tycker jag nog att det är läbbigare att gå till COOP eller ICA och handla.

Jag kommer att träna på Improve så länge det går, läs – tills de stänger. Jag tror nog att det kommer att inträffa (tyvärr). Däremot kommer jag att från nästa vecka avgöra från dag till dag om jag ska gå på ett pass eller inte. Improve har dessutom dragit ner på en del pass nästa vecka. Känner jag det minsta lilla, stannar jag hemma. Så nu har ni min syn på detta. Detta är som sagt det enda jag gör utanför dörrarna, två inplanerade besök på Östra sjukhuset – blodprov samt EKG nästa vecka och ett besök hos kardiologen den 1 april.

Under veckan håller jag på att utvärdera mitt 11 kg tyngdtäcke. Jag har testat ett 9 kg täcke som jag gillade. Rekomendationen från min fysioterapeut är att jag ska använda ett 11-kilos eftersom jag har svåra insomingsproblem. Jag ska köra utvärdering även nästa vecka. Hittills har det gått sådär. Detta tyngre täcke är varmare, dessutom har jag nu skippat insomningstabletten och därmed komma loss från det beroendet. Jag kör den hårda vägen. Det blir sakta bättre och bättre med sömnen så jag har förhoppningar. Carina som tog över 9-kilos-täcket är mycket nöjd med det. Återkommer naturligtvis i detta ärende.

Den mer tråkiga nyheten fick jag denna eftermiddag när en av mina grabbar hörde av sig och berättade att en av ungarna hade med största sannolikhet åkt på Coronaviruset. De har inte testat (för man gör inte det) men hon har uppvisat alla symptom och de kan med 99-procentig säkerhet sluta sig till att det varit Corona. Nu är hon däremot piggare igen, det är ju så. småkids och unga klarar detta bättre än oss gamlingar. Mor i huset visar och tecken på att ha åkt på detta. Vi får se om hon har detta eller om det är en vanlig förkylning/influensa. Jag är ändå så himla glad över att lilltösen redan är på benen igen.

 

Karantän light

I veckan var vi inne på Hemtex och köpte ett Cura Tyngdtäcke (9 kg). På Partille rehab rekommenderade de mig att använda ett 11 kilos täcke på grund av mina insomningsproblem. Hemtex kör med 30 % rabatt denna vecka så det är verkligen prisvärt. Carina blev också intresserad av detta täcke och ville ha ett 9 kilos. Då gjorde vi dealen att jag testade 9 kilos-täcket för att som det funkade och om jag skulle behöva ett tyngre. Annars skulle vi gå som idag och inhandla ett 11 kilos-täcke.

Jag har nu sovit 4 nätter med det ”lättare” täcket och jag måste säga att det har varit riktigt skönt. Inkörningsproblemen kvarstår. Jag har under nätterna vaknat till och kikat på klockan och somnat om igen. Detta är helt borta sedan jag började använda täcket. Jag gjorde insikten att ett 11 kilos-täcke, som jag blivit rekommenderad att skaffa, skulle behövas. Eftersom det är sista dagen på den rea på Hemtex, bestämde vi oss för att dra bort till Allum och köpa. Jag hade också ett på ärenden att uträtta på apoteket för att ta ut lite piller, samt att gå in på Clas Ohlson för att hämta ett par rattar till motrycksfyllarbygget (hade beställt dessa) och inhandla ett trepack med läsglasögon (förbrukningsvara har jag upptäckt).

För att undvika allt för mycket folk var vi där när butikerna öppnade eller rättare sagt en kvart innan. Den kvarten utnyttjade vi till att göra en snabb räd in på ICA för att komplettera det vi hade glömt att handla i torsdags. Det är ju förvisso en söndag men oj vad det var utplockat i hyllorna och vi såg några som verkligen hade fyllt sina kundvagnar. För vår del inskränkte sig inköpet till lite grönsaker, några burkar kvarg, tandkräm och lite hårschampo. Det blev dock ett impulsköp när vi gick förbi charkavdelningen och tog ett 2 kg pack nötfärs samt två ringar falukorvar (extrapris). Det där kan vi göra en hel del matlådor på. Det som förvånade mig mest var att det fanns hur mycket vetemjöl som helst, det trodde jag skulle vara rensat. Hur som helst har vi mat så att vi lätt klarar oss i två veckor utan att bottenskrapa kyl, frys eller skafferi (som vi brukar ha).

Det är nu en skön känsla att ha allt hemma och vi behöver inte gå ut och det tänker jag definitivt inte göra heller om det inte är absolut nödvändigt, med ett enda undantag. Och det är Improve som jag skrev om igår. Där kommer jag att köra så länge det går och är rimligt. Det är dock Carina som kommer att utsätta sig för andra i och med att Hon åker kollektivt till jobbet och är på en stor arbetsplats. Min erfarenhet från de senaste arbetsplatserna jag har varit på är att förvånansvärt många är inte så renliga av sig. Tvättar sig inte efter toabesök, nyser och hostar rätt ut istället för armvecket etc. Visserligen tror jag nog att många skärper sig i dessa tider men det kommer alltid att finnas ufon som inte gör det. Jag är evigt tacksam att jag inte jobbar, hade jag gjort det så hade jag tagit med jobbdatorn och kört kalsongkontor redan i inledningsskedet av denna pandemi. Eftersom jag befinner mig i en solklar riskgrupp kör jag istället en karantän light.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 15 mars, 2020 i Familj och Vänner, Hälsa, Hemma, Prylar, Vardag

 

De river kyrkan

Det har varit en riktigt social helg och vilken action. Igår var Carina och jag hemma hos Moa och Robert och åt en riktigt god lunch. Lilla Milla pockade på uppmärksamhet och det fick hon. Man besöker inte barnbarn och tro att man ska få sitta stilla. No way. Efter maten var det raka spåret ut i sandlådan för diverse övningar.

Idag var det dags för dop. Det senaste tillskottet, lilla Ida skulle döpas i Stora Lundby kyrka i Gråbo. Jag måste säga att det var nog det mest actionladdade dopet jag varit med om. Prästen förättade dopet på ett enastående kontrollerat sätt när resten av barnbarnsskaran (utom Teo – 4½ månad) gick loss i kyrkan, ett stället som de helt klart förväxlat med Leos Lekland. Trots stora ansträngningar från föräldrar svärmade runt där framme. Jag stod och videofilmade och hade ett rent helvete med att hålla kameran stilla (jag hade glömt stativet hemma) och inte skratta ihjäl mig när jag beskådade hela föreställningen. Milla ropade borta vid altaret: Fajfaj kom! Senare var hon nere i bänken och klängde på mig. Vera hängde på min rygg. Idas storebror Björna for runt där framme och och gjorde ett försök att ta sig upp i predikstolen, som avvärjdes. Ja! Det var verkligen en upplevelse som jag sent kommer att glömma. Det fanns ju en orsak att man inte håller ett dop idag under en högmässa.

Efter dopet var det fika på Kyrkans gård. Följden av detta närings tillskott blev att kidsen fick ny energi. Som tur var fanns det en sal i källarvåningen med tjockmatta och ribbstol där dessa kunde få avyttra all den energi de hade och det var inte lite. Jag kan inte annat än att le. Om jag hade en tiondel av deras energi skulle jag nog kunna fixa en Ironman igen. En helt oförglömlig helg.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 mars, 2020 i Familj och Vänner

 

Bryggardags

Och så fick jag till en ny bryggning idag. Denna gång var det dags att brygga upp en ny batch med lättöl, vilket är det enda öl jag har kvar och det lättölet börjar nå lite oroväckande nivå i fatet. West Coast IPA:n som jag bryggde två batcher av har gått åt som smör i solsken. Den har visat sig vara mycket uppskattad. 21 liter försvann ta mig fan innan jag hann börja planera flaskning. Jag har nu två lediga fat, ett är redan tingat för dagens bryggning. Det andra skulle i och för sig kunna rymma en ny batch av West Coast. The Trapped Cat Conspiracy IPA, står i kylskåpet och under kolsyra. Om jag skulle finna situationen med denna öltorka outhärdlig skulle jag kunna göra ett provtapp imorgon. Men jag vill låta det stå och suga i sig kolsyra i alla fall ytterligare två dygn. Ingen ko på isen alltså. Jag gjorde en liten ändring i dagens lättöl och bytte ut Amarillo-humlen mot en annan sort – Wai-Iti – som ska ge en mycket fruktigare smak, den är jag väldigt nyfiken på. Efter att ha smakat på vörten så känner jag en viss förhoppning, det finns en klar potential. Det enda som störde mig var att OG:t låg på 1031 mot normala 1026-1027, vilket innebär att alkoholhalten kan krypa upp mot 3%-strecket, det vill jag helst slippa.

Under tiden jag mäskade drog jag över till Improve och körde ett cage-pass med seniorerna. Ett segt pass och jag gick i det närmaste på styrfart, jag var inte alls på hugget. Imorgon kör jag ett cage-pass till men jag skippar nog cykelpasset som går 45 minuter efter cage:n. Behöver mer återhämtning. Jag körde väldigt hårt i slutet av förra veckan och fram till i förrgår och någon Tarzan är jag ju inte längre.

Lite senare denna kväll hämtade jag Carina på Hennes jobb och vi fick ett infall på vägen hem att dra bort till John Scott. I första hand för en öl med vitlöksbröd. Ganska snabbt insåg vi att vi var ganska hungriga och det blev en bit mat istället. På så  sätt fick vi en after work och en after brew. Alla nöjda och glada.