RSS

Kategoriarkiv: Familj och Vänner

Allt som handlar om min närmaste familj och mina vänner

Utvärdering av hjärtablation

Nu har jag drällt hemma utan att göra någon större nytta och hade planer på att haka på dagens spinningpass på Improve, kvart över elva, för att känna lite hur det känns. För en gång skull sov jag länge och slog upp mina blå strax efter 10. Jag hann knappt hunnit ge Carina den obligatoriska god-morgon-kramen och fått i mig det obligatoriska morgonkaffet, när telefonen ringde. Det var Niklas! Nu hade det äntligen blivit en liten tös till barnbarnskaran. I helsicke heller! Han hade tänkt att åka till Leos lekland och undrade om jag ville haka på. Självklart. Lille Björn har gått hemma i fyra dagar och var milt uttryckt överfylld av energi som behövde tappas av. Robert och lilla Milla skulle ansluta för de behövde komma ut och få lite miljöombyte eftersom lille Teo ligger på sjukhuset. Skit i spinningen! Det här passet kommer att bli tuffare.

Sannerligen! Blev det inte så, också! Att hänga på denna treåring upp och ner i olika banor, kasta sig ner för rutschkanor, det tog bra. Svetten rann om mig men pulsen låg stabilt och ur den synvinkeln var det inga problem. Det verkar som om vitrockarna har gjort ett bra jobb denna gång. Vilket jävla röj! En treåring och en tvååring körde skiten ur farfar idag. Hoppas verkligen detta håller i sig, då kan jag kanske kasta ut Multaqen för gott. Vilken oväntad men härlig vändning på denna annars regniga och urtrista höstdag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 november, 2019 i Familj och Vänner, Hälsa, Träning

 

Väntar på sexan…

Denna dag har jag känt mer än lovligt ömklig. Den här lilla(?) förkylningen jag har dragit på mig tar riktigt styggt. Det värsta är hostan och det enda vettiga jag åstadkommit denna bläiga dag var att ta mig till apoteket och hämta ut lite piller som jag ska knapra på i 60 dagar efter operationen, dessutom passade jag på att handla lite specialplåster till mitt operationssår i ljumsken. Carina var med och vi tog även en sväng  in till Coop och handlade lite. Hostan tar hårt på mig och nu börjar det göra ont i nedre delen av bröstkorgen. Inte mycket med fabbon idag men det är bara att baxa sig framåt. Min erfarenhet från ultralöpningen är att efter en dipp kommer uppgången, jag får ge det en vecka till.

Störst fokus idag är att få höra av min yngste son som enligt beräkning ska bli tvåbarnspappa idag och jag ska sexbarnsfarfar. Jisses! Trots allt elände de senaste dagarna får jag med denna vetskap inse att min tid på jorden har utfallit bra. Nu återstår det ju några timmar på dygnet men ”risken” är att den lilla tösen som är på väg kan kapa sin farmors födelsedag (11 november).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 november, 2019 i Familj och Vänner, Gnäll, Hälsa

 

Ett nytatuerat hjärta.

En lång dag är till ända. Klockan 7 i morse gjorde jag entré på kardiologens dagvårdsavdelning. Omgånde sattes förberedelserna igång. Diverse blodprov och så skulle det sättas en kateter i urinröret. Det enda momentet denna dag som jag gruvade mig för. De gjordes två försök och sedan blev det att tillkalla urologen. Av tidigare erfarenhet så visste jag att de kunde vara lite mer brutala. Så var fallet men hon som satte katetern var snabb och effektiv. Så var den pärsen över. De satte också en PVK som inte heller den gick geschwint. Jag är ganska svårstucken och idag var det extra besvärligt, mer än vanligt (naturligtvis). Försenad med ca 20 minuter rullades jag i oprationsalen. Där skulle narkossköterskan sätta en infart till. Hon lyckades inte och slog sig ihop med narkosläkaren. De letade efter någon bra åder, de övervägde till och med att använda ultraljud för att lösa uppgiften. Läkaren hittade till slut ett ställe att sätta infarten på. När hon lade nålen tillrätta så lättade jag bokstavligen från bordet och det kändes som jag fick en kraft ektrisk stöt som fick hela underarmen att surra ända ut till fingerspetsarna. Hon hade gått på en nerv och hon var helt förtvivlad. Jag tappade räkningen på hur många gånger hon bad om ursäkt. Jag gjorde mitt bästa för att trösta henne. Shit happens.  Både läkaren och sköterskan misströstade eftersom detta, att sticka folk, är deras adelsmärke. De sa att de har inte träffat på en sådan tålig patient, vilket jag tog som en rejäl komplimang. Efter denna fadäs drog de igång och det gick som tåget och jag vaknade upp på uppvaket.

Jag hade ont i ryggen då jag låg platt och hade inget stöd för svanken. Grejen var att jag skulle ligga still i 4 timmar efter ingreppet. Ca kvart i två rullades jag in på vårdavdelning 13, där mötte Carina upp. Det var inte över än. Nu hade jag så ont i ryggen att jag fick en liten morfinspruta när jag hade 1 1\2 timma kvar av sängkarantänen. Nu fick jag lite mat som kom precis lagom till när jag fick resa mig upp. Dessutom fick jag en lättöl till maten, iskall. Den gjorde att jag glömde mina vedermödor. En enda sak återstod. Jag skulle pinka när de dragit ut katetern. Jag hade druckit mängder. Kaffe, cola, saft vatten mm och väntade tills jag blev rejält pinkenödig. Eftersom de rotat runt i urinröret med katetrar gjorde mer än vanligt rejält ont. Efter en hel del vånda kunde jag tömma blåsan. Nästa besök på toa ser jag inte fram emot . Nu återstår det att se hur det går de närmaste veckorna.

 
 

Da’n före da’n

Först av allt. Grattis på födelsedagen, Farsan. Du är saknad. 102 år sedan pappa föddes idag, men jag fick bara ha honom till 17 december 1972 då cancern stal honom från mig när jag var endast 16 år fyllda. Så är det och det är inget jag kan ändra på.

Idag gjorde jag mitt sista träningspass (30 min spinning) på ett tag. Imorgon ska jag ju inte till Sahlgrenska och göra en hjärtablation eller om jag ska uttrycka mig lite slarvigt – tatuera pumpen. Jag har väntat länge på detta och hade hoppats på att detta skulle vara fixat i våras. Men så blev det inte, hur som helst har VGR:s kvarnar malt färdigt och spottat ut detta tillfälle åt mig och då hugger jag som en kobra. Återkommer med mer om detta imorgon eller övermorgon. Dagen till ära har jag inte ens tagit en lättöl till maten.

Det som inte varit kul är min smärta i foten. Vaknade i natt och det värkte oavsett hur jag försökte parkera denna fot. Till slut blev jag tvungen att gå upp och jag måste använda krycka. När jag gick upp kunde jag också konstatera att jag hade en ganska rejäla värk från vänster njure (i trakten av den) som sedan eskalerade på morgonen. Det jag gjorde var att smörja in foten med voltarensalva och det hjälpte hyfsat, så pass mycket att jag kunde somna om. Men på morgon eskalerade min ”njurvärk” och det hade lagt sig som ett band från navel runt om till ryggraden på vänster sida. Vad detta är kan jag enbart spekulera i. Njursten uteslöt jag ganska snabbt. Den smärtan kommer plötsligt, är mer intensiv och strålar ut från en liten punkt. För mig återstod då två teorier. Antingen är det en biverkan från kontrasten som sprutades in vid gårdagens CT då den går via njurarna eller också så skulle det kunna vara en slamsa från aortadissektionen som letat sig genom en artär bort mot mjälten och parkerat sig (jag hade detta som komplikation vid min aortadissektion 2012 då jag fick en mjältinfarkt). Dock tror jag mer på den förstnämnda teorin för jag har druckit mycket idag och nu har det lugnat ner sig.

Men tro inte det var slut på jävelskapet. Helt plötsligt brakade min nya gamingstol ner i golvet då ett hjulfäste hade givit med sig. Den var nästan 1½ månad gammal. Det var inget annat att göra än att rulla ner stolhelvetet till Elgiganten där jag köpte den och som endast ligger knappt 500 meter bort. Undrar vad folk tänkte som såg en snubbe som drog på en skrivbordsstol utmed Säveån? Det var inget snack, jag fick tillbaka köpesumman i form av ett presentkort. Helt OK för mig. På vägen hem gick jag ner i källaren och hämtade upp min gamla stol och här sitter jag nu. Snart dags att krypa till kojs men jag undrar hur mycket sömn det blir i natt för nu börjar fotjäveln på att verka igen. Imorgon lär jag nog få sova i några timmar i alla fall.

 
 

På Sahlgrenska

I övermorgon smäller det, eller rättare sagt bränner det. Då är det dags för hjärtablation. Av den anledningen blev ett inskrivningsbesök på Sahlgrenska dagens huvudnummer. Där kördes det vanliga racet med provtagning, inskrivningssamtal, samtal med narkosläkare och som pricken över i:et blev det även en åktur i CT-röntgen för att få lite snygga bilder på pumpen och dessutom kunde jag nu kvittera ut ett frikort. Det visade att den planerade heldagen blev en halvdag.

Under dagen har jag till råga på allt fått tillbaka den där jävla värken i vänster fot igen som jag trodde skulle försvinna i och med dagens gående. Men icke. Eftersom Carina blev nödgad att ändra sina arbetstider igår så rök den planerade träffen med LEK-gänget all världens väg. Som ”kompensation” hade jag spanat in ett skivstångspass på Improve, vilket även kunde bli kompensation för utebliven cirkelträning med seniorerna idag på grund av läkarbesöket. Av det bidde det inget, foten värker för mycket och det var ingen idé att boka något pass så det blev Netflix i väntan på att frugan skulle komma hem. Hoppar nog ner i bingen ikväll med en Voltaren + Alvedon. Det är inte alla gånger det går som det var tänkt.

 

Dubbelpass

Seg måndag som startade upp veckan. Denna gång med Carina på jobbet som numera normalt är ledig på måndagar. Hon har fått kasta om en hel del denna vecka, sådant som händer. Förmiddagen gick åt till att ringa kids och fackförening, jag passade även på att ringa min gamla teamleader och checka läget. Det verkar fortfarande lika förvirrat där, tack gode gud att jag kom ut från det stället.

Nu under kväll däremot har det blivit träning. Ett dubbelpass med 30 minuters Cage Cardio med Johan. När han håller i passen går det vilt till, denna kväll inget undantag. Så fort passet var till ända stormade de flesta av oss i i cykelsalen och äntrade hojarna för ett 45 minuters pass, även detta lett av Johan och minst lika vilt som cardio-passet. Därefter kan jag lämna arenan med ett leende i vetskap om att jag fortfarande lever. Jag älskar hans pass. Nu lugn kväll imorgon stora undersökningsdagen på Sahlgrenska inför torsdagens besök i operationssalen.

 
 

En vanlig söndag

Söndag kväll och jag känner mig seg efter dagens skivstångspass. Ett träningspass som inte går helt omärkt förbi. Även Carina som var med idag kände sig lite tyngd efteråt så att säga. Annars har det varit en lugn söndag utan något att rapportera om. Imorgon – måndag – blir det arbetsdag för Carina som numera normalt är ledig på måndagar. Nu fick Hon flytta på detta denna vecka, sedan ska allt vara som vanligt igen.

Det som stack ut var ett mail som kom från mitt jobb strax innan halv fem idag där min chef ville att jag skulle uppdatera min tidrapportering för oktober. Jag är ju arbetsbefriad från första oktober!!! Jag fick då svara honom att jag inte kunde göra detta eftersom jag hade lämnat in jobbdator och passerkort när jag gick därifrån – till honom! De hade även gjort ett sjukavdrag på halvtid för september månad på den senaste spec:en. Ett avdrog de hade gjort även månaden innan (som de skulle)! Med påföljd att jag fick ut en halv lön. Alltså ibland undrar jag verkligen.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 november, 2019 i Familj och Vänner, Hemma, Jobb, Träning