RSS

Kategoriarkiv: Familj och Vänner

Allt som handlar om min närmaste familj och mina vänner

Vardag på helgen

Så var denna helg slut och så även jag. Orsaken var att jag hastigt och lustigt hade hoppat in i ett Cage Challenge pass på Improve. Eftersom det inte var för seniorer så var också insatsen och övningarna stundtals tuffare. När Diana, instruktören, visade övningarna fick jag en gulp-känsla i halsen, men det visade sig att det inte var så farligt när jag väl körde. Den enda övningen jag inte gjorde, var burpees. Den ger garanterat blodtrycksfall. Annars gick det bra och vi höll bara på i 45 minuter, istället för en timma som vi kör på seniorerna. Kul pass och en skön avslutning på helgen. Jag körde ett senior-cage i fredags också.

I övrigt har det inte sprudlat av aktivitet, mer vardagliga sådana som att handla och småplocka. Vi har dock följt Ironman på Hawaii. Alla triatleters våta dröm att få vara med och som vanligt ger den där vad-är-väl-en-bal-på-slottet-känslan. Varför utsätter jag mig för detta mentala självplågeri? Det var väl främst den orsaken att jag gick över till Improve idag. Imorgon tar en ny vecka vid och jag får se vad den har i sitt sköte. Den kommer i alla fall börja med att lägga på vinterdäcken. Tidigt? Ja! Men det är dubbfria däck och det är skönt att ha det fixat innan snön kommer och den allmänna hysterin bryter ut på macken. Annars tänkte jag få till någa mer cage- och cirkelpass samt att få kallkrascha en av jäshinkarna när pepparkaksölet är färdigkolsyrat.

 

Cage och storbryggning

Fredagens aktivitet bestod av att träna cage med seniorerna. Min namne och vapendragare Stephan, vi har blivit ett radarpar där borta, var tillbaka efter en månads resa. Stephan är 10 år äldre än mig och stark som fan. Därför kör vi alltid med större vikter än de som är framlagda och jag blir beskylld för att vara så stark. OK. Jag har blivit starkare men det är definitivt den andre Stephan som är kraftkarlen och jag har åkt med i det baksuget. Hur som helst lade han ribban när han var tillbaka i fredags. Vi skulle köra stationer med fyra övningar varav en station styrde när vi skulle byta. 6 minuter på varje station. Den första stationen så styrde övningen knälyft med kettlebell. Vi var fyra i gruppen och den som körde kettlebell skulle göra 10 marklyft och sedan säga ”byte”. Innan vi började sa Stephan – ”vi kör 15” och på den vägen blev det. Det stod två vikter framme. 8 och 12 kg, där åkte 24 kg fram. Stefan och Stefan var åter i session. I detta fall hade jag nog plockat fram 24 kg själv. Det är ungefär vad en fylld jäshink väger och det måste jag ju klara att lyfta. Nåväl! Det blev ett intensivt pass – I love it! Eftermiddagen efter passet gick åt till att förbereda morgondagens bryggning. Väga malt, plocka fram rätt humle och ta med några saker som behövs.

Lördagen var det uppstigning tidigt. Kl 8 var jag nere i Roberts garage. Jag fyllde båda bryggverken med vatten för mäskning samt hällde vatten i lakkärlen för värmning för att sparra lite tid. Robert anslöt ca 20 minuter efter jag kommit dit och det var lagom till att mäskvattnet kommit upp i rätt temperatur. I princip kunde vi hälla i malten i våra kärl direkt när Robert kom. Sedan hade vi en timma till att göra de andra momenten innan det blev dags för lakning. Jag bryggde en IPA, döpt till Evil Woman efter ELO:s stora hit. Robert bryggde en moderna lager som ska jäsas i tre steg och i kyl. Det är hans första lagerbryggning. IPA:n blir min 29:e. Bryggningen gick bra denna gång och jag kunde tappa ner 25 liter IPA-vört i min jäshink. Under bryggningen pratade vi om att göra om i garaget för att få det mer effektiv bryggprocess. Det funkar bra som det är nu, men det finns ändå mycket att förbättra. Det som är bökigast är rengöringen efteråt och vi har en smal diskbänk med en liten ho att rengöra stora kärl i. Mycket bökigt. Vi vill flytta bryggningen till ett annat utrymme i garaget. Innan dess behövs lite målning av golv, dragning av vattenrör, eldragning samt flytt av hyllor och maskiner. det har utvecklat sig till ett litet ”15-spel”. Vi höll på i några timmar med att mäta, spåna, kolla befintliga rördragningar. Det kommer nog att bli riktigt bra. Det blir inget mikrobryggeri, men när vi är klara kommer det att vara så nära ett sådant det kan bli. Vi kommer inte att gå upp i kapacitet utan behåller vår bryggverk som ger 20 – 25 liters batchar. Tanken är att vi ska kunna stå där lite oftare och inte behöva stå och slabba med BIAB-bryggning hemma på spisen. Dessutom blir bryggningen mycket lättare att kontrollera med ett bryggverk.

 

Yoga, barn och barnbarn

Det blev en lång dag idag. Efter det sedvanliga morgonkaffet med Carina pysslade jag lite vid skrivbordet innan det blev dags att dra över till Improve. Dagens pass var mjukyoga och det blev premiär eftersom jag aldrig bevistat ett yogapass innan. Det var ju helt OK men det går ju inte att dra några växlar på det ännu. Jag måste nog köra i alla 5-6 gånger till för att se om det har effekt. Jag har en mätstock på det som utgörs av en övning som vi ibland kör på cirkelträningen. Då sitter jag dikt an mot en vägg, håller upp armarna mot väggen och håller dessa vinkelrätt. Sedan ska jag röra armarna upp och ner och fortfarande hålla armarna mot väggen. Om jag idag pressar armarna mot väggen kan jag få kontkakt men då kan jag i princip inte röra armarna utan att förlora kontakten med väggen. Med yogan hoppas jag att kunna göra detta Där har ni min måttstock.

Strax efter lunch bar det av till Stannum där jag bodde en gång i tiden med min förra frun. Min yngste son Niklas har köpt ett hus där uppe, Ca 150 m från det hus vi byggde och bodde i. Vi hade lite killsnack och pratade mycket hus. Vi hann även knäcka en medhavd lättöl. Sedan tog vi en promenad bortåt vägen och kollade in husen. In te mycket hade ändrat sig men samtidigt hade det ändå gjort det. Precis när jag stod vid bilen och skulle dra, ringde Robert till Niklas. Han hade datorproblem och jag sa att jag kommer över då han bor inne i Gråbo, bara 5 km bort. Det visade sig vara enkelt löst men den var riktigt slö och en del program fungerade lite grann som de ville. Jag hjälpte till att backup:a så fick han köra en återställning. Lilla Milla var också med till och från och ville ha uppmärksamhet. Nu går hon riktigt. När jag var där för en vecka sedan, ville hon inte gå. Men nu är det fart på henne.

Jag var hemma strax innan kl sex på kvällen och jag var gôrtrött, men på ett bra sätt. Carina kom hem strax efter nio. Hon hade varit ute och käkat lite med en arbetskamrat hon inte träffat på länge och var verkligen nöjd och glad. Alla var nöjad och glad, denna dag.

 

Seniorer och barnbarn

Så blev det lite träning igen. Med en lite osäker känsla gick jag över till Improve för att vara med på seniorernas cirkelträning. Insåg att jag hade haft lite abstinens, trots att jag inte varit där på en vecka. Jag gick dit lite tidigare och snackade med sjukgymnasterna där (de är riktigt jäkla grymma på sådant) och en snabb konsultation gav vid handen att jag kunde köra. Om jag kände smärta på nivå 3 av en 10-gradig skala skulle jag avbryta övningen, sedan kom vi överens om jag skulle få en tid i nästa vecka. Den hundralappen det kostar är 100 gånger mer värt än ett besök på en vårdcentral. Cirkelträningspasset gick bra och det var inga större problem även om jag ett par gånger kunde förnimma lite smärta i foten, det störde mig inte i alla fall.

Lite senare på eftermiddagen somnade jag till i soffan och väcktes av ett telefonsamtal. Det var Mikael med familj som var på väg till Allum och undrade om jag ville hänga på. Klart jag ville! Med Mikael fixade en ny telefon som ersättning för den gamla som gått sönder passade jag på att umgås med barnbarn. Vera var som ett yrväder och for runt som en flipperkula. Lilla Malva låg i barnvagnen och log ett sådant där charmigt babyleende så fort man kollade på henne. När Mikael var färdig så satte vi oss och fikade allihopa och hade en riktigt trevlig stund. Det blev en klart oväntad eftermiddag men ack så trevlig sådan. Jag var ganska trött när jag gick hem, men på det där goa sättet om ni förstår.

 

Träning, mottrycksfyllare och barnbarn

Det blev en dag som innehöll allt (för en gångs skull). Efter att ha tagit den sedvanliga koppen kaffe med Carina på morgonen skiljdes våra vägar för drygt 8 timmar. Jag åt en lätt frukost, kollade av nyheterna på TV:n innan det var dags att pallra sig över till Improve och träna med mina vänner seniorerna. Idag stod cirkelträning i ”buren” på schemat. Som vanligt hade Karro totat ihop en hård bana som vi körde i ett varv och vi tillbringade 2½ minut på de 11 stationerna, två och två. En övning styrde den andra. Exempelvis gjorde den ena 10 marklyft med en kettlebell, medan den andre gjorde rodd i TRX-band. Sedan bytte vi. En mycket rolig och varierad träningsform och om man vill kan man bli rejält trött av detta pass, vilket jag blev. Efter passet blev det den sedvanliga koppen kaffe med eftersnack. Det finns ett seniorpass varje dag. Jag är alltid med på två pass, cirkelträning på tisdag och cirkelträning cage på fredag (som dagens), när andan faller på eller jag inte har något planerat alternativt att jag inte lider av biverkningar från mina mediciner. Dessa två pass är min miniminivå.

Efter passet blev det dusch och en snabb lunch, sedan hoppade jag in i bilen och körde till Gråbo och till Robert. Det var två  nyfikna och förväntansfulla personer som skulle testa en ny mottrycksfyllare. En mottrycksfyllare används när man skall fylla redan kolsyrat öl från fat till flaska och innebär att man behöver inte efterjäsa vid flaskning genom att hälla i lite socker för att få kolsyra och skum. Jag kör ner kolsyra direkt i tryckfat efter att ha tappat det från jäshink. Vi har provat lite olika varianter, senast en så kallad ghetto-blaster jag byggde själv. Den fungerade OK men var inte helt hundraprocentig beroende på ur ölet kolsyrats och gav en del spill. Vissa gånger funkade den klockrent, andra gånger blev det mycket besvärligt. Roberts öl tillhörde den senare kategorin. Men nu hade vi skaffat en ny fyllare vi  ville prova. Och woow!! Jag var inte helt övertygad eftersom Robert öl höll nästan rumstemperatur och detta ska man göra på kylt öl. Men den överträffade bådas förväntningar. Flaskningen gick som tåget och vi kunde fylla utan skumning av ölet, hur enkelt som helst. I princip hade vi inget spill alls, det var ytterst lite och berodde mest på att vi höll lite fel så att det stänkte till någon gång och att vi fick skruvat in övertrycksventilen rätt. Efter det var det bara att tuta och köra.

Mottrycksfyllare

Lösningen på våra flaskningproblem. Vi fick tillverka lite anslutningar med snabbkopplingar för både gas och vätska för att använda den. Samt sätta en bit PE-slang (ett styvt plaströr) på metallröret för att kunna ställa in rätt längd så att röret kommer ner till botten av flaskan. Handtagets läge på bilden öppnar för öl från fatet ner i flaskan, vrids den till höger går det ner gas i flaskan ooch i mittenläge är det avstängt. Direkt ovanför proppen sitter en övertrycksventil.

Vi blev klara precis i lagom tid då det blev dags att gå bort till dagiset och hämta lilla Milla som var där hela dagen för första gången efter inskolningen. Det hade inte varit några problem alls enligt personalen. Hon satt där och grejade med några leksaker i lugnan ro när vi kom dit. Det var lite extra roligt och framkallade lite minnen eftersom avdelningen hon var på, var den avdelning där Robert och hans bröder själv hade varit på. Det var väl ca 22 – 23 år sedan jag besökte detta ställe. Där ser man. Efter denna lilla trevliga avstickare var det dags för mig att dra hemåt. Vi packade ihop grejerna och vi var båda supernöjda med denna mottrycksfyllare. Nu har vi äntligen hittat rätt med denna typ av flaskning. Det har varit en hel del meckande med detta, dessutom har vi också fått ner tiden för flaskning eller buteljering som en del också säger.

Dagen blev komplett då Carina kom hem från jobbet och vi kan inleda helgen. Jag hann hem innan stormen Knud bröt ut, så även Carina. Nu har vi klassiskt fredagsmys.

 
 

Bra start på vardagen

Ny vecka och hösten börjar på allvar här hemma. Sommaren, semestrar och allt det där arkiveras i minnets arkiv. Den grå vardagen är här. Jag ska försöka göra det bästa av hösten som kommer. Carina började på sitt nya jobb idag och kom hem med ett stort leende idag, det hade varit kanon för Henne. Detta firades med att jag tog fram en flaska öl – Rodenbach Caracteré Rouge som jag sparat till ett speciellt tillfälle. Idag var det rätta tillfället. Carina är värd det absolut bästa.

Själv var jag hemma hos Robert idag och hjälpte till med buteljering av hans Neipa. Vi provar lite olika metoder för buteljering av kolsyrat öl. Spännande. Det finns några liter kvar i hans Corneliusfat och vi ska testa en metod till med en riktig motrycksfyllare, senare i veckan eller i början av nästa vecka. På köpet fick jag lite kvalitetstid med lilla Milla. Vilken kombo.

Höstsäsongen har börjat bra hos oss. Imorgon blir det träning på Improve. Jag skal utöver det fila lite på recepten för mina kommande två bryggningar. En svagdricka jag ska göra hemma på spisen och en IPA som jag ska brygga i garaget tillsammans med Robert. Dessutom har några flyktiga tankar runt att ställa upp i SM i ölbryggning nästa år, men det är endast på pratstadiet. Det skulle vara intressant att få en professionell bedömning. Nu ser jag fram mot morgondagens träning. En bra start på första dagen av vardagen.

 
 

Nej – jag har inte dött!

Tittuut! Jag har inte dött. Oj, oj, oj! Jag har slarvat med skrivandet, men det har verkligen varit en turbulent period med många toppar och dalar. Sammantaget har jag haft tillfällen att skriva men helt enkelt inte orkat. Det står fortfarande stilla med utredningen av mina hjärtarytmier, förväntar mig dock att det ska röra på sig nu de kommande veckorna. Medicinerna som tas med anledning av detta är inte snälla mot mig och skickar mig upp och ner i livskvalitetsskalan (även fysiskt). Jag håller just nu att få tag i någon läkare på vårdcentralen för att kolla upp en (mycket) misstänkt glaskroppsavlossning på vänster öga. Jag ha googlat på symptom och även kollat på 1177.se och jag kan bocka av alla nämnda symptom. Detta kommer förvisso i normalfallet inte att behandlas men det kan skada näthinna och orsaka näthinneavlossning och det är detta jag vill kolla upp. Annars är det milt uttryck jävligt irriterande med att ha en massa ludd- och sotfläckar som far runt i synfältet, samt blixtar i utkanten. Har även de senaste dagarna noterat blixtar även på höger öga. Detta för att göra en lång historia kort.

Men det har också funnits en hel del ljuspunkter (som gjort att jag inte hunnit skriva). Vecka 35 var Carina och jag uppe i Grövelsjön (äääntligen!) som vi tillbringade med lite dagsturer. Vi hade verkligen tur med vädret, endast lite lätt regn på måndagen. Ett spännande moment för Carina blev en övernattning i tält och det var premiär för det. Lite bökigt, vilket det alltid är när man är ute i busken och tältar, men det gick bra och vi (och framför allt Carina) fick en positiv upplevelse. Så pass positivt att vi ska göra detta flera gånger. Det som är så fantastiskt med fjällvärlden är tystnaden. Vi kunde stanna upp och bara titta oss runt omkring och vi kunde höra tystnaden. Det låter lite knäppt men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. En helt fantastisk upplevelse. Trots den varma sommaren och förskjutningen av årstiden hade hösten inte kommit till Grövelsjön men det fanns små antydningar med svaga färgskiftningar.  Fördelen med denna vecka var att det var inte alldeles för fullbelamrat med folk där då skolorna hade börjat. Vi mötte dock en del och alla vi mötte levererade ett leende i kombination med ett hej. Flera gånger stannade vi upp och bytte några ord om lederna och lite annat smått och gott. Folk vi inte hade sett eller träffat förut, efter några minuter fortsatte alla åt var sitt håll. Väldigt informellt och spontant. Att få uppleva sådant här hemma är inte så sannolikt. Tyvärr gick den veckan alldeles för fort. Vi passade på att boka stugan till vecka 35 nästa år igen. Grövelsjön är outstanding!

Väl hemma fick jag nästan omedelbart fixa till allt öl som stod på fat och gosade till sig. Det blev en heldag med buteljering som slutade med ett kylskåp, knôkfullt med buteljerat öl. Veckan ägnades åt en hel del träning på Improve. Ett seniorpass varje dag och denna vecka var Carina med, eftersom Hon var ju på semester. Riktigt roligt att ha med Henne och Hon gillade våra pass skarpt. Dessutom fick jag ett par tillfällen med trappmaskinen att gå uppför denna där amerikanska skyskrapan igen.

Idag kom vi hem efter några dagar i Stockholm. Huvudattraktionen och orsaken till det besöket avr att på plats och ställe i Globenarena få se och höra Electric Light Orchestra spela. ELO är tillsammans med Dire Straits mina stora idoler och att få se denna grupp och inte minst den levande legenden Jeff Lynne var riktigt stort. Konserten var riktigt mäktig och magisk. En av de absolut bästa jag upplevt. När alla dessa goa låtar spelades, en efter en, vände det ut och in på mina känslor – på ett mycket positivt sätt. Det blev en 1½ timma lång endorfinutlösning. Jag var så tagen av detta att jag var alldeles matt när Carina och jag landade i hotellobbyn efteråt för en after-rock-beer. Wooow! Helt enastående och jag finner inga ord! Trots att konserten var i förrgår svävar jag fortfarande på små moln. Det enda lilla minuset var att de hade de inte spelade Hold on tight och att de endast gav ett extranummer – Roll over Beethoven. Men vad gör det. Jag fick se, hör och uppleva mina idoler.

Så visst har det hänt en del men först nu har jag kunnat skriva. Jag har inte orkat, velat, hunnit detta ett antal gånger jag får skärpa mig. Min sjukskrivning fortsätter och jag börjar nu jobba på att hitta en vardag, bestående av kontinuitet. Nu vill jag att detta med hjärtarytmierna blir färdigutrett så att jag vet hu sjutton jag ska förhålla mig. Det är denna pusselbit som gör att det pendlar mellan hopp och förtvivlan. Under tiden får jag finna ro med familj, seniorträning och ölbryggning och jag bidar min tid.