RSS

Kategoriarkiv: Familj och Vänner

Allt som handlar om min närmaste familj och mina vänner

Aktiv nationaldag

Så avrundar jag nationaldagen detta år. Jag var uppe ganska tidigt och gick över till Improve för att köra ett cage XL pass. Jag upplevde det som jävligt jobbigt men kunde snart konstatera att jag var inte ensam om den känslan när jag såg mig omkring. Gubbsvetten lackade verkligen på mig. Väl hemma så blev det ett par timmars återhämtning och jag passade på att titta på kommunens nationaldagsfirande i stadsparken från terrassen. Trevligt att den firas men det var ganska blek föreställning, tyvärr.

Strax efter lunchtid tog Carina och jag ut våra cyklar på en liten vårluftning. Under passet hade Hon fått en inbjudan till lite fika från en arbetskamrat. Så vart den test turen skulle gå var det inte så mycket tvekan om. Den blev 4,7 km lång men då hade vi en lång uppför till Vallhamra. Kaffe och bulle satt riktigt gott. Hemresan blev inte särskilt ansträngande då vi hade mycket utförsåkning. Väl hemma kunde vi konstatera att växlar och bromsar funkade som de skulle. Klar för cykelpendling med andra ord. Nu har vi kraschat i soffan efter lite grillning och en riktigt kall öl. Mätta och trötta. Golvfläkten på vardagsrumsgolvet går för fulla segel. Det har varit 42 grader i solen på terrassen som mest. Nu ska vi vänta en liten stund innan vi går ut och sätter oss igen i sommarkvällen och då hoppas jag att kunna sitta lite mer lättklädd än dagens heltäckande klädsel som den intensiva solen och UV-strålningen påbjuder på grund av min hudcancerhistorik. Det som återstår idag är att tota ihop ett nytt ölrecept. Jag tänkte köra en utomhusbryggning på terrassen imorgon. Det verkar bli väder för det. Öltillgången är fortfarande helt OK, men kommer att minska en del efter den kommande helgen med finbesök från Östergötland.

 

Från Improve till Sahlgrenska

Jösses! Vilken dag! Upp tidigt för att få den obligatoriska kaffekoppen med Carina innan Hon drar till jobbet. Ett par timmar senare blev det ett nedslag på Improve för att cirkelträna med seniorerna. Karro hade hittat på en ny övning som var ganska tuff om man tog i lite. Som vanligt tog jag i så att jag verkligen blev trött, så pass mycket att jag faktiskt åkte på ett blodtrycksfall. Annars var det trots hög intensitet väldigt uppsluppet. Min parhäst och namne slog oss hop med två andra som vi brukar slänga lite käft med före, under och efter passen och under passet hade vi jävligt kul, ovanligt kul. Det gjorde att jag fick känslan av ”sista passet med gänget” eftersom jag ska börja jobba nästa vecka. Dock kommer jag att försöka fixa så att jag kan vara med på seniorernas cirkelpass på tisdagar och cagen på fredagar. Det går att lägga arbetstiderna så att jag kan delta. När jag går upp i heltid kan jag med stor sannolikhet jobba hemifrån och ta passen som lunch. Hursomhelst kommer detta att pågå i (max) ytterligare 22 månader.

Tyvärr hann jag inte stanna kvar på det obligatoriska kaffet och ljugarbänken efteråt. Det var raka spåret hem, duschning samt omklädning och efter en snabb måltid bar det av in till Sahlgrenskas hudklinik. De ville fotografera en fläck på ryggen som växt upp ur mitt första operationsärr för att se om det blivit förändringar. Om förändringar har uppstått kommer jag att få veta det ganska så snart. Dagens insikter gav mig en försmak på nästa vecka och jag inser att det kommer att bli tufft. Men nu ska jag ta striden och spela spelet i max 22 månader till. Nu återstår lite familjeangelägenheter ikväll…

 

Barnkalas

En bra sovmorgon. Startade dagen strax innan klockan nio och för en gångs skull vaknade jag innan Carina. Efter en slapp timma och att vi hade tömt kaffetermosen blev det lite allmänt småpyssel. På eftermiddagen var vi hemma hos Linnea och Mikael i Alingsås. Mitt minsta barnbarn – Malva – fyllde ett år i fredags (samma dag) som Robert och detta firades med ett litet gardenparty. Mycket goda pajer, fruktsallader gjorde inte det hela sämre.

För första gången på ganska länge fick jag träffa alla barnbarnen vid samma tillfälle och gudarna ska veta att det var en del röj där, speciellt på de två äldsta, Vera och Björn, snart tre år. Att de är energiska kids speglas mer eller mindre då jag betraktar föräldrarna. Lugnare lär det inte bli då två utav mina svärdöttrar dessutom går i väntas tider. Barnbarn nummer fem är beräknat till den 19 oktober och sexan till den 9 november. Dagens övning förstärkte min känsla av att vara farfar (läs: jag kände mig mer än lovligt gammal).

Värdparet hade införskaffat en eldriven lådcykel som jag tycker är en ganska praktisk grej när man ska frakta ungar och handla inom lite kortare sträckor. Givetvis var jag tvungen att testa detta fordon. Lastad med tre kids tog jag en liten tur ute på gatan. Det kändes lite konstigt i början. Jag fick flera gånger en känsla av att den tippade men i verkligheten var det aldrig någon större fara med en bred hjulbas framtill. Det var nog ovana, men jag förstår varför lådcykeln blivit så populär. En klar intressant bekantskap. Efter detta kalas stannade vi till på Coop på hemvägen innan vi kraschade ner i soffan. Jag var milt uttryckt urtrött. Det var verkligen en kanonfin eftermiddag men hjärntröttheten finns ju där. Denna gång var jag dock lite mer behagligt trött. Fast jag var nog inte ensam om att vara trött, jag såg att även mina killar och svärdöttrar var lite trötta. Men hemma i soffan kopplade Carina och jag av med… ja gissa det! En kall IPA så klart! Nu är det dags att göra sig klar för kommande vecka, den sista veckan innan jag åter igen börja jobba och den veckan och kommande helg är fullspäckad med aktiviteter. Pust!

 
 

Jag fyller 7 år!

En hektisk dag är till ända, för att inte säga vecka. Vi har städat och fejat (inte Facebook alltså, man sa så förr i tiden). Jag har varit ute på ett besök på mitt jobb. Idag var syskon, barn och barnbarn här och fikade med oss då Carina och jag hade slagit våra födelsedagspåsar ihop till ett gemensamt firande. Lite pastasallad, bröd, bullar, kaffe och allt det där. Inte minst hembryggt öl. Tre sorter, lättöl, Schwarzbier och Gorillaölet (som jag provsmakade för första gången idag. Det sistnämnda gjorde stor succé trots att den är gjord för 11 dagar sedan. Att då låta den står 2-3 veckor till som brukligt gör ju inte saken sämre. Dessutom kunde Robert och jag avsmaka en Köstrisser Schwarzbier som utgjorde originalet till mitt egna Schwarzbier. Den kloningen blev riktigt bra. Jag och andra tyckte att min var bättre än originalet. Mitt öl var fylligare och hade mer kropp än originalet som jag tyckte var lite vattnigare. Efter att gästerna hade gått var jag totalt slut i skallen och kraschade ner i en stor hög i soffan. Att träffa de närmaste är alltid en höjdare men jag blir trött, inte minst av de andra orsakerna jag har nämnt.

Det största denna dag är att det är min överlevnadsdag. För exakt 7 år sedan, den 11 maj 2012, drabbades jag av aortadissketionen som var otäckt nära att släcka ner mig för gott. Denna dag, att få uppleva den, är större än min födelsedag. Det är som att starta om tiden igen och jag har fått några år till skänks. Av de som drabbas är det ungefär 80 % som dör inom de närmaste två dygnen. Av dessa överlevare är det ca 60 – 65 % som klarar sig fem år efter dissektionen, sedan finns det ytterligare några som faller bort efter 10 år. Mitt mål är att nå 70 årsdagen (7 år till). Jag ska alltså vara tacksam för att jag lever och därför vill jag fira denna dag. Låter kanske lite dystert men det är så det är. Bara att hacka i sig.

 
 

Hur man kör slut på farfar

Igår var det aktiv dag minsann. Jag började lite lätt med att åka till verkstaden vid macken och lämna in bilen till service. Därefter blev det en promenad ner till vårdcentralen för en träff med en läkare. Det visade sig vara samma som för en månad sedan. Denna gången var det dock mer verkstad. Jag förklarade att jag ville ha en remiss till ortopeden för magnetröntgen. Men han föreslog ett blodprov där man kunde se om det rörde sig om reumatism. Om blodprovet inte indikerar reumatism finns fortfarande en sannolikhet, på ca 25-30 %, att det kan vara reumatism ändå. Om provet visar på reumatism blir det en remiss till reumatologen annars till ortopeden. Jag lämnade även ett blodprov för att fastställa kolesterolhalten. Detta för att få aktuellt värde. Jag tänkte nämligen plocka ut atoravastatinet för att se om fotsmärtorna försvinner (en vanlig biverkning enligt bipacksedeln) och samtidigt försöka gå över till en kolesterolsänkande kost. . Detta innebär att jag nu ska kunna gå till botten en gång för alla om orsakerna till dessa smärtor. Jag bör få provsvar denna vecka för läkaren ska sluta på fredag (surprise).

Väl hemma igen efter en evighetslång väntan vid labbet för provtagning (fattade inte vad de sysslade med) var det dags för en ny dos Voltaren + Alvedon och sedan bort till verkstaden för att hämta bilen och bli lite fattigare. På eftermiddagen blev det finbesök. Linnea och Mikael hälsade på med äldsta och yngsta barnbarnen. Tanken var att vi skulle gå ner till lekparken men det blåste bra, dessutom kunde jag se en hel del regna närma sig borta vid horisonten. Jag tog beslutet att vi skulle dra bort till Leos Lekland. Mycket uppskattat av kidsen. Men farfar fick lite anledning att ångra det. Jävlar vad jag fick jobba. Allt klättrande och dylikt så skulle det göras med ”faffa”, inte mamma och pappa. Jag skänkte en tacksamhetens tanke till Voltaren och Alvedon för jag slet hårt. Men vad gör man inte för dessa gulleungar? En bild från Mikael som han skickade senare på kvällen visade två utslagna tjejer som sov så sött. Farfar somnade också så sött senare. Passet på Leos var minst lika krävande som ett cagepass på Improve. Tro mig!

 

Jäsning och fotstrategi

Gorilla-ölet jäser som bara satan och har nu jäst ner till slutvärdet (enligt receptet). SG kanske sjunker att par pinnar till. Detta sedan i onsdags. Bra fat på den jästen. Det innebär att jag kommer nog att ha ytterligare 23 liter öl att bjussa på till Carinas och mitt gemensamma födelsedagsfirande. Minsann, minsann.

Med foten är det dock inte så kul, den blir värre. Igår hade jag så ont att jag nästan började grina. Jag har raggat fatt en tid på vårdcentralen på måndag och jag kommer att begära en remiss till ortopeden. Jag vill han en riktig magnetröntgen på mina fossingar, ingen vanlig röntgen och fastställa eller utesluta mina misstankar om artros eller reumatism. Som det är nu fungerar helt enkelt inte under de senaste dagarna har även spekulation om att det rör sig om en ren inflammation, dykt upp. Detta efter ett snack på det nya apoteket där farmaceuten jag snackade med pekade på en koppling på mina fotproblem med biverkning på två av mina mediciner (statiner). Jag köpte också ett fotstöd på vinst och förlust som Carina såg där och den visade sig (till min förvåning) lindra ganska bra.

De två mediciner jag knaprar på just nu och som har mitt onda öga är Ezetimib och Atoravastatin (blodfettssänkande) och de gör sitt jobb grymt bra. Senaste kolesterolmätningen från 4 mars visade sig att jag hade ett totalkolesterol på 3,2%, varav 2% var LDL (det onda kolesterolet). Men! Priset jag får betala är biverkningar och det är inte frågan om en biverkning, det är många biverkningar jag lider av, muskelvärk, sömnlöshet, mardrömmar, illamående, bröstsmärta, öronsus, för att nämna några ur högen. Till detta kan jag nu lägga till ledvärk? Jag har noterat ledvärk i axlarna men aldrig kopplat värk i fötterna till detta (om det nu är så).

Vad göra? Dilemmat i det hela är att statinerna hjälper till att hålla mina blodkärl (läs aortan först och främst) mjuk och rörlig. Med andra ord mycket viktig med tanke på min aortadissektion, viktigare än att hålla ner blodtrycket. Jag hatar den men bör inte vara utan den om jag vill krama ur några år till i den här kroppen. Med tanke på mina problem är det enda alternativet att plocka ut dessa mediciner men då är risken överhängande att mitt kolesterol sticker iväg uppåt igen. Jag vill ju gärna behålla den nivån jag har. Efter lite resonerande och funderande fram och tillbaka kommer jag att anamma en ny strategi. När jag besöker vårdcentralen på måndag, ska jag be att få ta ett blodprov och få aktuellt kolesterolvärde. När jag har det i min hand och värdet är bra kommer jag att ta ur statinerna stegvis. Första veckan tar jag tabletterna varannan dag och tar bort dem helt nästa vecka. Om teorin med fotvärk kopplat till biverkningen ledvärk stämmer är jag på rätt spår. Det innebär också att när jag gör denna nertrappning och uttag måste lägga om kosten till en kolesterolsänkande kost. Jag har en hel bok om detta med recept etc och det finns några likande böcker på Storytel. 3 – 4 månader senare ska jag ta ett nytt blodprov och kolla av värdet. Funkar det och flertalet av mina biverkningar försvunnit är det ju bullseye.

Under denna period borde jag också fått komma till en ortoped och förhoppningsvis ha gjort en riktig magnetröntgen som kan besvara frågan om jag har artros eller någon form av reumatism. Det gäller alltså att vara uppmärksam på signaler. Träning då? Tja, jag kan ju kanske köra ett par pass men jag måste ändå göra ett uppehåll på minst 2 veckor från den 13 maj då jag ska operera bort knölen jag har på min vad vilket, om man ser det positivt, är en bra vila för mina fötter. Utöver detta har jag också racet med kardiolog och hjärtoperation att köra. Det här med lugn och ro har ju visat sig vara hart när omöjligt att uppnå. Det som lättade upp stämningen för mig idag var att Robert, Moa och lilla Milla dök upp på en snabbfika. En mycket behaglig avledning på mina bekymmer.

 

Träning och Leos lekland

För en gångs skull sov jag ganska länge, fram till nio. Det får ju betraktas som godkänt. trots detta har jag en mystisk trötthet i kroppen som jag inte kan sätta fingret på. Ingen förkylning, ingen bacill. Jag tror att det är biverkningar från medicinen som spökar. Till mitt lilla förtret upptäckte jag att barngrinden som inhandlades i går var aningen för smal att monteras i trappan (varför mätte jag inte bredden innan jag köpte? Mitt pucko!). Det man inte har i huvudet, får man ha i benen. Med andra ord så travade jag bort till Jula igen och inhandlade en förlängning. Nu gick det bättre. Problem solved.

På eftermiddagen drog jag bort till Improve och körde ett cage-pass. Som vanligt ett riktigt bra sådant. Dock tog jag ändå det lilla lugna av två orsaker. Ett, det var den trötthet jag kände i kroppen. Två, jag vill inte dra på mig ett hjärtfladder iför morognens ultraljud av hjärtat. Det hindrade emellertid mig inte från att bli trött.

Jag han knappt komma hem förrän jag så ett missat samtal på mobilen. Det verkar som om folk har en outgrundlig förmåga att ringa mig när jag är och tränar och det är inte så där jättefrekvent att min telefon ringer. Säkert 7- 8 samtal av 10 faller under detta. Å andra sidan är det ju inte lätt för den på andra sidan att veta vad jag sysslar med. OBS! Detta är inget som helst gnäll, endast ett konstaterande som mer kan betraktas som en spaning. Hur som helst så var det Robert som checkat in på Leos lekland och undrade om jag vill joina. Självklart ville jag det. Carina och jag drog ner och mötte upp och vi fann de båda i full färd inne vid en vulkan (rutschkana). Vi hjälpte upp Milla en bit och hon fick rutscha ner med en överlycklig min. Varje gång sa hon ;”jen” (igen), det oavsett vad vi höll på med. Nå farfar fick ju också rycka in ett par gånger (som om cage-passet inte vore nog). Efter en timma bar det hemåt igen och jag var då trött på riktigt och som en konsekvens blev det en nap i soffan.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 april, 2019 i Familj och Vänner, Hälsa, Träning