RSS

5 underbara år

Denna dag som främst är Carinas och min bröllopsdag och som vi firar för femte gången, blev ganska hektisk. Jag startade upp med att gå ett pass på Improve – Cage för seniorer och där fick jag återigen veta att jag levde. Det är en tuff träning fördelat på 18 stationer som duvar mina olika delar av kroppen, inte minst överkroppen. Jag avskyr verkligen styrketräning (som är så nödvändig) men denna träningsform är faktiskt roligare och jag drog mig till minnes mina sejourer nere på I-trim 2010 då jag också insåg hur bra den var. Seniorvarianten passar mig bra eftersom den är lite snällare mot mina trasiga blodkärl.

Jag han knappt komma hem förrän min chef på jobbet ringde. Dels för att höra hur jag mådde, dels för att gå igenom en blankett som Försäkringskassan skickats och som jag tydligen skulle fylla tillsammans med honom. Nå’t utlåtande från arbetsgivaren om rehab som jag inte fattade så mycket av. Även handläggaren på FK sa att det var en blankett som inte var så självklar att fylla i. Men han hade grävt i detta tillsammans med HR och fyllt i och nu stämde han av det med mig och jag tyckte att det verkade bra så vi körde på den. Jag är mest intresserad att få den ur världen och därmed få en sak mindre som hänger över mig. Medan jag ändå var i farten samlade jag ihop mig och ringde även mina teamkollegor och hade en pratstund med båda och fick lite skvaller till livs. Av det jag fick höra så var mitt beslut att kasta in handduken mer än 100% korrekt. Jag hade inte pallat många minuter. Efteråt var jag helt slut av denna mentala anspänning som dock ändå slutade positivt.

Några timmar senare blev det ändå dags för dagens höjdpunkt. Jag mötte upp min helt fantastiska Hustru vid busshållplatsen och därifrån pallrade vi oss de ca 100 meterna bort till John Scott i Partille Arena. Nu skulle vi fira vår 5-åriga bröllopsdag med en god bit mat (och dryck naturligtvis). Vi parkerade vid ”stambordet” (bord P26) och kopplande av pratade och åt. Vi båda undrade lite grann vart dessa 5 år hade tagit vägen, det var ju inte så länge sedan vi gifte oss. Eller…? 5 år är ju ändå 5 år, men vi har ju varit tillsammans i 12 år. Detta hann vi reflektera på medan vi åt. Jag är ju en lyckans ost. Hade jag inte haft Carina vid min sida under alla dessa år så hade jag banne mig inte suttit här med förståndet i behåll. Hon har stått bakom mig i ur och skur och jag har emellanåt stöttat Henne. Ju mer tiden går, ju starkare blir vår relation. Den Kvinnan är tonalt outstanding. Ja! Jag vet! Jag har sagt detta förut, men det tål att upprepas och det kan aldrig sägas för många gånger. Tack älskade Fru för att Du finns i mitt liv och för att jag får var Din gubbe. Det är få förunnat att få det så bra som jag har det med Dig.

DSC00419

DSC01395

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2017 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Jobb

 

Huset fullt

Denna dag ett liv. Den sista augusti och för mig markerar det sista dagen på sommaren. Tidigare år har ju dock visat att september bjuder på en fin indiansommar, vilket jag hoppas att det infrias i år. Hur förvaltade jag denna dag då? Jo! Den gick på ett familjetema. Jag fick ett riktigt finbesök idag eller rättare sagt tre finbesök. Alla mina tre barnbarn kom hem och hälsade på. Sådant gör underverk i min själ. Att se, krama och hålla i dessa tre små knoddar De är ju bara så underbara och det går ju inte att stå emot deras charm (och varför skulle jag försöka stå emot?). Lite kul att se föräldrarna jag runt och hålla koll på de som kan förflytta sig själva och rensa undan allt under en meters höjd som jag har missat. Jag kommer själv ihåg hur det var när de var små, det kom också några flashbacks.

Trots regnandet på utsidan (det vräkte inte ner som igår) hade jag startat upp grillen och bjöd de hårt arbetande föräldrarna på varsin baconlinda-beer can burger. Lite senare på dagen anslöt mina svärdöttrar Linnea och Michaela samt min son Robert. Så det var high life ett tag och jag bara mös. Även om jag hade det supertrevligt och var uppfylld av livskvalité så ska jag erkänna att jag var lite trött efteråt, men det var det värt. Imorgon stundar en annan högtidsdag och den går inte av för hackor….

DSC02356a

Lilla Milla -1½ månad

DSC02381a

Vera – nästan 14 månader

DSC02382a

Björn – 10 månader

DSC02355a

Snart är Milla med i leken…

DSC02375

Två av mina svärdöttrar (den tredje tog kortet), min yngste son och alla tre barnbarnen…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 augusti, 2017 i Familj och Vänner, Hemma

 

Hos sjukgymnasten

Idag har jag varit på Improve igen, denna gång hos min gamla sjukgymnast som nu har haft den goda smaken att flytta in till lokalerna i Partille arena. Tanken är att få bukt med min stelhet och den snedbelastning som jag har då jag har en mycket längre fotisättning på vänster ben än höger. Detta har gäckat mig länge och jag märker även av detta i min vardag, speciellt när jag går i trappor. Så nu ska jag försöka jämna ut det hela lite, annars kommer jag att bli helt snedvriden över tiden. Det vill jag inte. En annan bidragande orsak är nu att jag har inte mer än 250 m bort till arenan (och gymmet). Det är ju bra eftersom det hela bygger på kontinuitet.

Jag bokade tiden där förra veckan och det har trots mina avsikter att få bukt med ett relativt gammalt problem ändå varit ett lite stressmoment, eftersom jag nu hade en tid att passa och därmed jobbigt mentalt, men det är ändå ett sätt att även kunna bryta denna stresstrend. Jag passade även på att delta i ett cirkelträningspass för seniorer. Mycket jobbigt, men trevligt, dessutom lugnare än de vanliga cirkelträningspassen. Efter det har jag i princip sovit större delen av eftermiddagen. Jag var jättetrött men mådde fysiskt bättre.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 augusti, 2017 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Vilodag

Idag vilar jag både skalle och kropp. Dock kan jag, mycket nöjd, konstatera att jag lyckades krympa 2,5 kg föregående vecka. Jag skyller detta på ökad fysisk aktivitet och inte på kosten som i och  för sig varit hyfsat bra men kan bli mycket bättre. Denna vilodag är underbar men samtidigt jobbig. Hela tiden kommer flashbacks från jobbet tillbaka. Det jävligaste denna dag var att kl 04.25 i morse ringde det på våran porttelefon. Inte en gång, utan tre gånger. Jag brydde mig inte om att gå upp och svara eftersom jag definitivt inte väntar något besök. Tidningsbudet tror jag inte på eftersom denne har portkod. Jag tror med att det var någon full jävla mupp som skulle in. Just nu planerar jag att få träffa min underbara barnbarn, det skulle vara en Lisa för själen och jag inser att jag fortfarande är grymt sliten. Bara att göra den lilla grej tycker jag är superjobbigt och jag måste ta lite paus ibland för att orka. Varför orkar jag jogga runt Kåhög på 6,3 km men inte att lägga en liten stund för att få till en träff med barn och barnbarn? Jag får inte ihop det är.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 augusti, 2017 i Hälsa, Hemma

 

På gamla jaktmarker

Igår bestämde Carina och jag oss för att åka bort till motionsspåret i Bergsjön, vid Geråshallen och gå ett varv på den slingan 2,4 km långa slinga där. Låter kanske inte så märkvärdigt men så är inte fallet. Jag varnade Carina för att den är tuff och vi hade även med oss stavarna (de behövdes). Orsaken till detta improviserade besök var att vår gode vän Reima kommer att arrangera Kortedala brutalmaraton där i höst. Och det är som namnet antyder. Banan är rejält kuperad och platsar säkert högt på 10 i topp listan över Sveriges tuffaste motionsspår. Maratonet kommer att springas på denna slinga i 17 varv och sammanlagt ge 1400 höjdmeter. Det kan jämföras med det ”platta” Lidingöloppet på 30 km som håller 550 höjdmeter. Det är alltså inte snutet ur näsan att dra en mara där. På grund av banans tuffhet kommer maxtiden att sättas till 8 timmar, normalt brukar det vara 6 timmar på en mara.

Denna slinga sprang jag några gånger under mitt första löparliv, på den tiden jag var nere på 40 minuter på milen och halvmara på 1:34. Även då skydde jag denna bana som jag tyckte (och tycker) var überhemsk. Jag konstaterade att det faktiskt var hela 32 år sedan jag senast var och sprang där och ändå minns jag den. Men med pust och stånk tog vi oss runt banan.

Idag kunde jag inte låta bli utan gav mig dit på egen hand. Jag sprang (eller vad man nu ska kalla det) runt ett varv igen. Min Garmin mätte 2,33 km och jag fick lägga hela 21:30 på att frakta mig runt denna bana. Näe något maraton blir inte för mig då, jag är fysiskt sett inte redo för det, kanske nästa år. Även psykiskt är jag nog inte redo. Man kommer även att erbjuda distanserna halvmaraton och 10 km. Kanske kan jag fixa fyra varv där (jag har ju 8 timmar på mig). Men det var ett återseende med ganska blandade känslor. Oavsett jag kommer att springa eller inte kommer jag vara där, om inte så för att få träffa lite vänner och bekanta.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 augusti, 2017 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Tävling

 

Utanför boxen

Jag gjorde ett bra utbrytningsförsök för att komma ut ur den mentala fångenskapen. Jag fick äntligen tummen ur att boka ett pass på Improve. Senior cykling/rörlighet. Först 30 minuters spinning tillsammans med andra 19 andra glada seniorer. Cyklingen gick över förväntan och jag skickade en tacksamhetens tanke till min vecka i Grövelsjön. Efter halva passet (30 min) förflyttade sig gänget in i gruppträningssalen där vi skulle fortsätta med lite rörlighet (I need that). Man kan väl säga att det var ett MFR-pass light anpassat för oss seniorer. Jag får nog acceptera denna benämning numera, 60-plussare som jag är. Det tog inte så många minuter att konstatera att damerna som deltog i passet är 10 gånger rörligare än vad jag är. Efter 30 inte helt smärtfria minuter konstaterade jag att det var som jag hade tänkt mig och att detta kommer behövas framöver. Det blir inte sista gången jag besöker det passet.

När jag ändå var på plats passade jag på att sticka in huvudet till Improve rehab där min sjukgymnast huserar i nya fräscha lokaler. Efter ett litet kort snack med henne så ska vi försöka få lite bukt med min sendbelastning i fotisättningen när jag går/springer. Den fördelar sig för närvarande på 52% av vänster ben och 48% av höger ben. Inte så bra.

Vidare kunde jag dra slutsatsen att när jag väl fått brutit min mentala barriär och kommit iväg på lite träning så mår jag direkt mycket bättre. Igår var jag med Carina nere i stan och det slutade med en mental kollaps. Allt ljud, stoj och stissiga människor fick mig ur balans och när jag kom hem lade jag mig på soffan och somnade på stubberten – helt slut. Vilken skillnad det var på gårdagen och idag. Träningen ska sakta men säkert ta mig ur detta fasansfulla grepp jag sitter fast i och i förlängningen få  mig tillbaka till jobbet igen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 augusti, 2017 i Diverse, Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Going home

Allting tar ju slut, även en bra resa med mycket mindfulness. Efter en frukost på Scandic hotell i Lillehammer packade vi in oss i bilen för en knappt 6 timmar lång bilfärd till vår borg i Partille. Det är med blandade känslor som jag åker hem. Å ena sidan är det trist att en sådan vecka, rik på händelser och upplevelser, tagit slut. Å andra sidan är det skönt att få komma hem till hemmets lugna vrå igen. Vardagen slår till med full kraft. Jag har inte skrivit under min vecka på grund av dåligt Internet. Så Ni kan läsa mina dagrapporter genom att scrolla bakåt. Jag har även baxat in några bilder också. Håll till godo. Imorgon kommer jag vara fullt upptagen med att packa upp och tvätta.

 
1 kommentar

Publicerat av på 21 augusti, 2017 i Diverse, Hemma