Arbets-EKG

Dagens stora begivenhet var att cykla ett arbtes-EKG som jag utförde på Sahlgrenska denna gång. Förra gången jag gjorde det – 2018 – blev det fruktansvärt mesigt och gav ingenting och hade inga större förhoppningar om detta event. Men fel fick jag. Nu skulle det köra ett max-test. Jag fick frågor om vikt och längd och på frågan om jag ansåg mig själv ha sämre, lika bra, bättre eller mycket bättre. På den frågan svarade jag det sistnämnd av den anledningen att jag tyckte det. Detta för att de ville placera mig i en referensgrupp. Jag hörde läkaren och sköterskan konferera om komma överens att jag skulle placeras i den tuffaste tillsammans med bland annat brandmän. Gulp! Tänkte jag men jag backar inte. EKG monterades, vilo-EKG mättes och så även blodtryck. Där efter var det bara att äntra cykeln med allt garnityr på mig och börja trampa. Jag skulle hålla en kadens på 60 – 64 och jag fick inte stå upp och trampa.

Sakta men säkert skruvades motståndet upp och jag blev allt flåsigare. Läkaren började titta på min pulsklocka flera gånger. Då jag frågade om det och hon var intresserad att jämför mina värden på pulsklockan med de värden hon ser på min skärm och det stämde bra. Efter ett tag kände jag att det tog emot mer och mer. Värk och stelhet i mina lårmuskler gjorde sig gällande och jag var ganska övertygad att det var statinerna som kickade in och till slut stannade jag med en sjujävla puls.

Det visade sig efteråt att det programmet jag körde mot referensgrupp var det tuffaste de hade och där ska man cykla en viss tid medan motståndet ökar kontinuerligt. Det är få som klarar 100% och klarar man 80% så är det godkänt. Jag cyklade 120%! Dessutom berättade de att minikravet för en rökdykare är att utveckla 250 W under cyklingen. Jag klarade 253 W! Så här i efterhand var jag lite missnöjd med att jag inte fortsatte en bit till. Men! Spela roll! Jag är ändå supernöjd med utfallet på denna cykling men jag vet dock inte om det provocerades fram något/några pulshopp. Nu får kardiologerna grunna på resultatet och så får jag se vad som sägs lite senare.

 

Bryggning nr 105

Idag är det bryggning igen, den 105:e noga räknat. Carina började 06.45 och vi var uppe rejält tidigt. För min del blir det flera fördelar. För det första är elpriset lågt nu på morgonen, 48 öre mot 443 öre igår kl 18, för det andra så hinner jag förhoppningsvis klart innan kl 12 för sedan bryter solen fram och då blir det, milt uttryckt, rena ökenhettan på terrassen. För det tredje ska jag på grund av den hudcancer jag har åkt på två gånger undvika att vara ute i starkt solsken.

Dagens öl blir Friherrinnans IPA efter ett receptet som jag har skapat helt efter eget huvud. Basmalt är extra pale, en pilsnermalt. Till  detta har jag lite Cara blonde, karamellmalt samt lite puffat vete och havreflingor (ger en fin skumkrona). Som bitterhumle använder jag Chinok. I smakgivorna (2 st)  använder jag humlesorterna Galaxy och Pilgrim. Dessa humlesorter ger smak och arom av citrus, kelon, bär och tall. Normalt torrhummlar man en IPA efter ca 3 dagar in i jäsningen, detta för att sätta den slutliga smaken. Nu kommer jag att göra detta vid jästpitchningen (när jag tillsätter jästen). Då häller jag i ytterligare en giva med Galaxy och Pilgrim, lite större än givorna i koket. Dessutom kommer jag att hälla ner två honungsmeloner (mosat fruktkött med stavmixer) samt saften från 3 pressade grapefrukter. Som jäst använder jag Safale S04 som är en vanlig jäst för Ale-öl och kan jäsa i rumstemperatur. En allroundjäst som tillsammans med en annan jäst, US04 är de jästsorter som jag använder i 8 bryggningar av 10. S04 ger bättre flockulering och en mindre jästkaka i  botten av jäshinken och ett något mer klarare öl än US04 (tycker jag). Det ska bli riktigt intressant att se om detta lyckas eller inte.

 

Stökig dag med hjärtat och bryggförberedelser

Det har varit en extrem stökig fredag och det började på träningen. Jag körde fredags-cagen med seniorerna. Pulsen var åt helvete. När jag sprang på en skillmill droppade pulsen plötsligt från makliga 120 slag ner till 54. Min violpuls i morse var 60! Hemma efter träingen larmade min klocka konstant över en onormalt hög puls. Det här blir bara värre och värre, nu ska jag göra ett arbets-EKG på tisdag och hoppas att vi kan provocera fram dessa skutt i pulskurvan. Jag tror inte det kommer att visa något men jag får ju alltid hoppas, dessutom har jag dagens pass dokumenterat också samt en välfylld logg som jag skriver. 3 gånger under träningspasset fick jag göra symptomsändningar. Det är ju fan också! Jag misstänker att det kommer att bli en ny tupplur på operationsbordet (igen).

Trots allt stök lyckades jag ändå att väga upp malt inför morgondagens bryggning och krossa den. Jag hade också innan träningen idag varit över på COOP och handlat honungsmelon och grapefrukter. Honungsmelonen har jag tagit ur kärnhuset på och avlägsnat skalet. Sedan har jag mosat det till en gegga med en stavmixer och slutligen steriliserat det i en kastrull. 75 grader i 15 min. Grapefrukterna pressade jag ur saften på. Meningen är att dessa ingredienser ska ner i jäshinken i samband med att jag pitchar jästen och då måste det vara steriliserat. Jag har lagt detta i desinficerade kärl för att vara på säkra sidan. Imorgon ska jag brygga och det blir Friherinnans IPA som ska bära en smak av honung och grape. Till detta använder jag humlesorterna Chinook, Galaxy och Pilgrim som har toner av melon, citrusfrukter och lite inslag av tall. Jag har inte den blekaste hur detta kommer att bli efter som jag satt ihop receptet i min skalle. Det kan bli succé eller fiasko. Jag har svaret om drygt 2 veckor och jag håller tummarna.

 

Nya ID-handlingar

Igår var vi nere på Stampen och passexpeditionen för att hämta ut ID-handlingar. Carina hämtade ut både pass och nationellt ID-kort och jag enbart nationellt ID-kort. Detta ID-kort kan användas istället för pass inom EU och Schengen. Vi var nere och ansökte den 8 juni och först nu kan vi hämta ut det. ID-kortet var förvisso klart efter en vecka men det var passet som dröjde. Nerlusat med folk var det också. Vi fick vänta i 75 minuter på vår tur, som tur var så hade Carina en ledig dag så det var inget stress. Efter denna aktivitet vi vi ett infall och knatade bort till Centralen och smet in på O’Learys och tog lite käk med en kall. Bra avslutning på det eventet.

Iadg blev det träning för min del – skivstång med seniorerna. Jag vet inte, men det kändes ganska avslaget idag och inte lika kul, dock inget som hindrade mig från att bli trött. Pulsen låg bra också. Jag gick ner från att ha 30 kg på stången till 25 kg. Efter träningen var jag iväg och handlade lite på COOP för att sedan laga lite lunch och idka återhämtning i soffan med lite Netflix. Grolschen ute i jäskylen står på kolsyrning och gastrycket ligger stabilt och bra. Framåt kvällen hällde jag upp ett glas och det var riktigt gott, ändå så behöver ölet stå och gosa till sig ytterligare ett par veckor. Gasen tar jag bort på fredag eller lördag.

 

Bryggerijobb

Lite allmänt bryggeripyssel blev det idag. När fatet med Summerburst IPA tog slut i kegeratorn triggade det en händelsekedja. Tomfatet har jag tvättat med min hemmabyggda fattvätt. Under tiden det stod och tuffade gjorde jag rent öl-linan till tappkranen. För det använder jag ett specialmedel – Pipeline original cleaner – som jag med en PET-flaska försedd med en enkel handpump. Fördelen med denna är att vätskan jag pumpar igenom ändrar färg när det är rent. Efteråt sköljer jag igenom med vatten, klart! Denna operation går ganska kvickt. Innan jag började göra rent linorna så hade jag haft kegeratorn i ett år och bytt fat. Jag körde igenom lite Saniclean (desinficering) mellan fatbytena. Så första gången jag körde pipeline cleaner fick jag köra igenom ett antal gånger innan det blev rent. Nu har jag för vana att göra denna operation vid varje fatbyte och det tar bara ca 5 minuter. Nu är det förberett för nästa fat, bara att ställa in och plugga i.

Appropå nästa fat. Min senaste bryggning – Grolsch – har jäst färdigt och har nu stått på kallkrasch i nästan 3 dagar. Nu var det dags att lyfta ut jäshinken från kylen och tappa ner allt öl på fat. Jag fyllde upp det stora corneliusfatet till maxvolym (19 L), sedan tog ett av mina 5-liters minifat där resten, ca 4 liter landade. Detta lilla fat ska jag ha i min jockeybox. Nu står båda faten i kylen för kolsyrning och till det använder jag en sodastreamtub och har lagt på ett tryck på 1,2 bar. Där ska det nu stå i en vecka och sedan är det klart att ställas in i kegeratorn för att serveras på tapp.

Under tiden har nu mitt tomfat blivit färdigrengjort och klart för nästa bryggning. Efter handrengöring med en toa-borste (Lugn! Den har enbart använts till fatrengöring!) har den fått stå på genomspolning med Saniclean. Fattvätten är konstruerad så att jag kan koppla på slangar till kulkopplingarna på fatet och därmed blir stigröret i fatet också rengjort. Nu är allt klart och fit for fight, därmed ligger vägen öppen för en ny bryggning.

 

Jakten på det goda ölet

Igår var jag på systemet. Carina skulle köpa vin och jag passade på att inspektera ölavdelningen för att hitta lite inspiration till kommande bryggning. Där ramlade jag på Galgbackens IPA, bryggt av Berlingbos bryggeri på Gotland, ett bryggeri jag inte hade hört talas om. Hur som helst köpte jag två flaskor och kunde senare på kvällen konstatera att det var en av de godare IP:or jag har druckit. En otroligt tydlig men mild beska och fruktiga toner, precis ett sådant öl jag vill brygga. Nu återstår det svåra – att få tag i receptet alternativt ingredienserna i detta öl. Jakten har startat.

Idag jobbade Carina och jag fick ett infall att sticka över till Improve för ett Cage Challenge XL. Det var länge sedan jag var på ett lördagspass och det var riktigt kul. Jag träffade lite folk som jag inte sett på ett tag, riktigt roligt. Och att passet var tufft blev ingen överraskning. Men Rune (en från seniorgänget) och jag körde på och kunde hålla tempot, det var vi riktigt nöjda med.

 

IPA:ns dag

Nu har vi hunnit några dagar in i augusti och goda minnen från Rammstein-konserten ligger som ett balsam på min själ. Den kommer jag sent att glömma. I tisdags tränade jag med seniorerna, skivstång blev det. Men efteråt på eftermiddagen var det ett jävla röj i bröstkorgen – igen! Jag blir inte riktigt klok på detta och jag hade ett telefonmöte med kardiologen igår. De blir inte heller riktigt kloka på varför detta slumpvisa hoppande i pulsfrekvensen. Data som laddas upp varje natt är inte så exakt att de kan ställa en diagnos men det verkar som om jag har en sinustakykardi alternativt nytt hjärtfladder. Vi ska dock avvakta det arbetstest jag ska göra nere på Sahlgrenska den 16 augusti och göra en utvärdering av det, syftet är att provocera fram pulsvariationerna.

Idag har jag varit nere hos audiologen för att finjustera hörapparaterna och audionomen gjorde även en specialundersökning av mina hörselgångar för att se resonansen. Här går man fan i mig till botten. Jag kan i alla fall till min glädje konstatera att det inte är ett genomgående hål i skallen på mig och så får andra säga vad de vill. Vidare så börja det röra sig lite på bukväggsfronten och har jag haft kontakt med Angereds närsjukhus och bokat en tid för ett mottagningsbesök, det blir 8 september, därmed är den stenen satt i rullning.

Idag kan jag konstatera att min Grolsch lager nu har jäst färdig enligt alla konstens regler. Styrdonet har hållit jästemperaturen på 10 grader och nu har det fått jäsa ut på 18 grader. Därmed kan jag ta bort värmeelementet ur kylsen och skruv på kylan på max. Nu ska det ner på 2 – 3 grader och ligga där ett par dagar. Efter det så blir det fatning och kolsyrning och det innebär att det är klart att dricka nästa helg, vilket passar bra eftersom fatet med Summerburst har tagit slut. Dags att planera en ny bryggning. Jag vill prova något annat recept men Summerbursten är ju grymt god så det kanske blir den igen. Med jag funderar på detta tappar jag upp ett glas med Lilliehööks IPA för det är ju IPA:ns dag idag.

 

Dagen efter

Så här dagen efter så sitter vi och minns gårdagen: Jävlar vad häftigt! Coolt! Vad var det som hände? Rammstein-konserten har redan nu parkerat sig i mitt sinne under avdelningen stora händelser i mitt liv. Både Carina och jag kommer att leva länge på det. Men idag är det verkligen lugna gatan och så ska det förbli. Jag har däremot varit ute i uterummet och höjt temperaturen i jäskylen till 20 grader. Grolschen har jäst ner nästan helt och hållet nu 10 dagar. Nu ska det få jäsa ut i rumstemperatur några dagar till. Jag tror mycket på denna batch. Det får räcka med aktiviteter idag.

 

Rammstein

Juli månads sista dag och det har varit en mäktig avslutning på månaden. Igår startade vi lite blygsamt med att lösa melodikrysset, lugnt så men det skulle bli ändring på det. Fram emot kvällen  drog Carina och jag in till Ullevi för att uppleva lite härlig och tung hårdrock med mitt favvoband – Rammstein. Jag har många låtar av dem i mina träningsspellistor. Vi blev inte besvikna. Deras konsert var med extra allt, ändå hade jag nog förväntat mig något mer pyro. Det blir väldigt mycket att ta in när man bevistar denna konsert men det är inget negativt, snarare tvärt om. Ljus, eld och då som det ska vara men ingen annan grupp kan (just nu) nå upp till den nivån. Scenbygget är mint lika högt som det höghus som vi bor i. Faktum var att vi kvällen innan kunde se skenet och röken från allt pyro från vår plats på terrassen i Partille och om inga tåg gick förbi eller skitungar som var ute och sladdade med bilarna så kunde vi även höra ljudet från musiken dock väl mycket svagt. Det säger väl en hel del om intensiteten på konserten. Att få höra min absoluta favorit Du hast var rena adrenalintrippen, jag sjöng med precis som de andra knappa 60000 åhörarna, såååå mäktigt. Andra hyss de hade för sig var att Till Lindemann (sångaren) försökte koka sin keyboardist i en jättekittel med en eldkastare som senare uppgraderades till en kanon. När eldslågorna fyrades av kunde vi känna hettan upp till vår läktarplats (25:e raden, E-sektionen). De passade även på att publiksurfa. From podiet i mitten av stadion slängde man ut ett antal gummibåtar, en till varje bandmedlem, som publiken senare fraktade dem med sina uppsträckta händer tillbaka till scenen, så mäktigt. Det var riktigt mycket att smälta och ta in, vilket gjorde att när vi kom hem slog vi oss ner ute på terrassen med varsin öl och samlade intrycken. Detta var det häftigaste och mäktigaste jag har upplevt, inget snack om det. Denna upplevelse kommer att sitta kvar i våra minnen. Garanterat!

Kitade och klara. Scenbygget sticker upp ovanför Ullevi i bakgrunden.

Rammstein gör entré.

Detta kallar jag för extranummer. Foto Paul Wennerholm/GP

Mäktigt scenbygge och mycket eld. Foto Paul Wennerholm/GP

Bredvid Till Lindeman som gjorde en eldpåfågel hjälpte gitarristerna till så gott de kunde. Foto Paul Wennerholm/GP

Mäktigt scenbygge! Foto Mickan Palmqvist/GP

Härligt tryck var det. Foto Mickan Palmqvist/GP

 

Minuskalorier

De senaste dagarna har jag viktväktat med en viss framgång. Drygt 7 kilo har ramlat av de gånga två veckorna. Inte illa och bättre än vad jag trodde. Priset blir att leva på minuskalorier vilket, antagligen på grund av att jag blivit äldre, har blivit påtagligt. Både Carina och jag är slöare, naturligt nog. Dessutom har min pump snurrat med på olika pulsnivåer och det har också gjort livet mer jobbigt än normalt. Jag har under en och samma dag gjort tre manuella symptom-mätningar till Pacemakermottagningen på Östra.

Idag blev minuskalorierna väldigt påtagliga då jag skulle köra ett skivstångspass med seniorerna. Jag var helt låg på energi och fick verkligen slita ont idag. Blodtrycksfallen var några stycken och det snurrade till ett par gånger. Jag var tvungen att jobba med mindre vikter annars hade det inte funkat alls. Så för mig blev passet riktigt hårt. Nu ägnar jag resten av dagen åt återhämtning.