RSS

Till Paradiset

Det var verligen ett kanonväder idag, det är jag inte van vid. Carina och jag fixade till lite käk och kaffe på termos som vi skickade ner i en ryggsäck. Därefter gav vi oss av på en liten pickninck. Vi gick bort till Paradiset, ett villa- och skogsområde i Partille. Först kom vi till Himlastegen, en trappa på 90 steg som tar oss upp på åsen och in i Paradiset, bokstavligen talat. Där villaområdet slutar börjar en vandringsled som vi slog in på. Vi drog upp till Surketjärnen där vi parkerade och avnjöt medhavd mat och kaffe. En riktigt rogivande stund, där satt vi säkert i en timma och bara njöt. Den stunden fanns inga bekymmer, inget coronavirus, inget skitväder. Bara lugn och harmoni. Något som väl behövs i dessa tider och ger lite hopp om bättre tider, mer sådant. Det ska tydligen bli bra väder i veckan. Kanske en bryggning skulle vara på plats.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 april, 2020 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Träning

 

Fylleproblem

Det gick inte som jag hade tänkt mig idag när jag skulle testa mottrycksfyllar-stativet. Jag fick problem med fyllningen. Helt plötslig fick jag ett gasläckage och tömde gastuben (en sodastreamtub). Jag hade dock en kvar där det fanns lite gas i. Kopplade in den och körde vidare och då tog ölet i fatet plötsligt slut, samtidigt som även sodastreamtuben tog slut! Suck! Jag fick med visst besvär fyllt upp fyra flaskor. Det som funkade bra var rengöringen av fyllarna i stativet. Jag var nere i garaget och lånade Roberts minikeg, ett 4 liters fat. Som jag kunde fylla med vatten och starsan (desinficering) och köra igenom systemet med. Det gick smidigt. Jag passade även på att rengöra min beergun, en fyllare jag inte använder längre, den hade jag tänkt att sälja. Nu blir det en promenad till Rusta för att skaffa nya tuber. I-landsproblem för de flesta, stora problem för mig. Som tur är så är det bra väder ut och det blir i alla fall en solskenspromenad. Jag har ett fat med lättöl att fortsätta testena med och därmed två fat att rengöra, vilket i förlängen innebär ytterligare två bryggningar. To be continued.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 april, 2020 i Ölbryggning, Diverse

 

Datorslöjd

Idag har det varit den stora teknikdagen. Jag har ett antal (av olika anledningar) skrotade gamla bärbara datorer som är slaktade. Nu ville jag kunna plocka ihop en dator som funkar hjälpligt. Det behöver inte vara en racer-dator. Meningen är att den ska stå i garaget och vara uppkopplad med wifi. Detta för att kunna hålla koll på jäsning etc på distans utan att man ska behöva åka dit bort stup i kvarten samt även kunna styra utrustning och temperatur hemifrån.

Efter en hel del pill och letandes i skrotlådan kunde jag fiska en hårddisk, lite RAM-minne och en wifi-enhet. Jag hittade en gammal dator där det hela skulle kunna lira ihop. Efter lite knep och knåp i BIOS samt tillverkning av startbar USB-sticka kunde jag till slut få kontakt. Jag hade en gammal nedtankad version av Windows 7 som jag lyckades installera, dock kunde jag inte aktivera den eftersom koderna hade gått ut så den fick gå som en icke genuin Windows-installation. Det funkar det också, bara det att varje gång man startar upp datorn kommer en aktiveringsdialog upp som man få klicka sig förbi. Vidare är skrivbordet svart och det går inte att ladda ner uppdateringar. Annars funkar den. Jag hade en egenköpt DVD – en retailversion av Windos 7 Ultimate – som jag inte hittar. Misstänker att den blev utlånad och jag har inte fått tillbaka den. För våra ända mål funkar dock detta. Det enda bekymret var att jag bara hade en modul av RAM-minnet av typen DDR1, en ynklig sak på 1 GB. Därför kan den inte anklagas för att vara snabb, men det var för segt och jag blev tvungen att skrinlägga detta. De andra två datorerna har pajade grafikkort och vill inte starta med bild. Men så sa Carina att Hon hade en gammal harv som Hon inte använde och kommer att använda, den kunde vi ta.

Och nu sitter jag med denna tingest, en Windows 8-kärra med 8 GB RAM. Den rullar på mycket bra. Det som nu återstår är att blåsa denna dator helt och lägga på en ny image så att all Hennes data försvinner. Jag har ett par licensnycklar av Norton antivirus och donerar en till denna dator, dessutom har jag ett Office-paket (2010) som jag kan trycka ner. I övrigt ska vi inte ha något annat än programvara för ölbryggningen (inklusive Beersmith). Ju mindre krafs vi har i den, desto bättre. Nu ska vi vara fyra där nere som samsas om den men jag skapar en inloggningsprofil för oss alla. Vidare ska vi kunna surfa också för att leta fakta på nätet om vi kör fast, mest google och youtube. Lite bryggardokument ska jag lägga ner också som manualer, tabeller etc, som kan vara bra att ha.

I samband med detta då jag rotade runt i mina minnesmoduler, kollade jag hur minnes statusen var på min egna bärbara. Det visade sig att den hade ynkliga 4 GB. Jag rev isär den för att kolla vad jag hade för typ av minne. Och se! Typen var av DDR 3 och jag hade plats för två moduler. I lådan hade jag två DDR 3 moduler om vardera 8 GB! Ut med fyra och in med de två åttorna. Jädrar i gatan vilken fart det blev på den datorn efter det bytet! Den går som ett skott! Det har varit en riktigt trevlig pysseldag, idag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 april, 2020 i Datorer och webbsidor, Hemma

 

Att sysselsätta sig

Jaha! Nu var min 64;e födelsedag avverkad och nu fortsätter resan till 9 april nästa år då jag äntligen fyller 65 år. Som jag väntar på denna dag. När dagen inträffar är jag då redan pensionär med start den 1 april, dit är det nu 354 dagar och jag kommer att fortsätta nedräkningen som jag startade för ca 8 är sedan. Då med fokuset att kunna ägna sig åt träning mer eller mindre på heltid och det har ju visat sig inte att bli så, även om jag fortfarande tränar, fast inte på det sättet jag hade tänkt mig. Surt, mycket surt.

Min kompensation är min nya hobby – ölbryggning. Men i dessa tider kan jag inte fylla tillvaron med träning och ölbryggning. Barnbarn har jag inte träffat på en dryg månad. Jag har laddat in några gamla spel i datorn som jag kör då och då, just nu är det Medal of Honor, men jag orkar bara sitta en timma innan jag blir jättetrött. Naturligtvis har jag också streamingkanaler som Netflix, HBO och Viaplay. Men det orkar jag inte heller att ligga och blänga på dagarna i ända. Utöver detta har jag och Storytel Trots det blir det ju lite olika aktiviteter att rotera emellan så det går ju ingen nöd på mig.

Det mest positiva i dessa jävla Coronatider är att jag kan avpollettera mina hjärtproblem som jag nu officiellt blivit friskförklarad från och jag har en medicin mindre att knapra på. Tyngdtäcket är en skänk från ovan och jag blir mer och mer nöjd för varje dag. Att stanna hemma är just nu det mest trista. Två dagar i veckan tränar jag med seniorerna (utomhus), en viss skillnad från att vara på Improve nästan varje dag. Men det blir ju ett slut på detta också. Följden har blivit att jag har lagt på mig 1,5 kg som jag nu måste parera. En annan sak som kanske kan upplevas som lite jobbig är att Carina och jag inte kan planera kommande vår och sommar. Vi har en stuga bokad i Grövelsjön vecka 35, det finns ju risk för att det inte blir av. I värsta fall förlorar vi bokningsavgiften på 700 kr, det kan vi bära, resten av avgiften betalas vid ankomst. I övrigt rör jag mig minimalt utomhus, dock har vi tagit ett par promenader. Det kan bli ett snabbt besök i affären, that’s all.

Enda riktiga undantaget blev under långfredagen så Robert och jag strålade samman i garaget för brygga på bryggverket. Denna dag bryggde jag återigen en klon av Stigbergets West Coast IPA, som blev väldigt lyckad (och den gick åt väldigt snabbt). Robert körde en Milkshake NEIPA – spännande. Bryggningen gick utan större missöden, till skillnad från förra gången. Det enda var att maltbädden hade packat sig så att lakningen gick sååååå långsamt. Till slut var jag tvungen att köra ner mäskrodret och röra om för att lakvattnet skulle rinna igenom. Resultatet blev dock en hel del bôs i vörten och senare i jäshinken, en del av detta kom sig även av att det gick ett litet hål i silduken som jag kör vörten igenom då jag pumpar över det till jäshinken. . Priset jag fick betala för att undvika en 3 timmars lakning. Nästa gång ska jag slänga ner lite risskal för att undvika att maltbädden kloggar igen. Annars gick det bra. Samma natt hade jäsningen hoppat igång och under gårdagen var det en sjujäkla rörjarskiva  i jäshinken. Jag har aldrig sett en sådan frenetsik jäsningaktivitet.

Nu är det lugna puckar på alla fronter i vår lägenhet. Jag har känt mig ganska hängig idag och från ingenstans kom en brutal trötthet samt en kortare hostattack som var så pass kraftig att jag slocknade. Corona? Njae, tror knappast det. Jag har haft några incidenter av denna typ under veckan men föregpående gånger var detta också ackompanjerat med en molande huvudvärk som jag inte hade denna gång.

 

 

Födelsedag idag

Och så var det min födelsedag igen, den 64:e. Jag är inget födelsedagsfreak och tar inte så allvarligt på det. I dessa tider blir det inte heller något speciellt, då värderar jag min överlevnadsdag, den 11 maj mycket högre. Det enda har varit lite skönsång på morgonen från Carina och ett besök under kvällen på John Scotts med lite mat och öl (förståss). Under dagen har jag haft andra saker för mig. Först blev det träning med seniorerna (utomhus), därefter vägde jag upp malt och humle inför morgondagens bryggning i garaget tillsammans med Robert.

Annars har det var en ganska lugn vecka. Ett seniorpass, igår blev det fatrengöring, receptgenomgång, dessutom har jag börjat kolla igenom den sista säsongen av serien Vikings. Dock har det varit lite upp och ner med hälsan. Jag har stundtals känt mig lite ”ruggig”, haft molande huvudvärk samt lite snuva. Det har kommit och gått. Corona eller inte, det har inte varit så mycket mer och jag tror inte att jag bär på det viruset. Dock tog jag det säkra före det osäkra och hoppade tisdagens seniorpass. Lite surt men det var ett bra beslut insåg jag. Livet kommer nog att bli ganska lugnt denna månad. Skönt…

 

Tyngdtäcke – utvärdering

BAKGRUND:

Har varit sjukskriven i knappt 2 år för utbrändhet, hjärntrötthet och posttraumatisk stress efter min aortadissektion 11 maj 2012. Trots denna långa sjukskrivning blev återgången traumatisk och jag var tillbaka där jag började, 2 år tidigare. Efter ett varsel är jag arbetsbefriad fram t.o.m augusti 2020, men jag har tagit rejält med stryk mentalt sedan min aortadissektion. Denna traumatiska upplevelse hemsöker mer eller mindre mig hela tiden, inte minst under min sjukskrivning och efter att jag lämnade mitt jobb 4 september 2019. En av alla besvär jag har är mycket stora insomningsproblem som blivit värre med tiden. Sedan hösten 2018 har jag tagit insomningstabletter – Immovane 5 mg eller Zopiklon 7,5 mg – nästan varje kväll. Då och då har jag hoppat över tabletten med en mer eller mindre sömnlös natt som resultat. Trots insomningstabletten har det ändå ofta tagit mig närmare 2 timmar att somna.

LÄGE

Jag såg en reklamsnutt på TV om Cura Tyngdtäcken och som jag först ansåg vara en total bluff. Eftersom de inte satte ut pris så bestämde jag mig för att googla och se hur mycket ett sådant täcke skulle kosta. Nog var det dyrt, men samtidigt såg jag länkar som gick till Västra Götalansdregionens hjälpmedelscentral och olika sjukgymnaster. Då började jag vackla lite och bestämde mig för att gräva vidare. Jag ställde frågor i olika forum och pratade med ett par sjukgymnaster jag kände och insåg nu att detta kunde vara lösningen på mina problem. Jag bestämde mig för att prova. Efter att ha varit i kontakt med Partille rehab och två sjukgymnsater där blev jag övertygad. Det hade gått att kunna få täcken via dem men byråkratin och förfarandet var milt uttryckt jävligt krångligt. Dessutom klarade vårdcentralen inte av att värpa fram ett läkarintyg som dög. Jag gav upp efter två misslyckade försök där. Det som blev resultatet av mina besök på Partille rehab var att jag rekommenderades ett tyngdtäcke på 11 kg. Normalt hade kanske ett täcke på 9 kg räckt (tyngden ska vara ca 10 – 15 % av min kroppsvikt) och det skulle vara ett med kiselpärlor (som Curas). Det finns andra varianter men min sjukgymnast tyckte att kiselpärlor skulle vara det bästa för mig. Så fick det bli.

INKÖP OCH UTPROVNING

Det visade sig att många butiker saluförde Cura tyngdtäcke. Clas Ohlson hade ett ute i butiken på 7 kg som jag klämde och kände på och insåg att det skulle vara lite för lätt. Det visade sig att Hemtex på Allum hade en drive den veckan med 30% rabatt och vi drog dit. Eftersom Carina också hade börjat intresserat sig mer och mer bestämde vi oss för att jag skulle köpa ett 9 kg täcke. Tanken var att jag skulle testa. Om det inte skulle vara bra skulle Hon ta över täcket. Om det skulle funka bra och jag ville fortsätta så skulle jag handla ett 11 kg täcke på söndagen, reans sista dag. Den tyngre varianten skulle behövas på grund av mina insomningsproblem. Tisdag den 17 mars köpte vi 9 kilostäcket som jag invigde redan samma natt.

Jag tog som vanligt en insomningstablett och det tog lite tid att somna. Den första iakttagelsen när jag vaknade på morgonen var att jag kände mig ovanligt pigg och inte så seg som jag brukar vara. Jag hade inte heller vaknat till under natten vilket brukade hända 2 – 3 gånger. Korta uppvaknanden, typ att i princip kolla klockan och somna om igen. Inget sådant. Andra natten blev det bättre. Jag somnade in lite snabbare, det tog dock fortfarande lång tid och sov hela natten igenom och som förra natten kände jag mig pigg och utvilad. De fyra nätter jag använde täcket märkte jag i princip omgående en klart högre kvalité på sömnen. Inget snack om det. På söndag var vi åter på Hemtex och jag köpte denna gång ett täcke på 11 kg som jag blivit rekommenderad.

Detta täcke invigde jag omgående. Carina tog över 9 kg täcket för att testa. Jag somnade nu mycket snabbare och jag hade denna natt tagit en insomningstablett, vilket jag även gjorde följande natt. Fortfarande samma egenskaper som med det lättare täcket. Jag kände klar skillnad på täckenas vikt. Tredje natten körde jag med det tunga täcket och skippade för första gången insomningstabletten. Jag läste lite på min läsplatta med sängbelysningen släckt och jag kunde konstatera att insomningen kom, om än så tog det ungefär lika lång tid som innan. Men jag somnade. En sak jag kan lägga på minuskontot är att täckena är varma. För varje natt blev dock insomningstiden kortare och kortare. Sömnen var fortfarande lika bra och jag vaknade lika pigg och utvilad på morgonen. Dock tyckte jag nog att täcket var lite tungt för det orsakade domningar, jag misstänker att det är min aortadissektion som är boven. När vi var framme vid nästa helg bytte jag tillbaka till det lättare täcket och Carina tog över det tyngre täcket. Och så har vi kört sedan dess. Jag kan nu konstatera att mitt beroende av Zopiklon är borta och nu har jag inte det minsta behov av att ta en insomningstablett. På drygt en vecka är mitt beroende borta. Nu somnar jag snabbt som attan. Efter 10 – 15 min läsning kan jag lägga bort läsplattan och somna. Helt otroligt! Jag är enormt överraskad och detta täcke överträffar mina vildaste förväntningar. Carina har också tagit täcket till sitt hjärta efter att som jag varit mycket tveksam till det. Tyngdtäcket har kommit till oss för att stanna.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 5 april, 2020 i Diverse, Rehab & skador

 

Mindre sociala kontakter

Idag blev det en improviserad shoppingrunda. Vår kaffebryggare hade den stora fräckheten att paja och kaffedrickare som vi är så är detta en tingest vi inte kan vara utan, speciellt i dessa kristider. Jag upptäckte att jag hade missat att kolla upp förrådet av basmalt som visade sig vara på en liten väl låg nivå. Det var tvunget att åtgärdas om jag nu ska klara en eventuell karantän längre fram. Sagt och gjort. Vi in i bilen och första stopp blev på ölkompaniet där en 25 kg säck med krossad Pilsnermalt inköptes. 5 kg Maris Otter malt passade jag också på att handla. Ett par påsar humle för ett kommande försök att göra en Neipa samt några påsar med jäst. Nu är jag safe. Därefter bar det av till Backaplan där vi först smet in på COOP och kompletteringshandlade lite mjölk och kvarg. Jag blev lite fundersam när jag såg alla personal fara omkring utan att ha handskar på sig. Jag hade aldrig vistats i den miljön utan handskar. Sedan gled vi in på Elgiganten och köpte en ny kaffebryggare med en integrerad kaffekvarn. Denna typ av bryggare finns det inte så mycket av vilket jag tycker är väldigt konstigt.

Väl hemma så gled jag in i badrummet och tog en rejäl dusch. Nu vill jag inte ta några risker alls. Det var ganska mycket folk inne på COOP. Nu kommer jag även att strypa mina äventyr utanför lägenheten och mer eller mindre införa en karantän light. Det innebär att jag inte kommer att besöka Improve den närmaste tiden, det blir endast seniorernas träningar på tisdagar och fredagar som kommer att hållas utomhus där jag kommer att närvara. Disciplinen på de som tränar på Improve är inte så bra. De senaste passen jag varit på har jag varit den ende deltagaren som använder handskar. Jag tycker nog att flera borde göra det, men icke. Förvisso har en massa pass tagits bort och klasserna har gått ner från 40 till 20 deltagare. Men när jag läser om smittspridningen där bland annat epidemiologen Tom Britton skriver att enligt hans beräkningar kommer hälften av Sveriges befolkning vara smittade när april är över. Jag tror långt mycket mer på honom än Anders Tegnell. Eftersom jag nu tillhör en solklar riskgrupp blev jag tvungen att ta detta beslut. Sociala kontakter skärs alltså ner till ett minimum. Hur jag ska göra på skärtorsdagen (min födelsedag) bestämmer jag då. Ursprungsplanen var att gå över till John Scotts och äta en bit mat. Kanske gör vi det, jag vet inte. För att kompensera för uteblivna Improvepass kommer jag eventuellt att förlägga träning utomhus, då företrädesvis i form av stavgång eller löpning.

Löpningen måste jag vara försiktig med. Ett kriterium för att återuppta springandet är att jag väger under 96 kg (BMI < 30) och om det ska bli mycket löpning är jag också tvungen att investera i nya löpardojor, de par jag har har fallit för åldersstrecket. Måste passa mig här för att inte göra det klassiska misstaget – att dra på sig behinneinflammation för att ha använt uttjänta skor och att jag inleder med för stor löpdos (i km räknat). Vi får se men en sak är säker. Jag kommer att isolera mig mer.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Träning, Vardag

 

Löpning igen

Igår var det seniorträning och vi var utomhus. Promenad med inslag av lite övningar och höjdpunkten blev bokstavligt talat upp och ner två gånger på Himlastegen i Partille. En lång trappa som leder upp på berget i området Paradiset. Ett populärt utflyktsmål för många träningsgrupper, inte minst seniorerna.
Innan vi möttes upp vid arenan (på utsidan) passade jag på att testa lite löpning. Jag hade valt ut en slinga på 2 km. Senaste registrerade löppasset var den 3 december 2018 och var på 5,25 km. Det var ett bedrövligt pass som från början var planerat att gå runt Kåhög (6,2 km) men jag var tvungen att vända efter lite drygt 2,5 km och jag hade knappt styrfart. Tempot var bedrövliga 8:49 per km. I detta ingick även lite hjärtflimmer. Jag hade under året försökt springa några gånger, även detta med liknande resultat och då tog jag beslutet att lägga ner löpningen tills jag fått ordning på pumpen. Igår blev det dags för ett provspring. Målet var att åtminstone kunna hålla ett 8-minuters tempo. Löpningen kändes bra även om steget var tungt. Att jag minskat i vikt ner till 96 kg (29,9 BMI) och fått mycket styrka på alla Improvepassen gjorde att passet inte kändes ansträngande. En ganska skön känsla att ha lite dunka-dunka-musik i öronen igen. Till min stora förvåning och glädje hade jag lallat runt i 7:52-tempo! Litet glädjefnatt fick jag, det finns där, helt klart.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Träning

 

Där satt den!

Det har varit en ganska händelselös vecka (egentligen). Jag har kört några pass på Improve, nu med större försiktighetsåtgärder. Nu har jag skippat kortbrallor och t-shirt, det är tights med långa ben och långärmad tröja som gäller. Dessutom är det handskar på. Till min stora förvåning är det fortfarande många som INTE använder handskar! Nu har seniorernas pass flyttat utomhus. Vi körde i fredags och igår. Det går det också även om det bara var ett par plusgrader och en kylig vind. Inga problem! Vi körde på ganska bra och detta kommer nog att bli melodin ett tag framöver. Det som talar för det är att våren håller på att kasta ankar och det kommer att bli bättre och bättre (med vädret). Tyvärr så ökar smittspridningen och en professor gjorde en spridningskalkyl som skulle visa att hälften av svenskarna kommer att vara smittade innan april månad är slut. Kanske lite väl mycket domedag och stuff för klickjägare på Aftonbladet. Men! Jag tror nog att han har en poäng, det har ju redan ökat drastiskt och med tanke på den nonchalans jag har sett ute i samhället inser jag nog att denna slutsats inte är så orealistisk ändå.

Idag hade jag även ett telefonmöte med min kardiolog som kunde konstatera att min hjärtablation har varit lyckad. Jag har inga indicier på att fladdret är tillbaka. Jag har gjort et par EKG: i november/december förra året som visade en jävla massa extraslag, vilket enligt honom (kardiologen) var ett normalt tillstånd några veckor efter ablationen. Jag gjorde ett långtids-EKG i januari där jag passade på att köra två riktiga grispass under den mätningen och det hade varit stabilt. Ett EKG i förra veckan visade samma sak. Med andra ord så är jag frisk och kommer inte mer att behöva besöka kardiologerna på Östra. Dessutom kan jag med omedelbar verkan plocka ut min Multaq, fast den kommer sitta kvar i kroppen i ungefär en månad till. Det kan jag leva med. Äntligen off the hook och ett krig mindre. Det finns verkligen ljuspunkter i denna Coronadystopiska tid.

Med anledning av det jag skrev här lite längre upp så kommer jag att dra ner på mina träningspass ganska rejält (på Improve). Jag vill inte och vågar inte utsätta mig för denna smitta. Nu i skrivande stund har totalt ungefär 500 personer vårdats eller vårdas på intensiven för Corona och 239 har dött. Alltså om jag smittas med min underliggande sjukdom är det med största sannolikhet att jag åker in på en intensiv och då är det i princip 50% chans att jag mular. Inget jag har lust med. Det är alltså av denna anledning som jag drar ner på Improvebesöken. Istället kommer jag att satsa på hemmaträning, alternativt stavgång eller löpning. På Improve blir det endast seniorpass där alla bär handskar. I övrigt kommer jag att mer eller mindre strypa alla sociala kontakter och aktiviteter utanför lägenheten. Det enda som jag har planerat är en garagebryggning med Robert och det är inte ens säkert att den blir av om det blir restriktioner med att stänga ner samhällen och tvångskarantäner. Jag kommer med stor sannolikhet åka till Ölkompaniet på lördag och köpa en säck med pilsnermalt och några påsar jäst, jag upptäckte att mitt lilla hamsterförråd av malt och jäst var mindre än jag trodde. Utöver det så blir det nog mer eller mindre en karantän. Carina kommer att ta bilen till jobbet istället för att åka buss, nu gäller det att isolera sig.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 april, 2020 i Hälsa, Hemma, Träning, Vardag

 

Besök på fort Östra

Igår skippade jag träningspassen på kvällen. Ena passet var fullbokat. När jag i lördags var på ett cagepass med 23 deltagare så var jag den ende personen som hade handskar. Inga andra. 22 pers som går runt och kladdar på redskapen där. Sannolikheten att det blev likadant igår var alltså mycket stor. Av den anledningen ville jag inte vara i en grupp med 20 a19 andra som inte hade den disciplinen, därför avbokade jag. För mig var risken för stor att jag skulle få någon skit.

Idag blev det inget pass heller men av den enkla anledningen att jag skulle upp till Östra för att lämna ett blodprov och ta ett EKG. Det pågående Coronaläget hade satt sin spår där. Ett stort fältsjukhus hade byggts på utsidan och vid entrén in till sjukhuset stod tre mycket trevliga damer och kollade upp alla som skulle in. Endast de som hade avtalad tid eller som jag, som skulle ta lite prover inför ett avtalat möte släpptes in. Inga andra, stenhård koll. Prover och EKG var inga problem. Väl hemma kunde jag vittja brevlådan och konstatera att mitt besök hos kardiologen nästa onsdag är inställt och ersätts med ett telefonmöte. Coronan gör mer och mer intrång i vardagen för varje dag som går, inte mycket som är som vanligt…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 mars, 2020 i Hälsa, Träning, Vardag