RSS

Here we go again

I natt vaknade jag av att det kändes som om Franska revolutionen pågick i in bröstkorg. Ja, det var väl då själve fan. Jag kände att det var en arytmi och då troligtvis nytt hjärtfladder. Bara att kliva upp, jag monterade pulsmätaren till min Garmin och konstaterade att pulsen låg på 60, ändå kändes det som om pumpjäveln rusade. Man kan faktiskt  ha ett hjärtfladder som kör på i lägre pulsfrekvenser. Naturligtvis kan jag inte säga att det är så men jag har varit med så pass länge i arytmi-branschen att jag utan vidare kan säga när det röjer i bröstkorgen. Passade på att mäta blodtrycket som var något förhöjt och dessutom indikerade en arytmi. Dock kan jag fortfarande inte säga att jag har ett fladder men mina misstankar stärktes. Det blev dessutom svårt att somna om med detta stormväder innanför revbenen. Lyckades dock somna om fram emot fyratiden och vaknade strax innan nio. Lite lugnare i den pulserande ”fyrarummaren” dock kände jag att det var fel.

Det blev till att skippa dagen löppass (så klart). Inte så långt efter det insåg jag att morgondagens födelsedagsfika jag hade bjudit in till inte skulle funka och det var bara att ringa runt till ed berörda och ställa in. Jag ska ta detta vid ett litet senare tillfälle. Imorgon är ingen hit. Skulle det visa sig att skiten håller på för mycket måste jag nog åka till mitt stamställe på Östra (akuten) och få i alla fall ett EKG som kan visa tillståndet och eventuellt på basis av det få mig 100-200 millijoule genom pumpen. Om det inträffar blir det några timmar där.

Just nu känner jag mig så avtrubbad att jag inte ens orkar gråta. Jag inser att jag måste på blodigaste allvar överväga mina framtida fysiska aktiviteter, sådana insikter gör ju mig inte gladare. En passande låt till detta är Lihmals gamla filmlåt – Neverending story.

Så det blir till att ta sig till botten av min gamla uppförsbacke och börja rulla upp stenen till toppen igen. Så jävla roligt. Återigen kommer de gamla soldatuttrycken från andra världskriget väl till pass igen, SNAFU (Situation Normal All Fucked Up) eller FUBAR (Fucked Up Beyond All Recognition). Tar en kort time out får att bygga upp en motoffensiv…

 
1 kommentar

Publicerat av på 7 april, 2018 i Hälsa

 

55 minuter i buren

Snacka om att gå upp och ner. Idag så var jag på Improve och gjorde min sedvanliga träning – Senior Cage. När jag är där och matar på så att svetten lackar (trots en pytteliten dos betablockare), känner jag plötsligt att jag kan fixa allt. Badwater, Ironman, maraton, you name it. Igår och i synnerhet förrgår, var jag helt under isen och hade bestämt mig för att lägga ner allt springade för kroppen orkar inte. Idag känns det tvärtom. Tänk vad 55 minuter i buren kan göra med en.

Strax bär det av till ölkompaniet för inköp av malt och ett humle jag saknar. Inga stora mängder men de måste vara med i mixturen. Dessutom har jag fått min kolsyretub påfylld igen. Passar på att fiska upp Carina på hemvägen och sedan blir det slappar-fredag.

 
1 kommentar

Publicerat av på 6 april, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Stora ölprovardagen!

Den 15:e mars gjorde jag min 30:e elkonvertering (tillsammans med 4 andra) och sköterskan (en jävligt duktig sådan) som höll i eventet proklamerade mycket bestämt efter att vi hade tjongats att enligt sjukhusets policy (det var i och för sig första gången av de 30 jag hörde detta) var ett alkoholstopp på 3 veckor och hon visade med en min att detta inte var förhandlingsbart. Detta för att kärl- och hjärtväggar skulle få återhämta sig. Det kan jag köpa. Problemet var ju endast att jag skulle provsmaka mina nya öl till helgen (elkonverteringen gjorde på torsdag). Bara att gilla läget. Enkel matematik gav vid handen att torsdag om 3 veckor infaller på torsdagen den 5 april.

Sagt och gjort, jag antog denna utmaning mycket fast förvissad att hålla min del av avtalet vilket jag nu har gjort (med ett kraftigt inslag av uppoffring). Att jag dagen efter elkonverteringen hämtade 2 lådor Grolsch från Systemet gjorde ju inte saken bättre. När jag beställde dessa fredagen innan så var det inte på kartan att jag skulle elkonverteras. Att jag beställde när jag brygger själv beror på den mycket enkla orsaken att jag var ute efter flaskorna som är försedda med bygelkorkar och rymmer 0,45 L, lite emellan 33 cl och 50 cl. En bra storlek. En annan orsak är att jag måste ha flaskor till Carinas födelsedagsöl – C57.

Hur som helst. Igår blev det hastigt och lustigt en uppesittarkväll för mig och det blev en kul grej i väntan på tolvslaget, precis som på nyårsafton. Strax innan tolvslaget tog jag fram ett glas och hällde upp min Frankiska lager. Jag hade ingen aning om hur den skulle bli och om kolsyresättningen var OK, men den visade sig vara bra, kanske en liten aning för mycket. Sedan tycker jag att den kanske var lite mörkare än förväntat. När klockan visade 00:00 fattade jag mitt glas och tog en första sipp (No way! Inget galet halsande här, inte). Den smakade kanon, en mild och len smak som gjorde att den bara slank ner och efterlämnade en lätt och behaglig eftersmak.

20180405_000014

Min Frankiska lager upphälld. Den ser ju bra ut…

20180405_000138

5, 4, 3, 2, 1…   Midnatt! Skååål!!

Till frukosten provade jag mitt lättöl, Enskede Pale Ale, som håller 2 volymsprocent. Den blev grymt god, mycket godare än den provbatch jag gjorde. Jag hade lagt till ett par gram humle och förlängt koktiden från 60 till 90 minuter. Det visade sig göra susen. Nu har jag ett riktigt gott ”köra-bil-öl” att bjuda på för de som inte kan smaka ”tyngre” saker. Här blev kolsyra och färg perfekt.

20180405_080208

Enskede Pale Ale 2% – mitt ”köra-bil-öl”

Ikväll ska jag få den bedömd på Gothias hembryggarförenings föredragskväll som Robert och jag ska gå på. Det handlar om kvalitetsanalyser, olika mätmetoder av pH, alkohol med hjälp av olika instrument, spectrometer etc. Vi ska även få en duvning i mikrobiologi, räkna jästceller och hur man odlar upp en egen jästkultur. Jag ska även lämna in min Frankiska lager för en mikrobiologisk analys som kostar 100 spänn (ordinarie pris 700 spänn) som förutom mikrobiologiska resultat ger djupare information om IBU (standard för beskhet), SRM (motsvarande för färg) och ABV (Alkoholhalt i volymsprocent). Detta kommer att bli riktigt spännande (i alla fall för Robert och mig). Det finns så oändligt mycket att lära sig inom ämnet ölbryggning och då skrapar jag ändå på ytan.

För min del är detta mycket välbehövligt efter gårdagens dipp och det är sådana här ljuspunkter (utöver träning) jag måste leta efter. Robert och jag grottar ner oss i kunskapsträsket och provar oss fram. Det helar börjar lite smått dra mot att starta ett eget mikrobryggeri. Men för det behövs två saker: pengar och att vi hittat en eget nischat öl, så just nu ligger det på drömstadiet, vårt egna öl kommer vi nog att hitta snart. Alternativt kan man bli en spökbryggare, dvs att man hyr in sig hos ett befintligt bryggeri och använder kapacitet de inte kan eller vill nyttja (ungefär samma princip som en frisör kan hyra en stol på en större salong).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 april, 2018 i Ölbryggning, Hälsa

 

Kan inte hitta lugnet…

Det går verkligen upp och ner. Idag vaknade jag upp efter en jobbig natts sömn och upptäckte att jag befinner mig nere i gropen igen. Varför i helvete det nu, då!? Tankar far genom skallen och en viss ångest kommer krypandes. Jag har svårt att somna inför natten. Det är många tankar och funderingar som far runt i skallen. Jag har inte förmåga att snappa åt mig en av dessa tankar och bearbeta. Det finns en stor osäkerhet om framtiden också. Det är inte bara sjukskrivningen, den är bara ett mer påtagligt bevis att jag inte mår bra, även om det inte syns på mig utifrån. Allt jag vill ha är lugn och ro utan en massa hitte-på, men jag har under sjukskrivningen upptäckt att just detta är ett av det svåraste jag har gett mig in på. Detta spiller över på mina andra områden, inte minst träning och hälsa. Mycket av mina tankar går just i de banorna nu. Får jag för en gångs skull ordning på det kanske jag kan uppnå den där inre friden så att jag kan återgå till jobbet. Sådana här dagar inser jag att jag har kört på åt helvete för hårt i mitt jobb och jag håller fortfarande på att betala ett alldeles för högt pris för detta. Det var inte alls så här jag hade tänkt att det skulle gå, inte på långa vägar. Jag känner mig faktiskt ganska så oduglig som inte klarar av att gå till ett jobb…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 april, 2018 i Hälsa, Rehab & skador

 

Nya öl att brygga

Påskveckan inleddes med cirkelträning tillsammans med seniorerna. Som vanligt ingen plats för vila och efter de två svettiga varven fick vi en utmaning: köra jägarvila i lite drygt 3 minuter. Det var väldigt många som fixade detta, själv klarade jag det med ett nödrop.

På sena eftermiddagen tog jag en tur till ölkompaniet för att inhandla ingredienser till mina två kommande öl samt att fylla på kolsyretuben. Dock fanns ingen utbytestub kvar så jag får göra ett nytt besök där på fredag till Carinas stora förtjusning eftersom Hon då får åka bil hem, precis som idag efter en del övertid. Jag ska brygga två stycken testbatchar på vardera 5L. Den ena är en ale gjord på enbär, döps till enebärs, som tydligen ska vara riktigt smarrig till grillat och som verkar bli en höjdare. Det andra ölet är ett midsommaröl, döps till summernight, där jag ska tillsätta lite citronmeliss tillsammans med amarillohumle och jag tror att det kommer bli ett härligt friskt öl som balanserar beskan med syrlighet. Om det faller väl ut blir det en tur till garaget och bryggning i min Grainfather.

Jag är riktigt nyfiken på resultatet av dessa. I övermorgon släpper också mitt pålagda alkoholstopp efter elkonverteringen och klockan 00:01 korkar jag då upp min Frankiska lager för den första provsmakningen. Min tanke är att ta med den till torsdagens föredrag om mätmetoder och mikrobiologi för en djupare analys. Dessutom vill vår teacher, Simon, som presenterade ölet för oss, provsmaka.

20180403_192227

 

Löpning och grillpremiär

Påskafton bjuder på lika fantastiskt väder som igår. Dagen startades upp med ett nytt löppass. Denna morgon tog jag inte min nya Bisoprolol men väl Multaq. Jag ville se skillnaden på passet igår och dagens pass. Jag tog Kåhögrundan men förlängde ner till 6-timmarsbanan och tog 2½ varv där (kom på banan halvvägs). Pulsen låg mycket bättre idag men troligtvis fanns lite Bisoprolol kvar i kroppen för den höll tillbaka lite grann, dock denna gång utan att störa så mycket som det gjorde igår. Med andra ord har jag nu hittat en mycket bra kompromiss. De dagar jag ska springa plockar jag ut Bisoprololen annars går det bra att träna med den i kroppen (och Multaq:en)vid seniorpassen, cykling eller stavgång. Jag är just nu ganska nöjd med den kompromissen. Dagens pass blev 10,4 km i makligt 8:09 tempo. Duger just nu och det känns skönt i knoppen att få till ett tvåsiffrigt pass. Klart nöjd med det.

Efter lite dusch och en mycket lätt lunch tog jag itu med att fixa till uterummet. Jag har (med hjälp av Robert) fått upp en hylla där. Nu städade jag upp och fick upp alla mina ölbryggargrejer på hyllan, så var de ur vägen. En trevlig eftermiddag på terrassen och solen höll temperaturen där uppe i en bra bit över 20 grader (inte i skuggan alltså). Efter ett par timmar var allt klart för en ny säsong där ute. Detta firas nu med att sparka igång grillen för första gången i år. Naturligtvis blir det min specialité, en baconlindad beer-can-burger. Ymmie! Och vi hann med grillpremiären innan 1 april. En riktigt bra dag.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 31 mars, 2018 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Löppass med ny medicin

Nu är det långfredag och därmed långledigt, det är jag glad för. Men det bästa är inte ledigheten utan 4 dagar att vara tillsammans med Carina. Lisa för själen. I förrgår var jag på återbesök på hjärtmottagningen för uppföljning av Multaq:en och allt verkade i sin ordning. Trots det är det något som lurar i vassen. När det börjar pratas om att ha Multaq livet ut eller göra något annat med kniven så blir diskussionen plötsligt väldigt svävande. Det verkar vara ett problem att jag gjort för många hjärtablationer. Sköterskan blev också väldigt förfärad över att jag hade slutat med min betablockerare (Metoprolol). Det verkade tydligen som jag skulle fortsätta knapra på den och där hade jag (faktiskt) missuppfattat det hela – att jag skulle ersätta Multaq med Metoprolol. Icke sa Nicke. Det visade sig att en lätt dos betablockerare är en utmärkt sidekick till Multaq som hjälper till. Ungefär som Diklofenak och Alvedon samarbetar. Den hjälper alltså Multaq att spärra arytmisignaler om Multaq själv inte förmår. Ungefär som att lägga på ett extra lager med skyddslack. Diskussionen gick in på att ta in den och jag blev föreslagen en lite dos Bisoprolol. Eftersom jag är maniskt misstänksam mot betablockerare och som jag även älskar lika mycket som en böld i röven fick sköterskan jobba en del för att övertyga mig, vilket var svårt eftersom jag redan noterat att Multaq fungerar ypperligt. Under diskussionen insåg jag att en liten dos Bisoprolol skulle stärka försvarsverket betydligt och det gick ju inte att ignorera. Den minsta dosen på 1,25 mg motsvarar en dos Metoprolol på 12,5 mg och jag åt inför detta 150 mg. Jag kan ju bara inte sitta och stenvägra hela tiden, jag måste ju prova för att se om det fungerar eller inte. Sagt och gjort, medicindossetten utökades med Bisoprolol 1,25 mg.

Idag testade jag detta och gav mig ut på löpning. Det blev en transport ner till Engelska parken och 6-timmarsbanan, 5 varv där och transport tillbaka, 6,2 km, i ett soligt och underbart väder. Ganska snabbt märkte jag av dessa 1,25 mg, dock inte lika påtagligt som 150 mg Metoprolol. Men skiten höll nere pulsen mycket märkbart. Förra passet med enbart Multaq och samma distans, låg snittpulsen på 146 slag och jag maxade på 157 (78,9 resp 84,9 % av max). Idag gjorde 1,25 milligrammaren att jag låg på 130 i snitt och 142 på max (70,3 rep. 76,8 % av max). Visst ställer den till det. Imorgon planerar jag en kontrollöpning utan Bisoprolol för att se hur det förhåller sig.

Ett troligt scenario är att jag kommer att plocka ut den vid längre löppass men ha den om jag tränar på Improve med seniorerna, cyklar, stavgår eller liknande. Det verkar som en bra kompsromiss. Sedan är frågan om jag kan fortsätta med ultralöpning eller motsvarande, tankar som jag brottas med nu. Hur det blir med den saken ska jag ta ställning till efter min date med kardiologen för jag vill se vilken väg jag tar med hjärtstrulet, om det, om det blir kemisk bekämpning eller kirurgi igen, vilket tydligen då är förenat med större risker på grund av alla mina ablationer. Kardiologen ska jag träffa någon gång i mitten av maj, fram tills dess tränar jag lite mindre i omfattning (läs inga ultradistanser) med ett enda undantag – Partille 6 timmars den 14 april. Ett lopp som jag också kommer att använda som utvärdering och underlag till framtida beslut. Jepps, det var en hel del på ett bräde, men det var å andra sidan den korta versionen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 mars, 2018 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning