RSS

Kategoriarkiv: Hjärntrötthet

Hemma igen!

Exakt kl 12 idag lämnade jag avdelning 13 på Sahlgrenska där jag eftervårdades efter hjärtablationen. Det var en rejält tilltufsad Stefan som gick ut därifrån. Just nu lider jag lite av efterverkningar som lättare bröstsmärta och dessutom en pågående förkylning, bestående av det vanliga snörvlet, frossa och det där. Jag är milt uttryckt trött som fan. Men det värsta med denna förkylningen (eller vad det nu kan vara) är dessa hostattacker som jag faktiskt är riktigt rädd för. De kommer utan förvarning och jag tappar kontrollen över dessa attacker. Under de flesta attacker tuppar jag av eller blir totalt utslagen. Rädslan som drabbar mig är att de kraftiga krängningar jag får under dessa attacker är så kraftiga att en slamsa kan lossna från den trasiga aortaväggen och segla iväg och täppa till något, även att jag kan få en ny dissektion alternativt att aortaaneurysmet vidgar sig. Detta är den stora anledningen jag skyr alla som bara misstänkts ha någon bacill. Och jag blir alltid lika förbannad på folk som ser ut som ras och säger: ”det smittar inte” Hur fan kan de veta om det? Nu gäller det att brotta sig igenom detta (också).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 november, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hemma, Hjärntrötthet

 

Vi var lite sociala idag

En blandad dag i dur och moll. Dagens cage challange blev lite avslagen för min del. Upplägget var att vi skulle ha en tävling som gick ut på att vi (två och två, dvs Stephan och jag) skulle köra 3 minuter per station och gör så många repetitioner vi kunde under den tiden, exempelvis axelpress med hantlar för att sedan notera på en whiteboard. Eftersom jag INTE är en tävlingsmänniska så föll motivationen lite och det hela gav mig lite stresspåslag. Men det var att gilla läget vi körde, räknade ihop och noterade. Jag bestämde mig för att köra exempelvis 10 axelpress, pusta några sekunder och sedan fortsätta. När det var mellan 15 och 30 sekunder kvar brydde jag mig inte mer. Utan räknade ihop. Hade vi varit där och kört 3 minuter utan detta moment, skulle jag kört skiten ur mig. Ja, det är konstigt hur man kan reagera. Icke för ty så var det ändå ett bra pass med bra övningar, bara att jag gav kanske 75-80 % istället för 100.

Lite återhämtning efter det och en liten matbit så bar det av till nästa event. Carina och jag skulle tillsammans med mina syskon besöka mina föräldrars grav, det är ju den helgen. Efter det besöket blev det en fika med lite snack. Vi bröt upp efter ca en timma och vi fortsatte färden ut till Gråbo för att avlägga ett besök hos Moa och Robert. Jag hade innan vi åkte iväg burit med två Corneliusfat med ca 11-12 liter i varje som Robert skulle få, det frigjorda utrymmet i kylen gjorde att jag nu kunde ställa in lättölet för kallkrasch. Där kom i alla fall ett extra träningspass i form av ett ”farmers walk” med ett fat i varje hand att gå med de cirka 200 meterna från p-platsen till deras lägenhet. En paff son som stod och lagade mat blev mycket glatt överraskad av detta tilltag. Det var kul och se hans min och att han uppskattade det. Vi hade även köpt en lite present till Moa också så att inte hon glömdes bort. Återigen blev det en fika och vi bröt upp därifrån efter en dryg timma. Då var både Carina och jag ganska trötta och vi tillbringade lördagskvällen med att se på en film, ungefär det vi mäktade med.

 

Treåring 1 – Pappa/Farfar 0

Jag har sprungit ultralopp. 48-timmars, 24-timmars, 100 miles etc. Gjort tre Ironman och ett antal maraton. Men en treårig underbar liten tös sög musten ur mig. Jag anslöt till Robert och lilla Milla på Allum idag, bara att gå till det stället kräver mental träning. Men hon är en bra avledning. I princip tre timmar var jag där. Robert skulle handla lite grejer till sin träff med herrklubben och vi var ta mig fan inne i nästan varenda butik (som inte sålde kläder), sådant tar sin tid. Tösen var trött bortom allt men hon vägrade att sova, totalt stenvägrade. Hon började till och med headbanga för att inte somna. Vi gick ner till Rusta och genom Engelska parken på hemvägen. Ett besök på Willys gjordes också. Inte fan somnade ungen. Efter Willys gick vi hem till mig för att ta en kopp kaffe. Då! Hon visade tecken på att törna in. Men säg den glädje som varar. Naturligtvis körde brandkåren förbi på Gamla Kronvägen i fullt blå med blåljus och sirener. Game over. Inte ens en liten sagostund i soffan hemma hjälpte. Milla gick segrande ur den striden. Vilken tös! Själv var jag aptrött efter att de hade gått.

2 timmar senare var jag nere på Elgiganten igen för att klämma på stolen. Carina var med som second opinion och höll med om att den faktiskt var riktigt bra. Inget att hålla på. Jag slog till. Stolen fanns inte på lager utan kommer nästa vecka. Då har väl ryggvärken enligt O’Tooles lag lagt sig. Men den lär nog vara bra för min gamla kropp ändå och ryggont lär jag inte ha för sista gången.

 

 

50 shades of yellow

Vilken dag! Först en kopp kaffe (som har blivit ett obligatorium varje morgon) med Carina. Efter denna stilla morgonsittning bar det av ner till köket för det var dags för ölbryggning. Inte vilken speciell bryggning som helst, det var jubileum – min 50:e bryggning. En mycket mörk IPA som dessutom är min första bryggning i ”frihet” och därmed på Göteborgskt manér döpt till FRIPA. Jag har haft lättölreceptet som bas men bytt ut lite maltsorter. Denna gång jag jag i ca 5% svartmalt för att få den svarta färgen kombinerat med en mörkare karamellmalt. Basmalten är Maris Otter. Dessutom har jag lagt till 3 % Gotländsk rökmalt (på rökt på bok) för att fä en liten men lätt rökig ton. Humlen är Centennial i bittergivan och Amarillo i smakgivan. Jag hade även en slatt Hellertau Mittelfruh humle (2,7 gram) liggandes i en påse som jag slängde i 5 minuter innan kokslut- Jästen är en Mangrove Jack M36. Om allt går vägen kommer jag att ha lite passande öl till den omtalade Alice Cooper-konserten i slutet av månaden. Mycket intressant.

Medan FRIPA:n stod på mäskning, gick jag över till Improve och körde ett cirkelpass med seniorerna. Mäskningen skulle pågå i minst 60 minuter och idag blev det längre. Passet var lite segt idag, vilket även mina träningskompisar Stefan och Rune tyckte. Vi hade bra övningar men det är inte alltid man är på topp. Detta var en sådan dag men det hindrade mig inte från att bli ap-trött. Samtidigt skickade jag en tacksamhetens tanke till att jag tog en vilodag igår, ett riktigt klokt beslut.

Väl hemma kunde jag jag fortsätta bryggningen med lakning och kok. Det blev en hel del jobb efteråt med rengörning och undanplockning. Det var därför en ganska trött Stefan som parkerade på soffan för en eftermiddagslur.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 september, 2019 i Ölbryggning, Hjärntrötthet, Träning

 

Öltorkan är snart över

Igår fatade jag Lätta virket och lade på kolsyra med 1 bars tryck. Planen är att det ska stå så i 4-5 dagar. Snart så är öltorkan över. Min andra batch – Rätta virket – är i slutfasen på jäsningen och det blir nog kallkrasch framåt fredag/lördag. Yummie. Nu planerar jag min 50:e bryggning som ska ge mig ett drickbart öl till Alice Cooper-konserten. Har jag sagt det förut? Jag har tagit fram ett recept som jag finlirar med. Det kommer med 95% sannolikhet att bli en spisbryggning och ge mig ca 12 liter.

Träningen har inskränkt sig till endast ett seniorpass igår, ett riktigt välbesökt sådant. Hela 41 stycken var vi i gruppträningsrummet igår (rekordet är 46). Det blir trångt men det funkar. Under sommaren har vi som tränade hunnit vänja oss vid 10 – 20 personer, det är lite annorlunda nu.

Jobbet är som det är. Det som bröt rutinen idag var att Unionen hade släpat dit en bil från Hemglass som bjöd på glass i stora lass. Själv nöjde jag mig med en glassbåt och fick byta några ord med styrelsemedlemmar som var på plats om det pågående varslet och fick lite inputs om det pågående förhandlingsarbetet. Dock inte så mycket som jag (och andra med mig) jag skulle vilja veta, dock såpass mycket att det börjar att röra på sig i detta ärende. Det är bara att vänta och se. Det jag ser fram emot lite mer, är att få träffa kardiologen nästa torsdag. Trots att jag försöker att kämpa emot har jag stora förväntningar på det besöket. Risken att jag kommer att bli besviken är nog fifty-fifty.

 

Liten resumé

Jag är ingen flitig bloggare nuförtiden och jag har sagt många gånger att jag ska skärpa mig, vilket jag inte har gjort. Däremot tror jag nog att när jag har lugn och ro (läs, bli pensionär) så blir det annorlunda. Trots min bloggarlathet har det ändå hänt en del. Den 28 juli var jag hos min syster som firade sin 75-årsdag, samtidigt passade vi på att fira av brorsan också som hade fyllt 70 en dryg månad innan. Men det har varit en hel del strul också.

Vi börjar med Boxer (extremt kort version). Vi ville ändra vårat TV-abonnemang från Telia till Boxer och detta skulle starta den 1 augusti. Det visade sig att detta inte funkade på grund av att vi bor i ett ComHem-hus och Boxer kan inte ta emot TV-signalerna från antenn (någon form av kodning i den analoga signalen). För att över huvud taget kunna se TV blev jag tvungen att köpa en inomhusantenn för 400 spänn. Säljaren jag pratade med upplyste mig inte om detta, vliket borde vara ett ganska välkänt problem. Jag tecknade abonnemanget den 3 juli med start den 1 augusti. Grejerna kom den 26 juli, en vecka efter att ångerrätten har gått ut, inte heller det blev jag upplyst om. Grrrr….  Ärendet är nu reklamerat.

I slutet av juli köpte Carina och jag ny telefon. Vi bytte från Samsung S8 till en Samsung A50. S8:an som vi betalar till själva abonnemanget abonnemang är slutbetald denna månad och vi hade ändå tänkt att förlänga. Nu köpte vi istället ny telefon Som var drygt halva priset mot en Samsung S10 (som hade varit den normala uppgraderingen). A50:n har i princip samma prestanda som S8:an, den stora skillnaden är att A50 inte är vattentät. Dessutom var S8:an ca en tusing dyrare än A50. När själva telefonabonnemanget går ut i december, kan jag alltså välja på att låta det rulla på månad för månad eller skaffa något annat, frihet alltså. Det som strular här är att jag kan inte för allt smör i Småland få igång min mail i den nya telefonen med Samsungs app (eller andra appar), trots att jag har exakt samma inställningar som i den gamla. Omstarter och fabriksinställningar hjälper inte. Carina fick in mailen i sin telefon. Jag har googlat och letat, men jag hittar ingen förklaring.

I samma veva gick min bärbara dator sönder (skärmen) och den fungerade lite slumpmässigt. Med andra ord jag var tvungen att skaffa ny och fick tag i en rackare med OK prestanda för en ganska billig peng. Det är ju ingen värstingdator jag behöver utan mer en burk som jag kan ha som komplement när jag är på resande fot. Döm om min förvåning när jag råkade ut för exakt samma problem med min mail när jag skulle peta in den i outlook. På den gamla datorn funkar mailen, detsamma gäller för min stationära dator. Jag kan hur som helst utesluta firewallinställningar i och med detta. Problemet i båda fallen är att jag inte kommer in på mailservern (mailin.telia.com). Jag fattar nada, felsökningen fortsätter. Börjar misstänka att problemet ligger i mailservern.

Jag har registrerat pillat lite med min nya domän – öltrastefan.com. Inte mycket, mest lekande med olika mallar och lite skissande på upplägg. Jag ska slå ihop denna domän med min redan existerande – ultrastefan.com. Ni kommer inte att se så mycket eftersom allt är borta (av det gamla) och jag ska bygga med wordpress.

Ölbryggandet har legat i träda, mest på grund av att det har varit för varmt att jäsa i rumstemperatur och den enda kylen jag har för detta ändamål har varit upptagen. Nu är det lite svalare och jag har lite nya bryggningar i pipeline. En ny omgång lättöl står på tur, därefter två olika IPA, varav en som jag ska brygga i garaget. En kompletterande inköpsrunda av malt och jäst på Ölkompaniet är förestående. Inga stora mängder, jag har redan det mesta hemma och det är inte mer än att det går ner i cykelväskan.

Jag har suttit hemma och jobbat några veckor i sommar då kontoret varit öde. Nu är jag back in office men jobbar fortfarande halvtid fram till 16 september. Ingen höjdare att kliva in i lokalerna igen. Tänker på Monica Törnells låt – Vintersaga när hon sjunger: ”Det är då som det stora vemodet rullar in…”. Precis den känslan har jag. Jag mår verkligen inte bra och inte ens några seniorpass eller andra träningar kan uppväga det. Detta dystra tillstånd är faktiskt den mest bidragande orsaken till att jag inte mäktat med att skriva. Jag vill ha besked, dels från min kardiolog (3 veckor dit) och om jag blir uppsagd eller inte.

En lite mer skojig sak i allt elände är att jag lyckades få tag i 2 biljetter till Rammsteins konsert på Ullevi nästa sommar. Äntligen ska jag få se denna grupp live. Det kommer att bli mycket spektakulärt.

 

 

 

 

Livräddning av en jäshink

En ganska tråkig helg avslutades med ett trevligare kalas då vi firade barnbarnet Milla som fyllde 2 år. Inget undantag från föregående barnkalas – fullt ös, medvetslös. Till föräldrarnas stora lättnad var vi utomhus på gården. Hur trevligt det än var så var jag mer än lovligt trött.

Ett annat problem jag har, är med den senaste bryggningen. Det händer inte ett enda smack med jäsningen. Jästen är stendöd (verkar det som). Till råga på allt elände så gör ju sommarvärmen att temperaturen i vörten stiger och närmade sig 23 grader, vilket är den högsta temperaturen för jästen jag lagt i att jobba i. När jag kom tillbaka från barnkalaset låg temperaturen på 23,9 grader. Det kom någon lite bubbla ut jäsröret med stora mellanrum och SG hade inte rört sig något nedåt, värdet var helt oförändrat. Med andra ord jästen var mer eller mindre död. Temperaturen kan nog vara boven. Då  hade jag två alternativ, antingen häller jag ut alltihopa eller så försöker jag kyla vörten. Det senare alternativet vann. Ut till uterummet och hämtade en murarhink som jag har för etikettborttagning av flaskor och ut med alla kylklamparna. Ner med jäshinken i murarhinken och alla kylklamparna i på kanterna runt om i hinken. Några timmar senare var temperaturen nere på 18,2 grader och då tog jag bort kylklamparna. Efter ytterligare några timmar kunde jag konstatera att det inte hänt något.

Då tog jag till en sista desperat åtgärd och hällde ner en på ale-jäst (US05) på vinst och förlust. Det verkade ta skruv. I morse när jag kollade hade temperaturen stigit till 20,6 grader (trots att badrumsfönstret stod öppet under natten) och SG hade trillat ner från startvärdet 1.025 till 1.016. Målvärdet är enligt receptet 1.009 – 1.010. Men jag vet inte hur vörten reagerar på den pitchningen (tillsättning av jäst). Jag har nu en hink med två helt olika jästsorter och därmed inte en blekaste aning om hur slutresultatet blir. Det kan bli bra och worst case scenario blir att jag får vaska alltihopa. Om inte annat har jag lärt mig något.

Under dagen steg temperaturen igen och jag har fått gör om kylklamps-tricket och temperaturen gick ner till 18,6 grader. Det är inte så himla bra när temperaturen fluktuerar på det här sättet men det finns ingen annan utväg och jag vill inte vaska denna batch utan strid. Nu på kvällen hade SG krupit ner till 1.010 och där ska den lägga sig. För säkerhet skull ska jag även kontrollera med en hydrometer. Jäsningen börjar eller har nått sin slutpunkt och SG ska ligga stilla i minst två dygn innan den åker in i kylen för kallkrasch. Jag passade även på att hälla i resten humlen (torrhumlade) i hinken (enligt recept). Troligtvis får jag göra om kylklampsmanövern ett par gånger till innan hinken åker in i kylen för kallkraschningen. Det känns på något sätt som att jag har gjort någon slags hjärt- och lungräddning på en jäshink…  Hmmm…  då är man dedikerad sin uppgift. To be continued.