RSS

Kategoriarkiv: Hjärntrötthet

Tittut!

Här har jag inte skrivit på länge! Har jag blivit lat? Eller har jag tröttnat på att skriva? Eller har jag inget att skriva om? Skulle väl tro att det har varit en mix av detta i dessa covid19-tider. Dock har det hänt lite saker ändå. Så jag får väl ge en liten resumé.

Previously on the Ultrastefan blogg:

Tränat har jag gjort och det utav bara hel-e. Cage, cykel och med seniorerna. På den fronten har det varit full rulle, fram tills för två veckor sedan. Då vaknade jag av att det värkte satan i vänster fot och att den hade svullnat upp. Det blev till att plocka fram kryckorna. Jag har haft detta 2 gånger förut och då hade muppen till läkare fått för sig att jag hade hälsporre och som jag då sade till honom: ”senast jag kollade satt inte min häl på ovansidan foten”. Det blev voltaren och en remiss till röntgen som resulterade i remissvaret att jag skulle prova fotinlägg (som jag har använt de senaste 2 decennierna). Nu har jag bytt vårdcentral och skillnaden är brutal (åt det positiva hållet). Läkaren där konstaterade att jag hade fått gikt. Ett blodprovid visade riktigt höga värden av urater. När det var som värst kunde jag med yttersta vilja ta mig framåt på två kryckor med nöd och näppe. Det tog mig 10 minuter att ta mig ner för trappan för övervåning till undervåning, vilket medförde att jag helt enkelt fick ta en uppehållsplats under dagen. Det blev soffan och ett lass med kuddar framför TV:n och seriemaraton på Netflix och Prime Video. När jag fick behandling med kortison släppte det på en halvdag. Nu, efter ca 2 veckor är jag OK i foten. Fortfarande lite öm här och var men det beror nog mest på att jag haft foten i konstiga poser för att underlätta smärtan och att det då har tryckt på vissa ställen. Kan inte härröra denna ömhet till gikten. Hur som helst måste jag lägga om kost lite för att undvika detta framöver. Minska proteinintaget som enligt läkaren innefattar att skippa rött kött och alkohol. No way! Det jag däremot kommer att göra är att minska proteinintaget (läs äta mindre portioner) i form av kvarg och kött, väldigt mycket kvarg när jag tänker efter. Jag har de facto ätit extremt mycket proteiner under juni månad på grund av alla min träning. Öl också, ja! Men inte så mycket många kan förledas att tro. Det har varit absolut max 1- 2 33 cl glas per dag och inte ens alla dagar. Under dessa två gikt-veckor har det inte varit något. Nu tar jag betydligt lägre portioner. Jag dricker även äppelcidervinäger som ska hålla nere utsöndringen av urinämnen. Äppelcidervinägern har dessutom gett andra bieffekter som att mitt mat och sötsug har minskat, bland annat. Detta har jag märkt på vikten.

Och då var vi inne på öl. Jag har under tiden som gått byggt en mottrycksfyllare (Robert svetsade stativet åt mig). Detta stativ gör att jag nu kan fylla färdigkolsyrat öl på flaska. Något jag har dragit mig för eftersom det är ett helt företag att göra detta hemma. Förvisso finns en bra fyllare i garaget men för mig blir det ett lika stort företag då jag ska släpa ner fat och tomflaskor dit. Efter lite provfyllningar och mindre justeringar är det nu klart och det har helt plötsligt blivit mycket bättre och enklare att fylla flaskor. För mig har det alltid varit tappning från fat som gäller nu kan jag göra båda delarna. Det känns lite trist när vänner ber om att få ett litet varuprov och jag inte har på flaska, nu är detta åtgärdat. Dessutom kan jag också lägga lite tid på etiketter. Flaskorna tvättas genom att köra de i diskmaskinen. Hela stativet är monterat på en träskiva, där har jag även monterat en så kallad Griffo som är en kapsyleringsmaskin av bänkmodell som är fast skruvad. Den är grymt bra. Allt detta ger mig friare händer och jag kan fylla två flaskor samtidigt. En kanonlösning! För ändamålet har jag köpt 3 lådor med så kallade SM-flaskor (godkända för SM i ölbryggning) och som ryms i röda drickabackar och kan staplas.

Mitt mottrycksfyllarstativ

På fatsidan blev det ett extremt lyft. Min älskade Fru gav mig en 65-års-present (272 dagar för tidigt) i form av en kegerator. En kegerator är en kyl som har inbyggt tapptorn för öl med tre kranar. Denna kegerator rymmer tre fat och nu har jag bryggt som en galning. Nu innehåller kegeratorn 3 olika öl; mitt lättöl Lätta Virket (2,9 %), Summit APA (4,7 %) och The Trapped Cat Conspiray IPA (6,2 %), se bilden nedan. Vilken jä-a pub-känsla jag helt plötsligt har fått! Nu har jag totalt ca 60 liter öl i den kegeratorn! Den är grym! Innan hade jag faten i kylen i uterummet och varje gång vi skulle ha ett glas fick jag ta mig ut i snöfall, regn och hård vind för att tappa upp två glas. Dessutom var det rena skatboet av tunna partyslangar med kranar. Det gällde att ta rätt. Detta fyllde kylskåpet och jag kunde inte brygga mer eftersom det var upptaget av färdiga fat och det fanns ingen plats till att kallkrascha jäshinkar och kolsyra fat. Problem solved!

De tre premiärölen.
Kegeratorn med innehållande fat.

Med dessa två tillskott ska jag nu kunna brygga utan att ha ölbrist hemma, jag har ökat min tillverkningskapacitet med andra ord. Kanske inte något jag kommer att utnyttja stenhårt men det ger mig alternativ om jag så vill. Nästa bryggning ska bli en batch som helt och hållet ska hamna på flaska. Just nu knådar jag på ett recept och tanken är att jag ska förfina detta genom ett par bryggningar för att eventuellt kunna lämna in detta recept som ett bidrag till SM i Hembryggning 2021.

Allt detta bryggande har jag gjort på mitt bryggverk (Grainfather) som jag tillfälligt tagit hem från garaget. Det är klart enklare att brygga på det istället för att rota fram kastruller bryggkärl etc (vilket också är ett himla företag). Nu gör jag alla moment i Grainfathern, så enkelt. När Robert och jag kan brygga tillsammans, tar jag tillbaka bryggverket till garaget. Förvisso kan jag stå där själv (vilket jag har gjort) men det är inte lika roligt som när Robert och jag brygger tillsammans. I och med dessa lösningar så kan jag faktiskt utöka bryggningskapaciteten (om jag vill) något och jag har också nått den bortre gränsen för hur mycket jag kan brygga och förvara hemmavid. Dock har jag inte för avsikt att gå bortom den gränsen, i alla fall så länge vi bor i en lägenhet. Nu har jag också möjlighet att sälja några flaskor till den som önskar (jag har fått den frågan ett antal gånger). Nu kan jag mer och mer inrikta mig på att förfina det öl jag brygger i form av att prova olika ingredienser, vattenbehandlingar etc. Det var dit jag ville komma.

Kommande projekt, förutom att knåda till ett nytt recept, är att förenkla hanteringen här hemma. Bland annat finurlar Robert och jag på ett bygga en ny fattvätt. Den vi har funkar förvisso men den har begränsningar i hantering vilket gör den lite omständlig att jobba med då man ska tvätta fat och sedan desinficera faten. Jag funderar även på att bygga en motströmskylare, en sådan kyler kokande vört ner till 20 gradersstrecket på 10-15 min. Ett annat ”projekt” är att göra en genomföring i kylskåpsväggen så jag kan ansluta ett fat som står där inne för kolsyrning direkt till mottrycksfyllarstativet på utsidan och flaska utan att behöva ta ut det, en slags snabbkoppling. Underlättar en hel del.

Till min hjälp har jag även haft en 3D-skrivare som jag köpte billigt från Kjell & Co. Jag håller nu på att lära mig denna spännande teknik. Nu har jag printat lite nyttiga småprylar som en hållare till en sodastreamtub som jag skruvat fast på träskivan med mottrycksfyllarstativet, några dörrstopp och dammskydd till glaslocket på våra bryggverk. Även en hållare till en parasollfot så att jag han montera vår Gardena trädgårdsdusch. En ganska ”handy” sak det där. Dock är begränsningen att jag inte kan skriva ut objekt större än 12 x 12 x 12 cm, fast just nu räcker det ganska långt.

Flera i min omgivning har föreslagit att jag skulle starta ett mikrobryggeri. Robert och jag har också haft lite funderingar på detta. Mer än så har det inte blivit, Vi tycker att ölbryggning är riktigt roligt och kreativt. Är det nu så att vi skulle starta upp ett bryggeri kräver det en hel del. Vi måste starta ett bolag och investera en hel del i lokal, utrustning med större kapacitet. Vi snackar om ganska mycket pengar. Konkurrensen bland mikrobryggerierna är stor och marknaden kan sägas vara mycket mättad. Vi måste dessutom lägga mycket krut på marknadsföring och brygga så pass mycket att vi kan sälja via systembolaget. Att ta sig in där är ett nålsöga. Vidare krävs det bokföring, tillstånd etc. Då har allt detta gått från en hobby till ett jobb. Det steget kommer jag inte att orka med min hjärntrötthet och då kommer det inte att bli så roligt heller. Vi måste brygga/sälja så mycket att vi kan ta ut lön utöver alla investeringar. Inte realistiskt. Jag brygger för husbehov och kanske jag kan sälja någon enstaka flaska någon gång eller att vi brygger till en större fest, dock inget jag prioriterar. Vi har faktiskt fått erbjudande om det med det blev inget eftersom de skulle ha den festen inom närtid och vi hade helt enkelt inte hunnit göra det klart. Dessutom hade vi inte räknat på kostnader för malt, humle, flaskor etc.

Icke förty, man ska aldrig säga aldrig. Jag har startat upp ett bryggeri men på pappret. Bryggeri Albert Leopold. Albert Leopold var min farfar och han var sjökapten. Det var han som tog namnet Manning under sin utbildning. Man gjorde så på den tiden om flera hade samma efternamn vilket skedde där. Man kunde inte ha tre stycke Andreasson. Tyvärr dog han i TBC i augusti 1917. Min far och Roberts farfar föddes i november 1917, så vare sig min far och jag fick uppleva Albert Leopold och Robert fick inte uppleva sin farfar som dog 1972 då jag var 16 år gammal. Det finns alltså en röd tråd i mitt bryggerinamn. Detta blir mitt sätt att hedra både farfar och min far. Dock har jag skapat en Facebooksida med namnet Bryggeri Albert Leopold och där kan ni följa mina bryggeriaktiviteter. Den är en öppen sida. Jag har till och med fixat fram några ölglas med bryggerinamnet ingraverat. Skulle det nu braka iväg med ett mer kommersiellt bryggeri så finns en viss grund lagd.

Min Farfar Albert Leopold och min Farmor Fredrika

Tja, det är väl vad som har hänt under min bloggfrånvaro och det som sinkat mig är min hjärntrötthet. Efter en timma är jag jättetrött och måste pausa, antingen några timmar eller till dagen efter, för att inte prata om efter en bryggning. Nu har jag snackat mycket öl men jag har inte och kommer inte glömma bort träningen heller. Dessutom har jag en hel del att göra på den sociala fronten i form av barn och barnbarn, denna skara kommer att utökas från 6 vildingar till 7 om några veckor. Inte undra på att jag har haft dåligt med tid till att blogga, bara så ni vet. Det är ett hektiskt liv att bli pensionär (trots att det är 250 dagar dit). Stay tuned.

 

Pergolan är monterad

Hej igen! Från att ha varit en flitig bloggare är det numera tunnsått med inlägg. Inte för att det har varit händelselöst, tvärtom på den punkten, men jag har helt enkelt inte haft ro till att skriva. Det ska uppdateras här, på Facebook och fan vete vart mer. Jag vill inte bli ett online-offer och bli som dessa zombies som hela tiden går med näsan i mobilen. Jag har till och med sett folk på löpband i gymmet gå och titta i mobilen. Jag kan inte förstå det och jag vill inte förstå det, totalt hål i huvudet.

Vad har hänt då, i grova drag? Det stora är att jag fick till en lösning på terrassen med skugga och ingen direktsol in i vardagsrumsfönstren i form av en pergola med in/utdragbart tak. En rejäl tingest med konstruktion av stålbalkar som står stabilt och kan ta vind, även när taket är utdraget, den mäter 3 x 4 m. Det som avgjorde det hela var att den långa balken var delad i två delar och inte en enda lång 4-metare. Det var ett jävla meck att få upp det till terrassen. Robert hjälpte mig att hämta kollit på Bauhaus, paketet var 304 cm långt och gick inte in i hissen. Vi fick helt enkelt öppna det utanför hissen och bära in balkarna en och en i hissen och vi kunde sedan vika ihop kartongen och också få med den upp. Nästa steg var att montera detta mekano också det var ett jävla meck. Toppramen var enkel men att få upp den på 2,3 meter höga pelare var desto värre. Jag kom dock på ett sätt att kunna fixa det själv som också lyckades efter visst besvär. Det ultimata är ändå att vara två, gärna tre, personer för detta. Nu står den där i alla fall. Det enda som återstår är att bulta fast det hela i terrassgolvet. Jag har köpt några franska träskruv för ändamålet.När det sluta blåsa så mycket blir det ett ölkok under pergolataket.

Nästa projekt är att tvätta terrassen med högtryckstvätten och fixa i ordning utebordet. Det behöver slipas och oljas in igen. Dessutom ska skruvar dras åt eftersom bordet har blivit mycket rangligt. Vädret är i och för sig bra. Men det blåser ganska mycket och just nu är det en rå och kall vind, något jag kände när jag monterade pergolan. Jag var ganska frusen när jag var klar med det. Hur som helst kommer det att bli lite drägligare under nästa värmebölja.

Annars då? Jag har bytt vårdcentral. Det öppnade en ny vårdcentral i det nybyggda höghuset på Kyrktorget. Jag gick dit direkt och listade mig. Det finns inte en chans i universum att de skulle vara sämre än min gamla vårdcentral – Närhälsan på kyrktorget. Inte en chans. Förhoppningsvis ska jag inte ha så mycket anledning att springa där nu när jag har fått ordning på det mesta i hälsoväg. Endast hjärntrötthet och tinnitus återstår, fast det får jag nog leva med under återstående tid på den här planeten.

Tränat har jag också gjort, tyvärr inte med samma intensitet och inomhusträningen har mer eller mindre avstannat sedan slutet av mars på grund av Coronan. Jag höll mig därifrån avsiktligt ett tag. De gångerna jag var där var jag den enda som bar handskar under passet. Även om det står en massa spritflaskor framme tycker jag nog att det har tagits för lätt på detta av vissa som tränade där. Men jag har ändå tränat med seniorerna, fast utomhus. Vi har kört cirkelträning utanför arenan i blåst, regn och hagel på tisdagar, på fredagar har vi varit ute och gått, framför allt har vi utforskat Paradiset i Partille. Mycket backar och trappor där, rejäla sådana, detta växlat med lite gymnastiska övningar då vi stannat till. Turerna har legat på 4-5 kilometer.

Annars har det varit lugnt i dessa Coronatider. Jag har distanserat mig socialt men inte helt och hållet. Vi har varit ute och handlat och vi har sett till att vara på diverse ställen då affärerna öppnar, då det är minst med folk. Det har gått bra. Tyvärr tror jag nog att detta Coronavirus har kommit för att stanna och vi får helt enkelt leva med detta i framtiden. Samhället kommer inte att vara i normala gängor förrän om tidigast två till tre år, både när det gäller beteende av gemene man och ekonomiskt. Det sistnämnda kommer nog att ta ännu längre tid att få balans i. Mest irriterar jag mig på folk som endast bryr sig om när de kan ge sig ut att resa. Men hallå! Det pågår en pandemi och det är bara att hacka i sig! Ger man sig ut och reser trots avrådan får man i så fall se till att ha en buffert så att man kan bekosta en eventuell hemresa själv om länder stänger ner (det lär ju komma en andra våg) och då kan man inte sitta och yla att UD ska plocka hem alla muppar som vägrar fatta hur saker ligger till. Det är bara att anpassa sig.

 

Att sysselsätta sig

Jaha! Nu var min 64;e födelsedag avverkad och nu fortsätter resan till 9 april nästa år då jag äntligen fyller 65 år. Som jag väntar på denna dag. När dagen inträffar är jag då redan pensionär med start den 1 april, dit är det nu 354 dagar och jag kommer att fortsätta nedräkningen som jag startade för ca 8 är sedan. Då med fokuset att kunna ägna sig åt träning mer eller mindre på heltid och det har ju visat sig inte att bli så, även om jag fortfarande tränar, fast inte på det sättet jag hade tänkt mig. Surt, mycket surt.

Min kompensation är min nya hobby – ölbryggning. Men i dessa tider kan jag inte fylla tillvaron med träning och ölbryggning. Barnbarn har jag inte träffat på en dryg månad. Jag har laddat in några gamla spel i datorn som jag kör då och då, just nu är det Medal of Honor, men jag orkar bara sitta en timma innan jag blir jättetrött. Naturligtvis har jag också streamingkanaler som Netflix, HBO och Viaplay. Men det orkar jag inte heller att ligga och blänga på dagarna i ända. Utöver detta har jag och Storytel Trots det blir det ju lite olika aktiviteter att rotera emellan så det går ju ingen nöd på mig.

Det mest positiva i dessa jävla Coronatider är att jag kan avpollettera mina hjärtproblem som jag nu officiellt blivit friskförklarad från och jag har en medicin mindre att knapra på. Tyngdtäcket är en skänk från ovan och jag blir mer och mer nöjd för varje dag. Att stanna hemma är just nu det mest trista. Två dagar i veckan tränar jag med seniorerna (utomhus), en viss skillnad från att vara på Improve nästan varje dag. Men det blir ju ett slut på detta också. Följden har blivit att jag har lagt på mig 1,5 kg som jag nu måste parera. En annan sak som kanske kan upplevas som lite jobbig är att Carina och jag inte kan planera kommande vår och sommar. Vi har en stuga bokad i Grövelsjön vecka 35, det finns ju risk för att det inte blir av. I värsta fall förlorar vi bokningsavgiften på 700 kr, det kan vi bära, resten av avgiften betalas vid ankomst. I övrigt rör jag mig minimalt utomhus, dock har vi tagit ett par promenader. Det kan bli ett snabbt besök i affären, that’s all.

Enda riktiga undantaget blev under långfredagen så Robert och jag strålade samman i garaget för brygga på bryggverket. Denna dag bryggde jag återigen en klon av Stigbergets West Coast IPA, som blev väldigt lyckad (och den gick åt väldigt snabbt). Robert körde en Milkshake NEIPA – spännande. Bryggningen gick utan större missöden, till skillnad från förra gången. Det enda var att maltbädden hade packat sig så att lakningen gick sååååå långsamt. Till slut var jag tvungen att köra ner mäskrodret och röra om för att lakvattnet skulle rinna igenom. Resultatet blev dock en hel del bôs i vörten och senare i jäshinken, en del av detta kom sig även av att det gick ett litet hål i silduken som jag kör vörten igenom då jag pumpar över det till jäshinken. . Priset jag fick betala för att undvika en 3 timmars lakning. Nästa gång ska jag slänga ner lite risskal för att undvika att maltbädden kloggar igen. Annars gick det bra. Samma natt hade jäsningen hoppat igång och under gårdagen var det en sjujäkla rörjarskiva  i jäshinken. Jag har aldrig sett en sådan frenetsik jäsningaktivitet.

Nu är det lugna puckar på alla fronter i vår lägenhet. Jag har känt mig ganska hängig idag och från ingenstans kom en brutal trötthet samt en kortare hostattack som var så pass kraftig att jag slocknade. Corona? Njae, tror knappast det. Jag har haft några incidenter av denna typ under veckan men föregpående gånger var detta också ackompanjerat med en molande huvudvärk som jag inte hade denna gång.

 

 

Kort resumé

Tja, det har ju hänt en del sedan jag var här senast och klottrade, därav min frånvaro. Det har helt enkelt inte varit läge för mig att skriva något. Och vad har jag då gjort? Det mesta har varit träning. Jag har kört grymt hårt med en helvetes massa dubbelpass och det hela kulminerade i söndags med en Vasaloppsspinning som tog hela 4 timmar och 43 minuter, jag satt tills första dam gick i mål. De andra slappisarna drog då förste herre gick i mål – beigt. Både måndag och tisdag blev det också dubbelpass och hela detta monsterblock avslutade jag igår med en lugn 30 minuters cykling där även Carina hade joinat. På kvällen bar det sedan över till Partille Arena och konsert med kultgruppen Simple Minds. I ärlighetens namn måste jag säga att den var sådär. Det lyfte aldrig på riktigt även om tendenser till det kom vid extranumren. Don’t you (som alla väntade på) som var i princip sista numret av konserten hjälpte inte till så mycket. Däremot var de generösa med extranummer, även ljudet var sådär. Det lät lite burkigt. Konserten var OK men inte mer, an stark tvåa men jag är förvisso inget fanatiskt Simple Minds-fan och jag tyckte att det stundtals lät lika flummigt som jag tycket det gjorde på 1980-talet. Men en del del go musik blev det ändå.

Idag har det varit bryggeridag. Ingen bryggning dock men väl rengöring, det behövs. Jag har i princip slut i mina fat (några liter lättöl kvar  i ett fat) och därför blev det storrengörning av 3 fat som nu är rengjorda, desinficerade och trycksatta, klara för användning. Två av faten kom till användning direkt när jag nu tappade av hinken med den nybryggda IPA:n The Trapped Cat Conspiray som stått på kallkrascg i 3 dagar. Nu står faten i kylen och är satta på kolsyra. Jag slängde på 1,5 bar i tryck istället för det vanliga 1,0 bar. Så det borde vara färdigt på söndag/måndag. Normalt brukar jag köra 1,0 bar i 5 dagar men ölnristen tvingar mig att skruva lite till på ratten till gasregulatorn. Om jag orkar, så brygger jag en omgång lättöl imorgon.

 

Grattis morsan

Idag skulle min mamma fyllt 99 år om hon hade varit i livet. Frid över hennes minne och ett postumt grattis på födelsedagen.

Vilodag igår, idag var det tvärt om. Jag körde två stycken senior cirkel på raken och visst kändes det att förra veckan satt i. Inget snack om det. Där efter hade jag inget planerat, mer än bokläsning. Detta ändrades dock när jag strålade samman med två av mina barnbarn och svärdotter. Ett sådant tillfälle försitter jag inte. Vi var i lekparken och gick in lite senare för att fika, så långt allt väl. Men när det skulle plockas ihop för att åka hem bröt helvetet lös. Att montera en overall på en 2½-åring blev en lång och utdragen kamp. Två vuxna slet hårt med att få på en vilt, sparkande, gråtande och supertrotsig tjej denna overall och dessutom med henne till väntande bil. Efter en dryg halv timma var motståndet brutet och hon gav upp, sedan var det lugnt. Vadå lugnt? Jag var helt slut efter denna dag.

 

Sleepless in Partille

Då startar jag upp februari månad, kanske inte på det mest optimala sättet. I skrivande stund har jag varit vaken i drygt 32 timmar. Och varför det? Svaret är lika enkelt som det är komplicerat. Jag har inte sovit en enda blund i natt och det högst ofrivilligt. Min hjärntrötthet som jag skrivit om spelar mig dessa spratt. Jag har under en längre tid haft stora problem med att somna på kvällen och är tvungen att ta hjälp av insomningstabletter de flesta gångerna, dock inte alla kvällar. Igår natt låg jag och läste en jätteintressant bok (historia naturligtvis). Efter en dryg halvtimma började det att dra rejält i ögonen och jag lade ifrån mig boken och krängde på mig CPAP:en. Nu drog det inte i ögonen längre, jag var klarvaken. En tsunami av tankar rusade runt (som det burkar göra) och jag kan inte greppa en tanke och fokusera på den. Det är som att befinna sig mitt inne i en tornado. Dessutom har jag fått mer och mer besvär av min tinnitus som ringer konstant hela tiden och har blivit starkare med tiden. Ingen bra kombo.

Jag blundade, försökte fokusera, vända och vrida på mig. Helt värdelöst. Nu slängde jag en blick på klockan, den var nästan tre på natten. I samma ögonblick insåg jag att jag hade ”glömt” att ta mitt lilla insomningspiller. Nu var det lite väl sent på natten för att göra det, dessutom hade jag ingen större lust att kränga av mig CPAP:en igen. Nytt försök. Men icke. När klockan passerat fyra kom jag in i den fasen att nu var det ingen idé att försöka mer, dessutom ville jag det inte. Skulle jag törna in nu, skulle hela min dygnsrytm gå åt helvete. En erfarenhet jag har med mig från mina 24- och 48-timmarslopp, samt mina 25 timmars spinningar från Rosa dygnet. För min del är det bättre att hålla sig vaken och gå till sängs senare ikväll, mellan åtta och nio. Med andra ord upp och hoppa.

Som grädde på moset hade jag ett cage challange-pass på 60 minuter bokat 09.30. Jag bestämde mig för att plocka fram mina ultraerfarenheter och köra det och låtsades nu att jag var på ett 24-timmarslopp alternativt på ultraintervaller. Detta gav mig i och för sig några goa flashbacks. Beslutet blev att gå över till Improve och köra passet och använda all denna rutin. Så blev det. Passet var naturligtvis riktigt tufft. Jag körde på så gott jag förmådde. De första 5 stationerna (av 20) blev ganska sega, sedan ”lättade” det lite, precis som under en ultraintervall, och jag kom in i en andra andning. Dock maxade jag inte på airbiken, här gällde det att ta sig igenom passet ”levande”. Jag överlevde.

Tillbaka i hemmets lugna vrå återstod en punkt på dagordningen, att ge sig bort till Allum och Clas Ohlson för att köpa nya läsbrillor som jag verkligen var i behov av. Mina andra två hade gått sönder med ett par dagars mellanrum. Otroligt! Utöver det passade jag på att gå in på apoteket intill och hämta ut mer piller (bland annat insomningstabletter som börjar tryta). På hemvägen passerade jag Willys och hämtade ut paketet fråm Humlegården med min vänsterhandske för bryggningen. hemma igen hade Carina fixat pannkakor, de satt som en smäck! Nu gäller det att hålla sig vaken 5 – 6 timmar till så är jag iland. Jag har haft den obligatoriska lätta sömnlösheten huvudvärken vid 6 -tiden i morse och eftermiddagsdippen. En dipp till ska komma innan jag är i säng. Mest nöjd är jag att jag fixade cage-passet, det kändes lite som i ”gamla da’r”. Imorgon bör jag vara i fas igen och kommer att komplettera det med en hyfsad tidig sänggång då också.

 
1 kommentar

Publicerat av på 1 februari, 2020 i Diverse, Hälsa, Hemma, Hjärntrötthet, Träning

 

Julen åkte ut idag

Vaknade av mig själv, ganska så seg trots det. Denna seghet har varit min följeslagare hela dagen. När Carina och jag gick över till Improve. Så förde jag en inre stenhård kamp mot mig själv. Min hjärntrötthet attackerade mig starkt och gjorde allt för att jag inte skulle vara med på skivstångspasset. Men inne vid entrén så segrade jag och jag genomförde passet. Fysiskt, inga som helst problem men jädrar vad jag fick fajtas med mig själv för att vinna det slaget. För mig är det oerhört viktigt att kämpa emot sådant här. Hade jag inte gjort det, hade jag trillat djupare och djupare ner. Been there, done that. När jag gick hem var jag helt slut i skallen, men nöjd. mer nöjd blev jag när jag äntrade vågen som visade 99,9 kg, tillbaka under hundra-ribban igen. trots helgernas kalorifrossor.

Under eftermiddagen plockade vi ner julen i lådorna och bar ner dessa i källaren. För min del är det bara skönt att det nu är vanligt vardag igen. Julen har aldrig varit riktigt min grej, den har mest betytt en massa lediga dagar, men jag har fått göra mig till mest för barnens skull och för min del är alltså ordningen återställd igen. Imorgon vilodag och fatning av lättöl.

 

Stora fattvättardagen

Detta med sömn är ett kapitel för sig. Jag har svårt att somna och sedan sover jag djupt. När jag som i morse vaknade efter 9 timmars sömn kände jag mig fortfarande seg. Här är ett gyllne exempel på vad hjärntrötthet gör med en. Icke förty så var jag trots detta iväg till Improve för att köra ett cykelpass med mina seniorer. Det är inga som helst problem med att få upp pulsen. Eftersom detta är ett seniorpass görs inga mer ”våldsamma” övningar, som jumps, stående running eller frysningar. Men kör lite tabata samt lite annat, tar man i så blir man trött – garanterat. Jag tog i idag (som vanligt).

Snabbt hem och det var dags för den stora fattvättardagen och lite annan materielvård på min bryggutrustning. Det var att rigga upp fattvätten i köket och köra på. Fyra fat och fyra tappslangar rengjordes och desinficerades. Jag satte även lite tryck i faten med kolsyra så att de inte står och oxiderar. Mitt lättöl i jäshinken börjar bli färdigjäst och det kommer nog att bli kallkrasch imorgon (om jag hinner). När den är klar är det en uppenbar fördel att ha rena fat. Nu ska jag räkna ihop en maltnota för nästa bryggning – Stigbergets West Coast IPA från bryggeriets egna recept som finns i boken – Klona öl. Ska även via systemet handla in ett par flaskor som facit.

 
 

Lite av varje idag också

Lite hackad och malen dag idag. Ett besök på Sahlgrenska för lite återkoll och uppföljning klarades av. Inget dramatiskt där. Sedan en lugn dag och nu på kvällskvisten har LEK-gänget hälsat på med en promenad och lite käk. Årets och decenniets första träff. Under dagen har jag däremot varit mer än lovligt trött, vad det beror på kan jag inte säga. Starkt misstänkt är dock en av mina biverkningar från någon av mina mediciner, detta i kombination med min hjärntrötthet.

 

Grattis till min grabb

Idag fyller min yngste grabb 29 år, dvs 30 minus som jag lite retsamt sa till honom. Tänka sig! Och då kör vi klyschan: ”jäklar! vad jag känner mig gammal!”. Och sedan kör vi den svenska jantelagen: ”Gnäll inte! Du är gammal!”.

Denna första vardag på året blev ganska lugn. Jag var på Improve och körde årets första pass. Cykel med seniorerna följt av förlighet. Det var så många att Karro rullade in fler cyklar och hon frågade mig om jag kunde hoppa upp på instruktörscykel. Inga problem, det gjorde jag ju, har ju suttit på den förut. Sedan körde vi igång. Passet var förvisso en halvtimma men det gick alldeles utmärkt att bli trött på den tiden också. Efter passet drog vi in i den stora gruppträningssalen, där vi sträckte och bände oss. Det var mer stånkande där än inne i cykelsalen. Skulle tvättat fat på eftermiddagen men jag orkade inte, Hjärntröttheten sa stopp