RSS

Kategoriarkiv: Hjärntrötthet

Loj träning idag.

Dagens träning blev en seg historia mentalt. Vi körde cykel och rörlighet, det minst jobbiga passet under veckan. Under rörlighetspasset kände jag att jag tappade stinget lite och fick sådan där tankar som: ”vad är det egentligen jag håller på med?” Jag kände att jag inte var på hugget. Detta kan i och för sig vara en biverkning av gårdagen spruta. Jag har en röd fläck på vänster arm och lättare ömhet runt injektionsområdet. Tja, det går ju över som allt annat.

Under eftermiddagen har jag plockat och förberett lite inför morgondagens bryggning. Eftersom jag kör ett cagepass klockan 10 imorgon så måste jag preppa lite idag och imorgon bitti. Jag ska se till att tappa upp mäskvattnet och förvärma den till 60 grader så spar jag lite tid när jag kommer hem. Mäskningen ska sedan pågå i 90 minuter så jag har gott om tid med att göra i ordning övriga grejer. Det är bara malten som ska krossas, det kan jag också göra ikväll men det kommer att hinnas med imorgon också. När jag startat upp mäskningen kan jag dra in till duschen och duscha efter träningen.

 

Joint venture

Vaknade strax innan 06 på morgonen – klarvaken! Normalt brukar jag vakna till vid 5 – 6-tiden och somna om, men inte idag. Det gjorde hela dagen seg att ta sig igenom. Nu bekymrar jag mig inte över detta. Jag är pensionär och kan sova när jag vill. Under dagen har jag planerat nästa bryggning, en av sönerna har beställt ett ”sommarflak” så nästa batch lär hamna på flaska, inte på fat. Jag kommer köra en variant på ölet Carina bryggde – My Precious IPA – den är lättbryggd (och lätt drucken). Vi tog en sväng till Blomsterlandet och shoppade lite (4 18-liters säckar) planteringsjord. Carina vill plantera om alla våra krukor. Det lär bli ett joint venture på terrassen. Jag brygger, Carina planterar. På kvällen satt vi i arbetsrummet och småsnackade och det resulterade i att vi bokade biljetter till eventet Lord of dance på Partille arena den 4 september. Det ser jag fram emot, har alltid varit fascinerad över detta River dance-fenomen och det blir också en del i firandet av vår 10-åriga bröllopsdag.

 

Inte lat.

Jag har inte skrivit något igen och det beror inte på lathet. Jag orkar inte helt enkelt att göra det varje dag och här är ett utslag av att hjärntröttheten kickar in. Nu sedan jag har fått min diagnos – bukväggsbråck har det blivit lite värre. Dessutom har det inte hänt sådär jättemycket heller. Det senaste ölet har jäst färdigt och står nu i kylen för kallkrasch. Träningen i veckan har det varit lite sparsamt med. Det som är värt att nämnas är att min älskade hustru har fyllt år som vi firade på ett stillsamt sätt. Partytiden och stora kalas är förbi för oss båda. Vi var ute och åt en bit mat, dock inte på John Scotts utan för omväxling skull så var vi på USAtoday. John Scotts meny är ganska fattig och den kan vi, det kan man inte säga om USAtoday som har en rik meny. Däremot är ölutbudet synnerligen begränsat. Idag har det varit kalas hos barnbarnet Malva som fyllt fyra år vilket innebär att alla småglinen samlas med världens jäkla röj som följd. Vilka energiknippen! När vi kom hem var vi helt färdiga. Ska man vara farfar åt dem måste man vara vältränad men det är alltid lika roligt att se dessa in action.

 

På Ölkompaniet

Jag har haft en aktiv fredag. Det var bland annat mitt första träningspass idag efter min diagnos. Jag tog det betydligt lugnare. Bland annat gjorde jag marklyft med en 16 kilos kettlebell, normalt använder jag 32 kg. Ett par luriga stationer improviserade jag och gjorde något annat. detta gällde exempelvis när vi skulle göra plankan på en station. För mig gäller det att finurla ut vad jag kan göra och inte göra. Jag slänger upp ett par bilder på bråcket som Carina fotade igår så ser ni ungefär vad det handlar om.

Det ser ju ut som en dromedarpuckel
Vulkanmage

Lite senare på eftermiddagen åkte jag buss bort till Ölkompaniet för att shoppa lite humle och puffat vete. Fy vad jag tyckte det var jobbigt att trängas på en buss. Det skapade stresskänslor för mig, hjärntröttheten gjorde sig gällande. Efter besöket på Ölkompaniet promenerade jag 1,7 km ner till Lindholmen där Carina jobbar och vi gjorde sällskap i bilen hem. Det var idel glada miner eftersom Carina går på en veckas semester från och med idag.

 

Pisseblöt

Så har jag idag varit på Sahlgrenskas audionommottagning som inte ligger på Sahlgrenska utan vid Gårda på Södra Gubberogatan. Lite off. Jag tar bussen till Svingeln och går sedan den knappa kilometern dit bort. Vi har haft bra väder länge men när jag klev av bussen vid Svingeln började det spöregna, allt enligt O’Tooles lag och jag var ganska dyblöt efter den knappa kilometerns promenad. Besöket gällde ett samtal om tinnitus. Det visade sig bli ett givande samtal och gav mig några insikter. Tinnitusen kommer jag aldrig att bli av med, det visste jag redan, men nu har jag lite mer att åtgärda med denna jävla åkomma i framtiden. Jag kan ju också konstatera att det regnade på hemvägen och blev lika pisseblöt som på resan dit. Hårt liv man lever som pensionär.

 

Pang i bygget!

Igår kväll vid läggdags hördes ett jädrans brak på utsidan. Att det låter och slamrar ute från terrassen är vi vana vid men det här var något annat. Jag gick ut och kollade och det visade sig att hyllan i uterummet där jag har mina bryggargrejer hade rasat och allt hade brakat ner på golvet. Helvete! Det får jag fixa under morgondagen.

Och idag hade jag ett gympapass med seniorerna inbokat samt ett PT-pass med Louise (jag har fått två pass med henne). Typiskt att det var idag. Mina tankar låg hela tiden på uterummet. Efter PT-passet (som var ett bra sådant) drog jag direkt hem, duschade och käkade. Sedan gick jag ut och betraktade ödeläggelsen i detalj. Det verkade som om det mesta hade klarat sig. Det var bara locket till ett koniskt jäskärl som hade kraschat. Två av konsolerna hade lossnat från väggen. En snabb uppstädning började och samtidigt med det började jag fundera på en alternativ lösning. Det stora problemet är att vi har våra dyra cyklar i uterummet som tar stor plats och vi har ingen annanstans att ställa dem. Jag vill ha ut cyklarna och ställa dem i en förvaringsbod på utsidan och sedan vill jag ha in några enkla lagerhyllor. Vi får se hur det blir och vi diskuterar saken. Hur som helst har detta satt mig i en jättestress. Löjligt, jag vet men så är det men nu finurlar jag på hur detta ska lösas och jag har kommit fram till att löningen inte blir billig. To be continued…

En bild på ”rasmassorna”…
 

Lampbyte

Idag fick jag ta fram mina gamla bilmekar-talanger. Carina sa att vänster halvljus hade lagt av på bilen så det var bara att pallra sig ner och byta. Detta med att byta lampor på en modern KIA går inte lika geschwint som på an gammal SAAB v4 eller Volvo Amazon. Det var inte tal om utrymme och jag var tvungen att ta loss hela insatsen, vilket också inkluderade att lossa på grillen där framme. Till slut fick jag i alla fall bytt lampan och jag kunde bocka av den punkten. Faktum var att detta var det enda handgripliga jag gjorde idag, i övrigt har det var en dag med pansionärsliv.

 

Årskrönika 2021

JANUARI

Nu startar nedräkning för operation Friherre (min pension). Just nu det enda som rör sig i min skalle. Pandemin håller fortfarande Sverige och världen i sitt grepp. Nu är det mer rutin att leva med detta hot. Förhoppningar om att det ska lätta är stora överallt. Under årets inledande månad blev det en hel del snöskottande på terrassen. Yngsta sonen fyllde 30 år den 2 januari och firandet blev lite begränsat på grund av pandemin. Vi var utomhus i hans trädgård och för första gången fick jag träffa alla barnbarn (utom en). Den givna aktiviteten blev ju naturligt vis snöbollskrig och försöka att ”begrava farfar med snö”. Det var underbart att träffa dessa busfrön.

Robert och jag testade att fylla öl på burkar. Robert hade hyrt en burkningsmaskin. Det gick ganska geschwint, trots ett par missöden. Jag såg snabbt både fördelar och nackdelar med detta. Men det var intressant att testa. Denna månad blev det en bryggning – Grolsch Lager och jag fick tag i ett par fina märkbrickor till tappkranarna på kegeratorn.

En ny och rolig erfarenhet – att fixa lite burköl.

Min vinterjacka gick definitivt sönder och jag fick köpa en ny jacka. Den gamla hade jag haft i drygt 25 år så det var nog dags att pensionera den. Jag kände mig väldigt klimatsmart denna gång.

Det stora projektet blev ett byte av skrivbord. Jag fick tag i en skrivbordsskiva – 200 x 60 cm – på IKEA med ben – 500 spänn! Helt OK. Nu har jag en helt annan plats med mina två skärmar, 3D-skrivare och för att labba med Raspberry Pi som jag startat upp med att lära mig.

Träningen rullar på men oregelbundet. Jag har börjat få tillbaka mina hjärtproblem som kommit tillbaka i en ny skepnad. Känns jobbigt att behöva köra den svängen med start på en vårdcentral igen. Blä!

FEBRUARI

Nedräkningen fortsätter med oförminskad tjusning. Jag slänger in massa jobbansökningar utan att lägga större energi på dessa, det är mest för att tillfredsställa a-kassan. Jag fortsätter att träna på Improve som har minskat antalet bokbara platser, men så har antalet som går dit och tränat minskat ännu mer. Trängsel på det gymmet är det inte det minsta tal om. Disciplinen med att sprita av redskap etc är stenhård.

Den 4:e skulle mor min ha fyllt 100 år om hon varit liv. Tiden går. Jag tittade faktiskt på mello i år, mest för att Arvingarna deltog och Casper brukar vara med på en del pass på Improve. Jag och Robert fick till en bryggning i garaget. Tyvärr händer detta inte allt för ofta.

Den årliga skannern av min aorta gjordes, som vanligt med fördröjning i tiden. Det visade sig att diametern på aortan (vid bågen) hade ökat till 53 mm. Det börjar närma sig en operation.

Jag hann även med att vara på ölprovning – digitalt. 7 sorters öl som vi innan föreläsningen fick i uppdrag att handla in på systembolaget. Det negativa var att jag känner mer och mer av arytmiepisoder och jag som förra månaden svarat på en enkät om hur det var efter den senaste hjärtablationen och det svarade jag OK på. Dagen efter (!) började arytmierna på igen. Typiskt.

Klart för digital ölprovning.

MARS

Nu inne på sista månaden innan jag blir pensionär, den slutliga nedräkningen har börjat.  Någon Vasaloppsspinning blev det inte. Jävla Covid! Jag brygger en ny IPA som kommer vara färdig till pensionsdagen – Friherre IPA. Kör även ett nytt digitalt seminarium om öl – Alkoholen som smakbärare. Riktigt intressant.

På seniorträningen har seniorerna tränat lite på att dansa Jerusalema som blivit högsta covid-mode och tenderar lite åt landsplågehållet, men efter mycket om och men fick vi till det. Första gången vi testade fördes mina tankar omedelbart till Monty Pythons sketch – 100 m löpning för desorienterade. Kul hade vi i alla fall. Jag hade ett telefonmöte med kardiologen på Sahlgrenska. Jag fick till min stora förvåning en kallelse till detta, precis när jag var på väg att skriva en egenremiss. Olika behandlingsmetoder diskuterades och vi kom fram till att jag skulle få en så kallad loop recorder inopererad. En elektronisk enhet som monitorerar all hjärtverksamhet 24/7 i 3 år och varje natt laddar upp data till kardiologen. En riktigt kanongrej!

Klart vi seniorer ska dansa Jerusalema, det gör alla andra….

APRIL

Äntligen är månaden jag har väntat på i närmare 1½ decennium på. Den 1 april blev jag äntligen pensionär – Friherre! Vilken underbar känsla. Nu gör jag vad jag vill. Jag har inga måsten och behöver in stå med mössan i hand för Förnedringskassan eller Arbetsförmedlingen. Jag behöver inte söka ledigt på jobbet för att göra något. Jag är fri! Åt helvete med myndigheter, jobb etc. Jag har haft en milt uttryckt stormig resa till denna dag och nu är jag i hamn. Lyckan vet inga gränser, dessutom gick jag ut samma dag och matade fåglar. Ingen talar längre om för mig vad jag ska eller borde göra. Nu ska jag leva på mitt sätt och som jag vill och känner för.! Dagen avslutades på John Scotts med mat och öl. Halleluja!

Ett måste när man blivit pensionär – att mata fåglarna.
Givetvis firades pensionen på John Scotts med mat och öl!

9 dagar senare fyller jag 65 år. Inte så mycket firande på grund av pandemin. Jag hade planerat ett kör ett 65 minuter spinningpass med vänner och bekanta men det satte pandemin stopp för. Istället drog jag in på Leos lekland och firade med barn och barnbarn den 10:e. Vi hade riktigt kul och det blev ett fantastiskt firande. Den stora överraskningen var presenten jag fick – en maltkross som jag blivit riktigt fäst vid. Men den största presenten jag fick var när Carina knäppte ett kort på mig tillsammans med alla barn och barnbarn. En bild jag är totalt fäst vid och den är bakgrundsbild på min dator. Den 9.e, på min födelsedag, brygger jag ett öl (naturligtvis). 65:ans Lager.

Mina underbara barn och barnbarn, På samma bild, den bästa presenten!

Den 19:e fick jag äntligen min första covidvaccination med vaccin från Moderna. Inte en dag för tidigt. Vidare köpte jag en humleplanta. Den tog sig bra till den plötsligt stendog, vilken besvikelse. April blev en helt fantastisk månad.

Äntligen Covidvaccinerad! Andra sprutan 31 maj och trean den 7 december.

MAJ

Jag startade månaden med att brygga en ny batch av min Friherre IPA som Carina önskade sig till sin födelsedag. Detta öl har blivit riktigt uppskattat. Vid ett besök på Sahlgrenska fick jag min loop recorder inopererad och nu har jag dygnet runt övervakning på mitt hjärta. Mycket bra.

Min loop-recorder, den lilla gråa grejen i verktyget ovan som nu ligger i bröstkorgen och håller koll på pumpen.
Det krävs lite prylar för att få den på plats, plus läkare och sköterskor förstås.
Monitorn som står på nattduksbordet och skickar upp data varje natt och en liten symptommätare som jag alltid har med mig och själv kan skicka data när jag känner av något.

I övrigt njuter jag av pensionärslivet för fulla segel. Lite pyssel med min bryggarutrusning, brygger på terrassen, tränar på Improve, kollar lite på TV samt att gå över till John Scotts och ta sig en öl. Woow! Underbart! Den 31 maj, på Roberts och Malvas födelsedag var jag uppe på Östra och fick min andra vaccinering mot Covid 19, det kändes riktigt bra.

Nu som nykläckt pensionär inser jag hur mycket jag har att göra. Det ligger en massa små projekt och grejer i pipeline. Jag trodde det var en myt när pensionärerna hälsade på oss på jobbet och sa att de hade så mycket att göra. Jag tror dem nu.

JUNI

Den stora händelsen denna månad är att Carina fyller 60 år. Tyvärr sätter pandemin fortfarande käppar i hjulet för oss och Hennes firande. Men vi kunde i alla fall ta oss till Varbergs kusthotell tillsammans med Hennes bror och fru för att fira lite. Carina och jag passade även på att ta ett dopp i havet trots att det var i början av juni, men det var fullt badbart. På Hennes födelsedag den 9 juni var vi på Gothia Towers spa och slappade som följdes upp med ett besök på restaurang Heaven 23 med deras berömda räkmacka och en stor flaska champagne. Carina var riktigt nöjd med alla arrangemang och det är ju just detta som räknas.

Efter spa blev det den berömda räkmackan med champagne på Gothia Towers.

Robert och jag fick till en garagebryggning igen och jag gjorde en Mariestadsklon. Jag hann även med en terrassbryggning. I övrigt var det träning på Improve och allmänt pensionärsliv som gällde. Denna månad fick jag också testa vår nya AC som jag inhandlade redan i mars, den gjorde ett bra jobb.

Bryggning på terrassen. Härligt pensionärsliv.

JULI

Inte så mycket att säga denna månad. Carina jobbade och jag ”sliter” som pensionär. Improve, terrassbryggning. Var väl de stora punkterna. Jag kunde beskåda ett flytetygsrace på Säveån där ca 400 uppblåsbara ekipage flöt förbi, en ganska kul underhållning. Jag bryggde ett champagneöl på terrassen i härligt väder.

Ca 400 flytetyg drog förbi. De hade tur med vädret…

AUGUSTI

Denna månad har Carina 2 veckors semester vilket är skönt för Henne och vi passar på att göra några grejer tillsammans. Bland annat tog vi en tur över till vårat smultronställe – Skallerup klit i Danmark. Trängsel vore ju synd att säga, det gällde både båten och semesteranläggningen. Men vi åkte över veckan efter skolavslutningen. Det enda stället där vi hade trängsel var ut på Grenen vid Skagen, där var det förvånansvärt mycket fol. Återigen vi under dessa tre dagar tillfälle att slänga oss i havet och låta vågorna skölja över oss.

Skallerup Klit, ett ställe vi aldrig tröttnar på.

Champagneölet har jäst färdigt och kallkraschats. Nu har jag flaskat det och jag fick ut 24 flaskor á 75 cl. Nu ska det stå i en dryg månad. Carina cashade in sin 60-års present Hon fick från jobbet. Ett presentkort på Långedrags värdshus där vi åt och drack gott. En riktigt fin present till Henne som Hon uppskattade väldigt mycket.

Jag köpte mig ett par nya löparskor, ett par Hooka. De har jag bara goda erfarenheter av. Nu tänker jag testa lite runstreak. Min coagucheck, ett mätinstrument för att kolla mitt PK-värde (eftersom jag äter det blodförtunnande läkemedlet Waran) slutade att fungera men jag fick en ny mätare efter lite bråk med Västra Götalandsregionen, så var den ordningen återställd.

SEPTEMBER

Månaden inleddes som brukligt med att fira vår bröllopsdag, nu den 9:e i ordningen. Vi gick till John Scotts och åt lite. Jag skrev en egenremiss till Audiologen på Sahlgrenska och två veckor senare fick jag en kallelse för hörseltest, förvisso i november men ändå, det gick ju snabbare än att gå via vårdcentralen. Denna månad öppnade Biltema i Partille så nu har jag ett nytt gubbdagis att gå till och där finns mycket att inhandla till mina byggprojekt.

Biltema, mitt nya gubbdagis. Nu kan jag enkelt få tag i grejer till mina byggprojekt.

Denna månad sparkade jag och igång min blogg igen som har varit helt död under detta år och större delen av förra året. Det är först nu jag har så pass lugnt omkring mig att jag kan återuppta detta. Jag testade runstreak som går ut på att springa 1 mile (1609 m) varje dag. Jag hade min gamla ultraintervallsbana att springa som är exakt 2 km, tanken var att jag skulle springa varje dag under september månad. Tyvärr var jag tvungen att avbryta detta efter 7 dagar då mina knän påpekade olämpligheten i detta. Det var bara att fortsätt träningsknarkandet på Improve.

OKTOBER

Ett besök på Nordic Sea Winery i Simrishamn tillsammans med svåger och svägerska blev väl höjdpunkten denna månad. En sju rätters middag med olika viner till avverkades. För första gången åt jag ostron, det gick ju ganska bra. På hemvägen stannade vi till vid Kiviks musteri och storhandlade lite olika cider och mustvarianter. För första gången sedan februari 2020 var jag på bio. Carina och jag var på Bergakungens iMax-salong och kollade in den nya Bond-rullen. Trots att filmen var bra och välgjord kan jag dock konstatera att jag aldrig mer kommer att gå på bio för att se James Bond som i nästa film kommer bli kraftigt PK-kontaminerad. Det smakprovet vi fick se i denna film var droppen.

Utanför Nordic Sea Winery för att avnjuta en 7-rätters meny med tillhörande viner.

Den 19:e fick jag tillbaka en otrevlig gammal bekant. Jag fick ett rejält njurstenanfall. Det blev akuten som efter en CT kunde konstatera en stor njursten, 9 mm lång och 4 mm bred, i min vänstra urinledare. De gav mig massa morfin som inte hjälpte. Först när jag efter det andra akutbesöket fick Voltaren suppar fixade det sig på 20 minuter. En tid för stenextraktion beställdes på urologen på Sahlgrenska. Under tiden höll jag det hela stången med mina Voltaren-suppar och Alvedon så fort jag kände att det skulle dra i gång. Som vanligt ett himla tränande på Improve, främst med mina seniorer.

NOVEMBER

En bryggning blev det även denna månad, en receptsats från Electric Nurse Hoppy IPA, ett recept jag har jagat länge. Jag inledde månade med ett besök på Sahlgrenska audiolog där hörseln testades på alla upptänkliga sätt och resultatet är att jag har en tydlig hörselnedsättning på tre frekvenser men min tinnitus går det inte att göra något åt, den får jag leva med. Hur som helst ska jag prova ut en hörapparat i december på mellandagarna.

En receptsats från Electric Nurse och äntligen kom jag över receptet till deras Hoppy IPA.

Den 16:e slutade sommaren och hösten kom till Partille, enligt SMHI, fast de senaste månaderna inte har känts så somriga. Den 23:e fick jag min tredje dos covidvaccin, denna gång från Pfizer, även nu inga som helst problem med biverkningar. Veckan innan fick jag även sprutan mot säsongsinfluensan. Den 25:e var jag på Sahlgrenska för att få ut njurstenen. Efter som jag har en trasig aorta vågar man in spränga med stötvågor och det blev sövning med narkos (me like) och extraktion med endoskop och lasersprängning. Kom dit 07.30 på morgonen och tog bussen hem strax innan klockan 14. Tilltaget kostade mig totalt en veckas träningsuppehåll, men det var det allt värt.

En liten bit av min njursten som läkarna tog ut, den var 8 mm lång och 4 mm tjock. Inte undra på att man hade ont.

DECEMBER

December månad var en rejäl mix av träning, att slappa, julstöka och besöka sjukvårdsinrättning. Men månaden inleddes med att brygga en ny omgång av den uppskattade Friherre IPA:n, fast denna gång med en liten twist i receptet.

Det har fallit snö som dock töade bort men några dagar innan jul kom det lite vitt puder och julentuisiasterna kunde få sin vita jul. Covidsmittan tar ny fart, denna gång med Omikronvarianten och naturligtvis blir det restriktioner igen, till antivaxxares och andra muppars stora förtret. För min del blev konsekvensen av detta att min nya tradition att samla barn och barnbaren på Leos Lekland fick ställas in för andra året i rad. I stället körde vin runt med korta stopp och delade ut klappar till minstingarna. Vår planerade konsert på Partille Arena med Pink Floyd flyttades fram ett år.

Jag hann dock att gå på bio. I Partille kulturum visades seniorbio och den utmärkta danska filmen – Drottning Margareta. Andra advent-helgen körde vi ett brutalt race med julstädning och därmed var allt inför julen klart inklusive julklappar. Allt för att minska stressen. I min bärbara dator installerade jag Windows 11, inte så jätteimponerad av den. Sista veckan på året var jag på Sahlgrenska för skiktröntgen, detta för att kolla om jag hade kvar rester av njursten från stenextraktioner. Dagen efter var jag på audiologen och provade ut en hörapparat som jag ska få i februari.

För ovanlighetens skull fick vi en liten köldknäpp och snö under årets sista månad.
 

Återta julen!

Nu är det juldagen i nådens år 2021. Julafton avklarad och det är nu juldagen och ett strålande fint väder ute. Termometern visar -9 grader och jag fick gå ut till uterummet och kolla av mina ölflaskor så att de inte har frusit och det hade de inte. Temperaturen låg på noll grader och för säkerhets skull startade jag ett litet element som får gå där ett tag. Till mångas glädje fick ju vi i Partille en vit jul och jag var igår ute och sopade bort ett litet ynkligt lager av pudersnö på terrassen. Vit jul eller inte, jag bryr mig inte. För min del drar jag en lättnadens suck när jul och nyår är förbi.

Missförstå mig inte nu, jag är ingen julhatare. Tvärtom så är julen en vacker högtid som ska sprida lugn och harmoni. Tyvärr är det inte så. De bästa jularna har varit när kidsen var små, se deras förväntningar inför helgen och deras glädje när de öppnar sina julklappar. När klapparna var öppnade och de lekte med sina nya grejer så inträffade det där lugnet och den där friden som vi alla längtat efter. Men till vilket pris? Veckorna innan har vi farit som skållade troll fram och tillbaka alla möjliga event. Luciatåg på dagis (gånger tre), julspel, någon förälder (med bara en unge) propsade på att det skulle vara juldisco, det var avslutningar på fotboll, kulturskolan och jag kommer inte ihåg alla jippon. Till detta ska läggas julfester, julbord och fjantiga julklappsutdelningar på jobbet. I detta skulle vi sköta våra jobb, julstäda, handla klappar och fixa all mat samt lägga upp ett körschema på julafton med Kalle Anka som brytpunkt eftersom så många intressenter fått för sig att vi skulle ses på just julafton. Blev det inte så var det julmiddagar, julluncher på de övriga dagarna. När fan kunde vi vara lediga!? Ingen kom på att det finns ytterligare 362 dagar på året. Stress på jobbet och stress inför jul gjorde att man kom tillbaka till jobbet som ett ursketet äpple med chefens uppmaning inför julen att koppla av och komma tillbaka ”med nyladdade batterier” (mitt hatuttryck). Allt detta för att få dessa ynka timmar efter julklappsutdelningen till kidsen. Är det värt det? För barnens skull – JA! Som grädde på moset börjar butikerna redan i början av oktober att fullständigt hamra in julen i skallarna på oss och enligt den kinesiska dropptortyrmetoden mata oss med julmusik hela tiden. Jag tycker synd om de som jobbar i affärer.

Det här lät ju dystert. Ja! Det är dystert för hela andemeningen med julen att samlas, koppla av och mysa till lite god mat, har effektivt tagits bort. Hade julen levt upp till dess grundteser hade jag sett fram mot julen som barnen ser fram mot att få julklappar från tomten. Inget snack. Men denna stress och hysteri som förebådar jul är jag superallergisk mot.

Hos oss är det lugn och ro som gäller och vi tillåter inget att rubba dessa cirklar. Vi har båda haft vår beskärda del av det här. Därför kör jag numera alltid julstädning vid luciahelgen. Julklappar ska i princip vara inköpta till dess. I år har jag dessutom handlat alla klappar på nätet och inte behövt gå in i en enda butik och blivit matad med en massa jullåtar eller trängas med andra folk. Maten inköpt via mathem.se (som vi frekvent använder under övriga året). Inför tredje advent är allt och då menar jag allt, klart. Lördagen innan julafton brukar jag samla barn och barnbarn på Leos Lekland där vi kör ett sjujäkla röj och jag bara älskar det. I och med detta har jag frigjort en intressesfär för mina kids och är en mindre som rycker och drar i dem. Dessutom får de en chans att skapa egna traditioner. Ja! Det är ett snärj runt julstädningen, något som ändå skulle göras what so ever, men belöningen blir att vi kan relaxa medan omgivningen far runt som kulan i ett flipperspel.

Veckan innan jul har varit kanon. Trots att Carina har jobbat har Hon kunnat komma hem och bara slå sig ner och koppla av. Allt är ju ordnat. När Hon kopplar av så kan jag också koppla av. Som pensionär kan jag även under denna vecka koppla av med det jag vill och det är en Lisa för själen med min hjärntrötthet. Denna julafton har vi haft det så himla bra så att det inte är sant. En liten promenad utomhus i det fina vädret, lite mat, lite TV och bara slappa. Samma gäller även denna dag och även imorgon. Därför har julen blivit den högtid jag vill ha. Lugn och ro, inga måsten och bara avkoppling. Nu börjar jag åter att uppskatta julen och så här ska våra kommande jular bli. Under tiden jag skriver detta inlägg så strömmar ”Lugna favoriter” från Spotify ut genom högtalarna och ger oss känslan – Life is good. Våga göra revolt, Ni också. Ni kommer inte att ångra er! En god fortsättning till nyår från oss och simma lugnt!

 

Julstädning

Då var julstädningen igång. Med julstädning menas här en riktigt grundlig städning av hela lägenheten, inte bara dammsugning och våttorkning av golv. Nej långt mycket mer än så. Torka kakel i badrum och kök, göra rent bakom spis, rengöring av köksfläkt, rensning av vatten lås. Bara för att ta några exempel. Denna helg kommer helt att vikas till denna aktivitet, kanske måndag och tisdag också, det beror på hur mycket vi hinner och orkar. För samtidigt med detta brukar vi ta tag i saker som legat och draggat. När detta är klart är i princip alla julförberedelser klara och vi kan sätta oss i soffan, framför datorn eller vad vi nu vill göra och slappna av. Ingen hysterisk julhets här. Endast två saker återstår, fixa julskinkan och lite ris a la Malta. Julgran har vi skippat för länge sedan, vi har ingen plats att ställa den på. Fördelen är att vi slipper en massa bara som sprider ut sig över halva hushållet. Själv vill jag ha en plastgran, om vi nu ska ha någon.

Jag märker vi sådana här tillfällen att jag börja bli lite äldre och orkar mindre. Förr om åren hade vi lätt grejat detta evenemang på en lördag/söndag. Så är inte fallet nu. Jag tjuvstartade igår och jag måste nog ta måndagen i anspråk också för detta. Den fysiska orken finns där men hjärntröttheten kräver sin tribut. Så är det bara, jag får gilla läget och anpassa mig efter det. trist men sant.