RSS

Kategoriarkiv: Hjärntrötthet

Långspinning och barnbarn

Då tog jag mig igenom denna helg med förståndet (?) i behåll. Lördagen blev ju den stora dagen. Klockan 7 på morgonen äntrade jag en spinningcykel på Improve för att köra Spin of hope som ingår i insamlingen till barncancerfonden. En spinningcykel ska hållas igång i 12 timmar med ett lag bestående av 1 – 12 personer. Mitt lag Stålfarfar och bestod en person, dvs jag själv. 12 stycken entimmarspass av skiftande kvalité skulle köras och alla dessa körde jag också. Det är ju inte första gången jag köra sådana här långpass, jag har en hel del rutin på detta som jag hade stor nytta av. Det var ett pass som stack ut från de andra och det rejält. Det var Johan som körde ett pass på tema rock, främst hårdrock. ”Nu jävlar blir det åka av”, sa han då vi startade och så blev det. Det var en hel det andra teman också, allt från mello till allsång.

För mig var utmaningen inte den fysiska. Fysiken och orken hade jag det varr aldrig problem, trots de besvär jag har haft inför denna lördag. Med fotsmärtor och njursten som kryddades med ett par korta episoder med hjärtarytmier. Så uppladdningsveckan lämnade allt övrigt att önska. Den stora utmaningen låg på det mentala planet, vilket som Ni har förstått jag har haft stora problem med och som ligger bakom min långa sjukskrivning. Pallar jag spin of hope så kommer jag också att palla för att kunna komma tillbaka till jobbet igen. Visst pallade jag och nu känner jag mig ganska trygg nu i att äntligen kunna göra comeback i arbetslivet. Riktigt sköna besked och jag är jättenöjd. Under dagen jag satt på cykeln och blev tröttare och tröttare fick jag mer och mer känslan av att hitta tillbaka till mitt gamla jag. Jag mådde helt enkelt bra av att bli utmattad, precis som under ultraeran. Dock måste jag också både erkänna och inse att jag är äldre och det påverkar mig och min kropp (som tagit en hel del stryk de senaste åren). Det är inte helt givet för mig att köra nästa år. Hade det varit 24 timmar vete fan om jag hade fixat det.

Förr kunde jag formulera ett mål för mitt tränande och lägga en tränings- och tävlingsplan. Den tiden är förbi. Nu kommer krämporna på parad till mig och är det inte det ena så är det det andra. Jag vet inte hur det står till med mig längre och jag måste ta höjd för att någon skit kommer. Min aortadissektion har ju inte försvunnit heller. Därför måste jag nu göra tvärtom och bestämma mig för något event ganska sent om det går.  Om det blir mer spin of hope så kommer jag nog att ta det beslutet en eller två veckor innan. Jag får ta det som det kommer och låta hälsa och kropp styra mer än tidigare.

Efter sista passet blev det raka spåret in i duschen och omklädning, därefter tog jag mig två trappor ner till John Scott där Carina hade bokat bord. Belöningen var en Electric Nurse Hoppy IPA, en riktigt kall sådan. Jädrar vilken känsla och jag hade tänkt på den i många timmar. Det blev en IPA till med en rejäl hamburgare och det där hade jag ju lätt räknat räknat hem efter dagens övningar. Våra vänner, Lotta och Anders, som även deltog under den sista timmen var också med och åt. Inga problem med att somna den kvällen.

Igår var huvudattraktionen att fira en av mina svärdöttrar som fyllt 30 år. Det innebär ju  även närkontakt med barnbarn. Vilken fröjd att umgås med dessa  små telningar. En fantastisk avkoppling. Jag fick lite att göra där. Lilla Vera och jag satt med en målarbok och hon var mycket bestämd på att skorstenen ett hus skulle vara lila. Det var bara att lyda. Lilla Milla gick omkring och log som hon brukar göra. Tyvärr var Björn inte med denna dag för de var bortresta, annars hade det varit världens röj där. Väl hemma senare på förkvällen var jag riktigt trött, men det var så roligt att träffa alla. Robert och jag kom överens om att brygga lite öl kommande söndag (lagret börjar att tryta).

Idag var det också aktivt. Jag hade en hel del grejer att klara av. Främst var ett läkarbesök på plastikkirurgen på Sahlgrenska och var ganska odramatiskt. Läkaren ville se på knölen på min vad som ska skäras bort och göra en bedömning. Det hela slutade med att jag skall göra ingreppet (borttagandet) måndag den 13 maj, kl 13 (mycket 13 där). Imorgon blir det mer läkarbesök. Det får bli allt för denna gång.

 

Jag blir starkare

Lite piggare idag var jag. Det märktes när jag gjorde min tisdagsträning med seniorerna även min namne till träningskompis var också mer alert än igår. Därmed vill jag nog påstå att mina misstankar om att gårdagens seghet endast var en tillfällighet. Tack för det.Det börjar kännas allt bättre med denna träning. Jag känner att jag blir starkare och starkare på ett sätt smo jag i princip aldrig har varit innan. Inte ens under min officerskarriär. Det bådar gott inför mitt kommande återtåg till arbetslivet. Det väcker även lite hopp om att jag kanske kan börja springa igen redan detta år men jag vill inte ta ut något i förskott. Varje gång jag har känt att det varit flyt och jag har varit på G, har något skickat mig tillbaka till ruta ett igen. Men denna fysiska styrka ska hjälpa mig att överleva på jobbet mentalt när jag återvänder och det behöver jag eftersom jag har insett att jag aldrig kommer att bli helt återställd från denna hjärntrötthet jag har, bara att inse. Har jag i princip inte blivit så mycket bättre efter över ett och ett halvt års sjukskrivning så lär det inte göra mig bättre den närmaste tiden. Det stora framsteget har varit att jag från träningsnarkoman till helt uttröttad inte orkat göra det jag älskar mest att göra på min fritid – att träna – till att sakta men säkert från att bokstavligen piska mig själv att ge sig ut eller gå över till Improve, äntligen känna en glädje över att få komma över och träna. Styrkan jag har fått har blivit en positiv bieffekt som som ger mig synergier i att övervinna mig själv och börja jobba igen.Även om jag fortfarande några gånger får ha ett allvarligt inre samtal att inte avboka pass utan verkligen genomföra det.

Det är så svårt att förklara det här tillståndet som inte syns på mig på utsidan och som kanske ibland inte syns här heller. Men de som följt bloggen har under denna resa kunnat notera att jag inte varit så flitig. Från att skriva något varje dag till att ha långa uppehåll på ibland flera veckor för jag orkade inte ens tänka tanken. Idag är jag åter mer regelbunden med skrivandet, trots att jag (faktiskt) många gånger har fått anstränga mig för att komma till skott. Det är fruktansvärt att bära på sådant här som bara drabbar mig själv inuti och inte syns på utsidan. Det som kan synas är att jag inte är ute bland folk så mycket eftersom det stressar mig och jag är helt slut efter att ha varit och handlat, bara en sådan enkel sak. Att ha något bokat är jättejobbigt (fortfarande) och jag går hela tiden med känslan ”tänk om det ändå vore över”, trots att jag vet hur roligt det kan bli. Detta gäller allt som jag har bokat och spikat, både roliga och mindre roliga saker. Fruktansvärt jobbigt. Även efter en ölbryggning är jag mentalt slut. Jag har en massa bryggprotokoll som jag inte renskrivit i datorn och arkiverat, orkar inte att koncentrera mig. Mardrömmar hemsöker mig nästan varje natt, det har pågått såpass länge att jag nästan har vant mig vid detta. OK! Färdiggnällt! Men jag kommer då och då skriva några rader om detta mest som en påminnelse till att allt är inte bra bara för att det ser OK ut på ytan.

Vidare denna dag har jag suttit och filat på ett nytt ölrecept, den Köstritzer Schwarzbier jag skrivit om förut. Jag fick ett trovärdigt klonrecept av en bekant från den före detta löparsajten puls.se som är en duktig bryggare. Det var lite pill att översätta det från tyska eftersom jag under skolan inte pluggade tyska öltermer. Dock fick jag lite hjälp med detta av honom. Till min glädje kunde jag också konstatera att jag hade det som behövdes hemma, därför kommer min nästa bryggning att bli detta Schwarzbier. Det är inte lättbryggt och jag ska mäska i 4 steg vilket jag aldrig gjort förut. Riktigt spännande. Om det lyckas kommer jag att få ett förbannat gott öl. Nästa steg är att jobba in receptet från lösa anteckningar in i mitt program BeerSmith. Bara det kan vara nog så knepigt med hänvisning till det jag skrev i förra stycket. Mellan varven har jag rensat/sorterat och kastat i det som Carina har plockat fram till mig från vårat mysrum som Hon har börjat röja i. Resan från allmänt upplag tillbaka till det gamla mysrummet har börjat som i sin tur är början på resan till att avveckla vårt lilla förråd på Shurgard, nästan som ett dominospel.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 26 februari, 2019 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Hjärntrötthet, Jobb, Träning

 

Nya linser

Milde himmel vad det var segt idag. Från det jag gick upp (i och för sig ett normaltillstånd på morgonen) och fortfarande i skrivande stund. Det gjorde ju inte livet lättare att leva under dagens cage-pass där Sandra (instruktören) hade lagt in en massa moment med hopp vilket inte är min bag (just nu). Dåliga knän och 15 kg för mycket uppmuntrar inte till sådana övningar. Inte nog med det, så fick jag blodtrycksfall ett par gånger och fick hålla mig i något i några sekunder. Näe! Det var märkligt segt idag. Även min seniornamne som var med idag tyckte det var segt. Vad ska man kalla detta? En tillfällig svacka får nog duga (för denna gång).

Efter passet blev det lite stressigt för jag hade en tid hos Specsavers 45 min efter passet. Jag skulle stämma av hur det hade gått med mina nya linser. Optikern gjorde en liten justering på höger öga. Annars har de funkat bra. Det är konstigt att synen ändrar sig hela tiden (ålder?). Min närsynhet har legat stadigt på samma nivå under en herrans massa år, utom de tre, fyra senaste åren då det har ändrat sig. Imorgon hoppas jag på en lite mer piggare dag. Utöver detta så det enda jag orkade med idag var att kolla på några avsnitt av den hysteriskt roliga satirserien Veep på HBO.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 februari, 2019 i Hälsa, Hemma, Hjärntrötthet, Träning

 

Vem är min chef?

Dagens räddades av ett cirkelpass med seniorerna och när jag kunde gå hem från Improve och vara jäkligt trött. Faktiskt så trött att jag lade mig på sängen och knoppade lite. Jag har ääääntligen lyckats ta mig igenom boken om hjärntrötthet som jag startade upp med för drygt ett år sedan. En riktigt skön känsla. Det ska tilläggas att boken är endast på 99 sidor och den slutade egentligen på sidan 86. Resten av sidorna var källhänvisningar och referenser samt det där MFS självskattningsformuläret. Det har givit mig en hel del insikter. Dels nya sådana och dels bekräftelser på att det jag gör är på rätt väg.

Strax innan kl 16 ringde telefonen och det var min handläggare på Försäkringskassan. Hon undrade om hon kunde få telefonnumret till min chef. Helt plötsligt blev det tvärstopp. Vem fan är min chef egentligen. Jag hade en chef när jag gick iväg på sjukskrivningen. Under resans gång fick jag en ny chef som jag har haft en telefonkontakt med. Men han slutade den sista januari och jag har ytterligare en ny. Jag hade fått ett namn men det visade sig att det nu var en annan snubbe. Så jag kan förstå att hon på Försäkringskassan var lite förvillad. Jag bad att få återkomma som imorgon och nu på kvällskvisten har jag fått reda på namnet och telefonnumret och kan ringa henne på Försäkringskassan imorgon. Men under det samtalet var jag nog mer än lovligt förvirrad. Jag kom inte ihåg namn och en trodde jag var på Volvo IT men så var ju inte fallet. Total kortslutning var det. Efter samtalet var jag helt utmattad. Det var ju inte precis en situation jag såg komma och när det händer så låser sig alltihopa. Välkommen till de hjärntröttas värld. Det kändes så befriande när jag väl lyckats reda ut det.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 februari, 2019 i Diverse, Hälsa, Hjärntrötthet, Träning

 

Tillbaka till buren

Det kändes segt i benen efter gårdagens spinningpass som ansträngningsmässigt lirade i den högre divisionen. Dagens höjdpunkt blev Sandras cage-pass vid lunchtid efter en veckas uppehåll. Som vanligt hade hon totat ihop ett jobbigt sådant, dock ”bara” 45 minuter. Kände inte så där 100 % att köra detta idag men gjorde det ändå. Detta är för mig ett sätt att bearbeta och bekämpa min hjärntrötthet, dessutom visste jag redan långt innan att jag inte skulle ångra mig när jag hade kört det. Visst blev det så.

Just nu läser jag en bok om hjärntrötthet – När hjärnan inte orkar – av två framstående på området. Professor Lars Rönnbäck och Fil. Dr Birgitta Johansson, båda på Sahlgrenska. Det är bland annat de som tagit fram självskattningsformuläret MFS (Mental Fatigue Scale). Boken är inte tjock, totalt 92 sidor från pärm till pärm. Jag köpte den förra året men då orkade jag läsa ungefär 20 sidor och nu har jag tagit fram den igen och är på sidan 62. Låter kanske inte mycket för världen men för mig är det ett stort framsteg. Eftersom ett av mina stora störmoment, tillika ett symptom för denna åkomma, är minnesstörningar så kommer jag inte ihåg allt och har därför nu börjat skriva ner händelser som jag själv kan relatera till hjärntrötthet. Det börjar nu bli anteckningar. Kan det kanske bli en bok? Det var i alla fall en tanke som flög förbi idag. En sak vet jag med säkerhet, träning är en mycket positiv sak i att behandla denna skit.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 februari, 2019 i Hjärntrötthet, Träning

 

Ett besök på smultronstället

Vilken intensiv dag! Först ett besök på Sahlgrenska där Carina hade en utvärdering av sin operation förra månaden. Idel bra nyheter där. Därefter bar det hemåt för lite ölplock. Grytor, mäskkärl och annan bryggutrustning plockades ut i uterummet och ställdes tillbaka på sina förvaringsplatser efter rengöring. Dock har jag en känsla av att det inte får stå där så vidare värst länge.

När det var avslutat var det dags att hoppa i spänstkläderna och lomma över till Improve för ett cage-pass. Det gick ju bra i lördags med spinning och nu skulle jag även testa detta. Det visade sig inte vara några problem, dock hade jag under förra veckan utan träning tappa lite flås. Min namne och tillika parhäst under dessa pass fick lite förtretat vända på klacken och åka hem. Han konstaterade att väska han hade med sig inte innehöll några träningskläder. Där ser man! Jag har själv gjort den majan.

Hemma igen fick jag en och en halv timma som jag ägnade mig åt att tvätta, duscha och äta. Strax efter två skrällde porttelefonen och det var Mathem som kom med en leverans. Alltså, jag gillar verkligen detta företag och framför allt så slipper jag dra till en matbutik och trängas med en massa folk. Hur konstigt det än kan låta så tar det ganska mycket på mig med min hjärntrötthet. Mathem är guld och jag har aldrig varit missnöjd med det företaget. Det som är bra med detta är att impulsköpen sjunker mycket drastiskt för att inte nämna att få allt hemburet. Det kostar oss inte mer än att ta bilen och storhandla.

Strax efter fem tog jag bilen in till Hisingen och droppade in på mitt absoluta smultronställe – Ölkompaniet – med en inköpslista i näven. Den senaste tidens alla bryggningar har tärt mer än lovligt rejält på mitt maltförråd och jästförråd. Huvudnumret blev köp av en 25 kg säck krossad pilsner malt (basmalt) samt ett par kilo vetemalt och Munich malt som förkommer i de flesta recept. Jag köpte även några påsar jäst av sorterna US04 och US05 som är alejäst, lagerjäst har jag. Det blev även en tub med jästnäring och en påse Protafloc (klarningsmedel jag använder vid varje bryggning). Som jag har skrivit förut så förbrukas lättölen i en rasande takt och när jag var där fick jag snilleblixten att beställa en påse med maltblandningen för detta öl. Uppvägt, krossat och klart. Nu har jag fen ”portionsförpackningar”. Det snabbar upp bryggningen ganska mycket. Vidare bytte jag ut min tomma 2 kg kolsyretub mot en fylld, köpte en ny BIAB-påse som jag använder vid köksbryggning (den gamla gick sönder) samt en tappkran med kulkoppling till mina Corneliusfat. Nu är försörjningen tryggad fram till sommaren. Hade butiken legat närmare hade jag inte köpt in så mycket då hade jag kunnat gå dit inför varje bryggning. Men jag är inte road av att åka bil till Hjalmar Brantingsgatan i tid och otid med trängselskatt och parkeringsproblem.

Efter besöket körde jag bort till Lindholmen och hämtade upp Carina som jobbade lite sent och Hon kunde få åka bil hem. Väl hemma och när jag fått in allt i lägenheten tog jag mig ut till kylen i uterummet för att se hur det hade gått med min IPA gjord på ett recept jag egenhändigt knåpat ihop – Heartbreak Ridge IPA. Jag vill se om kolsyrningen var färdig. Och visst var den det. Naturligtvis tappade jag upp två glas och vi kunde sätta oss i soffan och pusta ut. Ölet blev riktigt bra om jag får säga det själv men det bästa var att Carina gillade det jättemycket. Jag tycker vi båda verkligen var värda denna lilla stund med ett litet glas gott öl. Nu är jag verkligen trött och det kommer inte att bli insomningsproblem idag och det blir definitivt en lugnare dag imorgon. Endast ett senior pass och sedan ett långpass med min ljudbok.

 

Bygger om mina webbsidor

Nu sitter jag här och har påbörjat ett projekt med att bygga om båda mina webbsidor, ultrastefan.com och aortadissektion.se. Dessa sidor har jag byggt i Dreamweaver för hand med HTML och CSS. Att göra lite mindre uppdateringar, typ ändra datum etc är ju inte så farligt. Däremot blir det ganska mycket jobb när jag ska göra större förändring, som nu.Som första steg har jag nu installerat Wordpres på mitt webbhotell.

Det gäller framförallt min huvudsida, ultrastefan.com. Min livssituation har ändrat radikalt och jag är inte så mycket i stånd att springa ultralopp på grund av aortadissektion, hjärtproblem och knän med meniskskador och artroser. Tränar gör jag men löpningen är (för tillfället) rejält nedprioriterat till förmån för styrke- och rehab-träning. Jag har som substitut för utebliven grymma långpass snöat in på en ny hobby (om Ni inte märkt det) – ölbryggning.

Av den anledningen kommer jag skala bort en hel del av nuvarande innehåll som inte känns lika relevant längre. Dock ska jag inte ta bort det helt. Den nya webbsidan kommer att vara inriktad på ölbryggning OCH träning. Den kommer kanske lita lite mer till ölbryggningen och en mindre del till träningen. Jag har inte bestämt hur mycket denna fördelning kommer att bli. Just nu gissar jag på 60 – 75 % om ölbryggning och det är svårt att säga exakt hur det blir nu. I alla fall kommer delarna med Badwater (den kan jag bara glömma) och tävlingsscheman att försvinna. Vidare funderar jag på att slå ihop ultrastefan.com med min andra webbsida aortadissketion.se, där jag också ska skala ner den sidan.

Det arbete jag lite löst har startat upp nu är att rita en ny layout och försöker tota ihop någon form av menyträd. När detta väl är gjort kommer det inte (tror jag) att bli så blodigt att portera lite text från de ”gamla webbsidorna. MEN! Jag lider fortfarande kraftigt av min hjärntrötthet (som jag insett att jag aldrig mer kommer att bli helt fri ifrån) och jag orkar inte sitta så länge framför datorn. Med andra ord så kommer det att dröja ett bra tag innan jag är igenom allt. Det har tagit mig en vecka att bara skissa en startsida. Det kan vara så att mina gamla sidor inte kan nås under den här tiden men då vet Ni vad det beror på. I gengäld kommer jag att få en webbsida som är mycket lättare att underhålla och inte lika arbetskrävande. Som det är idag erkänner jag att dessa webbsidor är ganska kraftigt eftersatta. Målet är att vara klar till minst 75 % innan årsskiftet och något körbart uppe, ett tufft mål för mig när en hyfsad bra utvecklare skulle kanske lägga ett par dagar på detta. Nu vet Ni det.