Ingen fara med buken

Det blev träning med seniorerna idag, ett skivstångspass. Det gick väl bra men jag kände mig onormalt stel i kroppen. När jag kom hem och berättade för Carina så visade det sig att Hon hade samma besvär och då fattade vi att det var biverkning från gårdagens Covidspruta. Senare på kvällen började vi känna oss lite hängiga. Jag hade en mycket lätt huvudvärk med Carina dessutom hade en lättare feber. Dock kommer troligtvis detta att försvinna efter en natts sömn, så gjorde det i alla fall förra gången.

Under eftermiddagen fick jag äntligen komma till Kirurgimottagningen på Östra sjukhuset för att visa upp mitt bråck. Läkaren kom med snabba, raka och positiva besked. Det var inget bråck, det är bukhinnan som gett med sig och delat sig. Jag kan utan några som helst problem fortsätta med det jag gör, inklusive träning. Det här beskedet gjorde mig jättnöjd. Jag fick rekommendationen (efter att ha frågat) om att använda en stödgördel vid träning och han rekommenderade mig att kontakta en sjukgymnast för att reda ut vilken typ jag behöver, det finns tydligen en hel del olika varianter att välja på.

På hemvägen gjorde vi ett par stopp, bland annat skulle Carina hämta ut ett paket som innehöll 6 ölglas med gravyr på som jag fått i present med anledning av vår 10-åriga bröllopsdag (Wow! Vilken Kvinna!). Dessa invigdes givetvis vid hemkomsten i samband med att vi åt. Snygga som fan är de också.

Riktigt snygg och härlig att dricka ur.

 

Humleskörd

Lite småpyssel idag. Jag har startat upp med att plocka i ordning efter resan samt göra lite fix i uterummet. Min jäshink har tjänat ut och en ny är införskaffad. Den gamla hinken har jag gjort om till en malttunna och sett till att borrhål för kran och jäsrör har pluggats igen ordentligt så att de är lufttäta. Vidare har jag skruvat ner inställningarna på kyl och frys där ute så att de går på ett minimum nu när elen har blivit så jävla dyr. En av de få saker som vi kan påverka när vi bor i en lägenhet. En annan sak är att jag handdiskar mera och jag har kört diskmaskinen endast en enda gång under augusti månad, det gäller att få en vana att jaga kilowatt-timmar redan nu så att den rutinen sitter till vintern. Vidare har jag skördat lite kottar från humleplantan, dock ingen stor skörd. Endast 8,7 gram vägde jag upp och det räcker inte en till en bittergiva när koket startat upp. Men lite blev det i alla fall till skillnad från förra året då plantan dog. Jag trodde att den nya plantan skulle dö även detta år men den tog sig till slut.

 

Börjar känna mig less

Då var det fredag igen och helgen står för dörren. Inte så mycket som har hänt denna vecka. Det dominerande är de peverst höga elpriserna. Detta är tyvärr bara början på detta elände som våra miljömuppar har krattat manegen för. Nu börjar det bli dags att betala priset för deras ideologiska fanatism. Media skriver om att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. I helvete heller! Vi befinner oss redan där. Den enda lilla strimma av hopp jag känner är att det blir ett maktskifte i det kommande valet. Min åsikt är att Sverige befinner sig i ett fritt fall och ett maktskifte skulle i alla fall släppa ut bromsfallskärmen. Just nu saknar jag tro på framtiden. Jag vet inte vart vi är på väg med allt detta. Det som gör mig mest irriterad med valet är alla löften som partierna spyr upp trots att det går stick i stäv mot deras ideologi.

Nåväl. Idag fick jag i alla fall tränat lite. Cagepasset med seniorerna är de facto veckans bästa pass. Dock hade jag åter igen problem med pulsen som höll sig på en låg nivå, extremt låg nivå. Det var först den sista kvarten av passet som pulsen lade sig på normala ansträngningsnivåer. Läkarna har inte hört av sig sedan mitt arbets-EKG och det finns inget noterat i mina journaler. Jag lär väl få sväva i ovisshet ett tag till antar jag.

 

Arbets-EKG

Dagens stora begivenhet var att cykla ett arbtes-EKG som jag utförde på Sahlgrenska denna gång. Förra gången jag gjorde det – 2018 – blev det fruktansvärt mesigt och gav ingenting och hade inga större förhoppningar om detta event. Men fel fick jag. Nu skulle det köra ett max-test. Jag fick frågor om vikt och längd och på frågan om jag ansåg mig själv ha sämre, lika bra, bättre eller mycket bättre. På den frågan svarade jag det sistnämnd av den anledningen att jag tyckte det. Detta för att de ville placera mig i en referensgrupp. Jag hörde läkaren och sköterskan konferera om komma överens att jag skulle placeras i den tuffaste tillsammans med bland annat brandmän. Gulp! Tänkte jag men jag backar inte. EKG monterades, vilo-EKG mättes och så även blodtryck. Där efter var det bara att äntra cykeln med allt garnityr på mig och börja trampa. Jag skulle hålla en kadens på 60 – 64 och jag fick inte stå upp och trampa.

Sakta men säkert skruvades motståndet upp och jag blev allt flåsigare. Läkaren började titta på min pulsklocka flera gånger. Då jag frågade om det och hon var intresserad att jämför mina värden på pulsklockan med de värden hon ser på min skärm och det stämde bra. Efter ett tag kände jag att det tog emot mer och mer. Värk och stelhet i mina lårmuskler gjorde sig gällande och jag var ganska övertygad att det var statinerna som kickade in och till slut stannade jag med en sjujävla puls.

Det visade sig efteråt att det programmet jag körde mot referensgrupp var det tuffaste de hade och där ska man cykla en viss tid medan motståndet ökar kontinuerligt. Det är få som klarar 100% och klarar man 80% så är det godkänt. Jag cyklade 120%! Dessutom berättade de att minikravet för en rökdykare är att utveckla 250 W under cyklingen. Jag klarade 253 W! Så här i efterhand var jag lite missnöjd med att jag inte fortsatte en bit till. Men! Spela roll! Jag är ändå supernöjd med utfallet på denna cykling men jag vet dock inte om det provocerades fram något/några pulshopp. Nu får kardiologerna grunna på resultatet och så får jag se vad som sägs lite senare.

 

Stökig dag med hjärtat och bryggförberedelser

Det har varit en extrem stökig fredag och det började på träningen. Jag körde fredags-cagen med seniorerna. Pulsen var åt helvete. När jag sprang på en skillmill droppade pulsen plötsligt från makliga 120 slag ner till 54. Min violpuls i morse var 60! Hemma efter träingen larmade min klocka konstant över en onormalt hög puls. Det här blir bara värre och värre, nu ska jag göra ett arbets-EKG på tisdag och hoppas att vi kan provocera fram dessa skutt i pulskurvan. Jag tror inte det kommer att visa något men jag får ju alltid hoppas, dessutom har jag dagens pass dokumenterat också samt en välfylld logg som jag skriver. 3 gånger under träningspasset fick jag göra symptomsändningar. Det är ju fan också! Jag misstänker att det kommer att bli en ny tupplur på operationsbordet (igen).

Trots allt stök lyckades jag ändå att väga upp malt inför morgondagens bryggning och krossa den. Jag hade också innan träningen idag varit över på COOP och handlat honungsmelon och grapefrukter. Honungsmelonen har jag tagit ur kärnhuset på och avlägsnat skalet. Sedan har jag mosat det till en gegga med en stavmixer och slutligen steriliserat det i en kastrull. 75 grader i 15 min. Grapefrukterna pressade jag ur saften på. Meningen är att dessa ingredienser ska ner i jäshinken i samband med att jag pitchar jästen och då måste det vara steriliserat. Jag har lagt detta i desinficerade kärl för att vara på säkra sidan. Imorgon ska jag brygga och det blir Friherinnans IPA som ska bära en smak av honung och grape. Till detta använder jag humlesorterna Chinook, Galaxy och Pilgrim som har toner av melon, citrusfrukter och lite inslag av tall. Jag har inte den blekaste hur detta kommer att bli efter som jag satt ihop receptet i min skalle. Det kan bli succé eller fiasko. Jag har svaret om drygt 2 veckor och jag håller tummarna.

 

IPA:ns dag

Nu har vi hunnit några dagar in i augusti och goda minnen från Rammstein-konserten ligger som ett balsam på min själ. Den kommer jag sent att glömma. I tisdags tränade jag med seniorerna, skivstång blev det. Men efteråt på eftermiddagen var det ett jävla röj i bröstkorgen – igen! Jag blir inte riktigt klok på detta och jag hade ett telefonmöte med kardiologen igår. De blir inte heller riktigt kloka på varför detta slumpvisa hoppande i pulsfrekvensen. Data som laddas upp varje natt är inte så exakt att de kan ställa en diagnos men det verkar som om jag har en sinustakykardi alternativt nytt hjärtfladder. Vi ska dock avvakta det arbetstest jag ska göra nere på Sahlgrenska den 16 augusti och göra en utvärdering av det, syftet är att provocera fram pulsvariationerna.

Idag har jag varit nere hos audiologen för att finjustera hörapparaterna och audionomen gjorde även en specialundersökning av mina hörselgångar för att se resonansen. Här går man fan i mig till botten. Jag kan i alla fall till min glädje konstatera att det inte är ett genomgående hål i skallen på mig och så får andra säga vad de vill. Vidare så börja det röra sig lite på bukväggsfronten och har jag haft kontakt med Angereds närsjukhus och bokat en tid för ett mottagningsbesök, det blir 8 september, därmed är den stenen satt i rullning.

Idag kan jag konstatera att min Grolsch lager nu har jäst färdig enligt alla konstens regler. Styrdonet har hållit jästemperaturen på 10 grader och nu har det fått jäsa ut på 18 grader. Därmed kan jag ta bort värmeelementet ur kylsen och skruv på kylan på max. Nu ska det ner på 2 – 3 grader och ligga där ett par dagar. Efter det så blir det fatning och kolsyrning och det innebär att det är klart att dricka nästa helg, vilket passar bra eftersom fatet med Summerburst har tagit slut. Dags att planera en ny bryggning. Jag vill prova något annat recept men Summerbursten är ju grymt god så det kanske blir den igen. Med jag funderar på detta tappar jag upp ett glas med Lilliehööks IPA för det är ju IPA:ns dag idag.

 

Minuskalorier

De senaste dagarna har jag viktväktat med en viss framgång. Drygt 7 kilo har ramlat av de gånga två veckorna. Inte illa och bättre än vad jag trodde. Priset blir att leva på minuskalorier vilket, antagligen på grund av att jag blivit äldre, har blivit påtagligt. Både Carina och jag är slöare, naturligt nog. Dessutom har min pump snurrat med på olika pulsnivåer och det har också gjort livet mer jobbigt än normalt. Jag har under en och samma dag gjort tre manuella symptom-mätningar till Pacemakermottagningen på Östra.

Idag blev minuskalorierna väldigt påtagliga då jag skulle köra ett skivstångspass med seniorerna. Jag var helt låg på energi och fick verkligen slita ont idag. Blodtrycksfallen var några stycken och det snurrade till ett par gånger. Jag var tvungen att jobba med mindre vikter annars hade det inte funkat alls. Så för mig blev passet riktigt hårt. Nu ägnar jag resten av dagen åt återhämtning.

 

Dagen efter

Vilken jävla natt. Sedan 22-tiden larmade pulsklockan om ”onormalt hög hjärtaktivitet”. Pulsen låg då och snurrade på 135 – 145 slag och då hade jag suttit vid datorn och pysslat i ca en timma. Den höll på att larma hela tiden. Det hela slutade inte förrän tio i ett på natten. Jag gick till sängs med kunde inte somna förrän strax efter tre efter att ha haft massa domningar och myrkrypningar på vänster sida hela vägen ner till foten. Dessutom var jag lite öm på vänster sida av bröstet. Jag hade en liknande episod 2018 och då kunde man på akuten konstatera att jag har haft en mycket lindrig hjärtinfarkt. Det gäller att ta det lugnt några dagar. Nu idag är jag totalt trött och orkar ingenting, så brukar det vara dagen efter ett hjärt-röj. Det enda positiva är att jag gått ner 1½ kg denna vecka.

 

Busy day

Nu är det varmt igen. Jag har riggat lägenheten med nerdragna persienner och fläktar på max. AC:n är också inkopplad och färdig att startas upp. Det är bara att anpassa sig till rådande förhållanden. De som inte klarar det brukar ju att ha för vana att gnälla i tidningarna. Det har verkligen varit en busy day idag. Det inleddes med ett träningspass med seniorerna – skivstång – som verkligen var hårt, kanske hjälpte värmen till också. Jag höll dessutom på att försova mig till passet då jag vaknade vid nio-tiden. Jag hann precis få i mig en kopp kaffe innan det var dags att sätta på sig ”skuttkläderna” och gå över till Improve.

När vi var klara med passet såg jag att jag hade ett missat samtal på telefonen. Alltså! Jag blir så trött! Det är banne mig inte ofta det ringer på min telefon men naturligtvis ska den ringa under något träningspass, det slår nästa aldrig fel. Det var pacemakermottagningen som hade ringt och min kardiolog. De hade noterat på min övervakning att jag jade en ganska rejäl tarykardi på 194 slag i en sekbens på 4½ minut. Detta inträffade i söndags. Den dagen var jag ute på stavgång och det var brôtigt hela den dagen och även igår. Jag fick kontakt med dem och vi kunde spika ett telefonmöte den 3 augusti så får vi reda ut det hela. Bra att de har denna koll på mig, det ger trygghet.

På hemvägen från Improve vittjade jag brevlådan och där låg, förutom ett nytt nummer av hembryggaren, ett brev från Angereds närsjukhus där jag ombads ringa dem för att boka ett mottagningsbesök för mitt bukvägsbråck. Jag ringde och fick besked att stället var semesterstängt denna och nästa vecka. Där ser man och de måste ju få sin semester också. Men varför i hel-e envisa detta landsting med att skicka brev!!?? Jag vill få mina meddelanden via mail eller Kivra. Jag har fått det intelligensbefriade svaret för ett antal år sedan att ”alla har inte e-mail” och att det har med säkerhet att göra. Bullshit!! Ska vi straffas för att en idag mindre skara inte har e-mail!? Och säkerhet har inte med detta att göra. Vem som helst och vill kan snappa upp brevet och läsa, som dessutom innehåller mitt personnummer! Dessutom så har det totalt havererade Postnord bestämt sig för att dela ut post varannan dag. Inte nog med det. Postnord har ett par gånger lyckats supa bort ordinationsbrev för Waran två gånger. Totalt hål i huvudet.

När jag var klar med detta var det dags att ta itu med bryggeribestyr. Jag preppar inför morgondagens bryggning som jag vill låta gå så snabbt som möjligt på grund av värmen. Lakvattenkärlet är framme, malten krossad och vattenslang indragen och ansluten samt lite annat smått och gott. Det är bara att hälla i vatten i bryggverket imorgon (18 L) och starta upp. Jag kommer också att starta tidigt imorgon så jag blir klar tidigt innan den värsta hettan slår till. Det är planen. Imorgon får jag se hur bra den håller. Jag har även hunnit bära in ett nytt fat med Lilliehöök till kegeratorn, diskat tomflaskor osv…

 

17 år tillsammans

Igår hade jag vilodag som jag använde till att gallra ut gamla kläder annars inget speciellt. Men i dag är det en väldigt speciell dag. Årsdagen på Carina och jag blev ett par. Den 17 juli 2005. Åren har gått fort och det har varit rejäla motgångar som framgångar och för varje år som går blir vår samhörighet allt starkare. Jag är djupt tacksam att ha Carina vid min sida och vet inte vad jag hade gjort eller vad jag hade varit utan Henne. Hon är bara så outstanding!

Under förmiddagen har jag varit ute och stavgått. 6,5 km runt Kåhög och det blev ett stenhårt pass, hårdare än vad jag hade tänkt mig. Det fick till följd att jag fick höga pulsvärden efter passet. Det var ett tag sedan det hände. Jag förbrukade ca 50 kcal mer än under stenhårt cage-pass. Så ni ser, stavgång är underskattat och det gav mig 12 extrapoints in i min pointsbank.

Med detta i minnet ska vi nu fira vår 17-årasdag med hemgjord pizza . wieght-watchers style och ett par öl. Med 84 points i banken och kvar av dagens pointsranson är det inga problem att få en bit av ppizzan och en kall öl. Yummie! Appropå öl. Sodastreamflaskan som kolsyrar ölen ute i kylen har tagit slut så jag fick byta till den sista flaskan, därefter är det dags att fylla på alla 5 flarrorna.