RSS

Träning, mottrycksfyllare och barnbarn

Det blev en dag som innehöll allt (för en gångs skull). Efter att ha tagit den sedvanliga koppen kaffe med Carina på morgonen skiljdes våra vägar för drygt 8 timmar. Jag åt en lätt frukost, kollade av nyheterna på TV:n innan det var dags att pallra sig över till Improve och träna med mina vänner seniorerna. Idag stod cirkelträning i ”buren” på schemat. Som vanligt hade Karro totat ihop en hård bana som vi körde i ett varv och vi tillbringade 2½ minut på de 11 stationerna, två och två. En övning styrde den andra. Exempelvis gjorde den ena 10 marklyft med en kettlebell, medan den andre gjorde rodd i TRX-band. Sedan bytte vi. En mycket rolig och varierad träningsform och om man vill kan man bli rejält trött av detta pass, vilket jag blev. Efter passet blev det den sedvanliga koppen kaffe med eftersnack. Det finns ett seniorpass varje dag. Jag är alltid med på två pass, cirkelträning på tisdag och cirkelträning cage på fredag (som dagens), när andan faller på eller jag inte har något planerat alternativt att jag inte lider av biverkningar från mina mediciner. Dessa två pass är min miniminivå.

Efter passet blev det dusch och en snabb lunch, sedan hoppade jag in i bilen och körde till Gråbo och till Robert. Det var två  nyfikna och förväntansfulla personer som skulle testa en ny mottrycksfyllare. En mottrycksfyllare används när man skall fylla redan kolsyrat öl från fat till flaska och innebär att man behöver inte efterjäsa vid flaskning genom att hälla i lite socker för att få kolsyra och skum. Jag kör ner kolsyra direkt i tryckfat efter att ha tappat det från jäshink. Vi har provat lite olika varianter, senast en så kallad ghetto-blaster jag byggde själv. Den fungerade OK men var inte helt hundraprocentig beroende på ur ölet kolsyrats och gav en del spill. Vissa gånger funkade den klockrent, andra gånger blev det mycket besvärligt. Roberts öl tillhörde den senare kategorin. Men nu hade vi skaffat en ny fyllare vi  ville prova. Och woow!! Jag var inte helt övertygad eftersom Robert öl höll nästan rumstemperatur och detta ska man göra på kylt öl. Men den överträffade bådas förväntningar. Flaskningen gick som tåget och vi kunde fylla utan skumning av ölet, hur enkelt som helst. I princip hade vi inget spill alls, det var ytterst lite och berodde mest på att vi höll lite fel så att det stänkte till någon gång och att vi fick skruvat in övertrycksventilen rätt. Efter det var det bara att tuta och köra.

Mottrycksfyllare

Lösningen på våra flaskningproblem. Vi fick tillverka lite anslutningar med snabbkopplingar för både gas och vätska för att använda den. Samt sätta en bit PE-slang (ett styvt plaströr) på metallröret för att kunna ställa in rätt längd så att röret kommer ner till botten av flaskan. Handtagets läge på bilden öppnar för öl från fatet ner i flaskan, vrids den till höger går det ner gas i flaskan ooch i mittenläge är det avstängt. Direkt ovanför proppen sitter en övertrycksventil.

Vi blev klara precis i lagom tid då det blev dags att gå bort till dagiset och hämta lilla Milla som var där hela dagen för första gången efter inskolningen. Det hade inte varit några problem alls enligt personalen. Hon satt där och grejade med några leksaker i lugnan ro när vi kom dit. Det var lite extra roligt och framkallade lite minnen eftersom avdelningen hon var på, var den avdelning där Robert och hans bröder själv hade varit på. Det var väl ca 22 – 23 år sedan jag besökte detta ställe. Där ser man. Efter denna lilla trevliga avstickare var det dags för mig att dra hemåt. Vi packade ihop grejerna och vi var båda supernöjda med denna mottrycksfyllare. Nu har vi äntligen hittat rätt med denna typ av flaskning. Det har varit en hel del meckande med detta, dessutom har vi också fått ner tiden för flaskning eller buteljering som en del också säger.

Dagen blev komplett då Carina kom hem från jobbet och vi kan inleda helgen. Jag hann hem innan stormen Knud bröt ut, så även Carina. Nu har vi klassiskt fredagsmys.

 
 

Det ultimata skitföretaget DHL

Jag hade, tillsammans med Robert, beställt lite ölgrejer inklusive malt för en bryggning imorgon. Jag fick en avisering via mail med en länk som jag gick in på. Där kunde jag välja tid för mottagning av försändelsen. Jag valde idag mellan 11 och 13 och bekräftade detta. I förmiddags var jag tvungen att ringa ett telefonsamtal vilket jag gjorde strax innan kl 10. Under samtalet kom det ett pip i örat att ett annat samtal var på väg in. Tyvärr var detta samtal jag förde viktigt och jag kunde inte bryta det. Efter samtalet ringde jag genast upp det numret för det missade samtalet (förstod att det var DHL) och fick meddelande att abonnenten inte kunde nås eller var upptagen i ett annat samtal. DHL hade ringt 09:57. Jag avslutade mitt samtal 10:14 och ringde 10:14. Inom loppet av ca 4 minuter ringde jag 4 gånger och skickade sedan ett SMS till dem (kl 10:17). Svaret kom 10:19, ”Jag kan inte prata nu”, så jag väntade. Men ingen hörde av sig. 10:45 ringde jag igen och fick reda på att abonnenten var i ett annat samtal, fram till 11:55.Då kollade jag i appen Mina paket och såg att chauffören hade stmplat leveransen ”NOT DELIVERED-CLOSED”!! Kl 10:06!!!!! Men va fan! Mitt tidsfönster var ju 11 – 13!!

Då ringde jag DHL (kl 12:01) och fick ”hjälp”. Hon ringde tillbaka 12:37 och sa att det skulle fixa sig. Sedan hörde jag inte flaska och ringde tillbaka och fick snacka med en annan stjärna, kl 14:12. Jag fick då svaret att de var på väg till terminalen. Jag sa då att de får vända. Det går inte, sa hon. Är bilen inte utrustad med ratt? Undrade jag. Och sedan kom kommunikatörsflosklerna.

  • De kör en speciell rutt – inte mitt problem
  • När de kommer till terminalen kan du komma ut och hämta godset – Aldrig. Jag har betalat för frakten och jag sätter mig inte i rusningstrafik och hämtar något som ni ska leverera.
  • Dessutom var jag tillgänglig under tidsfönstret, de ringde 1 tim 3 minuter innan detta fönster och stängde ärendet 57 minuter innan detta fönster.
  • Jag berättade att jag ringt och skickat SMS och fått svaren som jag beskrev innan och fick till svar att de kan inte ringa när de kör bil. Det är olagligt och de har många paket att leverera. Jag svarade att de kunde ju höra av sig vid en paketleverans och eftersom jag i 90 procent av fallen jag ringde fick till att abonnenten är upptagen i ett annat samtal, då kan de inte ha kört så himla mycket.
  • Och om det tutade upptaget då de ringde, varför kunde de inte skicka SMS??
  • Jag sa att de – DHL – har gjort fel och att de får rätta till sitt misstag. Tyvärr blev svaret, det går inte. Jaha! Det går att göra fel men det går inte att rätta till det.
  • DHL sa då att de får bara köra en viss summa tid varje dag. Jag svarade att de måste ha mycket tid över efter som de varit upptagna i telefon och då får de som du sagt till mig inte köra bil för det är olagligt. – Tystnad.

Så all denna argumentation föll. Floskler är lätta att bemöta. DHL har inte någon gång, då jag ska ha hemleverans, lyckats. Denna gång lyckades de inte hålla ett tidsfönster jag förbokat. De inger över en timma innan och stänger leveransen 57 minuter innan tidsfönstret startar och de totalvägrar att rätta till ett uppenbart fel. Hur jävla inkompetenta för ett sådan så kallat globalt logistikbolag vara. DHL är ett av det sämsta bolag jag har haft att göra med. Det är ett av de mest nonchalanta bolag jag har haft att göra med och de skiter fullständigt i att ställa saker tillrätta.. Förra gången kom inga grejer. Jag fick hämta ut paketet på Willys 2 dagar efter. Det stod då att adressaten inte var hemma och de hade ringt på. I helvete heller! Jag var hemma och den dörrklocka/porttelefon vi har hemma är högljudd som väcker döda. Gången innan fick jag också ett avi och jag fick vackert pallra mig till DHL på transportgatan på Hisingen och hämta paketet. På aviet stod det att de inte hittade till adressen (och GPS då) och inge hade ringt mig då heller. När jag hämtade det paketet så stod det på paketets avi att adressaten var inte hemma!! Ljug igen. De hade helt enkelt inte bekvämat sig med att åka ut! Kontentan av det hela är att de som sagt vägrar att köra ut idag för att deras rutt är till ända och jag ska få en ny länk och boka en tid imorgon. Vilka idioter! Där rök min bryggning imorgon eftersom en del av malten låg på DHL-flaket.

Detta är anledningen till mitt totala vredesutbrott. Jag kan inte för mitt liv första varför företag envisas med att anlita detta pajasbolag. Inte ens Postnord sjunker så lågt i kvalité som det ultimata skitbolaget DHL. Måtte det gå i konkurs.

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 september, 2018 i Åsikter, Diverse, Gnäll

 

Seniorträff

Äntligen lite seniorträning igen. Alltid lika roligt och lika givande. Jag svettades som ett Niagarafall (vilken fånig liknelse egentligen). Carro hade hittat på ett par nya övningar idag som tog ganska bra. I övrigt har det inte hänt så mycket. Jag har suttit och pillat med två ölrecept men orkade bara en halvtimma framför datorn, sedan fick jag lägga mig och vila och läsa lite. Fy fan, vad klen jag kände mig, trots ett intensivt träningspass. Imorgon skall det malt jag saknar för bryggningen av svagdrickan komma, plus lite humle för ändmålet. Förhoppningsvis blir det ett spiskok i veckan. Jag har även fyllt ett litet Corneliusfat med vatten och satt på hård kolsyrning, detta för att testa en ny motrycksfyllare som Robert och jag ska köra på. Spännande.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 september, 2018 i Ölbryggning, Hemma, Träning

 

Bra start på vardagen

Ny vecka och hösten börjar på allvar här hemma. Sommaren, semestrar och allt det där arkiveras i minnets arkiv. Den grå vardagen är här. Jag ska försöka göra det bästa av hösten som kommer. Carina började på sitt nya jobb idag och kom hem med ett stort leende idag, det hade varit kanon för Henne. Detta firades med att jag tog fram en flaska öl – Rodenbach Caracteré Rouge som jag sparat till ett speciellt tillfälle. Idag var det rätta tillfället. Carina är värd det absolut bästa.

Själv var jag hemma hos Robert idag och hjälpte till med buteljering av hans Neipa. Vi provar lite olika metoder för buteljering av kolsyrat öl. Spännande. Det finns några liter kvar i hans Corneliusfat och vi ska testa en metod till med en riktig motrycksfyllare, senare i veckan eller i början av nästa vecka. På köpet fick jag lite kvalitetstid med lilla Milla. Vilken kombo.

Höstsäsongen har börjat bra hos oss. Imorgon blir det träning på Improve. Jag skal utöver det fila lite på recepten för mina kommande två bryggningar. En svagdricka jag ska göra hemma på spisen och en IPA som jag ska brygga i garaget tillsammans med Robert. Dessutom har några flyktiga tankar runt att ställa upp i SM i ölbryggning nästa år, men det är endast på pratstadiet. Det skulle vara intressant att få en professionell bedömning. Nu ser jag fram mot morgondagens träning. En bra start på första dagen av vardagen.

 
 

Nej – jag har inte dött!

Tittuut! Jag har inte dött. Oj, oj, oj! Jag har slarvat med skrivandet, men det har verkligen varit en turbulent period med många toppar och dalar. Sammantaget har jag haft tillfällen att skriva men helt enkelt inte orkat. Det står fortfarande stilla med utredningen av mina hjärtarytmier, förväntar mig dock att det ska röra på sig nu de kommande veckorna. Medicinerna som tas med anledning av detta är inte snälla mot mig och skickar mig upp och ner i livskvalitetsskalan (även fysiskt). Jag håller just nu att få tag i någon läkare på vårdcentralen för att kolla upp en (mycket) misstänkt glaskroppsavlossning på vänster öga. Jag ha googlat på symptom och även kollat på 1177.se och jag kan bocka av alla nämnda symptom. Detta kommer förvisso i normalfallet inte att behandlas men det kan skada näthinna och orsaka näthinneavlossning och det är detta jag vill kolla upp. Annars är det milt uttryck jävligt irriterande med att ha en massa ludd- och sotfläckar som far runt i synfältet, samt blixtar i utkanten. Har även de senaste dagarna noterat blixtar även på höger öga. Detta för att göra en lång historia kort.

Men det har också funnits en hel del ljuspunkter (som gjort att jag inte hunnit skriva). Vecka 35 var Carina och jag uppe i Grövelsjön (äääntligen!) som vi tillbringade med lite dagsturer. Vi hade verkligen tur med vädret, endast lite lätt regn på måndagen. Ett spännande moment för Carina blev en övernattning i tält och det var premiär för det. Lite bökigt, vilket det alltid är när man är ute i busken och tältar, men det gick bra och vi (och framför allt Carina) fick en positiv upplevelse. Så pass positivt att vi ska göra detta flera gånger. Det som är så fantastiskt med fjällvärlden är tystnaden. Vi kunde stanna upp och bara titta oss runt omkring och vi kunde höra tystnaden. Det låter lite knäppt men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. En helt fantastisk upplevelse. Trots den varma sommaren och förskjutningen av årstiden hade hösten inte kommit till Grövelsjön men det fanns små antydningar med svaga färgskiftningar.  Fördelen med denna vecka var att det var inte alldeles för fullbelamrat med folk där då skolorna hade börjat. Vi mötte dock en del och alla vi mötte levererade ett leende i kombination med ett hej. Flera gånger stannade vi upp och bytte några ord om lederna och lite annat smått och gott. Folk vi inte hade sett eller träffat förut, efter några minuter fortsatte alla åt var sitt håll. Väldigt informellt och spontant. Att få uppleva sådant här hemma är inte så sannolikt. Tyvärr gick den veckan alldeles för fort. Vi passade på att boka stugan till vecka 35 nästa år igen. Grövelsjön är outstanding!

Väl hemma fick jag nästan omedelbart fixa till allt öl som stod på fat och gosade till sig. Det blev en heldag med buteljering som slutade med ett kylskåp, knôkfullt med buteljerat öl. Veckan ägnades åt en hel del träning på Improve. Ett seniorpass varje dag och denna vecka var Carina med, eftersom Hon var ju på semester. Riktigt roligt att ha med Henne och Hon gillade våra pass skarpt. Dessutom fick jag ett par tillfällen med trappmaskinen att gå uppför denna där amerikanska skyskrapan igen.

Idag kom vi hem efter några dagar i Stockholm. Huvudattraktionen och orsaken till det besöket avr att på plats och ställe i Globenarena få se och höra Electric Light Orchestra spela. ELO är tillsammans med Dire Straits mina stora idoler och att få se denna grupp och inte minst den levande legenden Jeff Lynne var riktigt stort. Konserten var riktigt mäktig och magisk. En av de absolut bästa jag upplevt. När alla dessa goa låtar spelades, en efter en, vände det ut och in på mina känslor – på ett mycket positivt sätt. Det blev en 1½ timma lång endorfinutlösning. Jag var så tagen av detta att jag var alldeles matt när Carina och jag landade i hotellobbyn efteråt för en after-rock-beer. Wooow! Helt enastående och jag finner inga ord! Trots att konserten var i förrgår svävar jag fortfarande på små moln. Det enda lilla minuset var att de hade de inte spelade Hold on tight och att de endast gav ett extranummer – Roll over Beethoven. Men vad gör det. Jag fick se, hör och uppleva mina idoler.

Så visst har det hänt en del men först nu har jag kunnat skriva. Jag har inte orkat, velat, hunnit detta ett antal gånger jag får skärpa mig. Min sjukskrivning fortsätter och jag börjar nu jobba på att hitta en vardag, bestående av kontinuitet. Nu vill jag att detta med hjärtarytmierna blir färdigutrett så att jag vet hu sjutton jag ska förhålla mig. Det är denna pusselbit som gör att det pendlar mellan hopp och förtvivlan. Under tiden får jag finna ro med familj, seniorträning och ölbryggning och jag bidar min tid.

 

Tog trappan

Innan dagens seniorpass på Improve bestämde jag mig för att ta en dust med trappmaskinen. Jag hade en gammal utmaning liggandes som jag dammade av. Det går varje år en tävling som går ut på att springa uppför trapporna på Empire State Building. Snabbt tog jag reda på hur många våningar det var och Wikipedia berättade att det fanns 102 våningar där. Med andra ord så blev utmaningen 102 våningar. *gulp* Sagt och gjort beväpnad med hörlurar och lite musik skred jag till verket och i en takt av drygt 100 trappsteg per minut segade jag mig upp våning efter våning. Pulsen steg, trots betablockare, vilket gjorde mig glad och svetten lackade. Scheisse! Det var jobbigt men efter lite drygt 32 minuter var jag i mål och hade traskat mig upp 102 våningar enligt trappmaskinen, hur den räknade ut det har jag ingen susning om. Innerst inne trodde jag inte att jag skulle fixa det, men det gjorde jag och en mycket nöjd Stefan kunde ansluta sig till seniorträningen en kvart senare som gud ske lov var lite lugnare.

Väl hemma så skulle jag dubbelkolla och hittade tävlingens hemsida. Det visade sig då att tävlingen går ”endast” upp till observationsdäcket på 86:e våningen!! Totala antalet våningar är dock 102 stycken. Häpp!! Så jag hade tydligen traskat 16 våningar för mycket! Där ser man. Lutningsvinkeln på trappmaskinen var enligt displayen 20 grader. Jag måste kolla upp vad värdet är för de trapporna over there. Hur som helst var det en ganska kul utmaning. Jag kommer nog att göra den flera gånger.

Efteråt blev det lite lunch och en liten eftermiddagslur. Nu ska jag börja plocka ihop lite saker till nästa veckas efterlängtade event – Grövelsjöfjällen. Det har jag väntat på i mer eller mindre ett år.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 23 augusti, 2018 i Hälsa, Hemma, Träning

 

Ultrastefan blir Öltrastefan

Jag har inte haft tid att skriva för jag har varit upptagen med annat. Nu senast ett missöde i kolsyrningen av Kölschen. Jag hade en lite gasläcka som sakta men säkert tömde min fyllda tub. Det var en slangklämma på en T-koppling jag hade glömt att dra åt, men nu är det fixat. Får åka till Ölkompaniet och fylla på imorgon.

Till min stora glädje följde Carina med till dagens cirkelträning med seniorerna och fick uppleva att det där kunde vara ganska jobbigt. Igår var jag över själv på Improve och körde ett cage challenge-pass med Sandra som levererade några riktigt stygga övningar.

Annars har det varit lite smått och gott. Jag har startat upp ett litet projekt som legat och draggat länge. Jävligt länge. Jag har börjat att bygga om min mer eller mindre förfallna hemsida – ulttrastefan.com. Den har varit extremt löpningsinriktad och speglat min ultrakarriär. Nu har ju förutsättningarna förändrats. Jag tränar mycket mindre och försöker på något sätt övervintra mina fysiska bakslag medan jag försöker komma tillbaka till något (om jag över huvud taget gör det). Som en kompensation för utebliven träning har jag hittat min nya hobby – ölbryggning. Eftersom jag inte vill släppa taget om ultralöpningen (ännu) och omfamna min nya hobby, har jag döpt om Ultrastefan till Öltrastefan (fiffigt va?). Detta smeknamn har jag sedan några månader redan använt på Facebook. Borta är min sektion om min stora dröm Badwater. Den kan jag numera glömma. Bara det att springa på jordens varmaste plats med två hudcanderepisoder  i bagaget. Näe! Ingen hit!

Det jag försöker bygga nu är en sida som avhandlar både min nuvarande träning och mitt nya intresse för ölbryggning. Ska byta ut lite foton (behålla några), göra om menyer vilket kan vara lite pilligt. Just nu försöker få några textboxar att bli transparenta, t.ex. Det är inte utan ett visst vemod jag måste göra detta nya vägval. På ett sätt släpper jag min dröm och det jag levt för i många år (inte helt smärtfritt). Nu är jag i en ganska odefinierbar fas i mitt liv där jag inte vet vart jag ska vända mig och inte har några större mål. Det enda målet jag har kvar och som jag inte riktigt an släppa är väl att få göra i alla fall en Ironman till och jag är inte ens säker på att kunna hålla fast vid det målet. Jag känner att min kropp demonteras både fysiskt och psykiskt och då inställer sig frågan om det målet skulle kunna vara realistiskt. Å andra sidan ger jag fortfarande inte upp, för jag kommer så länge det finns en strimma hopp kommer jag att hålla i det halmstrået. Ölbryggningen är i den andra vågskålen för att väga upp det hela. Denna balans ska jag försöka hitta i min nya hemsida. Ytterligare en parameter att försöka  väga in i hemsidan (och i praktiken) är mina barnbarn. Det kommer nog att dröja ytterligare innan jag är igenom det hela, det är en hel del jobb med både sidan och mig själv.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 21 augusti, 2018 i Diverse, Hälsa, Träning