RSS

Kändis-cage

Alla kanske inte märker något på mig. Därför skriver jag då och då om mitt tillstånd. Jag lider av hjärntrötthet och i kombination att jag väggade på jobbet är jag långtidssjukskriven. Jag orkar inte mycket och blir lätt trött och då pratar jag inte fysiskt trött, utan mentalt trött. Jag har fortfarande oerhört svårt att komma igång med saker, stora problem att hålla  koncentrationen uppe, även med sådant jag gillar jättemycket. Efter en ölbryggning hemma är jag helt slut. Då ska Ni veta att brygga öl är för mig en stora Lisa för själen och väldigt rogivande. Att få träffa barnbarnen då och då är också härligt. Jag lyssnar mycket på ljudböcker också och har även läst en del böcker. Även här tröttnar jag efter en stund. Att titta  på TV är ingen hit i längden, jag har kollat på lite dokumentärer och några enstaka spelfilmer. Mellan allt detta  befinner jag mig i något slags vakuum där jag blir ganska apatisk. På toppen av detta har jag också stora problem att somna när jag går till sängs och måste ta hjälp av insomningstabletter (ej sömnpiller) allt som oftast.

Det som utöver allt jag tidigare har nämnt håller mig uppe är träningen och därför har Ni kunnat läsa om  alla mina träningspass. I börjar av sjukskrivningen kunde jag inte förmå mig till någon träning alls. Till slut fick jag tvinga mig till att träna och nästan med gråten i halsen gav jag mig ut. Väl ute kände jag mig toppen. Trots att jag visste detta var det ångest att ge sig ut. Nu är det inte lika illa men fortfarande händer det att det tar emot. Idag till exempel. Det stod Cage Challenge på schemat. Jag kände mig inte på humör men efter en hel del krig inombords gjorde jag slag i saken. Ikväll skulle vi köra fyra och fyra på varje station och jag hamnade tillsammans med tre andra. En av dessa såg bekant ut och jag kände absolut igen honom men i vanlig ordning kunde jag inte placera karln. Vi presenterade oss. Jag hälsade och sade ”Stefan” och han svarade ”Casper”. Det var Casper Janebring. Efter ett par stationer trillade polletten ner. Det var Cassper Janebrink från Arvingarna och som varit med i en hel del TV-program. Jag undrade stillsamt för mig själv om jag hade börjat bli dement. Jag har inga problem att känna igen ansikten men att sätta namn på ett ansikte är värre. Men Casper  borde jag ha klippt. Hur som helst vi körde hårt alla fyra och var rejält möra efteråt.

Nu ligger jag på träningspass alla dagar i veckan utom torsdag, ibland söndag. Kanske lite väl tufft men det ingår i min ”medicinering” och får mig att känna mig bättre. De två grundpassen är Senior Cirkel på tisdag och Senior Cage på fredag. I princip är alla pass cage/cirkel och passet på söndag brukar vara cykel. När jag började med detta var det endast dessa två pass som jag klarade av. Nu har detta ändrats och jag har nu en målsättning att starta upp med jobb på 50% i år – om inget oförutsett inträffar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 januari, 2019 i Hälsa, Jobb, Rehab & skador, Träning

 

Vandrar i snön

Seniorträningen idag blev intensiv. 41 glada seniorer knôdde inne i gruppträningssalen. Vi var så många att Sandra som ledde passet fick lägga 4 stationer på utsidan av salen. Några deltagare som varit borta ett hade dykt upp. Som vanligt blev det en god kopp kaffe vid ljugarbordet intill receptionen, där vi pratade om passet och löste smärre världsproblem. Det som lade lite sordin på mitt glada tillstånd var att under passet hade det snöat. Jag hatar snö! Eftersom det nu låg snö på backen, dock vare sig kallare eller varmare än dagarna innan traskade jag min vana trogen hem i kortbrallor fram och tillbaka till Improve. Det har jag gjort året om sedan Improve invigdes i september 2016. Jag har bara 250 meter att gå och det tar strax under 3 minuter. Det ska bli rejält kallt innan jag får köldskador av den korta exponeringen. Men idag var väl kontrasten lite extra på grund av snön. Många vred på skallen och några undrade om det inte var kallt ute. Faktum är att jag i så fall ”fryser” mer när jag går dit än när jag går hem.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 januari, 2019 i Träning

 

Cage-träning

Denna vecka började med träning. Cage challenge under ledning av Sandra. Min namne och vapendragare från Seniorerna, Stefan dök upp och naturligtvis körde vi tillsammans, dessutom anslöt sig en annan kille till oss efter. Vi körde på 10 stationer som innehöll vardera 3 övningar. En av övningarna styrde de andra. När en av oss hade kört 10 repetitioner på den styrande övningen roterade vi till nästa övning. Vi var 3½ minut på varje station innan vi drog vidare. En station gav mig problem. Där var burpees (ligg på mage, res dig upp snabbt och gör ett hopp med uppsträckta armar och sedan ner på mage igen)  den styrande övning. De andra övningar utgjordes av dips och chins. Ingen av dessa övningar kan jag göra. Burpes ger mig blodtrycksfall och jag kan med detta tuppa av (har hänt). Chins och dips belastar blodkärlen för mycket  och kan bidra till att utöka diameter på min redan uttänjda aorta, detta i kombination med min vikt. 20 kg lättare hade jag nog vågat mig på de övningarna. Men aldrig burpees. Jag fick ersätta 10 burpees med 10 armhävningar, dips med roddrag underifrån med en skivstång monterad på TRX-buren och jägarvila. Detta sätt att improvisera har jag framgångsrikt utvecklat under mina pass. Som vanligt var jag ganska mör efteråt, speciellt när den absolut sista övningen, innan passet var slut, att cykla på airbike. Det första jag gjorde efterpasset var att boka nästa måndag. Nu är de flesta pass fullbokade eftersom det är många nyårslöften som väller in på gymmen vid denna tid på året och man får inte vila på hanen, detta brukar ebba ut under februari. Imorgon väntar ett cirkelpass med seniorerna.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 januari, 2019 i Diverse, Träning

 

Sätter nivån

Lördagen blev en mix av blandade aktiviteter. Först ut var en cage challange XL som drog igång redan halv tio i morse. Ett pass som var fullbokat. En av mina vänner från seniorerna, Rune, dök upp, han hade stått som 17:e reserv när han bokade sig och i samma stund som passet drog igång var det 4 lediga platser (av 30) och ändå var det 32 deltagare där. Konstigt att folk inte kan avboka/checka in sig inför ett pass. Som jag ser det är det en slapphet som blir allt tydligare i vårat samhälle. Hur som helst blev det ett bra pass. Rune och jag körde tillsammans denna gång.

Under eftermiddagen rengjorde jag ett av mina fat. Då passade jag på att göra en nivåmärkning på fatet med hjälp av min nya nivåmätare, en liten boll som innehåller en magnet och liten kula på utsidan av kärlet, genom att fylla på med en liter vatten åt gången och göra en markering på utsidan av fatet. Så fiffigt, va!? Dessutom är fatet tvättat desinficerat och fylld med lite koldioxid (=syrefritt) bara att använda när det beger sig nästa gång.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 januari, 2019 i Ölbryggning, Träning

 

Far och son i öldrömmar

Dagen inleddes med Seniorernas cage-pass, tar man i där så blir man jävligt trött. Jag var jävligt trött efter det. Mycket nöjd. Det har även blivit en hel del rengöring av de stora bryggkärlen som fått stå över natten med PBW (ett rengöringsmedel) i. Det är ruggigt effektivt. Nu är allt fight for fight inför nästa bryggning. Precis när jag var färdig med det så ringde Robert och samtalet gled in på ölbryggning (så oväntat). Vi utvecklade lite vår gemensamma dröm att starta upp något mer än att bara brygga till oss själva, något vi babblat om sedan vi började brygga tillsammans. Att steppa upp och starta bryggeri i stil med Poppels, Dugges eller Electric Nurse är inget att tänka på. Men att kanske gå från våra egna Garainfatherbryggverk som kan brygga 23 – 25 liter vvar, upp till bryggverk som klarar 50 liter eller rent av 100 liter skulle låta sig göras om vi har lokal för det. Då skulle vi kunna brygga, dels till oss själva och dels för att leverera öl på fat till lokala krogar eller pubar. Kanske till och med brygga till bröllop eller fester, en sådan fråga har faktiskt ställts. Det skulle vara ett bra sätt (för mig i alla fall) att dryga ut pensionen. Det är dock mycket viktigt att dra en gräns. Därför  inser vi att ett 50 liters eller maximalt 100 liters bryggverk skulle vara absolut max om vi ska hinna med vårat egna livspussel, fruar, barn, barnbarn, jobb och träning. Jag vill inte sluta att träna, tvärtom, jag försöker ta mig tillbaka till löpning/triathlon. Fast man ska ju aldrig säga aldrig. MEN!! Ska vi steppa upp till detta behövs, nya lokaler, pengar att investera med och tid. Utöver det ett administrativt koncept och en klar strategi. Bara att inse, men att drömma är gratis och drömmen är, med alla pusselbitarna på plats, fullt rimlig och genomförbar.

Varför snöade vi in på detta? Jo, jag såg på nättidningen Beer News att Lycke Bryggeri borta i Mölnlycke, där Poppels huserade innan de flyttade till Jonsered, är till salu. Orsaken till försäljningen är att de inte orkar driva denna verksamhet i kombination med sina vanliga jobb. I detta ingår ett bryggeri, fullt utrustat och med varumärkespaket. Bryggeriet har åtta delägare som alla har heltidsjobb och det visar lite vad som krävs att gå så långt, det skulle aldrig funka för oss hur mycket öl- och bryggintresserade vi är. Att ha en gemensam hobby är en sak, att livnära sig på det är en helt annan sak. Därför tycker vi att bryggverk på max 50 till 100  liter är absolut max för  oss. Det har hänt att jag har fått frågan eller förslag att starta bryggeri från min närmaste omgivning. Jag blir ju inte yngre (och friskare)  hade detta kommit för kanske 10 år sedan hade det kanske ställt sig i ett annat ljus, med betoning på kanske. Dessutom har vi ingen lottovinst att hala fram men vi har ett embryo till en affärsidé.  Under tiden brygger jag lite mindre batchar. 10 – 12 liter på spisen eller 23 – 25 liter på bryggverket och tjõtar ölbryggning med Robert. Gott så. Keep on dreaming and brewing. Imorgon bitti blir det cage XL på Improve.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 januari, 2019 i Ölbryggning, Träning

 

Nr 35

En härlig dag är till ända. Den har gått i ölbryggandets tecken. Idag blev det en ny sats av mitt goda (om jag får säga det själv) lättöl, som går under namnet – Lätta Virket. Efter ca 4 timmar med kylning och så kallad whirlpool kunde jag tömma ner 12 liter vört i jäshinken som nu står på sitt stamställe i vårat badrum för  jäsning. Erfarenheten från tidigare bryggningar av denna batch-storlek är att jäsningen kommer att ta ca 4-5 dygn. Efter det blir det kallkrasch i 2-3 dagar, kanske kör jag en klarningkur med lite gelatin. I så  fall har jag ytterligare ca 3 dagar i hinken innan jag tappar på fat. Väl på fat ska ölet kolsyresättas i minst 3 dagar, helst 5. Så någonstans vid måndesskiftet kan jag ta ett provglas. Sedan får jag se om jag ska lägga ölet på flaska eller ha kvar det på  fat. Det sistnämnda föredrar jag för det blir klart mindre jobb. Då blev det ett litet minijubileum med denna 35:e bryggning. Nu finurlar jag på nästa bryggning, jag har några idéer.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 januari, 2019 i Ölbryggning

 

Öl med utvecklingspotential

Lite lätt och behagligt trött känner jag mig efter ett uppfriskande cage-pass och som vanligt är det inget pass för maskare. Jag har verkligen fått en faiblesse för cirkelträning, som givit mig styrka och hopp om att allt inte är kört. Förr skydde jag styrketräning som pesten. Nu är det tvärtom, jag kan inte vara utan den. Detta ska bli min väg tillbaka, både till jobb och tävlingar och göra mig fysiskt starkare på köpet. Målet i år ska vara att någon gång ta mig tillbaka till jobbet igen.

Jag passade även på att provsmaka mitt nya öl, just nu under arbetsnamnet – On My Own. Detta är mitt absolut första öl där jag komponerat receptet alldeles själv. Jag hade lite slattar av malt och humle kvar och ville göra något med det. Jag satt och labbade med receptet i  mitt program Beersmith för att hitta beska, smak och alkoholstyrka och nu liigger det på fat. Den behöver kolsyras lite till, kanske en eller två dagar. Men provsmakningen gav vid handen att om den får står en eller två veckor så har jag en mycket god IPA att dricka som håller en alkoholhalt på 5,4 %. Kanske lite svagt för en IPA som ska ligga mellan 6 och 7 %. Men jag gillar smaken och den ger en lätt men tydlig efterbeska. Detta öl blev, tycker jag, mycket lyckat och det finns potential att utveckla detta recept. Jag tror att en torrhumling (som jag inte gjorde denna gång) skulle ge den ett extra bett. Det ska bli mer av detta öl. Maltkompositionen är  OK, ska labba lite mer med humlen. Framför allt med mängd och när det ska ner i koket. Men innan jag brygger mer av On My Own ska jag brygga en batch med mitt Lätta Virket – lättöl. Just nu funderar jag på ett annat namn på detta, mitt egna öl. Farfars IPA, Selfie IPA, etc. Kanske behåller jag On My Own.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 januari, 2019 i Ölbryggning, Hälsa, Träning