RSS

Avreagera sig

Efter den turbulenta veckan så körde jag ett cage XL pass på Improve i morse. Det där passet var precis vad jag behövde. En timmas lång avreaktion. Jag körde som om fan var efter mig, allt annat runt omkring mig, den gångna veckan, vardag föll bort och jag var i min bubbla. En skön känsla. Tror nog att detta ska bli min melodi kommande helger, att göra en sådan här brutal-reset. Bortsett från en kortare shoppingsväng till Coop är det lugna gatan dock. Men jag hade problem på Coop och gick upp i stress, något jag inte kunde hejda men dock kontrollera. Riktigt otäck. Hur som helst, grillning med öl står på schemat.

 

Luftlandsatt

Näe! Jag har inte dött! Men efter den här veckan undrar jag hur jag klarade mig igenom och jag har helt enkelt inte orkat att skriva något. Denna första arbetsvecka har lämnat allt övrigt att önska. Inte ett enda skit har fungerat (förutom passerkortet). Jag har gjort ett enda framsteg och det är att jag fick en ny dator beställd, godkänd och hela biddevitten. Förhoppningsvis får jag denna tingest i början av nästa vecka och det är först då jag kan starta upp på allvar eftersom en del mjukvara måste knytas till min ”personliga” dator och då kan jag inte installera det på en allmän låne-PC. Mailen har jag fått igång, dock har jag fortfarande inte access till vår supportbrevlåda men det är å andra sidan i princip allt annat som jag inte heller har access till (fortfarande). Att beskriva detta skulle i princip generera en mindre bok och låta väldigt gnälligt, vilket detta inlägga redan tenderar till att göra. Kort och gott så känner jag mig milt uttryckt, luftlandsatt.

Ett första besök hos företagsläkaren gjordes idag och det blev ett lyckat möte. Det varade i en bra bit över timman (lär av detta förbannade Vårdcentral). Jag skulle redogöra för min resa. På förhand insåg jag att detta skulle komma och det skulle ta tid och som jag sa till henne (läkaren) så sparar vi en hel del tid om hon läste igenom mitt sjuk-CV istället (som jag skrivit ut). Hon läste i ett par minuter och kommentaren var: ”Hmmm, du har varit med om en hel del”. Då förstod jag att hon förstod omfattningen på min situation. Touché!! Denna vecka har varit totalt frustrerande, det kan inte bli sämre (?). Nu ska jag göra som jag gjort så evinnerligt många gånger, bita ihop, anpassa mig, komma igen och spela spelet. Det kommer att bli ett sjujävla stålbad den närmaste 22 månaderna. Dags att göra skäl för epitetet – Stålfarfar (?). Här har Ni senaste versionen av mitt sjuk-CV, den kommer att kompletteras snart, ny hjärtkirurgi och näthinneavlossning (begynnande).

SjukSkade-CV-20190417

Datumet är fel ser jag nu, ska vara Maj 2019

 

Den längsta dagen

Då var det dags! Efter en veckas ångest och grubblande var det nu dags att gå tillbaka till jobbet, på halvtid till att börja med. Jag sov dessutom dåligt i natt. Under lördagen har jag haft problem med nya episoder av hjärtarytmi som grädde på moset. 06.30 klev jag upp och (insåg det i efterhand) så gjorde jag alla rutiner som jag gjorde innan jag gick hem för knappt två år sedan, dock inte stressigt. Men ändå! Helt omedveten var jag om detta tills insikten kom. Det var som att vrida på en strömbrytare. Kusligt! Det där  verkar ligga riktigt djupt begravt i DNA-skrotet. När jag går i pension om ca två år hoppas jag verkligen inte att strömbrytaren kommer att vridas tillbaka till detta läge.

Bortsett från denna insikt var det inte mycket som blev rätt idag. När jag klev på bussen var det fel buss. Istället för Gul express som går hela vägen fram till porten hade jag klivit på 501, som förvisso seglade förbi Partille centrum men den gick endast till Svingeln där jag bytte till 121:an (den råkade komma före Gul) och den stannar också utanför porten. Trösten blev dock att jag kunde kolla in cykelvägarna till jobbet på ett annat sätt. Men vad gjorde det. Jag hade ju min ljudbok från Storytel så det bekom mig inte. Nästa missöde var att jag inte kunde lösa biljett med Västtrafiks app ToGo. Telefonjäveln hävde bestämt att jag inte hade något Internet. Jag satt och jiddrade för fullt med telefonen, startade om telefonen, avinstallerade appen och installerade om. Nope! Ingenting. Den funkade ju förra veckan när jag åkte till Sahlgrenska!! Då ringde jag kundtjänst och när jag kom fram kopplades samtalet ner. Jag gav upp och lyssnade vidare på min ljudbok och jag åkte till jobbett utan att kunna betala. Hmmm. Väl framme på jobbet gjorde jjag en omstart igen. Då funkade det. Men alla mina uppgifter var borta, sparade inställning, kontokort för betalning etc.

Till min förvåning (som jag kunde konstatera redan för en månad sedan) funkade mitt passerkort, som också var det enda som funkade. Telefonen var urladdad och jag fick snabbladda. Passwordet till datorn hade gått ut och det kunde jag byta. Men när jag skulle  logga in då sket det sig. Jag ringde IT-supporten med min jobbtelefon som höll på att  laddas och fick på en lööddrig IP-telefonilinjen lyssna på en indisk kollega som meddelade alla knappalternativ och som jag hade svårt att höra. Jag valde ”problem med insloggning”. Då skulle jag ange mitt åttasiffriga anställningsnummer och fick då meddelandet att jag inte existerade och fick en fråga om jag ville aktivera det. Det ville ju jag men jag kom inte vidare. Efter tre försök med samma process gav jag upp och gav mig ner till närsupporten på vinst och förlust (man måste ha ett ”case-nummer”) och hade datorn med mig. Jag förklarade situationen och hon som stod där tittade på min dator och såg förskräckt ut. ”Huuh! Vilken gammal!”utbrast hon. Så vände hon på datorn och läste etiketten. ”Den är ju från 2012!”, utbrast hon igen och jag fick en blick som frågade vilken period jag kom från. Jura eller Krita?  Jag tänkte: ”tänka sig att jag levde på den tiden då man använde en sådan dator”. När hennes chock hade lagt sig frågade hon om jag ville ha en låne-PC.Ja tack! Och hon kunde ta hand om min gamla dator för palliativ vård så att den slipper lida mer. Hon grundkonfigureurade upp den med min userprofil.  Alla mina program och inställningar har trillat ut ur AD:t, men mitt inloggningsid var  kvar. Det gjorde att jag kunde gå in i vårat internsystem och beställa ny dator och de program jag behöver (Office och lite sådana där  allmänprogram ingår i basutgåvan). Sedan ska min chef godkänna det och han ska jag träffa imorgon. Och om en vecka lär jag ha en ny och fin burk som dessutom är lättare. 2 kg mindre vikt att släpa på när jag ska cykla. Gôtt!

När jag hade kommit så här långt hade mina fyra timmar gått och det var dags att gå hem. På grund av att bussturerna runt lunch är glesare så blev det en promenad till Öckerövägen för att hoppa på Gul därifrån. Jag hade mätt sträckan på Eniro och fått den till 1,9 km. Jag bedömde att det skulle ta ca 25 minuter. Jag startade min Garmin och mätte. När jag var nere vid Sörredsvägens busshållplats hade det gått ganska exakt 25 min och sträckan var 1,85 km. Bra gissat! Nu kunde jag slappna av och lyssna på min ljudbok och vara på väg hem! Skönt! Säg den glädje som varar. Strax efter Nordstan upptäckte jag att mina hemnycklar var borta. Letade igenom ryggsäcken och mina fickor flera gånger, de var bort. Då kom jag på att jag låste ju upp min rullhurts med nyckel som satt på knippan. Jag ringde Mikael (min teamleader) och han kollade. Javisst! Nyckelknippan låg kvar på mitt skrivbord så han lade ner dem i en av lådorna i hurtsen. Strax efter ett klev jag av vid Partille Arena men jag var ju utelåst. Carina slutade kl 17 och Hon kan bara inte gå ifrån för att åka hem och undsätta miig, det var bara att fördriva tiden.

Då gick jag in på John Scott och käkade lunch.  När jag ätit klart lät jag maten sjunka och återgick till min ljudbok. Nu gällde det att fördriva 4½ timma. Inga problem med ljudbok och sitta vid stambordet på John Scott. Jag gick ner till baren där jag köpte en Rickys IPA som jag hade som lyssnaröl. Efter ett par timma handlade jag till  mig en Electric Nurse. Till slut kom Carina hem och jag kunde äntligen få krascha i soffan som jag räknat med att få göra tidigare. Den här dagen blev verkligen lång och seg, kantad av missöden och jävelskap. Trots det så ser jag ändå det komiska i det hela och speciellt när  jag kopplade ihop dagens händelse med min ljudbok. Boken jag lyssnar på är Anthony Beevors mästerverk, Dagen D. Dagen som även kallades den längsta dagen och just nu är jag i avsnittet om Omaha Beach. Idag steg jag i land på mitt Omaha beach och jag överlevde!

Och så var det afton, den första dagen. Stefan såg på sitt resultat och sade att det var gott.

 

Alle man på däck

Vilken jävla röjardag! Inatt har jag sovit osedvanligt dåligt och pigg var jag inte i morse. Vid 10-tiden drog jag över till Improve och körde cage med seniorerna. Nyduschad och go så drog jag igång med att brygga lite öl på terrassen. Även denna gång blir det gorillaöl, alltså samma som senaste bryggningen med några ändringar. Som basmalt hade jag min vanliga pilsnermalt (förra gången hade jag ale-malt). Receptet har jag räknat om från 23 liter till 12 liter (max vad jag kan kastrullbrygga hemma). Förra gången använde jag azzacahumle rätt igenom i fyra givor. Denna gång körde jag enbart citrahumle och lade till en femte giva för att få upp beskan ett litet snäpp. Samma jäst, dock – US05. Nu står det en jäshink med 12 liter jäst i badrummet. Jippiii! Den kan nog vara färdig för en kallkrasch nästa helg. OG:t skulle enligt receptet vara 1056, jag mätte upp 1055. Mitt i prick i princip. Nu ska den jäsa ner till 1012 (enligt receptet), vilket i så fall skulle ge en alkoholhalt på 5,6 %.

Under tiden jag tränade så hade Carina dragit in till staden för ett besök hos sin frissa. Ett par timmar senare dök en nyfrissad kvinna in i lägenheten. Nu har jag en klar överdos av snygghet här hemma. Eftermiddag och kväll har ägnats åt rengöring, lite städning och förberedelser inför helgens finbesök. Bland annat tog vi fram högtryckstvätten för att spola av däcket på terrassen. Detta så kallade underhållsfria kompositträ är inte så underhållsfritt som man kan tro. Mycket grönalg har samlats. Carina tog med stor glädje sig an denna uppgift, det brukar vara Hennes baby att högtrycksspola däcket. Hon gjorde ett excellent jobb men vi båda insåg att det nog måste bli ett uppsamlingsheat med denna aktivitet. Tyvärr har arytmierna gjort sig påmint, det har varit lite si och så med detta. Nu är jag bara så jävla trött det går att vara. Men nöjd.

 

Aktiv nationaldag

Så avrundar jag nationaldagen detta år. Jag var uppe ganska tidigt och gick över till Improve för att köra ett cage XL pass. Jag upplevde det som jävligt jobbigt men kunde snart konstatera att jag var inte ensam om den känslan när jag såg mig omkring. Gubbsvetten lackade verkligen på mig. Väl hemma så blev det ett par timmars återhämtning och jag passade på att titta på kommunens nationaldagsfirande i stadsparken från terrassen. Trevligt att den firas men det var ganska blek föreställning, tyvärr.

Strax efter lunchtid tog Carina och jag ut våra cyklar på en liten vårluftning. Under passet hade Hon fått en inbjudan till lite fika från en arbetskamrat. Så vart den test turen skulle gå var det inte så mycket tvekan om. Den blev 4,7 km lång men då hade vi en lång uppför till Vallhamra. Kaffe och bulle satt riktigt gott. Hemresan blev inte särskilt ansträngande då vi hade mycket utförsåkning. Väl hemma kunde vi konstatera att växlar och bromsar funkade som de skulle. Klar för cykelpendling med andra ord. Nu har vi kraschat i soffan efter lite grillning och en riktigt kall öl. Mätta och trötta. Golvfläkten på vardagsrumsgolvet går för fulla segel. Det har varit 42 grader i solen på terrassen som mest. Nu ska vi vänta en liten stund innan vi går ut och sätter oss igen i sommarkvällen och då hoppas jag att kunna sitta lite mer lättklädd än dagens heltäckande klädsel som den intensiva solen och UV-strålningen påbjuder på grund av min hudcancerhistorik. Det som återstår idag är att tota ihop ett nytt ölrecept. Jag tänkte köra en utomhusbryggning på terrassen imorgon. Det verkar bli väder för det. Öltillgången är fortfarande helt OK, men kommer att minska en del efter den kommande helgen med finbesök från Östergötland.

 

Från Improve till Sahlgrenska

Jösses! Vilken dag! Upp tidigt för att få den obligatoriska kaffekoppen med Carina innan Hon drar till jobbet. Ett par timmar senare blev det ett nedslag på Improve för att cirkelträna med seniorerna. Karro hade hittat på en ny övning som var ganska tuff om man tog i lite. Som vanligt tog jag i så att jag verkligen blev trött, så pass mycket att jag faktiskt åkte på ett blodtrycksfall. Annars var det trots hög intensitet väldigt uppsluppet. Min parhäst och namne slog oss hop med två andra som vi brukar slänga lite käft med före, under och efter passen och under passet hade vi jävligt kul, ovanligt kul. Det gjorde att jag fick känslan av ”sista passet med gänget” eftersom jag ska börja jobba nästa vecka. Dock kommer jag att försöka fixa så att jag kan vara med på seniorernas cirkelpass på tisdagar och cagen på fredagar. Det går att lägga arbetstiderna så att jag kan delta. När jag går upp i heltid kan jag med stor sannolikhet jobba hemifrån och ta passen som lunch. Hursomhelst kommer detta att pågå i (max) ytterligare 22 månader.

Tyvärr hann jag inte stanna kvar på det obligatoriska kaffet och ljugarbänken efteråt. Det var raka spåret hem, duschning samt omklädning och efter en snabb måltid bar det av in till Sahlgrenskas hudklinik. De ville fotografera en fläck på ryggen som växt upp ur mitt första operationsärr för att se om det blivit förändringar. Om förändringar har uppstått kommer jag att få veta det ganska så snart. Dagens insikter gav mig en försmak på nästa vecka och jag inser att det kommer att bli tufft. Men nu ska jag ta striden och spela spelet i max 22 månader till. Nu återstår lite familjeangelägenheter ikväll…

 

Sista veckan startar

Idag startar min sista sjukskrivningsvecka. Nästa måndag är jag tillbaka på jobbet med en sjukskrivning på halvtid. På ena sidan plågar en ganska stor ångest inför detta faktum mig, å andra sidan ser jag verkligen fram emot att få komma igång igen. Som vanligt är det fram och tillbaka. Nog sagt om detta.

Det blev en ganska späckad dag, denna dag. Vid halv nio i morse plingade det på dörren och det kom två stycken för att byta ut tvättmaskin och torktumlare efter 15 år av trogen tjänst. Nu har jag sprillans nya vitvaror i badrummet. Väldigt modern och gav mig en ganska stark high tech-känsla. Knappt en halvtimma senare var de klara. Genast insåg jag att jag skulle hinna med att köra cage-passet på Improven kl 12 och bokade mig på stubberten.

Innan passet tog jag en promenad, ett varv på min 2 km långa ultraintervallbana och klockade den. Detta som en sondering inför jobbandet. Jag ska ju bara jobba 4 timmar per dag annars får Förnedringskassan tuppjuck. Grejen är att de allmänna kommunikationerna vid lunchtid ute på Volvo inte kan klassas som goda. Jah är tvungen att ta en buss från Volvo DA ner till Sörredsvägen för att där byta till Gul express som går hela vägen hem. På morgon och eftermiddag går de dock utanför Volvo DA. När jag väl kommer ner till Sörredsvägen måste jag vänta 20 minuter på gula bussen. Jag har mätt avståndet mellan DA och Sörredsvägen och det är 1,9 km. Då kan jag ju lika gärna gå den sträckan, istället för att åka ner och vänta. Därför gick jag 2 km innan passet idag för att kolla. I makligt promenadtempo tar det 25 minuter. Detta jidder talar mycket för att jag ska komma igång och cykla istället. Men den veckan och veckan därpå åker jag nog buss för att sätta den rutinen (om jag inte startar upp med cyklingen tidigare).

Dagens cagepass var ett riktigt grispass men jag måste ju passa på nu sista veckan. När det passet var över låg deltagarna och flämtade eller pustade runt omkring, vi avslutade med fyra minuter tabataintervaller. Stön! När jag är på jobb igen har jag inte samma möjligheter att träna på Improve. Där kommer cykeln in, den är ju klart smidigare än buss och bil, även vintertid.