RSS

Ganska tungt nu…

Jag har haft en tung period rent mentalt, därför har det inte skrivits något. Min sjukskrivning har förlängts till mitten av september. Möte med kardiologen drar ut på tiden och jag lever i ovisshet med dem där arytmiskiten. Ingen träning som på när två pass med seniorerna, kanske en promenad. I lördags blev det en kort cykeltur (3 km) till våra vänner för en grillafton. Har egentligen ingen lust med någonting. Jag följde Göteborgsvarvet med känslan ”suck!” ”vad är väl en bal på slottet?” Igår lyckades jag ta mig samman och buteljera min Kölsch som jag bryggde 1 maj (den blev jävligt god). Näe. Jag är nere i ett gyttjeträsk och orkar inte ta mig för något. Och mina tankar roterar vilt men en genomgående tanke är hur jag ska bryta denna negativa nedåtgående spiral. Det börjar verkligen bli dags att rycka upp sig, inte ens det fina vädret inspirerar mig. Ska försöka skärpa mig – jag lovar (men det kommer att ta tid).

 
2 kommentarer

Publicerat av på 22 maj, 2018 i Ölbryggning, Gnäll, Hälsa

 

Utomhusbryggning

Igår blev det premiär för utomhusbryggning. Att stå ute på terrassen och brygga öl var ju en höjdare. Bättre än vad jag trodde. Tyvärr inträffade en fadäs. Jag hade en grendosa ute på bordet och stjälpte en vattenkanna som naturligtvis släckte allt elektrisk då jordfelsskyddet löste ut. Det var bara att gå in till elcentralen och återställa detta. Dock var det fortfarande dött i eluttaget där ute, det visade sig att även detta hade ett eget jordfelsskydd inbyggt som jag inte ville pilla i. Detta har jag överlåtit till Partillebo att fixa. En närmare undersökning av detta uttag visade nog att byta ut det skulle inte vara fel. Det har ju trots allt varit ute på terrassen genom åska, regn, storm, orkan och sol sedan huset byggdes 2003. Men till slut fick jag ner 11 liter av Tobbes lättöl i jäshinken och jädrar anåda, jag hann knappt få igen locket efter att ha hällt ner jästen innan det började bubbla i jäsröret. Det kommer inte att bli mins sista utomhusbryggning.

I förmiddags var jag äntligen tillbaka på Improve och tränade med mina kära seniorer, något som blivit till ett av mina favoritpass. Det gick ganska så bra trots senaste helgens allvarliga hostattacker. Dock kände jag mig lite seg och hängig nu på eftermiddagen. Jag har varit nere på biblioteket och lånat ett gäng ljudböcker samt två ”vanliga” böcker.Naturligtvis om historia men även två böcker av Dan Brown. Nu närmar sig sommaren och det är alltid läge att plöja en och annan bok, antingen genom att läsa eller att lyssna på. Ska bara rippa några till MP3 först.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 maj, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma

 

Hostat mig medvetslös

Efter att ha tittat på ESC igår blev jag helt spyfärdig när jag fick se Israels lågnivåbidrag vinna tävlingen. Hur i helvete kan en sådan pajas vinna? Hade expertjuryns utfall vunnit hade det varit OK. Det ska tilläggas att Sveriges bidrag var fullständigt helkasst. men tittarna ville något annat och röstade fram den superidiot med sitt galande. Jag inser att detta är en generationsfråga. Nu bedöms tydligen hur udda och avvikande en artist eller låt är och hur trendigt det är. Att bedöma en låt utifrån musik och sång är inte aktuellt. Det finns de som säger att startfältet i år var oerhört starkt. ??? Av de 26 bidrag som framfördes kunde jag identifiera 4 st som verkligen var musik och sång. Holland (min favorit, Danmark, England och Frankrike. Detta var OK låtar. En låt som tilltalade mig mest var Ungerns metallåt som tyvärr kanske inte platsar i ett ESC-sammanhang och som skulle lyft lite mer om den sjöngs på engelska. Slutligen har vi Moldaviens bidrag som mer låter som en fyllelåt som alla hoppar och dansar till när de blivit på lyran. Kvar 20 bidrag av mycket medioker eller tvivelaktig kvalitet. Slätstrukna bidrag som inte berör, inte sticker ut. Några tycker jag nog var knyckta. Det är väl copy’n’paste mello. Nix! Jag kommer att sluta att titta både på mello och ESC, dessa överfinansierade barnprogram som jag dessutom ska tvingas att vara med och betala på skattsedeln. Fy fan!

Strax innan vi skulle dra till sängs kom, som en blixt från klar himmel, ett gigantisk hostanfall som sänkte mig totalt. Det var så våldsamt att jag tappade kontrollen helt över detta. Det pågick i flera minuter och jag var bortom all sans. Carina visste inte vart Hon skulle ta vägen. Själv kände jag att jag var borta från världen en kort stund. Efter attacken kom en huvudvärk som påminde om den jag hade på sjukhuset för 6 år sedan då jag fick nitroglycerin intravenöst. När allt lugnat ner sig kröp jag till kojs och kunde sova i en dryg timma då det kom en ny attack som fick mig att slita mig av CPAP-masken yra runt helt planlöst. Åter igen var jag borta en kort stund och det tog en halvtimma innan jag var så pass lugn igen att jag kunde sova. Denna gång fick jag skippa CPAP-masken. Inte mycket sömn denna natt för någon av oss. Det som skrämmer mig är att detta påverkar min försvaga aorta och den tunna vägg som delar den i två kanaler och det är därför som  jag är som maniskt rädd för förkylningar. Det som folk ser som skitsaker kan vara riktigt allvarligt för mig. Som ett led av det här ska jag köpa mig ett paket med munskydd att ha i beredskap om Carina skulle åka på något, vilket Hon kommer att göra i den miljö Hon vistas i. Hon utsätts för mycket skit i den vägen, inte bara i lokalen där Hon jobbar, utan även på kollektiva färdmedel. Så är Ni det minsta lilla förkylda, så vill jag nog att Ni håller Er borta från mig.

Under dagen har jag var lite utslagen och ganska trött. Dessa attacker har tagit styggt på mig. Alltså! Jag vet fan inte vad detta är och när de ska sluta. Det enda vetttiga jag kommit mig för att göra idag är att tappa ner min Kölsch från jäshink till mina Corneliusfat, vilket inte var något speciellt tungt eller ansträngande jobb. Nu ska de få stå och gosa till sig i en vecka eller två innan jag kolsyresätter det. Ölet ser riktigt fint ut och har en bra färg.

 

12-års dag!

Idag är det ytterligare ett jubileum. Det är exakt 12 år sedan Carina flyttade ner. Jag minns dagen väl för allting hände på en och samma dag. Carina flyttade ner, Robert skulle ha studentfest på Valand (tidigare än vad som sagts), jag skulle göra en installation på jobbet på kvällen och dessutom skulle vi ladda inför Göteborgsvarvet, dagen efter. Det var ingen lugn ankomst den dagen. Detta med jubileum duggar tätt, verkar det som.

Fint väder idag och vi åt en brunch ute på terrassen. Disskusionen gled genast in på LEK på tisdag. Om vädret höll i sig så skulle vi faktiskt kunna sitta ute på terrassen och käka. Prognosen för tisdag talar mycket väl för detta. Det skulle ju vara kanon!

Annars känner jag mig ganska så seg och trött efter veckans batalj med baciller. Nu gäller det att återfå energin igen vilket, som jag upptäckt, blivit svårare allt eftersom tiden rullar på.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 maj, 2018 i Familj och Vänner, Hälsa, Hemma

 

6 årsdag!

Idag den 11 maj är en speciell dag som betyder långt mycket mer än andra dagar och även gör min födelsedag totalt betydelselös. Idag för exakt 6 år sedan åkte jag på min aortadissektion under Göteborgsvarvets sportmässa. Ska jag fira en sådan dag? En dag som med facit i hand och med tanke på min situation idag egentligen har ödelagt mitt liv. Nej, kanske inte, men jag svarar ändå JA på frågan. Som vanligt i mitt liv hamnar jag alltid i motsatsförhållande till saker och ting. Denna dag är inget undantag. Det jag firar är min överlevnad. Trots min situation är jag tacksam att vara i livet. Av de som drabbas av en aortadissektion så överlever 20% de första två dygnen, av dessa 20% överlever 60-65% de kommande 5 åren. Med andra ord är jag lyckligt lottad, trots det mentala ödelandskap jag befinner mig i. En liten positiv glimt i allt elände.

CIVA-20120512

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 maj, 2018 i Hälsa

 

På bättringsvägen

Denna morgon har jag vaknat upp och nu med en lättare feber. Den riktigt elakartade hostan, som faktiskt är väldigt farlig för mig, har börjat avta. Med andra ord är kulmen nådd (och passerad). Vid den här tiden skulle vi varit vid hamnen på Nya Varvet för att gå ombord på en båt till Känsö. Det var nog ändå ett bra beslut att inte göra det och det får nog bli en lugna dag hemmavid (igen).

Min känsla är att denna infektion har nog suttit i kroppen ett tag och Stadsgirot i lördags blev den utlösande faktorn och det var alltså inte konstig att jag klappade igenom under det loppet. Det konstiga är att dagen innan (fredags) så tränade jag med seniorerna och körde på ganska bra. Då kände jag ingenting oroväckande och beslutade mig för att köra girot. Lite skumt, alltså. Nu är det som det är och jag kan inte lämna detta ogjort. Jag är helt klart på bättringsvägen och om det verkar bra (inte minst känns bra) så kan jag kanske träna med seniorerna imorgon, men det återstår att se. Det som stört mig mest är att jag måste ligga däckad på en soffa när det fina vädret äntligen har anlänt. Å andra sidan har det gett mig lite tid till att tänka igenom ölstrategin och kommande bryggningar samt hur jag ska bygga in min temperaturstyrningsenhet (STC1000)  i kylskåpet. Viktiga saker.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 maj, 2018 i Diverse, Hälsa, Hemma

 

Dubbel-bläää!

I natt har jag sovit till och från. Trots 2 doser av dunderhostmedicinen Cocillana kan jag konstatera att inte ens den hjälper. Vaknade i morse med ännu högre feber – 39,1. Enligt O’Tooles lag ska ju detta ske när det äntligen blir högsommarvärme. Jag mår verkligen päckigt. Morgonens båtutflykt till Känsö är jag bara tvungen att ställa in. Har redan haft en host-attack där jag tuppade av (igen), så jävla irriterande. Nu har jag parkerat mig i soffan och ska umgås med min bäste kompis just nu – Netflix Det blir nog ingen seniorträning på fredag heller som det ser ut just nu. Jag är så kass att jag inte ens kan förmå mig till att ta en kall öl…

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 maj, 2018 i Gnäll, Hälsa, Hemma