RSS

Kategoriarkiv: Diverse

Helt enkelt allt annat som inte kan sorteras in under mina kategorier. med andra ord blogginläggens soptipp. Och man kan ju fråga sig om det hamnar här om det verkligen hade behövts skrivas över huvud taget?

Årskrönika 2017

JANUARI

Året började bra. Jag kunde premiärdricka mitt första hembryggda öl – en APA (American Pale Ale). Carina och jag åkte till Vemdalsskalet och åkte skidor utför. Första gången för mig sedan 2004. Det var på tiden. Vi hade det riktigt bra där och jag trivs bra i Vemdalsskalet också. Löpningen kom igång bra och för första gången så länge jag kan minnas lyckades jag springa över 100 km. Till det ska plussas cykelpendling också. En bra månad.

20170118_182221

Mitt första öl.

FEBRUARI

Februari blev lite så där men med några ljuspunkter. Min lilla sonson Björn döptes i Utby kyrka. Jag följde upp min lyckade ölbryggning med att göra en ny omgång öl, denna gång blev det en lager. Ett snabbbesök av svåger, svägerska och deras dotter hanns med. Tyvärr börjar jag känna mig sämre till mods, den mentala tröttheten kopplar nu ett grepp på mig och jag gör kraftigt motstånd. Det här börjar också gå ut över träningen. Som grädde på moset pajade mitt bakhjul på cykeln. Fick lämna in det för riktning och var utan hoj ett par dagar. Löpningen gick trögare. Ja! Allting gick trögare. En inte riktigt lika kul månad.

2017-02-25_18-22-28

MARS

Mars månad blev kämpig. De dagar jag cyklade var det riktigt grisväder med stark blåst och regn (men härdande). Carina och jag besökte cykelmässan och vi körde även en Vasaloppsspinning för första gången på många år på Improven. Emellanåt hann vi med ett på After Work på vårat nya stamställe John Scott. Carina började känna sig ganska sjuk och hängig och hamnade ganska så snart i sängen med hosta och feber. Ett par dagar senare var det min tur och för en gångs skull blev jag rejält däckad att jag stannade hemma en vecka. Jag orkade inte ett dyft. Det gick så långt att jag nödgades besöka Vårdcentralen där jag fick lite dundermedicin mot hosta (Cocclione). Nästan tre veckor åt helvete. Icke förty så lyckades jag komma igång igen och fick kasta mig in på en långspinning – Spinn of hope – i 12 timmar. Det hela kryddades med att jag fick avverka det sista passet på instruktörscykeln. Jag kunde avsluta månaden med lite cykelpendling. Löpningen blev en katastrof. Noll (0) löpta kilometer i mars! Bläää!

vlcsnap-2017-03-27-17h11m30s203

APRIL

En ganska avtrubbad månad där träning gick på sparlåga. Carina och jag började förbereda terrassäsongen genom att köpa nya utemöbler för att ersätta det gamla skräpet. Bryggde ytterligare öl. Yummie! Endast 3 löppass á 6,4 km blev det. Den mentala tröttheten blev inte till det bättre, snarare tvärtom. Dock blev det en hel cykling till jobbet. Vi passade också på att gå på konsert på Partille Arena och titta och lyssna på rocklegenderna Status Quo. Månaden avslutades på Valborg med grillpremiär på terrassen. En riktigt medioker månad.

20170330_064925

Mindfulness under pendelcykling

MAJ

En riktig skitmånad, dock ned ett par ljusglimtar. Det blev en hel del läkarbesök, bland annat på hudkliniken där jag fick en ny hudfläck på ryggen granskad. Det visade sig att det var ingen fara med den och jag kunde andas ut på den punkten. Jag sprang (eller vad man nu ska kalla det) Göteborgsvarvet som blev ett totalfiasko eller rättare sagt en katastrof. Den mentala tröttheten har kopplat ett järngrepp på mig och jag tog mig i mål på lite drygt 3 timmar. Helt slut mentalt efter en brutalt hård kamp mot min skalle. Fysiskt set var det inga problem. En grymt konstig känsla. I och med den tävlingen så drog jag ett streck för alla tävlingar ett bra tag fram över. Jag inledde i och med detta en mental rehab.  Dessutom var det nog med största sannolikhet mitt sista Göteborgsvarv. Jag har denna månad också dragit ner på bloggandet. Jag orkar helt enkelt inte att uppdatera bloggen alla dagar.

Ljusglimtarna var två. Den första var att jag cyklade stadsgirot 70 i Göteborg på en tuff bana med 900 höjdmeter, dessutom i ett strålande väder. Den andra och största ljusglimten var att jag den 11 maj firade min överlevnadsdag. Då var det exakt 5 år sedan jag överlevde min aortadissektion. Annars vill jag nog förpassa maj månad 2017 till glömskans träsk.

18222039_10155191996817416_6011508962465950969_n

I mål på Stadsgirot

JUNI

Juni blev en besvikelse. Jag hade förhoppning att få en liten nytändning, både mentalt och fysiskt. Men icke, det blev pannkaka av allt. På jobbet var det mer än vanligt veligt. Slipsarnas tuppfäktning ställde oss ”doers” inför frågan om vem som egentligen bestämde i vårt uppdrag. Nu visste ingen, då kan Ni tänka Er själva. Detta gick ut över oss genom att de överenskommelser vi hade gjort med våra marknadsbolag att uppdatera systemet med inte bara en, utan två versioner, kördes över. En direkt konsekvens av detta för att rädda helger som Midsommar etc gjorde att vi fick göra dessa uppdateringar under veckan, så i mitten av juni körde vi uppdateringar från kvällen, hela natten och fram till gryningen. En arbetsdag på totalt 20 timmar. Jag börjar mer och mer tappa sugen och med mindre än en månad kvar till min semester blev uppförsbacken allt brantare. Så fredag den 30 juni, bestämde jag mig och tog det steg som mina läkare och en del psykologer tjatat om i flera år. Jag bestämde mig för att helt enkelt kasta in handduken och stanna hemma. Efter en telefonkontakt med min läkare, så skrev hon direkt, utan något snack en sjukskrivning i tre månader för mig. Hon gjorde vågen när jag berättade vad jag ville. Jag plockade ihop alla mina prylar och pallrade mig hem denna fredag, för en bra tid framåt. Ett bra beslut, men jag ser det (oavsett vad alla andra säger) som ett nederlag.

20170627_063911

En cykelpendlarbild som jag ironiskt nog tog på min absolut sista cykelpendling innan jag packade ihop och gick hem…

JULI

Denna månad blev inte alls vad jag tänkt mig. Det har uteslutande handlat om att varva ner och greppa situationen. Träningen var helt nedlagd (i princip samma som juni). Ju mer tiden gick insåg jag att beslutet jag fattat var helt korrekt. Jag passade på att gå på bio och se storfilmen Dunkirk i storformat. Riktigt mäktigt. En till och ännu positivare kick denna månad var att den 18:e juli föddes mitt tredje barnbarn och jag kunde hälsa lilla Milla välkommen till världen några dagar senare. Inom loppet av 1 år och 10 dagar hade jag blivit farfar tre gånger. Fantastiskt! Utöver dessa två positiva händelser var juli ett enda stort trauma, blandat med ångest och gråt. Att det dessutom inte var något bra väder gjorde ju inte saken bättre.

DSC01145

AUGUSTI

Augusti började likadant. Nu börjar jag göra några försök att börja träna igen. Jag ger mig ut på några löppass, besöker Improve. Det blir inte regelbundet för jag känner mig fortfarande oförmögen att ta tag i saker. Minsta lilla hitte-på och jag blir stressad. Dock kunde jag denna månad bryta en del mark i min strävan att komma tillbaka på banan.

Äntligen gick Carina på semester och det var så skönt att ha Henne hemma. I mitten av augusti åkte vi till Grövelsjön längst uppe i Dalarna för en veckas fjällvandring. Denna vecka var gudasänd och att få komma upp till detta lugn och tystnad är och kommer att vara helt oslagbart. Vad bra jag mådde denna vecka! Tyvärr var det bara en vecka men det hindrade oss inte från att boka nästa år också. Vi åkte inte direkt hem utan tog en omväg in i Norge och nattade i Molde. Dagen efter åkte vi den fantastiska Atlanthavsvägen, trots att det regnade som satan blev det ändå en upplevelse för oss båda. Efter det fortsatte vi söderut och åkte upp för Trollstigen, över fjället bort mot Geiranger för att åka Örnväggen ner till Geiranger och sedan serpentinvägen upp över nästa fjäll. En hisnande och fantastisk tur. För Carina var detta premiär, jag har åkt där några gånger tidigare och för Henne blev detta verkligen en ”breathtaking” upplevelse. Det går inte med bästa vilja att INTE bli hänförd av denna tur. En Lisa för själen. Vi fortsatte ner till Lillehammer där vi övernattade innan vi kom hem till hemmets lugna vrå dagen efter. Supernöjda med vår resa.

Månade avslutades med att jag hade mina barn och barnbarn på besök hemma. Jag bjöd på grillad baconlindad beer-can-burger. Jag trivdes och denna sista augustidag var mitt sinne i välmående. Trots dessa positiva händelser mår jag fortfarande inte bra även om det blivit mer träning denna månad. Jag kämpar på.

DSC01870

SEPTEMBER

En månad som gick i dur och moll. Den började riktigt bra då Carina och jag firade 5-årig bröllopsdag. Min sjukskrivning blev förlängd in till november (föga överraskande). Jag gick till Marit (sjukgymnasten) och började jobba på att få bort min sneda belastning med fotisättningen när jag springer och som jag fortfarande jobbar med. I samband med detta började jag träna på seniorpassen på Improve och kom snabbt fram till att denna träning passade mig som handsken (kul är den också). Jag var på Ågrenska i två dagar och träffade andra med aortadissektion samt lyssnade på intressanta föredrag.

En riktigt tung och väldigt sorglig nyhet var när jag fick reda på att min vän Anders Nilsson från de magiska Rosa Dygnen hade gått bort. Han blev bara 38 år. Många fina minnen med honom har jag.

Kalla vindar från jobbet började blåsa upp, det var (och är) inte enkelt att bara var hemma och vara sjukskriven. Dessa vindar skulle även drabba mig. Månaden avslutades med Kortedala brutalmaraton på det überhemska motionsspåret i Bergsjön. På grund av min vacklande fysik och mentala tillstånd så nöjde jag mig med 10 kilometer där.

IMG_2118

OKTOBER

Oktober startade upp med att jag fick gjort färdigt i uterummet så att vi kan sitta där alla tider på året. Hög mysfaktor. Jag begick barnvaktspremiär då jag passade lilla Milla. På jobbet (jag är fortfarande sjukskriven) fick jag nu känna de vindar som började blåsa upp i slutet på förra månaden. HCL (det veliga företag jag jobbar på) aviserade att de vill göra sig kvitt 100 medarbetare (arbetsbrist var den officiella orsaken) och gick ut med VLP (Volontary Leave Package), dvs ”erbjudanden” om att sluta frivilligt. Jag var en av de som fick ”erbjudandet” och det tog inte så lång tid för mig att såga det förslaget som var ett milt uttryckt skitdåligt förslag. Jag tackade ja till ”erbjudandet” om vissa villkor kunde uppfyllas vilket de inte gjorde och därmed tackade jag nej och de får dras med mig ett ta till. Men att behöva hålla på med sådant här jidder när man är hemma och sjukskriven för utbrändhet och hjärntrötthet slet oerhört hårt på mig och jag hamnade nästan där jag var då jag gick på sjukskrivning.

Det positiva denna månad var ändå höstpromenaden till Humlebadet med alla barnbarn och några av mina barn. En fantastisk harmonisk upplevelse som gjöt olja på vågorna under denna VLP-sväng på jobbet. Utöver det var Robert, Niklas och jag på Ölkompaniet där vig köpte två bryggverk vi skulle ha tillsammans och brygga öl enligt alla konstens regler, på köpet får jag lite egen tid med i alla fall två av sönerna. Jag lyckades med bedriften att få en 2:a på bilbesiktningen, något jag inte har haft sedan slutet av 1990-talet, den fixades ganska omgående till en hyfsat human summa.

DSC02657

NOVEMBER

November blev en mental återhämtningmånad efter turbulensen på jobbet. Robert och jag bryggde öl på bryggverken för första gången och det blev ett fiasko. Vi gjorde mer fel än rätt men lärde oss samtidigt. Det var bara att hälla ut våra ansträngningar. Shit happens!

Svåger med familj kom och hälsade på och på Fars Dag fick jag en biljett till Dropkick Murphys och Flogging Molly som spelar på Partille Arena i februari. Riktigt kul. Tankar gick till min Pappa som skulle fyllt 100 år den 6 november om han hade levat. Jag miste honom vid 16 års ålder. Annars hände ingenting särskilt denna månad. Jag brottades mest med dippar och bearbetning från förra månaden.

20171125_122938

Vårat nya bryggverk precis uppackat

DECEMBER

December blev som vanligt en hektisk månad. Jag tappade öl på Corneliusfat och försökte kolsyra själv. Det blev sådär men nu har jag lärt mig tills nästa gång. Julstädningen gjordes den tredje advent-helgen, efter det var allting klart. Dessutom var Carina ledig denna vecka till min stora glädje. Bland annat var vi på bio och kollade in den nya Star Wars-filmen (episod 8). Dagen före julafton hade jag den årliga träffen med mina kids och barnbarn. Denna gång hade jag dock hyrt festlokalen där jag hde min 60-års-mottagning. Det var enklast för alla och där kunde småttingarna springa runt lite mer ohämmat. Det blev riktigt lyckat.

Men åter igen skulle det veliga jobbet (HCL) göra allt för att sätta mig i stress. Nu hade jag upptäckt (fredagen innan julafton) att de helt plötsligt börjat att betala ut lön till mig. Men hallå!? Jag har varit sjukskriven sedan 3 juli!!! Så nu måste jag röja med dem igen. Annars blir mina kontrolluppgifter fel och jag kommer att få betala extra mycket i statlig skatt och där ramlade jag tillbaka till ruta 3. Att det ska vara så jävla svårt att vara sjukskriven!? Hur ska jag nå’nsin kunna gå ner i varv med sådant här jidder?

På årets nästa sista dag hade Robert och jag lite kvalitetstid då vi bryggde öl på våra bryggverk – en klon av Oppigårds Amarillo vilket gav oss 25 liter öl vardera. Yummie!! Fast det får vi dricka nästa år…

DSC03356

Milla och jag tittar på nyårsfyrverkeriet…

ETT GOTT NYTT ÅR och EN GOD FORTSÄTTNING önskar jag Er alla!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 januari, 2018 i Diverse

 

GOTT NYTT ÅR!

Ett gott slut, ett Gott Nytt År och en riktigt god fortsättning. Nu lägger jag 2017 i glömskans arkiv. Inte en chans att 2018 kan bli sämre. Nyårslöften? Nix pix! Inte ett enda. Däremot har jag lite ambitioner under 2018.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 december, 2017 i Diverse

 

Mellandagsshopping

Denna vecka inleddes med att jag åkte till Jula och handlade ett par överdrag till cyklarna ute på terrassen. De befintliga överdragen har blåst sönder. Efter det gjorde jag ett ärende till Ölkompaniet där jag inhandlade ett litet Corneliusfat – 9L – så att jag kan tappa av hela batchen på fat och kolsyra. Annars hade jag fått jiddra med flaskning och efterjäsning på en del av batchen, dessutom komma bort från bottensats. Samtidigt inhandlade jag en lite födelsedagspresent till den minste grabben som han kommer att få nytta av. Det helade tajmades så att jag också kunde hämta Frugan när Hon slutade jobbet och fick åka bil hem efter en tuff arbetsdag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 december, 2017 i Diverse

 

En stund med barnbarnen

Så där ja! Då var alla julmåsten avklarade. Fast detta måste är ändå det absolut trevligaste av dem. Tre av mina killar med respektive och barnbarn samlades i dag för att sparka igång årets julfirande. Det blev en samling med mat och dryck och så passade jag på att överlämna julklappar till småttingarna. De är ju bara så goa. Denna stund blev min absoluta höjdpunkt denna helg. Själv fick jag två inramade foton av de Vera och Björn. Normalt sett är jag mycket anti mot julklappar men dessa kunde jag inte motstå. Sådana sprider värme i gamle farfar.

Nu varvar Carina och jag ner för att ta en riktigt lugn och stressfri julhelg med god mat och massa öl. Nu önskar jag Er som läser min blogg en riktigt God och Stressfri Jul.

KidsenJulen2017

Barn med respektive och barnbarn. Lilla Milla låg och sov när kortet togs så jag fällde in ett kort på henne som jag tog en stund innan. 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 december, 2017 i Diverse

 

Ansökan om världsrekord

Jag blev för ett par dagar sedan taggad i en tråd på Facebook som handlade om ett gäng som satte svenskt rekord i spinning de (de var flera) hade hållit på och trampat i 12 tim och 10 minuter vilket är bra. Jag tog reda på vad världsrekordet låg på och det visade sig vara 25 timmar, utfört av 12 personer. Efter ett snabbt varv i skålen kom jag fram till slutsatsen att jag har ju kört på 24 och 25 timmar själv och i och med det borde jag ju vara värlsdrekordhållare i denna gren och man ser till att jag körde solo, en tanke som defenitivt inte slagit mig förrän jag såg tråden. Sagt och gjort. Nu har jag slängt in en ansökan till Guniess så får vi se om det blir accepterat som ett världsrekord. Blir det inte accepterat så vet jag att jag ändå är någon form av världsrekordhållare eftersom jag kört denna Rosa Dygnet-spinning 7 år i rad och varit ensam om det. Sista året körde även Sara Rönne Idänge och Roger Pettersson 25 timmar och de var de första som gjorde detta utöver mig. Några hade försökt under åren men fått kasta in handduken. Så, kanske blir jag världsrekordhållare – det vore coolt. Skulle göra gott i mitt sinne.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 november, 2017 i Diverse, Träning

 

Hänt den sist…

Jaha! Då var jag här igen. Det har hänt en del se’n sist men jag har inte orkat skriva något. Träningen går på styrfart och ibland får jag till några bra pass. Kroppen vill men inte skallen (fortfarande). Viktmässigt står jag ganska stilla, några hekton nedåt har det blivit (working on it). Däremot har det varit så pass mycket träning med seniorerna i form av cirkelträning och cage och där har jag faktiskt märkt att jag blivit lite starkare. Ett enda löppass har jag värpt fram i november hittills och det var runt Kåhög (naturligtvis) men med stopp vid arenan. Min sjukgymnast ville se hur det såg ut då jag sprang och var lite tröttare och hon filmade det. Resultatet var minst sagt nedslående. På höger sida så det rent för jävligt ut och jag kunde se hur hela rörelseapparaten var skev. När hon nu fick se det också så kastade hon in lite nya övningar för mig att göra. Jag försöker göra dessa två-tre gånger i veckan – minst. Några kan jag dessutom göra hemma.

Mentalt är det inte så vidare värst. Jag lider fortfarande efter turbulensen på mitt jobb förra månaden då det var en sväng med ”frivilliga” uppsägningar. Det tog ganska styggt på mig. Jag har fortfarande en krypande oro och rastlöshet inom mig som gör att jag inte lyckas sänka garden helt och det påverkar mig i mycket annat. Att stanna hemma är fortfarande helt befogat (milt uttryckt). I onsdags var jag nere på vårdcentralen och tog en influensaspruta eftersom jag är i riskgruppen och nu har jag som brukligt fått lite lätta influensasymptom. Normalt sett har detta suttit i en eller två dagar, men denna gång har det varit lite envisare. Jag har känt mig dassig och hängig fram till söndag eftermiddag. Nu har jag bara den där förbannade hostan kvar som gör att jag kan inte sova på nätterna. Jävligt irriterande. Hostattackerna har vid ett par tillfällen varit så kraftiga och intensiva att jag helt enkelt har svimmat. Också jävligt irriterande. Hur som helst räknar jag nog med att masa mig över till Improve i morgon för en liten gruppträning, infektionen är borta (men inte hostan).

Till det positiva som hänt hör att vi hade besök av Svågern med familj förra helgen och på fredagen den veckan var Robert och jag på Ölkompaniet och inhandlade brygganläggningar, 2 stycken Grainfather brygganläggningar om vardera 20 liter. Robert, Niklas och jag delar på detta och nu ska vi brygga öl från grunden och göra hela processen från att koka malten till buteljering. Det ska bli jäkligt kul och så får jag lite egentid med grabbarna (och de får egentid med mig). Samtidigt passade jag på att köpa ett så kallat Corneliusfat på 19 liter där jag tappar ner mitt färdigjästa öl och sedan kolsyrar det. Detta kan sedan tappas över på flaskor med en speciell pistol (Beergun) och helt plötsligt har jag öl på flaska (eller fat) som inte har den lite lätt irriterande bottensatsen efter flaskjäsning. Nu blir det som ett riktigt köpeöl och som jag kan dricka direkt ur flaskan utan bottensats. Det är dags att ta ett steg framåt i denna nya och roliga hobby som ger mig en helsickes massa avkoppling (och öl). Just nu står min nuvarande sats på lagring i Corneliusfatet och jag har kolsyrat den. Nu ska det stå ytterligare minst 3-4 veckor. På lördag ska grabbarna och jag göra vår första bryggning så öltillgången till jul verkar ju vara säkerställd. Utöver det har jag träffat mina barnbarn. Jag har även fått veta att mitt fjärde barnbarn är på väg. Väldigt produktiva gossar jag har.

Så emellanåt känns det bra och jag tror nog att det kommer att bli hyfsat ett tag nu samt mina förhoppningar på lite mer träning börjar öka igen. För jag mår verkligen bra när jag är iväg och tränar. Men ändå har det varit småjobbigt emellanåt, så pass att jag inte har kunnat skriva här Nu ser jag fram emot en hyfsat händelselös period utan en massa hitte-på och med lite mer träning.

 

Måndagsbestyr

Veckan startade med ett besök hos sjukgymnasten. Sedan var det lite pyssel hemma. Jag har monterat tillbaka Garmin-sensorer på min Nishiki, tvättat rutorna på uterummet, varit på OK och lagt på vinterdäcken och lite annat smått och gott. Dessutom ringde jag mina barn och svärdöttrar och vi planerar en barnvagnspromenad upp till Humlebadet imorgon så att vi kan få se alla vackra höstfärger där uppe (om vädret tillåter).

När Carina kom hem så körde vi ett häng i uterummet ett tag, där vi båda slappnade av totalt. Efter det så flyttade vi in och parkerade i soffan och kollade av två avsnitt av den högklassiska serien A handmaids tale. Ruggigt bra serie som fångar mig. En skön start på veckan. 4 dagar till för frugan, sedan väntar en veckas ledigt för Henne. Det ser jag verkligen fram emot, inte minst gäller det även Henne.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 oktober, 2017 i Diverse, Hälsa, Hemma, Vardag