RSS

Kategoriarkiv: Diverse

Helt enkelt allt annat som inte kan sorteras in under mina kategorier. med andra ord blogginläggens soptipp. Och man kan ju fråga sig om det hamnar här om det verkligen hade behövts skrivas över huvud taget?

Hej

Jahapp! Då var jag här  igen efter ett litet uppehåll i skrivandet, jag har inte glömt Er. Det beror på att vi har haft en väldigt turbulent period här hemma på hälsofronten och jag har helt enkelt inte orkat skriva eller över huvud taget tänka på någon sådan aktivitet. Jag har förvisso tränat på under tiden och gjort smärre framsteg. Bland annat klarar jag numera av att göra armhävningar igen, det gick inte för sig för ett par månader sedan. I trappmaskinen har jag knatat på och bland annat besegrat världens högsta byggnad Burja Khamal på 164 våningar. En bryggning har jag hunnit med också. Robert och jag har lite smått startat upp ett projekt med att bygga om i hans garage och göra det lite mer anpassat för bryggning eller rättare sagt rengöring efter bryggning. Det kommer att bli riktigt bra när vi väl får allt på plats och även själva bryggningen kommer att gå mycket smidigare. Nu ska jag försöka ta tag i saker igen och återupprätta kontinuiteten. Bara att jobba på.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 31 oktober, 2018 i Ölbryggning, Diverse, Hemma

 

Träning igen!

Efter att ha varit i dippar (till och från), tyckt synd om mig själv (till och från) och gjort en del smärtsamma insikter, så finns det ändå en liten gnutta hopp kvar i denna kropp. Det lilla hoppet förstärktes när Carina och jag följde Ironman i Barcelona igår. Det sitter an ganska kraftig tagg kvar i mig då jag blev avplockad banan (felaktigt har jag kunnat konstatera i efterhand) under Kalmar Ironman 2015 och när hudcancern stoppade mig tre veckor innan start 2016. Det här har jag inte kunnat släppa helt och hållet även om jag mer eller mindre givit upp mina ultralöpningsambitioner (dock inte helt). Min sjukskrivning gör att jag måste lägga drömmar och hopp åt sidan tills jag får ordning på mina mentala bitar och kan jaga bort hjärntröttheten. Det kommer jag dock inte att lyckas med men jag kan kanske hitta en väg att leva med detta vid min sida. Just nu känns detta så avlägset. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara tillbaka på jobbet igen antingen på heltid eller halvtid. Så blev det inte. Jag har inte själv kunnat förstå hjärntrötthetens mekanismer och har grovt underskattat förmågan att bli kvitt detta och komma tillbaka. Bara att komma igång och skriva detta inlägg har tagit mig nästan två timmar.

Med denna långa utläggning vill jag säga att gårdagens Ironman gav mig både hopp och inspiration att göra en till. Träningsmässigt så springer jag inte längre, mest beroende på knän och vikt. Jag tror däremot att jag idag på stående fot kunna springa (dock inte fort) min 6,3 km bana runt Kåhög. Seniorträningarna på Improv har gjort mig starkare i överkropp och i bål, även om man visuellt inte kan se det (ja, Ni fattar). Så ur ren fysisk synpunkt så är jag 75-80% framme när det gäller en Ironman. Men det är inte bara fysik som krävs, det krävs även pannben. Jag tror att flertalet mer eller mindre minst en gång under en Ironmantävling funderar på att bryta. Är man igång mellan 8 och 16 timmar, så kommer dipparna. Det är här det fallerar för mig idag. Jag skulle utan tvekan och större åthävor träna upp min fysik för att köra en Ironman nästa sommar. Det tvekar jag inte en sekund på, jag har dessutom en ganska stor rutin på ultralöpning och Ironman samt andra triatlondistanser.

MEN! Jag har inte den mentala kapaciteten. Dels för att underkasta mig träningen inför en Ironman, dels för att genomföra den. Om jag nu anser mig ligga på 75-80% i fysik, ligger min mentala kapacitet just nu på styrfart, dvs ca 5-10%. Hade den varit noll hade jag inte ens kunnat skriva detta inlägg. Med dessa dryga 5% ger mig förmågan att ha ett hopp och en tro om att komma tillbaka, kanske inte i fullt slag, men såpass att jag kan göra detta utan att mentalt tvinga mig till det. Kanske kan jag komma upp i 75-80% på den mentala sidan (mindre hjärntrötthet). Jag skulle vilja kunna att om jag förutsätter mig att göra något, starta upp utan att det tar emot,ha en mental ork att genomföra det. Om jag kan det, då kan jag på allvar fundera på att kunna jobba igen. Det är ju ingen hemlighet att jag har snöat in på att brygga öl. Jag brygger tillsammans med min son Robert vilket ger mig kvalitet i dubbel bemärkelse. Ölbryggningen är otroligt avkopplande och skingrar tankarna. Ändå så är jag mentalt slut när bryggningen är färdig. Orkar ingenting mera, kanske lite rengöring av den mer nödvändiga arten. Men huvuddelen städas undan dagen efter när jag hämtat mig Jag orkar inte med en massa jippon. Har väldigt svårt att hänga med på spontaniteter. Har jag något bokat framåt i tiden blir jag stressad. Jag har många gånger inte ens orkat se på TV, läsa. Det finns ett otal andra situationer och händelser som jag kan räkna upp i samband med detta. Utöver det är jag mer än lovligt vimsig och glömmer saker, även sådant jag har skrivit upp. Det här är grymt jobbigt och ett moment 22, som drar in mig i en ond spiral och som jag måste bryta.

Nu vill jag dra ut den där retsamma taggen jag skrev om i början och fick en massa inspiration att köra en Ironman när jag följde Barcelona. Var spelar ingen roll. Jag har haft det inombords hela tiden att jag vill göra en till, bara en enda till. Just nu känns det som om sjukdomar och skador har satt stopp för allt, det har bland annat tagit ifrån mig Badwater. Om jag nu kan få göra en Ironman till och sedan ta det där steget tillbaka, då känner jag att det är jag som fattat beslut att trappa ner och ingenting har tagits ifrån mig, det skulle kännas så mycket bättre och ge mig en inre frid och jag kan dessutom falla tillbaka helt på min nya hobby – ölbryggning. Andra faktorer som jag måste få klarhet i, är mina ”nytillkomna” hjärtarytmier, där jag och kardiologen inte är överens. Han vill köra den enkla vägen (och billigaste för landstinget) och inte operera mig. Jag vill ha en date med skalpellen och därmed slippa de mediciner som hindrar mig med framför allt pulsen, dessutom har den en massa andra jävla biverkningar som jag kunde bli kvitt. Jag ska göra ett Holter-EKG vecka 45 och sedan ska jag träffa honom igen. Om det då blir en ny ablation så lär det väl dröja fram till våren innan det sker. utöver det måste jag hålla kontroll på min trasiga kroppspulsåder och se till att den inte töjer sig mera. Har skannat den för någon vecka sedan och väntar på resultatet.

OK! Så om jag nu ska köra en Ironman igen, när ska det ske i så fall? Ja! Inte blir det nästa år. Jag vill ha ordning på allt som jag redovisat i inlägget. Jag vill få ner alla kilon som smetat sig fast på kroppen. bara det skulle lösa en massa knutar. Sedan vill jag sakta men säkert bygga upp en stark och uthållig kropp och jag måste få bukt med min hjärntrötthet. 2020 då? Nja, rent teoretiskt men jag tror inte jag är framme mentalt då. Nej! 2021 eller 2022, kanske. Det verkar mer realistiskt och det är ju under förutsättning att jag fortfarande är i livet, jag har ju en aortadissektion som helt realistiskt har förkortat mitt liv. Jag måste också ta hänsyn till att min kropp och knopp har sakta men säkert demonterats de senaste åren och det tar tid att bygga upp det. Så vid 65 – 66 års ålder kan jag kanske (om allt går min väg) köra en Ironman till. Rent krasst så är det sista chansen för mig. Pust! Detta inlägg har tagit några timmar att skriva för jag har varit tvungen att ta lite pauser emellan varven. Så nu vet Ni vad jag pysslar med i min uppförsbacke.

 

 
3 kommentarer

Publicerat av på 8 oktober, 2018 i Diverse, Hälsa, Hjärntrötthet, Tävling, Träning

 

Fortfarande ont i foten

Igår hade jag fortfarande jävligt ont i foten, så pass mycket att jag blev tvungen att hämta upp mina gamla kryckor från källaren. Att stödja på en krycka gjorde susen när inte Voltaren plus Alvedon hjälpte. Med kryckan kunde jag ta mig ner till Allum för att handla och hämta ut mediciner. Jag passade samtidigt på att stick in på Närhälsan för att fixa en läkartid. Och där satt jag i över en halvtimma och tittade på en totalt ineffektiv kundmottagning. När det väl blev min tur så fick jag veta att det inte gick att boka en läkare där. Jag måste ringa. Men det var ju för fan därför jag gick till Närhälsan! För att slippa det jiddret! OMG i kvadrat! Min väl cementerade avoghet mot vårdcentraler befästes ytterligare. Hur som helst fick jag denna tröga organisation att ordna så att en sköterska ringer upp mig, det skulle ske klockan två. Strax efter tre ringde en madam och jag sa att jag sökte för två saker, dels min onda fot, dels min misstänkta glaskroppsavlossning. Det enda hon kunde värka fram var 10 minuter (!!) imorgon, så jag fick välja. Hon tyckte det lät allvarligt med ögat. Det tyckte inte jag, har jag haft detta i en dryg vecka kan det vänta lite till. Foten är värst och jag valde den. Att en staffettläkare ska kolla in min fossing och hitta på något på 10 minuter känns inte förtroendeingivande.

När jag var inne på ICA på hemvägen, hittade jag en plastburk som skulle passa perfekt till mina mindre maltpåsar på upp till ett kilo. Jag köpte med mig en hem för att testa och jag hade rätt.

Idag har jag hållit mig stilla. Drogade upp mig lite på eftermiddagen och tog en sväng till Ölkompaniet för att köpa rätt malt denna gången och jäst. De andra sorterna hade jag. Efter besökte körde jag bort till Lindholmen och hämtade Carina och vi hade onsdagsmys i Göteborgs katastroftrafik. Nåväl. Det gick faktiskt ganska bra denna gång. Jag kunde även denna dag konstatera att jag fått en kallelse till MR av min aorta. Äntligen!! Jag skrev till 1177 igår och begärde en tid snarast för det är inte OK att vänta eftersom min årskontroll ska ske i juni.. På fredag ska jag till Sahlgrenska och plåta slangen. En grej mindre att kriga för. Nice. Imorgon ska jag till vitrocken på Närhälsan och jag hoppas att hinna med en bryggning också.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 september, 2018 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Rehab & skador

 

Julbryggning

Äntligen blev min bryggning av, den 26:e i orddningen. Fram med utrustningen och sätt igång! Dagens bryggning blir en svagdricka som jag hade tänkt att den skulle få stå och gosa till sig fram till tingel-tangel-högtiden. Det som blir annorlunda är attt jag nu inte använder öljäst utan vanlig kronjäst (torrjäst) som används till bak. Totalt är receptet på 10 liter och bär den färdiga vörten åkte ner i jäshinken hade jag lite drygt 9 liter. Räknar jag bort bottensats lär jag få ut ca 7 – 8 liter ungefär. Lite irriterande var att jag också hade tänkt att brygga ett lite starkare pepparkaksöl till jul och upptäckte till mitt förtret att jag hade köpt fel malt. Tack och lov inte någon stor mängd och jag kommer nog att få användning för den ändå, dock renderar detta mig till ett besök på mitt lilla smultronställe – Ölkompaniet.

Under tiden detta pågick hade jag TV:n på i bakgrunden och kunde med ett halvt öra följa talmansomröstningen. Det jag slogs av var när Beatrice Ask, som ledde detta, gav instruktioner till ledamöterna att  inte klistra igen valkuverten för att spara tid. Och nog fan var det en del muppar som hade gjort det ändå. Då kan man undra hur fattningsförmågan är hos dessa muppar som kammar in en lön som är mer än dubbla min lön. Gode tider. Inte undra på att det där tog lång tid.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 september, 2018 i Ölbryggning, Diverse, Hemma

 

Våga vägra handla

Igår bestämde vi oss för att storhandla och tog bilen bort till Allum, trots att jag bara har 600 m dit. I denna plan ingick en sväng på Klasse också. Men när vi kom dit vad det helt hysteriskt, bilar högt och lågt, bilar som köade för att komma in på parkeringen. Där triigggades min stress och även Carinas. Inom loppet av ett par sekunder fattade vi beslutet att avbryta detta. Vi åkte tillbaka och gled förbi Willys och det var likadant där. Fy fan! Jag klarar inte att trängas så i ett köpcenter. Vi åkte vidare och hälsade på en av carinas vänner som fyllt år två dagar tidigare och fikade. De hade fullt upp att lägga golv, men de hade tid för fika. trevligt var det i alla fall.

Idag gjorde vi ett nytt försök på Allum och det var skillnad. Inte alls samma horder av folk och för ovanlighetens skull fick vi p-platsen absolut närmast dörren. Vi som i princip aldrig åker in i den sektionen. Jag fick  klarat av Klasse och vi fick storhandlat. Hade det inte blivit av så skulle det blivit en beställning på mathem.se istället. Väl hemma så har jag inspekterat terrassen efter stormen och allt stod kvar där det skulle. Spännband är en bra investering när man har en terrass på 10:e våningen. Nu hoppas jag att inget jäkelskap dyker upp eftersom jag nu planerar en bryggning imorgon. Planen är att brygga lite svagdricka till jul, dessutom  planerar jag en bryggning till denna vecka, bara jag får tag i rätt malt. Då ska det bli pepparkaksöl, som också ska drickas till jul. Båda dessa bryggningar ska göras hemma i köket, på spisen. Om två veckor ska Robert och jag brygga i hans garage. Då ska det bli en IPA, som jag på Carinas förslag döpt till – Evil Woman, inspirerat av en ELO-låttitel från deras konsert vi såg. Ganska stillasittande sysselsättningar med andra ord i  kommande vecka. Jag har ganska ont i foten och svårt att gå. Mitt cirkelpass med seniorerna är också i fara. Jag får se imorgon hur det blir.

 
 

Det ultimata skitföretaget DHL

Jag hade, tillsammans med Robert, beställt lite ölgrejer inklusive malt för en bryggning imorgon. Jag fick en avisering via mail med en länk som jag gick in på. Där kunde jag välja tid för mottagning av försändelsen. Jag valde idag mellan 11 och 13 och bekräftade detta. I förmiddags var jag tvungen att ringa ett telefonsamtal vilket jag gjorde strax innan kl 10. Under samtalet kom det ett pip i örat att ett annat samtal var på väg in. Tyvärr var detta samtal jag förde viktigt och jag kunde inte bryta det. Efter samtalet ringde jag genast upp det numret för det missade samtalet (förstod att det var DHL) och fick meddelande att abonnenten inte kunde nås eller var upptagen i ett annat samtal. DHL hade ringt 09:57. Jag avslutade mitt samtal 10:14 och ringde 10:14. Inom loppet av ca 4 minuter ringde jag 4 gånger och skickade sedan ett SMS till dem (kl 10:17). Svaret kom 10:19, ”Jag kan inte prata nu”, så jag väntade. Men ingen hörde av sig. 10:45 ringde jag igen och fick reda på att abonnenten var i ett annat samtal, fram till 11:55.Då kollade jag i appen Mina paket och såg att chauffören hade stmplat leveransen ”NOT DELIVERED-CLOSED”!! Kl 10:06!!!!! Men va fan! Mitt tidsfönster var ju 11 – 13!!

Då ringde jag DHL (kl 12:01) och fick ”hjälp”. Hon ringde tillbaka 12:37 och sa att det skulle fixa sig. Sedan hörde jag inte flaska och ringde tillbaka och fick snacka med en annan stjärna, kl 14:12. Jag fick då svaret att de var på väg till terminalen. Jag sa då att de får vända. Det går inte, sa hon. Är bilen inte utrustad med ratt? Undrade jag. Och sedan kom kommunikatörsflosklerna.

  • De kör en speciell rutt – inte mitt problem
  • När de kommer till terminalen kan du komma ut och hämta godset – Aldrig. Jag har betalat för frakten och jag sätter mig inte i rusningstrafik och hämtar något som ni ska leverera.
  • Dessutom var jag tillgänglig under tidsfönstret, de ringde 1 tim 3 minuter innan detta fönster och stängde ärendet 57 minuter innan detta fönster.
  • Jag berättade att jag ringt och skickat SMS och fått svaren som jag beskrev innan och fick till svar att de kan inte ringa när de kör bil. Det är olagligt och de har många paket att leverera. Jag svarade att de kunde ju höra av sig vid en paketleverans och eftersom jag i 90 procent av fallen jag ringde fick till att abonnenten är upptagen i ett annat samtal, då kan de inte ha kört så himla mycket.
  • Och om det tutade upptaget då de ringde, varför kunde de inte skicka SMS??
  • Jag sa att de – DHL – har gjort fel och att de får rätta till sitt misstag. Tyvärr blev svaret, det går inte. Jaha! Det går att göra fel men det går inte att rätta till det.
  • DHL sa då att de får bara köra en viss summa tid varje dag. Jag svarade att de måste ha mycket tid över efter som de varit upptagna i telefon och då får de som du sagt till mig inte köra bil för det är olagligt. – Tystnad.

Så all denna argumentation föll. Floskler är lätta att bemöta. DHL har inte någon gång, då jag ska ha hemleverans, lyckats. Denna gång lyckades de inte hålla ett tidsfönster jag förbokat. De inger över en timma innan och stänger leveransen 57 minuter innan tidsfönstret startar och de totalvägrar att rätta till ett uppenbart fel. Hur jävla inkompetenta för ett sådan så kallat globalt logistikbolag vara. DHL är ett av det sämsta bolag jag har haft att göra med. Det är ett av de mest nonchalanta bolag jag har haft att göra med och de skiter fullständigt i att ställa saker tillrätta.. Förra gången kom inga grejer. Jag fick hämta ut paketet på Willys 2 dagar efter. Det stod då att adressaten inte var hemma och de hade ringt på. I helvete heller! Jag var hemma och den dörrklocka/porttelefon vi har hemma är högljudd som väcker döda. Gången innan fick jag också ett avi och jag fick vackert pallra mig till DHL på transportgatan på Hisingen och hämta paketet. På aviet stod det att de inte hittade till adressen (och GPS då) och inge hade ringt mig då heller. När jag hämtade det paketet så stod det på paketets avi att adressaten var inte hemma!! Ljug igen. De hade helt enkelt inte bekvämat sig med att åka ut! Kontentan av det hela är att de som sagt vägrar att köra ut idag för att deras rutt är till ända och jag ska få en ny länk och boka en tid imorgon. Vilka idioter! Där rök min bryggning imorgon eftersom en del av malten låg på DHL-flaket.

Detta är anledningen till mitt totala vredesutbrott. Jag kan inte för mitt liv första varför företag envisas med att anlita detta pajasbolag. Inte ens Postnord sjunker så lågt i kvalité som det ultimata skitbolaget DHL. Måtte det gå i konkurs.

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 september, 2018 i Åsikter, Diverse, Gnäll

 

Nej – jag har inte dött!

Tittuut! Jag har inte dött. Oj, oj, oj! Jag har slarvat med skrivandet, men det har verkligen varit en turbulent period med många toppar och dalar. Sammantaget har jag haft tillfällen att skriva men helt enkelt inte orkat. Det står fortfarande stilla med utredningen av mina hjärtarytmier, förväntar mig dock att det ska röra på sig nu de kommande veckorna. Medicinerna som tas med anledning av detta är inte snälla mot mig och skickar mig upp och ner i livskvalitetsskalan (även fysiskt). Jag håller just nu att få tag i någon läkare på vårdcentralen för att kolla upp en (mycket) misstänkt glaskroppsavlossning på vänster öga. Jag ha googlat på symptom och även kollat på 1177.se och jag kan bocka av alla nämnda symptom. Detta kommer förvisso i normalfallet inte att behandlas men det kan skada näthinna och orsaka näthinneavlossning och det är detta jag vill kolla upp. Annars är det milt uttryck jävligt irriterande med att ha en massa ludd- och sotfläckar som far runt i synfältet, samt blixtar i utkanten. Har även de senaste dagarna noterat blixtar även på höger öga. Detta för att göra en lång historia kort.

Men det har också funnits en hel del ljuspunkter (som gjort att jag inte hunnit skriva). Vecka 35 var Carina och jag uppe i Grövelsjön (äääntligen!) som vi tillbringade med lite dagsturer. Vi hade verkligen tur med vädret, endast lite lätt regn på måndagen. Ett spännande moment för Carina blev en övernattning i tält och det var premiär för det. Lite bökigt, vilket det alltid är när man är ute i busken och tältar, men det gick bra och vi (och framför allt Carina) fick en positiv upplevelse. Så pass positivt att vi ska göra detta flera gånger. Det som är så fantastiskt med fjällvärlden är tystnaden. Vi kunde stanna upp och bara titta oss runt omkring och vi kunde höra tystnaden. Det låter lite knäppt men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. En helt fantastisk upplevelse. Trots den varma sommaren och förskjutningen av årstiden hade hösten inte kommit till Grövelsjön men det fanns små antydningar med svaga färgskiftningar.  Fördelen med denna vecka var att det var inte alldeles för fullbelamrat med folk där då skolorna hade börjat. Vi mötte dock en del och alla vi mötte levererade ett leende i kombination med ett hej. Flera gånger stannade vi upp och bytte några ord om lederna och lite annat smått och gott. Folk vi inte hade sett eller träffat förut, efter några minuter fortsatte alla åt var sitt håll. Väldigt informellt och spontant. Att få uppleva sådant här hemma är inte så sannolikt. Tyvärr gick den veckan alldeles för fort. Vi passade på att boka stugan till vecka 35 nästa år igen. Grövelsjön är outstanding!

Väl hemma fick jag nästan omedelbart fixa till allt öl som stod på fat och gosade till sig. Det blev en heldag med buteljering som slutade med ett kylskåp, knôkfullt med buteljerat öl. Veckan ägnades åt en hel del träning på Improve. Ett seniorpass varje dag och denna vecka var Carina med, eftersom Hon var ju på semester. Riktigt roligt att ha med Henne och Hon gillade våra pass skarpt. Dessutom fick jag ett par tillfällen med trappmaskinen att gå uppför denna där amerikanska skyskrapan igen.

Idag kom vi hem efter några dagar i Stockholm. Huvudattraktionen och orsaken till det besöket avr att på plats och ställe i Globenarena få se och höra Electric Light Orchestra spela. ELO är tillsammans med Dire Straits mina stora idoler och att få se denna grupp och inte minst den levande legenden Jeff Lynne var riktigt stort. Konserten var riktigt mäktig och magisk. En av de absolut bästa jag upplevt. När alla dessa goa låtar spelades, en efter en, vände det ut och in på mina känslor – på ett mycket positivt sätt. Det blev en 1½ timma lång endorfinutlösning. Jag var så tagen av detta att jag var alldeles matt när Carina och jag landade i hotellobbyn efteråt för en after-rock-beer. Wooow! Helt enastående och jag finner inga ord! Trots att konserten var i förrgår svävar jag fortfarande på små moln. Det enda lilla minuset var att de hade de inte spelade Hold on tight och att de endast gav ett extranummer – Roll over Beethoven. Men vad gör det. Jag fick se, hör och uppleva mina idoler.

Så visst har det hänt en del men först nu har jag kunnat skriva. Jag har inte orkat, velat, hunnit detta ett antal gånger jag får skärpa mig. Min sjukskrivning fortsätter och jag börjar nu jobba på att hitta en vardag, bestående av kontinuitet. Nu vill jag att detta med hjärtarytmierna blir färdigutrett så att jag vet hu sjutton jag ska förhålla mig. Det är denna pusselbit som gör att det pendlar mellan hopp och förtvivlan. Under tiden får jag finna ro med familj, seniorträning och ölbryggning och jag bidar min tid.