RSS

Kategoriarkiv: Diverse

Helt enkelt allt annat som inte kan sorteras in under mina kategorier. med andra ord blogginläggens soptipp. Och man kan ju fråga sig om det hamnar här om det verkligen hade behövts skrivas över huvud taget?

Jag har passerat 40 km-skylten!

Då har det äntligen blivit 2021! Jag har milt uttryckt, innerligt och starkt, längtat efter detta. Idag är det exakt 3 månader (90 dagar) kvar till den 1 april. Dagen P! Då blir jag pensionär eller friherre som jag tycker är en bättre benämning. Inga måste göra, bara det jag själv vill och känner för. Inga myndigheter som Försäkringskassan, A-kassan och arbetsförmedlingen som svingar taktpinnen och styr mitt liv. Allt detta är ett minne blott (om 90 dagar). Ända sedan min aortadissektion den 11 maj 2012 har jag längtat efter min pension och den är nu inom räckhåll.

Det är som att passera 40 km-skylten på ett maraton. Jag är nästan där men bara en liten bit till och vetskapen att man kommer i mål. De sista 195 meterna, är dagarna fram till min egentliga 65-årsdag, den 9 april. Då har jag varit Friherre i 9 dagar. Vägen fram har varit minst sagt krokig , skakig och riktigt turbulent, men jag har fixat det, genom planering, uthållighet och envishet. Resan har tagit styggt men det ligger bakom mig.

2021 kan inte på långa vägar bli lika kasst som 2020 även om pandemin kommer att under större delen av detta år ligga som en blöt filt över oss. Jag önskar alla ett underbart 2021!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 1 januari, 2021 i Diverse

 

Årskrönika 2020

Året kan sammanfattas med ett enda ord: CORONA. 2020 är året gud glömde. Detta år är för mig endast ett transportår till 2021. Då ska det äntligen bli pension.

Januari

Inför detta år hade jag inga större förhoppningar, utan gick in i 2020 helt förutsättningslöst men ändå med en positiv känsla eftersom jag var fri från jobbet (för alltid). Att detta år skulle bli året som Gud glömde visste jag inte då, inte heller att året skulle bli så totalt bortkastat.

Det glimtade till i nyhetsflödet om någon ny influensa som brutit ut i Kina, man pratade om Corona. Här i Sverige ryckte vi på axlarna och fortsatte som vanligt. För min del innebar detta ölbryggning, träning och inte minst lite bus med barnbarn. Bland annat var jag i Nolhaga och badade med Vera och Malva och tackade samtidigt min goda fysik för detta.

Det var även uppföljning av min femte hjärtablation som jag gjorde i november året innan med de klassiska ingredienserna som blodprov och långtids-EKG. Mina träningspass på Improve är milt uttryckt mycket tuffa. Det första fallet i Sverige rapporterades den 31 januari.

Februari

Startade månaden med sömnproblem som dock visade sig vara tillfälligt. Det blev en träff och ett par öl på O’Learys med äldste sonen som glatt meddelade att han skulle bli pappa. Barnbarn nr 7 var alltså under produktion.  I övrigt var det träning och ölbryggning som gällde. Vid ett tillfälle blev det dramatiskt då jag var i garaget och bryggde tillsammans med Robert. Ett galler i mäsktunnan tippade och all malt åkte rätt ut i koket. En snabb räddningsaktion där fyra pers var inblandade redde dock ut det hela och jag kunde rädda den bryggningen och ölet – The Trapped Cat Conspiracy IPA – visade sig bli en klar succé.

Det kom fler och fler nyheter om det där kinesiska coronaviruset. Flera varningssignaler kom denna månad. Flera nya fall rapporteras in i slutet av månaden. Under februari insåg jag att detta kommer att bli riktigt omfattande, men hur omfattande kunde jag ännu i min vildaste fantasi inte föreställa mig.

Mars

Nu jävlar så brakar det loss. Den 6 mars bekräftades inhemsk smitt spridning och det första dödsfallet i Corona i Sverige rapporteras den 11 mars. Under denna månad faller hela samhället Sverige sönder. Innan månaden är slut hade WHO klassat Corona eller covid 19 som det numera kallas som en pandemi. Länder stänger ner sina samhällen totalt. I Sverige införs restriktion som reseavrådan och den 29 mars trädde ett förbud mot folksamlingar och sammankomster på mer än 50 personer i offentliga tillställningar. Från och med denna månad kommer inget att vara sig likt.

Jag startade månaden med en Vasaloppsspinning. Denna månad så döptes lilla Ida (nr 6) och de andra barnbarnen svarade för ett riktigt röj i den kyrkan. Vilken underhållning. Carina och jag var inne på Hemtex och köpte varsitt tyngdtäcke. Ett av de absolut bästa köp jag har gjort och kan inte vara utan det. Tyngdtäcket är oustanding och på en vecka kunde jag sluta upp med insomningstabletter.

Hemma inleder vi en ”karantän light” vilket innebär att vi drar ner på sociala kontakter och besöker butiker sparsamt. Vi var på konsert den 5 mars på Partille Arena och lyssnade/tittade på Simple Minds. Det var väl vår sista konsert detta år. Jag hade bokat biljetter till Deep Purple, Rammstein och Harlem Globetrotters. Dessa har nu blivit flyttade till 2021 precis som alla andra evenemang. Carina slutar åka kollektivt och tar istället bil till jobbet. Under en och samma månad gick Sverige från ett normalt samhälle till ett samhälle med restriktioner och rekommendationer. En hamstringsvåg bröt ut. Helt plötsligt gapade hyllorna i matvaruaffärerna, speciellt basvaror som ris. Mer anmärkningsvärt var den hysteriska hamstringen av toalettpapper. Här insåg jag att vi får dras med detta en bit in på nästa år i bästa fall och i skrivande stund har jag tyvärr rätt. Jag var på Östra sjukhuset för att lämna blodprov och ta EKG och stället hade förvandlats till ett fort. Bara de som hade kallelse släpptes in. Utanför sjukhuset hade ett fältsjukhus byggts upp. På Improve har vi seniorer bytt ut inomhuspassen till cirkelträning utomhus och långpromenader på fredagarna.

April

Månaden inleddes med att jag blev formellt friskskriven från min senaste operation. Jag var på Ölkompaniet och hamstrade malt (just in case). Carina och jag drar ner ganska mycket på sociala kontakter. Dagen efter min födelsedag strålade Robert och jag samman i garaget för en bryggning och vi vet inte när det kans ske nästa gång. Det blev även årspremiär för att brygga öl ute på terrassen. Robert hade svetsat ihop ett stativ till mina två mottrycksfyllare och nu har jag byggt ihop den. Jag ska flaska lite mer av min öl och inte bara lägga på fat.

Coronan härjar för fulla segel och allvaret i detta har nog börjat sjunka in hos gemene man. Smitta och dödsfall har börjat skena.

Maj

Bryggning och träning fortgår. Mycket träning sker utomhus. Jag har varit nere i garaget och hämtat hem mitt bryggverk och lakkärlet och slipper därmed att jiddra med kastrulle och mäskkärl. Bryggning med Grainfather (bryggverket) går nu betydligt smidigare. För att möta sommaren, få lite skugga på terrassen och minska hettan inomhus köpte vi en pergola. En stor rackare på 4 x 3 m. Det hela var ett jättemekano. Robert hjälpte mig att köra hem det och paketet var så stort att det inte gick in i hissen. Vi fick öppna paketet och plocka in delarna en och en. Jag lyckades på egen hand montera pergolan och det var en utmaning i sig.

Jag startade upp en Facebooksida – Bryggeri Albert Leopold – uppkallat efter min Farfar. Dessutom fick jag hem 6 st specialgraverade ölglas med bryggerinamnet på. Nu har jag ett bryggerinamn (Bryggeri Albert Leopold) och ett bryggarnamn (ÖltraStefan) men jag kommer inte att starta ett kommersiellt bryggeri.

Juni

Att sommaren kommit får inte mig att jubla. Dumma svenskar tror att coronan är över för att sommaren är här och ger sig ut på badställen och trängs för fulla segel. Inget speciellt denna månad. Corona är numera vardagsmat än flash news. Jag köpte en 3D-skrivare. Pergolan visar sig vara ett bra köp, inte alls lika varmt inne i lägenheten. Annars är det träning och bryggning som gäller. Det stora glädjeskuttet var att Carina gav mig en 65-års-present i förskott. En kegerator! Dvs. en kyl med 3 tappkranar som rymmer 3 fat. Wooow! Nu blir det lite pubkänsla här hemma. Vilken lycka!

Juli

Efter diverse modifieringar är ny min motrycksfyllaranläggning färdig och invigd. Den fungerar riktigt bra och nu kommer det att bli mer flaskning. Dessutom anlände min kegerator hem som jag monterade ihop med högsta prioritet. Nu står den i vardagsrummet och brummar lite lätt och jag kan när som helst gå till den och tappa upp ett glas. 3 sorter har jag i denna invigning. Nu gäller det att brygga och se till att det finns fat att sätta in när det tar slut i en kran. Denna kegerator är min ögonsten. Annars flyter både träning och bryggning på.

Augusti

Månadens stora händelse är att mitt 7:e barnbarn föddes, den 17 augusti. Välkommen lilla Märta. Hon är dock inte medveten om det totala kaos som pågår ute i landet och ute i världen. Jag byggde även en tvätt för mina ölfat och den överträffade mina förväntningar med råge. Ett riktigt bra tillskott som gör ölhanteringens tråkiga sida – rengöring -betydligt enklare. Återigen fick jag tillbaka min gikt, denna gång värre än någonsin. Jag hade så ont att jag med största viljeansträngning kunde ta mig fram på två kryckor. Efter lite läkarkonsultation fick jag dock medicin att ta för detta och nu är problemen i det närmaste helt borta. Det där vill jag inte ha tillbaka igen. Den 27:e augusti tog jag ett covidtest eftersom jag hostat en del men det visade sig vara negativt.

Carina hade semester. Vi tillbringade en långhelg på Vann Spa i Lysekil och där fick jag äntligen för första gången på 4 år (!) bada ute. Inte nog med det, det blev ett dopp i havet, i Gullmarsfjorden närmare bestämt. Jösses vad skönt det var! Ingen trängsel. Vi var ensamma på bryggan där. 2 veckor senare hyrde vi en stuga på Lavön (Swedbanks semesterstugor för anställda). Även där fick vi en bra relax. Det var bara vår stuga och en till som var uthyrd. Ingen trängsel där heller, dock blev det inget havsbad den gången.

Den 31:e augusti upphörde min anställning på HCL och nu väntar a-kassan. Jag kan inte säga att jag gråter över att inte få jobba kvar på det företaget och även om jag inte är pensionär ännu kan jag med största säkerhet påstå att jag som nästan 64½-åring INTE kommer att få jobb i pandemins kölvatten med massarbetslöshet. Så från och med denna dag lämnar jag arbetslivet för gott med 99,9% säkerhet.

September

Jag startar september som arbetslös och skriver in mig på Arbetsförmedlingen och A-kassan. Min klocka – Garmin Forerunner920XT – har börjat fallera och det ett antal gånger. Jag pensionerar denna klocka och har nu ersatt den med Garmin Forerunner 745 som visa sig kunna en hel del saker som jag behöver för att hålla koll på hälsan. Men i ärlighetens namn tycker jag nog att min gamla 920 var mer robust och pålitlig, jag kommer att sakna den även om jag är supernöjd med min nya klocka. Jag tog även ett antikroppstest för covid denna månad, men den visade att jag inte hade några antikroppar i mig.

Ölbryggning och träning är de stående inslagen. Jag har lyckats träffa lite barnbarn. Först Milla och Teo, vi var hela gänget på Partille Arena och spelade bowling, det var riktigt kul. Dessutom fick jag träffa det yngsta tillskottet – lilla Märta – för första gången. Sådant förgyller i dessa tider.

Oktober

Den stora händelsen var lilla Märtas dop, det är väl den enda gången jag går i kyrkan vilket även blir årets andra kyrkobesök. Det får inte bli en vana, det där. Nu börjar hösten på allvar och det blir allt mörkare. Jag tränar fortfarande på Improve och vi seniorer har flyttat träningen inomhus igen. Allt går i en enda lunk. Ett par bryggningar han jag med. Jag gjorde i slutet av månaden min 75:e ölbryggning och det blev en klon av min favoritlager Grolsch. Det blev dock lite strul vid jäsningen. Styrdonet som skulle hålla kylskåpet på 12 grader slutade att funka och temperaturen sjönk i jäshinken. Det var meningen att den skulle jäsa i 7 dagar på 12 grader och sedan ytterligare några dagar på 15 grader. Som tur var så var vädret perfekt och höll sig under denna tid på mellan 10 och 15 grader, så jag ställde ut jäshinken ute i uterummet och det jäste som det skulle. Vi var uppe i Österstad och hälsade på Svåger med familj och hade det riktigt trevligt, det var första gången detta år som vi sågs. Jävla covid. Annars en ganska händelselös månad.

November

Restriktionerna börja åter att skärpas och som vanligt skiter folk i det. Jag vaccinerade mig mot den ”vanliga” säsongsinfluensan utan några kännbara biverkningar. Björns födelsedagskalas i slutet av oktober fick ställas in på grund av coronan. Hans lillasyster Ida fyllde 1 år denna månad och endast Carina och jag var där och då firade vi också Björn. Det är väl den enda gången jag har fått närkontakt med mina barnbarn denna höst med två undantag. Mitt yngsta barnbarn Märta och lite bowling med Milla och Teo. Helgen innan var Robert och jag i garaget och bryggde öl för första gången sedan 10 april. Vi passade på att brygga ordentligt, 2 bryggningar på lördag och en bryggning på söndag. Vi visste ju inte när vi kan åka dit nästa gång. Samtidigt hade vi ölprovning av en massa olika sorter Robert hade handlat in på systemet. När helgen var slut hade jag drygt 70 liter öl i jäshinkarna. I övrigt utmärkte sig november som en osedvanligt trist och gråmulen månad. Jag tränade mycket på Improve.

December

December blev lika grå och trist som november med några fjuttiga soltimmar. Den 22 december var det lika varm/kallt i Stockholm som på Mallorca. Jag körde ett race med julstädning av lägenheten den helgen Carina jobbade. December är bara en ren transportmånad till nyår. Jag gjorde ett nytt covid-test sedan det visat sig att yngste sonen Niklas och hans fru testat positivt. Mikaels yngsta dotter, Malva, hade också visat symptom men det visade sig vara negativt. Ökad spridning av viruset samt nya mutationer gör att coronan lägger sig som en blöt filt över oss och detta börjar påverka mig själv också. Jag gjorde en bryggning till, en Punk IPA, som Robert bryggde i garaget och därmed har jag öl till alla tre tappkranar i min kegerator. Ölet jag bryggde på söndagen hade jag delat upp i två hinkar och tillsatt olika jäst för att känna skillnad på dessa. Grundtanken var att jag skulle lägga dessa två fat på burk. Robert skulle hyra en burkningsmaskin men det sate coronan stopp för och vi flyttar detta event till början av januari istället. Även denna månad kör jag hårt på Improve. En milstolpe denna månad var att den 22 december hade jag exakt 100 dagar kvar tills jag blir friherre (pensionär). Jag längtar så innerligt efter detta.

Bortser jag från coronan så har 2020 för mig endast varit ett transportår till 2021 då pensionen kickar in och jag är himla glad att detta år är över. Då jag skriver nästa krönika är jag totalt fri.

Min förutsägelse för 2021 är att corona-smittan fortsätter och kommer att hålla världen och även Sverige i ett fast grepp. Restriktioner kommer att finnas kvar första halvåret 2021 och i min glaskula ser jag att om vaccineringarna kan genomföras som normalt första halvåret 2021, skulle vi kanske kunna hitta någon form av normalt tillstånd någon gång under hösten 2021 beroende hur dumt folk beter sig, då kommer trots allt inte allt vara som förr. Vi kommer då att ha det ”nya normala”. Vi har facit vid nästa årsskifte.

 

Ett händelserikt datum

Den 1 september är ett datum då stora och avgörande saker inträffar. Det är väl mest känt som att andra världskriget brakade loss i Europa (kineser och amerikanare har ju andra datum för starten av ww2). Men det är inte datum som just nu är intressant för mig, det är helt andra saker.

Först och främst. Den 1 september är Carins och min bröllopsdag. Det har nu gått 8 år sedan vi vigdes i Nösslinge, vid den stora stenen på Eva och Nissen tomt med sjön som inramning. 8 år! Tiden har sprungit iväg och det har milt uttryckt hänt en jäkla massa under dessa år och alla händelser har för varje år gjort våra band starkare och starkare. Hur som helst har vi haft ett lugnt firande av vårat gummibröllop. Vi gjorde det enkelt för oss och gick över till John Scotts, där det inte var någon trängsel och för att vi egentligen inte orkade några större utsvävningar. Och ikväll kunde jag för första gången på en vecka våga mig på att dricka en öl. Ja! Ni läste rätt. Jag har inte tagit en, säger en enda droppe öl sedan förra tisdagen! Visst är jag väl en ”dutti ponke”? Sedan säger det ju sig själv att man ska inte hinka öl när man har njursten, förstoppning och käkar morfintabletter. Trots att det nu var en industrilager som åkte ner till maten så var det en fröjd att få lite vettig dryck i sig igen. Jag kan ju avslöja att en jäshink med 23 liter West Coast IPA står i utekylen på kallkrasch. Hur som helst hade vi det väldet trevligt och vi kunde slappna av lite. Som en liten extra överraskning hängde det lite blommor från Interflora på dörren när vi kom hem från restaurangen. Blommor är Hon milt uttryckt verkligen värd.

Dock blev det smolk i bägaren denna dag. Igår var det min sista dag som anställd på HCL vilket innebär att jag idag ren formellt och officiellt är arbetslös och det först jag har fått göra är att skriva in mig på arbetsförmedlingen och a-kassan. Nu väntar sannolikt 7 månader av lite byråkratiskt krångel och Saurons vakande öga innan jag kan glida i mål som pensionär. Att som 64½-åring hitta ett jobb med tanke på situationen ute i samhället betraktar jag som utsiktslöst och ju mer tiden går, desto mer minskar den chansen. Som jag ser det så är allt jidder över om 7 månader och jag kan glömma allt sådant. Detta är inte bra för min hjärntrötthet. Nu har jag tillbringat stora delar av dagen med att fylla i massa formulär med data om mig själv, mina meriter och erfarenheter etc, etc. Bara det gjorde mig urtrött. Nu är det bara att börja spela spelet. Jag ska köra lite webinars och jag har börjat titta på jobb och jag ska i ärlighetens namn säga att det ser inte bra ut. Tidrapporternas tid har börjat.

 
1 kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Hjärntrötthet, Jobb, Vardag

 

Gikt, njursten, förstoppning och salta bad.

Utan att gnälla kan jag lugnt påstå att den senaste 1½ veckan har varit mer eller mindre ett rent helvete (med betoning på mer). Det började med att jag åkte på en ny giktattack. Denna gång var jag dock lite bättre förberedd för jag hade en omgång kortisontabletter kvar som jag genast började knapra på och väldigt snart släppte det där. Under tiden hade jag kontaktat vårdcentralen (den nya jag är listad på – mycket bra) och fick nu en ny medicin utskriven, Alupurinol. Den ska jag fortsättningsvis äta under resten av mitt liv. Den sänker utsöndringen av urinsyra (som bildar giktkristaller) och ska radikalt minska risken för nya skov. Dock måste jag låta giktanfallet värka ut innan jag startar. Som tur var så hade det redan klingat av.

I och med giktens avklingande kunde Carina och jag åka iväg till Vann Spa och Hotell i Lysekil över helgen, det var nära vi fick ställa in den. Det var ett trevligt ställe. Inte mer, två övernattningar räcker gott och väl. En stor besvikelse var maten. Restaurangen ville ge sken av att vara i den högre divisionen men så var det inte maten var medioker och även menyn. Något som inte motiverade deras höga priser. Frukosten var modell omfattande men egentligen ganska ordinär. Jag fick lite känsla att här hade man satt lite läppstift på grisen. I övrigt var anläggningen väldigt bra. En riktigt positiv överraskning var fotpeeling med fiskar. Vi fick sätta ner fötterna i ett kar där det simmade en jädrans masa Gurra Ruffa-fiskar. Det gick på fötterna direkt. Dessa fiska har inga tänder, de gick på hela foten och nafsade av hudförhårdnader och det det sög fast och sedan släppte, ungefär som en koppning. Först kittlade det lite grann och sedan surrade det. Riktigt coolt! Efteråt hade vi riktigt lena och mjuka fötter. Det där kommer jag att göra flera gånger.

Men den riktigt stora behållningen var att få bada. För första gången på 4 år kunde jag dyka ner i Gullmarsfjorden. Det var en helt enastående känsla att få göra det igen. Jag badade länge (Carina också). Testa lite crawl och tekniken satt fortfarande kvar hyfsat bra (tyckte jag). Det blev morgondopp också. Badandet i havet gjorde nog hela sommaren för mig. Coronan hanterades mycket bra där och folk höll verkligen avstånd. När vi badae i havet var vi i princip ensamma, ingen trängsel där, inte. Så den biten skötte Vann riktigt bra.

Väl hemma igen fick jag nya smärtor. På vårdcentralen konstaterades det att jag hade fått njursten (igen). En olycka kommer sälla ensam heter det ju. Eftersom jag äter Waran får jag INTE använda Voltaren (Diklofenak), vilket jag faktiskt inte vetat om tidigare. Smärtan var i den riktigt höga divisionen och den gick inte i skov utan var mer permanent. Tisdag, onsdag förra veckan var riktiga helvetesdagar som resulterade att jag fick smärtstillande i form av Ketogan (morfin) utskrivet. Ketogenet kunde hålla det den värsta smärtan borta men när stötarna sedan kom kunde den inte hålla emot. Då var det bara att bita ihop. Som grädde på moset hade jag också ådragit mig tidernas förstoppning. Att göra en nr 2 gick helt enkelt inte, det lyckades jag med igår och då hade jag inte öppnat bakluckan sedan måndag förra veckan också detta med smärtor som följd. Laxermedel. minilavemang inget hjälpte. Vi övervägde väldigt starkt att dra upp till akuten efter överläggningar med 1177. Inget jag var intresserad av. Det var som värst i lördags, ingen hit att åka till akuten på en lördag. Efter lite konfererande kom vi fram till att jag skulle hålla ut till måndagen (igår) och gå till vårdcentralen. Till saken hör också att jag hade varit nere på vårdcentralen i torsdags och tagit ett covid-19-test eftersom jag hade hostat en del, känt mig ganska hängig med lätt feber och lätt frossa. Provet visade sig dock vara negativt (puh) men medans jag väntade på resultatet, som kom igår, skulle jag betraktas som smittsam. Då ville jag inte till akuten, där jag verkligen kunde åka på covid19. Natten till måndagen lättade förstoppningen och på måndagen kunde jag göra mig av med en del maginnehåll. Allt laxerande jag hade stoppat i mig hade gjort sitt jobb. Idag känns det bättre men jag har nog inte riktigt fått ut allt men det mesta. Så nej! Veckan har inte varit bra.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Gnäll, Hälsa, Hemma

 

Tittut!

Här har jag inte skrivit på länge! Har jag blivit lat? Eller har jag tröttnat på att skriva? Eller har jag inget att skriva om? Skulle väl tro att det har varit en mix av detta i dessa covid19-tider. Dock har det hänt lite saker ändå. Så jag får väl ge en liten resumé.

Previously on the Ultrastefan blogg:

Tränat har jag gjort och det utav bara hel-e. Cage, cykel och med seniorerna. På den fronten har det varit full rulle, fram tills för två veckor sedan. Då vaknade jag av att det värkte satan i vänster fot och att den hade svullnat upp. Det blev till att plocka fram kryckorna. Jag har haft detta 2 gånger förut och då hade muppen till läkare fått för sig att jag hade hälsporre och som jag då sade till honom: ”senast jag kollade satt inte min häl på ovansidan foten”. Det blev voltaren och en remiss till röntgen som resulterade i remissvaret att jag skulle prova fotinlägg (som jag har använt de senaste 2 decennierna). Nu har jag bytt vårdcentral och skillnaden är brutal (åt det positiva hållet). Läkaren där konstaterade att jag hade fått gikt. Ett blodprovid visade riktigt höga värden av urater. När det var som värst kunde jag med yttersta vilja ta mig framåt på två kryckor med nöd och näppe. Det tog mig 10 minuter att ta mig ner för trappan för övervåning till undervåning, vilket medförde att jag helt enkelt fick ta en uppehållsplats under dagen. Det blev soffan och ett lass med kuddar framför TV:n och seriemaraton på Netflix och Prime Video. När jag fick behandling med kortison släppte det på en halvdag. Nu, efter ca 2 veckor är jag OK i foten. Fortfarande lite öm här och var men det beror nog mest på att jag haft foten i konstiga poser för att underlätta smärtan och att det då har tryckt på vissa ställen. Kan inte härröra denna ömhet till gikten. Hur som helst måste jag lägga om kost lite för att undvika detta framöver. Minska proteinintaget som enligt läkaren innefattar att skippa rött kött och alkohol. No way! Det jag däremot kommer att göra är att minska proteinintaget (läs äta mindre portioner) i form av kvarg och kött, väldigt mycket kvarg när jag tänker efter. Jag har de facto ätit extremt mycket proteiner under juni månad på grund av alla min träning. Öl också, ja! Men inte så mycket många kan förledas att tro. Det har varit absolut max 1- 2 33 cl glas per dag och inte ens alla dagar. Under dessa två gikt-veckor har det inte varit något. Nu tar jag betydligt lägre portioner. Jag dricker även äppelcidervinäger som ska hålla nere utsöndringen av urinämnen. Äppelcidervinägern har dessutom gett andra bieffekter som att mitt mat och sötsug har minskat, bland annat. Detta har jag märkt på vikten.

Och då var vi inne på öl. Jag har under tiden som gått byggt en mottrycksfyllare (Robert svetsade stativet åt mig). Detta stativ gör att jag nu kan fylla färdigkolsyrat öl på flaska. Något jag har dragit mig för eftersom det är ett helt företag att göra detta hemma. Förvisso finns en bra fyllare i garaget men för mig blir det ett lika stort företag då jag ska släpa ner fat och tomflaskor dit. Efter lite provfyllningar och mindre justeringar är det nu klart och det har helt plötsligt blivit mycket bättre och enklare att fylla flaskor. För mig har det alltid varit tappning från fat som gäller nu kan jag göra båda delarna. Det känns lite trist när vänner ber om att få ett litet varuprov och jag inte har på flaska, nu är detta åtgärdat. Dessutom kan jag också lägga lite tid på etiketter. Flaskorna tvättas genom att köra de i diskmaskinen. Hela stativet är monterat på en träskiva, där har jag även monterat en så kallad Griffo som är en kapsyleringsmaskin av bänkmodell som är fast skruvad. Den är grymt bra. Allt detta ger mig friare händer och jag kan fylla två flaskor samtidigt. En kanonlösning! För ändamålet har jag köpt 3 lådor med så kallade SM-flaskor (godkända för SM i ölbryggning) och som ryms i röda drickabackar och kan staplas.

Mitt mottrycksfyllarstativ

På fatsidan blev det ett extremt lyft. Min älskade Fru gav mig en 65-års-present (272 dagar för tidigt) i form av en kegerator. En kegerator är en kyl som har inbyggt tapptorn för öl med tre kranar. Denna kegerator rymmer tre fat och nu har jag bryggt som en galning. Nu innehåller kegeratorn 3 olika öl; mitt lättöl Lätta Virket (2,9 %), Summit APA (4,7 %) och The Trapped Cat Conspiray IPA (6,2 %), se bilden nedan. Vilken jä-a pub-känsla jag helt plötsligt har fått! Nu har jag totalt ca 60 liter öl i den kegeratorn! Den är grym! Innan hade jag faten i kylen i uterummet och varje gång vi skulle ha ett glas fick jag ta mig ut i snöfall, regn och hård vind för att tappa upp två glas. Dessutom var det rena skatboet av tunna partyslangar med kranar. Det gällde att ta rätt. Detta fyllde kylskåpet och jag kunde inte brygga mer eftersom det var upptaget av färdiga fat och det fanns ingen plats till att kallkrascha jäshinkar och kolsyra fat. Problem solved!

De tre premiärölen.
Kegeratorn med innehållande fat.

Med dessa två tillskott ska jag nu kunna brygga utan att ha ölbrist hemma, jag har ökat min tillverkningskapacitet med andra ord. Kanske inte något jag kommer att utnyttja stenhårt men det ger mig alternativ om jag så vill. Nästa bryggning ska bli en batch som helt och hållet ska hamna på flaska. Just nu knådar jag på ett recept och tanken är att jag ska förfina detta genom ett par bryggningar för att eventuellt kunna lämna in detta recept som ett bidrag till SM i Hembryggning 2021.

Allt detta bryggande har jag gjort på mitt bryggverk (Grainfather) som jag tillfälligt tagit hem från garaget. Det är klart enklare att brygga på det istället för att rota fram kastruller bryggkärl etc (vilket också är ett himla företag). Nu gör jag alla moment i Grainfathern, så enkelt. När Robert och jag kan brygga tillsammans, tar jag tillbaka bryggverket till garaget. Förvisso kan jag stå där själv (vilket jag har gjort) men det är inte lika roligt som när Robert och jag brygger tillsammans. I och med dessa lösningar så kan jag faktiskt utöka bryggningskapaciteten (om jag vill) något och jag har också nått den bortre gränsen för hur mycket jag kan brygga och förvara hemmavid. Dock har jag inte för avsikt att gå bortom den gränsen, i alla fall så länge vi bor i en lägenhet. Nu har jag också möjlighet att sälja några flaskor till den som önskar (jag har fått den frågan ett antal gånger). Nu kan jag mer och mer inrikta mig på att förfina det öl jag brygger i form av att prova olika ingredienser, vattenbehandlingar etc. Det var dit jag ville komma.

Kommande projekt, förutom att knåda till ett nytt recept, är att förenkla hanteringen här hemma. Bland annat finurlar Robert och jag på ett bygga en ny fattvätt. Den vi har funkar förvisso men den har begränsningar i hantering vilket gör den lite omständlig att jobba med då man ska tvätta fat och sedan desinficera faten. Jag funderar även på att bygga en motströmskylare, en sådan kyler kokande vört ner till 20 gradersstrecket på 10-15 min. Ett annat ”projekt” är att göra en genomföring i kylskåpsväggen så jag kan ansluta ett fat som står där inne för kolsyrning direkt till mottrycksfyllarstativet på utsidan och flaska utan att behöva ta ut det, en slags snabbkoppling. Underlättar en hel del.

Till min hjälp har jag även haft en 3D-skrivare som jag köpte billigt från Kjell & Co. Jag håller nu på att lära mig denna spännande teknik. Nu har jag printat lite nyttiga småprylar som en hållare till en sodastreamtub som jag skruvat fast på träskivan med mottrycksfyllarstativet, några dörrstopp och dammskydd till glaslocket på våra bryggverk. Även en hållare till en parasollfot så att jag han montera vår Gardena trädgårdsdusch. En ganska ”handy” sak det där. Dock är begränsningen att jag inte kan skriva ut objekt större än 12 x 12 x 12 cm, fast just nu räcker det ganska långt.

Flera i min omgivning har föreslagit att jag skulle starta ett mikrobryggeri. Robert och jag har också haft lite funderingar på detta. Mer än så har det inte blivit, Vi tycker att ölbryggning är riktigt roligt och kreativt. Är det nu så att vi skulle starta upp ett bryggeri kräver det en hel del. Vi måste starta ett bolag och investera en hel del i lokal, utrustning med större kapacitet. Vi snackar om ganska mycket pengar. Konkurrensen bland mikrobryggerierna är stor och marknaden kan sägas vara mycket mättad. Vi måste dessutom lägga mycket krut på marknadsföring och brygga så pass mycket att vi kan sälja via systembolaget. Att ta sig in där är ett nålsöga. Vidare krävs det bokföring, tillstånd etc. Då har allt detta gått från en hobby till ett jobb. Det steget kommer jag inte att orka med min hjärntrötthet och då kommer det inte att bli så roligt heller. Vi måste brygga/sälja så mycket att vi kan ta ut lön utöver alla investeringar. Inte realistiskt. Jag brygger för husbehov och kanske jag kan sälja någon enstaka flaska någon gång eller att vi brygger till en större fest, dock inget jag prioriterar. Vi har faktiskt fått erbjudande om det med det blev inget eftersom de skulle ha den festen inom närtid och vi hade helt enkelt inte hunnit göra det klart. Dessutom hade vi inte räknat på kostnader för malt, humle, flaskor etc.

Icke förty, man ska aldrig säga aldrig. Jag har startat upp ett bryggeri men på pappret. Bryggeri Albert Leopold. Albert Leopold var min farfar och han var sjökapten. Det var han som tog namnet Manning under sin utbildning. Man gjorde så på den tiden om flera hade samma efternamn vilket skedde där. Man kunde inte ha tre stycke Andreasson. Tyvärr dog han i TBC i augusti 1917. Min far och Roberts farfar föddes i november 1917, så vare sig min far och jag fick uppleva Albert Leopold och Robert fick inte uppleva sin farfar som dog 1972 då jag var 16 år gammal. Det finns alltså en röd tråd i mitt bryggerinamn. Detta blir mitt sätt att hedra både farfar och min far. Dock har jag skapat en Facebooksida med namnet Bryggeri Albert Leopold och där kan ni följa mina bryggeriaktiviteter. Den är en öppen sida. Jag har till och med fixat fram några ölglas med bryggerinamnet ingraverat. Skulle det nu braka iväg med ett mer kommersiellt bryggeri så finns en viss grund lagd.

Min Farfar Albert Leopold och min Farmor Fredrika

Tja, det är väl vad som har hänt under min bloggfrånvaro och det som sinkat mig är min hjärntrötthet. Efter en timma är jag jättetrött och måste pausa, antingen några timmar eller till dagen efter, för att inte prata om efter en bryggning. Nu har jag snackat mycket öl men jag har inte och kommer inte glömma bort träningen heller. Dessutom har jag en hel del att göra på den sociala fronten i form av barn och barnbarn, denna skara kommer att utökas från 6 vildingar till 7 om några veckor. Inte undra på att jag har haft dåligt med tid till att blogga, bara så ni vet. Det är ett hektiskt liv att bli pensionär (trots att det är 250 dagar dit). Stay tuned.

 

Den inkompetenta Folkhälsomyndigheten

Ny månad! Juni! Nu träder vi in i sommaren och det med stil. Vi har efter en grå, regnig och blåsig vår (?) haft ett kanonväder. Äntligen har jag fått röja med barnbarn (utomhus). Annars börjar livet lägga sig på en normal och därmed acceptabel nivå. Jag tränar på Improve, antingen med mer heltäckande klädsel eller utomhus i dessa corona-tider. Efteråt är det raka spåret hem till duschen och helkroppstvätt med tvål och varmt vatten. I övrigt undviker jag all form av kontakt. Besöker vi affärer sker detta vid öppningsdags då folkmängden är liten.

Av någon underlig anledning får många för sig att eftersom vädret blivit bättre så är det mindre smittrisk. Hur i helvete kan folk bli så dumma!!?? Man trängs på krogar, i parker och nu har detta med social distansering mer eller mindre upphört. Det är en gigantisk nonchalans och ett stort hån mot de som befinner sig i riskgrupper och de som jobbar inom vården. Grunden till detta kravlösa beteende är lagd av folkhälsomyndigheten som helt uppenbart misslyckats med sin så kallade strategi och orsakat så många dödsfall i Sverige. Kommuner och regioner som medvetet struntat i lagen om att hålla beredskapslager och nu står regionerna i allmänhet och äldrevården i synnerhet med byxorna nere. Jag följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer trots att jag inte godtar deras kravlösa strategi. De har uppvisat all förmåga att inte ställa krav i dessa tider. Våra grannländer har stängt ner och öppnar nu upp igen, utom för svenskar. Med andra ord så kan nu turister välla in i Sverige, Var finns logiken?

Coronan kommer inte att försvinna någonsin, den kommer i fortsättningen finnas kvar i vårat samhälle, precis som HIV. Dock kommer det i framtiden att finnas bot och behandling i form av piller och vaccin. Coronan kommer då att ersättas av ett annat virus baserat på någon fladdermus som skiter på en kinesisk djurmarknad med den kinesiska kommunistdiktaturens goda minne. När ska det fredsskadade och naiva Sverige inse detta? Troligtvis aldrig, så länge denna mentalitet att skita i rekommendationer och trängas på allmänna ställen och skita i vårdpersonal som jobbar livet ur sig för att ta hand alla som insjuknat. Ni som gör detta! Kom inte och gnäll och ynka er om ni blir smittade!

Det kommer att dröja många år innan samhället har hämtat sig helt. Jag tror att det kommer att ta minst fem år och att det aldrig kommer att bli som förr. Detta virus kommer på något vis att påverka vårat sätt att leva och förhålla oss framöver. Ungefär som 9/11 har påverkat USA. Det är vad jag tror. Kanske lär det oss att inte ta allt för givet igen. Det kommer även att ta tid för att åter bygga upp förtroendet för myndigheter igen, i synnerhet Folkhälsomyndigheten som genom sin nonchalans har orsakat så många döda här i Sverige. Min vädjan är att: lär er av misstagen och agera efter det. Då nästa pandemi kommer (det kommer att hända) ska det inte finnas tomma beredskapslager och tafatta handlingsplaner. Jag hoppas verkligen detta, men har svårt att tro det. När nästa fladdermus skiter ner sig i Kina står vi där igen med byxorna nere. Suck!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 1 juni, 2020 i Åsikter, Diverse

 

Pergolan är monterad

Hej igen! Från att ha varit en flitig bloggare är det numera tunnsått med inlägg. Inte för att det har varit händelselöst, tvärtom på den punkten, men jag har helt enkelt inte haft ro till att skriva. Det ska uppdateras här, på Facebook och fan vete vart mer. Jag vill inte bli ett online-offer och bli som dessa zombies som hela tiden går med näsan i mobilen. Jag har till och med sett folk på löpband i gymmet gå och titta i mobilen. Jag kan inte förstå det och jag vill inte förstå det, totalt hål i huvudet.

Vad har hänt då, i grova drag? Det stora är att jag fick till en lösning på terrassen med skugga och ingen direktsol in i vardagsrumsfönstren i form av en pergola med in/utdragbart tak. En rejäl tingest med konstruktion av stålbalkar som står stabilt och kan ta vind, även när taket är utdraget, den mäter 3 x 4 m. Det som avgjorde det hela var att den långa balken var delad i två delar och inte en enda lång 4-metare. Det var ett jävla meck att få upp det till terrassen. Robert hjälpte mig att hämta kollit på Bauhaus, paketet var 304 cm långt och gick inte in i hissen. Vi fick helt enkelt öppna det utanför hissen och bära in balkarna en och en i hissen och vi kunde sedan vika ihop kartongen och också få med den upp. Nästa steg var att montera detta mekano också det var ett jävla meck. Toppramen var enkel men att få upp den på 2,3 meter höga pelare var desto värre. Jag kom dock på ett sätt att kunna fixa det själv som också lyckades efter visst besvär. Det ultimata är ändå att vara två, gärna tre, personer för detta. Nu står den där i alla fall. Det enda som återstår är att bulta fast det hela i terrassgolvet. Jag har köpt några franska träskruv för ändamålet.När det sluta blåsa så mycket blir det ett ölkok under pergolataket.

Nästa projekt är att tvätta terrassen med högtryckstvätten och fixa i ordning utebordet. Det behöver slipas och oljas in igen. Dessutom ska skruvar dras åt eftersom bordet har blivit mycket rangligt. Vädret är i och för sig bra. Men det blåser ganska mycket och just nu är det en rå och kall vind, något jag kände när jag monterade pergolan. Jag var ganska frusen när jag var klar med det. Hur som helst kommer det att bli lite drägligare under nästa värmebölja.

Annars då? Jag har bytt vårdcentral. Det öppnade en ny vårdcentral i det nybyggda höghuset på Kyrktorget. Jag gick dit direkt och listade mig. Det finns inte en chans i universum att de skulle vara sämre än min gamla vårdcentral – Närhälsan på kyrktorget. Inte en chans. Förhoppningsvis ska jag inte ha så mycket anledning att springa där nu när jag har fått ordning på det mesta i hälsoväg. Endast hjärntrötthet och tinnitus återstår, fast det får jag nog leva med under återstående tid på den här planeten.

Tränat har jag också gjort, tyvärr inte med samma intensitet och inomhusträningen har mer eller mindre avstannat sedan slutet av mars på grund av Coronan. Jag höll mig därifrån avsiktligt ett tag. De gångerna jag var där var jag den enda som bar handskar under passet. Även om det står en massa spritflaskor framme tycker jag nog att det har tagits för lätt på detta av vissa som tränade där. Men jag har ändå tränat med seniorerna, fast utomhus. Vi har kört cirkelträning utanför arenan i blåst, regn och hagel på tisdagar, på fredagar har vi varit ute och gått, framför allt har vi utforskat Paradiset i Partille. Mycket backar och trappor där, rejäla sådana, detta växlat med lite gymnastiska övningar då vi stannat till. Turerna har legat på 4-5 kilometer.

Annars har det varit lugnt i dessa Coronatider. Jag har distanserat mig socialt men inte helt och hållet. Vi har varit ute och handlat och vi har sett till att vara på diverse ställen då affärerna öppnar, då det är minst med folk. Det har gått bra. Tyvärr tror jag nog att detta Coronavirus har kommit för att stanna och vi får helt enkelt leva med detta i framtiden. Samhället kommer inte att vara i normala gängor förrän om tidigast två till tre år, både när det gäller beteende av gemene man och ekonomiskt. Det sistnämnda kommer nog att ta ännu längre tid att få balans i. Mest irriterar jag mig på folk som endast bryr sig om när de kan ge sig ut att resa. Men hallå! Det pågår en pandemi och det är bara att hacka i sig! Ger man sig ut och reser trots avrådan får man i så fall se till att ha en buffert så att man kan bekosta en eventuell hemresa själv om länder stänger ner (det lär ju komma en andra våg) och då kan man inte sitta och yla att UD ska plocka hem alla muppar som vägrar fatta hur saker ligger till. Det är bara att anpassa sig.

 

Ölarbete, terrassplanering och träning

För fem dagar sedan, i måndags, stod jag på terrassen och bryggde öl. En IPA som jag döpte till Summerburst. I förrgår torrhumlade jag genom att lyfta på locket och hälla i 110 gram Pilgrimshumle samt citronmeliss. Melissen kom från tre krukor som jag klippte upp i mindre bitar. Samtidigt hade jag kokat upp en trekvarts liter vatten. När det kokat upp stängde jag av plattan och hällde i melissen och sedan fick de stå och svalna till temperaturen var under 30 grader. Då hällde jag även ner detta i jäshinken (tillsammans med humlen). Nu börjar den bli klar för kallkrasch, kanske imorgon eller övermorgon.

Som jag skrev i måndags hade jag funderingar på att lösa detta med skugga på terrassen och få på det direkta solflödet rakt genom fönstren som då gör lägenheten till en bastu. Det jag har fastnat för är en pergola som jag kan skruva fast i däcket av kompositträ. Vilket gör den väldigt vindtålig. Den har ett tak som kan rullas ut över pergolan och sedan tillbaka, detta tak kan jag fästa med några mindre band. Det bästa är att måtten för de stället jag vill ha den på passar perfekt, jag kan till och med förankra hela ställningen i räcket och jag behöver inte borra ett enda hål i fasaden. En hake. Pergolan är 4 meter bred och 3 meter djup. Om den levereras med 3 respektive 4 meter långa balkar kommer det att bli hart när omöjligt att få upp dessa till lägenheten. Jag har ställt en fråga om detta till tillverkaren. Hur kollit är utformat vid leverans och jag lär nog höra av dem under kommande vecka. Om det skulle funka kommer det att vara guld värt och vi kommer att kunna nyttja terrassen på ett helt annat sätt. Håll tummarna.

Träningen under veckan har tagit lite fart igen. Jag har avverkat ett anta stavgångspass som gått riktigt bra. Det längsta blev min gamla standardlöprunda – Humlebadet tur och retur. 11,2 km. Inga problem alls. Dessutom drog jag in på Improve i morse och körde ett entimmas cage-pass. Riktigt kul att vara på’t igen. Jag har kört andra pass, men utomhus. Det hela verkar lovande.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 april, 2020 i Diverse, Hemma, Prylar, Träning

 

Bryggardag

Bra väder idag också. Dagens höjdpunkt blir ju naturligtvis en bryggning på terrassen. Snabbt som attan hade jag totat ihop ett recept igår kväll. Det blir en Summerburst IPA med Pilgrimhumle och citronmeliss som ska blir lite mer beskt. Tanken är att det ska bli ett friskt öl att svepa under varma sommardagar. Under dagen har jag stått därute och kokat och haft mig samtidigt som jag lyssnat på en ljudbok (om Tage Erlander) och naturligtvis tagit mig en bryggaröl också. Efter några timmar hade jag 11 liter öl i jäshinken som jag pitchade med jäst – Belle Sasion. Jag hade förvisso tänkt att fixa lite med fatrengörning och flaskning men det får anstå till imorgon. Nu står resultatet av min 64:e bryggning på jäsning.

Under bryggningen funderar jag på en lösning på ett av mina problem. Att få skugga på terrassen och avskärma direkt solflöde in i vardagsrummet. Jag ville sätta upp en markis men det är ett big no-no från hyresvärden. Inget borrande i fasaden, vilket jag i och för sig kan köpa. Dessutom måste detta solskydd eller vad jag ska kalla det stå pall för vind. Det är ganska marigt att hitta nå’t som funkar.

På sena eftermiddagen var jag dessutom nere på Partille rehab för att köra lite mediyoga för första gången med syfte att minska min inneboende stress och också mildra min tinnitus. Det är lite för tidigt att efter en gång säga något om det men negativ är jag inte. Jag måste nog ge det några gånger till.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 april, 2020 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Hemma, Vardag

 

Till Paradiset

Det var verligen ett kanonväder idag, det är jag inte van vid. Carina och jag fixade till lite käk och kaffe på termos som vi skickade ner i en ryggsäck. Därefter gav vi oss av på en liten pickninck. Vi gick bort till Paradiset, ett villa- och skogsområde i Partille. Först kom vi till Himlastegen, en trappa på 90 steg som tar oss upp på åsen och in i Paradiset, bokstavligen talat. Där villaområdet slutar börjar en vandringsled som vi slog in på. Vi drog upp till Surketjärnen där vi parkerade och avnjöt medhavd mat och kaffe. En riktigt rogivande stund, där satt vi säkert i en timma och bara njöt. Den stunden fanns inga bekymmer, inget coronavirus, inget skitväder. Bara lugn och harmoni. Något som väl behövs i dessa tider och ger lite hopp om bättre tider, mer sådant. Det ska tydligen bli bra väder i veckan. Kanske en bryggning skulle vara på plats.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 april, 2020 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Träning