RSS

Kategoriarkiv: Diverse

Helt enkelt allt annat som inte kan sorteras in under mina kategorier. med andra ord blogginläggens soptipp. Och man kan ju fråga sig om det hamnar här om det verkligen hade behövts skrivas över huvud taget?

Ett tappert försök

I går var vi på John Scott lite snabbt improviserat där vi åt och drack öl (en hel del öl). Jättetrevligt hade vi (som vanligt där). Tyvärr påverkade detta dagens händelser lite väl mycket. Jag hade bestämt mig för att ge mig ut och springa, vilket jag gjorde. Nästan omgående insåg jag att det var inget bra tilltag. Idiotsegt från start (ja, jag får skylla mig själv). Det kändes i hela kroppen och jag kände mest att detta skulle ta slut. Så det hela resulterade att jag kortade ner min planerade Kåhögsrunda på 6,3 km till ynka 5 km. Ansträngningsmässigt låg jag på borg 18-19 och det gick otroligt segt. Så detta med att åter kunna segla ner under 8-minuters-tempo var bara att slå ur hågen. Men! Jag kom ut! Vädret var bra (till skillnaden från igår). Och sist men inte minst, så försökte jag, det får jag i alla fall vara nöjd med.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 september, 2017 i Diverse, Träning

 

Hos muskelarkeologen

Åter igen en halvkass natt med en icke 100-procentig CPAP men för den sakens skull är jag inte helt yrvaken även om jag klev upp onormalt tidigt idag, vid 7:15-tiden. På schemat idag står ett besök hos min superduktiga sjukgymnast. Ja, hon är riktigt grym på att hitta och se saker. Jag går hos henne för att råda bot på min snedbelastning i benen. Hon kunde idag även identifiera mitt vobblande vänstra knä som min cykelkompis Kenneth har beklagat sig över under 4 års pendelcykling.

Jag utsattes för de mest konstiga övningar för detta ändamål. Hon placerade mig i vissa positioner där jag skulle hålla andan, böja benet på ett visst sätt.osv. Och se! Där under allt späck hittade jag muskler som jag aldrig (tror jag) varit medveten om. Hon vill ju inte bara göra en punktinsats utan ser till hela rörelsekedjan i kroppen. Det var inte svårt för mig att se sambandet med löpning, fotisättning och allt det där när jag gjorde dessa övningar. Helt fantastiskt att under allt detta späck hitta dessa små, men icke betydelselösa muskler. Nu har jag en verktygslåda att börja med. Inte illa.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 september, 2017 i Diverse, Rehab & skador, Träning

 

Mentala fantomsmärtor?

Igår var Carina och jag ute och gick på det milt uttryckt kuperade motionsspåret i Bergsjön. Dessa 2,3 kilometer går man banne mig inte runt utan att få puls och bli svettig. Ett varv räckte gott och väl. Idag var jag ute och försökte mig på en Kåhögsrunda. Det krävdes trots allt att jag måste övervinna en mental barriär, vilket jag dock lyckades med. Själva springandet i sig var ju inga problem, men det går bedrövligt långsamt 8:10 per kilometer, men runt kom jag. Just nu är det viktigare att övervinna mentala trösklar än att snitta kilometertiden. Icke förty så stör det lite ändå. Lite senare kom jag att tänka på att min kolesterolsänkande medicin – Ezetrol – kan ha ett finger med i spelet. En av biverkningar är bland annat förlust av muskelmassa och muskelstelhet. När jag skärskådar min träningsdag bok och blickar igenom mina pass denna sommar (som jag i princip kan räkna på mina fem fingrar), så kan jag se att denna temposänkning inträffar i samband med att jag börja äta Ezetrolen. Hmmm….

En annan sak jag undrar över, är om man kan ha mentala fantomsmärtor? Det är så här, att om jag inte skulle ha varit sjukskriven så skulle jag börja jobba imorgon igen efter semester. De senaste dagarna har jag haft en hel del ångest, precis på samma sätt som om jag skulle börja jobba. Men jag ska ju inte det, jag är ju sjukskriven för bövelen! Varför har jag då detta? Det är det här jag menar med mental fantomsmärta. Kan det verkligen vara så? Hur som helst är det ganska jobbigt. Men även detta ska jag besegra. Med samtalet med mina kollegor på jobbet i fredags så inser jag hur rätt beslut jag fattade när jag kastade in handduken den 3 juli.

 

5 underbara år

Denna dag som främst är Carinas och min bröllopsdag och som vi firar för femte gången, blev ganska hektisk. Jag startade upp med att gå ett pass på Improve – Cage för seniorer och där fick jag återigen veta att jag levde. Det är en tuff träning fördelat på 18 stationer som duvar mina olika delar av kroppen, inte minst överkroppen. Jag avskyr verkligen styrketräning (som är så nödvändig) men denna träningsform är faktiskt roligare och jag drog mig till minnes mina sejourer nere på I-trim 2010 då jag också insåg hur bra den var. Seniorvarianten passar mig bra eftersom den är lite snällare mot mina trasiga blodkärl.

Jag han knappt komma hem förrän min chef på jobbet ringde. Dels för att höra hur jag mådde, dels för att gå igenom en blankett som Försäkringskassan skickats och som jag tydligen skulle fylla tillsammans med honom. Nå’t utlåtande från arbetsgivaren om rehab som jag inte fattade så mycket av. Även handläggaren på FK sa att det var en blankett som inte var så självklar att fylla i. Men han hade grävt i detta tillsammans med HR och fyllt i och nu stämde han av det med mig och jag tyckte att det verkade bra så vi körde på den. Jag är mest intresserad att få den ur världen och därmed få en sak mindre som hänger över mig. Medan jag ändå var i farten samlade jag ihop mig och ringde även mina teamkollegor och hade en pratstund med båda och fick lite skvaller till livs. Av det jag fick höra så var mitt beslut att kasta in handduken mer än 100% korrekt. Jag hade inte pallat många minuter. Efteråt var jag helt slut av denna mentala anspänning som dock ändå slutade positivt.

Några timmar senare blev det ändå dags för dagens höjdpunkt. Jag mötte upp min helt fantastiska Hustru vid busshållplatsen och därifrån pallrade vi oss de ca 100 meterna bort till John Scott i Partille Arena. Nu skulle vi fira vår 5-åriga bröllopsdag med en god bit mat (och dryck naturligtvis). Vi parkerade vid ”stambordet” (bord P26) och kopplande av pratade och åt. Vi båda undrade lite grann vart dessa 5 år hade tagit vägen, det var ju inte så länge sedan vi gifte oss. Eller…? 5 år är ju ändå 5 år, men vi har ju varit tillsammans i 12 år. Detta hann vi reflektera på medan vi åt. Jag är ju en lyckans ost. Hade jag inte haft Carina vid min sida under alla dessa år så hade jag banne mig inte suttit här med förståndet i behåll. Hon har stått bakom mig i ur och skur och jag har emellanåt stöttat Henne. Ju mer tiden går, ju starkare blir vår relation. Den Kvinnan är tonalt outstanding. Ja! Jag vet! Jag har sagt detta förut, men det tål att upprepas och det kan aldrig sägas för många gånger. Tack älskade Fru för att Du finns i mitt liv och för att jag får var Din gubbe. Det är få förunnat att få det så bra som jag har det med Dig.

DSC00419

DSC01395

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2017 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Jobb

 

På gamla jaktmarker

Igår bestämde Carina och jag oss för att åka bort till motionsspåret i Bergsjön, vid Geråshallen och gå ett varv på den slingan 2,4 km långa slinga där. Låter kanske inte så märkvärdigt men så är inte fallet. Jag varnade Carina för att den är tuff och vi hade även med oss stavarna (de behövdes). Orsaken till detta improviserade besök var att vår gode vän Reima kommer att arrangera Kortedala brutalmaraton där i höst. Och det är som namnet antyder. Banan är rejält kuperad och platsar säkert högt på 10 i topp listan över Sveriges tuffaste motionsspår. Maratonet kommer att springas på denna slinga i 17 varv och sammanlagt ge 1400 höjdmeter. Det kan jämföras med det ”platta” Lidingöloppet på 30 km som håller 550 höjdmeter. Det är alltså inte snutet ur näsan att dra en mara där. På grund av banans tuffhet kommer maxtiden att sättas till 8 timmar, normalt brukar det vara 6 timmar på en mara.

Denna slinga sprang jag några gånger under mitt första löparliv, på den tiden jag var nere på 40 minuter på milen och halvmara på 1:34. Även då skydde jag denna bana som jag tyckte (och tycker) var überhemsk. Jag konstaterade att det faktiskt var hela 32 år sedan jag senast var och sprang där och ändå minns jag den. Men med pust och stånk tog vi oss runt banan.

Idag kunde jag inte låta bli utan gav mig dit på egen hand. Jag sprang (eller vad man nu ska kalla det) runt ett varv igen. Min Garmin mätte 2,33 km och jag fick lägga hela 21:30 på att frakta mig runt denna bana. Näe något maraton blir inte för mig då, jag är fysiskt sett inte redo för det, kanske nästa år. Även psykiskt är jag nog inte redo. Man kommer även att erbjuda distanserna halvmaraton och 10 km. Kanske kan jag fixa fyra varv där (jag har ju 8 timmar på mig). Men det var ett återseende med ganska blandade känslor. Oavsett jag kommer att springa eller inte kommer jag vara där, om inte så för att få träffa lite vänner och bekanta.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 augusti, 2017 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Tävling

 

Utanför boxen

Jag gjorde ett bra utbrytningsförsök för att komma ut ur den mentala fångenskapen. Jag fick äntligen tummen ur att boka ett pass på Improve. Senior cykling/rörlighet. Först 30 minuters spinning tillsammans med andra 19 andra glada seniorer. Cyklingen gick över förväntan och jag skickade en tacksamhetens tanke till min vecka i Grövelsjön. Efter halva passet (30 min) förflyttade sig gänget in i gruppträningssalen där vi skulle fortsätta med lite rörlighet (I need that). Man kan väl säga att det var ett MFR-pass light anpassat för oss seniorer. Jag får nog acceptera denna benämning numera, 60-plussare som jag är. Det tog inte så många minuter att konstatera att damerna som deltog i passet är 10 gånger rörligare än vad jag är. Efter 30 inte helt smärtfria minuter konstaterade jag att det var som jag hade tänkt mig och att detta kommer behövas framöver. Det blir inte sista gången jag besöker det passet.

När jag ändå var på plats passade jag på att sticka in huvudet till Improve rehab där min sjukgymnast huserar i nya fräscha lokaler. Efter ett litet kort snack med henne så ska vi försöka få lite bukt med min sendbelastning i fotisättningen när jag går/springer. Den fördelar sig för närvarande på 52% av vänster ben och 48% av höger ben. Inte så bra.

Vidare kunde jag dra slutsatsen att när jag väl fått brutit min mentala barriär och kommit iväg på lite träning så mår jag direkt mycket bättre. Igår var jag med Carina nere i stan och det slutade med en mental kollaps. Allt ljud, stoj och stissiga människor fick mig ur balans och när jag kom hem lade jag mig på soffan och somnade på stubberten – helt slut. Vilken skillnad det var på gårdagen och idag. Träningen ska sakta men säkert ta mig ur detta fasansfulla grepp jag sitter fast i och i förlängningen få  mig tillbaka till jobbet igen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 augusti, 2017 i Diverse, Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Going home

Allting tar ju slut, även en bra resa med mycket mindfulness. Efter en frukost på Scandic hotell i Lillehammer packade vi in oss i bilen för en knappt 6 timmar lång bilfärd till vår borg i Partille. Det är med blandade känslor som jag åker hem. Å ena sidan är det trist att en sådan vecka, rik på händelser och upplevelser, tagit slut. Å andra sidan är det skönt att få komma hem till hemmets lugna vrå igen. Vardagen slår till med full kraft. Jag har inte skrivit under min vecka på grund av dåligt Internet. Så Ni kan läsa mina dagrapporter genom att scrolla bakåt. Jag har även baxat in några bilder också. Håll till godo. Imorgon kommer jag vara fullt upptagen med att packa upp och tvätta.

 
1 kommentar

Publicerat av på 21 augusti, 2017 i Diverse, Hemma