RSS

Kategoriarkiv: Diverse

Helt enkelt allt annat som inte kan sorteras in under mina kategorier. med andra ord blogginläggens soptipp. Och man kan ju fråga sig om det hamnar här om det verkligen hade behövts skrivas över huvud taget?

Den inkompetenta Folkhälsomyndigheten

Ny månad! Juni! Nu träder vi in i sommaren och det med stil. Vi har efter en grå, regnig och blåsig vår (?) haft ett kanonväder. Äntligen har jag fått röja med barnbarn (utomhus). Annars börjar livet lägga sig på en normal och därmed acceptabel nivå. Jag tränar på Improve, antingen med mer heltäckande klädsel eller utomhus i dessa corona-tider. Efteråt är det raka spåret hem till duschen och helkroppstvätt med tvål och varmt vatten. I övrigt undviker jag all form av kontakt. Besöker vi affärer sker detta vid öppningsdags då folkmängden är liten.

Av någon underlig anledning får många för sig att eftersom vädret blivit bättre så är det mindre smittrisk. Hur i helvete kan folk bli så dumma!!?? Man trängs på krogar, i parker och nu har detta med social distansering mer eller mindre upphört. Det är en gigantisk nonchalans och ett stort hån mot de som befinner sig i riskgrupper och de som jobbar inom vården. Grunden till detta kravlösa beteende är lagd av folkhälsomyndigheten som helt uppenbart misslyckats med sin så kallade strategi och orsakat så många dödsfall i Sverige. Kommuner och regioner som medvetet struntat i lagen om att hålla beredskapslager och nu står regionerna i allmänhet och äldrevården i synnerhet med byxorna nere. Jag följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer trots att jag inte godtar deras kravlösa strategi. De har uppvisat all förmåga att inte ställa krav i dessa tider. Våra grannländer har stängt ner och öppnar nu upp igen, utom för svenskar. Med andra ord så kan nu turister välla in i Sverige, Var finns logiken?

Coronan kommer inte att försvinna någonsin, den kommer i fortsättningen finnas kvar i vårat samhälle, precis som HIV. Dock kommer det i framtiden att finnas bot och behandling i form av piller och vaccin. Coronan kommer då att ersättas av ett annat virus baserat på någon fladdermus som skiter på en kinesisk djurmarknad med den kinesiska kommunistdiktaturens goda minne. När ska det fredsskadade och naiva Sverige inse detta? Troligtvis aldrig, så länge denna mentalitet att skita i rekommendationer och trängas på allmänna ställen och skita i vårdpersonal som jobbar livet ur sig för att ta hand alla som insjuknat. Ni som gör detta! Kom inte och gnäll och ynka er om ni blir smittade!

Det kommer att dröja många år innan samhället har hämtat sig helt. Jag tror att det kommer att ta minst fem år och att det aldrig kommer att bli som förr. Detta virus kommer på något vis att påverka vårat sätt att leva och förhålla oss framöver. Ungefär som 9/11 har påverkat USA. Det är vad jag tror. Kanske lär det oss att inte ta allt för givet igen. Det kommer även att ta tid för att åter bygga upp förtroendet för myndigheter igen, i synnerhet Folkhälsomyndigheten som genom sin nonchalans har orsakat så många döda här i Sverige. Min vädjan är att: lär er av misstagen och agera efter det. Då nästa pandemi kommer (det kommer att hända) ska det inte finnas tomma beredskapslager och tafatta handlingsplaner. Jag hoppas verkligen detta, men har svårt att tro det. När nästa fladdermus skiter ner sig i Kina står vi där igen med byxorna nere. Suck!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 juni, 2020 i Åsikter, Diverse

 

Pergolan är monterad

Hej igen! Från att ha varit en flitig bloggare är det numera tunnsått med inlägg. Inte för att det har varit händelselöst, tvärtom på den punkten, men jag har helt enkelt inte haft ro till att skriva. Det ska uppdateras här, på Facebook och fan vete vart mer. Jag vill inte bli ett online-offer och bli som dessa zombies som hela tiden går med näsan i mobilen. Jag har till och med sett folk på löpband i gymmet gå och titta i mobilen. Jag kan inte förstå det och jag vill inte förstå det, totalt hål i huvudet.

Vad har hänt då, i grova drag? Det stora är att jag fick till en lösning på terrassen med skugga och ingen direktsol in i vardagsrumsfönstren i form av en pergola med in/utdragbart tak. En rejäl tingest med konstruktion av stålbalkar som står stabilt och kan ta vind, även när taket är utdraget, den mäter 3 x 4 m. Det som avgjorde det hela var att den långa balken var delad i två delar och inte en enda lång 4-metare. Det var ett jävla meck att få upp det till terrassen. Robert hjälpte mig att hämta kollit på Bauhaus, paketet var 304 cm långt och gick inte in i hissen. Vi fick helt enkelt öppna det utanför hissen och bära in balkarna en och en i hissen och vi kunde sedan vika ihop kartongen och också få med den upp. Nästa steg var att montera detta mekano också det var ett jävla meck. Toppramen var enkel men att få upp den på 2,3 meter höga pelare var desto värre. Jag kom dock på ett sätt att kunna fixa det själv som också lyckades efter visst besvär. Det ultimata är ändå att vara två, gärna tre, personer för detta. Nu står den där i alla fall. Det enda som återstår är att bulta fast det hela i terrassgolvet. Jag har köpt några franska träskruv för ändamålet.När det sluta blåsa så mycket blir det ett ölkok under pergolataket.

Nästa projekt är att tvätta terrassen med högtryckstvätten och fixa i ordning utebordet. Det behöver slipas och oljas in igen. Dessutom ska skruvar dras åt eftersom bordet har blivit mycket rangligt. Vädret är i och för sig bra. Men det blåser ganska mycket och just nu är det en rå och kall vind, något jag kände när jag monterade pergolan. Jag var ganska frusen när jag var klar med det. Hur som helst kommer det att bli lite drägligare under nästa värmebölja.

Annars då? Jag har bytt vårdcentral. Det öppnade en ny vårdcentral i det nybyggda höghuset på Kyrktorget. Jag gick dit direkt och listade mig. Det finns inte en chans i universum att de skulle vara sämre än min gamla vårdcentral – Närhälsan på kyrktorget. Inte en chans. Förhoppningsvis ska jag inte ha så mycket anledning att springa där nu när jag har fått ordning på det mesta i hälsoväg. Endast hjärntrötthet och tinnitus återstår, fast det får jag nog leva med under återstående tid på den här planeten.

Tränat har jag också gjort, tyvärr inte med samma intensitet och inomhusträningen har mer eller mindre avstannat sedan slutet av mars på grund av Coronan. Jag höll mig därifrån avsiktligt ett tag. De gångerna jag var där var jag den enda som bar handskar under passet. Även om det står en massa spritflaskor framme tycker jag nog att det har tagits för lätt på detta av vissa som tränade där. Men jag har ändå tränat med seniorerna, fast utomhus. Vi har kört cirkelträning utanför arenan i blåst, regn och hagel på tisdagar, på fredagar har vi varit ute och gått, framför allt har vi utforskat Paradiset i Partille. Mycket backar och trappor där, rejäla sådana, detta växlat med lite gymnastiska övningar då vi stannat till. Turerna har legat på 4-5 kilometer.

Annars har det varit lugnt i dessa Coronatider. Jag har distanserat mig socialt men inte helt och hållet. Vi har varit ute och handlat och vi har sett till att vara på diverse ställen då affärerna öppnar, då det är minst med folk. Det har gått bra. Tyvärr tror jag nog att detta Coronavirus har kommit för att stanna och vi får helt enkelt leva med detta i framtiden. Samhället kommer inte att vara i normala gängor förrän om tidigast två till tre år, både när det gäller beteende av gemene man och ekonomiskt. Det sistnämnda kommer nog att ta ännu längre tid att få balans i. Mest irriterar jag mig på folk som endast bryr sig om när de kan ge sig ut att resa. Men hallå! Det pågår en pandemi och det är bara att hacka i sig! Ger man sig ut och reser trots avrådan får man i så fall se till att ha en buffert så att man kan bekosta en eventuell hemresa själv om länder stänger ner (det lär ju komma en andra våg) och då kan man inte sitta och yla att UD ska plocka hem alla muppar som vägrar fatta hur saker ligger till. Det är bara att anpassa sig.

 

Ölarbete, terrassplanering och träning

För fem dagar sedan, i måndags, stod jag på terrassen och bryggde öl. En IPA som jag döpte till Summerburst. I förrgår torrhumlade jag genom att lyfta på locket och hälla i 110 gram Pilgrimshumle samt citronmeliss. Melissen kom från tre krukor som jag klippte upp i mindre bitar. Samtidigt hade jag kokat upp en trekvarts liter vatten. När det kokat upp stängde jag av plattan och hällde i melissen och sedan fick de stå och svalna till temperaturen var under 30 grader. Då hällde jag även ner detta i jäshinken (tillsammans med humlen). Nu börjar den bli klar för kallkrasch, kanske imorgon eller övermorgon.

Som jag skrev i måndags hade jag funderingar på att lösa detta med skugga på terrassen och få på det direkta solflödet rakt genom fönstren som då gör lägenheten till en bastu. Det jag har fastnat för är en pergola som jag kan skruva fast i däcket av kompositträ. Vilket gör den väldigt vindtålig. Den har ett tak som kan rullas ut över pergolan och sedan tillbaka, detta tak kan jag fästa med några mindre band. Det bästa är att måtten för de stället jag vill ha den på passar perfekt, jag kan till och med förankra hela ställningen i räcket och jag behöver inte borra ett enda hål i fasaden. En hake. Pergolan är 4 meter bred och 3 meter djup. Om den levereras med 3 respektive 4 meter långa balkar kommer det att bli hart när omöjligt att få upp dessa till lägenheten. Jag har ställt en fråga om detta till tillverkaren. Hur kollit är utformat vid leverans och jag lär nog höra av dem under kommande vecka. Om det skulle funka kommer det att vara guld värt och vi kommer att kunna nyttja terrassen på ett helt annat sätt. Håll tummarna.

Träningen under veckan har tagit lite fart igen. Jag har avverkat ett anta stavgångspass som gått riktigt bra. Det längsta blev min gamla standardlöprunda – Humlebadet tur och retur. 11,2 km. Inga problem alls. Dessutom drog jag in på Improve i morse och körde ett entimmas cage-pass. Riktigt kul att vara på’t igen. Jag har kört andra pass, men utomhus. Det hela verkar lovande.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 april, 2020 i Diverse, Hemma, Prylar, Träning

 

Bryggardag

Bra väder idag också. Dagens höjdpunkt blir ju naturligtvis en bryggning på terrassen. Snabbt som attan hade jag totat ihop ett recept igår kväll. Det blir en Summerburst IPA med Pilgrimhumle och citronmeliss som ska blir lite mer beskt. Tanken är att det ska bli ett friskt öl att svepa under varma sommardagar. Under dagen har jag stått därute och kokat och haft mig samtidigt som jag lyssnat på en ljudbok (om Tage Erlander) och naturligtvis tagit mig en bryggaröl också. Efter några timmar hade jag 11 liter öl i jäshinken som jag pitchade med jäst – Belle Sasion. Jag hade förvisso tänkt att fixa lite med fatrengörning och flaskning men det får anstå till imorgon. Nu står resultatet av min 64:e bryggning på jäsning.

Under bryggningen funderar jag på en lösning på ett av mina problem. Att få skugga på terrassen och avskärma direkt solflöde in i vardagsrummet. Jag ville sätta upp en markis men det är ett big no-no från hyresvärden. Inget borrande i fasaden, vilket jag i och för sig kan köpa. Dessutom måste detta solskydd eller vad jag ska kalla det stå pall för vind. Det är ganska marigt att hitta nå’t som funkar.

På sena eftermiddagen var jag dessutom nere på Partille rehab för att köra lite mediyoga för första gången med syfte att minska min inneboende stress och också mildra min tinnitus. Det är lite för tidigt att efter en gång säga något om det men negativ är jag inte. Jag måste nog ge det några gånger till.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 april, 2020 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Hemma, Vardag

 

Till Paradiset

Det var verligen ett kanonväder idag, det är jag inte van vid. Carina och jag fixade till lite käk och kaffe på termos som vi skickade ner i en ryggsäck. Därefter gav vi oss av på en liten pickninck. Vi gick bort till Paradiset, ett villa- och skogsområde i Partille. Först kom vi till Himlastegen, en trappa på 90 steg som tar oss upp på åsen och in i Paradiset, bokstavligen talat. Där villaområdet slutar börjar en vandringsled som vi slog in på. Vi drog upp till Surketjärnen där vi parkerade och avnjöt medhavd mat och kaffe. En riktigt rogivande stund, där satt vi säkert i en timma och bara njöt. Den stunden fanns inga bekymmer, inget coronavirus, inget skitväder. Bara lugn och harmoni. Något som väl behövs i dessa tider och ger lite hopp om bättre tider, mer sådant. Det ska tydligen bli bra väder i veckan. Kanske en bryggning skulle vara på plats.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 april, 2020 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Träning

 

Fylleproblem

Det gick inte som jag hade tänkt mig idag när jag skulle testa mottrycksfyllar-stativet. Jag fick problem med fyllningen. Helt plötslig fick jag ett gasläckage och tömde gastuben (en sodastreamtub). Jag hade dock en kvar där det fanns lite gas i. Kopplade in den och körde vidare och då tog ölet i fatet plötsligt slut, samtidigt som även sodastreamtuben tog slut! Suck! Jag fick med visst besvär fyllt upp fyra flaskor. Det som funkade bra var rengöringen av fyllarna i stativet. Jag var nere i garaget och lånade Roberts minikeg, ett 4 liters fat. Som jag kunde fylla med vatten och starsan (desinficering) och köra igenom systemet med. Det gick smidigt. Jag passade även på att rengöra min beergun, en fyllare jag inte använder längre, den hade jag tänkt att sälja. Nu blir det en promenad till Rusta för att skaffa nya tuber. I-landsproblem för de flesta, stora problem för mig. Som tur är så är det bra väder ut och det blir i alla fall en solskenspromenad. Jag har ett fat med lättöl att fortsätta testena med och därmed två fat att rengöra, vilket i förlängen innebär ytterligare två bryggningar. To be continued.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 april, 2020 i Ölbryggning, Diverse

 

Födelsedag idag

Och så var det min födelsedag igen, den 64:e. Jag är inget födelsedagsfreak och tar inte så allvarligt på det. I dessa tider blir det inte heller något speciellt, då värderar jag min överlevnadsdag, den 11 maj mycket högre. Det enda har varit lite skönsång på morgonen från Carina och ett besök under kvällen på John Scotts med lite mat och öl (förståss). Under dagen har jag haft andra saker för mig. Först blev det träning med seniorerna (utomhus), därefter vägde jag upp malt och humle inför morgondagens bryggning i garaget tillsammans med Robert.

Annars har det var en ganska lugn vecka. Ett seniorpass, igår blev det fatrengöring, receptgenomgång, dessutom har jag börjat kolla igenom den sista säsongen av serien Vikings. Dock har det varit lite upp och ner med hälsan. Jag har stundtals känt mig lite ”ruggig”, haft molande huvudvärk samt lite snuva. Det har kommit och gått. Corona eller inte, det har inte varit så mycket mer och jag tror inte att jag bär på det viruset. Dock tog jag det säkra före det osäkra och hoppade tisdagens seniorpass. Lite surt men det var ett bra beslut insåg jag. Livet kommer nog att bli ganska lugnt denna månad. Skönt…

 

Tyngdtäcke – utvärdering

BAKGRUND:

Har varit sjukskriven i knappt 2 år för utbrändhet, hjärntrötthet och posttraumatisk stress efter min aortadissektion 11 maj 2012. Trots denna långa sjukskrivning blev återgången traumatisk och jag var tillbaka där jag började, 2 år tidigare. Efter ett varsel är jag arbetsbefriad fram t.o.m augusti 2020, men jag har tagit rejält med stryk mentalt sedan min aortadissektion. Denna traumatiska upplevelse hemsöker mer eller mindre mig hela tiden, inte minst under min sjukskrivning och efter att jag lämnade mitt jobb 4 september 2019. En av alla besvär jag har är mycket stora insomningsproblem som blivit värre med tiden. Sedan hösten 2018 har jag tagit insomningstabletter – Immovane 5 mg eller Zopiklon 7,5 mg – nästan varje kväll. Då och då har jag hoppat över tabletten med en mer eller mindre sömnlös natt som resultat. Trots insomningstabletten har det ändå ofta tagit mig närmare 2 timmar att somna.

LÄGE

Jag såg en reklamsnutt på TV om Cura Tyngdtäcken och som jag först ansåg vara en total bluff. Eftersom de inte satte ut pris så bestämde jag mig för att googla och se hur mycket ett sådant täcke skulle kosta. Nog var det dyrt, men samtidigt såg jag länkar som gick till Västra Götalansdregionens hjälpmedelscentral och olika sjukgymnaster. Då började jag vackla lite och bestämde mig för att gräva vidare. Jag ställde frågor i olika forum och pratade med ett par sjukgymnaster jag kände och insåg nu att detta kunde vara lösningen på mina problem. Jag bestämde mig för att prova. Efter att ha varit i kontakt med Partille rehab och två sjukgymnsater där blev jag övertygad. Det hade gått att kunna få täcken via dem men byråkratin och förfarandet var milt uttryckt jävligt krångligt. Dessutom klarade vårdcentralen inte av att värpa fram ett läkarintyg som dög. Jag gav upp efter två misslyckade försök där. Det som blev resultatet av mina besök på Partille rehab var att jag rekommenderades ett tyngdtäcke på 11 kg. Normalt hade kanske ett täcke på 9 kg räckt (tyngden ska vara ca 10 – 15 % av min kroppsvikt) och det skulle vara ett med kiselpärlor (som Curas). Det finns andra varianter men min sjukgymnast tyckte att kiselpärlor skulle vara det bästa för mig. Så fick det bli.

INKÖP OCH UTPROVNING

Det visade sig att många butiker saluförde Cura tyngdtäcke. Clas Ohlson hade ett ute i butiken på 7 kg som jag klämde och kände på och insåg att det skulle vara lite för lätt. Det visade sig att Hemtex på Allum hade en drive den veckan med 30% rabatt och vi drog dit. Eftersom Carina också hade börjat intresserat sig mer och mer bestämde vi oss för att jag skulle köpa ett 9 kg täcke. Tanken var att jag skulle testa. Om det inte skulle vara bra skulle Hon ta över täcket. Om det skulle funka bra och jag ville fortsätta så skulle jag handla ett 11 kg täcke på söndagen, reans sista dag. Den tyngre varianten skulle behövas på grund av mina insomningsproblem. Tisdag den 17 mars köpte vi 9 kilostäcket som jag invigde redan samma natt.

Jag tog som vanligt en insomningstablett och det tog lite tid att somna. Den första iakttagelsen när jag vaknade på morgonen var att jag kände mig ovanligt pigg och inte så seg som jag brukar vara. Jag hade inte heller vaknat till under natten vilket brukade hända 2 – 3 gånger. Korta uppvaknanden, typ att i princip kolla klockan och somna om igen. Inget sådant. Andra natten blev det bättre. Jag somnade in lite snabbare, det tog dock fortfarande lång tid och sov hela natten igenom och som förra natten kände jag mig pigg och utvilad. De fyra nätter jag använde täcket märkte jag i princip omgående en klart högre kvalité på sömnen. Inget snack om det. På söndag var vi åter på Hemtex och jag köpte denna gång ett täcke på 11 kg som jag blivit rekommenderad.

Detta täcke invigde jag omgående. Carina tog över 9 kg täcket för att testa. Jag somnade nu mycket snabbare och jag hade denna natt tagit en insomningstablett, vilket jag även gjorde följande natt. Fortfarande samma egenskaper som med det lättare täcket. Jag kände klar skillnad på täckenas vikt. Tredje natten körde jag med det tunga täcket och skippade för första gången insomningstabletten. Jag läste lite på min läsplatta med sängbelysningen släckt och jag kunde konstatera att insomningen kom, om än så tog det ungefär lika lång tid som innan. Men jag somnade. En sak jag kan lägga på minuskontot är att täckena är varma. För varje natt blev dock insomningstiden kortare och kortare. Sömnen var fortfarande lika bra och jag vaknade lika pigg och utvilad på morgonen. Dock tyckte jag nog att täcket var lite tungt för det orsakade domningar, jag misstänker att det är min aortadissektion som är boven. När vi var framme vid nästa helg bytte jag tillbaka till det lättare täcket och Carina tog över det tyngre täcket. Och så har vi kört sedan dess. Jag kan nu konstatera att mitt beroende av Zopiklon är borta och nu har jag inte det minsta behov av att ta en insomningstablett. På drygt en vecka är mitt beroende borta. Nu somnar jag snabbt som attan. Efter 10 – 15 min läsning kan jag lägga bort läsplattan och somna. Helt otroligt! Jag är enormt överraskad och detta täcke överträffar mina vildaste förväntningar. Carina har också tagit täcket till sitt hjärta efter att som jag varit mycket tveksam till det. Tyngdtäcket har kommit till oss för att stanna.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 5 april, 2020 i Diverse, Rehab & skador

 

Mindre sociala kontakter

Idag blev det en improviserad shoppingrunda. Vår kaffebryggare hade den stora fräckheten att paja och kaffedrickare som vi är så är detta en tingest vi inte kan vara utan, speciellt i dessa kristider. Jag upptäckte att jag hade missat att kolla upp förrådet av basmalt som visade sig vara på en liten väl låg nivå. Det var tvunget att åtgärdas om jag nu ska klara en eventuell karantän längre fram. Sagt och gjort. Vi in i bilen och första stopp blev på ölkompaniet där en 25 kg säck med krossad Pilsnermalt inköptes. 5 kg Maris Otter malt passade jag också på att handla. Ett par påsar humle för ett kommande försök att göra en Neipa samt några påsar med jäst. Nu är jag safe. Därefter bar det av till Backaplan där vi först smet in på COOP och kompletteringshandlade lite mjölk och kvarg. Jag blev lite fundersam när jag såg alla personal fara omkring utan att ha handskar på sig. Jag hade aldrig vistats i den miljön utan handskar. Sedan gled vi in på Elgiganten och köpte en ny kaffebryggare med en integrerad kaffekvarn. Denna typ av bryggare finns det inte så mycket av vilket jag tycker är väldigt konstigt.

Väl hemma så gled jag in i badrummet och tog en rejäl dusch. Nu vill jag inte ta några risker alls. Det var ganska mycket folk inne på COOP. Nu kommer jag även att strypa mina äventyr utanför lägenheten och mer eller mindre införa en karantän light. Det innebär att jag inte kommer att besöka Improve den närmaste tiden, det blir endast seniorernas träningar på tisdagar och fredagar som kommer att hållas utomhus där jag kommer att närvara. Disciplinen på de som tränar på Improve är inte så bra. De senaste passen jag varit på har jag varit den ende deltagaren som använder handskar. Jag tycker nog att flera borde göra det, men icke. Förvisso har en massa pass tagits bort och klasserna har gått ner från 40 till 20 deltagare. Men när jag läser om smittspridningen där bland annat epidemiologen Tom Britton skriver att enligt hans beräkningar kommer hälften av Sveriges befolkning vara smittade när april är över. Jag tror långt mycket mer på honom än Anders Tegnell. Eftersom jag nu tillhör en solklar riskgrupp blev jag tvungen att ta detta beslut. Sociala kontakter skärs alltså ner till ett minimum. Hur jag ska göra på skärtorsdagen (min födelsedag) bestämmer jag då. Ursprungsplanen var att gå över till John Scotts och äta en bit mat. Kanske gör vi det, jag vet inte. För att kompensera för uteblivna Improvepass kommer jag eventuellt att förlägga träning utomhus, då företrädesvis i form av stavgång eller löpning.

Löpningen måste jag vara försiktig med. Ett kriterium för att återuppta springandet är att jag väger under 96 kg (BMI < 30) och om det ska bli mycket löpning är jag också tvungen att investera i nya löpardojor, de par jag har har fallit för åldersstrecket. Måste passa mig här för att inte göra det klassiska misstaget – att dra på sig behinneinflammation för att ha använt uttjänta skor och att jag inleder med för stor löpdos (i km räknat). Vi får se men en sak är säker. Jag kommer att isolera mig mer.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Träning, Vardag

 

Löpning igen

Igår var det seniorträning och vi var utomhus. Promenad med inslag av lite övningar och höjdpunkten blev bokstavligt talat upp och ner två gånger på Himlastegen i Partille. En lång trappa som leder upp på berget i området Paradiset. Ett populärt utflyktsmål för många träningsgrupper, inte minst seniorerna.
Innan vi möttes upp vid arenan (på utsidan) passade jag på att testa lite löpning. Jag hade valt ut en slinga på 2 km. Senaste registrerade löppasset var den 3 december 2018 och var på 5,25 km. Det var ett bedrövligt pass som från början var planerat att gå runt Kåhög (6,2 km) men jag var tvungen att vända efter lite drygt 2,5 km och jag hade knappt styrfart. Tempot var bedrövliga 8:49 per km. I detta ingick även lite hjärtflimmer. Jag hade under året försökt springa några gånger, även detta med liknande resultat och då tog jag beslutet att lägga ner löpningen tills jag fått ordning på pumpen. Igår blev det dags för ett provspring. Målet var att åtminstone kunna hålla ett 8-minuters tempo. Löpningen kändes bra även om steget var tungt. Att jag minskat i vikt ner till 96 kg (29,9 BMI) och fått mycket styrka på alla Improvepassen gjorde att passet inte kändes ansträngande. En ganska skön känsla att ha lite dunka-dunka-musik i öronen igen. Till min stora förvåning och glädje hade jag lallat runt i 7:52-tempo! Litet glädjefnatt fick jag, det finns där, helt klart.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Träning