RSS

Författararkiv: Ultrastefan

Om Ultrastefan

Ultralöpare som tränar för att komma tillbaka efter en aortadissektion den 11 maj 2012 och andra medicinska bakslag. En överlevare som är van att vara i uppförsbacke.

Intressant möte – men inte nöjd

Så där ja! Då fick jag äntligen träffa en kardiolog. Innan detta möte var min magkänsla att de inte ville göra något utan att jag skulle fortsätta knapra Multaq. Och så rätt jag hade om detta. Det fanns 4 vägar för mig att ta och jag ska ta och lista dessa. Först konstaterades det att jag hade hjärtfladder, paroxysmal (oregelbunden), inte hjärtflimmer. Alltså inga kroniska besvär som jag hörde vid ett tillfälle. Jag har gjort 4 hjärtablationer och enligt läkaren är det väldigt ovanligt att ha gjort 3 stycken, samt 30 elkonverteringar. Av de kirurgiska ingreppen finns 3 vägar att gå.

Den första är en maze (labyrint) operation. Detta innebär öppen hjärtkirurgi, dvs de sågar upp bröstkorgen och röjer direkt i pumpen. Resultatet blir riktigt bra, mycket bättre än ablation. Dock ingen 100-procentig (som med alla metoder) garanti att jag blir kvitt det en gång för alla. Eftersom man nu gör maze endast på flimmerpatienter föll detta alternativ bort (egentligen det alternativ jag skulle vilja göra om jag fick välja själv).

Den andra varianten är att sätta in en pacemaker. Det finns olika typer av dessa, men jag skulle kunna använda en variant som blockar överledningen av de elektriska signaler som utlöser arytmier. De finns en variant som skär av hela retledningssystemet och sköter alltihopa, ungefär som man kapar ett vattenrör och monterar en regulator emellan. Det finns ett otal varianter och det finns en variant som skulle passa träning och fysisk aktivitet ”and do the trick”. Problemet är att jag inte blir av med arytmierna, den pacemakern skulle i princip ge mig en elkonvertering ”on-the-fly”. Så den varianten faller bort också. Dock ratar jag den inte lika kategoriskt som maze.

Den tredje varianten är en ny ablation. Jag har redan gjort 4 ablationer mot hjärtflimmer, vilket tydligen är åt helvete för många för att uttrycka mig milt och som jag nämnt i början. Så många ablationer medför ökade risker i form av stenos (förträngningar) i lungvener och matstrupe vilket då (naturligtvis) ger andningsbesvär och besvär att äta. Det sistnämnda torde dock inte ligga mig i fatet med tanke på min vikt (min egna reflektion). Men detta gäller ablation mot hjärtflimmer. Jag kan dock göra en ablation mot hjärtfladder vilket görs på ett annat sätt, dock fortfarande med invändningen (läkaren) att jag redan gjort en massa ablationer. Genom att bränna runt lungvenerna så isoleras de  elektriska signaler som kan kortslutas. Bränningen gör i sin tur att lungvensingångarna drar i hop sig. Men vid fladderablation bränner man mer på ett enda ställe, vid sinusknutan (om jag nu fattade det rätt). Denna variant lät intressant för mig, för jag vill bli av med problemet och inte knapra Multaq resten av livet. Detta kunde låta sig göras enligt läkaren, men han var uppenbarligen inte intresserad av detta, vilket jag däremot var (mycket dessutom). Han menar på att det inte är hundraprocentigt, vilket jag egentligen skiter i. Jag vill ta den chansen och bli av med det. Eftersom detta nu verkar vara den enda framkomliga vägen med kirurgi så vill jag gärna greppa detta halmstrå. Kirurgi är ändå bättre än piller med biverkningar. Skulle resultatet inte bli bra. Fine! Då knaprar jag piller i så fall.

Hans motstånd var inte heller hårdnackat. Som han sa, jag vill ha bevis för fladdret, något där han kunde säga, OK vi opererar. Lite senare sa han också att om jag ansåg att besvären påverkade min livskvalité kunde han också gå med på att skriva en remiss till knivfolket, men han var då inte säker på om de skulle köra en fladderoperation. Ur min synvinkel är denna fladderoperation att föredra. Ja! Ja! Man ska in i hjärtat och skära och bränna. Det låter otäckt men jag föredrar detta ändå. Det är en chans att bli kvitt skiten och dessutom bli kvitt all medicin. Jag medicinerar mota annat så att det räcker och blir över.

Herr kardiolog var inne på att jag ska fortsätta att medicinera precis som jag gör nu. Kväk! Det är ju precis detta jag vill slippa och det insåg jag redan innan besöket. Jag accepterar det med största motvilja. Jag kommer dock att acceptera det helt och hållet samt utan motvilja om jag får gjort en fladderablation och den inte har fungerat. Ni förstår vad jag menar. En av de få positiva saker jag fick ur honom, var att jag kunde skippa betablockaren samma dag jag tränade och ta den efter passet. Det fick jag OK på. För att återgå till detta med fladderablation så kom han med ett förslag. Eftersom han ville ha mer konkreta ”bevis” så kommer jag att få göra ett arbetsprov på cykel (känns inte så utmanande) samt att gå runt med ett EKG i en vecka för att se om Multaqen gör sitt jobb. Multaqen funkar så att den blockerar överledningsignaler som löser ut fladdret. Men skulle ett fladder lösas ut kommer Multaq att vara verkningslöst och inte kunna göra något.

Det finns idag övervakningsapperatur som jag kan ha hemma och diagnostisera om jag har arytmi. Bland annat en som heter Coala Life Heart Monitor som kan detektera 22 olika sorters arytmier. Han tyckte att jag ska ta mig till akuten eller vårdcentralen och ta EKG om jag kände något. För mig lät detta som ett skämt och han hade aldrig hört talas om Coala Life, vilket förvånade mig storligen eftersom denna apparatur har vunnit ett flertal priser inom sjukvården. Då kan jag ta ett EKG själv när jag känner något och skicka upp det till molnet för att en grupp människor direkt kan se om det är en arytmi eller falskt alarm, samtidigt slipper jag en rudimentär vårdcentral eller en överbelastad akutmottagning. Grejen är att om jag känner något så kan jag ju se själv och vet då att det inte är läge att ge sig ut på träning. Har redan ställt in ett par gånger de senaste månaderna på grund av sådana känslor. Han oförståelse berodde nog mer på att han inte förstod riktigt det jag sa. Vi hade ett par gånger några språkförbistringar när vi inte riktigt förstod varandra. Men han var enormt skicklig och hade stort kunnande. Däremot verkade det som att det jag sa, så kunde det komma en reaktion senare då han helt plötsligt började att ställa frågor.

Trots hans kunnighet måste jag nog säga att jag gick därifrån och var lite besviken. Jag kände att jag inte riktigt hade blivit lyssnad på och att man helst ville se att jag fortsatte med alla piller. Det är ju billigast för Västra Götalandsregionen. Jag fick dock en mycket bättre bild av min spelplan och hur jag ska agera framledes, men nöjd är jag inte. Jag ville haft den ablationen. Nu ska jag undersöka detta med att få en second opinion och jag ska undersöka alternativet med Coala Life själv, först och främst om den kan detektera hjärtfladder. Det känns lite som om bevisbördan har hamnat på mig i vanlig ordning. Jävla pumpjävel!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 juni, 2018 i Hälsa

 

Day after tomorrow

I övermorgon ska det ske, det är inte så långt borta nu. Förrförra veckan misskötte jag det där med kost å det grövsta. Det renderade 2,4 kg påslag på vågen. Igår hade jag återerövrat 1,4 kg av denna vikt. Förra veckan blev det räfts- och rättating. Dock med undantag för helgen när Carina och jag hälsade på hos Hennes brorsa med familj i Österstad i Östergötland. Förvisso åt vi nyttig mat men jag och svågern hinkade en hel del öl. Yummie.

Idag har jag varit hos Linnea och Mikael och träffat mitt yngsta barnbarn Malva, som fick en besvärlig start i livet. Hon hade drabbats av immunisering, vilket medfört en hel del turer till sjukhuset och vistelse på neonatal. Ja, det var ett jädra hallå med detta på grund av schabbel från sjukvården. Men nu är hon OK och hemma. Storasyster Vera som förut var lite blyg var nu tvärtom. Blygheten var som bortblåst och hon var som ett plåster på mig och vi skulle göra det ena och det andra. Det fanns ingen som helst död punkt i det besöket. Med ett riktigt varmt hjärta åkte jag hemåt och kom hem precis när fotbollsmatchen, Sverige – Sydkorea hade börjat. Då var farfar trött och nu ska farfar vila upp sig till morgondagens seniorträning.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 juni, 2018 i Familj och Vänner, Hälsa

 

5 dagar kvar

Nedräkningen fortsätter med oförminskad tjusning. Normalt brukar jag vara återhållsam med höga förväntningar, men denna gång har jag lite svårt att trycka tillbaka det. Det har skitit sig förut, men jag tar chansen.

Idag blev det ett Improviserat cagepass på Improve. Min namne och jag körde det senior cage-passet förra fredagen då det ordinarie senior-passet tagit sommarlov. Idag körde vi igen och till vår stora glädje kom ytterligare tre herrar och körde. Vi lade upp 10 stationer själva och körde 2×45 sekunder på varje station med 10 sekunders vila mellan dessa två intervaller. Sedan blev det 15 sekunders vila då vi flyttade oss till nästa station. Jag hade fått ordning på appen seconds (skitbra app) som vi körde efter. Dessutom hade jag fått ihop en spellista med världens blandning av musik allt från Elvis till Rammstein. Hårdrocken var nertonad här men hade jag kört själv skulle den musiken dominerat. Det blev en riktigt bra blandning. Under passet kom Carro som normalt kör detta pass med seniorerna och kollade in läget. Hon blev kvittrande glad när hon såg oss in action. Ett stort leende spred sig i hennes ansikte. En annan instruktör – Sandra – kom gående med ett gäng mammor med sina bebisar då de skulle köra ett cirkelpass för mammor inne i stora salen. Det var kul och se hennes och mammornas min när de kom gående, för just då dundrade Rammsteins, Du Hast, ut i högtalarna. De hade nog inte väntat sig att få se fem gubbar som tränade intensivt till Rammstein.

Nu ska jag packa en lite väska, för när Carina kommer hem ska vi dra iväg till Hennes brorsa med familj. Grabben där tar studenten idag och det ska vi naturligtvis fira.

 
1 kommentar

Publicerat av på 15 juni, 2018 i Familj och Vänner, Hemma, Träning

 

6 dagar kvar

Vänta är olidlig på mitt kardiologbesök och jag känner mig ganska handlingsförlamad. Jag kan inte ta mig för något över huvud taget. Fotbolls-VM står för dörren och många ska bänka sig framgör TV. Jag skiter i det för jag är inte så fotbollsintresserad. Där emot ska jag titta på Sveriges matcher. Just nu ligger mitt fokus på att se vilka scenario som dyker upp på onsdag och jag grovskissar på hur jag ska tackla dessa. Om jag bar kunde få 2 – 4 år till så skulle jag vara grymt nöjd. Med anledning av detta har jag varit på Östra idag och lämnat av en helvetes massa blodprov, tagit EKG, mätt blodtryck, hej och hå…

Till och med ölbryggningen ligger utanför fokuset, trots att jag har en hink stående ute i jäskylen. Igår höjde jag jästemperaturen från 10 till 15 grader och där ska den nu stå fram till 23 juni, så det där sköter sig självt just nu. Tråningen då? Näe. Inte så intensivt, 2 pass i veckan på Improve, det andra passet ska jag köra imorgon. Det blir ett Improviserat cage-pass som jag ska köra med min namne från seniorerna. Fredagspasset har sommarlov men vi går dit och kör själva.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 juni, 2018 i Ölbryggning, Gnäll, Hälsa, Hemma

 

9 dagar kvar

Ja, jag räknar ner till mitt kardiologbesök. Märks det på något sätt att jag har höga förväntningar? Jag brukar inte begå misstaget att gå in i något med hög förväntningar för det har i 9 fall av 10 visat sig vara åt helvete. Men nu tar jag den risken, trots att jag inte har den blekaste om det mötet slutar i dur eller moll. I alla fall är det värt en nedräkning.

Men dagens bästa nyhet kommer från Mikael som ringde och sa att lilla Malva hade nu friskförklarats och skrivits ut från sjukhuset och nu hade kommit hem. Hon dock att vara under luppen ytterligare en tid framöver. Nu kan jag andas ut på den fronten.

I övrigt är det en ganska händelselös dag. Regnet har nu avlöst den senaste månadens värmebölja och öser ner på utsidan. Ölet i jäskylen jäser på enligt schema. Allt går sin gilla gång. Jag har parkerat mig i soffan och kollar av lite inspelade program (det är en sådan dag) och varvar med att läsa en bok. Just nu plöjer jag igenom Anthony Beevors mastodontbok om Ardenneroffensiven. Mycket läsvärd (för den historieintresserade).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 juni, 2018 i Familj och Vänner, Hälsa, Hemma, Vardag

 

10 dagar kvar

Nu verkar det som om värmeböljan nått sitt slut, för denna gång. Det ska fortfarande vara temperaturer på 20 grader, men nu ska det regna och blåsa lite. Ganska välbehövligt. Igår hade Carina och jag en liten födelsedagsbjudning. Vi firade av båda våra födelsedagar, men mest Carina som fyllde år igår. Nu är det gjort. Det var varmt och skönt och vi kunde vara ute på terrassen även om det var ett gränsfall till att vara för varmt.

Nu är Carinas lediga vecka över och Hon drar till kneget imorgon, inget Hon gör vågen för. Dock var det en bra tajming vädermässigt eftersom de första regndropparna faller ner i skrivande stund. Hon har verkligen haft ett bra ledighetsväder. Det dröjer nu 10 veckor innan Hon får sin välförtjänta semester. Själv räknar jag ner. 10 dagar kvar till mitt kardiologbesök där jag förväntar mig att reda ut ett och annat frågetecken.

Overksamheten och ovissheten tar stora tuggor i mitt psyke, framför allt ovissheten. Nu ska jag också förbereda mig på någon form av vardag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 juni, 2018 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Hemma

 

Kardiologtajm!

Äntligen!!! Nu kom den efterlängtade kallelsen till kardiologbesöket. Onsdag den 20 juni blir det av. Inte en jävla dag för tidigt! Jag har höga förväntningar och hoppas på att få någon form av svar på mina frågor så att jag kan besluta om min framtid. Det kommer att bli en spänd väntan men hoppets låga lyser lite (bara lite) starkare nu.

Igår var Carina och jag på bio. Vi behövde lite omväxling och komma utanför vardagsboxen lite. Vi tittade på den nya Star Wars-spinnoffen Solo: A Star Wars Story. Den var väl så där. Inte lika magisk som den förra – Rouge One. Att det är en Disneyproduktion, det märks. På grund av ett tunnt manus blev tempot väldigt ojämt. Filmen glänste till emellanåt och sedan kändes det som en transport till nästa actionsekvens som också var så där eller hyfsade. Filmen var OK, men inte mer och den placerar sig på sista plats av alla Star Wars-rullar jag har sett. Skulle sätta betyget 3-. Inget att jag till bion för. Den kan Ni vänta tills den visas på TV3 eller liknande. Men det var gôtt att få komma ut lite.

Nu förbereder vi oss för lite födelsedagsfika imorgon, då kommer syskon, barn och barnbarn och hälsar på för att fira Carina som fyller år. Det kommer att bli riktigt kul. Idag ska jag även torrhumla ölet och sedan får det jäsa vidare. Just nu ligger jästemperaturen på 10 grader. Den 13:e höjer jag temperaturen till 15 grader. Det ölet kommer att bli spännande. Även ett träningspass med seniorerna har jag avverkat.