RSS

Författararkiv: Ultrastefan

Om Ultrastefan

Ultralöpare som tränar för att komma tillbaka efter en aortadissektion den 11 maj 2012 och andra medicinska bakslag. En överlevare som är van att vara i uppförsbacke.

Tyngdtäcke – utvärdering

BAKGRUND:

Har varit sjukskriven i knappt 2 år för utbrändhet, hjärntrötthet och posttraumatisk stress efter min aortadissektion 11 maj 2012. Trots denna långa sjukskrivning blev återgången traumatisk och jag var tillbaka där jag började, 2 år tidigare. Efter ett varsel är jag arbetsbefriad fram t.o.m augusti 2020, men jag har tagit rejält med stryk mentalt sedan min aortadissektion. Denna traumatiska upplevelse hemsöker mer eller mindre mig hela tiden, inte minst under min sjukskrivning och efter att jag lämnade mitt jobb 4 september 2019. En av alla besvär jag har är mycket stora insomningsproblem som blivit värre med tiden. Sedan hösten 2018 har jag tagit insomningstabletter – Immovane 5 mg eller Zopiklon 7,5 mg – nästan varje kväll. Då och då har jag hoppat över tabletten med en mer eller mindre sömnlös natt som resultat. Trots insomningstabletten har det ändå ofta tagit mig närmare 2 timmar att somna.

LÄGE

Jag såg en reklamsnutt på TV om Cura Tyngdtäcken och som jag först ansåg vara en total bluff. Eftersom de inte satte ut pris så bestämde jag mig för att googla och se hur mycket ett sådant täcke skulle kosta. Nog var det dyrt, men samtidigt såg jag länkar som gick till Västra Götalansdregionens hjälpmedelscentral och olika sjukgymnaster. Då började jag vackla lite och bestämde mig för att gräva vidare. Jag ställde frågor i olika forum och pratade med ett par sjukgymnaster jag kände och insåg nu att detta kunde vara lösningen på mina problem. Jag bestämde mig för att prova. Efter att ha varit i kontakt med Partille rehab och två sjukgymnsater där blev jag övertygad. Det hade gått att kunna få täcken via dem men byråkratin och förfarandet var milt uttryckt jävligt krångligt. Dessutom klarade vårdcentralen inte av att värpa fram ett läkarintyg som dög. Jag gav upp efter två misslyckade försök där. Det som blev resultatet av mina besök på Partille rehab var att jag rekommenderades ett tyngdtäcke på 11 kg. Normalt hade kanske ett täcke på 9 kg räckt (tyngden ska vara ca 10 – 15 % av min kroppsvikt) och det skulle vara ett med kiselpärlor (som Curas). Det finns andra varianter men min sjukgymnast tyckte att kiselpärlor skulle vara det bästa för mig. Så fick det bli.

INKÖP OCH UTPROVNING

Det visade sig att många butiker saluförde Cura tyngdtäcke. Clas Ohlson hade ett ute i butiken på 7 kg som jag klämde och kände på och insåg att det skulle vara lite för lätt. Det visade sig att Hemtex på Allum hade en drive den veckan med 30% rabatt och vi drog dit. Eftersom Carina också hade börjat intresserat sig mer och mer bestämde vi oss för att jag skulle köpa ett 9 kg täcke. Tanken var att jag skulle testa. Om det inte skulle vara bra skulle Hon ta över täcket. Om det skulle funka bra och jag ville fortsätta så skulle jag handla ett 11 kg täcke på söndagen, reans sista dag. Den tyngre varianten skulle behövas på grund av mina insomningsproblem. Tisdag den 17 mars köpte vi 9 kilostäcket som jag invigde redan samma natt.

Jag tog som vanligt en insomningstablett och det tog lite tid att somna. Den första iakttagelsen när jag vaknade på morgonen var att jag kände mig ovanligt pigg och inte så seg som jag brukar vara. Jag hade inte heller vaknat till under natten vilket brukade hända 2 – 3 gånger. Korta uppvaknanden, typ att i princip kolla klockan och somna om igen. Inget sådant. Andra natten blev det bättre. Jag somnade in lite snabbare, det tog dock fortfarande lång tid och sov hela natten igenom och som förra natten kände jag mig pigg och utvilad. De fyra nätter jag använde täcket märkte jag i princip omgående en klart högre kvalité på sömnen. Inget snack om det. På söndag var vi åter på Hemtex och jag köpte denna gång ett täcke på 11 kg som jag blivit rekommenderad.

Detta täcke invigde jag omgående. Carina tog över 9 kg täcket för att testa. Jag somnade nu mycket snabbare och jag hade denna natt tagit en insomningstablett, vilket jag även gjorde följande natt. Fortfarande samma egenskaper som med det lättare täcket. Jag kände klar skillnad på täckenas vikt. Tredje natten körde jag med det tunga täcket och skippade för första gången insomningstabletten. Jag läste lite på min läsplatta med sängbelysningen släckt och jag kunde konstatera att insomningen kom, om än så tog det ungefär lika lång tid som innan. Men jag somnade. En sak jag kan lägga på minuskontot är att täckena är varma. För varje natt blev dock insomningstiden kortare och kortare. Sömnen var fortfarande lika bra och jag vaknade lika pigg och utvilad på morgonen. Dock tyckte jag nog att täcket var lite tungt för det orsakade domningar, jag misstänker att det är min aortadissektion som är boven. När vi var framme vid nästa helg bytte jag tillbaka till det lättare täcket och Carina tog över det tyngre täcket. Och så har vi kört sedan dess. Jag kan nu konstatera att mitt beroende av Zopiklon är borta och nu har jag inte det minsta behov av att ta en insomningstablett. På drygt en vecka är mitt beroende borta. Nu somnar jag snabbt som attan. Efter 10 – 15 min läsning kan jag lägga bort läsplattan och somna. Helt otroligt! Jag är enormt överraskad och detta täcke överträffar mina vildaste förväntningar. Carina har också tagit täcket till sitt hjärta efter att som jag varit mycket tveksam till det. Tyngdtäcket har kommit till oss för att stanna.

 
1 kommentar

Publicerat av på 5 april, 2020 i Diverse, Rehab & skador

 

Mindre sociala kontakter

Idag blev det en improviserad shoppingrunda. Vår kaffebryggare hade den stora fräckheten att paja och kaffedrickare som vi är så är detta en tingest vi inte kan vara utan, speciellt i dessa kristider. Jag upptäckte att jag hade missat att kolla upp förrådet av basmalt som visade sig vara på en liten väl låg nivå. Det var tvunget att åtgärdas om jag nu ska klara en eventuell karantän längre fram. Sagt och gjort. Vi in i bilen och första stopp blev på ölkompaniet där en 25 kg säck med krossad Pilsnermalt inköptes. 5 kg Maris Otter malt passade jag också på att handla. Ett par påsar humle för ett kommande försök att göra en Neipa samt några påsar med jäst. Nu är jag safe. Därefter bar det av till Backaplan där vi först smet in på COOP och kompletteringshandlade lite mjölk och kvarg. Jag blev lite fundersam när jag såg alla personal fara omkring utan att ha handskar på sig. Jag hade aldrig vistats i den miljön utan handskar. Sedan gled vi in på Elgiganten och köpte en ny kaffebryggare med en integrerad kaffekvarn. Denna typ av bryggare finns det inte så mycket av vilket jag tycker är väldigt konstigt.

Väl hemma så gled jag in i badrummet och tog en rejäl dusch. Nu vill jag inte ta några risker alls. Det var ganska mycket folk inne på COOP. Nu kommer jag även att strypa mina äventyr utanför lägenheten och mer eller mindre införa en karantän light. Det innebär att jag inte kommer att besöka Improve den närmaste tiden, det blir endast seniorernas träningar på tisdagar och fredagar som kommer att hållas utomhus där jag kommer att närvara. Disciplinen på de som tränar på Improve är inte så bra. De senaste passen jag varit på har jag varit den ende deltagaren som använder handskar. Jag tycker nog att flera borde göra det, men icke. Förvisso har en massa pass tagits bort och klasserna har gått ner från 40 till 20 deltagare. Men när jag läser om smittspridningen där bland annat epidemiologen Tom Britton skriver att enligt hans beräkningar kommer hälften av Sveriges befolkning vara smittade när april är över. Jag tror långt mycket mer på honom än Anders Tegnell. Eftersom jag nu tillhör en solklar riskgrupp blev jag tvungen att ta detta beslut. Sociala kontakter skärs alltså ner till ett minimum. Hur jag ska göra på skärtorsdagen (min födelsedag) bestämmer jag då. Ursprungsplanen var att gå över till John Scotts och äta en bit mat. Kanske gör vi det, jag vet inte. För att kompensera för uteblivna Improvepass kommer jag eventuellt att förlägga träning utomhus, då företrädesvis i form av stavgång eller löpning.

Löpningen måste jag vara försiktig med. Ett kriterium för att återuppta springandet är att jag väger under 96 kg (BMI < 30) och om det ska bli mycket löpning är jag också tvungen att investera i nya löpardojor, de par jag har har fallit för åldersstrecket. Måste passa mig här för att inte göra det klassiska misstaget – att dra på sig behinneinflammation för att ha använt uttjänta skor och att jag inleder med för stor löpdos (i km räknat). Vi får se men en sak är säker. Jag kommer att isolera mig mer.

 
1 kommentar

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Träning, Vardag

 

Löpning igen

Igår var det seniorträning och vi var utomhus. Promenad med inslag av lite övningar och höjdpunkten blev bokstavligt talat upp och ner två gånger på Himlastegen i Partille. En lång trappa som leder upp på berget i området Paradiset. Ett populärt utflyktsmål för många träningsgrupper, inte minst seniorerna.
Innan vi möttes upp vid arenan (på utsidan) passade jag på att testa lite löpning. Jag hade valt ut en slinga på 2 km. Senaste registrerade löppasset var den 3 december 2018 och var på 5,25 km. Det var ett bedrövligt pass som från början var planerat att gå runt Kåhög (6,2 km) men jag var tvungen att vända efter lite drygt 2,5 km och jag hade knappt styrfart. Tempot var bedrövliga 8:49 per km. I detta ingick även lite hjärtflimmer. Jag hade under året försökt springa några gånger, även detta med liknande resultat och då tog jag beslutet att lägga ner löpningen tills jag fått ordning på pumpen. Igår blev det dags för ett provspring. Målet var att åtminstone kunna hålla ett 8-minuters tempo. Löpningen kändes bra även om steget var tungt. Att jag minskat i vikt ner till 96 kg (29,9 BMI) och fått mycket styrka på alla Improvepassen gjorde att passet inte kändes ansträngande. En ganska skön känsla att ha lite dunka-dunka-musik i öronen igen. Till min stora förvåning och glädje hade jag lallat runt i 7:52-tempo! Litet glädjefnatt fick jag, det finns där, helt klart.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Träning

 

Där satt den!

Det har varit en ganska händelselös vecka (egentligen). Jag har kört några pass på Improve, nu med större försiktighetsåtgärder. Nu har jag skippat kortbrallor och t-shirt, det är tights med långa ben och långärmad tröja som gäller. Dessutom är det handskar på. Till min stora förvåning är det fortfarande många som INTE använder handskar! Nu har seniorernas pass flyttat utomhus. Vi körde i fredags och igår. Det går det också även om det bara var ett par plusgrader och en kylig vind. Inga problem! Vi körde på ganska bra och detta kommer nog att bli melodin ett tag framöver. Det som talar för det är att våren håller på att kasta ankar och det kommer att bli bättre och bättre (med vädret). Tyvärr så ökar smittspridningen och en professor gjorde en spridningskalkyl som skulle visa att hälften av svenskarna kommer att vara smittade innan april månad är slut. Kanske lite väl mycket domedag och stuff för klickjägare på Aftonbladet. Men! Jag tror nog att han har en poäng, det har ju redan ökat drastiskt och med tanke på den nonchalans jag har sett ute i samhället inser jag nog att denna slutsats inte är så orealistisk ändå.

Idag hade jag även ett telefonmöte med min kardiolog som kunde konstatera att min hjärtablation har varit lyckad. Jag har inga indicier på att fladdret är tillbaka. Jag har gjort et par EKG: i november/december förra året som visade en jävla massa extraslag, vilket enligt honom (kardiologen) var ett normalt tillstånd några veckor efter ablationen. Jag gjorde ett långtids-EKG i januari där jag passade på att köra två riktiga grispass under den mätningen och det hade varit stabilt. Ett EKG i förra veckan visade samma sak. Med andra ord så är jag frisk och kommer inte mer att behöva besöka kardiologerna på Östra. Dessutom kan jag med omedelbar verkan plocka ut min Multaq, fast den kommer sitta kvar i kroppen i ungefär en månad till. Det kan jag leva med. Äntligen off the hook och ett krig mindre. Det finns verkligen ljuspunkter i denna Coronadystopiska tid.

Med anledning av det jag skrev här lite längre upp så kommer jag att dra ner på mina träningspass ganska rejält (på Improve). Jag vill inte och vågar inte utsätta mig för denna smitta. Nu i skrivande stund har totalt ungefär 500 personer vårdats eller vårdas på intensiven för Corona och 239 har dött. Alltså om jag smittas med min underliggande sjukdom är det med största sannolikhet att jag åker in på en intensiv och då är det i princip 50% chans att jag mular. Inget jag har lust med. Det är alltså av denna anledning som jag drar ner på Improvebesöken. Istället kommer jag att satsa på hemmaträning, alternativt stavgång eller löpning. På Improve blir det endast seniorpass där alla bär handskar. I övrigt kommer jag att mer eller mindre strypa alla sociala kontakter och aktiviteter utanför lägenheten. Det enda som jag har planerat är en garagebryggning med Robert och det är inte ens säkert att den blir av om det blir restriktioner med att stänga ner samhällen och tvångskarantäner. Jag kommer med stor sannolikhet åka till Ölkompaniet på lördag och köpa en säck med pilsnermalt och några påsar jäst, jag upptäckte att mitt lilla hamsterförråd av malt och jäst var mindre än jag trodde. Utöver det så blir det nog mer eller mindre en karantän. Carina kommer att ta bilen till jobbet istället för att åka buss, nu gäller det att isolera sig.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 april, 2020 i Hälsa, Hemma, Träning, Vardag

 

Besök på fort Östra

Igår skippade jag träningspassen på kvällen. Ena passet var fullbokat. När jag i lördags var på ett cagepass med 23 deltagare så var jag den ende personen som hade handskar. Inga andra. 22 pers som går runt och kladdar på redskapen där. Sannolikheten att det blev likadant igår var alltså mycket stor. Av den anledningen ville jag inte vara i en grupp med 20 a19 andra som inte hade den disciplinen, därför avbokade jag. För mig var risken för stor att jag skulle få någon skit.

Idag blev det inget pass heller men av den enkla anledningen att jag skulle upp till Östra för att lämna ett blodprov och ta ett EKG. Det pågående Coronaläget hade satt sin spår där. Ett stort fältsjukhus hade byggts på utsidan och vid entrén in till sjukhuset stod tre mycket trevliga damer och kollade upp alla som skulle in. Endast de som hade avtalad tid eller som jag, som skulle ta lite prover inför ett avtalat möte släpptes in. Inga andra, stenhård koll. Prover och EKG var inga problem. Väl hemma kunde jag vittja brevlådan och konstatera att mitt besök hos kardiologen nästa onsdag är inställt och ersätts med ett telefonmöte. Coronan gör mer och mer intrång i vardagen för varje dag som går, inte mycket som är som vanligt…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 mars, 2020 i Hälsa, Träning, Vardag

 

Dubbla premiärer

Det är vår i luften. Soligt och fint igår, soligt och fint idag. Igår fick jag äntligen tummen ur och flaskat upp några flaskor av The Trapped Cat Conspiracy IPA, bara några stycken innan det lilla fatet tar slut. Hälften av ölet finns kvar i fatet, jag tycker personligen det är lite godare att tappa från fat.

Idag blev det en heldag ute på terrassen, inte i baden-baden-stolen. Huvudnumret blev en ny bryggning ute på terrassen, tillika årspremiär. Igår knåpade jag ihop ett recept lite på måfå, ett litet experiment alltså. Receptet på en 12 liters batch avFarfars IPA ser ut så här:

MALT:

  • Pilsnermalt 1,5 kg
  • Munich        1,0 kg
  • Maris Otter 0.5 kg
  • Crystal 240 karamellmalt 0,25

HUMLE:

  • Citra    15 g – 20 min
  • Wai-iti  25 g – 15 min
  • Jästnäring ½ tsk – 10 min
  • Protafloc (klarning) 1 krm – 10 min
  • Citra 15 g – 10 min
  • Wai-iti 25 g – 10 min
  • Citra 15 g – 0 min
  • Wai-Iti 25 g – 0 min

TORRHUMLING 3 DAGAR

  • Citra – 35 g
  • Wai-iti 35 gr

JÄST: Safale S04, MÄSKNING: 66 grader i 75 min, 9 L vatten . LAKNING: 76 grader 15 min, 9,5 L vatten. Koktid 60 min. OG: ca 1,064

Med lite flyt kan jag få avnjuta detta till min födelsedag. För att det ska lyckas ska jag nog trycka på kolsyrningen. Jag kommer att lägga på ett tryck av 2,5 – 3 bar, istället för det vanliga 1,0 bar. Nu är utfallet av min 62:a bryggning placerat i en jäshink, om ca dagar kallkraschar jag och ytterligare två dagar senare är det tappning på fat och kolsyrning i miinst 3 dagar, då ska det vara drickbart. Nog borde det gå även om ölet blir så mycket bättre av att gosa till sig i ytterligare 2 – 3 veckor.

Medan bryggningen pågick gjorde jag terrass och uterum klar för kommande vår- sommar- och höstsäsong. Det fanns lite att göra där. Uterummet behövdes städas upp efter att under året ha spritt ut mig med massa olika grejer från fatrengnöringar och flaskningar. Nu var det också tillfälle att se över gasolgrillen också. Resultatet av det blev lite grillpremiär i form av min paradrätt – baconlindad beercan-burger som jag hann bli klar med lagom tills Carina kom hem från jobbet (den tösstackaren jobbade helg). Det har blivit massor av frisk luft idag, dessutom har jag hunnit beta av en rejäl bit av den ljudbok jag just nu lyssnar på – Mannerheim – av och med Herman Lindkvist. Riktigt intressant bok. Även ett telefonsamtal för att höra statusen med mitt sjuka barnbarn hanns med. Hon hade varit bra en dag men blivit dålig igen.

 

 
 

Coronan är nära

Hur har veckan varit? Jo tack. Corona högt och lågt, kors och tvärs. Allt som gjorts denna vecka har styrts av detta jävla virus. Situationen har ändrat sig dag för dag. Vi gjorde ett kompletteringsköp i tisdags och jag smet in på apoteket för att hämta ut lite mer Waran och därmed är vi nu helt i startgroparna för eventuella karantäner, utgångsförbud eller vad det nu kan vara. Det enda jag kommer att göra och har gjort denna vecka utanför hemmet är att träna. Jag har redan fått invändningar mot detta. Men så här ligger det till.

Improve håller öppet tills dess myndigheterna säger ifrån. De städar extra mycket, spritar allt som galningar. Många stannar nu hemma och det är i det närmaste tomt på gymmet. I tisdags var vi 9 seniorer på cirkelträningen (normalt är vi 35 – 40). Carro, som leder passen, hade gjort om. Vi beväpnade oss med en yogamatta (hon hade spritat av alla mattor innan), hantlar, viktplattor och så körde vi stationssystem men stannade kvar på våra platser. Vi fick 4 övningar att göra under 10 minuter, sedan 4 nya övningar. Vi körde 4 sådana set totalt. Ganska smart. Dessutom har vi handskar på oss. Två gemensamma redskap som medicinboll och TRX-band hade Carro naturligtvis också spritat. Ingen beröring med andra. Dessutom spritade vi våra egna redskap också. Alla försiktighetsåtgärder vidtogs. När passet var över gick jag raka spåret hem och in i duschen där jag inte bara tvättade händerna med tvål och vatten, utan hela kroppen. Onsdag och torsdag var det cykel, som jag spritade innan passet och körde med handskar. Idag var det cage igen och denna gång hade jag också dragit på mig långa tights och långärmad tröja. Allt för att minska hudexponering. Träningskläderna har varje gång åkt in i tvättmaskinen. På cykelpasset i onsdags var vi 3 seniorer, igår 5 st och idag var vi totalt 7 där vi normalt brukar vara minst 30 stycken. Ute i gymmet kunde jag dessa gånger räkna in 4 som tränade. med andra ord är det ingen trängsel. Sammantaget gör detta att jag faktiskt inte är särskilt orolig för att gå dit, då tycker jag nog att det är läbbigare att gå till COOP eller ICA och handla.

Jag kommer att träna på Improve så länge det går, läs – tills de stänger. Jag tror nog att det kommer att inträffa (tyvärr). Däremot kommer jag att från nästa vecka avgöra från dag till dag om jag ska gå på ett pass eller inte. Improve har dessutom dragit ner på en del pass nästa vecka. Känner jag det minsta lilla, stannar jag hemma. Så nu har ni min syn på detta. Detta är som sagt det enda jag gör utanför dörrarna, två inplanerade besök på Östra sjukhuset – blodprov samt EKG nästa vecka och ett besök hos kardiologen den 1 april.

Under veckan håller jag på att utvärdera mitt 11 kg tyngdtäcke. Jag har testat ett 9 kg täcke som jag gillade. Rekomendationen från min fysioterapeut är att jag ska använda ett 11-kilos eftersom jag har svåra insomingsproblem. Jag ska köra utvärdering även nästa vecka. Hittills har det gått sådär. Detta tyngre täcke är varmare, dessutom har jag nu skippat insomningstabletten och därmed komma loss från det beroendet. Jag kör den hårda vägen. Det blir sakta bättre och bättre med sömnen så jag har förhoppningar. Carina som tog över 9-kilos-täcket är mycket nöjd med det. Återkommer naturligtvis i detta ärende.

Den mer tråkiga nyheten fick jag denna eftermiddag när en av mina grabbar hörde av sig och berättade att en av ungarna hade med största sannolikhet åkt på Coronaviruset. De har inte testat (för man gör inte det) men hon har uppvisat alla symptom och de kan med 99-procentig säkerhet sluta sig till att det varit Corona. Nu är hon däremot piggare igen, det är ju så. småkids och unga klarar detta bättre än oss gamlingar. Mor i huset visar och tecken på att ha åkt på detta. Vi får se om hon har detta eller om det är en vanlig förkylning/influensa. Jag är ändå så himla glad över att lilltösen redan är på benen igen.