Bit ihop!

Operation bit-ihop pågår för fullt. Jag skall hålla näsa ovanför vattenytan denna vecka också, sedan packar jag ihop. Idag har jag möte med min nya chef och jag skall även träffa en läkare senare på eftermiddagen. Om jag kan så skall jag försöka krama ur en liten pendelyckling i kroppen. det skulle nog vara en Lisa för själen att få göra det. men vi får se. det kom nog efterreaktioner igår kväll, både efter bokmässan och efter beskedt om ablationen. Jag låg däckad hela kvällen med huvudvärk (något som jag nästan aldrig har haft efter min dissektion) och sov klockan runt. Vaknade i morse illtrött, men det gick inte att somna om. Så visst kommer jag att göra rätt som tar en time out. Inget snack om det. det konstiga är att mitt i allt detta känns det ändå skönt på något sätt. Jag lever som vanligt i ett motsatsförhållande som jag inte blir klok på.

 

Tungt vatten

Inte så kul att konstatera att vi inte hade vatten i kranarna (igen) när vi kom hem från jobbet. En huvudledning hade sprungit läck på Gamla Kronvägen på grund av alla vibrationerna i marken av allt byggarbete. Det är ju inte första gången det händer. Vi har upptäckt ett antal gånger att det har varit ”hosta” i kranarna. Så det var i bästa överlevnadsstil gräva fram en dunk och några pet-flaskor och bege sig till en vattenpost 400 m bort. Sedan bars det hem vatten. Lite extra styrketräning på kvällskvisten och lite wasser i bostaden.

 

Det man inte har i skallen…

….har man i byrålådan. Sitter nu på Kristinedals träningscenter. Jag skall ha ett möte där med min xtravaganza coach. Väl i tiden var planen att testa ett simpass och väl inne i omklädningsrummet upptäckte jag att simbrallorna inte varnedlagda i väskan. Så det var bara att lämna omklädningsrummet och simhallen med oförrättat ärende. Så i brist på någon vettigare sysselsättning får jag sitta här och blogga istället.

 

Jag skall bli knivskuren!

HURRAAA!! Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln och det är inte skenet som bedrar. Efter sju sorger och åtta bedrövelser (upphöjt till fyra) har jag nu äntligen fått utdelning på mitt stångande med Västra Götalandsregionen. Idag ringde jag hjärtmottagningens koordinator och fick beskedet att jag var inplanerad för en hjärtablation den 4 november (vecka 45). Dvs om lite drygt en månad. Som jag har väntat, slitit och gråtit för detta event. Jag känner mig bara totalt euforisk, dansar krigsdans och springer planlöst runt i kontorslandskapet med ett löjligt leende på läpparna. Det bästa utav allt är att jag skall ta ur min Cordarone en månad innan ingreppet, vilket innebär i princip nu denna vecka. Väntar bara på en bekräftelse från läkaren. Det skall bli underbart att få slippa den där grismedicinen, det kommer bli några stökiga veckor med flimmer framöver, men det tar jag mer än gärna. Nemas problemas. Nu jävlar…!!

 

Dagen efter!

Det blev en lång, fantastisk men jobbig dag igår. Nu är bokmässan över och min bok är nu officiellt utgiven även om vi fick göra en abbrovinsch igår med en liten specialupplaga för att få ihop det hela. Tack igen Rita för den avgrundsinsatsen Du gjorde där, det var imponerande.

Det var inga större svårigheter att somna igår kväll och speciellt inte efter att vi hade knäckt en flaska champagne på Heaven23 som vi sköljde ner räkmackan med. Nu är jag tillbaka i verkligheten och i vardagen. På något sätt har jag nog, trots alla bildbevis, inte riktigt fattat vad som hände. En ganska omtumlande resa i i bokproduktionens värld är väl så att säga till ända. Jag vet inte vad som väntar runt hörnet men en översättning till engelska ligger längre bort i planeringen. Just nu skall jag bara varva ner lite. Efter det stundar andra projekt. Det största av dessa projekt är att få komma till skott med hjärtablationen och hitta tillbaka till någon anständig form av träning. Jag tänkte försöka ge mig på någon form av pendelcykling denna vecka. Men möte med Xtravaganza, läkarbesök och efterträff på förlaget kommer ha sitt att säga till om.

Det kommer att bli en liten småturbulent vecka, men det måste jag nog köpa. Den kommer att avslutas med lite jobb på söndag.

 

En dag i montern!

Äntligen hemma. Efter en mycket lång dag nere på Bok & Biblioteksmässan och i B4Press monter har jag not promotat min nya bok. Några ex blev sålda och ytterligare några blev bestälda. Enligt Rita och Maria från B4Press är detta riktigt bra. Normalt säljs inte så mycket böcker under en mässa, utan det är mer för att promota boken. Det har varit en fantastisk men jobbig dag och jag har fortfarande svårt att ta in detta. En ny erfarenhet har nu lagt i mitt livs-CV. Nu känner jag att jag är i hamn med denna resa.

Carina var med idag  montern. Efter min montertid tog Carina och jag en egen sväng och spanade in mässan på egen hand. Bland annat hamnade vi på ett föredrag av Pamela Andersson som är chefredaktör för tidningen Topphälsa och som berättade om sin resa om att få en hjärntumör och kämpa vidare. Jag kände igen mig själv en hel del i hennes berättelse. Efter föredraget fick vi en kort pratstund och vi köpte en signerad bok. Jag stötte på en annan kille som gick runt och sålde sin första bok. En novellsamlng om detta med att sitta i olika telefonköer- Jag köpte hans bok och han köpte min. Många spännande möten med olika människor. Många vänner och anhöriga kom och besökte Dig i montern. Riktigt hetiskt och roligt. Verkligen en dag att minnas när jag väl tagit in den. Tack alla Ni som kom och hälsade på! Jag vill slutligen passa på att tacka min förläggare – Rita -för det jättejobb hon gjorde för att få fram något presentabelt så att jag slapp stå där med tomma händer. Vilken insats! Och jag har banne mig skrivit en bok och fått den utgiven. Woow!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två debutförfattare byter verk med varandra. Jag och Martin Wänerholm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I montern med alla mina böcker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Belöningen. Räkmacka och Champagne på Heaven23. Den var en höjdare – bokstavligen talat.

 

 

Snart dags!

Då är det snart dags att åka in till bokmässan. Vaknade för tre kvart sedan och var alldeles klarvaken. Efter att kontrollerat hos svenska spel om jag behövde jobba en vecka till eller inte så tog jag lite kaffe och åt en lättare frukost. Föga överraskande visade det sig att jag får tillbringa minst en vecka till i hamsterhjulet. Men nog om det, jag har en spännande dag framför mig och jag kommer nog att vara ganska trött fram emot kvällen och mätt hoppas jag. Klockan fem skall Carina och jag parkera oss på Heaven 23 och äta deras berömda räkmacka. Naturligtvis skall jag berätta för Er hur det gick senare idag.

 

Premiärnerver…

Jaha! Då sitter jag här imorgon kliver jag upp och drar till bokmässan. Carina sa att Hon skulle hänga på också. Jag kan ju lugnt säga att det pirrar i magen och jag har inte den minsta aning om vad det här skall sluta. Strulet idag ökade väl på pirrigheten och jag är nyfiken på hur denna improviserade upplaga ser ut. Ja, nu är det bara att stålsätta sig och åka dit. Uppriktigt sagt så ser jag trots pirrighet fram emot detta event. En ny erfarenhet i mitt liv.

 

Bokstrul

En riktigt arg Rita (min bokförläggare) ringde och var mer eller mindre uppe i omloppsbana. Polackerna som trycker boken hade ljugit för henne om leveransen och inte fått iväg skeppningen alternativt inte var klara med trycket. De hade sagt att flyget var inställt. Det är ju ganska svårt att tro på när UPS sköter frakten och dessutom med en expressbeställning. Nu har Rita fått tag  ett annat tryckeri här i Sverige och lyckats trycka upp 40 exemplar. Hon hade slitit till vå i natt den stackaren. Eftersom jag har färginlagor har de inte hunnit ta höjd för detta. Det som skiljer dessa böcker åt från de ”riktiga” böckerna är att boken är limmad istället för trådbunden. Färgbilderna är i svartvitt och med sämre kvalité. Men jag har i alla fall en bok att visa upp i morgon. Det blir inte som man har tänkt sig. Så om Ni besöker mig imorgon och vill köpa min bok, så blir det ett liten förändrad. Det mässpriset kommer att vara 200 kr (ordinarie pris 250). Jag och Rita kommer att ordna så att om Ni vill köpa den ”riktiga” versionen så kommer vi att skicka ut den i efterhand när leveransen kommer (sent nästa vecka) och då behåller Ni naturligtvis mässpriset. Jag kommer även att lägga ut en länk när böckerna har anlänt så att den kan beställas on line (till ordinarie pris).

Mässversionen kommer alltså se ut som den äkta med skillnaden att färgbilderna längst bak är svartvita och att ryggen är annorlunda. Omslaget kommer att vara i färg. Denna version kommer jag att sälja för endast en hundralapp om ni nöjer Er med denna enklare version istället för att vänta.

 

Stoppa plågsamma patientförsök!!

Nu ringde Vårdslussen. En trevlig kille som satt där (och han sitter ensam) meddelade att han hade inte fått in något – Ridå!

Han sa åt mig att ringa hjärtmottagningen och höra med dom om jag var uppsatt för hjärtablation och jag skulle då fråga om de kunde ge mig en tid inom tre månader. Om inte skulle jag ringa tillbaka till vårdslussen (två dagars väntetid på den). Hjärtmottagningen har telefontid mellan 9 och 11. Eftersom klockan var 09:35 ringde jag dit och får följande svar: ”Personen ni söker har telefontid och träffas nästa gång den – 29 september, kl 9:00” Dubbel ridå!

Kan inte ringa tillbaka till vårdgarantin – 2 dagars väntetid för telefontid.

Nu vill jag sjukskriva mig. Då skall jag kontakta min PAL (PatientAnsvarig Läkare) för detta. Ringer Hjärtlab för att få reda på vem som är PAL. Och det var den jag misstänkte. Då berättade att Hjärtlab att min PAL var sjukskriven sedan ett par månader tillbaka (med andra ord har hon väggat).  Tre dubbel ridå!

Hon kunde också se att mitt senaste besök inte var skrivet ännu. Med andra ord den remissen som läkaren hade skrivit är fan inte utskriven ännu och därför syns jag inte i systemet och därför kan jag inte åberopa vårdgarantin – fortfarande!! Fyrbuddel ridå!! Och skall jag då åberopa vårdgarantin på detta så måste jag troligtvis stå ytterligare två dagar i kö för att göra detta.

Nu har det gått så långt att hon på Hjärtlabb har bett mig att skriva ett patientklagomål för hon säger själv att det får inte gå till så här. Hur i helvete kan det bli så jävla svårt att få en köplats!!?? När skall sjukvården sluta leka med människoliv!?