RSS

Månadsarkiv: augusti 2014

Även jag på G

Senast jag var ute och gjorde någon form av träning till fots var första veckan av min semester då Carina och jag var uppe vid Ramundberget och gick i fjällen. Det var lite mer ansträngande än vad jag först trodde. Min Cordarone var då verksam. Efter hand semestern fortsatte har jag blivit mer och mer tyngd av medicinen och dess biverkningar. Cordaronens grepp blev värre och värre och resulterade att jag egentligen inte orkade med någon fysisk aktivitet alls. I princip har jag legat på soffan som en död sill. Förvisso gjorde jag färdigt min bok. Sista veckan blev det ett par cykelturer och förra veckan ett par pendelcyklingar. Det kändes bra. Att springa funkar inte, bara att konstatera. Simning, ja – cykling, ja. Men inte mer. Löpning funkar bara inte. Detta har nästan drivit mig till vansinne, för att inte tala om den besvikelse jag har gått igenom när jag fått ställa in allt tävlande. Besvikelsen och frustrationen har förstärkts av den senaste tidens kamp mot sjukvårdsbyråkrati.

Men idag gjorde jag uppror mot min medicin, mot min situation och mot den där jävla sjukvårdsapparaten. jag kan inte gå omkring och lida av biverkningar. Det för mig inte framåt. Skall jag nå Ironman i Kalmar 2015 måste jag göra något under tiden jag är under Cordarones stövel. Det blir mycket pendelcykling. Men idag tog jag fram mina gångstavar och gav mig ut på en kortare stavgångsrunda. Och det kändes helt underbart! Jag fick samma vibbar som jag fick 2012, då jag startade upp med stavgång. Jag tog i allt jag kunde för att se vad jag tålde och blev ganska svettig, mer än normalt (en av mina biverkningar). De 6,5 kilometerna tog mig 63, men jag var grymt trött efteråt. Det skall jag villigt erkänna, men för mig var detta ett stort steg. Jag är mycket nöjd och mycket gladare idag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 augusti, 2014 i Hälsa, Träning

 

Patientförening på G

Idag har jag och två till testat detta med gruppvideosamtal över Skype. Med rätt versioner och några handgrepp fick vi igång det hela. Så nu ligger vi i pool position för att starta upp vår patientförening. Det finns intresse från många håll för detta och även våra amerikanska olycksbröder och systrar har visat ett intresse att få kontakt. Äntligen har denna boll börjat rulla…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 augusti, 2014 i Hälsa

 

Uterummet är klart för vintern

Lite nyttig har jag alltt varit denna dag. Jag har monterat de sista detaljerna på våra nya pendelcyklar. Bland annat belysning fram och bak. Jag har även sett till att min Nishiki har ätt utrustning – sadelväska, väska med pump, extra slang och verktyg. Bytt pedaler på min gamla Nishiki, som numera har SPD-pedaler istället för SPD-SL. Lite längre fram skall jag investera i ett par Schwalbe Marathon Winter dubbdäck. Crescenten skall jag göra mig av med och jag har en som är intresserad av den, annars blir det annons på blocket.

I samma veva passade jag på att ställa om vårat uterum inför vintern, så att alla cyklar etc kommer in där och att vi kan ha genomgång till dörren så att vi kan ta in cyklar via svalen (trapphuset på rikssvenska). Så nu är det funktionellt under höst, vinter och vår. Mycket nöjd.

20140830_131653

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 augusti, 2014 i Hemma

 

Dubbelmoral

Tyvärr är det en dubbelmoral från samhället. I grund och botten gäller och härskar devicen: money talks. Ju längre upp till ytan du kommer så pratas det om vård, omtanke och omsorg. Det ena efter det andra gulliga kommer fram. Korta köer, vårdval, kvalitén på vården etc. Men nu är det så att idag görs ingenting för patientens bästa. allt som gör är för utan för landstingets bästa.Landstinget (sjukvården främst) är en organisation med omvänt syfte.

Först skapas ett mål av korkade politiker (tautologi?). Sedan skapas vårdenheter som skall innehålla en massa funktioner. Barnavdelning -check! Medcinmottagning – check! Röntgen – check! Hjärtmottagning – check! Akutmottagning – check! detta skall göras så billigt som möjligt. Sedan för att det inte skall bli så dyrt, måste en kontrollapparat inrättas. Kontrollapparaten behöver inte vara kompetent. För de små skärvarna som blir kvar skall man då ta hand om de som organisationens är syfte – sjuka människor. Då får man ta hand om de som organisationen har råd med, resten får vänta tills man har råd.

I en ”normal organisation” skulle organisationen växa fram för att hela tiden lära av sina misstag och bli bättre. I dessa fall möter organsiationen något som kallas för kunder och de gör allt för sina kunder. Efter som kunderna föder denna organisation. Men inte landstingen. För att komma runt detta så döps kunderna om till patienter och vips så behöver man inte göra allt längre, trots att det är patienterna som föder denna organisation. Landstinget är sannerligen märkligt.

Här hamnar samhället i ett moraliskt dilemma. Man vill ju rädda så många som möjligt och främja en god hälsa somt medför att vi blir friskare och lever längre (i alla fall vart fjärde år). Och det är väl bra. Men!! Bakom nästa krök ylar man över pensionerna, att vi lever för länge etc. Det blir alldeles för dyrt att hålla liv i gamla kärringar och gubbar. Vi måste få lera att dö tidigare så att äldrevården och pensionärerna inte kostar så mycket. Men hur gör vi då? Jo! Så gör vi! Vi går ut och säger att vi måste jobba längre och får vänta längre på pensionen! Eftersom resten av samhället (utom sjukvårdsorganisationen) har blivit effektivare så kommer ju människor slitas ner snabbare och effektivare. Det leder ju till ökade skador och sjukdomar, som gör att folk knoppar av i förtid och då får vi mindre äldre. Fiffigt va!? Blir man dålig innan man hunnit fram till pensionen tillämpar sjukvården, den slutliga lösningen. De som mår dåligt placeras i en kö, ungefär som en myndighet begraver ett ärende i en utredning. Under denna nedbrytningsprocess av levande människor hanteras de sjuka av Förnedringskassan. I denna kö, kanske några till knoppar av. Men vad gör det? Det har ju sparats pengar och cirkeln är sluten.

Naturligtvis blir jag förbannad när jag läser detta, men tyvärr inte det minsta förvånad

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 augusti, 2014 i Åsikter, Hälsa

 

Fredag! Jippi!

Äntligen är första arbetsveckan över och det är fredag. Jobbet har gått bra men inte det andra – ja, Ni vet. Jag är bustrött men trots allt som hänt ganska glad. Jag orkar inte med någon helgplanering utan skall bara slappa ikväll. Förvisso går Tjörns triathlon och jag hade kunnat tänka mig att åka ut och kika, men det orkar jag inte med. Helgen skall ägnas åt lite mental återhämtning och avfrostning av frysen (!). Jag skall även göra ett första försök att kika in i kristallkulan. Det kommer nog bli bra, det här.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 augusti, 2014 i Diverse

 

Blodtrycket OK igen

Värst vad det blev gnälligt igår, det var kanske inte meningen. men igår kände jag mig mer än botten. Nu är den värsta dippen avklarad även om jag fortfarande inte känner mig på topp. Men den främsta orsaken att jag egentligen gick hem igår, var att mitt blodtryck stack iväg och jag ville snabbt som attan hem och häva det, vilket jag också lyckades med. ett högt blodtryck förkortar min livslängd, så det är inget att snacka om. Idag är jag tillbaka på jobbet igen och skall ta tag i alla sakerna här. Min synnerligen beska kritik mot organisationen Västra Götalandsregionen står jag dock fast vid. Det är inte mot individerna jag möter där. De gör oftast så gott de kan.

Nu skall jag resa mig upp igen, borsta av mig smutsen och fortsätta min färd mot målen. Det gör jag inte liggandes på marken. Jag hade en diskussion igår med Carina om hur jag skulle göra med denna skitmedicin – Cordarone. Och jag kom fram till att inte plocka ut den själv (ännu) utan bita ihop och se vart det hela tar vägen. men jag blir lite fundersam när jag under min första arbetsvecka blir tvungen att avbryta en arbetsdag och ta mig hem. Inte på grund av arbetet, utan på grund av sjukvården.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 augusti, 2014 i Hälsa

 

Står up igen

Jag står upp igen efter sammanstötning med väderkvarnen. Nu har jag samlat ihop mig lite och kommit över den värsta frustrationen. Jag skall fortsätta min kamp på ett eller annat sätt, men just nu skall jag inrikta mig på att ta tillbaka kontrollen igen och på något sätt tvinga mig till att träna och besegra medicinen. Nu är det färdiggnällt och färdigylat. Striden går vidare…

DonQuitjote

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 augusti, 2014 i Hälsa