Nu efter mycket om och men och stort igångsättningsmotstånd så satte Carina och jag igång med vårat ommöbleringsprojekt på övervåningen. Det är ju så som det brukar bli. Vi har tänkt ut exakt hur det skall vara och gå till men det blir aldrig som det är tänkt. Utgångsplanen är att låta allrummet byta plats med arbetsrummet. Vi flyttar ut våra skrivbord till allrummet och sitter bakom dessa och kan titta ut över hela Sävedalen. Vårt nuvarande arbetsrum skall bli ett mysrum och ett lugnt rum där vi kan dra oss tillbaka. Lite lyfta och slita och sedan lite plockande. Det borde ju funka.
Vi satte igång efter en helvetes massa igångssättningsmotstånd. Bordet hade en tung skiva (med betoning på tung) som vi fick bära in i sovrummet tillsammans med benstativet. Efter att ha röjt av skrivbord och tagit ur lådor fick vi ut skrivborden i allrummet. Nu skulle soffan in i arbetsrummet. Och där tog det stopp. Fanskapet gick inte in genom dörröppningen, den var för stor. Efter en del trixande insåg jag att det hade varit en missbedömning. Hela tiden kunde jag höra den där tetris-trudelutten spela inne i skallen. Vi försökte ställa soffjäveln på högkant och vicka in den med ryggstödet först. Det gick ju bra men när sista fjärdedelen återstod tog det stopp. Armstöden putade ut lite och den gick inte ens igenom på höjden. Det var inte mycket som behövdes. Då kom jag på om vi tog bort tröskeln kunde vi kanske få den där sista biten vi behövde. Sagt och gjort, tröskel bort. Naturligtvis var det två skruvar in inte gick att få bort – skruvskallarna var utslitna. Jag fick borra bort dom och sedan bryta upp tröskeln till den lossnade, men jag fick bort den efter sju sorger och åtta bedrövelser. Nu då! Men i helvete heller. Den kom för visso in en bit till men när den var nästan igenom tog det stopp igen.
Där stod vi en en jävla soffa inkilad på högkant nästa inne i arbetsrummet. Då fick jag ett bryt och tog sats, sprang mot soffan och gav den en riktig rugbytackling. Den rörde sig lite. Jag gjorde om det igen och igen och igen. Sakta tryckes den in. Efter en fyra fem totalt helgalna rusningar ploppade den in i arbetsrummet. Helt sanslöst!
Nu står den på plats där inne efter en helsickes massa slit och jag var halvt mörbultad och hade lite huvudvärk efter dessa utfall. Nu var det värsta gjort och vi kunde pusta ut ett tag. Nu återstår allt småplock och lite ommöbleringar i det nya mysrummet. Samtidigt skall vi ställa om tänket och inte kalla mysrummet för arbetsrummet och vice versa. En sak är säker. Jag tänker aldrig flytta från Partille och vågar inte ens tänka på det, för dagen skall soffhelvetet åter ut där ifrån. Voljne, vojne! Men det kommer att bli riktigt bra när det bli klart och att sitta däruppe vid datorn och ha soldnedgången bakom skärmen. Dessutom ha den där goa soffan (trots allt en go soffa) att kunna ligga i och läsa en bok. Mindfulness är på väg att ta över topfloor. Nu skall jag titta på OS-finalen i damfotbollen. Imorgon skall vi fortsätta med vår rums-swap, följa Kalmar Ironman och cykelvasan. Herregud! Vilken lördag!
Ö(U)ltrastefan - Överlevaren 