RSS

Kategoriarkiv: Vardag

Saker som dyker upp i min vardag, som att handla, äta och sova och som mer rör mitt liv i allmänhet.

Bra pass

Hårda tag idag. Mitt cage-pass med seniorerna blev osedvanligt hårt. Många stationer som frestade på min kondition. Jag hade mer puls än vanligt, men vad jag tycker om detta pass. Det har många kvalitéer. När jag kom hem kände jag mig så där riktigt behagligt trött. En portion av Carinas pastasallad gjorde mig pigg igen.

Annars är det ingen speciell fredag. Det blåser som satan på utsidan och jag har fastnat i en ljudbok – Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz – den näst sista delen av Milleniumböckerna. Skön känsla att vara hemma och inte behöva tänka på något. Vill jag lyssna på en bok, gör jag det, likaså om jag vill kolla på TV eller pyssla med något annat. Riktigt bra…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 september, 2019 i Hälsa, Hemma, Träning, Vardag

 

Det var då det

Jag kommer ihåg när jag var på toppen av mitt springande och cykelpendlande. Då var jag ute i alla väder, regn, kyla och hård vind: Jag var till och med ute i stormen Gudrun och sprang. Idag när jag sitter här och tittar ut på ösregnet känner jag ingen större längtan för att vara helt uppriktig. Men skulle jag väl varit ute och rätt klädd, skulle Ni sett ett brett vargagrin i mitt ansikte. Det är verkligen nya tider. Helt lottlös blev jag inte eftersom jag varit över på Improve för ett spinningpass, dock ynkliga 30 minuter. Jag fär vara glad för det lilla…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 september, 2019 i Hemma, Träning, Vardag

 

Grattis Milla!

Igår årsdag, idag arbetsdag och som vanligt innehåller den inget annat än frustration. Det som väger upp detta idag är att mitt näst yngsta barnbarn, Milla, fyller 2 år idag. Vi ska till henne i övermorgon då det ska bli ett litet kalas för denna underbara lilla tös. Naturligtvis kommer alla andra barnbarn att vara där. Lite familjedag alltså. Skönt att det fortfarande finns glädjeämnen i detta elände jag lever i. Grattis Milla!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 juli, 2019 i Familj och Vänner, Vardag

 

Dubbla årsdagar

17 juli, ett magiskt datum för Carina och mig. Den 17 juli 2005 blev vi ihop, som man säger nu för tiden. Vi hade förvisso känt varandra ett tag innan men det var denna dag ”det sa klick”. I 14 år har vi nu slagit in på en gemensam väg, varav nästan halva tiden som man och Hustru. Det har varit upp och ner som i alla andra förhållanden men när någon av oss eller vi båda har åkt ner i en dipp, har vi alltid stöttat varandra, pratat och varenda gång har det hela slutat med att våra band blir allt starkare. Helt fantastiskt!! Själv känner jag mig så stolt och hedrad att få älska och bli älskad av denna Kvinna som inte kan beskrivas ens med alla superlativer som finns. Vi skulle gått över till John Scott och firat men valde istället för att gå till det nyöppnade matstället på Partille port som har en italiensk inriktning. Det är i grunden ett café som även serverar mat. Inte nog med det, de har även Öl- och vinrättigheter. Ingen diger meny, men det som finns där smakar riktigt gott.

Detta för mig in på dagens andra årsdag. Det är nämligen även ölets dag! Vilket sammanträffande! Denna kombo gör det ju synnerligen enkelt att komma ihåg dessa högtidsdagar. Jag passar på att fira denna genom att dricka de 3 ölsorter jag har hemma, där det visade sig att jag tog det sista av två av ölen jag hade på fat. Det innebär ett pass med fattvätt och tvätt av två ”sytrådar” och inte minst bryggning av nytt öl. I kombination med kommande händelser kommer detta att bli spännande. Det fjärde ölet avsmakade jag på stället vi åt på. En Peroni Chill Lemon, ett öl av typen Radler som enkelt uttryckt kan sägas vara en blandning av hälften öl och hälften läskedryck. Det var ett synnerligen syrligt och uppfriskande lättöl som höll 2 % alkoholhalt. Smakade mycket gott och fräscht, det enda som gav minus var att limesmaken tog över för mycket men i gengäld var den riktigt läskande. Däremot har de en lager från Peroni som är riktigt välsmakande, det får bli  nästa gång.

 

Sommar, sol och stålbad

OK! Here is the situation. Det är nu ingen hemlighet längre och det står att läsa i Computer Swedens nätupplaga. Första veckan efter sjukskrivningen kändes det som jag skrev den 14 juni – jäkligt luftlandsatt. När jag den 17 juni startade upp arbetsveckan blev det onekligen inte bättre. På eftermiddagen fick vi besked att företaget har lagt ett varsel i Sverige på 250 personer, varav knappt 200 i Göteborg. Jaha! Jag var förvisso förberedd på att det skulle komma något dock inte förrän 2020 eller 2021. Denna uppfattning, fick jag klart för mig, delades av en hel del på företaget, inte minst inom facket själv. Detta var en missil som briserade tidigare än väntat. Inte oväntat sitter nu facket i förhandlingar om vem som ska få gå eller inte. Jag sitter inte säkert, trots en anställningstid på 17 år (tiden inräknad från förra företaget). Ingen sitter säker. Just denna del av som köptes upp är populerad med individer som varit där i 20 år och mera (och de är många). Att dessutom precis vara tillbaka på halvtid efter en riktigt lång sjukskrivning gör väl inte saken bättre. Reaktionerna och  kommentarerna ute i landskapet var inte så speciella, utan gav mest en känsla av uppgivenhet och ett konstaterande att magkänslan hos många var rätt (tyvärr, denna gång)

Det enda jag blev upprörd över var sättet detta kom ut på. Företaget hade varit übertydliga med att vi INTE skulle gå utanför väggarna med detta. På de powerpoint-sidor som visades så stod det i röd fetstil längst ner på varje sida – Confedential. Jag tappade hakan när jag såg att ett urval av denna presentation fanns publicerade i Computer Swedens artikel. Oavsett vad man tycker om företaget, fed up på det eller inte, så är detta INTE OK!! Jag tycker att det är jäkligt lågt och skadar inte bara företaget, utan även företagets förtroende för sina anställda (de som kommer att vara kvar). Men nu är skadan skedd.

Och jag själv då? Orolig? Nervös? Näe! Faktiskt inte. Jag har inte ens 2 år kvar till min pension. Skulle jag nu få kicken kommer jag att ha en uppsägningstid på 12 månader eftersom jag är över 55 år och varit anställd i mer än 10 år, vilket skulle innebära att jag är i princip 64½ år när anställningen uppför och då drar jag direkt i pension. Detta är en skrivning i kollektivavtalet. Om inte den fanns så kulle min uppsägningstid enligt LAS vara endast 6 månader. Det halvåret jag eventuellt skulle missa gör inte så mycket på pensionen, några hundralappar brutto. Hade jag varit mellan 55 och 60 och fått detta varsel, då hade jag varit mer ängslig. Den här soppan är ju naturligtvis inget jag behöver eftersom jag fortfarande är enormt störkänslig på grund av min hjärntrötthet och det ger mig självfallet ett stort stresspåslag som gör att jag på grund det måste ta några extra varv i skålen för att planera och preppa för en eventuell uppsägning. Tankarna snurra för fulla segel nu och jag hade gärna lagt den energin på något annat. Det är sagt att vi ska få veta vilka som blir uppsagda i mitten/slutet av augusti men det kommer säkert att bli lite försenat, likväl som att när allt är klubbat kommer det bli mindre antal som får gå än det antal man har varslat om. Så har det varit föregående gånger jag har varit med om varsel. Det som stör mig mest i detta avseende är att jag min pågående sjukskrivning kan komma att påverkas, beroende på hur det hela utvecklar sig. Om ca 2 månader får jag veta om jag blir kickad eller inte. Som sagt, att få lite lugn och ro är ett mission impossible och därmed är det dags för ett nytt stålbad…

 
2 kommentarer

Publicerat av på 28 juni, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hjärntrötthet, Jobb, Vardag

 

Jävla Storytel!

En sak är säker. Jag tål inte värme lika bra som i forna dagar. Trots det föredrar jag ändå detta framför vinter och kyla. Kan det vara så att det är Badwater-tankar som fortfarande dröjer sig kvar och snurrar runt? Nåväl! Det har inte varit någon träning sedan i tisdags och nu börjar abstinensbesvären göra sig påminda. Det ser jag som ett gott tecken. Carina kom med förslaget i förrgår att vi kunde spela lite bangolf, vilket jag tycker är en bra idé. Det skulle vara kul att få lufta bollväskan lite och Hon tyckte det var både kul och annorlunda att spela med riktiga tävlingsbollar. Tyvärr har det varit lite för varmt och lite för intensiv sol. Med tanke på mina hudcancersvängar är jag ganska försiktig med det där, nu för tiden. Ett annat bakslag vi hade var när vi skulle iväg och bada. Då läste jag att Partille och Lerums kommun avrådde från bad i Aspen på grund av algblomning. Dessutom råder det badförbud i sjön Anten på grund av höga halter av e-koli bakterier. Då gick luften lite ur oss. Men vi ska inte ge upp.

Mitt lättöl har nu nästan jäst färdigt. Har inte 100% koll efter som tilten slutar att sända data till appen, troligen på grund av batteritorsk. Istället blir det manuell mätning med mätglas och hygrometer. Den sista avläsningen med tilten jag gjorde igår stämde överens med hygrometern. Jag ska mäta igen imorgon och på lördag. Om resultatet står sig åker hinken in i kylen på kallkrasch.

Till sist så kan jag redogöra för ett stort irritationsmoment (kanske kan det ses som ett iLands-problem). Jag lyssnar just nu på Antony Beevors fantastiska bok om D-Dagen, nästa 27 timmar lång bok och jag hade 3-4 timmar kvar att lyssna. Helt plötsligt försvann boken! Borta! Jag kontaktade Storytel och fick till svar att streamingsrättigheterna hade upphört!! Men jag kunde väl för jävulen fått lyssna klart! Dessutom var boken nerladdad i offline-läge. Jag fick bara löjliga kommunikatörssvar tillbaka som avslutades med: ”Önskar dig en fortsatt fin dag” Hur i helvete ska jag kunna ha det! När jag får ett sådant avvisande svar är det för mig som att få fingret. Jag fick trava ner till biblioteket där jag fick tag i ljudboken, lyckligtvis på CD med MP3-filer som jag nu tankat över till telefonen. Där fick Storytel det första gula kortet. Vilka jävla idiotier!

 

Men se på fan!

Idag kom brevet jag har väntat på. Jag har fått en kallelse till Sahlgrenskas hjärtmottagning för att träffa en hjärtläkare. Då får jag se hur de har tänkt att hantera detta. Ska jag få en date med skalpellen eller inte eller kommer jag att kastas på den kemiska sophögen och knapra piller. Det är den stora frågan. Det brevet satt jävligt långt inne och så var denna eländiga (måndagar är alltid eländiga) dag räddad.

Under kvällen har jag sysslat med förberedelser för att lära mig lite om Raspberry Pi (kommer nog att skriva en hel del om detta). Det första steget är att rensa mitt mer eller mindre kaotiska skrivbord så att jag får plats med Raspberry-kortet och labbgrejer. Nu är jag halvvägs inne på det projektet och då kan Ni få en uppfattning om hur snabbt detta skrider framåt. Det kommer att bli mer pyssel med detta under höst- och vintermörker och det är åtskilliga kapitel i boken innan jag kommer in på programmering (Python) och får skriva det klassiska: ”Hello world”, bråttom har jag inte.Dessutom ska jag plocka fram lite grejer som behövs för detta. En nätverkskabel, tangentbord, mus, HDMI-kabel samt lite från min skrotlåda i källaren. Jumpers för att bygla stift. Operativsystem ska laddas ner och kopieras upp på ett micro-SD kort och det har jag också några som ligger och skräpar. Dock måste jag kontrollera att de duger för ändamålet. Och som sagt, jag behöver inte stressa med detta eftersom jag vill i princip vara startfärdig att påbörja mitt projekt till pensionen i april 2021. Jag har också en hemsida att bygga om, där har jag kommit så långt att jag har stängt ner den.

Inte nog med det, jag behöver även att få plats med en PC (liten bärbar) till då jag ska jobba lite hemifrån denna sommar då mina två teamkamrater kommer att ha några veckor ledigt samtidigt och jag åker inte in och sätter mig fyra timmar varje dag och är helt ensam där när resten av mitt team sitter i Polen, Indien och Belgien. Alla möten sker via Skype så det får allt finnas gränser på sakerna. Dessutom lär kontoret vara helt tomt eftersom andra också kör detta race som det varit föregående somrar.

I övrigt har det varit en ganska lugn måndag. Carina är hemma på sin semester och mjukstartar Hon också. Vi har inte planerat något överdådigt denna sommar utan kommer bara att ta det lugnt och slappna av så mycket det går. Det lär ju ändå bli åka av kommande höst. Lättölet jäser som det ska och det tickar på sakta men säkert.