RSS

Kategoriarkiv: Träning

Favvokategorin. Denna skall vara tänkt att vara den största kategorin. Här tar jag upp allt om min träning och min syn på träning. Det är ju trots allt en träningsblogg i botten…

Cykling och gasläcka

Igår körde jag lite cykel med seniorerna och efter det lite rörlighet (med dessa hemska rullar och bollar) eftersom det inte skulle bli någon cage idag (långfredagen). Däremot kunde jag se fram mot att ta sovmorgon eftersom ingen skulle upp tidigt. Bara för det så slog jag upp ögonen 06.30 – klarvaken! Så denna första helgdag blev som vilken vardagsmorgon som helst. Kaffet var förstås givet.

Denna dag tog jag fram min pendelcykel. Det var lite ytrost och så på kedja och trampor. Jag drog på lite olja på kedjan och växelreglagen. Sedan tog jag en sväng där jag växlade hej vilt upp och ner samt skiftade mellan de olika klingorna. Det blev i slutändan riktigt bra och jag fick ca 15 km cykling i mig.

Egentligen hade planen varit att brygga lite mer lättöl. Det nytappade fatet jag har ställt i kylen har det redan börjat tullas på. Speciellt igår när vi för andra kvällen i rad hade häng på terrassen med grillning och kall bärs.. Jag passade även igår på att tappa av mitt Schwarzbier från jäshink till fat och fångade upp en liten slatt för mätning och provsmakning i samband med det. Det smakade riktigt gott. Mätningen gav vid handen att alkoholstyrkan stannar på 5,25 %, receptet angav 5,3 %. Klart godkänt! Det nya lättölet håller 2,23 %, förresten. När det var fatat, ett fullt 9 liters fat och resten i det stora fatet på 19 l, kopplade jag på kolsyra Totalt fatade jag 22 liter. Lite senare idag när jag kollade av manometern stod den på noll! Fan! Jag har haft ett gasläckage. Det var bara att koppla bort och ta loss slangarna. Efter några minuter pillande satt alla koppling som berget och jag tog fram en ny sodastream flaska och kopplade in, då funakde det. Nu lät jag trycket stå på 3 bar men kommer att minska det imorgon till ca 1,5 bar. Det är ju tur att man är så förutseende att man har några sodastream-flaskor hemma. Nu ska kolsyran stå på i ungefär tre dagar till, därefter ska den lagras i några veckor. Imorgon ska jag ta ett litet prov för att se hur kolsyrningen har tagit.

Utöver det har jag passat på att städa upp lite i uterummet efter vinters spring och verksamhet där. Just nu finurlar jag på nästa öl (inte det kommande lättölet) jag har två-tre uppslag. Problemet är att jag inte har fat till detta utan måste vänta till mitt Schwarzbier är färdigt så att jag kan flaska det som ligger i det stora fatet. Vilka problem man har. Kan ju förvisso skaffa flera fat och en kyl till men jag har ingen plats (och inga pengar till det heller).

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 april, 2019 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Träning

 

Tilten har tiltat

För första gången sedan förra lördagen kunde jag åter ta upp träningen. Det blev i form av cirkelträning med seniorerna. Jag tog inte i för kung och fosterland, kanske lade jag mig på 75-80 % av vad jag brukar göra. Under passet höll jag noggrann koll på pulsklockan och allt verkade vara stabilt. Det gav mig en härlig feelgood-känsla. Nu kan jag återgå till normalt liv igen. Dock skall jjag inte dra på för mycket. Vila imorgon och ett nytt seniorpass på torsdag. Jag vill ha kvällen och onsdagen för att se om det kommer efterverkningar. Nu kunde jag äntligen känna den där inre friden och positiviteten igen när jag tränade och inte känslan av att ligga och kräla i gyttja.

Imorgon var tanken att jag skulle brygga lite mer lättöl men det sket sig. Tilten, ett mätinstrument som mäter temperatur och specifik vikt när den flyter runt i vörten har pajat. Jag skulle byta batteri och tappade enheten i golvet så att en lite sken lossnade. troligtvis var detta en gemensam jord och den var så liten att jag inte kunde löda fast den igen. Jävlig bra. Bara att beställa en ny. Jag har en tilt till men den flyter runt i min Schwarzbier som (glädjande nog) börja jäsa färdigt. Jag kan i och för sig kontrollera specifika vikten med ett mätglas och en graderad flytande hygrometer. Men jag har inte lust att springa och tappa av vört hela tiden när tilten berättar specifik vikt och temperatur löpande.

I och för sig kan jag brygga nu och släppa ner den i vörten när den kommer på posten men jag vill ogärna öppna locket till jäshinken i onödan och få in syre. Har man väl börjat med en tilt vill man inte brygga utan en sådan pinal.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 april, 2019 i Ölbryggning, Hälsa, Träning

 

Vilse i vitlandet

I morse vaknade jag upp med en värkande vänsterfot. AAJJJ! Men när jag gått runt lite så släppte värken. Eftersom denna värk infann sig redan igår kväll hade jag avbokat mitt pass med seniorerna. Till min glädje kunde jag konstatera att jag var fit for fight och kunde i morse boka mig igen. Passet gick riktigt bra och det var inga som helst problem och det var jag evigt tacksam för. För ovanlighetens skull hade jag hörsnäckan till telefonen inkopplad och det fanns en bakgrund till det (jag som normalt är totalallergisk mot telefon på träning).

Igår skulle jag varit på en ultraljudsundersökning klockan 19. Klinfys, uppgång D 1 trappa upp. på Östra sjukhuset. Men det var inte en käft där. Konstigt, klinfys ligger ju i A i trappa upp. Jag gick till stället märkt med D (som ligger intill A). Nu var det en lång korridor som böjde av i 90 grader och slutade vid en stängd dörr som var märkt med: ”Rum för avsked”. Hmm. Det här stämmer ju inte. Jag gick upp till klinfys på A-uppgången och där var det helt igenbommat. Inte en käft där. Då kom en man ut (som senare visade sig vara läkare). Han såg att jag såg ut som ett frågetecken och erbjöd liite hjälp. När vi tittade igenom kallelsen såg han felet. Jag skulle till Sahlgrenska och INTE Östra. Hinner jag dit? Jag tittade på klockan som precis då slog över från 18:59 till 19:00. Game over. Läkaren ringde ner till Sahlgrenska och sa att jag var på fel ställe. Allt stämde ju i beskrivningen. Klinfys, 1 trappa upp, D låg ju förvisso intill A på Östra och jag trodde det var en annan väg till mottagningen på grund av den sena timmen. Han förklarade att de höll på med köförkortning. Under veckan skedde det på Sahlgrenska och på lördagar var det på Östra. Vi kom överens om att de skulle ringa och ge mig en ny tid imorgon (dvs idag), därför hade jag med telefonen för jag ville inte missa det.

Ett par minuter innan passet började ringde då telefonen och jag hörde en ganska fnissig sköterska i andra änden som fixade en ny tid den 23 april och tidigare om det fanns ett återbud. Hon sade lite glatt att jag var inte den första och definitivt inte den sista som gör den grejen. Själv kunde jag inte låta bli att flina. Lesson learned. Precis när vi avslutade samtalet, började mitt cage-pass. Slutet gott på denna, faktiskt, ändå lite muntra historia.

Under eftermiddagen har jag suttit och knåpat med receptet för söndagens bryggning i programmet Beersmith. Receptet, en schwarzbier, har jag nedskrivet i ett Worddokument och jag vill överföra det till Beersmith. Originalet är från en tysk ölsajt och jag är inte heller bevandrad i tyska bryggartermer (inte Google translate heller). Detta är nog det mest avancerade öl jag ger mig på. Det ska mäskas i 5 steg och sedan lagerjäsas i kyl vilket innebär att jag måste koppla in styrdonet till kylen, det var ett tag sedan jag använde den. Jag måste noog konsultera manualen där. Jag hade vissa besvär med att skapa ett mäskschema eftersom jag aldrig skapat en egen mäskprofil. Dessutom var jag tvungen att skruva lite på maltnotan och humlegivorna för att få till rätt beska, färg och alkoholstyrka. Nu är receptet till 95 % klart, bara ett par småjusteringar återstår. På söndag ska det bryggas och om ca 4 – 5 veckor kan jag avsmaka och bedöma resultatet. Spännande.

 

Långspinning och barnbarn

Då tog jag mig igenom denna helg med förståndet (?) i behåll. Lördagen blev ju den stora dagen. Klockan 7 på morgonen äntrade jag en spinningcykel på Improve för att köra Spin of hope som ingår i insamlingen till barncancerfonden. En spinningcykel ska hållas igång i 12 timmar med ett lag bestående av 1 – 12 personer. Mitt lag Stålfarfar och bestod en person, dvs jag själv. 12 stycken entimmarspass av skiftande kvalité skulle köras och alla dessa körde jag också. Det är ju inte första gången jag köra sådana här långpass, jag har en hel del rutin på detta som jag hade stor nytta av. Det var ett pass som stack ut från de andra och det rejält. Det var Johan som körde ett pass på tema rock, främst hårdrock. ”Nu jävlar blir det åka av”, sa han då vi startade och så blev det. Det var en hel det andra teman också, allt från mello till allsång.

För mig var utmaningen inte den fysiska. Fysiken och orken hade jag det varr aldrig problem, trots de besvär jag har haft inför denna lördag. Med fotsmärtor och njursten som kryddades med ett par korta episoder med hjärtarytmier. Så uppladdningsveckan lämnade allt övrigt att önska. Den stora utmaningen låg på det mentala planet, vilket som Ni har förstått jag har haft stora problem med och som ligger bakom min långa sjukskrivning. Pallar jag spin of hope så kommer jag också att palla för att kunna komma tillbaka till jobbet igen. Visst pallade jag och nu känner jag mig ganska trygg nu i att äntligen kunna göra comeback i arbetslivet. Riktigt sköna besked och jag är jättenöjd. Under dagen jag satt på cykeln och blev tröttare och tröttare fick jag mer och mer känslan av att hitta tillbaka till mitt gamla jag. Jag mådde helt enkelt bra av att bli utmattad, precis som under ultraeran. Dock måste jag också både erkänna och inse att jag är äldre och det påverkar mig och min kropp (som tagit en hel del stryk de senaste åren). Det är inte helt givet för mig att köra nästa år. Hade det varit 24 timmar vete fan om jag hade fixat det.

Förr kunde jag formulera ett mål för mitt tränande och lägga en tränings- och tävlingsplan. Den tiden är förbi. Nu kommer krämporna på parad till mig och är det inte det ena så är det det andra. Jag vet inte hur det står till med mig längre och jag måste ta höjd för att någon skit kommer. Min aortadissektion har ju inte försvunnit heller. Därför måste jag nu göra tvärtom och bestämma mig för något event ganska sent om det går.  Om det blir mer spin of hope så kommer jag nog att ta det beslutet en eller två veckor innan. Jag får ta det som det kommer och låta hälsa och kropp styra mer än tidigare.

Efter sista passet blev det raka spåret in i duschen och omklädning, därefter tog jag mig två trappor ner till John Scott där Carina hade bokat bord. Belöningen var en Electric Nurse Hoppy IPA, en riktigt kall sådan. Jädrar vilken känsla och jag hade tänkt på den i många timmar. Det blev en IPA till med en rejäl hamburgare och det där hade jag ju lätt räknat räknat hem efter dagens övningar. Våra vänner, Lotta och Anders, som även deltog under den sista timmen var också med och åt. Inga problem med att somna den kvällen.

Igår var huvudattraktionen att fira en av mina svärdöttrar som fyllt 30 år. Det innebär ju  även närkontakt med barnbarn. Vilken fröjd att umgås med dessa  små telningar. En fantastisk avkoppling. Jag fick lite att göra där. Lilla Vera och jag satt med en målarbok och hon var mycket bestämd på att skorstenen ett hus skulle vara lila. Det var bara att lyda. Lilla Milla gick omkring och log som hon brukar göra. Tyvärr var Björn inte med denna dag för de var bortresta, annars hade det varit världens röj där. Väl hemma senare på förkvällen var jag riktigt trött, men det var så roligt att träffa alla. Robert och jag kom överens om att brygga lite öl kommande söndag (lagret börjar att tryta).

Idag var det också aktivt. Jag hade en hel del grejer att klara av. Främst var ett läkarbesök på plastikkirurgen på Sahlgrenska och var ganska odramatiskt. Läkaren ville se på knölen på min vad som ska skäras bort och göra en bedömning. Det hela slutade med att jag skall göra ingreppet (borttagandet) måndag den 13 maj, kl 13 (mycket 13 där). Imorgon blir det mer läkarbesök. Det får bli allt för denna gång.

 

Den stora datordagen

En fin dag som övergick i regn. Jo, jag tackar, jag. Nu börjar jag längta lite efter att få ställa ut möblerna på terrassen och ta bort alla surrningar men just nu känns detta lite avlägset, trots att april är en vecka bort. Gårdagen var foten så pass OK att jag kunde köra ett kortare spinningpass. Senare på eftermiddagen fick datorjäveln ett bauta tuppjuck och blev svart. Det gick inte att kommunicera med den över huvudtaget. Efter att ha googlat lite i ärendet fick jag en ledtråd till att bryta sig in och komma åt återställningspartitionen och göra om allt det där jag gjorde i fredags. Tjena! Dock lät jag datorn stå under natten med att blåsa hårddisk och installera Windows och efter uppstigandet i morse kunde jag åter installera antivirus, officepaket och hela biddevitten igen samt konfigurera upp den. Nu är burken precis som jag vill ha den och jag har vidtagit mått och steg för att det inte ska hända igen. Den korta förklaringen. Mismatch mellan mitt Microsoftkonto och den lokala användarprofilen på hårddisken. Ska jag förklara mer måste jag skriva en bok. Det VAR komplicerat, riktigt komplicerat.

 

Röntgen, träning och ominstallation

OK. Jag kom ut från vårdcentralen i förrgår utan att spela på läpparna. Igår morse drog jag iväg till Östra för att röntga fötterna (båda). Innan dess stannade jag till vid Vårdcentralen för att hämta min remiss till röntgen. Inte en käft i receptionen. Bra! Ingen kö. Men står man i receptionen kan man ju inte sätta kunden först. I helvete heller, då går Facebook före. Hon var ju naturligtvis tvungen att göra färdigt sitten acebook:ande (jag såg ganska tydligt hennes skärm på mobilen och vad som var uppe på den). Den där scenen sammanfattade hela mitt omdöme om denna skyddade verkstad som kallar sig för vårdcentral. Nåväl, jag fick min remiss och drog iväg till Östra. Skillnaden var total. Jag behövde inte tillbringa alltför mycket tid där. Själva röntgen gick geschwint och äntligen har jag fått båda fötterna plåtade. Nu återstår att se om det finns något jävelskap i pedalerna.

Smärtan finns ju där och den kommer och går. I morse vaknade jag upp utan att behöva gå på kryckor. Ser man på! Dock ville jag inte ta ut något i förskott. Jag hade en seniorcage på schemat som jag avbokade vid 8-tiden (passet började kl 10). Körde den gamla taktiken. Passet brukar inte bli fullbokat och om statusen på foten håller så kan jag köra. Halv tio hade jag bestämt mig och gick över. Innan passet började körde jag 10 minuter i crosstrainern. Det var riktigt bra. Under passet behövde jag ta det lugnt vid två stationer som i princip var i form av en step-platta. På det hela funkade det bra. Det går verkligen upp och ner med denna fossing. Nu ska det dock bli sparsamt med cage-pass etc den kommande veckan. Jag ska ägna mig mer åt cykel. Snällare mot foten och lite upptrappning inför nästa lördag. Då står Spin of Hope på schemat, 12 timmars spinning. I år är jag faktiskt lite mer nervös inför detta än vanligt. Det känns som om mycket står på spel och detta är det enda bokade jag har i idrottssammanhang. Detta med att bekämpa cancer känner jag mycket starkt för. Har Ni vägarna förbi nästa lördag så titta in på  Improve och heja.

Resten av dagen har ägnats åt att blåsa disken på min bordsdator och köra en total ominstallation. Datorn har i och för sig funkat men jag har sett små tecken att det är lite knas och för mig finns det ingen anledning att låta det blir värre. Dessutom mår datorn bra av att man blåser hårddisken emellanåt, man får bort lite skräp här och där som brukar samlas på hög. Efter ominstallationen så är den faktiskt lite piggare. Lite småprogram återstå att installera men allt väsentligt är nere på disken. Ingen backup behövs eftersom jag har två partitioner på hårddisken. En C och en D, allt jag skapar, inklusive bilder ligger på D-driven. Mycket praktiskt.

 

”Spik i foten”

Ja, vem minns väl inte den repliken från Hasse & Tages klassiska sketch. Fast någon spik i foten har jag dock inte fått. Däremot har jag jäkligt ont i foten (igen), denna gång i vänster fot. Smärtan sitter på vänstra fotens övre vänstersida och den är svullen. Det lustiga är (om jag ska använda det uttrycket) att ju mer stilla jag sitter, desto värre blir det. Om jag rör på foten (belastar) så avtar smärtan (sakta) ju längre jag håller på. Väldigt mystiskt. I morse när jag vaknade kunde jag inte belasta foten det minsta när jag steg upp, det gjorde mer än lovligt ont, trots att jag tog en voltaren + alvedon innan sänggåendet igår. Av den anledningen var jag helt enkelt tvungen att stödja mig på en krycka för att ta mig från sängen till skrivbordet (3-4 m). Jag försökte sedan gå och stödja på detta mer och mer och smärtan började avta. Detta var vid halv åtta i morse. Man behöver inte vara smart för att inse att seniorträning cirkel i det läget var ett alternativ, jag avbokade passet men jag visste att det inte brukar bli fullbokad och hade möjligheten att gå över ändå om det skulle släppa, vilket det gjorde. Det blev faktiskt bättre och bättre och 20 minuter innan start på passet kunde jag gå över. 100% OK var det inte men så pass bra att jag kunde gå relativt obehindrat. Dessutom visste jag att övningarna detta pass är mer inriktade på mage och överkropp till skillnad från cage:n. Det var två stationer som direkt påverkade belastningen på foten men de gick bra (men inte mer). Det var inte heller problem att gå hem efter passet. Men efter dusch och en stunds sittande så drog det hela igång igen.

Jag måste ju säga att detta sätter myror i skallen på mig. Det är ju inte så här hela tiden, det kommer så att säga i skov och kan sitta i ett par-tre dagar (kanske 4). Båda mina fötter drabbas, hittills har det inte skett samtidigt på båda fötterna (peppar, peppar). Det enda vettiga jag kan komma på om de här problemen är att det kan vara någon form av artros i fotlederna och jag inser att det är dags att ta en sväng till vårdcentralen (gud hjälpe mig). Senast jag var där på en speeddating var besked att det var en lättare hälseneinflammation och jag frågade läkaren om han verkligen trodde på det själv (vilket han gjorde). Denna gång är det nog läge att borra djupare i det här. Fråfan är om jag ska ge dessa muppar en chans till eller lista om mig, det låtar åt det senaste.

En annan sak jag gjorde idag var att deklarera. Skatteverket hade öppnat självdeklarationen på nätet och efter som jag inte hade något att ändra på var det bara att godkänna den. Nu kan jag vänta lite klirr i kassan i början av april, det var några år sedan det hände. Förra året satte jag PB i restskatt med knappt 23 papp efter att min arbetsgivare hade schabblat å det grövsta med felaktiga utbetalningar som jag inte hann rätta till innan årsskiftet. Men nu är ordningen återställd, som så när på fossingen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 mars, 2019 i Gnäll, Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning