RSS

Kategoriarkiv: Tävling

Mina berättelser från tävlingar och förberedelser inför tävling. Även personer jag följer och tankar om andra tävlingar. Allt som har med tävlingar att göra. Före, under och efter…

Wohoo! 6-timmars i Partille!

Underbara nyheter! Idag såg jag på Fejjan att Reima och Jessica ska anordna ett 6-timmars-lopp i Partille och som ska gå i den nya stadsparken. I och med att jag bor 30 m från banan är det ju jäkligt svårt att inte delta. För en gångs skull ett lopp utan extra resa och hotellvistelse. Distanserna som erbjuds är 6, 3 respektive 1 timma. Dessutom finns det med en stafett över 6 timmar. Sådant här piggar upp en utbränd själv och därmed har jag nu fått ett riktigt mål att jobba för till nästa år och då ska jag ta mej fan sätta maratondistansen. Loppet går den 14 april 2018 och starten är kl 10 och känner jag Reima rätt så kommer banan att vara kontrollmätt. Tjohoo! Nu blev jag jätteglad igen.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 3 oktober, 2017 i Hemma, Tävling

 

Kortedala brutalmarathon

Brutalmarathon? Jepps! Det stämmer. Detta lilla udda lopp genomfördes vid Gerås motionsspår som ligger mellan Bergsjön och Kortedala. Officiellt 2,5 km men kontrollmätt till 2486 meter. Till saken hör att detta motionsspår är i särklass på topp 5 listan över tuffa motionsspår i Sverige (vågar jag påstå). Tre distanser erbjuds – marathon som springs i 17 varv, halvmarathon som springs i 8 varv och 10 km där löparna springer 4 varv. Eftersom jag inte är in någon god form valde jag den blygsamma 10 km-distansen. Grejen är att det heter brutalmarathon och banan är därefter. Mina 4 varv höll 360 höjdmeter och marathonlöparna fick tugga i sig drygt 1500 höjdmeter. Det kan jämföras med det ”platta” Lidingöloppet på 30 km som håller 550 höjdmeter. En tuff bana alltså. Av den anledningen var maxtiden 8 timmar för maratondistansen mot normala 6 immar.

Eftersom jag har varit där tidigare så visste jag vad som väntade och jag hade tagit med mig stavarna. Jag var den ende deltagaren som körde med stavar. Det visade sig vara många som önskade att de hade denna lilla detalj med sig och jag hade säkert kunna hyra ut dem för en hutlös summa. Nästa år är jag nog inte ensam om det i alla fall. Som väntat fick jag slita ganska hårt, trots stavar men de var en underbar avlastning för mina knän. Vid varvningen serverades det rejält med energi i flytande och i fast form. Jag hade strul första varvet med att inte få igång medhavd musik och fick släppa det. Lite irriterande. När jag väl orkade lyfta på huvudet och inte stirra stint ner i marken så är denna motionsslinga riktigt vacker. Men nu var det inte så mycket att stirra i marken, det räckte att titta rakt fram stundtals så stirrade man bokstavligen talat i backen.

Jag tog det medvetet lugnt (det gick ju inte att göra annat) och nyttjade de få partier som fanns till att småspringa. Många nedförslut var också branta och där kunde jag inte springa för då hade jag nog slagit sönder mina knän (det som är kvar av dessa). Det varvet som kändes bäst var förvånansvärt nog det tredje varvet. Andra varvet var riktigt segt och det sista varvet var lite mitt emellan. Jag gick in på 1:51:44 och det fick duga för mig men nästa gång ska jag nog satsa på att försöka mig på att genomföra marathondistansen, det är ju ett år dit och då borde jag vara i bättre skick än idag. Det som jag är mest nöjd med var att genomföra det jag förutsatte mig och jag tog också ett bra steg i att bryta mig ut ur min mentala fångenskap. Ur den synvinkeln var dagens övning en stor framgång.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 30 september, 2017 i Diverse, Tävling, Träning

 

På gamla jaktmarker

Igår bestämde Carina och jag oss för att åka bort till motionsspåret i Bergsjön, vid Geråshallen och gå ett varv på den slingan 2,4 km långa slinga där. Låter kanske inte så märkvärdigt men så är inte fallet. Jag varnade Carina för att den är tuff och vi hade även med oss stavarna (de behövdes). Orsaken till detta improviserade besök var att vår gode vän Reima kommer att arrangera Kortedala brutalmaraton där i höst. Och det är som namnet antyder. Banan är rejält kuperad och platsar säkert högt på 10 i topp listan över Sveriges tuffaste motionsspår. Maratonet kommer att springas på denna slinga i 17 varv och sammanlagt ge 1400 höjdmeter. Det kan jämföras med det ”platta” Lidingöloppet på 30 km som håller 550 höjdmeter. Det är alltså inte snutet ur näsan att dra en mara där. På grund av banans tuffhet kommer maxtiden att sättas till 8 timmar, normalt brukar det vara 6 timmar på en mara.

Denna slinga sprang jag några gånger under mitt första löparliv, på den tiden jag var nere på 40 minuter på milen och halvmara på 1:34. Även då skydde jag denna bana som jag tyckte (och tycker) var überhemsk. Jag konstaterade att det faktiskt var hela 32 år sedan jag senast var och sprang där och ändå minns jag den. Men med pust och stånk tog vi oss runt banan.

Idag kunde jag inte låta bli utan gav mig dit på egen hand. Jag sprang (eller vad man nu ska kalla det) runt ett varv igen. Min Garmin mätte 2,33 km och jag fick lägga hela 21:30 på att frakta mig runt denna bana. Näe något maraton blir inte för mig då, jag är fysiskt sett inte redo för det, kanske nästa år. Även psykiskt är jag nog inte redo. Man kommer även att erbjuda distanserna halvmaraton och 10 km. Kanske kan jag fixa fyra varv där (jag har ju 8 timmar på mig). Men det var ett återseende med ganska blandade känslor. Oavsett jag kommer att springa eller inte kommer jag vara där, om inte så för att få träffa lite vänner och bekanta.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 augusti, 2017 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Tävling

 

Stadsgirot

Vilket väder! Vilka fina förutsättningar! Stadsgirot över 70 km avverkades idag med start på bandyplanen på Heden. Om det tyckte jag inte. Stå där på en plan med lös finsand som underlag tycker jag inte var så lyckat, då sand yr upp och letar sig in i drev och kedjor.

Banan är riktigt tuff och man ska nog vara tränad inför detta lopp även om det ”bara” är 70 km. Banan går böljar från Linnéplatsen till Älvsborgsbron. Första stigningen är i Biskopsgården hela vägen upp till Svarte Mosse. Nästa rejäla stigning är från Hisings Kärra upp till Angeredsbron för att sedan ta sig upp på berget ovanför Angeredsbron, till banans högsta punkt. Efter Angereds centrum ner i svackan och sedan upp till Gunnilse för att sedan rulla ner till Lärjedalen. Efter drygt 50 km är det så dags att ta sig uppför Bergsjöbacken som följs av en böljande bana runt Bergsjön för att avslutas med att rulla ner till Utby/Sävedalen. Efter depån i Sävedalen är det dags att ta sig upp till Vallhamra och in i Skatås och på grusåttan(!). Sedan ner till Örgryte och den sista backen uppför Sankt Pauli. Inte lika jäklig som de andra backarna men man är då ganska mör efter nästan 70 km cykling. När man kommit ner från Sankt Paulibacken vid Ullevi är det en ren transport in till målet på Heden. En tuff bana alltså, enligt appen Race One jag hade under loppet hade jag på dessa 70 kilometer salat på mig 926 höjdmeter!

Underlaget var (som vanligt) inget bra. Jag begriper mig inte på varför man drar banan genom grusåttan på Skatås, över en grusplan vid Ruddalen. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle köra på min pendelcykel eller ta racern. Jag tog racern med mina Fulcrumhjul. De fick en del stryk på grund av underlaget (även dålig asfalt). Men de var guld på flacka partier där jag kunde komma upp i drygt 40 knyck (som vid Tuve/Säve) utan att ha tungan hängande utanför halsen. Rullet var överlägset och jag kunde rulla förbi hur många som helst som trampade nerför. Många nerförslöpor gick i 55-60 km/h. Dock fick jag slita hårt på mina bromsar för att inte köra in i folk. Dessutom var banan knixig med många svängfester. Full fart ned för en backe utmynnade i kraftig inbromsning och en skarp kurva (90-gradare) precis vid foten av backen. Det är ju lite synd eftersom banan i sig är utmanande och spännande att underlaget drar ner betyget till en mycket låg nivå.

När uppförsbackarna kom så ”dog” jag och det var knappt styrfart upp för dessa, men aldrig behövde jag kliva av cykel för att leda den, inte ens Bergsjöbacken där många klev av och gick upp. Nu är det i alla fall gjort och när jag kom hem hade Carina fixat lite spagetti och köttfärssås som jag slukade glupskt. Den kalla ölen till maten var den stora belöningen efter denna backiga dag.

18222039_10155191996817416_6011508962465950969_n

Det var det…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 maj, 2017 i Diverse, Tävling

 

En helg i dur och moll

Igår gjorde jag det. Jag körde Spinn Of Hope på Improve. 12 timmar till förmån för Barncancerfonden. Alla sa: ”fy fan! 12 timmar på en spinningcykel!” Men allvarligt talat! Vad är dessa 12 timmar jämfört med det lidande som de cancersjuka barnen går igenom tillsammans med sina familjer? Det är ta mig fan ingenting! Jag har själv klarat mig undan från en hudcancer i somras och kan man knäcka grundorsaken till cancer så gynnar det alla cancerdiagnoser. När dessutom båda mina föräldrar har gått bort i cancer så är det här en ganska självklar aktivitet.

Trots att min uppladdning inför detta har varit allt annat en perfekt, där jag bland annat legat i sjuksängen i närmare två veckor, en tilltagande mental trötthet och inte minst en mycket oväntad övertidssejour på jobbet dagen innan eventet (vi fick jobba fram till kl 8 på fredagskvällen) så gick det förvånansvärt bra. Passen flöt på. Ett par pass var ganska lugna medan andra pass var riktigt tuffa. Inför det sista passet tog jag en klunk av min dunderdryck (hälften kaffe, hälften cola) och jag äntrade instruktörscykeln och körde hela eventet i mål. En stor ära men jag var verkligen ganska sliten efteråt. Därför var det riktigt skönt att bara ha 250 meter hem. Jag var riktigt nöjd med det – milt uttryckt.

vlcsnap-2017-03-27-17h11m30s203

Idag var det dags att springa Göteborgsvarvets seedningslopp och det gick fullständigt åt helvete. Jag kunde inte plocka fram gårdagens glädje. Jag hade gjort allt rätt när det gäller återhämtning och allt det där och fysiken fanns där – inget snack om det. Men det mentala sket sig totalt. Jag kunde inte hitta någon form av motivation. Det enda jag kände var bara irritation och håglöshet. Denna känsla gjorde att jag bara blev mer och mer irriterad och det accelererade med att jag blev mer och mer irriterad på mig själv och så var det kört. Jag sprang inte särskilt länge innan jag bestämde mig för att kliva av och åka hem. Jag funkade inte mentalt och haveriet var ett faktum. Så kan det gå. Nu ska jag ta det lite lugnt reflektera och bekämpa min mentala trötthet och reflektera lite på vad jag håller på med och vad jag vill göra. För fysiken är det inget fel på, det bevisade jag denna helg men omprioriteringar måste till. Nu gäller det att fortsätta att överleva, om 397 dagar är jag fri och då dränerar det mig inte på energi.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 mars, 2017 i Hälsa, Jobb, Tävling, Träning

 

Inget 6H

Ny arbetsvecka och nya tag. Jag hade kalsongkontor idag och med tanke på väder och trafikläget i vår lilla stad var jag ganska glad över det beslutet. Men jag lär nog få smaka på minusgrader ändå.

kroppen känns ganska bra efter gårdagens Vasaloppsspinning. Jag var lite stel i vaderna igår kväll men det där har gått över och jag inser att jag fortfarande är ganska bra på detta med återhämtning. Därmed inte sagt om kommande helg då jag valt att avstå mitt älskade 6 timmars i Skövde. Det gick förvisso bra igår, men jag har på tok för lite löpning i mig och jag har varit mentalt nere. När jag startar i Skövde 6 timmars vill jag nå maratondistansen igen. Den nesa när jag missade den distansen 2014 med 206 m sitter fortfarande som en nagel i ögat. Normalt sett kan jag droppa sådant här men inte denna, den har jag aldrig kunnat släppa och kommer inte att kunna släppa. Därför vill jag inte åka dit och misslyckas en gång till, det totalvägrar jag att göra. Av den anledningen står jag över mitt absoluta favoritlopp. Jag orkar helt enkelt inte ta mer mentala käftsmällar och de jag vet kan komma vill jag också undvika. Men jag skall ha min upprättelse, kanske blir det 2018 istället?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 mars, 2017 i Diverse, Jobb, Tävling

 

Lite styrka på kvällskvisten

Sista dagen på min ledighet. Imorgon börjar mitt elände på jobbet igen. Blääh! Men jag ska hålla ihop mig och kämpa. 488 dagar kvar till befrielsen. Nå! Nu ska jag inte vara allt för neggig. Det har varit en bra dag idag. Tanken var att vi skulle ut på terrassen och plocka ner belysningen som vi har på räcket. När vi var på väg ut för att göra det pågick världens snöfall på utsidan och så bordlades den uppgiften ganska omgående.

Istället ägnade jag mig åt lite pappslöjd. Jag har gjort i ordning lite etiketter till mina ölflaskor som jag nu skrev ut, klippte ut och klistrade på flaskorna. Det får ju allt se hyfsat snyggt ut.

20170129_1327431

Lite senare på eftermiddagen/kvällen stack Carina och jag över till Improve. Carina skulle köra ett MFR-pass (foamroller) och själv gick jag på ett WOD-pass (Workout Of the Day), ett bodypump-liknande pass. Och jävlar i gatan vad jag fick slita. Jag var banne miig ganska sleten efteråt. Medan Carina körde sitt MFR-pass (omedelbart efter mitt pass) så provcyklade jag det spinningpass som jag eventuellt ska köra vid Spinn of Hope. Jag har satt ihop ett första embryo till detta pass. Tyvärr strulade min MP3-spelare och det blev inte som jag hade tänkt mig. Jag inser att jag måste fixa en ny teknisk lösning. Hur som helst, det var ett jäkligt bra pass.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 januari, 2017 i Hemma, Tävling