RSS

Kategoriarkiv: Rehab & skador

Om min väg tillbaka från sjukdomar och skador. Här tar jag även upp skadeproblem och annan skit som hör till detta.

Träningen startar sakta upp

Tyvärr har vi inte kunnat använda vår pergola som vi hade tänkt (ännu). Det blåser fan och anamma. Dock har jag fått hjälp av Robert och vi har bultat fast den i trädäcket så den lär inte flytta på sig, vilket den hatisk hade gjort, trots att den väger drygt 60 kilo, dock inte så mycket, en knapp decimeter. Men nu är det fast både i golv och räcke. Detta utan att behöva borra i väggen.

Jag har också rampat upp träningen mer och mer. Min kraftigt minskade närvaro på Improve gav mig också en viktökning. Eftersom man vidtagit åtgärder där som att halvera klasserna samt att  jag själv har vidtagit åtgärder som heltäckande kläder och handskar, känner jag mig så pass trygg igen att jag kan vara med där. Det är absolut inte detsamma som att sätta sig på en restaurang och trängas. Detta gav resultat ganska omgående och vikten är nu på väg nedåt igen.

Imorgon skulle jag gå till Partille rehab för mediyoga men det kommer jag att boka av. Orsaken är att covid-19 nu har slagit till på äldreboendet – Forellen – som är i samma hus. Och med tanke på kommunernas stora nonchalans och brist i ledarskap kommer jag att hålla mig borta från den byggnaden. Där känner jag mig långt ifrån trygg. Trots besöksförbud är det mycket folk som rör sig in och ut där.

 
 

Födelsedag idag

Och så var det min födelsedag igen, den 64:e. Jag är inget födelsedagsfreak och tar inte så allvarligt på det. I dessa tider blir det inte heller något speciellt, då värderar jag min överlevnadsdag, den 11 maj mycket högre. Det enda har varit lite skönsång på morgonen från Carina och ett besök under kvällen på John Scotts med lite mat och öl (förståss). Under dagen har jag haft andra saker för mig. Först blev det träning med seniorerna (utomhus), därefter vägde jag upp malt och humle inför morgondagens bryggning i garaget tillsammans med Robert.

Annars har det var en ganska lugn vecka. Ett seniorpass, igår blev det fatrengöring, receptgenomgång, dessutom har jag börjat kolla igenom den sista säsongen av serien Vikings. Dock har det varit lite upp och ner med hälsan. Jag har stundtals känt mig lite ”ruggig”, haft molande huvudvärk samt lite snuva. Det har kommit och gått. Corona eller inte, det har inte varit så mycket mer och jag tror inte att jag bär på det viruset. Dock tog jag det säkra före det osäkra och hoppade tisdagens seniorpass. Lite surt men det var ett bra beslut insåg jag. Livet kommer nog att bli ganska lugnt denna månad. Skönt…

 

Tyngdtäcke – utvärdering

BAKGRUND:

Har varit sjukskriven i knappt 2 år för utbrändhet, hjärntrötthet och posttraumatisk stress efter min aortadissektion 11 maj 2012. Trots denna långa sjukskrivning blev återgången traumatisk och jag var tillbaka där jag började, 2 år tidigare. Efter ett varsel är jag arbetsbefriad fram t.o.m augusti 2020, men jag har tagit rejält med stryk mentalt sedan min aortadissektion. Denna traumatiska upplevelse hemsöker mer eller mindre mig hela tiden, inte minst under min sjukskrivning och efter att jag lämnade mitt jobb 4 september 2019. En av alla besvär jag har är mycket stora insomningsproblem som blivit värre med tiden. Sedan hösten 2018 har jag tagit insomningstabletter – Immovane 5 mg eller Zopiklon 7,5 mg – nästan varje kväll. Då och då har jag hoppat över tabletten med en mer eller mindre sömnlös natt som resultat. Trots insomningstabletten har det ändå ofta tagit mig närmare 2 timmar att somna.

LÄGE

Jag såg en reklamsnutt på TV om Cura Tyngdtäcken och som jag först ansåg vara en total bluff. Eftersom de inte satte ut pris så bestämde jag mig för att googla och se hur mycket ett sådant täcke skulle kosta. Nog var det dyrt, men samtidigt såg jag länkar som gick till Västra Götalansdregionens hjälpmedelscentral och olika sjukgymnaster. Då började jag vackla lite och bestämde mig för att gräva vidare. Jag ställde frågor i olika forum och pratade med ett par sjukgymnaster jag kände och insåg nu att detta kunde vara lösningen på mina problem. Jag bestämde mig för att prova. Efter att ha varit i kontakt med Partille rehab och två sjukgymnsater där blev jag övertygad. Det hade gått att kunna få täcken via dem men byråkratin och förfarandet var milt uttryckt jävligt krångligt. Dessutom klarade vårdcentralen inte av att värpa fram ett läkarintyg som dög. Jag gav upp efter två misslyckade försök där. Det som blev resultatet av mina besök på Partille rehab var att jag rekommenderades ett tyngdtäcke på 11 kg. Normalt hade kanske ett täcke på 9 kg räckt (tyngden ska vara ca 10 – 15 % av min kroppsvikt) och det skulle vara ett med kiselpärlor (som Curas). Det finns andra varianter men min sjukgymnast tyckte att kiselpärlor skulle vara det bästa för mig. Så fick det bli.

INKÖP OCH UTPROVNING

Det visade sig att många butiker saluförde Cura tyngdtäcke. Clas Ohlson hade ett ute i butiken på 7 kg som jag klämde och kände på och insåg att det skulle vara lite för lätt. Det visade sig att Hemtex på Allum hade en drive den veckan med 30% rabatt och vi drog dit. Eftersom Carina också hade börjat intresserat sig mer och mer bestämde vi oss för att jag skulle köpa ett 9 kg täcke. Tanken var att jag skulle testa. Om det inte skulle vara bra skulle Hon ta över täcket. Om det skulle funka bra och jag ville fortsätta så skulle jag handla ett 11 kg täcke på söndagen, reans sista dag. Den tyngre varianten skulle behövas på grund av mina insomningsproblem. Tisdag den 17 mars köpte vi 9 kilostäcket som jag invigde redan samma natt.

Jag tog som vanligt en insomningstablett och det tog lite tid att somna. Den första iakttagelsen när jag vaknade på morgonen var att jag kände mig ovanligt pigg och inte så seg som jag brukar vara. Jag hade inte heller vaknat till under natten vilket brukade hända 2 – 3 gånger. Korta uppvaknanden, typ att i princip kolla klockan och somna om igen. Inget sådant. Andra natten blev det bättre. Jag somnade in lite snabbare, det tog dock fortfarande lång tid och sov hela natten igenom och som förra natten kände jag mig pigg och utvilad. De fyra nätter jag använde täcket märkte jag i princip omgående en klart högre kvalité på sömnen. Inget snack om det. På söndag var vi åter på Hemtex och jag köpte denna gång ett täcke på 11 kg som jag blivit rekommenderad.

Detta täcke invigde jag omgående. Carina tog över 9 kg täcket för att testa. Jag somnade nu mycket snabbare och jag hade denna natt tagit en insomningstablett, vilket jag även gjorde följande natt. Fortfarande samma egenskaper som med det lättare täcket. Jag kände klar skillnad på täckenas vikt. Tredje natten körde jag med det tunga täcket och skippade för första gången insomningstabletten. Jag läste lite på min läsplatta med sängbelysningen släckt och jag kunde konstatera att insomningen kom, om än så tog det ungefär lika lång tid som innan. Men jag somnade. En sak jag kan lägga på minuskontot är att täckena är varma. För varje natt blev dock insomningstiden kortare och kortare. Sömnen var fortfarande lika bra och jag vaknade lika pigg och utvilad på morgonen. Dock tyckte jag nog att täcket var lite tungt för det orsakade domningar, jag misstänker att det är min aortadissektion som är boven. När vi var framme vid nästa helg bytte jag tillbaka till det lättare täcket och Carina tog över det tyngre täcket. Och så har vi kört sedan dess. Jag kan nu konstatera att mitt beroende av Zopiklon är borta och nu har jag inte det minsta behov av att ta en insomningstablett. På drygt en vecka är mitt beroende borta. Nu somnar jag snabbt som attan. Efter 10 – 15 min läsning kan jag lägga bort läsplattan och somna. Helt otroligt! Jag är enormt överraskad och detta täcke överträffar mina vildaste förväntningar. Carina har också tagit täcket till sitt hjärta efter att som jag varit mycket tveksam till det. Tyngdtäcket har kommit till oss för att stanna.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 5 april, 2020 i Diverse, Rehab & skador

 

Mindre sociala kontakter

Idag blev det en improviserad shoppingrunda. Vår kaffebryggare hade den stora fräckheten att paja och kaffedrickare som vi är så är detta en tingest vi inte kan vara utan, speciellt i dessa kristider. Jag upptäckte att jag hade missat att kolla upp förrådet av basmalt som visade sig vara på en liten väl låg nivå. Det var tvunget att åtgärdas om jag nu ska klara en eventuell karantän längre fram. Sagt och gjort. Vi in i bilen och första stopp blev på ölkompaniet där en 25 kg säck med krossad Pilsnermalt inköptes. 5 kg Maris Otter malt passade jag också på att handla. Ett par påsar humle för ett kommande försök att göra en Neipa samt några påsar med jäst. Nu är jag safe. Därefter bar det av till Backaplan där vi först smet in på COOP och kompletteringshandlade lite mjölk och kvarg. Jag blev lite fundersam när jag såg alla personal fara omkring utan att ha handskar på sig. Jag hade aldrig vistats i den miljön utan handskar. Sedan gled vi in på Elgiganten och köpte en ny kaffebryggare med en integrerad kaffekvarn. Denna typ av bryggare finns det inte så mycket av vilket jag tycker är väldigt konstigt.

Väl hemma så gled jag in i badrummet och tog en rejäl dusch. Nu vill jag inte ta några risker alls. Det var ganska mycket folk inne på COOP. Nu kommer jag även att strypa mina äventyr utanför lägenheten och mer eller mindre införa en karantän light. Det innebär att jag inte kommer att besöka Improve den närmaste tiden, det blir endast seniorernas träningar på tisdagar och fredagar som kommer att hållas utomhus där jag kommer att närvara. Disciplinen på de som tränar på Improve är inte så bra. De senaste passen jag varit på har jag varit den ende deltagaren som använder handskar. Jag tycker nog att flera borde göra det, men icke. Förvisso har en massa pass tagits bort och klasserna har gått ner från 40 till 20 deltagare. Men när jag läser om smittspridningen där bland annat epidemiologen Tom Britton skriver att enligt hans beräkningar kommer hälften av Sveriges befolkning vara smittade när april är över. Jag tror långt mycket mer på honom än Anders Tegnell. Eftersom jag nu tillhör en solklar riskgrupp blev jag tvungen att ta detta beslut. Sociala kontakter skärs alltså ner till ett minimum. Hur jag ska göra på skärtorsdagen (min födelsedag) bestämmer jag då. Ursprungsplanen var att gå över till John Scotts och äta en bit mat. Kanske gör vi det, jag vet inte. För att kompensera för uteblivna Improvepass kommer jag eventuellt att förlägga träning utomhus, då företrädesvis i form av stavgång eller löpning.

Löpningen måste jag vara försiktig med. Ett kriterium för att återuppta springandet är att jag väger under 96 kg (BMI < 30) och om det ska bli mycket löpning är jag också tvungen att investera i nya löpardojor, de par jag har har fallit för åldersstrecket. Måste passa mig här för att inte göra det klassiska misstaget – att dra på sig behinneinflammation för att ha använt uttjänta skor och att jag inleder med för stor löpdos (i km räknat). Vi får se men en sak är säker. Jag kommer att isolera mig mer.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 4 april, 2020 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador, Träning, Vardag

 

99,9

Idag vaknade jag upp ganska mörbultad och jag kände mig hängig. Gårdagens pass var hårda och nu kände jag att jag fick betala priset. Det var så pass tröttsamt att jag kände mig tvungen att avboka mitt skivstångspass, kroppen sa helt enkelt ifrån. Det blev med andra ord en lugn söndag. Under eftermiddagen kände jag mig dock hyfsat återhämtad. Då gjorde jag rent ett fat, några slangar och mottrycksfyllaren, där jag även måste byta ut slangen från fatet som matar det kolsyrade ölet genom mottrycksfyllaren. För det måste jag byta anslutningen till mottrycksfyllaren till en med smalare nippel, 6 mm mot nuvarande 8 mm. Billigare än att köpa en ny slang. Jag har funderingar på att byta ut till en så kallad John Guest-koppling, istället för att nypa ihop slangen med en slangklämma. Detta för att minska risken för gasläckage. Fick även min fjärde partyslang rengjord och kunde nu ansluta den till lättölsfatet. Nu har jag fyra olika öl på fyra fat med fyra tappkranar. En känsla börjar gå genom kroppen att jag under 2020 måste investera i ytterligare ett fat och en komplett partyslang. Jag kan ju slippa om jag kommer över min lathet och flaskar mera.

Trots min trötta kropp och knopp blev det stora glädjeämnet för mig denna dagen att vågen nu visade 99,9 kg. Äntligen under 100 igen (det vore ju fan annars med tanke på den träning jag lagt ner under den gångna veckan)=.

 

Back in business

Då var man tillbaka i normal lunk igen, efter nästan två veckors uppehåll. Det blev ett cirkelpass med seniorerna. Jag tog det ganska lugnt och det hela verkade stabilt. Vid två stationer tog jag i mer för att höja pulsen. Pulsen steg som den skulle och gick också ner som den skulle. Inga problem med andra ord. En titt på pulskurvan i datorn när jag kom hem bekräftade det jag kände under passet. Jag är riktigt nöjd med utfallet och hoppas nu att detta håller i sig – permanent. Imorgon ska jag följa upp med ett 30 minuters cykelpass.

Eftermiddagen har ägnats åt att tvätta fat och rengöra serveringsslangar inför kommande bryggningar, det har tyvärr blivit eftersatta i ett par veckor. Men nu har jag två lediga fat, rengjorda och trycksatta och i övermorgon planerar jag den första bryggningen av två, en svagdricka jag gjorde förra året och som jag ska göra igen. Nästa bryggning planerar jag att göra en klon av Electric Nurse – En underbar jul, en porter med lite chokladmalt i. Undrar om jag inte måste skaffa ett fat till?

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 november, 2019 i Ölbryggning, Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

På jourcentralen

Det har ju inte funnits någon större anledning att skriva att det inte hänt något bara för att fylla ut bloggen. Jag har haft problem med pinkeriet efter ablationen. Det svider fortfarande när jag kastar vatten, fast inte så jag behöver steppa runt på tårna. Det är hanterbart. Däremot har jag haft kraftiga stötar av smärta från vänster njurtrakt och som strålat ut runt, ovanför höften. Senast idag, när det dessutom kom ett par bloddroppar då jag var på muggen bestämde jag mig för att söka vård. Lösenäseklibiken på Kyrktorget i Partille är utesluten. De kunde inte ens värpa fram en akutläkare denna vecka. Efter konsultation med 1177 fick jag rekommendationen att söka till jourcentralen som öppnade kl 17, det gjorde jag.

Jag kom dit 5 minuter innan öppning och där stod en lång kö framför nummerlappsapparaten bevakad av två securitassnubbar. Kl 17 kom en sköterska ut och deklarerade att de inte förlänger sjukskrivningar och skriver ut starka mediciner, därefter gavs klartecken till att ta nummerlapp. Alla satt i stängda bås och när jag slunkit igenom granskningen och kassa fick jag gå igenom dörr som var fjärrstyrd av hon i kassan. Det kändes som jag gick in på en anstalt med hög säkerhetsklass.

3 timmar senare gick jag ut med ett recept på antibiotika och egentligen kom man inte fram till något nytt. Jag fick dra storyn ett antal gånger för de var lite trögfattade. Det positiva var att jag fick mitt operationssår omlagt med nytt plåster och jag jag betade av några timmar på min ljudbok om Gustav Mannerheim. Tja, det var det mest dramatiska dessa dagar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 november, 2019 i Diverse, Hälsa, Rehab & skador

 

Ett nytatuerat hjärta.

En lång dag är till ända. Klockan 7 i morse gjorde jag entré på kardiologens dagvårdsavdelning. Omgånde sattes förberedelserna igång. Diverse blodprov och så skulle det sättas en kateter i urinröret. Det enda momentet denna dag som jag gruvade mig för. De gjordes två försök och sedan blev det att tillkalla urologen. Av tidigare erfarenhet så visste jag att de kunde vara lite mer brutala. Så var fallet men hon som satte katetern var snabb och effektiv. Så var den pärsen över. De satte också en PVK som inte heller den gick geschwint. Jag är ganska svårstucken och idag var det extra besvärligt, mer än vanligt (naturligtvis). Försenad med ca 20 minuter rullades jag i oprationsalen. Där skulle narkossköterskan sätta en infart till. Hon lyckades inte och slog sig ihop med narkosläkaren. De letade efter någon bra åder, de övervägde till och med att använda ultraljud för att lösa uppgiften. Läkaren hittade till slut ett ställe att sätta infarten på. När hon lade nålen tillrätta så lättade jag bokstavligen från bordet och det kändes som jag fick en kraft ektrisk stöt som fick hela underarmen att surra ända ut till fingerspetsarna. Hon hade gått på en nerv och hon var helt förtvivlad. Jag tappade räkningen på hur många gånger hon bad om ursäkt. Jag gjorde mitt bästa för att trösta henne. Shit happens.  Både läkaren och sköterskan misströstade eftersom detta, att sticka folk, är deras adelsmärke. De sa att de har inte träffat på en sådan tålig patient, vilket jag tog som en rejäl komplimang. Efter denna fadäs drog de igång och det gick som tåget och jag vaknade upp på uppvaket.

Jag hade ont i ryggen då jag låg platt och hade inget stöd för svanken. Grejen var att jag skulle ligga still i 4 timmar efter ingreppet. Ca kvart i två rullades jag in på vårdavdelning 13, där mötte Carina upp. Det var inte över än. Nu hade jag så ont i ryggen att jag fick en liten morfinspruta när jag hade 1 1\2 timma kvar av sängkarantänen. Nu fick jag lite mat som kom precis lagom till när jag fick resa mig upp. Dessutom fick jag en lättöl till maten, iskall. Den gjorde att jag glömde mina vedermödor. En enda sak återstod. Jag skulle pinka när de dragit ut katetern. Jag hade druckit mängder. Kaffe, cola, saft vatten mm och väntade tills jag blev rejält pinkenödig. Eftersom de rotat runt i urinröret med katetrar gjorde mer än vanligt rejält ont. Efter en hel del vånda kunde jag tömma blåsan. Nästa besök på toa ser jag inte fram emot . Nu återstår det att se hur det går de närmaste veckorna.

 
 

På Sahlgrenska

I övermorgon smäller det, eller rättare sagt bränner det. Då är det dags för hjärtablation. Av den anledningen blev ett inskrivningsbesök på Sahlgrenska dagens huvudnummer. Där kördes det vanliga racet med provtagning, inskrivningssamtal, samtal med narkosläkare och som pricken över i:et blev det även en åktur i CT-röntgen för att få lite snygga bilder på pumpen och dessutom kunde jag nu kvittera ut ett frikort. Det visade att den planerade heldagen blev en halvdag.

Under dagen har jag till råga på allt fått tillbaka den där jävla värken i vänster fot igen som jag trodde skulle försvinna i och med dagens gående. Men icke. Eftersom Carina blev nödgad att ändra sina arbetstider igår så rök den planerade träffen med LEK-gänget all världens väg. Som ”kompensation” hade jag spanat in ett skivstångspass på Improve, vilket även kunde bli kompensation för utebliven cirkelträning med seniorerna idag på grund av läkarbesöket. Av det bidde det inget, foten värker för mycket och det var ingen idé att boka något pass så det blev Netflix i väntan på att frugan skulle komma hem. Hoppar nog ner i bingen ikväll med en Voltaren + Alvedon. Det är inte alla gånger det går som det var tänkt.

 

Träning, sjukgymnast och ny stol

Jag testade lite träning idag. Seniorernas cirkelpass. Försiktig general som jag är så tog jag det ganska lugnt och det visade sig inte vara några problem överhuvudtaget och jag kunde öka intensiteten under den senare delen av passet. Det hela urartade på airbiken. Jag har som bäst kommit upp i 88 i kadens på den, idag persade jag med 91. Jihaa! Naturligtvis är jag grymt nöjd med detta.

Efter passet stack jag in skallen på Improve Rehab för att som om min sjukgymnast, Marit, var där. Och se på sjutton! Hon hade ett uteblivande och jag gled direkt in. Jag bad henne att kolla på min nervknuta under foten och be om en second opinion som massören tyckte jag skulle ta. Hon hade ju ultraljudsutrustning och plockade fram detta. Det viasde sig att Caroline (massören) var rätt ute. Det visade sig att i tåbenets bakre led (den tån som är närmast stortån) på vänster fot har benet byggts upp till en liten sporre och det är den som ger sig till känna. Som en hälsporre, fast ute på tåbenet. Detta kan man inte göra så mycket åt mer än att tryckavlasta. Främst med hjälp av något gammalt skoinlägg där jag gör ett hå precis där leden sitter. Orsaken är troligtvis att menisken delvis är borttagen på vänster knä som även orsakar den snedhet som finns när jag springer. Nu har jag en vettig förklaring på det hela. Tryckavlasta, vilket även innebär att jag ska ner i vikt (förstås). Hon är riktigt übergrym, den damen, att klippa detta problem jag dragits med länge.

På sena eftermiddagen fick jag meddelande från Elgiganten att min gaming-stol jag hade beställt, nu hade kommit. Utrustad med en liten pirra tog jag mig dit, hämtade ut paketet och drog hem det. En halvtimma senare kunde jag sitta i den. Vilken jäkla skillnad! Min rygg jublade! Förut idag så var det lite jobbigt och förenat med lättare smärta när jag suttit en kvart, tjugo minuter i den gamla stolen. Nu har jag suttit här i en dryg timma och det var inga problem att ställa sig upp. Jag är grymt förtjust i denna tingest. Den gamla stolen rullade jag ner till källaren. Hell detta tilltag blev ett litet träningspass i sig. Woow! Vilken bra dag!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 1 oktober, 2019 i Hälsa, Rehab & skador, Träning