RSS

Kategoriarkiv: Rehab & skador

Om min väg tillbaka från sjukdomar och skador. Här tar jag även upp skadeproblem och annan skit som hör till detta.

Demonseger

Det har varit några jobbiga dagar. Med stor ansträngning kunde jag ta mig till seniorträningen igår. I natt har jag knappast sovit alls. Mardrömmar, ångestattacker och en helvetes massa tankar höll mig vaken i princip hela natten. Idag är Carina och Siv nere på hundmässan My Dog, det absolut sista stället på denna planet jag vill vara på just nu. Hoppas verkligen Hon har det roligt där. Jag tog dock tillfället i akt och trotsade mina demoner och gav mig ut idag på en stavgångstur. Den gav mig en massa flashbacks om min första tid efter sjukhusvistelsen 2012 då jag började stavgå. Under turen gjorde jag insikten att detta kan vara min biljett tillbaka till mitt kanske tredje löparliv. Det var skönt och komma ut. Avkopplingsfaktorn var riktigt stor och ett efterlängtat välmående infann sig en stund. Jag stavgick min gamla Kåhögsrunda på 6,5 km på lite drygt 68 minuter. Det blev en lightvariant av fartlek efter som jag anpassade tempo och steglängd till den medhavda musiken. Jag är dubbelt nöjd med detta, dels för att jag övervann demonerna, dels för att det blev en riktigt behaglig upplevelse.

Utöver detta har jag ställt ut två Corneliusfat i uterummet för att kallkrascha ölet. Därefter blir det dags för att kolsyresätta ölet. Jag förbereder även en liten batch på 5L lättöl som jag tänkte ha till våra LEK-träffar…

 
2 kommentarer

Publicerat av på 6 januari, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Sen och tidig present

Så var jag inne i årets sista månad och den mörkaste. Jag jobbar hårt med att hålla den mentala balansen och det är sannerligen inte lätt för jag är exempelvis fortfarande stressad när jag ska gå och lägga mig och det tar timmar innan jag kan somna. Kanske blir det bättre när det blir mer ljusare igen för normalt borde det inte vara några problem att somna nu under denna mörka period av året. Bäst är det när jag kommer över till Improve och får träna, då känns det riktigt bra och inspirationen flödar inom mig. Värre är det när jag ska dit eller ut och springa, då måste jag jobba stenhårt för att bryta den mentala låsningen. Varje träningspass är en enda stor kamp att få tummen ur och starta passet, trots att jag vet om att jag mår så himla bra av detta. Ganska märkligt egentligen.

I söndags var jag hos syrra och firade traditionsenligt första advent. Det var trevligt. Då fick jag reda på av Robert som var med att jag har fått en konsertbiljett till Dropkick Murphys och Flogging Molly (hårdrock) på Partille Arena som en farsdags-present. Med på konserten finns även Glenn Matlock, originalmedlem i Six Pistols, inte illa! De små telningarna hade helt enkelt glömt av att kommunicera detta då de var hemma hos mig på fars dag. Där ser man och det är verkligen en present jag uppskattar. 2018 blir verkligen ett konsertår. Inte nog med det. Två dagar senare hörde Robert av sig och berättade om en julklapp han skulle få (jo, det är 19 dagar kvar till jul). Han har fått en ölbryggningskurs för två personer och då fick jag den andra platsen. Gulligt när det lilla gossebarnet tänker på sin törstiga pappa. Naaawwww! Den 15 januari blir det men vi tänkte försöka oss på en bryggning om ett par veckor.

 

Ölbryggning och träning

Det var ett tag sedan jag skrev något. Trots att det inte har varit händelselöst så har det ändå varit en tung period. Förra månadens hitte-på på mitt jobb har tagit på mig. Förvisso har jag orkat med vissa saker, som träning etc, men inte länge. Att göra mycket på en och samma dag funkar helt enkelt inte. Sömnen har varit dålig med många mardrömmar och onödiga sömnapnéer trots att jag sover med CPAP.

Jag har i princip lyckats ta mig till Improve två gånger i veckan för att cirkelträna med Seniorerna. En riktigt kul träning. Dessutom har jag gjort Marits sjukgymnastikövningar som nu börjar ge lite resultat. Tyvärr har det inte varit kontinuitet på träningen, dels beorende på min hjärntrötthet, dels beroende på att influensasprutan jag tog gav mig en liten miniinfluensa och höll mig borta från träningen. Idag var jag i alla fall ute och sprang, bara 5 ,2 km men ändå. Det positiva denna gång är att jag äntligen lyckats krypa ner under 8-minuterstempo. Det är det här jag menar med att Marits övningar börjar ge resultat. ). Idag 7:48 tempo mot 8:18-tempo för en vecka sedan. Båda gångerna 163 i snittkadens och 203 resp 200 i maxkadens. Snittpuls 167 slag båda gångerna, max 170 rep 172. Däremot har steglängden ökat med 5 cm. Vad gäller snedbelastningen så har diffen minskat från 7 till 4,9 %. Där ser man, äntligen lite positivt i det mentala mörkret.

En annan sak som är riktigt kul är att Robert och jag har kommit igång med vårat gemensamma ölbryggande. Vi köpte två bryggverk som vi installerade i hans garage. Tyvärr gjorde vi en tankevurpa och det ölet blev inte alls bra (trots att det började jäsa). Nu har vi lärt oss till nästa gång och vi ska köpa ett nytt recept. Det blir nog Kölsch igen. Som kompensation satte jag en ny batch med extraktöl och invigde mitt nya koniska jäsfat. Det ska underlätta för mig att få bort bottensatsen och den är lite bättre än min klassiska jäshink, därför hoppas jag att få lite julöl ändå. I mitten av december ska vi göra en ny drive med våra bryggverk. Senast gick hela lördagen med kväll åt för detta men nu när vi vet vad vi ska göra och hur vi ska göra lär det hela vara överstökat på 4-6 timmar.

 

Hänt den sist…

Jaha! Då var jag här igen. Det har hänt en del se’n sist men jag har inte orkat skriva något. Träningen går på styrfart och ibland får jag till några bra pass. Kroppen vill men inte skallen (fortfarande). Viktmässigt står jag ganska stilla, några hekton nedåt har det blivit (working on it). Däremot har det varit så pass mycket träning med seniorerna i form av cirkelträning och cage och där har jag faktiskt märkt att jag blivit lite starkare. Ett enda löppass har jag värpt fram i november hittills och det var runt Kåhög (naturligtvis) men med stopp vid arenan. Min sjukgymnast ville se hur det såg ut då jag sprang och var lite tröttare och hon filmade det. Resultatet var minst sagt nedslående. På höger sida så det rent för jävligt ut och jag kunde se hur hela rörelseapparaten var skev. När hon nu fick se det också så kastade hon in lite nya övningar för mig att göra. Jag försöker göra dessa två-tre gånger i veckan – minst. Några kan jag dessutom göra hemma.

Mentalt är det inte så vidare värst. Jag lider fortfarande efter turbulensen på mitt jobb förra månaden då det var en sväng med ”frivilliga” uppsägningar. Det tog ganska styggt på mig. Jag har fortfarande en krypande oro och rastlöshet inom mig som gör att jag inte lyckas sänka garden helt och det påverkar mig i mycket annat. Att stanna hemma är fortfarande helt befogat (milt uttryckt). I onsdags var jag nere på vårdcentralen och tog en influensaspruta eftersom jag är i riskgruppen och nu har jag som brukligt fått lite lätta influensasymptom. Normalt sett har detta suttit i en eller två dagar, men denna gång har det varit lite envisare. Jag har känt mig dassig och hängig fram till söndag eftermiddag. Nu har jag bara den där förbannade hostan kvar som gör att jag kan inte sova på nätterna. Jävligt irriterande. Hostattackerna har vid ett par tillfällen varit så kraftiga och intensiva att jag helt enkelt har svimmat. Också jävligt irriterande. Hur som helst räknar jag nog med att masa mig över till Improve i morgon för en liten gruppträning, infektionen är borta (men inte hostan).

Till det positiva som hänt hör att vi hade besök av Svågern med familj förra helgen och på fredagen den veckan var Robert och jag på Ölkompaniet och inhandlade brygganläggningar, 2 stycken Grainfather brygganläggningar om vardera 20 liter. Robert, Niklas och jag delar på detta och nu ska vi brygga öl från grunden och göra hela processen från att koka malten till buteljering. Det ska bli jäkligt kul och så får jag lite egentid med grabbarna (och de får egentid med mig). Samtidigt passade jag på att köpa ett så kallat Corneliusfat på 19 liter där jag tappar ner mitt färdigjästa öl och sedan kolsyrar det. Detta kan sedan tappas över på flaskor med en speciell pistol (Beergun) och helt plötsligt har jag öl på flaska (eller fat) som inte har den lite lätt irriterande bottensatsen efter flaskjäsning. Nu blir det som ett riktigt köpeöl och som jag kan dricka direkt ur flaskan utan bottensats. Det är dags att ta ett steg framåt i denna nya och roliga hobby som ger mig en helsickes massa avkoppling (och öl). Just nu står min nuvarande sats på lagring i Corneliusfatet och jag har kolsyrat den. Nu ska det stå ytterligare minst 3-4 veckor. På lördag ska grabbarna och jag göra vår första bryggning så öltillgången till jul verkar ju vara säkerställd. Utöver det har jag träffat mina barnbarn. Jag har även fått veta att mitt fjärde barnbarn är på väg. Väldigt produktiva gossar jag har.

Så emellanåt känns det bra och jag tror nog att det kommer att bli hyfsat ett tag nu samt mina förhoppningar på lite mer träning börjar öka igen. För jag mår verkligen bra när jag är iväg och tränar. Men ändå har det varit småjobbigt emellanåt, så pass att jag inte har kunnat skriva här Nu ser jag fram emot en hyfsat händelselös period utan en massa hitte-på och med lite mer träning.

 

Spring och barnkalas

Idag hade jag bestämt mig för att springa oavsett väder och vind. Förra helgen blev inget för jag orkade inte. Veckan som varit har också gått i samma tonläge. Jag har inte orkat helt enkelt. Det enda var ett cirkelträningspass med seniorerna i tisdags och en promenad med barn och barnbarn. En starkt bidragande orsak var turbulens på jobbet i form av frivilliga uppsägningspaket som jag berördes av. Paket som jag tackade nej till. Det är inte läge för mig att kliva ut på de arbetssökandes marknad. Detta har tagit musten ur mig. Men idag kom jag ändå i bråttomkläderna och kom ut på min vanliga Kåhögsrunda. En svag vind och ett lätt regn mötte mig. Det kändes ganska OK men det var icke oväntat bedrövligt långsamt den snittiden per kilometer jag hade idag skulle gett mig tiden exakt 6 timmar på ett maraton. Nu sprang jag 6,3 km, det finns ju lite att jobba på med andra ord. Det positiva var att jag gått ner 1 kg denna vecka, jag får glädjas åt det lilla.

På eftermiddagen blev det att knata över till huset bredvid och hälsa på Michaela och Niklas för att fira att min sonson Björn firar ettårsdag. Egentligen fyller han år på tisdag men det firas av praktiska skäl idag. När vi kom in genom dörren möttes vi av en tsunami av ljud och det var fullt hullablo där inne. Jag hade glömt av hur det var med barnkalas och fick nu snabbt en uppfräschning. Men visst är det roligt att träffa de små telningarna.  De hade fullt upp med allting. Det var bara lilla Milla som satt i knäet hos olika personer (jag inräknat). Men hur trevligt det än är så blev jag ganska trött i skallen. Skillnaden var markant när jag klev in genom dörren till vår lägenhet efteråt. Det var som om någon hade stängt av ljudet men jag hade med mig den varma känslan inombords av att fått träffat svärdöttrar, söner och barnbarn. Nu är farfar lite trött.

 

Barnvagnsutflykt

Det blev en hektiskt tisdag. Jag startade upp med att göra sjukgymnastens övningar på Improve och följde upp det med ett cirkelträningspass med seniorerna. Efter det så blev det att dra hemåt, duscha och göra mig i ordning för dagens stora happening. En utflykt bestående av en promenad upp till Humlebadet tillsammans med söner, svärdotter och alla barnbarnen. Bra väder hade utlovats men så blev det inte. Nu kom vi undan med lite blåste och en lättare regnskur. Ces’t la vie.

DSC02639

Milla och jag väntar på de andra…

Vi traskade den drygt 5,5 kilometer långa vägen upp till Humlebadet och det visade sig vara premiär för alla. Nu vet de i alla fall hur min ordinarie löparrunda ser ut. Mikael hade lilla Vera på ryggen och anlände tillsammans med Linnea. Niklas och Moa kom med lille Björn samt lilla Milla i barnvagnar. Och i väg kom vi. Det var fantastiska höstfärger där borta och det blev, vinden till trots en riktigt trevlig utflykt. För min del blev detta ett enda stort balsam för min själ och jag njöt till fullo.

DSC02657

Hel gänget på väg…

DSC02655

Mikael och Vera…

DSC02647

Björn spanar in Säveån…

Uppe vid Humlebadet parkerade vi oss vid ett par bänkar och jag halade upp lite kaffe och en påse kanelbullar som Carina hade bakat. Det var inga som helst problem för de vuxna att sätta i sig dessa goda bullar. Vera är den enda om går lite mera. Björn går också men han låg i barnvagnen och sov stenhårt och vaknade till precis innan vi skulle gå. Jag fick äran att hålla Vera i handen och vi gick ner till sjöstranden tillsammans med pappa. Så himla kul. Stackars farfar fick ju kröka rygg ordentligt för att kunna hålla henne i handen.

DSC02736

Kom igen farfar, jag vill ner till vattnet…!

DSC02728

Picknick…

DSC02698

Hunden Humla vid Humlebadet…

Vi var hemma tjugo i sex och det var dags för mig att göra mig i ordning för nästa event, en träff med LEK.gänget. Carina ringde och sa att Hon blev fast på jobbet med ett sent kundmöte så jag fick åka själv. Till min stora lycka hade Siv gjort sin goda köttfärspaj och jag fick, vrålhungrig som jag var, behärska mig för att inte vräka i mig alltihop. Den kvällen var det inga problem att somna, kan jag lova men det var en riktigt bra dag. Mer sådant.

 

Gamla jaktmarker

Igår vändes en blähäig dag till en riktigt positiv dag. Mun yngste son kom upp till mig med lille Björn. Björn var väl inte riktigt på sitt bästa humör men det släppte snabbt när han fick gå runt och pilla lite på olika saker. Det fanns ju en hel del att upptäcka hemma hos farfar. Niklas och jag passade på att kolla in uterummet. Han ska hjälpa mig att dra lite el där ute så att vi kan få lite belysning i vintermörkret och vi inventerade vad jag hade och vad som skulle köpas till. När vi tog en kopp kaffe berättade han att han och hans sambo budade på ett hus som låg i de gamla hemtrakterna. Det hela slutade med att vi gjorde en snabb och improviserad utflykt och kollade in stället. Mycket var sig likt där men mycket var också förändrat. Hur som helst blev det en riktigt oväntad och trevlig twist på den dagen.

Dagens begivenhet blev cage-passet med seniorerna, som alltid lika roligt och något att se fram emot. Vi arbetar två och två och jag går i par med min namne Stefan, 73 år och det har vi gjort så pass mycket nu att vi går under benämningen Stefan & Stefan. Stark är han också och han tar högre vikter än vad jag vill ge mig på. En riktigt skön lirare. Innan cage-passet tog jag tillfället i akt att köra igenom Marits (sjukgymnasten) övningar. På egen hand kom jag på ett nytt användningssätt för en maskin som jag också testade. Funkade klockrent. Så nu sitter jag här och är lite mör i överkroppen.