RSS

Kategoriarkiv: Rehab & skador

Om min väg tillbaka från sjukdomar och skador. Här tar jag även upp skadeproblem och annan skit som hör till detta.

Vilse i vitlandet

I morse vaknade jag upp med en värkande vänsterfot. AAJJJ! Men när jag gått runt lite så släppte värken. Eftersom denna värk infann sig redan igår kväll hade jag avbokat mitt pass med seniorerna. Till min glädje kunde jag konstatera att jag var fit for fight och kunde i morse boka mig igen. Passet gick riktigt bra och det var inga som helst problem och det var jag evigt tacksam för. För ovanlighetens skull hade jag hörsnäckan till telefonen inkopplad och det fanns en bakgrund till det (jag som normalt är totalallergisk mot telefon på träning).

Igår skulle jag varit på en ultraljudsundersökning klockan 19. Klinfys, uppgång D 1 trappa upp. på Östra sjukhuset. Men det var inte en käft där. Konstigt, klinfys ligger ju i A i trappa upp. Jag gick till stället märkt med D (som ligger intill A). Nu var det en lång korridor som böjde av i 90 grader och slutade vid en stängd dörr som var märkt med: ”Rum för avsked”. Hmm. Det här stämmer ju inte. Jag gick upp till klinfys på A-uppgången och där var det helt igenbommat. Inte en käft där. Då kom en man ut (som senare visade sig vara läkare). Han såg att jag såg ut som ett frågetecken och erbjöd liite hjälp. När vi tittade igenom kallelsen såg han felet. Jag skulle till Sahlgrenska och INTE Östra. Hinner jag dit? Jag tittade på klockan som precis då slog över från 18:59 till 19:00. Game over. Läkaren ringde ner till Sahlgrenska och sa att jag var på fel ställe. Allt stämde ju i beskrivningen. Klinfys, 1 trappa upp, D låg ju förvisso intill A på Östra och jag trodde det var en annan väg till mottagningen på grund av den sena timmen. Han förklarade att de höll på med köförkortning. Under veckan skedde det på Sahlgrenska och på lördagar var det på Östra. Vi kom överens om att de skulle ringa och ge mig en ny tid imorgon (dvs idag), därför hade jag med telefonen för jag ville inte missa det.

Ett par minuter innan passet började ringde då telefonen och jag hörde en ganska fnissig sköterska i andra änden som fixade en ny tid den 23 april och tidigare om det fanns ett återbud. Hon sade lite glatt att jag var inte den första och definitivt inte den sista som gör den grejen. Själv kunde jag inte låta bli att flina. Lesson learned. Precis när vi avslutade samtalet, började mitt cage-pass. Slutet gott på denna, faktiskt, ändå lite muntra historia.

Under eftermiddagen har jag suttit och knåpat med receptet för söndagens bryggning i programmet Beersmith. Receptet, en schwarzbier, har jag nedskrivet i ett Worddokument och jag vill överföra det till Beersmith. Originalet är från en tysk ölsajt och jag är inte heller bevandrad i tyska bryggartermer (inte Google translate heller). Detta är nog det mest avancerade öl jag ger mig på. Det ska mäskas i 5 steg och sedan lagerjäsas i kyl vilket innebär att jag måste koppla in styrdonet till kylen, det var ett tag sedan jag använde den. Jag måste noog konsultera manualen där. Jag hade vissa besvär med att skapa ett mäskschema eftersom jag aldrig skapat en egen mäskprofil. Dessutom var jag tvungen att skruva lite på maltnotan och humlegivorna för att få till rätt beska, färg och alkoholstyrka. Nu är receptet till 95 % klart, bara ett par småjusteringar återstår. På söndag ska det bryggas och om ca 4 – 5 veckor kan jag avsmaka och bedöma resultatet. Spännande.

 

Öltider och ultraljud

Som vanligt är det upp och ner. Jag fick kört lite seniorträning i tisdags. Det kändes riktigt gôtt att röra på dököttet igen efter Spin of hope. På kvällen kom LEK-gänget på besök och det var ett tag sedan vi sammanstrålade. Igår, däremot, var det ganska hängigt. Jag började känna mig ganska ruggig och trött. Det kom vid lunchtid och det blev inte mycket gjort och jag undrar om det är någon ny infektion eller förkylning som är i antågande.

Idag har det också vari sisådär. För att pigga upp det hela så tog jag tillfället i akt och bryggde lite öl igen. Mitt lättöl har en strykande åtgång och lagret är oroväckande litet. Därför blir det en ny omgång lättöl igen. I ett anfall av att vara förutseende (vilket i och för sig är en utmärkande egenskap hos mig) såg jag till att göra i ordning ett antal påsar med färdigblandad malt när jag senast var på Ölkompaniet. Så det var ganska behändigt att använda en sådan portionspåse. Nu står det en  i alla fallhink med 12,5 liter öl i och nu ska jästen få jobba lite. Dagens insikt är att jag skulle behöva brygga större batcher om jag nu inte ska behöva stå och brygga i princip varannan vecka. Nu hade det varit schmukt med ett bryggverk så att jag kunde göra 40 till 60 litersbatchar (kan det vara en lätt avundsjuka på våra de nya bryggarna som hyrt i sig i sonens garage?). Nu när det jäser i hinken är det dags att rikta uppmärksamheten till nästa bryggning som sker på söndag tillsammans med Robert. Då ska jag ge mig på att brygga en Schwarzbier. Den är inte lätt att brygga så det blir en utmaning.

Jag har även varit ute på terrassen i det vackra vädret och plockat fram bord och stolar. Även cyklarna har blivit avtäckta. Nästa projekt blir lite cykelvård och preparering samt smörjning av cyklar med tillhörande provcykling. Det är bara en sak som återstår denna dag. Jag ska upp till Östra och göra ett ultraljud på hjärtat som jag har väntat på. Hoppas nu det kan föra mig fram till ett slut på denna arytmi-era.

 

Njursten?

Hejsan, hejsan! Det där lät väl positivt? Jag är lite tvungen att le (även om det är lite stelt). Veckan har inte börjat så bra. På söndag kväll var min fot så svullen att den såg ut som en ballong. I gengäld gjorde det inte så ont. Taktiken var att under måndagen ligga stilla med foten högt och inte göra så mycket. Med andra ord kolla Netflix och lyssna på ljudbok. Denna smäll får jag ta för jag vill vara kapabel till lördagens Spin of hope. Den enda rörelse var att jag gick bort till Vårdcentralen (*rysningar*). Dock inget dramatiskt denna gång utan jag skulle ta min TBE-spruta, en påfyllnadsdos. Nu klarar jag mig 5 år till.

Men natten till idag lämnade allt övrigt att önska.  Jag drog till sängs strax efter 10. En timma senare vaknade jag med enorma smärtor i ryggens nedre vänstra del. Det gick inte att ligga still. Jag gick runt på nedervåningen för att inte väcka Carina. Smärtan kände jag väl igen, trots att det var 2005. Det var samma typ av smärta då jag hade njursten. En ny aortadissektion uteslöt jag ganska snabbt eftersom smärtan inte flyttade på sig. Efter ett tag lade sig denna attack och jag somnade på soffan. Vid två-tiden brakade det loss igen och denna gång vaknade Carina som ringde sjukvårdsupplysningen eftersom vi inte åkte till akuten, samtalet gav väl inte så mycket förutom att det gav lite känsla av trygghet. Smärtan strålade ut runt hela vänster sida och nu tog jag en voltaren, det fick jag när njurstenen kom 2005 (i form av stolpiller). Efter en timme kunde vi lägga oss igen och somna om. Det enda positiva jag kunde komma på, var att det i alla fall inte gjorde ont i foten. Om det nu är det jag misstänker, njursten, vet jag inte.

En ganska sliten Stefan klev upp idag. Det är samma taktik idag som igår med tillägget att jag dricker mycket vatten idag. Skulle detta komma tillbaka så blir det nog en tripp till akuten, mitt vita smultronställe. Naturligtvis blir det ingen träning idag. Rättare sagt så blir det inget förrän på fredag, då med seniorerna. Det är mest att få lite rörelse i kroppen. Nu sparar jag mig till lördagen. Det eventet vill jag verkligen sätta, jag orkar att bli blåst på det eventet som jag blivit så många gånger. Näe! Det kommer jag inte att fixa.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 mars, 2019 i Gnäll, Hälsa, Hemma, Rehab & skador

 

Den stora datordagen

En fin dag som övergick i regn. Jo, jag tackar, jag. Nu börjar jag längta lite efter att få ställa ut möblerna på terrassen och ta bort alla surrningar men just nu känns detta lite avlägset, trots att april är en vecka bort. Gårdagen var foten så pass OK att jag kunde köra ett kortare spinningpass. Senare på eftermiddagen fick datorjäveln ett bauta tuppjuck och blev svart. Det gick inte att kommunicera med den över huvudtaget. Efter att ha googlat lite i ärendet fick jag en ledtråd till att bryta sig in och komma åt återställningspartitionen och göra om allt det där jag gjorde i fredags. Tjena! Dock lät jag datorn stå under natten med att blåsa hårddisk och installera Windows och efter uppstigandet i morse kunde jag åter installera antivirus, officepaket och hela biddevitten igen samt konfigurera upp den. Nu är burken precis som jag vill ha den och jag har vidtagit mått och steg för att det inte ska hända igen. Den korta förklaringen. Mismatch mellan mitt Microsoftkonto och den lokala användarprofilen på hårddisken. Ska jag förklara mer måste jag skriva en bok. Det VAR komplicerat, riktigt komplicerat.

 

Röntgen, träning och ominstallation

OK. Jag kom ut från vårdcentralen i förrgår utan att spela på läpparna. Igår morse drog jag iväg till Östra för att röntga fötterna (båda). Innan dess stannade jag till vid Vårdcentralen för att hämta min remiss till röntgen. Inte en käft i receptionen. Bra! Ingen kö. Men står man i receptionen kan man ju inte sätta kunden först. I helvete heller, då går Facebook före. Hon var ju naturligtvis tvungen att göra färdigt sitten acebook:ande (jag såg ganska tydligt hennes skärm på mobilen och vad som var uppe på den). Den där scenen sammanfattade hela mitt omdöme om denna skyddade verkstad som kallar sig för vårdcentral. Nåväl, jag fick min remiss och drog iväg till Östra. Skillnaden var total. Jag behövde inte tillbringa alltför mycket tid där. Själva röntgen gick geschwint och äntligen har jag fått båda fötterna plåtade. Nu återstår att se om det finns något jävelskap i pedalerna.

Smärtan finns ju där och den kommer och går. I morse vaknade jag upp utan att behöva gå på kryckor. Ser man på! Dock ville jag inte ta ut något i förskott. Jag hade en seniorcage på schemat som jag avbokade vid 8-tiden (passet började kl 10). Körde den gamla taktiken. Passet brukar inte bli fullbokat och om statusen på foten håller så kan jag köra. Halv tio hade jag bestämt mig och gick över. Innan passet började körde jag 10 minuter i crosstrainern. Det var riktigt bra. Under passet behövde jag ta det lugnt vid två stationer som i princip var i form av en step-platta. På det hela funkade det bra. Det går verkligen upp och ner med denna fossing. Nu ska det dock bli sparsamt med cage-pass etc den kommande veckan. Jag ska ägna mig mer åt cykel. Snällare mot foten och lite upptrappning inför nästa lördag. Då står Spin of Hope på schemat, 12 timmars spinning. I år är jag faktiskt lite mer nervös inför detta än vanligt. Det känns som om mycket står på spel och detta är det enda bokade jag har i idrottssammanhang. Detta med att bekämpa cancer känner jag mycket starkt för. Har Ni vägarna förbi nästa lördag så titta in på  Improve och heja.

Resten av dagen har ägnats åt att blåsa disken på min bordsdator och köra en total ominstallation. Datorn har i och för sig funkat men jag har sett små tecken att det är lite knas och för mig finns det ingen anledning att låta det blir värre. Dessutom mår datorn bra av att man blåser hårddisken emellanåt, man får bort lite skräp här och där som brukar samlas på hög. Efter ominstallationen så är den faktiskt lite piggare. Lite småprogram återstå att installera men allt väsentligt är nere på disken. Ingen backup behövs eftersom jag har två partitioner på hårddisken. En C och en D, allt jag skapar, inklusive bilder ligger på D-driven. Mycket praktiskt.

 

Behärska dig!

En sak blev jag riktigt snabbt varse om idag. Det gjorde jävligt ont i foten denna morgon också och dagen startades med en krycka. Det blev nu läge att bita ihop, plocka fram den mentala styrkan och boka tid på vårdcentralen. Genom ett smalt fönster i deras försvarslinje lyckades jag få en läkartid kl 10.30. Läkartiden innebär en fem minuters konsultation, med andra ord, en speed-dating. Inte fan kom jag in kl 10.30, först ett par minuter över 11 fick jag träffa läkaren. Jag förklarade att det var problem med foten, trots detta ägnades en stor del av tiden till att ta blodtryck, redogöra för medicinintag. Men hallå!! Jag har jävligt ont i foten och vill få den undersökt. Jag förklarade (mer än en gång) att jag har problem med denna smärta i den andra foten (den högra) också, fast just nu är det lugnt.

Hur som helst kollade han in fossingen och kunde, precis som jag, konstatera att den var svullen och det smärtade till när han tryckte till lite lätt. Jag sa då till honom att jag vill ha en remiss till röntgen och få foten undersökt om det kan vara artros (hoppas jag har fel), jag sa även att (ett flertal gånger) att jag även ville ha högerfoten röntgad också. Sedan började babblet. Men jag hade ju inte ont i höger fot, ju? Stämmer, men jag har haft samma besvär med den, fast inte nu och om jag nu ska iväg och röntga min vänstra fot, vill jag naturligtvis att den högra foten och blir röntgad eftersom jag har problemen där också (hade jag inte sagt detta?). Vidare fortsatte jag att jag vill ha båda fötterna röntgade för att säkerställa statusen i båda fötterna, så att jag kan vidta åtgärder, alternativt utesluta diagnoser. Och när högerfoten kommer att bråka (vilket den kommer att göra) så ville jag inte göra en sådan här sväng till. Han skulle skriva en remiss – för båda fötterna, tillade jag (två gånger till). Denna remiss ska jag kunna hämta imorgon och dra upp  till Östra som har drop-in-röntgen. Jag får väl se hur det kommer att funka. Jag skulle även gå bort till provtagningen för att de skulle göra en snabbsänka för att se om det rörde sig om en inflammation, det var en vettig åtgärd. När jag gick dit tog jag en nummerlapp och satte mig ner igen och det gick lång tid mellan dessa nummer. Ca kvart i 12 kom en sköterska ut och hängde på en lapp på nummerlappsapparaten vilket betydde att de stänger butiken, vilket verkade vara vid 12. Strax efter 10 i 12 blev det en jädra fart och numren blippade fram i en rasande fart. Tänk vad effektiv man kan bli när man ska stänga. Suck! Nästan 2 timmar tillbringade jag på vårdcentralen för en snabb läkarkonsultation.. WTF!? Nu har Partille vårdcentral fått sin chanser (ett antal gånger). Gränsen är nådd! Nu ska jag lista mig på en annan vårdcentral. Oavsett vilken det blir kommer det att bli en klar förbättring. Jag har storytel att tacka för att jag inte började spela på läpparna.

Efter detta mycket nervpåfrestande besök droga jag in på Willys och på ett ganska dåligt humör. Jag hade fått kämpa hårt för att behärska mig och nu kunde jag slappna av, dvs känna mig på uselt humör. Tanken var bara att köpa lite mjölk, ost och lite frukostknäcke. Naturligtvis var det avstämning när jag checkade in varor och det gjorde inte mitt dåliga humör mindre, fast det kunde ju han som gjorde avstämningen inte veta. Bara att hålla masken igen, men det kändes som om allt jävlades. Vid ett sista stopp på apoteket så var det naturligtvis två mediciner som inte fanns inne. Behärskning igen. När jag väl kom hem var jag helt slut och orkade ingenting. Foten värkte (jag gick fram och tillbaka eftersom det brukar bli bättre, vilket det blev) och ett par värktabletter till åkte in i ansiktet. Det sista innan jag lade mig tillrätta var att avboka mitt Cage Challenge pass, grrrr….

 
3 kommentarer

Publicerat av på 20 mars, 2019 i Gnäll, Rehab & skador

 

”Spik i foten”

Ja, vem minns väl inte den repliken från Hasse & Tages klassiska sketch. Fast någon spik i foten har jag dock inte fått. Däremot har jag jäkligt ont i foten (igen), denna gång i vänster fot. Smärtan sitter på vänstra fotens övre vänstersida och den är svullen. Det lustiga är (om jag ska använda det uttrycket) att ju mer stilla jag sitter, desto värre blir det. Om jag rör på foten (belastar) så avtar smärtan (sakta) ju längre jag håller på. Väldigt mystiskt. I morse när jag vaknade kunde jag inte belasta foten det minsta när jag steg upp, det gjorde mer än lovligt ont, trots att jag tog en voltaren + alvedon innan sänggåendet igår. Av den anledningen var jag helt enkelt tvungen att stödja mig på en krycka för att ta mig från sängen till skrivbordet (3-4 m). Jag försökte sedan gå och stödja på detta mer och mer och smärtan började avta. Detta var vid halv åtta i morse. Man behöver inte vara smart för att inse att seniorträning cirkel i det läget var ett alternativ, jag avbokade passet men jag visste att det inte brukar bli fullbokad och hade möjligheten att gå över ändå om det skulle släppa, vilket det gjorde. Det blev faktiskt bättre och bättre och 20 minuter innan start på passet kunde jag gå över. 100% OK var det inte men så pass bra att jag kunde gå relativt obehindrat. Dessutom visste jag att övningarna detta pass är mer inriktade på mage och överkropp till skillnad från cage:n. Det var två stationer som direkt påverkade belastningen på foten men de gick bra (men inte mer). Det var inte heller problem att gå hem efter passet. Men efter dusch och en stunds sittande så drog det hela igång igen.

Jag måste ju säga att detta sätter myror i skallen på mig. Det är ju inte så här hela tiden, det kommer så att säga i skov och kan sitta i ett par-tre dagar (kanske 4). Båda mina fötter drabbas, hittills har det inte skett samtidigt på båda fötterna (peppar, peppar). Det enda vettiga jag kan komma på om de här problemen är att det kan vara någon form av artros i fotlederna och jag inser att det är dags att ta en sväng till vårdcentralen (gud hjälpe mig). Senast jag var där på en speeddating var besked att det var en lättare hälseneinflammation och jag frågade läkaren om han verkligen trodde på det själv (vilket han gjorde). Denna gång är det nog läge att borra djupare i det här. Fråfan är om jag ska ge dessa muppar en chans till eller lista om mig, det låtar åt det senaste.

En annan sak jag gjorde idag var att deklarera. Skatteverket hade öppnat självdeklarationen på nätet och efter som jag inte hade något att ändra på var det bara att godkänna den. Nu kan jag vänta lite klirr i kassan i början av april, det var några år sedan det hände. Förra året satte jag PB i restskatt med knappt 23 papp efter att min arbetsgivare hade schabblat å det grövsta med felaktiga utbetalningar som jag inte hann rätta till innan årsskiftet. Men nu är ordningen återställd, som så när på fossingen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 mars, 2019 i Gnäll, Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning