RSS

Kategoriarkiv: Rehab & skador

Om min väg tillbaka från sjukdomar och skador. Här tar jag även upp skadeproblem och annan skit som hör till detta.

Där tog det stopp

Dagens stavgångsrunda började i moll med att komma till medvetande på morgonen (den vanliga proceduren). Detta rättade till sig när jag var ute och traskade. Det gick ju, bokstavligen talat, ganska så bra. Inte lika varmt som föregående dagar och inte samma gassande sol. Helt OK.. Däremot blev det inte lika roligt efter ca 13 km (min plan var att går 20 km). Helt plötsligt började det att göra ont i bröstet på vänster sida. Som gammal ultralöpare har jag genom åren lärt mig att känna skillnad på smärta och smärta. Det här var inte det som brukade komma. Det nöp ganska rejält på en viss punkt och lite mer än vanligt. Jag hade haft något liknande på kvällen innan jag skulle somna. Förut har det varit så banalt som en överansträngd bröstmuskel, men det kändes inte så denna gång. Jag bestämde mig omgående för att avbryta och istället för att traska vidare ner mot Utby, vek jag av strax efter Partille station och begav mig hemåt genom stadsparken. Det var ingen tvekan på det. Väl hemma tog jag det mycket lugnt. Efter dusch och lite mat så parkerade jag mig i soffan och kollade på TV (hade lite inspelat) samt läste min bok. Smärtorna kom och gick, dock inte lika intensivt som under gången men klingade av under eftermiddagen.

Jag hade ganska långt framskridna planer på att ta mig en tur till akuten och hade packat min rygga med akuten survival kit. Men jag avvaktade och jag ska se hur det verkar  imorgon. Håller det i sig så får jag väl pallra mig dit och se vad det är. Jag ska i alla falla baxa mig in på 1177.se under kvällen och ta mig en kik i journalerna. Så turen och dagen slutade i moll också. Det är väl då själve fan…

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 juli, 2018 i Gnäll, Hälsa, Rehab & skador

 

Idag fixade jag 12 lax…

Kampen för att inte stupa fortsätter. Vaknade denna dag, lika seg och i samma zombietillstånd som alla andra dagar. Det är Ezetrolen  som sprider bromsolja i mina blodbanor. Så fort jag fick kontakt med omvärlden drog jag på mig mina träningskläder och gjorde iordning utrustningen. Icke särskilt överraskande blev dagens aktivitet stavgång denna dag, som likt de andra dagarna blev riktigt varm. En liten svalkande vind och några molnflak gjorde sitt bästa att understödja mig. Men största delen av passet gick i stekande sol. Dagens temperatur låg på 26 grader i skuggan. Banan jag gick idag blev inte Humlebadet/Kåhög. Istället valde jag att gå å-rundan i centrala Partille. Den blå banan på 2,2 km (som vid ett par kontrollmätningar med min Garmin visat sig vara 2,15 km) även döpt till Laxen. Planen var att gå 10 varv, dvs stava mig till en halvmara. Jag var välförsedd med vätska och salttabletter. En stor bit av banans bortre del utgjorde den bana som kördes vid Partille 6 timmars. Den enda delen jag inte var på idag, var Kyrkbron.

Min startpunkt låg vid den fyrvägskorsning av GC-banorna vid Porthällabron, intill den nya lekparken, strax nedanför huset där jag bor. Stavgången gick bra, stundtals var jag lite plågad av värmen men var bra skyddad mot solen. Varv 4, 5 och 6 blev riktigt sega, trots att jag drack varje gång jag passerade Porthällabron och när jag var på gångbron vid Kung Göstas väg, så det blev ungefär vid varje kilometer. Var 5:e kilometer tog jag även två salttabletter. Jag vätskade faktiskt så pass bra att jag fick stanna 3 gånger för att pinka (det fanns ett bra parti av banan utmed järnvägen). Vid 6:e varvet satte muskelstelheten på grund av min Ezetrol in men det var hanterbart. Man hinner tänka en hel del under sådana här förflyttningar. Jag kom på, baserat på vad min Garmin visade, att om jag tar 12 varv istället för 10 så skulle jag skulle jag nå dryga 26 km och därmed få en total på sammanlagt 100 km. Beslut togs när jag var i slutet på det åttonde varvet och jag var i en dipp igen. Jag hade 22 km vid 10:e varvningen och då var det inget att snacka om. Det 11:e varvet var nog det varmaste, då gassade solen rejält. Dock blev det sista varvet lite svalare och det kändes nästan som en defilering. Efter 5 timmar och 3 minuter och med 26,47 km avverkade kunde en jävligt nöjd Stefan stanna klockan. Ganska trött är jag nu men är glad att jag inte har detta pass ogjort och jag fixade 12 lax! Ytterligare ett tag tills jag stupar. Eller?  Yeaaahh!!

 
3 kommentarer

Publicerat av på 7 juli, 2018 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Än har jag inte stupat

För första gången sedan operationen i tisdags provade jag att gå med stavar. Det funkade ju ganska bra. Nu för tiden när jag vaknar på morgonen för att ta en kaffe med Carina är jag totalt väck. Det är nästan så att Hon får  leda mig  till stolen vid skrivbordet och peka på kaffemuggen. Efter att ha sagt ”kopp” och skålat med muggarna börjar jag sakta få ner denna startvätska. Det brukar ta 10 – 15 minuter innan jag kan börja säga hela meningar. Innan dess är jag i ett zombiestadium som jag med hjälp av kaffet mycket sakta kliver ut ur. Detta är en biverkning av min ezetrol (kolesterolsänkande medicin). Jag är normalt morgontrött och lite seg, men detta går utöver det vanliga.

En dryg timma senare är jag påklädd och rustad för ett stavgångspass m/längre. Det hade redan hunnit bli lite varmt, vilket var orsaken att jag gick ut i svinottan (strax innan kl 8). Jag hade med mig en vätskerygga och salttabletter samt min taktfasta musik från min MP3. Rundan drog sig upp mot Humlebadet, tillbaka över Säveån, genom Jonsereds samhälle. Därefter över Säveån igen genom Kåhög. När jag kom ut på Mellbyfälten gassade solen ganska ordentligt. Fram till nu hade jag gått genom en hel del lummiga partier, nu var det ingen skugga någonstans. Turen gick vidare förbi Lexby, centrala Partille och bort till Mellby där jag tog av ner mot järnvägen som jag följde tillbaka till Partille, genom stadsparken och hem. Under hela turen fanns ingen svalkande vind, inga skärmande moln. Totalt fick jag ihop 17,1 km.

Detta med spring tills du stupar börjar ta på gubben som har kört varje dag sedan den förste. Hittills har jag ihop 73,8 km i form av lättare gång (tisdag, onsdag och torsdag) samt stavgång. Att få ihop alla 496 kilometerna lär jag nog inte lyckas med, men jag är nyfiken på hur långt jag kan ta det. Min kropp är inte i toppskick men ändå i klart bättre skick än min knopp. Sammantaget börjar jag känna mig gannskka sliten. Det tar att stavgå tvåsiffrigt antal kilometer och under helgen ska jag försöka få till två rejäla pass. Jag har även börjat känna en ömhet i höger höft. Hur som helst är jag ändå riktigt nöjd att övervinna ezetrol-tröttheten och ge mig av ut. Tänker krama ur några dagar till innan jag ”stupar”. Stavgång är trots allt en mycket underskattad träningsform och bra sådan om man inte kan springa.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 juli, 2018 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Boooring!

Gårdagen förflöt ganska lugnt, vilket var meningen då jag har en nyskuren rygg. Jag kunde dock inte avhålla mig från att ta en promenad modell lugnare och fick ihop några kilometer till saldot i Spring tills du stupar. Eftersom jag har en kompress på ryggen som jag ska ta bort ikväll får jag inte duscha och då ska jag inte heller bli så svettig. Utöver det gjorde jag i ordning det sist på min ny-ominstallerade dator. Ett perfekt tillfälle för en sådan aktivitet.

Idag passade jag på att ge mig av ut på morgonkulan innan det blev för varmt. Det blev en utvidgad Kåhögsrunda plus stadsparken i Partille. Totalt blev det 11,5 km. Det var inte frågan om någon stavgång, utan helt vanlig gång. Tidpunkten på dagen var perfekt vald för det var inte klarblå himmel. Ett mörkt område med regnmoln närmade sig och det blev inte samma stekande hetta som de senaste dagarna. Imorgon, däremot, kommer jag att testa på stavgång och se om det låter sig göras. Operationssåret måste ju få en chans att läkas. Även idag blir det ett långpass i soffan med Tv som alterneras med bokläsning. Booooring!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 juli, 2018 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Fläckborttagning

Inför dagens operation, var jag ute igår och gjorde ytterligare ett stavgångsryck eftersom det blir lite stando i utmaningen Spring tills du stupar. Igår blev det drygt 15 km i inte lika het sol. Varmt var det dock. Jag tog i princip samma bana som på lördagen, fast jag vek av hemåt ett snäpp tidigare. Under kvällen var jag stel som ett spätt och hade faktiskt lite ont i höften.

Denna morgon jag gick lite extra långt till busshållplatsen och hade dessutom sällskap med Carina. Jag var lite tidigt på plats men kunde då istället passa på att gå en sväng till innan jag drog upp till hudkliniken och anmälde mig. Hela operationen gick lätt och geschwint. Det är ju ingen speciell dramatisk tillställning. De ställde några frågor relaterade till ingreppet och dubbelkollade. Sedan var det i princip att dra av sig tröjan och lägga sig på mage på bordet. Ett par stick  med bedövningsspruta och efter ett par minuter var läkaren igång med att skära bort fläcken. Han tog ett område runt fläcken med 5 mm marginal. Det kändes ingenting och det hela var ganska så  snabbt avklarat. Jag fick kompress på ryggen och lite extra specialplåster med mig hem tillsammans med en bibba papper att läsa igenom samt en tid för att komma tillbaka till efterkontroll (6 augusti). Det är ju egentligen inte själva ingreppet som  är dramatiskt, utan resultatet av det, men om en månad får jag veta. Nu är jag en fläck mindre på ryggen.

Just nu sitter jag stilla i soffan och det är inga problem, för strax startar åttondelsfinalen i fotboll, Sverige _ Schweiz och det är ju inga problem att sitta still då. Det passar ju väldigt bra. Jag reggade även dagens gång och kunde med en mycket nöjd känsla konstatera att jag hade gått 5,6 km, det blev ju 600 m från bussen och hem eftersom jag var tvungen att titta in till apoteket på hemvägen för att komplettera medicinförrådet och hämta ut några Innohep-sprutor. Blodförtunnande som ska kicka igång utspädningen igen efter att har inte ätit Waran sedan helgen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 juli, 2018 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Tävling

 

Spelplanen är lagd

Midsommar och höjdpunkten på den ljusa delen av året. Trots detta är jag ändå lite småputt över utkomsten på kardiologbesöket. Men å  andra sidan (om man nu ska se det positivt) så fick jag i princip helt klart för mig hur min spelplan ser ut. Det gör att jag nu kan agera inom denna spelplan. På något sätt ska jag ta mig tillbaka på banan igen och påbörja ett tredje löparliv (kanske). Basen i allt detta kommer att vara mina 2 seniorpass på Improve som ger mig styrkan. Runt dessa två  pass kommer jag att bugga och utvidga det hela. Mitt slutmål är att inom en 3-4 årsperiod göra i alla fall en Ironman till. Badwater har jag (extremt motvilligt) tvingats att släppa. Med mina hälsoproblem och fysiska defekter, inser jag att även ultralöpningen kommer att bli si så där. I bästa fall, kanske ett eller annat 6-timmarslopp. Därmed inte sagt att jag inte ger mig på längre distanser. På seniorpassen finns en dam med med en t-shirt som har följande tänkvärda devis tryck: ”jag tränar inte för att bli yngre, jag tränar för att bli äldre”.  Bullseye! Det kommer att vara denna devis som jag kommer ha som ledstjärna hädanefter.

Att jag vill köra en Ironman till beror på att jag vill göra detta som en ”tack och hejdå” aktivitet och då kan jag dra mig tillbaka. Som jag känner nu så är det som att allt tas ifrån mig. Men att få göra detta och säga hej då, så får jag inte den känslan. Med detta inte sagt att jag ska sluta träna. Jag tänker fortsätta, dock inte med extrema uthållighetsidrotter som Ironman eller ultralöpning, utan ”lite-av-varje-träning”. kanske en halvmara om andan faller på. Jag får helt enkelt se, jag lämnar det helt öppet och låter strömmen för mig till den vik som är naturlig. I detta resonemang ligger naturligtvis det hela i att jag har tagit höjd, för att jag har en aortadissektion att hantera, artros i båda knäna, inklusive en bortopererad menisk. Sist men inte minst har jag ju hjärtproblem att ta hänsyn till och jag misstänker att jag med mitt senaste kardiologbesök får dras med detta ända tills jag åker ut genom skorstenen. Dessutom blir jag inte yngre, tvärtom. Det hela handlar nu om att anpassa sig till denna spelplan, inte att ge upp.

Idag på midsommarafton var jag nere på Improve och körde en Midsummer Cage Challenge. Ett tufft pass som jag ändå fixade ganska enkelt. Vissa övningar som burpees etc fick jag skippa eftersom jag då åker på blodtrycksfall och helt enkelt tuppar av, vilket inte är så  lämpligt. jag har i och för sig inte så ont av det men det är ju inte så roligt för instruktör och medtränare. Det ser ju värre ut än vad det är. Sådana övningar ersatte jag med rodd i TRX, till exempel. Passet var som sagt tufft, men jag är ju också en tuff jävel(??). Glad midsommar!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 juni, 2018 i Gnäll, Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Förberedelser för tvåfrontskrig

Jahapp! Då var Stadsgirot avbockat. En nästan 4 timmar lång kamp kan jag nu lägga till handlingarna. Insatsen var rent prestandamässigt sett bedrövligt. Mitt rullsnitt låg på ynka 18,7 km/h, till och med mina cykelpendlingar på min Nishiki med packning är snabbare.  Orsakerna vet ni (om ni läste gårdagens inlägg). Att gråta över spilld mjölk är inte min grej. Jag visste på förhand att det inte skulle gå geschwint eftersom jag inte har cykelpendlat sedan mitten av juni förra året och inte kört min Focushoj med mina Fulcrumhjul sedan förra årets Stadsgiro. Då ska jag inte vänta mig stordåd och med tanke på det är jag faktiskt riktigt nöjd med att ha pallrat mig runt igår. Jävligt nöjd och trots strapatserna har jag idag en god känsla inom mig även om min kropp är helt utslagen.

Nu kan jag med hysfat gott samvete (även om det känns lite surt) att lägga detta bakom mig. Den träning jag nu kommer att idka blir i form av promenader, kanske lite stavgång samt seniorpassen på Improve, tisdagar och fredagar. De sistnämnda tycker jag är så roliga att de har nästan blivit heliga. Löpning? Ja, kanske men i så fall bara min slinga runt Kåhög eller 1-3 varv ii stadsparken. Just nu planerar jag ingen löpträning

Det stora fokuset kommer nu att ligga på att hitta en bra väg genom mina arytmiproblem. Jag åkte på ett hjärtfladder i februari som i princip övergått till ett kroniskt tillstånd. Just nu är jag i vänteläge på att få träffa min kardiolog och under det mötet hoppas jag att vi kan komma fram till hur detta kroniska fladder ska attackeras. Fortsatt medicinering? Kirurgi (öppen eller kateter) eller pacemaker. Jag vet inte men blir förhoppningsvis mer upplyst innan månaden är färdig. Jag ska även träffa min andra läkare som hanterar min utbrändhet och hjärntrötthet och även där ska min framtid diskuteras. Det tar hårt (och har tagit hårt) på mig att föra detta tvåfrontskrig. Hittills har fokuset legat på att få ordning på skallen så att jag kan börja tänka på en återgång till jobbet. Nu måste jag flytta detta till mina hjärtproblem. Jag orkar inte att utkämpa två krig samtidigt.

Fortsättningsvis blir det nog inte så mycket träning i denna blogg. Den kommer nu istället att handla mer om hälsa och ölbryggning (så klart). Lite träning blir det nog också…  😉

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 maj, 2018 i Cykel, Hälsa, Rehab & skador, Tävling