RSS

Kategoriarkiv: Rehab & skador

Om min väg tillbaka från sjukdomar och skador. Här tar jag även upp skadeproblem och annan skit som hör till detta.

Grattis farsan!

Först av allt vill jag säga: Grattis farsan på födelsedagen! Han skulle fyllt 101 år om han hade varit i livet. Frid över hans minne.

Igår var jag på Östra och fick ett portabelt EKG (Holter- EKG) monterat på mig och detta ska jag bära fram till måndag. Jag får inte bada eller duscha på denna tid så det blir ju en intressant kombo när jag ska träna. Det får helt enkelt bli en raggartvätt. Jag har också fått ett formulär där jag ska fylla i mina aktiviteter och hur jag mår. Jag kan redan nu säga att det kommer att bli ett jävla skrivande. Jag kommer att vid träning köra hårdare en vanligt och provocera min medicinering för jag vill utnyttja detta med att bära ett EKG under en vecka och få precis allt reggat.

Idag började jag på Improve och deras trappmaskin. Eftersom jag inte hade så mycket tid innan mitt inbokade pass, inskränkte sig trappmaskinsvistelsen till ynka 15 minuter. Som kompensation gick jag upp ganska många snäpp i intensitetsnivån. Det blev 10 minuters paus innan det var dags för seniorernas cirkelträning. Jag och min vapendragare (tillika namne) valde en station där jag fick börja med tjockmatta 45 sekunder, sedan 10 sekunder vila och därefter 45 sekunders jägarvila. Och den loopen upprepade vi en gång till innan vi bytte station. Sedan hade vi ytterligare 10 stationer att beta av på samma sätt med två olika övningar (gånger två). Det var 60 sekunders vila mellan stationerna. Att köra som en idiot på tjockmattan för att sedan sitta i jägarvila tog rejält. På de följande stationerna var det totalt och urskillninglöst ös. Efter passet och det obligatoriska kaffet med gänget var jag rejält mör. Prcis på väg ut från Improv så tjöt brandlarmet. Om det var övning eller skarpt läge vet jag inte. Jag gick hem och gjorde en raggartvätt.

Därefter klädde jag på mig och gick ner till vårdcentralen (Närhälsan i Partille) för att ta årets influensaspruta. Som vanligt var tillvägagångssättet rena skämtet och jag fick behärska mig för att inte skratta ut dem. Samtidigt blev jag lite mörkrädd. Trots att vi närmar oss 2019 klara de fortfarande inte av en sådan enkel sak som att ta emot swish. De vill ha kontanter!!! Eftersom jag nu är urskillningslöst allergisk mot kontanter så blir det att skicka en faktura på 100 spänn och sedan kan de räkna ut hur mycket av den hundralappen de får. Att de ta mig fan aldrig lär sig. Vilka spån!! Inte nog med det. Jag hade fyllt i en lapp med de obligatoriska frågorna. Hon som gav mig sprutan frågade inte om ID eller personnummer. Jag frågade henne om jag skulle visa körkortet. Det behövdes inte. Jag fick motfrågan om det var jag som fyllt i lappen. På det svarade jag, ja. Det räcker för mig blev svaret. WTF!!!??? Ja, jag uppför aldrig att förvånas. Nollkoll!!

 
1 kommentar

Publicerat av på 6 november, 2018 i Gnäll, Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Börjar komma igång nu

Jag håller sakta men säkert på att rampa upp min träning. Det har kommit mycket inspiration tillbaka efter att ha följt Spartathlon, Ironman Barcelona och Ironman Hawaii. Den där drömmen om att bara få göra en enda Ironman till började få ny glöd från att nästan ha varit utslocknad. Det i kombination med att jag själv märker att jag har blivit starkare i överkropp genom mina seniorträningspass. Så pass stark har jag blivit, att jag på stående fot vågar påstå att denna ökade styrka skulle låta mig kapa 10 – 15 minuter på simmomentet i en Ironman. Detta faktum (eller känsla) har också spätt på min lilla ökande inspiration. Nu har jag ett par hjärtrytmblockerare i mig också och vetskapen hur det skulle bli när dessa är ute ur kroppen ger också en kick, för just nu sätter det många käppar i hjulet för mig.

I söndags kväll fick jag ett infall och bokade in mig på ett Cage Challange-pass 17:45. Klart tuffare än seniorernas upplägg (mest de olika övningarna) och jag upptäckte att jag faktisk klarade av detta utan att krypa hem. En uppfriskande känsla. Ja! Jag är faktiskt starkare. Igår körde jag ett nytt Cage Challange vid lunchtid, även det tufft men jag fixade det, Förvisso är dessa passa bara 45 minuter mot seniorernas 60 minuter och en del övningar tuffare än seniorerna, oftast högre viktbelastning på släden, marklyft etc. Lite mer burpees som vi inte har på seniorerna.

Idag var det cirkelträning med seniorerna. Kan nu tyckas vara lite oskyldigt efter det jag ha beskrivit här. Men icke! Min parkompis och namne, Stefan, kör på ganska hårt och vi brukar ta fram lite högre vikter, medicinbollar och slambollar än vad som ligger framme vi passet. När jag började med seniorerna i september förra året körde jag med medicinbollar på ca 4 kg, idag duger inget annat än 8 eller 9 kilos bollar. På slamball började jag med 6 kg. Idag kör jag 15 eller 20 kg. Fördelen med seniorerna är att man kan vila emellan, anpassa vikter och rörelser till vad kroppen tål och vad man mäktar med, utan att andra sneglar. En väldigt stor frihet. Stefan och jag körde som vanligt på ganska rejält och jag blir nog minst lika trött som efter ett av de ”vanliga” Cage-passen. Att jag inte har upptäckt och anammat denna träningsform innan. Den passar mig som handsken och aldrig förut i livet har jag fått så mycket styrketräning och så mycket muskler som detta.

Det här kommer att vara grunden för all min träning och när jag en vacker dag kan ge mig ut på löpning igen på en mer kontinuerlig basis så har jag en styrka i kroppen som jag aldrig haft förut. Konditionsmässigt kombinerar jag den cirkelträning med lite spinning och en dust med trappmaskinen (går upp 102 våningar). När vikten krypen ner mot 30 BMI (lite drygt 96 kg), ska jag (om skallen tillåter) börja ge mig i kast med lite löpning igen. Enligt den senaste vägningen låg jag på 102,7 kg, i somras var jag upp på 106 kg innan jag lyckades vända och ta mig ner. Det har inte varit enbart god mat och öl som orsakat detta. Jag kan konstatera av bipacksedlarna på mina mediciner (de är en hel del) att en vanlig biverkning som anges i två av dessa fall, är just viktökning. Vilket gav mig en förklaring till varför det går så trögt. Nu vet jag i alla fall. Nu hoppas jag att detta nya flyt med träning håller i sig och inte monteras ner av någon ny diagnos, vilket varit fallet varenda jäkla gång.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 oktober, 2018 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Ingen punkarisk på slangen

Dagens aktiviteter utgjordes av mjukyoga som inte blev så lyckad, tyvärr. Vi skulle upp och ner, böja oss framåt och hit och dit. Det resulterade i ett antal blodtrycksfall som fick det att snurra runt en del. Inte bra alls, jag måste nog ta det lite lugnt med sådant fram över. Den andra aktiviteten var ett besök hos min übergrymma sjukgymnast för en konsultation av min fot. Hon var inte säker på om problemet låg i en muskel eller i bindväven. Foten har förvisso blivit bättre men ibland kommer en liten svag signal där nere som säger att det finns kvar. Jag har (och har alltid haft) höga fotvalv och hennes råd var att lägga in ett stöd alternativt gjuta ett inlägg även till mina vardagsskor. Hon tror att detta har triggat mina problem. Carina och jag gick runt i Stockholm väldigt mycket och då använde jag mina vardagsskor (Ecco) och inte mina löparskor med inlägg. Nu blir det inlägg i Ecco-dojorna också.

I brevlådan låg även ett brev från kärlkirurgen på Sahlgrenska med beskedet av den senaste MR-skanningen av min aorta. Aneurysmen jag har ligger fortfarande på 48-49 mm och det är inte aktuellt med något ingrepp (ännu). Så slangen har ju stått rycken de senaste åren, trots en del stundtals häftig träning. En orsak att aneurysmen inte har ökat är att jag har hhaft en extrem järnkoll på mitt blodtryck. Jag har mätt trycket varje dag sedan 15 juni 2012, mest på morgonen när jag har vaknat. Trycket har sedan årskiftet legat på 99/55 i snitt. Läkarens rekommendation är är att jag ska ligga under 140/90, vilket jag i och för sig tycker är ganska högt för att vara för en person med aortadissektion/aortaaneurysm. Det värde är egentligen den allmänna rekommendationen. Hur som helst så ligger jag klart under och samtidigt lägger jag grunden för att får några fler års  vistelsen på den här planeten. Helt OK.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 oktober, 2018 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Cage och storbryggning

Fredagens aktivitet bestod av att träna cage med seniorerna. Min namne och vapendragare Stephan, vi har blivit ett radarpar där borta, var tillbaka efter en månads resa. Stephan är 10 år äldre än mig och stark som fan. Därför kör vi alltid med större vikter än de som är framlagda och jag blir beskylld för att vara så stark. OK. Jag har blivit starkare men det är definitivt den andre Stephan som är kraftkarlen och jag har åkt med i det baksuget. Hur som helst lade han ribban när han var tillbaka i fredags. Vi skulle köra stationer med fyra övningar varav en station styrde när vi skulle byta. 6 minuter på varje station. Den första stationen så styrde övningen knälyft med kettlebell. Vi var fyra i gruppen och den som körde kettlebell skulle göra 10 marklyft och sedan säga ”byte”. Innan vi började sa Stephan – ”vi kör 15” och på den vägen blev det. Det stod två vikter framme. 8 och 12 kg, där åkte 24 kg fram. Stefan och Stefan var åter i session. I detta fall hade jag nog plockat fram 24 kg själv. Det är ungefär vad en fylld jäshink väger och det måste jag ju klara att lyfta. Nåväl! Det blev ett intensivt pass – I love it! Eftermiddagen efter passet gick åt till att förbereda morgondagens bryggning. Väga malt, plocka fram rätt humle och ta med några saker som behövs.

Lördagen var det uppstigning tidigt. Kl 8 var jag nere i Roberts garage. Jag fyllde båda bryggverken med vatten för mäskning samt hällde vatten i lakkärlen för värmning för att sparra lite tid. Robert anslöt ca 20 minuter efter jag kommit dit och det var lagom till att mäskvattnet kommit upp i rätt temperatur. I princip kunde vi hälla i malten i våra kärl direkt när Robert kom. Sedan hade vi en timma till att göra de andra momenten innan det blev dags för lakning. Jag bryggde en IPA, döpt till Evil Woman efter ELO:s stora hit. Robert bryggde en moderna lager som ska jäsas i tre steg och i kyl. Det är hans första lagerbryggning. IPA:n blir min 29:e. Bryggningen gick bra denna gång och jag kunde tappa ner 25 liter IPA-vört i min jäshink. Under bryggningen pratade vi om att göra om i garaget för att få det mer effektiv bryggprocess. Det funkar bra som det är nu, men det finns ändå mycket att förbättra. Det som är bökigast är rengöringen efteråt och vi har en smal diskbänk med en liten ho att rengöra stora kärl i. Mycket bökigt. Vi vill flytta bryggningen till ett annat utrymme i garaget. Innan dess behövs lite målning av golv, dragning av vattenrör, eldragning samt flytt av hyllor och maskiner. det har utvecklat sig till ett litet ”15-spel”. Vi höll på i några timmar med att mäta, spåna, kolla befintliga rördragningar. Det kommer nog att bli riktigt bra. Det blir inget mikrobryggeri, men när vi är klara kommer det att vara så nära ett sådant det kan bli. Vi kommer inte att gå upp i kapacitet utan behåller vår bryggverk som ger 20 – 25 liters batchar. Tanken är att vi ska kunna stå där lite oftare och inte behöva stå och slabba med BIAB-bryggning hemma på spisen. Dessutom blir bryggningen mycket lättare att kontrollera med ett bryggverk.

 

Yoga, barn och barnbarn

Det blev en lång dag idag. Efter det sedvanliga morgonkaffet med Carina pysslade jag lite vid skrivbordet innan det blev dags att dra över till Improve. Dagens pass var mjukyoga och det blev premiär eftersom jag aldrig bevistat ett yogapass innan. Det var ju helt OK men det går ju inte att dra några växlar på det ännu. Jag måste nog köra i alla 5-6 gånger till för att se om det har effekt. Jag har en mätstock på det som utgörs av en övning som vi ibland kör på cirkelträningen. Då sitter jag dikt an mot en vägg, håller upp armarna mot väggen och håller dessa vinkelrätt. Sedan ska jag röra armarna upp och ner och fortfarande hålla armarna mot väggen. Om jag idag pressar armarna mot väggen kan jag få kontkakt men då kan jag i princip inte röra armarna utan att förlora kontakten med väggen. Med yogan hoppas jag att kunna göra detta Där har ni min måttstock.

Strax efter lunch bar det av till Stannum där jag bodde en gång i tiden med min förra frun. Min yngste son Niklas har köpt ett hus där uppe, Ca 150 m från det hus vi byggde och bodde i. Vi hade lite killsnack och pratade mycket hus. Vi hann även knäcka en medhavd lättöl. Sedan tog vi en promenad bortåt vägen och kollade in husen. In te mycket hade ändrat sig men samtidigt hade det ändå gjort det. Precis när jag stod vid bilen och skulle dra, ringde Robert till Niklas. Han hade datorproblem och jag sa att jag kommer över då han bor inne i Gråbo, bara 5 km bort. Det visade sig vara enkelt löst men den var riktigt slö och en del program fungerade lite grann som de ville. Jag hjälpte till att backup:a så fick han köra en återställning. Lilla Milla var också med till och från och ville ha uppmärksamhet. Nu går hon riktigt. När jag var där för en vecka sedan, ville hon inte gå. Men nu är det fart på henne.

Jag var hemma strax innan kl sex på kvällen och jag var gôrtrött, men på ett bra sätt. Carina kom hem strax efter nio. Hon hade varit ute och käkat lite med en arbetskamrat hon inte träffat på länge och var verkligen nöjd och glad. Alla var nöjad och glad, denna dag.

 

Seniorer och barnbarn

Så blev det lite träning igen. Med en lite osäker känsla gick jag över till Improve för att vara med på seniorernas cirkelträning. Insåg att jag hade haft lite abstinens, trots att jag inte varit där på en vecka. Jag gick dit lite tidigare och snackade med sjukgymnasterna där (de är riktigt jäkla grymma på sådant) och en snabb konsultation gav vid handen att jag kunde köra. Om jag kände smärta på nivå 3 av en 10-gradig skala skulle jag avbryta övningen, sedan kom vi överens om jag skulle få en tid i nästa vecka. Den hundralappen det kostar är 100 gånger mer värt än ett besök på en vårdcentral. Cirkelträningspasset gick bra och det var inga större problem även om jag ett par gånger kunde förnimma lite smärta i foten, det störde mig inte i alla fall.

Lite senare på eftermiddagen somnade jag till i soffan och väcktes av ett telefonsamtal. Det var Mikael med familj som var på väg till Allum och undrade om jag ville hänga på. Klart jag ville! Med Mikael fixade en ny telefon som ersättning för den gamla som gått sönder passade jag på att umgås med barnbarn. Vera var som ett yrväder och for runt som en flipperkula. Lilla Malva låg i barnvagnen och log ett sådant där charmigt babyleende så fort man kollade på henne. När Mikael var färdig så satte vi oss och fikade allihopa och hade en riktigt trevlig stund. Det blev en klart oväntad eftermiddag men ack så trevlig sådan. Jag var ganska trött när jag gick hem, men på det där goa sättet om ni förstår.

 

Styrfart

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kunde jag nu äntligen tåga in till Magnetkameran på Sahlgrenska för min årliga fotografering av aortan. Det gjorde jag med en viss lättnad. En sak är säker. När man åker in i den ringen får man baske mig inte lida av klaustrofobi. Efter det sedvanliga sticker för att sätta nålen för kontrastvätskan låga jag där och åkte fram och tillbaka ett par gånger. Jag uppskattar att det rörde sig om ca 15 minuter. Ett krig mindre att föra. En andra pusselbit kommer att falla på plats. I brevlådan låg ett brev med kallelse till långtids-EKG, dock inte förrän v45 så jag får ge mig till tåls. När den är avklarad ska jag någon gång efter det träffa kardiologen för det ”slutliga slaget”. Jag tänker slåss för att få min vilja igenom med en ny ablation (den femte). Att få slippa denna hemska medicin är en stark drift hos mig. Sådet rör ju på sig, i alla fall i styrfart.

Utöver det kan jag även konstatera att värken i min fot har avtagit. Helt OK är den inte och jag kommer nog inte att göra något förrän efter helgen. Vill inte riskera något. Väl hemma gick dagen åt för att ställa i ordning bryggrejer i uterummet. Jag passade även på att inventera och väga färdigt all malt jag hade. På eftermiddagen var jag skittrött, men mest mentalt, dock mycket nöjd. Hoppas kunna återuppta träning i nästa vecka.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 september, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Rehab & skador