RSS

Kategoriarkiv: Jobb

Visst händer det saker på jobbet man kan berätta om då och då. Skall försöka hålla denna kategori på en minimumnivå…

Hänt den sist…

Jaha! Då var jag här igen. Det har hänt en del se’n sist men jag har inte orkat skriva något. Träningen går på styrfart och ibland får jag till några bra pass. Kroppen vill men inte skallen (fortfarande). Viktmässigt står jag ganska stilla, några hekton nedåt har det blivit (working on it). Däremot har det varit så pass mycket träning med seniorerna i form av cirkelträning och cage och där har jag faktiskt märkt att jag blivit lite starkare. Ett enda löppass har jag värpt fram i november hittills och det var runt Kåhög (naturligtvis) men med stopp vid arenan. Min sjukgymnast ville se hur det såg ut då jag sprang och var lite tröttare och hon filmade det. Resultatet var minst sagt nedslående. På höger sida så det rent för jävligt ut och jag kunde se hur hela rörelseapparaten var skev. När hon nu fick se det också så kastade hon in lite nya övningar för mig att göra. Jag försöker göra dessa två-tre gånger i veckan – minst. Några kan jag dessutom göra hemma.

Mentalt är det inte så vidare värst. Jag lider fortfarande efter turbulensen på mitt jobb förra månaden då det var en sväng med ”frivilliga” uppsägningar. Det tog ganska styggt på mig. Jag har fortfarande en krypande oro och rastlöshet inom mig som gör att jag inte lyckas sänka garden helt och det påverkar mig i mycket annat. Att stanna hemma är fortfarande helt befogat (milt uttryckt). I onsdags var jag nere på vårdcentralen och tog en influensaspruta eftersom jag är i riskgruppen och nu har jag som brukligt fått lite lätta influensasymptom. Normalt sett har detta suttit i en eller två dagar, men denna gång har det varit lite envisare. Jag har känt mig dassig och hängig fram till söndag eftermiddag. Nu har jag bara den där förbannade hostan kvar som gör att jag kan inte sova på nätterna. Jävligt irriterande. Hostattackerna har vid ett par tillfällen varit så kraftiga och intensiva att jag helt enkelt har svimmat. Också jävligt irriterande. Hur som helst räknar jag nog med att masa mig över till Improve i morgon för en liten gruppträning, infektionen är borta (men inte hostan).

Till det positiva som hänt hör att vi hade besök av Svågern med familj förra helgen och på fredagen den veckan var Robert och jag på Ölkompaniet och inhandlade brygganläggningar, 2 stycken Grainfather brygganläggningar om vardera 20 liter. Robert, Niklas och jag delar på detta och nu ska vi brygga öl från grunden och göra hela processen från att koka malten till buteljering. Det ska bli jäkligt kul och så får jag lite egentid med grabbarna (och de får egentid med mig). Samtidigt passade jag på att köpa ett så kallat Corneliusfat på 19 liter där jag tappar ner mitt färdigjästa öl och sedan kolsyrar det. Detta kan sedan tappas över på flaskor med en speciell pistol (Beergun) och helt plötsligt har jag öl på flaska (eller fat) som inte har den lite lätt irriterande bottensatsen efter flaskjäsning. Nu blir det som ett riktigt köpeöl och som jag kan dricka direkt ur flaskan utan bottensats. Det är dags att ta ett steg framåt i denna nya och roliga hobby som ger mig en helsickes massa avkoppling (och öl). Just nu står min nuvarande sats på lagring i Corneliusfatet och jag har kolsyrat den. Nu ska det stå ytterligare minst 3-4 veckor. På lördag ska grabbarna och jag göra vår första bryggning så öltillgången till jul verkar ju vara säkerställd. Utöver det har jag träffat mina barnbarn. Jag har även fått veta att mitt fjärde barnbarn är på väg. Väldigt produktiva gossar jag har.

Så emellanåt känns det bra och jag tror nog att det kommer att bli hyfsat ett tag nu samt mina förhoppningar på lite mer träning börjar öka igen. För jag mår verkligen bra när jag är iväg och tränar. Men ändå har det varit småjobbigt emellanåt, så pass att jag inte har kunnat skriva här Nu ser jag fram emot en hyfsat händelselös period utan en massa hitte-på och med lite mer träning.

 

Låt mig vara i fred!

Det var en riktig blähä-dag igår och jag var verkligen långt ifrån på topp och rasade ner i en dipp. Jag känner en stor inre stress fortfarande och jag tror faktiskt att jag återupplevde lite söndags-börja-jobba-ångest. Det är detta som jag menar med mentala fantomsmärtor. Dessutom gruvar jag mig eftersom jag är nödd och tvungen att åka in till jobbet på onsdag för att lämna svar på mitt uppsägningserbjudande (måste göras personligen och inte via e-post eller vanlig post). Jag har verkligen upptäckt att det är svårt att få vara ifred och få lite lugn och ro under denna sjukskrivning. Jag har fått papper från Försäkringskassan där jag ska undersöka möjligheterna till Rehab etc, etc. Varför skickar dom det till mig och inte direkt till min arbetsgivare? Naturligtvis går jag upp i varv (som jag idag gör för i princip ingenting) och vid läggdags igår var jag verkligen speedad. Sedan går jag och gruvar mig för vad resultatet av detta blir vilket jag ska få besked om några veckor.

Problemet är att allt detta jävla hitte-på-grejerna gör att jag inte kan sänka garden 100% och koppla av, vilket är syftet med denna sjukskrivning. Varför ska det vara så jävla svårt att bara få vara sjukskriven och inte ha massa jidder med vare sig arbetsgivare eller Försäkringskassan? Snälla! Lämna mig ifred och låt mig få en chans att nollställa skallen så att jag kan få komma tillbaka till mitt jobb igen. Nu villa jag fanimej inte ha mera hitte-på – jag vill få ner varvtalet i huvudet, inte bara med att träna och träffa barnbarn. Just nu hjälper det för stunden. Jaha! Då har jag gnällt idag igen, det får inte bli en vana.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 oktober, 2017 i Gnäll, Hälsa, Hemma, Jobb

 

5 underbara år

Denna dag som främst är Carinas och min bröllopsdag och som vi firar för femte gången, blev ganska hektisk. Jag startade upp med att gå ett pass på Improve – Cage för seniorer och där fick jag återigen veta att jag levde. Det är en tuff träning fördelat på 18 stationer som duvar mina olika delar av kroppen, inte minst överkroppen. Jag avskyr verkligen styrketräning (som är så nödvändig) men denna träningsform är faktiskt roligare och jag drog mig till minnes mina sejourer nere på I-trim 2010 då jag också insåg hur bra den var. Seniorvarianten passar mig bra eftersom den är lite snällare mot mina trasiga blodkärl.

Jag han knappt komma hem förrän min chef på jobbet ringde. Dels för att höra hur jag mådde, dels för att gå igenom en blankett som Försäkringskassan skickats och som jag tydligen skulle fylla tillsammans med honom. Nå’t utlåtande från arbetsgivaren om rehab som jag inte fattade så mycket av. Även handläggaren på FK sa att det var en blankett som inte var så självklar att fylla i. Men han hade grävt i detta tillsammans med HR och fyllt i och nu stämde han av det med mig och jag tyckte att det verkade bra så vi körde på den. Jag är mest intresserad att få den ur världen och därmed få en sak mindre som hänger över mig. Medan jag ändå var i farten samlade jag ihop mig och ringde även mina teamkollegor och hade en pratstund med båda och fick lite skvaller till livs. Av det jag fick höra så var mitt beslut att kasta in handduken mer än 100% korrekt. Jag hade inte pallat många minuter. Efteråt var jag helt slut av denna mentala anspänning som dock ändå slutade positivt.

Några timmar senare blev det ändå dags för dagens höjdpunkt. Jag mötte upp min helt fantastiska Hustru vid busshållplatsen och därifrån pallrade vi oss de ca 100 meterna bort till John Scott i Partille Arena. Nu skulle vi fira vår 5-åriga bröllopsdag med en god bit mat (och dryck naturligtvis). Vi parkerade vid ”stambordet” (bord P26) och kopplande av pratade och åt. Vi båda undrade lite grann vart dessa 5 år hade tagit vägen, det var ju inte så länge sedan vi gifte oss. Eller…? 5 år är ju ändå 5 år, men vi har ju varit tillsammans i 12 år. Detta hann vi reflektera på medan vi åt. Jag är ju en lyckans ost. Hade jag inte haft Carina vid min sida under alla dessa år så hade jag banne mig inte suttit här med förståndet i behåll. Hon har stått bakom mig i ur och skur och jag har emellanåt stöttat Henne. Ju mer tiden går, ju starkare blir vår relation. Den Kvinnan är tonalt outstanding. Ja! Jag vet! Jag har sagt detta förut, men det tål att upprepas och det kan aldrig sägas för många gånger. Tack älskade Fru för att Du finns i mitt liv och för att jag får var Din gubbe. Det är få förunnat att få det så bra som jag har det med Dig.

DSC00419

DSC01395

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2017 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Jobb

 

En liten cykeltur

Var inne på kontoret idag. Bläää! Det är verkligen ett deprimerande ställe. Avledningsmanövern för detta tilltag var att cykla. För första gången på jag vet inte hur länge, kunde Kenneth och jag cykla tillsammans, både till och från jobbet. Han verkade oförskämt fräsch efter att ha hjulat runt sjön Vättern och uppskattade mit tips om Sportslick. Ja! Det funkar även bra som rövräddare på långcyklingar. Jag har själv, med stor framgång, använt detta på mina 24-timmarsspinningar. Varmt och gott både på morgonen och på kvällen. Dock lite blåsigt, i alla fall så pass mycket att jag kände av det.

Det var ändå skönt att få komma hem denna dag och träffa frugan, som i och för sig inte var i något vidare värst skick. Hon har ju blivit däckad av en sommarförkylning och var därför hemma denna dag. Ett klokt beslut. Så dagen blev trots allt ganska bra och med lite träning på köpet. Dock var det inte fråga om någon snabbcykling.

 
 

Björn

Äntligen! Alldeles för länge sedan, men idag kunde jag till slut få en liten snabb lunchträff med min lilla sonson Björn. Idag var han på ett litet rastlöst humör men icke desto mindre, naggande go. En perfekt medicin för en sliten farfar. Att mina grabbar har varit så små, svårt att kunna dra detta till minnes. På lördag ska jag köra denna familj till Landvetter då de ska tillbringa en vecka på Mallis.

I övrigt känner jag mig ganska seg idag. Det är väl lite sviter efter nattarbetet antar jag och jag dog ju inte av det.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 juni, 2017 i Familj och Vänner, Jobb

 

Min röst i natten

Nå’n gång på 1990-talet gick det en TV-serie som hette ”En röst i natten” på svenska och handlade om radioprataren Jack Killian som babblade på en radiostation under nattimmarna och löste lite kriminalfall i bara farten. Han avslutade alltid med ”Good night America, wherever you are”. Lite sådan känsla har jag nu när jag skriver detta kl 02:51 på natten. Jag sitter på jobbet tillsammans med mina två teamkompisar och gör en ganska stor uppgradering. Just nu väntar jag på att ett tungt datakonverteringsjobb ska gå klart. Om ett sådant jobb tar ett par timmar i en I-series från IBM (före detta AS/400) så är det banne mig tunga grejer. Leksaksoperativet Windows hade inte på långa vägar fixat det. Än så länge går körningarna bra och jag kan ju då passa på att skriva lite. Det borde vara klart om en kvart ungefär. Det är första gången vi sitter under en natt och installerar och med allra största sannolikhet är det också sista gången.

Jag gör som under mina ultralopp. Hinkar i mig lite av den hemska kaffe/cola-blandningen. Smakar apa, men den funkar. När vi blir klara om några timmar och åker hem kommer jag inte att lägga mig och sova. Det är totalt värdelöst och jag förskjuter min dygnsrytm. För mig är det bättre att hålla sig vaken fram till kvällen, ca 19-21-tiden och sova som vanligt. Så återigen har vi räddat ansiktet på folk som inte kan planera och fatta beslut. I bästa fall får vi väl ett ”tack så mycket”. Hur som helst känner jag mig (just nu) ovanligt pigg. Nu ska jag fortsätta lång natts färd mot dag. Good night Sweden, wherever you are”.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 juni, 2017 i Jobb

 

Vad var det jag sa?

Ingen bra start på arbetsveckan. Förra veckan slutade i total förvirring och denna dag började likadant i desperationens tecken. Slipsarna har nu äntligen börjat fatta lite vad som hände i fredags och nu slår det tillbaka mot oss. Vi fick en fråga om vi kunde fixa uppgraderingen nu i veckan, vilket vi tekniskt kan men då måste alla vara på banan. Lösningen blev (vi föreslog den faktiskt själva av självbevarelsedrift) att köra hela skiten på natten då det är lugnt i maskinerna. Kontentan av detta blir att i morgon kl 23 så sitter jag och mina två kollegor på kontoret och kör. Varför det blev så är en mycket lång och komplicerad historia som jag inte kan dra här (och vill). Så får det i alla fall bli. Återigen för vilken gång i ordningen hoppas jag att de lyssnar på oss nästa gång (fan tro’t). Men åter hade jag rätt i mina föraningar. Hoppas att detta är sista gången jag är inblandad i sådant här strul. Att man aldrig lär sig. Det enda som krävs är en liten gnutta tankearbete och sunt förnuft.

Det blir en lång dags färd mot natt, genom natt till onsdag kväll. Här har jag definitivt nytta av all min ultraerfarenhet från 24-timmarslopp och liknande. Semestern kommer att bli välförtjänt. Tveklöst.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 juni, 2017 i Diverse, Jobb