RSS

Kategoriarkiv: Jobb

Visst händer det saker på jobbet man kan berätta om då och då. Skall försöka hålla denna kategori på en minimumnivå…

Årskrönika 2020

Året kan sammanfattas med ett enda ord: CORONA. 2020 är året gud glömde. Detta år är för mig endast ett transportår till 2021. Då ska det äntligen bli pension.

Januari

Inför detta år hade jag inga större förhoppningar, utan gick in i 2020 helt förutsättningslöst men ändå med en positiv känsla eftersom jag var fri från jobbet (för alltid). Att detta år skulle bli året som Gud glömde visste jag inte då, inte heller att året skulle bli så totalt bortkastat.

Det glimtade till i nyhetsflödet om någon ny influensa som brutit ut i Kina, man pratade om Corona. Här i Sverige ryckte vi på axlarna och fortsatte som vanligt. För min del innebar detta ölbryggning, träning och inte minst lite bus med barnbarn. Bland annat var jag i Nolhaga och badade med Vera och Malva och tackade samtidigt min goda fysik för detta.

Det var även uppföljning av min femte hjärtablation som jag gjorde i november året innan med de klassiska ingredienserna som blodprov och långtids-EKG. Mina träningspass på Improve är milt uttryckt mycket tuffa. Det första fallet i Sverige rapporterades den 31 januari.

Februari

Startade månaden med sömnproblem som dock visade sig vara tillfälligt. Det blev en träff och ett par öl på O’Learys med äldste sonen som glatt meddelade att han skulle bli pappa. Barnbarn nr 7 var alltså under produktion.  I övrigt var det träning och ölbryggning som gällde. Vid ett tillfälle blev det dramatiskt då jag var i garaget och bryggde tillsammans med Robert. Ett galler i mäsktunnan tippade och all malt åkte rätt ut i koket. En snabb räddningsaktion där fyra pers var inblandade redde dock ut det hela och jag kunde rädda den bryggningen och ölet – The Trapped Cat Conspiracy IPA – visade sig bli en klar succé.

Det kom fler och fler nyheter om det där kinesiska coronaviruset. Flera varningssignaler kom denna månad. Flera nya fall rapporteras in i slutet av månaden. Under februari insåg jag att detta kommer att bli riktigt omfattande, men hur omfattande kunde jag ännu i min vildaste fantasi inte föreställa mig.

Mars

Nu jävlar så brakar det loss. Den 6 mars bekräftades inhemsk smitt spridning och det första dödsfallet i Corona i Sverige rapporteras den 11 mars. Under denna månad faller hela samhället Sverige sönder. Innan månaden är slut hade WHO klassat Corona eller covid 19 som det numera kallas som en pandemi. Länder stänger ner sina samhällen totalt. I Sverige införs restriktion som reseavrådan och den 29 mars trädde ett förbud mot folksamlingar och sammankomster på mer än 50 personer i offentliga tillställningar. Från och med denna månad kommer inget att vara sig likt.

Jag startade månaden med en Vasaloppsspinning. Denna månad så döptes lilla Ida (nr 6) och de andra barnbarnen svarade för ett riktigt röj i den kyrkan. Vilken underhållning. Carina och jag var inne på Hemtex och köpte varsitt tyngdtäcke. Ett av de absolut bästa köp jag har gjort och kan inte vara utan det. Tyngdtäcket är oustanding och på en vecka kunde jag sluta upp med insomningstabletter.

Hemma inleder vi en ”karantän light” vilket innebär att vi drar ner på sociala kontakter och besöker butiker sparsamt. Vi var på konsert den 5 mars på Partille Arena och lyssnade/tittade på Simple Minds. Det var väl vår sista konsert detta år. Jag hade bokat biljetter till Deep Purple, Rammstein och Harlem Globetrotters. Dessa har nu blivit flyttade till 2021 precis som alla andra evenemang. Carina slutar åka kollektivt och tar istället bil till jobbet. Under en och samma månad gick Sverige från ett normalt samhälle till ett samhälle med restriktioner och rekommendationer. En hamstringsvåg bröt ut. Helt plötsligt gapade hyllorna i matvaruaffärerna, speciellt basvaror som ris. Mer anmärkningsvärt var den hysteriska hamstringen av toalettpapper. Här insåg jag att vi får dras med detta en bit in på nästa år i bästa fall och i skrivande stund har jag tyvärr rätt. Jag var på Östra sjukhuset för att lämna blodprov och ta EKG och stället hade förvandlats till ett fort. Bara de som hade kallelse släpptes in. Utanför sjukhuset hade ett fältsjukhus byggts upp. På Improve har vi seniorer bytt ut inomhuspassen till cirkelträning utomhus och långpromenader på fredagarna.

April

Månaden inleddes med att jag blev formellt friskskriven från min senaste operation. Jag var på Ölkompaniet och hamstrade malt (just in case). Carina och jag drar ner ganska mycket på sociala kontakter. Dagen efter min födelsedag strålade Robert och jag samman i garaget för en bryggning och vi vet inte när det kans ske nästa gång. Det blev även årspremiär för att brygga öl ute på terrassen. Robert hade svetsat ihop ett stativ till mina två mottrycksfyllare och nu har jag byggt ihop den. Jag ska flaska lite mer av min öl och inte bara lägga på fat.

Coronan härjar för fulla segel och allvaret i detta har nog börjat sjunka in hos gemene man. Smitta och dödsfall har börjat skena.

Maj

Bryggning och träning fortgår. Mycket träning sker utomhus. Jag har varit nere i garaget och hämtat hem mitt bryggverk och lakkärlet och slipper därmed att jiddra med kastrulle och mäskkärl. Bryggning med Grainfather (bryggverket) går nu betydligt smidigare. För att möta sommaren, få lite skugga på terrassen och minska hettan inomhus köpte vi en pergola. En stor rackare på 4 x 3 m. Det hela var ett jättemekano. Robert hjälpte mig att köra hem det och paketet var så stort att det inte gick in i hissen. Vi fick öppna paketet och plocka in delarna en och en. Jag lyckades på egen hand montera pergolan och det var en utmaning i sig.

Jag startade upp en Facebooksida – Bryggeri Albert Leopold – uppkallat efter min Farfar. Dessutom fick jag hem 6 st specialgraverade ölglas med bryggerinamnet på. Nu har jag ett bryggerinamn (Bryggeri Albert Leopold) och ett bryggarnamn (ÖltraStefan) men jag kommer inte att starta ett kommersiellt bryggeri.

Juni

Att sommaren kommit får inte mig att jubla. Dumma svenskar tror att coronan är över för att sommaren är här och ger sig ut på badställen och trängs för fulla segel. Inget speciellt denna månad. Corona är numera vardagsmat än flash news. Jag köpte en 3D-skrivare. Pergolan visar sig vara ett bra köp, inte alls lika varmt inne i lägenheten. Annars är det träning och bryggning som gäller. Det stora glädjeskuttet var att Carina gav mig en 65-års-present i förskott. En kegerator! Dvs. en kyl med 3 tappkranar som rymmer 3 fat. Wooow! Nu blir det lite pubkänsla här hemma. Vilken lycka!

Juli

Efter diverse modifieringar är ny min motrycksfyllaranläggning färdig och invigd. Den fungerar riktigt bra och nu kommer det att bli mer flaskning. Dessutom anlände min kegerator hem som jag monterade ihop med högsta prioritet. Nu står den i vardagsrummet och brummar lite lätt och jag kan när som helst gå till den och tappa upp ett glas. 3 sorter har jag i denna invigning. Nu gäller det att brygga och se till att det finns fat att sätta in när det tar slut i en kran. Denna kegerator är min ögonsten. Annars flyter både träning och bryggning på.

Augusti

Månadens stora händelse är att mitt 7:e barnbarn föddes, den 17 augusti. Välkommen lilla Märta. Hon är dock inte medveten om det totala kaos som pågår ute i landet och ute i världen. Jag byggde även en tvätt för mina ölfat och den överträffade mina förväntningar med råge. Ett riktigt bra tillskott som gör ölhanteringens tråkiga sida – rengöring -betydligt enklare. Återigen fick jag tillbaka min gikt, denna gång värre än någonsin. Jag hade så ont att jag med största viljeansträngning kunde ta mig fram på två kryckor. Efter lite läkarkonsultation fick jag dock medicin att ta för detta och nu är problemen i det närmaste helt borta. Det där vill jag inte ha tillbaka igen. Den 27:e augusti tog jag ett covidtest eftersom jag hostat en del men det visade sig vara negativt.

Carina hade semester. Vi tillbringade en långhelg på Vann Spa i Lysekil och där fick jag äntligen för första gången på 4 år (!) bada ute. Inte nog med det, det blev ett dopp i havet, i Gullmarsfjorden närmare bestämt. Jösses vad skönt det var! Ingen trängsel. Vi var ensamma på bryggan där. 2 veckor senare hyrde vi en stuga på Lavön (Swedbanks semesterstugor för anställda). Även där fick vi en bra relax. Det var bara vår stuga och en till som var uthyrd. Ingen trängsel där heller, dock blev det inget havsbad den gången.

Den 31:e augusti upphörde min anställning på HCL och nu väntar a-kassan. Jag kan inte säga att jag gråter över att inte få jobba kvar på det företaget och även om jag inte är pensionär ännu kan jag med största säkerhet påstå att jag som nästan 64½-åring INTE kommer att få jobb i pandemins kölvatten med massarbetslöshet. Så från och med denna dag lämnar jag arbetslivet för gott med 99,9% säkerhet.

September

Jag startar september som arbetslös och skriver in mig på Arbetsförmedlingen och A-kassan. Min klocka – Garmin Forerunner920XT – har börjat fallera och det ett antal gånger. Jag pensionerar denna klocka och har nu ersatt den med Garmin Forerunner 745 som visa sig kunna en hel del saker som jag behöver för att hålla koll på hälsan. Men i ärlighetens namn tycker jag nog att min gamla 920 var mer robust och pålitlig, jag kommer att sakna den även om jag är supernöjd med min nya klocka. Jag tog även ett antikroppstest för covid denna månad, men den visade att jag inte hade några antikroppar i mig.

Ölbryggning och träning är de stående inslagen. Jag har lyckats träffa lite barnbarn. Först Milla och Teo, vi var hela gänget på Partille Arena och spelade bowling, det var riktigt kul. Dessutom fick jag träffa det yngsta tillskottet – lilla Märta – för första gången. Sådant förgyller i dessa tider.

Oktober

Den stora händelsen var lilla Märtas dop, det är väl den enda gången jag går i kyrkan vilket även blir årets andra kyrkobesök. Det får inte bli en vana, det där. Nu börjar hösten på allvar och det blir allt mörkare. Jag tränar fortfarande på Improve och vi seniorer har flyttat träningen inomhus igen. Allt går i en enda lunk. Ett par bryggningar han jag med. Jag gjorde i slutet av månaden min 75:e ölbryggning och det blev en klon av min favoritlager Grolsch. Det blev dock lite strul vid jäsningen. Styrdonet som skulle hålla kylskåpet på 12 grader slutade att funka och temperaturen sjönk i jäshinken. Det var meningen att den skulle jäsa i 7 dagar på 12 grader och sedan ytterligare några dagar på 15 grader. Som tur var så var vädret perfekt och höll sig under denna tid på mellan 10 och 15 grader, så jag ställde ut jäshinken ute i uterummet och det jäste som det skulle. Vi var uppe i Österstad och hälsade på Svåger med familj och hade det riktigt trevligt, det var första gången detta år som vi sågs. Jävla covid. Annars en ganska händelselös månad.

November

Restriktionerna börja åter att skärpas och som vanligt skiter folk i det. Jag vaccinerade mig mot den ”vanliga” säsongsinfluensan utan några kännbara biverkningar. Björns födelsedagskalas i slutet av oktober fick ställas in på grund av coronan. Hans lillasyster Ida fyllde 1 år denna månad och endast Carina och jag var där och då firade vi också Björn. Det är väl den enda gången jag har fått närkontakt med mina barnbarn denna höst med två undantag. Mitt yngsta barnbarn Märta och lite bowling med Milla och Teo. Helgen innan var Robert och jag i garaget och bryggde öl för första gången sedan 10 april. Vi passade på att brygga ordentligt, 2 bryggningar på lördag och en bryggning på söndag. Vi visste ju inte när vi kan åka dit nästa gång. Samtidigt hade vi ölprovning av en massa olika sorter Robert hade handlat in på systemet. När helgen var slut hade jag drygt 70 liter öl i jäshinkarna. I övrigt utmärkte sig november som en osedvanligt trist och gråmulen månad. Jag tränade mycket på Improve.

December

December blev lika grå och trist som november med några fjuttiga soltimmar. Den 22 december var det lika varm/kallt i Stockholm som på Mallorca. Jag körde ett race med julstädning av lägenheten den helgen Carina jobbade. December är bara en ren transportmånad till nyår. Jag gjorde ett nytt covid-test sedan det visat sig att yngste sonen Niklas och hans fru testat positivt. Mikaels yngsta dotter, Malva, hade också visat symptom men det visade sig vara negativt. Ökad spridning av viruset samt nya mutationer gör att coronan lägger sig som en blöt filt över oss och detta börjar påverka mig själv också. Jag gjorde en bryggning till, en Punk IPA, som Robert bryggde i garaget och därmed har jag öl till alla tre tappkranar i min kegerator. Ölet jag bryggde på söndagen hade jag delat upp i två hinkar och tillsatt olika jäst för att känna skillnad på dessa. Grundtanken var att jag skulle lägga dessa två fat på burk. Robert skulle hyra en burkningsmaskin men det sate coronan stopp för och vi flyttar detta event till början av januari istället. Även denna månad kör jag hårt på Improve. En milstolpe denna månad var att den 22 december hade jag exakt 100 dagar kvar tills jag blir friherre (pensionär). Jag längtar så innerligt efter detta.

Bortser jag från coronan så har 2020 för mig endast varit ett transportår till 2021 då pensionen kickar in och jag är himla glad att detta år är över. Då jag skriver nästa krönika är jag totalt fri.

Min förutsägelse för 2021 är att corona-smittan fortsätter och kommer att hålla världen och även Sverige i ett fast grepp. Restriktioner kommer att finnas kvar första halvåret 2021 och i min glaskula ser jag att om vaccineringarna kan genomföras som normalt första halvåret 2021, skulle vi kanske kunna hitta någon form av normalt tillstånd någon gång under hösten 2021 beroende hur dumt folk beter sig, då kommer trots allt inte allt vara som förr. Vi kommer då att ha det ”nya normala”. Vi har facit vid nästa årsskifte.

 

Ett händelserikt datum

Den 1 september är ett datum då stora och avgörande saker inträffar. Det är väl mest känt som att andra världskriget brakade loss i Europa (kineser och amerikanare har ju andra datum för starten av ww2). Men det är inte datum som just nu är intressant för mig, det är helt andra saker.

Först och främst. Den 1 september är Carins och min bröllopsdag. Det har nu gått 8 år sedan vi vigdes i Nösslinge, vid den stora stenen på Eva och Nissen tomt med sjön som inramning. 8 år! Tiden har sprungit iväg och det har milt uttryckt hänt en jäkla massa under dessa år och alla händelser har för varje år gjort våra band starkare och starkare. Hur som helst har vi haft ett lugnt firande av vårat gummibröllop. Vi gjorde det enkelt för oss och gick över till John Scotts, där det inte var någon trängsel och för att vi egentligen inte orkade några större utsvävningar. Och ikväll kunde jag för första gången på en vecka våga mig på att dricka en öl. Ja! Ni läste rätt. Jag har inte tagit en, säger en enda droppe öl sedan förra tisdagen! Visst är jag väl en ”dutti ponke”? Sedan säger det ju sig själv att man ska inte hinka öl när man har njursten, förstoppning och käkar morfintabletter. Trots att det nu var en industrilager som åkte ner till maten så var det en fröjd att få lite vettig dryck i sig igen. Jag kan ju avslöja att en jäshink med 23 liter West Coast IPA står i utekylen på kallkrasch. Hur som helst hade vi det väldet trevligt och vi kunde slappna av lite. Som en liten extra överraskning hängde det lite blommor från Interflora på dörren när vi kom hem från restaurangen. Blommor är Hon milt uttryckt verkligen värd.

Dock blev det smolk i bägaren denna dag. Igår var det min sista dag som anställd på HCL vilket innebär att jag idag ren formellt och officiellt är arbetslös och det först jag har fått göra är att skriva in mig på arbetsförmedlingen och a-kassan. Nu väntar sannolikt 7 månader av lite byråkratiskt krångel och Saurons vakande öga innan jag kan glida i mål som pensionär. Att som 64½-åring hitta ett jobb med tanke på situationen ute i samhället betraktar jag som utsiktslöst och ju mer tiden går, desto mer minskar den chansen. Som jag ser det så är allt jidder över om 7 månader och jag kan glömma allt sådant. Detta är inte bra för min hjärntrötthet. Nu har jag tillbringat stora delar av dagen med att fylla i massa formulär med data om mig själv, mina meriter och erfarenheter etc, etc. Bara det gjorde mig urtrött. Nu är det bara att börja spela spelet. Jag ska köra lite webinars och jag har börjat titta på jobb och jag ska i ärlighetens namn säga att det ser inte bra ut. Tidrapporternas tid har börjat.

 
1 kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Hjärntrötthet, Jobb, Vardag

 

Dubbelpass

Seg måndag som startade upp veckan. Denna gång med Carina på jobbet som numera normalt är ledig på måndagar. Hon har fått kasta om en hel del denna vecka, sådant som händer. Förmiddagen gick åt till att ringa kids och fackförening, jag passade även på att ringa min gamla teamleader och checka läget. Det verkar fortfarande lika förvirrat där, tack gode gud att jag kom ut från det stället.

Nu under kväll däremot har det blivit träning. Ett dubbelpass med 30 minuters Cage Cardio med Johan. När han håller i passen går det vilt till, denna kväll inget undantag. Så fort passet var till ända stormade de flesta av oss i i cykelsalen och äntrade hojarna för ett 45 minuters pass, även detta lett av Johan och minst lika vilt som cardio-passet. Därefter kan jag lämna arenan med ett leende i vetskap om att jag fortfarande lever. Jag älskar hans pass. Nu lugn kväll imorgon stora undersökningsdagen på Sahlgrenska inför torsdagens besök i operationssalen.

 
 

En vanlig söndag

Söndag kväll och jag känner mig seg efter dagens skivstångspass. Ett träningspass som inte går helt omärkt förbi. Även Carina som var med idag kände sig lite tyngd efteråt så att säga. Annars har det varit en lugn söndag utan något att rapportera om. Imorgon – måndag – blir det arbetsdag för Carina som numera normalt är ledig på måndagar. Nu fick Hon flytta på detta denna vecka, sedan ska allt vara som vanligt igen.

Det som stack ut var ett mail som kom från mitt jobb strax innan halv fem idag där min chef ville att jag skulle uppdatera min tidrapportering för oktober. Jag är ju arbetsbefriad från första oktober!!! Jag fick då svara honom att jag inte kunde göra detta eftersom jag hade lämnat in jobbdator och passerkort när jag gick därifrån – till honom! De hade även gjort ett sjukavdrag på halvtid för september månad på den senaste spec:en. Ett avdrog de hade gjort även månaden innan (som de skulle)! Med påföljd att jag fick ut en halv lön. Alltså ibland undrar jag verkligen.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 november, 2019 i Familj och Vänner, Hemma, Jobb, Träning

 

Äntligen fri!!!

Jag är fullt medveten om att jag inte skrivit här på länge, för denna gång har jag medvetet tagit en paus. Det har hänt en del saker (positiva) och jag ville först vara igenom det hela så att jag inte tror att jag drömmer och nu vet jag att jag inte gör det. Eftersom det är en del som kommer jag också att dela upp det hela i olika inlägg så att Ni slipper romanläsning på skärmen. Det blir långt ändå så det räcker och blir över.

Idag när jag kom hem från jobbet så var det min absolut sista arbetsdag i detta liv jag gjorde. Som jag skrivit förut har mitt företag lagt ett varsel på 192 personer. Den första och spontana reaktionen var då: ”näeee!”, ”meeeh! Ähh, va faan!”. Då hade jag varit tillbaka på jobbet i exakt en vecka. Tidsförloppet med denna reaktion var extremt kort. Inom minuten och efter ett varv i skålen insåg jag att detta var min biljett och jag kunde inte se några som helst nackdelar med det i den situationen jag var då (och är i nu). Worst case scenario var att hoppa av på stubben med 3 månaders uppsägning och om jag inte skulle bli uppsagd så var det att säga upp sig till årsskiftet och gå i pension den 1 april 2020 som 64-åring. Med dessa förutsättningar skrev jag till Unionen (facket) att jag kunde gå frivilligt och därmed kunde en annan stackars krake kunna jobba kvar som kanske satt med familj, hus, hund etc, en win-win alltså. Unionen sände in denna intresseanmälan till företaget. Senare visade det sig att ett tjugotal andra individer hade gjort samma sak. Under sommaren hände inget i detta och jag slet under tiden som f-n med att hålla näsan ovanför ytan (som jag skrivit om). Sommaren har ur den synpunkten varit ett rent helvete och jag var flera gånger nära att skita i att vänta på förhandlingar och bara slänga in handduken.

Till slut fick jag en möteskallelse till en förhandling med HR förra tisdagen. Jag hörde med Unionen om det fanns anledning att ha med en representant och de svarade att alla som varit där säger att det hade gått mycket schysst till och det hade inte varit något tjafs. Jag gick dit själv och mycket riktigt, det var ett riktigt bra möte, sakligt och strukturerat. Jag fick det jag hade haft rätt till vid (som de övriga) en LAS-uppsägning enligt kollektivavtalet. Uppsägningen startade 1 september och jag blir arbetsbefriad från 1 oktober. Klockrent och snyggt skött av företaget!

Eftersom jag nu gick på halvtid och hade anpassade arbetsuppgifter hade jag inget att lämna över. Däremot hade jag 18 semesterdagar som låg och skvalpade i tidbanken. Jag frågade om jag kunde ta ut dessa under september och det var OK både från chef och teamleader. När jag nu mappat ut dessa dagar i september så börjar min semester imorgon (den 5:e), vilket innebär att jag sedan är arbetsbefriad resten av uppsägningstiden. När anställningen upphör är jag fri att söka nya jobb och har då 7 månader kvar till min pensionsdag som 65-åring.

Med andra ord så är jag fri och jag kommer alltså inte att gå till jobbet mera. Jag har också friskanmält mig från sjukskrivningen till Förnedringskassan och behöver inte stå med mössan i hand inför de tomtarna. Det var ett lyft att slippa detta jobbiga ok med det onda ögat från dem. Jag kan vara hemma helt by the book utan att ha dåligt samvete, inte bekymra mig för myndigheter, läkarintyg. Nu har jag chansen att göra det som jag egentligen var sjukskriven så länge för, att få lugn och ro och hela mig mentalt. Denna dag har jag väntat på i väldigt många år, nu är den här. Trots glädjen är det nu ändå med blandade känslor som jag vandrar ut ur DA2-byggnaden. Dator, passerkort och telefon har jag lämnat av hos chefen. När jag gick ut därifrån var jag medveten att jag aldrig mer skulle återvända dit och jag blickade inte ens bakåt. Samma känsla hade jag när bussen tog mig från Volvoområdet. När jag åkte över Götaälvbron började jag känna mig hemma och när bussen svängde in i Partille kändes det som jag kommit hem efter en lång bortavaro. Ändå så jublade jag hela vägen inombords. Nu har jag ju fått det jag ville efter alla dessa år. Konstigt, va? Den närmaste tiden ska jag ägna mig åt till att låta allt damm lägga sig och skapa riktiga rutiner. Lite rutiner finns ju sedan min långtidssjukskrivning men det blir ändå inte detsamma. Jag är glad tacksam och ödmjuk denna dag för när jag blickar tillbaka så inser jag att jag har gjort en extremt tuff resa de senaste åren där jag tagit rejält med stryk. Sommaren sedan jag kom tillbaka på halvtid har varit ett rejält stålbad. Målet var ju att nå 62 år och 1 månad. Om jag nu går till a-kassan de sista 7 månaderna (mycket troligt) så är jag framme vid min 65-års pensionering, vilket är vida långt över förväntningar och förhoppningar men som sagt, jag har också fått betala ett ganska högt pris för det. Jag är faktiskt riktigt stolt att jag grejade detta. Nu ska jag en gång för alla återhämta mig och få det jag inte lyckades med under min senaste sjukskrivning – att få lugn och ro, något jag själv anser mig ha förtjänat. Jag känner mig fri!! Äntligen!!

 
1 kommentar

Publicerat av på 4 september, 2019 i Hälsa, Hemma, Jobb, Rehab & skador

 

Lite fredagsträning

Fredag betyder träning och som vanligt tränade jag med seniorerna som bjöd på ett riktigt välkomponerat cage-pass och en genomkörare av hela kroppen. Jag gick dit med en väldigt positiv känsla inombords (för en gångs skull) och märkte att detta smittade av sig på intensiteten. Jäkligt kul idag, alltså. Huvuddelen av mina fyra arbetstimmar klarades av innan passet och när jag kommit hem och duschat så diskade jag av den sista timman också lekande lätt. Nu får jobbdatorn vila till måndag. Dock blir det nog ingen träning nästa vecka på grund av jobbet och en massa spring till vitrockarna. Det är den vecka vi egentligen hade tänkt att åka till Grövelsjön och med facit i hand var det nog ett riktigt klokt beslut.

När kneget var avslutat tittade jag till jäshinken med Rätta virket, den verkar nu ha mer eller mindre jäst färdigt. SG:t låg på 1,010 och gjorde så igår också. Om detta värde står sig imorgon också åker hinken in i kylen för kallkrasch under några dagar och senare kolsyrning, så om en vecka (lite drygt kanske) har Lätta Virket fått en storebror.

Kvällen avslutades med en after work på John Scott. Jag käkade en Winerschnitzel och till det tog jag en Twelve Fifty IPA från Odd Island Brewing som var gästöl. Det var ett ganska grumligt öl som fick mig att tro att bottensatsen svävade runt i glaset. Men icke. Den var riktigt god med en fruktig smak som tog ner beskan till en lagom nivå. Undrar om jag inte ska försöka ragga upp ett klonrecept på den. Yummie!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 augusti, 2019 i Ölbryggning, Hemma, Jobb, Träning

 

Öltorkan är snart över

Igår fatade jag Lätta virket och lade på kolsyra med 1 bars tryck. Planen är att det ska stå så i 4-5 dagar. Snart så är öltorkan över. Min andra batch – Rätta virket – är i slutfasen på jäsningen och det blir nog kallkrasch framåt fredag/lördag. Yummie. Nu planerar jag min 50:e bryggning som ska ge mig ett drickbart öl till Alice Cooper-konserten. Har jag sagt det förut? Jag har tagit fram ett recept som jag finlirar med. Det kommer med 95% sannolikhet att bli en spisbryggning och ge mig ca 12 liter.

Träningen har inskränkt sig till endast ett seniorpass igår, ett riktigt välbesökt sådant. Hela 41 stycken var vi i gruppträningsrummet igår (rekordet är 46). Det blir trångt men det funkar. Under sommaren har vi som tränade hunnit vänja oss vid 10 – 20 personer, det är lite annorlunda nu.

Jobbet är som det är. Det som bröt rutinen idag var att Unionen hade släpat dit en bil från Hemglass som bjöd på glass i stora lass. Själv nöjde jag mig med en glassbåt och fick byta några ord med styrelsemedlemmar som var på plats om det pågående varslet och fick lite inputs om det pågående förhandlingsarbetet. Dock inte så mycket som jag (och andra med mig) jag skulle vilja veta, dock såpass mycket att det börjar att röra på sig i detta ärende. Det är bara att vänta och se. Det jag ser fram emot lite mer, är att få träffa kardiologen nästa torsdag. Trots att jag försöker att kämpa emot har jag stora förväntningar på det besöket. Risken att jag kommer att bli besviken är nog fifty-fifty.

 

I motvind

Idag blev det till slut cykling till jobbet. Drygt 20 km, enkel väg. Det funkade ju men det var en ganska präktig motvind i morse. Nu var det inte frågan om någon hastighetskörning. Jag trampade på, dock utan att förta mig. Ovanan märkets och 71 minuter senare kunde jag parkera hojen utanför jobbet. Färden och ansträngningen blev ungefär som jag förväntade mig. En tacksamhetens tanke skänkte jag till mina senior- och cagepass. Utan dessa hade resan nog blivit mer strapatsrik. Dessutom hade jag en 12 timmars spinning i bagaget. Helt under isen är jag inte. 4½ timma senare satt jag på stålhästen igen och rullade hemåt. Den resan gick på 59 minuter, avsevärt fortare alltså. Men å andra sidan har jag mycket mer nerför på hemvägen och medvind, mycket rull blev det och inte lika mycket trampande. Ansträngningsmässigt var det likvärdigt som i morse. Kanske gör jag om det imorgon.

Igår eftermiddag bryggde jag en ny omgång av mitt lättöl, enär nivån i fatet sjunker oroväckande. Vet inte hur denna batch blir eftersom jag fick ett hjärnsläpp och glömde av att laka, Klar senilvarning där. Jag har även planerat en bryggning på lördag i garaget. Då ska jag brygga lättölet igen, men denna gång har jag skalat upp receptet till 23 liter och även till en fullödig IPA på ungeför 6 %. Det blev en rejäl maltnota, ungefär 6 kg malt totalt. Lättölet har jag kalla Lätta Virket, denna IPA kallar jag Rätta Virket. Tyvärr får jag brygga ensam eftersom Robert är in Stockholm med sina bröder. Han var verkligen avundsjuk på mig men det jämnar ut sig eftersom han sprang Ölloppet vilket jag inte gjorde. Känns bra att produktionen kommit igång igen. Även en tredje bryggning är planerad inför Alice Coopers konsert den 28 september.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 augusti, 2019 i Ölbryggning, Jobb, Träning

 

Liten resumé

Jag är ingen flitig bloggare nuförtiden och jag har sagt många gånger att jag ska skärpa mig, vilket jag inte har gjort. Däremot tror jag nog att när jag har lugn och ro (läs, bli pensionär) så blir det annorlunda. Trots min bloggarlathet har det ändå hänt en del. Den 28 juli var jag hos min syster som firade sin 75-årsdag, samtidigt passade vi på att fira av brorsan också som hade fyllt 70 en dryg månad innan. Men det har varit en hel del strul också.

Vi börjar med Boxer (extremt kort version). Vi ville ändra vårat TV-abonnemang från Telia till Boxer och detta skulle starta den 1 augusti. Det visade sig att detta inte funkade på grund av att vi bor i ett ComHem-hus och Boxer kan inte ta emot TV-signalerna från antenn (någon form av kodning i den analoga signalen). För att över huvud taget kunna se TV blev jag tvungen att köpa en inomhusantenn för 400 spänn. Säljaren jag pratade med upplyste mig inte om detta, vliket borde vara ett ganska välkänt problem. Jag tecknade abonnemanget den 3 juli med start den 1 augusti. Grejerna kom den 26 juli, en vecka efter att ångerrätten har gått ut, inte heller det blev jag upplyst om. Grrrr….  Ärendet är nu reklamerat.

I slutet av juli köpte Carina och jag ny telefon. Vi bytte från Samsung S8 till en Samsung A50. S8:an som vi betalar till själva abonnemanget abonnemang är slutbetald denna månad och vi hade ändå tänkt att förlänga. Nu köpte vi istället ny telefon Som var drygt halva priset mot en Samsung S10 (som hade varit den normala uppgraderingen). A50:n har i princip samma prestanda som S8:an, den stora skillnaden är att A50 inte är vattentät. Dessutom var S8:an ca en tusing dyrare än A50. När själva telefonabonnemanget går ut i december, kan jag alltså välja på att låta det rulla på månad för månad eller skaffa något annat, frihet alltså. Det som strular här är att jag kan inte för allt smör i Småland få igång min mail i den nya telefonen med Samsungs app (eller andra appar), trots att jag har exakt samma inställningar som i den gamla. Omstarter och fabriksinställningar hjälper inte. Carina fick in mailen i sin telefon. Jag har googlat och letat, men jag hittar ingen förklaring.

I samma veva gick min bärbara dator sönder (skärmen) och den fungerade lite slumpmässigt. Med andra ord jag var tvungen att skaffa ny och fick tag i en rackare med OK prestanda för en ganska billig peng. Det är ju ingen värstingdator jag behöver utan mer en burk som jag kan ha som komplement när jag är på resande fot. Döm om min förvåning när jag råkade ut för exakt samma problem med min mail när jag skulle peta in den i outlook. På den gamla datorn funkar mailen, detsamma gäller för min stationära dator. Jag kan hur som helst utesluta firewallinställningar i och med detta. Problemet i båda fallen är att jag inte kommer in på mailservern (mailin.telia.com). Jag fattar nada, felsökningen fortsätter. Börjar misstänka att problemet ligger i mailservern.

Jag har registrerat pillat lite med min nya domän – öltrastefan.com. Inte mycket, mest lekande med olika mallar och lite skissande på upplägg. Jag ska slå ihop denna domän med min redan existerande – ultrastefan.com. Ni kommer inte att se så mycket eftersom allt är borta (av det gamla) och jag ska bygga med wordpress.

Ölbryggandet har legat i träda, mest på grund av att det har varit för varmt att jäsa i rumstemperatur och den enda kylen jag har för detta ändamål har varit upptagen. Nu är det lite svalare och jag har lite nya bryggningar i pipeline. En ny omgång lättöl står på tur, därefter två olika IPA, varav en som jag ska brygga i garaget. En kompletterande inköpsrunda av malt och jäst på Ölkompaniet är förestående. Inga stora mängder, jag har redan det mesta hemma och det är inte mer än att det går ner i cykelväskan.

Jag har suttit hemma och jobbat några veckor i sommar då kontoret varit öde. Nu är jag back in office men jobbar fortfarande halvtid fram till 16 september. Ingen höjdare att kliva in i lokalerna igen. Tänker på Monica Törnells låt – Vintersaga när hon sjunger: ”Det är då som det stora vemodet rullar in…”. Precis den känslan har jag. Jag mår verkligen inte bra och inte ens några seniorpass eller andra träningar kan uppväga det. Detta dystra tillstånd är faktiskt den mest bidragande orsaken till att jag inte mäktat med att skriva. Jag vill ha besked, dels från min kardiolog (3 veckor dit) och om jag blir uppsagd eller inte.

En lite mer skojig sak i allt elände är att jag lyckades få tag i 2 biljetter till Rammsteins konsert på Ullevi nästa sommar. Äntligen ska jag få se denna grupp live. Det kommer att bli mycket spektakulärt.

 

 

 

 

Luftkonditionering

Dagens teammöte på jobbet hade verkligen inte mycket att avhandla. Fick redogöra för mina indiska och polska kollegor hur jag brygger öl. Mötet blev mer som en fikarast. När jag loggade ut vid halv tolv tiden, drog jag över till Improve och körde ett cage-pass. De har ju luftkonditionering där. Mycket styrka idag, 95% överkropp och det var skönt att få riva av sig lite.

När Carina kom hem blev det en sväng till John Scott där vi inmundigade en ceasar-sallad och ett glas Brezniak. Vi gnydde av oss, drömde om framtiden och kopplade av. Det kan ju tilläggas att även där hade de bra luftkonditionering. Nu är det fredag och helg. Tack för det.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juli, 2019 i Familj och Vänner, Hemma, Jobb