RSS

Kategoriarkiv: Hemma

Det som händer hemmavid (bostaden) och är värt att återberättas….

Uppför trapporna

Igår var det en slapparedag i den högre skolan. Det enda jag gjorde var att häcka framför TV.n och kolla på film. Har en hel del som ligger och dräller på TV-boxens hårddisk. Mest historiska program från National Geographics och History Channel. Jag måste nog tillåta mig sådana dagar också. En annan orsak till detta var att jag var ganska trött mentalt och orkade inget annat. Det var knappt jag orkade ligga i soffan och se på TV.

Idag drog jag över till Improve och tog en dust med trappmaskinen och det blev de sedvanliga 102 våningarna upp för Empire State Building. Efter det hoppade jag in på ett cykelpass med seniorerna i en halvtimma. Detta avslutades med en halvtimme rörlighet med sådana där skumplastrullar. Blä! Det var inte skoj. Gjorde mest ont. Nu känner jag mig så där gosigt slö. jag kunde se vilken effekt betablockerarna har i alla fall. På trappmaskinen knappar jag in längd, ålder och vikt som då enligt en algoritm beräknar kaloriförbrukningen. Min Garmin som mäter puls beräknar också med basis på puls, längd och vikt. Innan jag tog betablockare har resultatet av dessa två metoder, förvisso skilt sig, men inte så där mycket som man kunde tro. Trappmaskinen meddelade mig att jag hade eldat upp 602 kCal på de 31½ minuterna jag traskade upp för dessa 32 våning. Min Garmin rapporterade 374 kCal. Så där kan jag se hur mycket dessa betablockare sätter käppar i hjulet för mig. Inte undra på att jag vill bli av med skiten.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 oktober, 2018 i Hemma, Träning

 

Vardag på helgen

Så var denna helg slut och så även jag. Orsaken var att jag hastigt och lustigt hade hoppat in i ett Cage Challenge pass på Improve. Eftersom det inte var för seniorer så var också insatsen och övningarna stundtals tuffare. När Diana, instruktören, visade övningarna fick jag en gulp-känsla i halsen, men det visade sig att det inte var så farligt när jag väl körde. Den enda övningen jag inte gjorde, var burpees. Den ger garanterat blodtrycksfall. Annars gick det bra och vi höll bara på i 45 minuter, istället för en timma som vi kör på seniorerna. Kul pass och en skön avslutning på helgen. Jag körde ett senior-cage i fredags också.

I övrigt har det inte sprudlat av aktivitet, mer vardagliga sådana som att handla och småplocka. Vi har dock följt Ironman på Hawaii. Alla triatleters våta dröm att få vara med och som vanligt ger den där vad-är-väl-en-bal-på-slottet-känslan. Varför utsätter jag mig för detta mentala självplågeri? Det var väl främst den orsaken att jag gick över till Improve idag. Imorgon tar en ny vecka vid och jag får se vad den har i sitt sköte. Den kommer i alla fall börja med att lägga på vinterdäcken. Tidigt? Ja! Men det är dubbfria däck och det är skönt att ha det fixat innan snön kommer och den allmänna hysterin bryter ut på macken. Annars tänkte jag få till någa mer cage- och cirkelpass samt att få kallkrascha en av jäshinkarna när pepparkaksölet är färdigkolsyrat.

 

Förrådställning av terrass och Ironman

Alltså! Jag tror snart att jag verkligen är senil och dement. jag glömmer saker och ting högt och lågt. Jag har tyckt att detta är jobbigt ganska länge men nu är det mer än lovligt  ett riktigt helvete. Nu måste jag hänga påminnelselappar på dörren innan jag går ut. Skriva upp vad jag ska göra i One Note etc, etc. Jag glömmer också att klicka på publicera för att få ut ett blogginlägg. Det var vad som hände med förra inlägget.

Idag har jag i alla fall ägnat mig åt två saker. Att följa Ironman i Barcelona och att ställa i ordning terrassen inför vintern, utesäsongen är liksom över. Ironman har jag följt av och till under dagen och jag har några vänner som är där nere och kör. Två är snart i mål (i skrivande stund). Det stora glädjeämnet är en svensk seger i pro-klassen av Jesper Svensson. Lyssna nu. Han gick i mål efter 8 timmar 5 minuter och 56 sekunder! Då simmade han i en riktigt grov sjö på 46  minuter, växlade till cykel (T1) på 2 minuter, cyklade 180,2 km på  4:22 (41,2 km/h i snitt!), gjorde T2 på 2 minuter och sedan sprang karln ett maraton på 2:53!! Helt galet!

Jag känner långt inne i hjärteroten att jag vill verkligen köra en Ironman till. Tänk om jag kunde få göra det. Bara en enda till, snälla! det skulle betyda så mycket för mig. Jag inser att det kommer inte att vara möjligt förrän tidigast 2020. Dock är 2021 mer troligt. Men först måste jag återta form och vikt till relativt gamla nivåer. Om jag kör i Kalmar, Barcelona eller någon annanstans är just nu inte så viktigt. Styrkan bygger jag upp med seniorerna och med ett riktigt gott resultat (hittills). Jag måste bara få ordning på pumpen och mina knän och sist men inte minst, min skalle. Av den orsaken kommer jag att behöva två till tre år. En tuff och krävande resande ligger framför mig och kommer att kräva en hel del disciplin,  något som jag tyvärr har tappat en hel del av under min sjukskrivning. Det blir nog den tuffaste utmaningen. Men med disciplin kommer också framgångarna. Jag vet vad som krävs och vilka trösklar jag ska ta mig över. Att ha ett mål som  en Ironman är viktigt för mig, utan ett mål går det åt helvete.

Mellan varven så var jag ute på terrassen. Surrade fast bord, satt kapell  över cyklarna och surrade fast dem också. Det blåser ju ibland uppe på toppen. Jag passade även på att dra fram julbelysningen som skulle vara på räcket som satte upp det. Ja! Jag vet! Det är tidigt men jag har (med förra året i minne) inte den minsta lust att stå ute i novemberkyla, i snålblåsten och göra det.  No way! Nu åkte det upp men jag tände inte upp mer än några sekunder för att se att allt funkade. När tiden är inne är det nu bara att sätta i kontakten i uttaget i uterummet. Så nu kan regn, blåst och vinter få komma, vi är förberedda.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 oktober, 2018 i Hälsa, Hemma, Tävling

 

Cage och storbryggning

Fredagens aktivitet bestod av att träna cage med seniorerna. Min namne och vapendragare Stephan, vi har blivit ett radarpar där borta, var tillbaka efter en månads resa. Stephan är 10 år äldre än mig och stark som fan. Därför kör vi alltid med större vikter än de som är framlagda och jag blir beskylld för att vara så stark. OK. Jag har blivit starkare men det är definitivt den andre Stephan som är kraftkarlen och jag har åkt med i det baksuget. Hur som helst lade han ribban när han var tillbaka i fredags. Vi skulle köra stationer med fyra övningar varav en station styrde när vi skulle byta. 6 minuter på varje station. Den första stationen så styrde övningen knälyft med kettlebell. Vi var fyra i gruppen och den som körde kettlebell skulle göra 10 marklyft och sedan säga ”byte”. Innan vi började sa Stephan – ”vi kör 15” och på den vägen blev det. Det stod två vikter framme. 8 och 12 kg, där åkte 24 kg fram. Stefan och Stefan var åter i session. I detta fall hade jag nog plockat fram 24 kg själv. Det är ungefär vad en fylld jäshink väger och det måste jag ju klara att lyfta. Nåväl! Det blev ett intensivt pass – I love it! Eftermiddagen efter passet gick åt till att förbereda morgondagens bryggning. Väga malt, plocka fram rätt humle och ta med några saker som behövs.

Lördagen var det uppstigning tidigt. Kl 8 var jag nere i Roberts garage. Jag fyllde båda bryggverken med vatten för mäskning samt hällde vatten i lakkärlen för värmning för att sparra lite tid. Robert anslöt ca 20 minuter efter jag kommit dit och det var lagom till att mäskvattnet kommit upp i rätt temperatur. I princip kunde vi hälla i malten i våra kärl direkt när Robert kom. Sedan hade vi en timma till att göra de andra momenten innan det blev dags för lakning. Jag bryggde en IPA, döpt till Evil Woman efter ELO:s stora hit. Robert bryggde en moderna lager som ska jäsas i tre steg och i kyl. Det är hans första lagerbryggning. IPA:n blir min 29:e. Bryggningen gick bra denna gång och jag kunde tappa ner 25 liter IPA-vört i min jäshink. Under bryggningen pratade vi om att göra om i garaget för att få det mer effektiv bryggprocess. Det funkar bra som det är nu, men det finns ändå mycket att förbättra. Det som är bökigast är rengöringen efteråt och vi har en smal diskbänk med en liten ho att rengöra stora kärl i. Mycket bökigt. Vi vill flytta bryggningen till ett annat utrymme i garaget. Innan dess behövs lite målning av golv, dragning av vattenrör, eldragning samt flytt av hyllor och maskiner. det har utvecklat sig till ett litet ”15-spel”. Vi höll på i några timmar med att mäta, spåna, kolla befintliga rördragningar. Det kommer nog att bli riktigt bra. Det blir inget mikrobryggeri, men när vi är klara kommer det att vara så nära ett sådant det kan bli. Vi kommer inte att gå upp i kapacitet utan behåller vår bryggverk som ger 20 – 25 liters batchar. Tanken är att vi ska kunna stå där lite oftare och inte behöva stå och slabba med BIAB-bryggning hemma på spisen. Dessutom blir bryggningen mycket lättare att kontrollera med ett bryggverk.

 

Yoga, barn och barnbarn

Det blev en lång dag idag. Efter det sedvanliga morgonkaffet med Carina pysslade jag lite vid skrivbordet innan det blev dags att dra över till Improve. Dagens pass var mjukyoga och det blev premiär eftersom jag aldrig bevistat ett yogapass innan. Det var ju helt OK men det går ju inte att dra några växlar på det ännu. Jag måste nog köra i alla 5-6 gånger till för att se om det har effekt. Jag har en mätstock på det som utgörs av en övning som vi ibland kör på cirkelträningen. Då sitter jag dikt an mot en vägg, håller upp armarna mot väggen och håller dessa vinkelrätt. Sedan ska jag röra armarna upp och ner och fortfarande hålla armarna mot väggen. Om jag idag pressar armarna mot väggen kan jag få kontkakt men då kan jag i princip inte röra armarna utan att förlora kontakten med väggen. Med yogan hoppas jag att kunna göra detta Där har ni min måttstock.

Strax efter lunch bar det av till Stannum där jag bodde en gång i tiden med min förra frun. Min yngste son Niklas har köpt ett hus där uppe, Ca 150 m från det hus vi byggde och bodde i. Vi hade lite killsnack och pratade mycket hus. Vi hann även knäcka en medhavd lättöl. Sedan tog vi en promenad bortåt vägen och kollade in husen. In te mycket hade ändrat sig men samtidigt hade det ändå gjort det. Precis när jag stod vid bilen och skulle dra, ringde Robert till Niklas. Han hade datorproblem och jag sa att jag kommer över då han bor inne i Gråbo, bara 5 km bort. Det visade sig vara enkelt löst men den var riktigt slö och en del program fungerade lite grann som de ville. Jag hjälpte till att backup:a så fick han köra en återställning. Lilla Milla var också med till och från och ville ha uppmärksamhet. Nu går hon riktigt. När jag var där för en vecka sedan, ville hon inte gå. Men nu är det fart på henne.

Jag var hemma strax innan kl sex på kvällen och jag var gôrtrött, men på ett bra sätt. Carina kom hem strax efter nio. Hon hade varit ute och käkat lite med en arbetskamrat hon inte träffat på länge och var verkligen nöjd och glad. Alla var nöjad och glad, denna dag.

 

Styrfart

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kunde jag nu äntligen tåga in till Magnetkameran på Sahlgrenska för min årliga fotografering av aortan. Det gjorde jag med en viss lättnad. En sak är säker. När man åker in i den ringen får man baske mig inte lida av klaustrofobi. Efter det sedvanliga sticker för att sätta nålen för kontrastvätskan låga jag där och åkte fram och tillbaka ett par gånger. Jag uppskattar att det rörde sig om ca 15 minuter. Ett krig mindre att föra. En andra pusselbit kommer att falla på plats. I brevlådan låg ett brev med kallelse till långtids-EKG, dock inte förrän v45 så jag får ge mig till tåls. När den är avklarad ska jag någon gång efter det träffa kardiologen för det ”slutliga slaget”. Jag tänker slåss för att få min vilja igenom med en ny ablation (den femte). Att få slippa denna hemska medicin är en stark drift hos mig. Sådet rör ju på sig, i alla fall i styrfart.

Utöver det kan jag även konstatera att värken i min fot har avtagit. Helt OK är den inte och jag kommer nog inte att göra något förrän efter helgen. Vill inte riskera något. Väl hemma gick dagen åt för att ställa i ordning bryggrejer i uterummet. Jag passade även på att inventera och väga färdigt all malt jag hade. På eftermiddagen var jag skittrött, men mest mentalt, dock mycket nöjd. Hoppas kunna återuppta träning i nästa vecka.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 september, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Rehab & skador

 

Nu blir det pepparkaksöl

Dagen började med ett läkarbesök på Närhälsan i Partille. En läkare skulle kolla på min fot och av det besöket bidde det inte mycket. Men å andra sidan hade jag inte väntat mig det på ett 10-minutersbesök. Han var också inne på hälseneinflammation och ordinerade voltarensalva. Surprise!! Jag kan som jag misstänkte fortsätta med min Voltarensalva, en Voltaren plus Alvedon och rulla foten på min bandyboll. Faktum är att den stora värken är borta och jag kan parkera kryckan igen. Men det var en bortkastad hundralapp.

Innan jag drog iväg hade jag förberett dagens bryggning. Den satte jag igång med när jag kom hem. Jag gjorde en sista minuten ändring i receptet. Jag hade tydligen missat liite och hade 100 gram för lite av den ljusa karamellmalten. Jag ersatte detta med en Gotländsk rökmalt. Jag hade kikat på andra recept med rökmalt och då hade man ca 200 – 250 gram till en 10 liters batch. Mina 100 gram kommer inte att göra så mycket mer än att ge ölet en svag ton av rökighet. Jag är mycket nyfiken på hur detta kommer att bli. Det är en massa jobb och stök med att brygga. Ta fram grejerna, arrangera upp det, plocka undan efteråt och rengöra. Det blir i princip ett heldagsjobb. Bara mäskningen tar en timma och normalt tar även kokningen en timma men denna gång skulle jag koka i 90 mminuter. Till detta kommer tid för uppvärmning av mäskvatten, lakvatten, uppvärmning av koket samt  även kylning av vörten. Inte undra på att det tar tid. Men nu har jag ytterligare en jäshink med 10,5 liter pepparkaksöl.

När svagdrickan jäst färdigt (det jäser som fan just nu) och det är en tidsfråga blir nästa hemmakok en ny batch av mitt lyckade Tobbes lättöl. Om två veckor blir det en smarrig IPA på mitt bryggverk tillsammans med Robert. Själv är han inne på att göra ett champagneöl. Den IPA jag ska brygga då, funderar jag på att skruva på lite för att kanske hitta ett bra öl till SM nästa år.

Träning blir det inte denna vecka. Förvisso blir foten bättre men det är bäst att vila den lite till och då finns det inte så mycket att göra än att ägna sig åt bryggning. Mellan varven idag har jag börjat inventera humle- och maltinnehavet. Måste få ordning  på alla slattar. Nu slappar jag lite innan jag drar till Carinas jobb och hämtar Henne då Hon slutar sent idag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 september, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Rehab & skador