RSS

Kategoriarkiv: Hemma

Det som händer hemmavid (bostaden) och är värt att återberättas….

Alle man på däck

Vilken jävla röjardag! Inatt har jag sovit osedvanligt dåligt och pigg var jag inte i morse. Vid 10-tiden drog jag över till Improve och körde cage med seniorerna. Nyduschad och go så drog jag igång med att brygga lite öl på terrassen. Även denna gång blir det gorillaöl, alltså samma som senaste bryggningen med några ändringar. Som basmalt hade jag min vanliga pilsnermalt (förra gången hade jag ale-malt). Receptet har jag räknat om från 23 liter till 12 liter (max vad jag kan kastrullbrygga hemma). Förra gången använde jag azzacahumle rätt igenom i fyra givor. Denna gång körde jag enbart citrahumle och lade till en femte giva för att få upp beskan ett litet snäpp. Samma jäst, dock – US05. Nu står det en jäshink med 12 liter jäst i badrummet. Jippiii! Den kan nog vara färdig för en kallkrasch nästa helg. OG:t skulle enligt receptet vara 1056, jag mätte upp 1055. Mitt i prick i princip. Nu ska den jäsa ner till 1012 (enligt receptet), vilket i så fall skulle ge en alkoholhalt på 5,6 %.

Under tiden jag tränade så hade Carina dragit in till staden för ett besök hos sin frissa. Ett par timmar senare dök en nyfrissad kvinna in i lägenheten. Nu har jag en klar överdos av snygghet här hemma. Eftermiddag och kväll har ägnats åt rengöring, lite städning och förberedelser inför helgens finbesök. Bland annat tog vi fram högtryckstvätten för att spola av däcket på terrassen. Detta så kallade underhållsfria kompositträ är inte så underhållsfritt som man kan tro. Mycket grönalg har samlats. Carina tog med stor glädje sig an denna uppgift, det brukar vara Hennes baby att högtrycksspola däcket. Hon gjorde ett excellent jobb men vi båda insåg att det nog måste bli ett uppsamlingsheat med denna aktivitet. Tyvärr har arytmierna gjort sig påmint, det har varit lite si och så med detta. Nu är jag bara så jävla trött det går att vara. Men nöjd.

 

Sista veckan startar

Idag startar min sista sjukskrivningsvecka. Nästa måndag är jag tillbaka på jobbet med en sjukskrivning på halvtid. På ena sidan plågar en ganska stor ångest inför detta faktum mig, å andra sidan ser jag verkligen fram emot att få komma igång igen. Som vanligt är det fram och tillbaka. Nog sagt om detta.

Det blev en ganska späckad dag, denna dag. Vid halv nio i morse plingade det på dörren och det kom två stycken för att byta ut tvättmaskin och torktumlare efter 15 år av trogen tjänst. Nu har jag sprillans nya vitvaror i badrummet. Väldigt modern och gav mig en ganska stark high tech-känsla. Knappt en halvtimma senare var de klara. Genast insåg jag att jag skulle hinna med att köra cage-passet på Improven kl 12 och bokade mig på stubberten.

Innan passet tog jag en promenad, ett varv på min 2 km långa ultraintervallbana och klockade den. Detta som en sondering inför jobbandet. Jag ska ju bara jobba 4 timmar per dag annars får Förnedringskassan tuppjuck. Grejen är att de allmänna kommunikationerna vid lunchtid ute på Volvo inte kan klassas som goda. Jah är tvungen att ta en buss från Volvo DA ner till Sörredsvägen för att där byta till Gul express som går hela vägen hem. På morgon och eftermiddag går de dock utanför Volvo DA. När jag väl kommer ner till Sörredsvägen måste jag vänta 20 minuter på gula bussen. Jag har mätt avståndet mellan DA och Sörredsvägen och det är 1,9 km. Då kan jag ju lika gärna gå den sträckan, istället för att åka ner och vänta. Därför gick jag 2 km innan passet idag för att kolla. I makligt promenadtempo tar det 25 minuter. Detta jidder talar mycket för att jag ska komma igång och cykla istället. Men den veckan och veckan därpå åker jag nog buss för att sätta den rutinen (om jag inte startar upp med cyklingen tidigare).

Dagens cagepass var ett riktigt grispass men jag måste ju passa på nu sista veckan. När det passet var över låg deltagarna och flämtade eller pustade runt omkring, vi avslutade med fyra minuter tabataintervaller. Stön! När jag är på jobb igen har jag inte samma möjligheter att träna på Improve. Där kommer cykeln in, den är ju klart smidigare än buss och bil, även vintertid.

 
 

Gnällig comeback

Hejsan, hejsan. Nej! Jag är inte död. Jag fick ett wake up call från en av mina läsare. Och det var precis så. Jag hade domnat bort i en konstig dimma. Mentalt har jag varit på en bottennivå och inte orkat eller haft luft att skriva. Jag har inte ens orkat med att brygga öl. Men kommentaren väckte mig. Tack för det!

En hel del av tiden har jag jiddrat med sjukvården och Förnedringskassan. Vid mitt senaste inlägg hade jag varit på Sahlgrenskas plastikklinik och skurit bort en en knöl på vänster vad (den var godartad). Förhållningsordern var att vara stilla med betoning på stilla. Jag fick inte ens ta en promenad. Denna stillasittande tillvaro fick mig (i kombination med skitväder) att bli totalt blähäig. Samtidigt har jag på fjärde försöket fått vårdcentralen att skicka en remiss till ortopeden för värken i mina fötter. Den föregående muppen till läkare hade inte gjort sitt jobb och skickat en sådan. Dessutom har det var ytterligare ett par besök för sårkontroll och tagning av stygn. Till råga på allt har jag tappat min behandlande läkare och fått raggat tag i en ny på min företagshälsovård, vilket inte heller var snutet ur näsan. Det jag väntar på nu är ett brev med kallelse till min kardiolog eller till Sahlgrenskas hjärtklinik. Det kommer brev från Västra Götalandsregionen men med helt annat innehåll. -Du är välkommen att boka tid på folktandvården…  (arrrrghhh!). Eller här är Dina provsvar…. (arrrrghhh!). Eller här är resultatet av Ditt ultraljud… (arrrrghhh!). Jag vill ha ett brev med kallelse till Hjärtkliniken! Hallå! Som grädde på moset fick jag en kallelse till hudmottagningen. De ville kontrollera en annan fläck (dubbel-arrrrghhh!).

På detta ringer Förnedringskassan och tjatar på mig att de inte fått tag i min chef eller rättare sagt, han har inte hört av sig (de har fått namn och telefonnummer av mig). I alla fall var det ett samtal i normal och artig ton för jag hade lust att vrålskälla. De har ju ett intyg som beskriver hur jag ska trappa upp till fulltid igen, bara att läsa innantill. Men hon ondgjorde sig över min chef och att läkarintyget var kasst och sade ingenting. Jag har dock kopior av intyget och kan konstatera att det är riktigt detaljerat, bara att läsa innantill. Dessutom måste jag redogöra för vad ett anpassat arbete var för mig. Hålla! Det är väl inte jag som ska ta detta tjafs?? Jag försökte förklara för henne var det innebar men blev avbruten hela tiden. Vill man veta så kan man väl hålla käft och lyssna! Dessutom uppfattade jag som att det levererades en hel del förtäckta hot under detta samtal. Ska det var på det här jävla sättet så ska jag inte vara till besvär, då kommer jag, om de ringer igen, att skita i detta och gå upp i heltid direkt och därmed slippa dessa myndighetspajasar. Det krävdes mycket självbehärskning för att inte tappa humöret under det samtalet. Det gjorde att jag var rejält förbannad när misstroendet mot Annika Strandhäll inte gick igenom.

Det är först den senaste veckan jag kommit igång med att träna igen. Underbart! Kommande vecka är min sista vecka som heltidssjukskrivning, nästa måndag börjar jag halvtid. Detta är inget som hjälper mig ur min mentala dipp, tvärtom. Men nu gäller det att anpassa sig. Det kommer nog att bli bra, bara jag kommer tillbaka igen (hoppas jag). De första gångerna ska jag åka buss och därefter, så snart som möjligt, ska jag dra igång med cykel och stavgång, till, alternativt från jobbet. Hur jag ska lägga upp strategin för dessa aktiviteter är just nu det som rusar runt i min skalle, i det närmaste på heltid. Jag kommer att köra en jävla massa pass nästa vecka och det står även ett par läkarbesök på schemat. Men det jag allra helst vill ha, är ett brev med en kallelse. Är man hjärtsjuk i det här landet får man inte ha bråttom. 9 dagar kvar till jobb en blandning av ångest och förväntan. Jag lider av hjärntrötthet och jag kommer aldrig att bli 100% bra från den men nu måste jag lära mig att hantera det och minska denna påverkan så mycket det går.

Här har Ni anledningen till att jag inte skrivit eller orkat skriva på sistone. Det var faktiskt ganska nära att jag lade ner hela bloggen. Ska skärpa mig, nu är det färdigskolkat från bloggandet.

Jag har följande mål:

  1. Få en kallelse till Hjärtkliniken
  2. Få ett beslut om behandling så att jag kan skippa mina mediciner och träna på riktigt och i så fall få den genomförd
  3. Komma igång med jobbet
  4. Komma igång på allvar med träningen igen (kan inte släppa den där Ironmangrejen – ännu)
  5. Kapa kontakten med Förnedringskassan, den har inte varit så kul
 

Jag fyller 7 år!

En hektisk dag är till ända, för att inte säga vecka. Vi har städat och fejat (inte Facebook alltså, man sa så förr i tiden). Jag har varit ute på ett besök på mitt jobb. Idag var syskon, barn och barnbarn här och fikade med oss då Carina och jag hade slagit våra födelsedagspåsar ihop till ett gemensamt firande. Lite pastasallad, bröd, bullar, kaffe och allt det där. Inte minst hembryggt öl. Tre sorter, lättöl, Schwarzbier och Gorillaölet (som jag provsmakade för första gången idag. Det sistnämnda gjorde stor succé trots att den är gjord för 11 dagar sedan. Att då låta den står 2-3 veckor till som brukligt gör ju inte saken sämre. Dessutom kunde Robert och jag avsmaka en Köstrisser Schwarzbier som utgjorde originalet till mitt egna Schwarzbier. Den kloningen blev riktigt bra. Jag och andra tyckte att min var bättre än originalet. Mitt öl var fylligare och hade mer kropp än originalet som jag tyckte var lite vattnigare. Efter att gästerna hade gått var jag totalt slut i skallen och kraschade ner i en stor hög i soffan. Att träffa de närmaste är alltid en höjdare men jag blir trött, inte minst av de andra orsakerna jag har nämnt.

Det största denna dag är att det är min överlevnadsdag. För exakt 7 år sedan, den 11 maj 2012, drabbades jag av aortadissketionen som var otäckt nära att släcka ner mig för gott. Denna dag, att få uppleva den, är större än min födelsedag. Det är som att starta om tiden igen och jag har fått några år till skänks. Av de som drabbas är det ungefär 80 % som dör inom de närmaste två dygnen. Av dessa överlevare är det ca 60 – 65 % som klarar sig fem år efter dissektionen, sedan finns det ytterligare några som faller bort efter 10 år. Mitt mål är att nå 70 årsdagen (7 år till). Jag ska alltså vara tacksam för att jag lever och därför vill jag fira denna dag. Låter kanske lite dystert men det är så det är. Bara att hacka i sig.

 
 

Träning, bryggning och ultraljud

Så där ja! Nu fick jag äntligen gjort det där förbenade ultraljudet på hjärtat vilket ska vara den sista pusselbiten inför mitt kommande kardiologbesök. Det återstår att se vart det besöket tar vägen. Det gick i alla fall ganska geschwint. Jag var där en halvtimma för tidigt eftersom jag tagit höjd för biltrafiken men slank in ganska direkt och var klar två minuter efter den tid jag var kallad på (kl 19). På hemvägen stannade jag till vid garaget och hämtade ett fat som jag lånar av Robert.

Dagen började dock med ett cirkelpass med seniorerna. Jag var sugen på att ta i utav helvete men fick tygla mig lite ändå eftersom jag inte ville dra på mig ett nytt hjärtfladder inför dagens ultraljud (där pumpen gick i sinus, glädjande nog). Idag var det mycket ben på stationerna och lite vevade med hantlarna. Stefan och jag slungade medicinboll som vi brukar och jag fick sticka ut innan passet började och sno den tyngsta bollen (8 kg) som låg där från Sävehofgrabbarna som tränade utanför i ”buren”. Det finns en tyngre med den hittade jag inte. Som sagt, det låter kanske lite laid back med seniorträning, men låt er inte luras. Det där kan bli en grymt jobbig historia, då det hela är avhängigt hur mycket man vill ta i. Det har hänt ett stort antal gånger att jag varit i det närmaste helt färdig efter ett sådant pass. Tro mig. Det som skiljer mot ett ”vanligt” cage-pass är att seniorpassen är en timma, cagen oftast 45 min (finns ett par entimmas pass). Dessutom har man lite mer dille på burpees, chins, dips etc på de ordinarie cage-passen vilket inte finns med i seniorpassen som också kör med lite lägre vikter (vill jag ha tyngre är det bara att hämta, vilket jag gör också). Annars kör vi medicinbollar, slamball, kettlebells, rep, planka, jägarvila och diverse övningar i TRX-band. Inga problem att bli trött om man vill.

Tiden mellan cirkelpass och ultraljud ägnade jag åt att brygga öl. Jag gjorde en ny batch med lättöl eftersom jag inser att det fatet jag har i kylen just nu inte kommer att räcka till vårat gemensamma födelsedagsfirande den 11 maj och jag hade ett fat ledigt hemma. Men jag skulle vilja göra en bryggning till, därav anledningen till att jag lånade ett fat av Robert. Jag står och väljer mellan en IPA med enebärssmak eller en ljus IPA med citronmeliss. Angenämt problem. Hur angenämt det än är så är jag nu ganska trött och jag ska ta det lugnt imorgon. Det blir möjligen ett cage-pass på sena eftermiddagen.

 
 

Lite oväntat

Det är inte alltid det går som det var tänkt. Igår var ett sådant tillfälle. Planen var att två vänner skulle komma hem till oss igår för att grilla, drick lite öl och lösa allmänna världsproblem. Men det sket sig. De ringde och var tvungna att ställa in det hela på grund av en akut situation. Tur i oturen var att vi inte hade hunnit starta upp med att göra iordning käket. Shit happens. Vi får ta’t en annan gång istället. Jag har ju själv fått boka av i sista minuten för att åka till akuten och liknande. Det positiva den dagen var att jag gjorde en provsmakning av mitt Schwarzbier. Den är inte helt färdigkolsyrad men provsmakningen gav mig ett grymt positivt (och gott) besked. Den är i det närmaste färdig! Nu ska den stå i ett par veckor (kommer att vara svårt att låta bli den) för att mogna lite. Lagom tills vi har vårat gemensamma födelsedagsfirande. Nu måste jag nog planera ett lättölskok (igen).

Idag tog vi en promenad bort till Jula-varuhuset. Där köpte jag en barngrind som vi ska sätta i trappan för att de små barnbarnen inte ska klättra upp i den och falla omkull. Jag passade även på att köpa ett par arbetsskor som jag ska ha vid ölbryggning i garaget. 229 spänn, kanske inte toppenkvalité men de duger för det ändamålet i alla fall. Dessutom vill jag inte stå i garaget och mecka med mina fina Ecco-skor. Jag fick även tag i ett överdrag till klotgrill som jag dock ska ha för att täcka över våra reservdäck på terrassen. Det passade perfekt och jag har letat ett tag efter ett sådant överdrag. Me nöjd! Nu ska vi förbereda lite grill på terrassen.

 
Kommentarer inaktiverade för Lite oväntat

Publicerat av på 21 april, 2019 i Ölbryggning, Familj och Vänner, Hemma

 

Cykling och gasläcka

Igår körde jag lite cykel med seniorerna och efter det lite rörlighet (med dessa hemska rullar och bollar) eftersom det inte skulle bli någon cage idag (långfredagen). Däremot kunde jag se fram mot att ta sovmorgon eftersom ingen skulle upp tidigt. Bara för det så slog jag upp ögonen 06.30 – klarvaken! Så denna första helgdag blev som vilken vardagsmorgon som helst. Kaffet var förstås givet.

Denna dag tog jag fram min pendelcykel. Det var lite ytrost och så på kedja och trampor. Jag drog på lite olja på kedjan och växelreglagen. Sedan tog jag en sväng där jag växlade hej vilt upp och ner samt skiftade mellan de olika klingorna. Det blev i slutändan riktigt bra och jag fick ca 15 km cykling i mig.

Egentligen hade planen varit att brygga lite mer lättöl. Det nytappade fatet jag har ställt i kylen har det redan börjat tullas på. Speciellt igår när vi för andra kvällen i rad hade häng på terrassen med grillning och kall bärs.. Jag passade även igår på att tappa av mitt Schwarzbier från jäshink till fat och fångade upp en liten slatt för mätning och provsmakning i samband med det. Det smakade riktigt gott. Mätningen gav vid handen att alkoholstyrkan stannar på 5,25 %, receptet angav 5,3 %. Klart godkänt! Det nya lättölet håller 2,23 %, förresten. När det var fatat, ett fullt 9 liters fat och resten i det stora fatet på 19 l, kopplade jag på kolsyra Totalt fatade jag 22 liter. Lite senare idag när jag kollade av manometern stod den på noll! Fan! Jag har haft ett gasläckage. Det var bara att koppla bort och ta loss slangarna. Efter några minuter pillande satt alla koppling som berget och jag tog fram en ny sodastream flaska och kopplade in, då funakde det. Nu lät jag trycket stå på 3 bar men kommer att minska det imorgon till ca 1,5 bar. Det är ju tur att man är så förutseende att man har några sodastream-flaskor hemma. Nu ska kolsyran stå på i ungefär tre dagar till, därefter ska den lagras i några veckor. Imorgon ska jag ta ett litet prov för att se hur kolsyrningen har tagit.

Utöver det har jag passat på att städa upp lite i uterummet efter vinters spring och verksamhet där. Just nu finurlar jag på nästa öl (inte det kommande lättölet) jag har två-tre uppslag. Problemet är att jag inte har fat till detta utan måste vänta till mitt Schwarzbier är färdigt så att jag kan flaska det som ligger i det stora fatet. Vilka problem man har. Kan ju förvisso skaffa flera fat och en kyl till men jag har ingen plats (och inga pengar till det heller).

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 april, 2019 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Träning