RSS

Kategoriarkiv: Hemma

Det som händer hemmavid (bostaden) och är värt att återberättas….

Slappardag

Mårten gås idag. Inget jag firar, förvisso har jag smakat på svartsoppa ett par gånger. Det var väl hyfsat OK men inte mer. Dagen har varit riktigt tråkig bortsett från att jag varit ute två gånger och kollat kolsyrningen på mitt senaste lättöl. Jag hängde med Carina bort till Coop, mest för att få en nypa frisk luft som gjorde gott för mitt hostande som fortfarande är besvärligt. Det gör ont när jag hostar och nyser. Som grädde på moset gör det fortfarande ont när jag pinkar och jag misstänker att jag begåvats med en urinvägsinfektion efter alla försök att sätta katetrar. Det blir till att hänga på låset imorgon och ringa vårdcentralen för att få det kollat, samtidigt ska jag även passa på att få nytt plåster över såret i ljumsken. Hela insidan av mitt lår är ett enda stort blåmärken, en jätteblaffa. Men det blir ju så när jag stå på waran (antikoaguleringsmedicin). Det ska bli intressant att se hur läkningen går. Läkaren sa att jag fick inte träna på en vecka och på fredag ska det i så fall vara OK att starta upp igen och då ska två villkor vara uppfyllda. 1: Operationssåret ska vara läkt. 2: Förkylningen ska vara borta. I övrigt har jag glott på Netflix och Viaplay, kul men inte en hel dag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 november, 2019 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Hemma

 

Hemma igen!

Exakt kl 12 idag lämnade jag avdelning 13 på Sahlgrenska där jag eftervårdades efter hjärtablationen. Det var en rejält tilltufsad Stefan som gick ut därifrån. Just nu lider jag lite av efterverkningar som lättare bröstsmärta och dessutom en pågående förkylning, bestående av det vanliga snörvlet, frossa och det där. Jag är milt uttryckt trött som fan. Men det värsta med denna förkylningen (eller vad det nu kan vara) är dessa hostattacker som jag faktiskt är riktigt rädd för. De kommer utan förvarning och jag tappar kontrollen över dessa attacker. Under de flesta attacker tuppar jag av eller blir totalt utslagen. Rädslan som drabbar mig är att de kraftiga krängningar jag får under dessa attacker är så kraftiga att en slamsa kan lossna från den trasiga aortaväggen och segla iväg och täppa till något, även att jag kan få en ny dissektion alternativt att aortaaneurysmet vidgar sig. Detta är den stora anledningen jag skyr alla som bara misstänkts ha någon bacill. Och jag blir alltid lika förbannad på folk som ser ut som ras och säger: ”det smittar inte” Hur fan kan de veta om det? Nu gäller det att brotta sig igenom detta (också).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 november, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hemma, Hjärntrötthet

 

Da’n före da’n

Först av allt. Grattis på födelsedagen, Farsan. Du är saknad. 102 år sedan pappa föddes idag, men jag fick bara ha honom till 17 december 1972 då cancern stal honom från mig när jag var endast 16 år fyllda. Så är det och det är inget jag kan ändra på.

Idag gjorde jag mitt sista träningspass (30 min spinning) på ett tag. Imorgon ska jag ju inte till Sahlgrenska och göra en hjärtablation eller om jag ska uttrycka mig lite slarvigt – tatuera pumpen. Jag har väntat länge på detta och hade hoppats på att detta skulle vara fixat i våras. Men så blev det inte, hur som helst har VGR:s kvarnar malt färdigt och spottat ut detta tillfälle åt mig och då hugger jag som en kobra. Återkommer med mer om detta imorgon eller övermorgon. Dagen till ära har jag inte ens tagit en lättöl till maten.

Det som inte varit kul är min smärta i foten. Vaknade i natt och det värkte oavsett hur jag försökte parkera denna fot. Till slut blev jag tvungen att gå upp och jag måste använda krycka. När jag gick upp kunde jag också konstatera att jag hade en ganska rejäla värk från vänster njure (i trakten av den) som sedan eskalerade på morgonen. Det jag gjorde var att smörja in foten med voltarensalva och det hjälpte hyfsat, så pass mycket att jag kunde somna om. Men på morgon eskalerade min ”njurvärk” och det hade lagt sig som ett band från navel runt om till ryggraden på vänster sida. Vad detta är kan jag enbart spekulera i. Njursten uteslöt jag ganska snabbt. Den smärtan kommer plötsligt, är mer intensiv och strålar ut från en liten punkt. För mig återstod då två teorier. Antingen är det en biverkan från kontrasten som sprutades in vid gårdagens CT då den går via njurarna eller också så skulle det kunna vara en slamsa från aortadissektionen som letat sig genom en artär bort mot mjälten och parkerat sig (jag hade detta som komplikation vid min aortadissektion 2012 då jag fick en mjältinfarkt). Dock tror jag mer på den förstnämnda teorin för jag har druckit mycket idag och nu har det lugnat ner sig.

Men tro inte det var slut på jävelskapet. Helt plötsligt brakade min nya gamingstol ner i golvet då ett hjulfäste hade givit med sig. Den var nästan 1½ månad gammal. Det var inget annat att göra än att rulla ner stolhelvetet till Elgiganten där jag köpte den och som endast ligger knappt 500 meter bort. Undrar vad folk tänkte som såg en snubbe som drog på en skrivbordsstol utmed Säveån? Det var inget snack, jag fick tillbaka köpesumman i form av ett presentkort. Helt OK för mig. På vägen hem gick jag ner i källaren och hämtade upp min gamla stol och här sitter jag nu. Snart dags att krypa till kojs men jag undrar hur mycket sömn det blir i natt för nu börjar fotjäveln på att verka igen. Imorgon lär jag nog få sova i några timmar i alla fall.

 
 

Dubbelpass

Seg måndag som startade upp veckan. Denna gång med Carina på jobbet som numera normalt är ledig på måndagar. Hon har fått kasta om en hel del denna vecka, sådant som händer. Förmiddagen gick åt till att ringa kids och fackförening, jag passade även på att ringa min gamla teamleader och checka läget. Det verkar fortfarande lika förvirrat där, tack gode gud att jag kom ut från det stället.

Nu under kväll däremot har det blivit träning. Ett dubbelpass med 30 minuters Cage Cardio med Johan. När han håller i passen går det vilt till, denna kväll inget undantag. Så fort passet var till ända stormade de flesta av oss i i cykelsalen och äntrade hojarna för ett 45 minuters pass, även detta lett av Johan och minst lika vilt som cardio-passet. Därefter kan jag lämna arenan med ett leende i vetskap om att jag fortfarande lever. Jag älskar hans pass. Nu lugn kväll imorgon stora undersökningsdagen på Sahlgrenska inför torsdagens besök i operationssalen.

 
 

En vanlig söndag

Söndag kväll och jag känner mig seg efter dagens skivstångspass. Ett träningspass som inte går helt omärkt förbi. Även Carina som var med idag kände sig lite tyngd efteråt så att säga. Annars har det varit en lugn söndag utan något att rapportera om. Imorgon – måndag – blir det arbetsdag för Carina som numera normalt är ledig på måndagar. Nu fick Hon flytta på detta denna vecka, sedan ska allt vara som vanligt igen.

Det som stack ut var ett mail som kom från mitt jobb strax innan halv fem idag där min chef ville att jag skulle uppdatera min tidrapportering för oktober. Jag är ju arbetsbefriad från första oktober!!! Jag fick då svara honom att jag inte kunde göra detta eftersom jag hade lämnat in jobbdator och passerkort när jag gick därifrån – till honom! De hade även gjort ett sjukavdrag på halvtid för september månad på den senaste spec:en. Ett avdrog de hade gjort även månaden innan (som de skulle)! Med påföljd att jag fick ut en halv lön. Alltså ibland undrar jag verkligen.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 november, 2019 i Familj och Vänner, Hemma, Jobb, Träning

 

Vi var lite sociala idag

En blandad dag i dur och moll. Dagens cage challange blev lite avslagen för min del. Upplägget var att vi skulle ha en tävling som gick ut på att vi (två och två, dvs Stephan och jag) skulle köra 3 minuter per station och gör så många repetitioner vi kunde under den tiden, exempelvis axelpress med hantlar för att sedan notera på en whiteboard. Eftersom jag INTE är en tävlingsmänniska så föll motivationen lite och det hela gav mig lite stresspåslag. Men det var att gilla läget vi körde, räknade ihop och noterade. Jag bestämde mig för att köra exempelvis 10 axelpress, pusta några sekunder och sedan fortsätta. När det var mellan 15 och 30 sekunder kvar brydde jag mig inte mer. Utan räknade ihop. Hade vi varit där och kört 3 minuter utan detta moment, skulle jag kört skiten ur mig. Ja, det är konstigt hur man kan reagera. Icke för ty så var det ändå ett bra pass med bra övningar, bara att jag gav kanske 75-80 % istället för 100.

Lite återhämtning efter det och en liten matbit så bar det av till nästa event. Carina och jag skulle tillsammans med mina syskon besöka mina föräldrars grav, det är ju den helgen. Efter det besöket blev det en fika med lite snack. Vi bröt upp efter ca en timma och vi fortsatte färden ut till Gråbo för att avlägga ett besök hos Moa och Robert. Jag hade innan vi åkte iväg burit med två Corneliusfat med ca 11-12 liter i varje som Robert skulle få, det frigjorda utrymmet i kylen gjorde att jag nu kunde ställa in lättölet för kallkrasch. Där kom i alla fall ett extra träningspass i form av ett ”farmers walk” med ett fat i varje hand att gå med de cirka 200 meterna från p-platsen till deras lägenhet. En paff son som stod och lagade mat blev mycket glatt överraskad av detta tilltag. Det var kul och se hans min och att han uppskattade det. Vi hade även köpt en lite present till Moa också så att inte hon glömdes bort. Återigen blev det en fika och vi bröt upp därifrån efter en dryg timma. Då var både Carina och jag ganska trötta och vi tillbringade lördagskvällen med att se på en film, ungefär det vi mäktade med.

 

Grålle är OK igen

Äntligen fredag! Fast varför bryr jag mig om detta nu för tiden? För mig är det fredag varje dag. Dagen till ära är det cage-träning för seniorerna och som vanligt tog jag i för allt jag är värd. Ändå kände jag mig inte så där supertrött efter passet.

UPå eftermiddagen var jag iväg med gamla grålle till besiktningen för att ombesiktiga den nyreparerade handbromsen. Denna gång var det ingen tvekan och bilen förklarades för godkänd. En bra avslutning blev det när Carina kom hem från jobbet och vi tog ett nedvarvningsmys ute i uterummet med en kall öl (så klart).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 november, 2019 i Diverse, Hemma, Träning, Vardag