RSS

Kategoriarkiv: Hemma

Det som händer hemmavid (bostaden) och är värt att återberättas….

Gikt, njursten, förstoppning och salta bad.

Utan att gnälla kan jag lugnt påstå att den senaste 1½ veckan har varit mer eller mindre ett rent helvete (med betoning på mer). Det började med att jag åkte på en ny giktattack. Denna gång var jag dock lite bättre förberedd för jag hade en omgång kortisontabletter kvar som jag genast började knapra på och väldigt snart släppte det där. Under tiden hade jag kontaktat vårdcentralen (den nya jag är listad på – mycket bra) och fick nu en ny medicin utskriven, Alupurinol. Den ska jag fortsättningsvis äta under resten av mitt liv. Den sänker utsöndringen av urinsyra (som bildar giktkristaller) och ska radikalt minska risken för nya skov. Dock måste jag låta giktanfallet värka ut innan jag startar. Som tur var så hade det redan klingat av.

I och med giktens avklingande kunde Carina och jag åka iväg till Vann Spa och Hotell i Lysekil över helgen, det var nära vi fick ställa in den. Det var ett trevligt ställe. Inte mer, två övernattningar räcker gott och väl. En stor besvikelse var maten. Restaurangen ville ge sken av att vara i den högre divisionen men så var det inte maten var medioker och även menyn. Något som inte motiverade deras höga priser. Frukosten var modell omfattande men egentligen ganska ordinär. Jag fick lite känsla att här hade man satt lite läppstift på grisen. I övrigt var anläggningen väldigt bra. En riktigt positiv överraskning var fotpeeling med fiskar. Vi fick sätta ner fötterna i ett kar där det simmade en jädrans masa Gurra Ruffa-fiskar. Det gick på fötterna direkt. Dessa fiska har inga tänder, de gick på hela foten och nafsade av hudförhårdnader och det det sög fast och sedan släppte, ungefär som en koppning. Först kittlade det lite grann och sedan surrade det. Riktigt coolt! Efteråt hade vi riktigt lena och mjuka fötter. Det där kommer jag att göra flera gånger.

Men den riktigt stora behållningen var att få bada. För första gången på 4 år kunde jag dyka ner i Gullmarsfjorden. Det var en helt enastående känsla att få göra det igen. Jag badade länge (Carina också). Testa lite crawl och tekniken satt fortfarande kvar hyfsat bra (tyckte jag). Det blev morgondopp också. Badandet i havet gjorde nog hela sommaren för mig. Coronan hanterades mycket bra där och folk höll verkligen avstånd. När vi badae i havet var vi i princip ensamma, ingen trängsel där, inte. Så den biten skötte Vann riktigt bra.

Väl hemma igen fick jag nya smärtor. På vårdcentralen konstaterades det att jag hade fått njursten (igen). En olycka kommer sälla ensam heter det ju. Eftersom jag äter Waran får jag INTE använda Voltaren (Diklofenak), vilket jag faktiskt inte vetat om tidigare. Smärtan var i den riktigt höga divisionen och den gick inte i skov utan var mer permanent. Tisdag, onsdag förra veckan var riktiga helvetesdagar som resulterade att jag fick smärtstillande i form av Ketogan (morfin) utskrivet. Ketogenet kunde hålla det den värsta smärtan borta men när stötarna sedan kom kunde den inte hålla emot. Då var det bara att bita ihop. Som grädde på moset hade jag också ådragit mig tidernas förstoppning. Att göra en nr 2 gick helt enkelt inte, det lyckades jag med igår och då hade jag inte öppnat bakluckan sedan måndag förra veckan också detta med smärtor som följd. Laxermedel. minilavemang inget hjälpte. Vi övervägde väldigt starkt att dra upp till akuten efter överläggningar med 1177. Inget jag var intresserad av. Det var som värst i lördags, ingen hit att åka till akuten på en lördag. Efter lite konfererande kom vi fram till att jag skulle hålla ut till måndagen (igår) och gå till vårdcentralen. Till saken hör också att jag hade varit nere på vårdcentralen i torsdags och tagit ett covid-19-test eftersom jag hade hostat en del, känt mig ganska hängig med lätt feber och lätt frossa. Provet visade sig dock vara negativt (puh) men medans jag väntade på resultatet, som kom igår, skulle jag betraktas som smittsam. Då ville jag inte till akuten, där jag verkligen kunde åka på covid19. Natten till måndagen lättade förstoppningen och på måndagen kunde jag göra mig av med en del maginnehåll. Allt laxerande jag hade stoppat i mig hade gjort sitt jobb. Idag känns det bättre men jag har nog inte riktigt fått ut allt men det mesta. Så nej! Veckan har inte varit bra.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Gnäll, Hälsa, Hemma

 

Välkommen Märta!

Under sista halvan av april i år prediktade jag att årets sommar skulle bli en repris av sommaren 2018. Varm maj och juni, skitväder under juli och senare en värmebölja under augusti. Och minsann! Har det inte blivit så. Tänk om man kunde göra samma förutsägelse med den rätta lottoraden också.

Den stora nyheten är att jag nu har blivit farfar till mitt 7:e barnbarn som levererades av min äldste pojkes fru. Igår vid haöv fem-tiden tittade lilla Märta ut efter 10 dagars dröjsmål. En bastant dam vägandes 4,3 kg och 54 cm lång. Därmed har alla mina söner ynglat av sig och jag har nu 7 barnbarn varav det äldsta fyllde 4 år den 8 juli. Ni kan ju förstå att jag måste vara i fysisk toppform när hela gänget strålar samman på Leos lekland till jul. Det kommer att bli hårda pix. Om det kommer fler kids? Tja, det kan man aldrig veta, jag skulle inte bli förvånad. Grattis till Carro och Peter! Och supervarmt välkommen till världen lilla Märta.

Värmebölja eller inte, tränat har jag gjort och det riktigt ordentligt, trots ett ganska glest sommarschema på Improve. Öl har jag också bryggt, denna gång en SMASH IPA (Single Malt And Single Hop), dvs att jag använt bara en maltsort – basmalten pilsnermalt – och en humlesort. Jag passade då på att prova en ny australiensisk humle – Vic Secret. Allt på vinst och förlust. Dock visade det sig bli ett riktigt lyckat öl på 4,7%. Om det går som jag har tänkt kommer jag att flaska hela batchen imorgon (22 liter).

Jag har även slutfört ett projekt, nämligen att bygga en fattvätt för mina corneliusfat. Det har varit ett spännande projekt i trial and error-anda. Nu är den färdig för drift och väntar på att få bli invigt, vilket förhoppningsvis kommer att ske när jag flaskat Smash:en. Nu kommer jag att ha öl på både tapp och flaska. För ändamålet har jag köpt in hundra stycken så kallade SM-flaskor. Dessa är godkända för att användas för SM i hembryggning och funkar bra i röda plastbackar. Även mitt nya mottrycksfyllar-stativ kommer att få sitt riktiga elddop imorgon..

Idag sitter jag ute på terrassen tillsammans med Carina och skriver detta blogginlägg samt smuttar på en öl (förstås). Skönt som bara f-n. Jag känner mig dock trött, riktigt trött. Igår körde jag fyra pass på raken på Improve. Först ut blev MRL som var klart jobbigare än vad jag kunde tro, MRL:en avlöstes av Abs (magmuskler). Sedan var det ut ur salen och fort som fan upp till överplanet för att köra Cage Cardio med Johan. Alla dessa 3 pass – 30 minuter. Cardion var grym. 21 stationer., 45 sekunders hårt jobb och sedan vilan (läs ta sig och förbereda sig på nästa station). 4 stationer var löpband. På första löpbandet var lutningen inställd på 3 grader, det andra hade 6 grader, det tredje låg på 9 grader. Det fjärde löpbandet var det fri lutning (dvs nästan noll). På detta kom airbike, crosstrainer, rep stakmaskin och lite andra övningar som burpees (naturligtvis). När sista stationen var gjorde var det direkt in till cykelsalen och 45 minuters spinning i ett enda tempo – 150 bpm i nästan 40 minuter. Jag hade innan passen varit inne i salen och ställt in en cykel så det var bara att hoppa på och köra efter ett skobyte. Där fick jag nästan lite triathlonkänsla. Ni kan ju ana att jag var rejält sliten efteråt men det är ändå så förbannat roligt. Johan som leder passen springer runt och gapar och peppar som bara den. Jag älskar sådant.

Idag körde jag ett cirkelträningspass med seniorerna utomhus där även Carina var med (Hon har semester). Vi höll till under pergolan utanför Partille Arena. Karro som leder passet kommer ut med en kundvagn fylld med mattor, hantlar. vikter, vipers, slamball, rep och TRX-band som vi snabbt hjälps åt med att rigga. Sedan drar hon igång bluetooth- högtalaren och släpper lös musiken och så kör vi. Med gårdagens fyra pass i färskt minne fick jag slita ont idag, så nu fattar Ni kanske varför jag kände mig så sliten. Men jag måste ju hålla mig i form med 7 barnbarn, det är ju bara så…

 

Tittut!

Här har jag inte skrivit på länge! Har jag blivit lat? Eller har jag tröttnat på att skriva? Eller har jag inget att skriva om? Skulle väl tro att det har varit en mix av detta i dessa covid19-tider. Dock har det hänt lite saker ändå. Så jag får väl ge en liten resumé.

Previously on the Ultrastefan blogg:

Tränat har jag gjort och det utav bara hel-e. Cage, cykel och med seniorerna. På den fronten har det varit full rulle, fram tills för två veckor sedan. Då vaknade jag av att det värkte satan i vänster fot och att den hade svullnat upp. Det blev till att plocka fram kryckorna. Jag har haft detta 2 gånger förut och då hade muppen till läkare fått för sig att jag hade hälsporre och som jag då sade till honom: ”senast jag kollade satt inte min häl på ovansidan foten”. Det blev voltaren och en remiss till röntgen som resulterade i remissvaret att jag skulle prova fotinlägg (som jag har använt de senaste 2 decennierna). Nu har jag bytt vårdcentral och skillnaden är brutal (åt det positiva hållet). Läkaren där konstaterade att jag hade fått gikt. Ett blodprovid visade riktigt höga värden av urater. När det var som värst kunde jag med yttersta vilja ta mig framåt på två kryckor med nöd och näppe. Det tog mig 10 minuter att ta mig ner för trappan för övervåning till undervåning, vilket medförde att jag helt enkelt fick ta en uppehållsplats under dagen. Det blev soffan och ett lass med kuddar framför TV:n och seriemaraton på Netflix och Prime Video. När jag fick behandling med kortison släppte det på en halvdag. Nu, efter ca 2 veckor är jag OK i foten. Fortfarande lite öm här och var men det beror nog mest på att jag haft foten i konstiga poser för att underlätta smärtan och att det då har tryckt på vissa ställen. Kan inte härröra denna ömhet till gikten. Hur som helst måste jag lägga om kost lite för att undvika detta framöver. Minska proteinintaget som enligt läkaren innefattar att skippa rött kött och alkohol. No way! Det jag däremot kommer att göra är att minska proteinintaget (läs äta mindre portioner) i form av kvarg och kött, väldigt mycket kvarg när jag tänker efter. Jag har de facto ätit extremt mycket proteiner under juni månad på grund av alla min träning. Öl också, ja! Men inte så mycket många kan förledas att tro. Det har varit absolut max 1- 2 33 cl glas per dag och inte ens alla dagar. Under dessa två gikt-veckor har det inte varit något. Nu tar jag betydligt lägre portioner. Jag dricker även äppelcidervinäger som ska hålla nere utsöndringen av urinämnen. Äppelcidervinägern har dessutom gett andra bieffekter som att mitt mat och sötsug har minskat, bland annat. Detta har jag märkt på vikten.

Och då var vi inne på öl. Jag har under tiden som gått byggt en mottrycksfyllare (Robert svetsade stativet åt mig). Detta stativ gör att jag nu kan fylla färdigkolsyrat öl på flaska. Något jag har dragit mig för eftersom det är ett helt företag att göra detta hemma. Förvisso finns en bra fyllare i garaget men för mig blir det ett lika stort företag då jag ska släpa ner fat och tomflaskor dit. Efter lite provfyllningar och mindre justeringar är det nu klart och det har helt plötsligt blivit mycket bättre och enklare att fylla flaskor. För mig har det alltid varit tappning från fat som gäller nu kan jag göra båda delarna. Det känns lite trist när vänner ber om att få ett litet varuprov och jag inte har på flaska, nu är detta åtgärdat. Dessutom kan jag också lägga lite tid på etiketter. Flaskorna tvättas genom att köra de i diskmaskinen. Hela stativet är monterat på en träskiva, där har jag även monterat en så kallad Griffo som är en kapsyleringsmaskin av bänkmodell som är fast skruvad. Den är grymt bra. Allt detta ger mig friare händer och jag kan fylla två flaskor samtidigt. En kanonlösning! För ändamålet har jag köpt 3 lådor med så kallade SM-flaskor (godkända för SM i ölbryggning) och som ryms i röda drickabackar och kan staplas.

Mitt mottrycksfyllarstativ

På fatsidan blev det ett extremt lyft. Min älskade Fru gav mig en 65-års-present (272 dagar för tidigt) i form av en kegerator. En kegerator är en kyl som har inbyggt tapptorn för öl med tre kranar. Denna kegerator rymmer tre fat och nu har jag bryggt som en galning. Nu innehåller kegeratorn 3 olika öl; mitt lättöl Lätta Virket (2,9 %), Summit APA (4,7 %) och The Trapped Cat Conspiray IPA (6,2 %), se bilden nedan. Vilken jä-a pub-känsla jag helt plötsligt har fått! Nu har jag totalt ca 60 liter öl i den kegeratorn! Den är grym! Innan hade jag faten i kylen i uterummet och varje gång vi skulle ha ett glas fick jag ta mig ut i snöfall, regn och hård vind för att tappa upp två glas. Dessutom var det rena skatboet av tunna partyslangar med kranar. Det gällde att ta rätt. Detta fyllde kylskåpet och jag kunde inte brygga mer eftersom det var upptaget av färdiga fat och det fanns ingen plats till att kallkrascha jäshinkar och kolsyra fat. Problem solved!

De tre premiärölen.
Kegeratorn med innehållande fat.

Med dessa två tillskott ska jag nu kunna brygga utan att ha ölbrist hemma, jag har ökat min tillverkningskapacitet med andra ord. Kanske inte något jag kommer att utnyttja stenhårt men det ger mig alternativ om jag så vill. Nästa bryggning ska bli en batch som helt och hållet ska hamna på flaska. Just nu knådar jag på ett recept och tanken är att jag ska förfina detta genom ett par bryggningar för att eventuellt kunna lämna in detta recept som ett bidrag till SM i Hembryggning 2021.

Allt detta bryggande har jag gjort på mitt bryggverk (Grainfather) som jag tillfälligt tagit hem från garaget. Det är klart enklare att brygga på det istället för att rota fram kastruller bryggkärl etc (vilket också är ett himla företag). Nu gör jag alla moment i Grainfathern, så enkelt. När Robert och jag kan brygga tillsammans, tar jag tillbaka bryggverket till garaget. Förvisso kan jag stå där själv (vilket jag har gjort) men det är inte lika roligt som när Robert och jag brygger tillsammans. I och med dessa lösningar så kan jag faktiskt utöka bryggningskapaciteten (om jag vill) något och jag har också nått den bortre gränsen för hur mycket jag kan brygga och förvara hemmavid. Dock har jag inte för avsikt att gå bortom den gränsen, i alla fall så länge vi bor i en lägenhet. Nu har jag också möjlighet att sälja några flaskor till den som önskar (jag har fått den frågan ett antal gånger). Nu kan jag mer och mer inrikta mig på att förfina det öl jag brygger i form av att prova olika ingredienser, vattenbehandlingar etc. Det var dit jag ville komma.

Kommande projekt, förutom att knåda till ett nytt recept, är att förenkla hanteringen här hemma. Bland annat finurlar Robert och jag på ett bygga en ny fattvätt. Den vi har funkar förvisso men den har begränsningar i hantering vilket gör den lite omständlig att jobba med då man ska tvätta fat och sedan desinficera faten. Jag funderar även på att bygga en motströmskylare, en sådan kyler kokande vört ner till 20 gradersstrecket på 10-15 min. Ett annat ”projekt” är att göra en genomföring i kylskåpsväggen så jag kan ansluta ett fat som står där inne för kolsyrning direkt till mottrycksfyllarstativet på utsidan och flaska utan att behöva ta ut det, en slags snabbkoppling. Underlättar en hel del.

Till min hjälp har jag även haft en 3D-skrivare som jag köpte billigt från Kjell & Co. Jag håller nu på att lära mig denna spännande teknik. Nu har jag printat lite nyttiga småprylar som en hållare till en sodastreamtub som jag skruvat fast på träskivan med mottrycksfyllarstativet, några dörrstopp och dammskydd till glaslocket på våra bryggverk. Även en hållare till en parasollfot så att jag han montera vår Gardena trädgårdsdusch. En ganska ”handy” sak det där. Dock är begränsningen att jag inte kan skriva ut objekt större än 12 x 12 x 12 cm, fast just nu räcker det ganska långt.

Flera i min omgivning har föreslagit att jag skulle starta ett mikrobryggeri. Robert och jag har också haft lite funderingar på detta. Mer än så har det inte blivit, Vi tycker att ölbryggning är riktigt roligt och kreativt. Är det nu så att vi skulle starta upp ett bryggeri kräver det en hel del. Vi måste starta ett bolag och investera en hel del i lokal, utrustning med större kapacitet. Vi snackar om ganska mycket pengar. Konkurrensen bland mikrobryggerierna är stor och marknaden kan sägas vara mycket mättad. Vi måste dessutom lägga mycket krut på marknadsföring och brygga så pass mycket att vi kan sälja via systembolaget. Att ta sig in där är ett nålsöga. Vidare krävs det bokföring, tillstånd etc. Då har allt detta gått från en hobby till ett jobb. Det steget kommer jag inte att orka med min hjärntrötthet och då kommer det inte att bli så roligt heller. Vi måste brygga/sälja så mycket att vi kan ta ut lön utöver alla investeringar. Inte realistiskt. Jag brygger för husbehov och kanske jag kan sälja någon enstaka flaska någon gång eller att vi brygger till en större fest, dock inget jag prioriterar. Vi har faktiskt fått erbjudande om det med det blev inget eftersom de skulle ha den festen inom närtid och vi hade helt enkelt inte hunnit göra det klart. Dessutom hade vi inte räknat på kostnader för malt, humle, flaskor etc.

Icke förty, man ska aldrig säga aldrig. Jag har startat upp ett bryggeri men på pappret. Bryggeri Albert Leopold. Albert Leopold var min farfar och han var sjökapten. Det var han som tog namnet Manning under sin utbildning. Man gjorde så på den tiden om flera hade samma efternamn vilket skedde där. Man kunde inte ha tre stycke Andreasson. Tyvärr dog han i TBC i augusti 1917. Min far och Roberts farfar föddes i november 1917, så vare sig min far och jag fick uppleva Albert Leopold och Robert fick inte uppleva sin farfar som dog 1972 då jag var 16 år gammal. Det finns alltså en röd tråd i mitt bryggerinamn. Detta blir mitt sätt att hedra både farfar och min far. Dock har jag skapat en Facebooksida med namnet Bryggeri Albert Leopold och där kan ni följa mina bryggeriaktiviteter. Den är en öppen sida. Jag har till och med fixat fram några ölglas med bryggerinamnet ingraverat. Skulle det nu braka iväg med ett mer kommersiellt bryggeri så finns en viss grund lagd.

Min Farfar Albert Leopold och min Farmor Fredrika

Tja, det är väl vad som har hänt under min bloggfrånvaro och det som sinkat mig är min hjärntrötthet. Efter en timma är jag jättetrött och måste pausa, antingen några timmar eller till dagen efter, för att inte prata om efter en bryggning. Nu har jag snackat mycket öl men jag har inte och kommer inte glömma bort träningen heller. Dessutom har jag en hel del att göra på den sociala fronten i form av barn och barnbarn, denna skara kommer att utökas från 6 vildingar till 7 om några veckor. Inte undra på att jag har haft dåligt med tid till att blogga, bara så ni vet. Det är ett hektiskt liv att bli pensionär (trots att det är 250 dagar dit). Stay tuned.

 

Träningen startar sakta upp

Tyvärr har vi inte kunnat använda vår pergola som vi hade tänkt (ännu). Det blåser fan och anamma. Dock har jag fått hjälp av Robert och vi har bultat fast den i trädäcket så den lär inte flytta på sig, vilket den hatisk hade gjort, trots att den väger drygt 60 kilo, dock inte så mycket, en knapp decimeter. Men nu är det fast både i golv och räcke. Detta utan att behöva borra i väggen.

Jag har också rampat upp träningen mer och mer. Min kraftigt minskade närvaro på Improve gav mig också en viktökning. Eftersom man vidtagit åtgärder där som att halvera klasserna samt att  jag själv har vidtagit åtgärder som heltäckande kläder och handskar, känner jag mig så pass trygg igen att jag kan vara med där. Det är absolut inte detsamma som att sätta sig på en restaurang och trängas. Detta gav resultat ganska omgående och vikten är nu på väg nedåt igen.

Imorgon skulle jag gå till Partille rehab för mediyoga men det kommer jag att boka av. Orsaken är att covid-19 nu har slagit till på äldreboendet – Forellen – som är i samma hus. Och med tanke på kommunernas stora nonchalans och brist i ledarskap kommer jag att hålla mig borta från den byggnaden. Där känner jag mig långt ifrån trygg. Trots besöksförbud är det mycket folk som rör sig in och ut där.

 
 

Pergolan är monterad

Hej igen! Från att ha varit en flitig bloggare är det numera tunnsått med inlägg. Inte för att det har varit händelselöst, tvärtom på den punkten, men jag har helt enkelt inte haft ro till att skriva. Det ska uppdateras här, på Facebook och fan vete vart mer. Jag vill inte bli ett online-offer och bli som dessa zombies som hela tiden går med näsan i mobilen. Jag har till och med sett folk på löpband i gymmet gå och titta i mobilen. Jag kan inte förstå det och jag vill inte förstå det, totalt hål i huvudet.

Vad har hänt då, i grova drag? Det stora är att jag fick till en lösning på terrassen med skugga och ingen direktsol in i vardagsrumsfönstren i form av en pergola med in/utdragbart tak. En rejäl tingest med konstruktion av stålbalkar som står stabilt och kan ta vind, även när taket är utdraget, den mäter 3 x 4 m. Det som avgjorde det hela var att den långa balken var delad i två delar och inte en enda lång 4-metare. Det var ett jävla meck att få upp det till terrassen. Robert hjälpte mig att hämta kollit på Bauhaus, paketet var 304 cm långt och gick inte in i hissen. Vi fick helt enkelt öppna det utanför hissen och bära in balkarna en och en i hissen och vi kunde sedan vika ihop kartongen och också få med den upp. Nästa steg var att montera detta mekano också det var ett jävla meck. Toppramen var enkel men att få upp den på 2,3 meter höga pelare var desto värre. Jag kom dock på ett sätt att kunna fixa det själv som också lyckades efter visst besvär. Det ultimata är ändå att vara två, gärna tre, personer för detta. Nu står den där i alla fall. Det enda som återstår är att bulta fast det hela i terrassgolvet. Jag har köpt några franska träskruv för ändamålet.När det sluta blåsa så mycket blir det ett ölkok under pergolataket.

Nästa projekt är att tvätta terrassen med högtryckstvätten och fixa i ordning utebordet. Det behöver slipas och oljas in igen. Dessutom ska skruvar dras åt eftersom bordet har blivit mycket rangligt. Vädret är i och för sig bra. Men det blåser ganska mycket och just nu är det en rå och kall vind, något jag kände när jag monterade pergolan. Jag var ganska frusen när jag var klar med det. Hur som helst kommer det att bli lite drägligare under nästa värmebölja.

Annars då? Jag har bytt vårdcentral. Det öppnade en ny vårdcentral i det nybyggda höghuset på Kyrktorget. Jag gick dit direkt och listade mig. Det finns inte en chans i universum att de skulle vara sämre än min gamla vårdcentral – Närhälsan på kyrktorget. Inte en chans. Förhoppningsvis ska jag inte ha så mycket anledning att springa där nu när jag har fått ordning på det mesta i hälsoväg. Endast hjärntrötthet och tinnitus återstår, fast det får jag nog leva med under återstående tid på den här planeten.

Tränat har jag också gjort, tyvärr inte med samma intensitet och inomhusträningen har mer eller mindre avstannat sedan slutet av mars på grund av Coronan. Jag höll mig därifrån avsiktligt ett tag. De gångerna jag var där var jag den enda som bar handskar under passet. Även om det står en massa spritflaskor framme tycker jag nog att det har tagits för lätt på detta av vissa som tränade där. Men jag har ändå tränat med seniorerna, fast utomhus. Vi har kört cirkelträning utanför arenan i blåst, regn och hagel på tisdagar, på fredagar har vi varit ute och gått, framför allt har vi utforskat Paradiset i Partille. Mycket backar och trappor där, rejäla sådana, detta växlat med lite gymnastiska övningar då vi stannat till. Turerna har legat på 4-5 kilometer.

Annars har det varit lugnt i dessa Coronatider. Jag har distanserat mig socialt men inte helt och hållet. Vi har varit ute och handlat och vi har sett till att vara på diverse ställen då affärerna öppnar, då det är minst med folk. Det har gått bra. Tyvärr tror jag nog att detta Coronavirus har kommit för att stanna och vi får helt enkelt leva med detta i framtiden. Samhället kommer inte att vara i normala gängor förrän om tidigast två till tre år, både när det gäller beteende av gemene man och ekonomiskt. Det sistnämnda kommer nog att ta ännu längre tid att få balans i. Mest irriterar jag mig på folk som endast bryr sig om när de kan ge sig ut att resa. Men hallå! Det pågår en pandemi och det är bara att hacka i sig! Ger man sig ut och reser trots avrådan får man i så fall se till att ha en buffert så att man kan bekosta en eventuell hemresa själv om länder stänger ner (det lär ju komma en andra våg) och då kan man inte sitta och yla att UD ska plocka hem alla muppar som vägrar fatta hur saker ligger till. Det är bara att anpassa sig.

 

Ölarbete, terrassplanering och träning

För fem dagar sedan, i måndags, stod jag på terrassen och bryggde öl. En IPA som jag döpte till Summerburst. I förrgår torrhumlade jag genom att lyfta på locket och hälla i 110 gram Pilgrimshumle samt citronmeliss. Melissen kom från tre krukor som jag klippte upp i mindre bitar. Samtidigt hade jag kokat upp en trekvarts liter vatten. När det kokat upp stängde jag av plattan och hällde i melissen och sedan fick de stå och svalna till temperaturen var under 30 grader. Då hällde jag även ner detta i jäshinken (tillsammans med humlen). Nu börjar den bli klar för kallkrasch, kanske imorgon eller övermorgon.

Som jag skrev i måndags hade jag funderingar på att lösa detta med skugga på terrassen och få på det direkta solflödet rakt genom fönstren som då gör lägenheten till en bastu. Det jag har fastnat för är en pergola som jag kan skruva fast i däcket av kompositträ. Vilket gör den väldigt vindtålig. Den har ett tak som kan rullas ut över pergolan och sedan tillbaka, detta tak kan jag fästa med några mindre band. Det bästa är att måtten för de stället jag vill ha den på passar perfekt, jag kan till och med förankra hela ställningen i räcket och jag behöver inte borra ett enda hål i fasaden. En hake. Pergolan är 4 meter bred och 3 meter djup. Om den levereras med 3 respektive 4 meter långa balkar kommer det att bli hart när omöjligt att få upp dessa till lägenheten. Jag har ställt en fråga om detta till tillverkaren. Hur kollit är utformat vid leverans och jag lär nog höra av dem under kommande vecka. Om det skulle funka kommer det att vara guld värt och vi kommer att kunna nyttja terrassen på ett helt annat sätt. Håll tummarna.

Träningen under veckan har tagit lite fart igen. Jag har avverkat ett anta stavgångspass som gått riktigt bra. Det längsta blev min gamla standardlöprunda – Humlebadet tur och retur. 11,2 km. Inga problem alls. Dessutom drog jag in på Improve i morse och körde ett entimmas cage-pass. Riktigt kul att vara på’t igen. Jag har kört andra pass, men utomhus. Det hela verkar lovande.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 april, 2020 i Diverse, Hemma, Prylar, Träning

 

Bryggardag

Bra väder idag också. Dagens höjdpunkt blir ju naturligtvis en bryggning på terrassen. Snabbt som attan hade jag totat ihop ett recept igår kväll. Det blir en Summerburst IPA med Pilgrimhumle och citronmeliss som ska blir lite mer beskt. Tanken är att det ska bli ett friskt öl att svepa under varma sommardagar. Under dagen har jag stått därute och kokat och haft mig samtidigt som jag lyssnat på en ljudbok (om Tage Erlander) och naturligtvis tagit mig en bryggaröl också. Efter några timmar hade jag 11 liter öl i jäshinken som jag pitchade med jäst – Belle Sasion. Jag hade förvisso tänkt att fixa lite med fatrengörning och flaskning men det får anstå till imorgon. Nu står resultatet av min 64:e bryggning på jäsning.

Under bryggningen funderar jag på en lösning på ett av mina problem. Att få skugga på terrassen och avskärma direkt solflöde in i vardagsrummet. Jag ville sätta upp en markis men det är ett big no-no från hyresvärden. Inget borrande i fasaden, vilket jag i och för sig kan köpa. Dessutom måste detta solskydd eller vad jag ska kalla det stå pall för vind. Det är ganska marigt att hitta nå’t som funkar.

På sena eftermiddagen var jag dessutom nere på Partille rehab för att köra lite mediyoga för första gången med syfte att minska min inneboende stress och också mildra min tinnitus. Det är lite för tidigt att efter en gång säga något om det men negativ är jag inte. Jag måste nog ge det några gånger till.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 april, 2020 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Hemma, Vardag

 

Datorslöjd

Idag har det varit den stora teknikdagen. Jag har ett antal (av olika anledningar) skrotade gamla bärbara datorer som är slaktade. Nu ville jag kunna plocka ihop en dator som funkar hjälpligt. Det behöver inte vara en racer-dator. Meningen är att den ska stå i garaget och vara uppkopplad med wifi. Detta för att kunna hålla koll på jäsning etc på distans utan att man ska behöva åka dit bort stup i kvarten samt även kunna styra utrustning och temperatur hemifrån.

Efter en hel del pill och letandes i skrotlådan kunde jag fiska en hårddisk, lite RAM-minne och en wifi-enhet. Jag hittade en gammal dator där det hela skulle kunna lira ihop. Efter lite knep och knåp i BIOS samt tillverkning av startbar USB-sticka kunde jag till slut få kontakt. Jag hade en gammal nedtankad version av Windows 7 som jag lyckades installera, dock kunde jag inte aktivera den eftersom koderna hade gått ut så den fick gå som en icke genuin Windows-installation. Det funkar det också, bara det att varje gång man startar upp datorn kommer en aktiveringsdialog upp som man få klicka sig förbi. Vidare är skrivbordet svart och det går inte att ladda ner uppdateringar. Annars funkar den. Jag hade en egenköpt DVD – en retailversion av Windos 7 Ultimate – som jag inte hittar. Misstänker att den blev utlånad och jag har inte fått tillbaka den. För våra ända mål funkar dock detta. Det enda bekymret var att jag bara hade en modul av RAM-minnet av typen DDR1, en ynklig sak på 1 GB. Därför kan den inte anklagas för att vara snabb, men det var för segt och jag blev tvungen att skrinlägga detta. De andra två datorerna har pajade grafikkort och vill inte starta med bild. Men så sa Carina att Hon hade en gammal harv som Hon inte använde och kommer att använda, den kunde vi ta.

Och nu sitter jag med denna tingest, en Windows 8-kärra med 8 GB RAM. Den rullar på mycket bra. Det som nu återstår är att blåsa denna dator helt och lägga på en ny image så att all Hennes data försvinner. Jag har ett par licensnycklar av Norton antivirus och donerar en till denna dator, dessutom har jag ett Office-paket (2010) som jag kan trycka ner. I övrigt ska vi inte ha något annat än programvara för ölbryggningen (inklusive Beersmith). Ju mindre krafs vi har i den, desto bättre. Nu ska vi vara fyra där nere som samsas om den men jag skapar en inloggningsprofil för oss alla. Vidare ska vi kunna surfa också för att leta fakta på nätet om vi kör fast, mest google och youtube. Lite bryggardokument ska jag lägga ner också som manualer, tabeller etc, som kan vara bra att ha.

I samband med detta då jag rotade runt i mina minnesmoduler, kollade jag hur minnes statusen var på min egna bärbara. Det visade sig att den hade ynkliga 4 GB. Jag rev isär den för att kolla vad jag hade för typ av minne. Och se! Typen var av DDR 3 och jag hade plats för två moduler. I lådan hade jag två DDR 3 moduler om vardera 8 GB! Ut med fyra och in med de två åttorna. Jädrar i gatan vilken fart det blev på den datorn efter det bytet! Den går som ett skott! Det har varit en riktigt trevlig pysseldag, idag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 april, 2020 i Datorer och webbsidor, Hemma

 

Att sysselsätta sig

Jaha! Nu var min 64;e födelsedag avverkad och nu fortsätter resan till 9 april nästa år då jag äntligen fyller 65 år. Som jag väntar på denna dag. När dagen inträffar är jag då redan pensionär med start den 1 april, dit är det nu 354 dagar och jag kommer att fortsätta nedräkningen som jag startade för ca 8 är sedan. Då med fokuset att kunna ägna sig åt träning mer eller mindre på heltid och det har ju visat sig inte att bli så, även om jag fortfarande tränar, fast inte på det sättet jag hade tänkt mig. Surt, mycket surt.

Min kompensation är min nya hobby – ölbryggning. Men i dessa tider kan jag inte fylla tillvaron med träning och ölbryggning. Barnbarn har jag inte träffat på en dryg månad. Jag har laddat in några gamla spel i datorn som jag kör då och då, just nu är det Medal of Honor, men jag orkar bara sitta en timma innan jag blir jättetrött. Naturligtvis har jag också streamingkanaler som Netflix, HBO och Viaplay. Men det orkar jag inte heller att ligga och blänga på dagarna i ända. Utöver detta har jag och Storytel Trots det blir det ju lite olika aktiviteter att rotera emellan så det går ju ingen nöd på mig.

Det mest positiva i dessa jävla Coronatider är att jag kan avpollettera mina hjärtproblem som jag nu officiellt blivit friskförklarad från och jag har en medicin mindre att knapra på. Tyngdtäcket är en skänk från ovan och jag blir mer och mer nöjd för varje dag. Att stanna hemma är just nu det mest trista. Två dagar i veckan tränar jag med seniorerna (utomhus), en viss skillnad från att vara på Improve nästan varje dag. Men det blir ju ett slut på detta också. Följden har blivit att jag har lagt på mig 1,5 kg som jag nu måste parera. En annan sak som kanske kan upplevas som lite jobbig är att Carina och jag inte kan planera kommande vår och sommar. Vi har en stuga bokad i Grövelsjön vecka 35, det finns ju risk för att det inte blir av. I värsta fall förlorar vi bokningsavgiften på 700 kr, det kan vi bära, resten av avgiften betalas vid ankomst. I övrigt rör jag mig minimalt utomhus, dock har vi tagit ett par promenader. Det kan bli ett snabbt besök i affären, that’s all.

Enda riktiga undantaget blev under långfredagen så Robert och jag strålade samman i garaget för brygga på bryggverket. Denna dag bryggde jag återigen en klon av Stigbergets West Coast IPA, som blev väldigt lyckad (och den gick åt väldigt snabbt). Robert körde en Milkshake NEIPA – spännande. Bryggningen gick utan större missöden, till skillnad från förra gången. Det enda var att maltbädden hade packat sig så att lakningen gick sååååå långsamt. Till slut var jag tvungen att köra ner mäskrodret och röra om för att lakvattnet skulle rinna igenom. Resultatet blev dock en hel del bôs i vörten och senare i jäshinken, en del av detta kom sig även av att det gick ett litet hål i silduken som jag kör vörten igenom då jag pumpar över det till jäshinken. . Priset jag fick betala för att undvika en 3 timmars lakning. Nästa gång ska jag slänga ner lite risskal för att undvika att maltbädden kloggar igen. Annars gick det bra. Samma natt hade jäsningen hoppat igång och under gårdagen var det en sjujäkla rörjarskiva  i jäshinken. Jag har aldrig sett en sådan frenetsik jäsningaktivitet.

Nu är det lugna puckar på alla fronter i vår lägenhet. Jag har känt mig ganska hängig idag och från ingenstans kom en brutal trötthet samt en kortare hostattack som var så pass kraftig att jag slocknade. Corona? Njae, tror knappast det. Jag har haft några incidenter av denna typ under veckan men föregpående gånger var detta också ackompanjerat med en molande huvudvärk som jag inte hade denna gång.

 

 

Där satt den!

Det har varit en ganska händelselös vecka (egentligen). Jag har kört några pass på Improve, nu med större försiktighetsåtgärder. Nu har jag skippat kortbrallor och t-shirt, det är tights med långa ben och långärmad tröja som gäller. Dessutom är det handskar på. Till min stora förvåning är det fortfarande många som INTE använder handskar! Nu har seniorernas pass flyttat utomhus. Vi körde i fredags och igår. Det går det också även om det bara var ett par plusgrader och en kylig vind. Inga problem! Vi körde på ganska bra och detta kommer nog att bli melodin ett tag framöver. Det som talar för det är att våren håller på att kasta ankar och det kommer att bli bättre och bättre (med vädret). Tyvärr så ökar smittspridningen och en professor gjorde en spridningskalkyl som skulle visa att hälften av svenskarna kommer att vara smittade innan april månad är slut. Kanske lite väl mycket domedag och stuff för klickjägare på Aftonbladet. Men! Jag tror nog att han har en poäng, det har ju redan ökat drastiskt och med tanke på den nonchalans jag har sett ute i samhället inser jag nog att denna slutsats inte är så orealistisk ändå.

Idag hade jag även ett telefonmöte med min kardiolog som kunde konstatera att min hjärtablation har varit lyckad. Jag har inga indicier på att fladdret är tillbaka. Jag har gjort et par EKG: i november/december förra året som visade en jävla massa extraslag, vilket enligt honom (kardiologen) var ett normalt tillstånd några veckor efter ablationen. Jag gjorde ett långtids-EKG i januari där jag passade på att köra två riktiga grispass under den mätningen och det hade varit stabilt. Ett EKG i förra veckan visade samma sak. Med andra ord så är jag frisk och kommer inte mer att behöva besöka kardiologerna på Östra. Dessutom kan jag med omedelbar verkan plocka ut min Multaq, fast den kommer sitta kvar i kroppen i ungefär en månad till. Det kan jag leva med. Äntligen off the hook och ett krig mindre. Det finns verkligen ljuspunkter i denna Coronadystopiska tid.

Med anledning av det jag skrev här lite längre upp så kommer jag att dra ner på mina träningspass ganska rejält (på Improve). Jag vill inte och vågar inte utsätta mig för denna smitta. Nu i skrivande stund har totalt ungefär 500 personer vårdats eller vårdas på intensiven för Corona och 239 har dött. Alltså om jag smittas med min underliggande sjukdom är det med största sannolikhet att jag åker in på en intensiv och då är det i princip 50% chans att jag mular. Inget jag har lust med. Det är alltså av denna anledning som jag drar ner på Improvebesöken. Istället kommer jag att satsa på hemmaträning, alternativt stavgång eller löpning. På Improve blir det endast seniorpass där alla bär handskar. I övrigt kommer jag att mer eller mindre strypa alla sociala kontakter och aktiviteter utanför lägenheten. Det enda som jag har planerat är en garagebryggning med Robert och det är inte ens säkert att den blir av om det blir restriktioner med att stänga ner samhällen och tvångskarantäner. Jag kommer med stor sannolikhet åka till Ölkompaniet på lördag och köpa en säck med pilsnermalt och några påsar jäst, jag upptäckte att mitt lilla hamsterförråd av malt och jäst var mindre än jag trodde. Utöver det så blir det nog mer eller mindre en karantän. Carina kommer att ta bilen till jobbet istället för att åka buss, nu gäller det att isolera sig.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 april, 2020 i Hälsa, Hemma, Träning, Vardag