RSS

Kategoriarkiv: Hälsa

En viktig kategori. Här tar jag upp mina problem med flimmer, aortadissektioner etc. Även medicinering kommer in här…

Psykoterapi på puben

Faktiskt inte så mycket som har hänt. Dagarna kryper fram och det kryper även i mig, inombords. Jag vill inte vara så himla inaktiv och jag orkar inte dra igång något heller. Ett mycket frustrerande moment 22. Samtidigt inser jag att detta till syvende och sist är en liten del i min läknings- och återhämtningsprocess. Varför hamnar jag alltid i dessa motsatsförhållanden. Lite har hänt ändå. Jag joinade frugan på John Scott’s i fredags när Hon ville ha en after work – en liten sympati-after-work så att säga. När jag sitter där borta och hänger över en kall öl och snackar lite allmänt inser jag också att det är väldigt avkopplande för mig med. Tyvärr (och kanske tur också) kan vi inte springa ner dörrarna dör eftersom vi inte är miljonärer, speciellt inte jag som går på sjukpeng. Igår samlade jag ihop mig till att gå ut och gå en promenad med Carina. Borta vid OK/Q8 stötte vi ihop med Kenneth, min cykelkompis till jobbet och fick en trevlig pratstund. That’s all folks. Striden går vidare

 

Känns tomt

Mitt stora problem just nu är att jag inte kan få tummen ur och göra någonting. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, inklusive att träna, men jag orkar inte helt enkelt, jag kommer inte till skott. Ena stunden får jag in ingivelse att göra något. Det kan vara vad som helst. Besöka något av mina barnbarn, laga lite mat, dra bort till Improve för att träna, ut och springa, titta på TV eller  lyssna på ljudbok. Med andra ord, vad som helst. I nästa sekund jag bestämmer mig kommer jag inte upp. Allt låser sig och jag blir bara sittande med en oändligt stor känsla av tomhet. I 2½ vecka har jag försökt att hitta på något och det jag har lyckats göra är lätt räknat.

Samtidigt vet jag att jag måste lära mig att släppa allt och kunna vara sysslolös men det är inte så lätt och står i kontrast till vad jag är van vid. Sover gör jag en hel del på dagarna och jag är lika trött på kvällen när jag lägger mig och kommit över det inbyggda motståndet att gå och lägga mig utan att känna stress och oro för morgondagen. Jag har en hel del att jobba med.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 juli, 2017 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Vardag

 

Tålamodsprövande stress

Hmmm… ringer just nu Försäkringskassan angående min sjukskrivning (stressyndrom).  Jag vill veta och eventuellt ändra det skatteavdrag som kommer att göras på utbetalningen av min sjukpeng, då Försäkringskassan har någon egendomlig böjelse att dra för lite skatt.  Ringer deras växel och väljer självbetjäning eftersom jag inte vill använda den fundamentalt genomkorkade funktionen att beskriva sitt ärende. Jag vill bara prata med en handläggare, inget annat. Jag väljer självbetjäning men efter en djungel av alternativ och 4 minuter senare inser jag att det lyckades. Inte ett enda jävla alternativ där jag bara kunde få möjligheten att prata med n handläggare. Jag trycker * * för att komma till huvudmenyn, men kommer inte hela vägen tillbaka. Jag får ringa om vilket jag gör. Denna gång ska jag  berätta vad jag vill. Jag säger ”prata med handläggare”. Efter en masssa motfrågor som jag mer och mer blir irriterad på så säger jag också bland annat ”skatteavdrag”. Och då!! Då får jag en fråga: ”Vill du prata med en handläggare?” Aaaaarrrrrgggh! JAAAA! ”Gäller det ett sjukförsäkringsärende?” JAAAAA! ”Vänligen knappa in eller säg ditt personnummer.” 560409-….  ”OK, Du placeras nu i kö.” Koplliingston 2 gånger och en röst förkunnar: ”Du har nu plats 187 i kön…

AAAARRRRRRGGHHH!!!!!

Jag är sjukskriven för stressyndrom. Inte riktigt det man vill vara med om. Det var nära jag satt själv i soffan och började spela på läpparna som Kalle Anka på julafton. Varför i helvete kan man inte med en gång få säga att prata med handläggare eller knappa in det alternativet i huvudmenyn!!??? Hatar alla myndigheter som envisas med denna ”service”. Nu tittar jag på Netflix medan jag väntar. För jag måste ju få bort irritationen när jag pratar med handläggaren. Hon kan ju inte hjälpa att det är hjärnsläpp i telefonslussningen.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 17 juli, 2017 i Hälsa, Diverse, Hemma

 

Duathlon

Igår fick jag SMS att min pendelcykel var klar. Jag har haft den på service och tyckte det var lika bra att få det gjort. Samtidigt passade jag på att lämna in ett hjul med ekerbrott för reklamation. Detta SMS triggade igång mig och idag när jag vaknade efter drygt 11 timmars sömn bestämde jag mig för att hämta min metallhäst. Det är ju bara knappt 3,5 km dit. Med andra ord snörde jag på mig mina ASICS Nimbus och sprang dit. Sprang och sprang, det var ju syrfart. Ezetrolen jag äter (en statinliknande medicin) och en motvind gjorde sitt bästa för att sabotera min ”framfart”. En biverkning av Ezetrolen är att den ger mig muskelvärk och muskelsvaghet. Nu är ju inte detta hela sanningen, jag väger alldeles för mycket också. Det går ju inte att snacka bort och arbetet med att minimera den vikten pågår.

Nu kunde jag i alla fall cykla hem med en nyservad cykel. Med ny kassett, drivlina, växelvajer samt lite annat smått och gott. 1874 spänn fattigare. Men jag fick ju i alla fall ett litet duathlonpass. Jag får ju vara glad för det lilla nu för tiden.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 juli, 2017 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

I väntan på Milla

Jag segade mig ut på en löptur där styrfart betraktas som snabbt. Den inskränkte sig dock bara till 5,2 km och det är bättre än noll. Efter den lilla utflykten på förmiddagen sov jag som en stock i soffan i ett par timmar. Annars har jag inte gjort mycket denna dag mer än att möta frugan vid bussen och lyssna på ljudbok. I övrigt har jag nu lagt mig i väntläge. Den 14 juli är det beräknat att Roberts Moa ska föda deras första barn och mitt tredje barnbarn. Jag vet att det kommer att bli en tös och att hon ska heta Milla. Ett nytt plåster på min trasiga själ. I övrigt så har jag inte landat ännu…

 

Ingen ro men mycket vila…

Hejsan! Här är jag. Nu har jag varit hemma i en vecka och jag går runt som på glödande kol. Jag har inte ro att göra något. Jag kan titta på TV – näe, jag orkar inte. Jag kan ut på en promenad – näe, jag orkar inte. Jag kan ju lägga mig att läsa – näe, jag har ingen ro att göra detta. Osv, osv, osv…   Jag har stannat upp men skallen går fortfarande på högvarv. Ni som är gamla nog att minnas, förr fanns det leksaksbilar med en friktionsmotor i. Man drog bilen i golvet ett par gånger , släppte den och bilen stack iväg med hjälp av den upplagrade energin som drev iväg bilen. Min skalle har just denna upplagrade energi och den har inte avtagit. Att inte vänta och hålla ut fram till semestern framstår allt mer som ett fullständigt korrekt beslut.

Ett annat problem som tornar upp sig är att jag får mer och mer problem med sömnapnéer. Det började lite för ett par veckor sedan och har blivit mer och mer. Det blir att tåga ner till sömnmottagningen på tisdag, på deras drop in.

Dipparna fortsätter att komma och gå. Igår var jag och firade mitt äldsta barnbarn – Vera – som firade sin första födelsedag. Det var hur trevligt som helst men också tröttande. Carina fick köra hem och jag var så slut (inte negativt) så att jag somnade nästa omgående i bilen på vägen hem.

Idag gjorde jag ett första utbrytningsförsök ur min box. Efter mycket om och men fick jag på mig löparkläder och gav mig ut runt Kåhög. Det gick ju, men det var styrfart (icke helt oväntat) – 7:55 i snitt. Jobbigt mentalt, inte fysiskt. Samtidigt var det konstigt nog en riktigt skön upplevelse att få komma ut och röra sig lite. Nu ligger jag åter igen i soffan och har ingen ro i kroppen och fortfarande speedad. Det här kommer att ta tid och det får nog ta den tid som behövs för detta.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 juli, 2017 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Nu åkte jag dit…

Min plan var att kunna hålla ihop till semestern och den planen sket sig rejält. Jag insåg/inser att det inte funkar för fem öre. Allt står stilla, jag är totalt oförmögen att fatta beslut och göra de enklaste saker som normalt sitter i ryggmärgen. ort och gott – jag har upphört att fungera och gått in i den så kallade väggen. Nu börjar jag närma mig den där kritiska punkten där jag inte någonsin kommer att kunna återställa mig. Den punkten vill jag inte passera och jag skulle garanterat passera denna punkt om jag fortsatte fram till semester. Jag tog beslutet under veckan som gick efter ingående resonemang och diskussioner med Carina. Efter en telefonsejour med min läkare så blev det sjukskrivning, något jag knappt hann säga färdigt förrän hon knappade in sjukskrivningsintyget. Efter år av tjat på mig fick hon nu gehör.

Den gångna helgen har varit traumatisk och turbulent. Mitt i all den turbulens inser jag ganska direkt att detta var ett 110 procentigt korrekt beslut (även om jag har stretat emot i flera år) att ta. Det kändes gôrkonstigt att inte starta upp jobbdatorn idag och min förvirring har varit (och är) stor. Det är inte bra för mig, mitt team, mitt uppdrag eller mitt företag att fortsätta. Jag hann förra vecka paketera ihop och få ett vettigt avslut. Jag har underrättat min linjechef, min team leader och mina teamkamrater och känner att jag kan nu släppa allt vad jobb heter ett tag framåt och det tänker jag göra också. Nu ska jag rehab:a mig själv ordentligt. Nu vet Ni det….

 
4 kommentarer

Publicerat av på 3 juli, 2017 i Hälsa, Rehab & skador