RSS

Kategoriarkiv: Hälsa

En viktig kategori. Här tar jag upp mina problem med flimmer, aortadissektioner etc. Även medicinering kommer in här…

Ny omgång öl

Det var nog första gången på jag vet inte hur länge som det kom ett andra blogginlägg på en och samma dag. Men nu är det en realitet. Jag har precis satt en ny omgång öl. Denna gång en pilsner som påminner en del om min förra omgång. Ett lite annorlunda extrakt där jag nu tillsatte ett ljust maltextrakt. Detta extra maltextrakt ger ölet en mycket fylligare smak och boostar alkoholhalten lite grann. Nu vill jag inte ha något starkt öl och provar i denna sats att halvera mängden bryggsocker, från ett kilo till ett halvt kilo. Hittills har jag hamnat på runt 5 viktprocent alkohol vilket ger ca 6,25 volymsprocent (det som brukar anges på flaskor och burkar vid köp i butik). Jag vill hamna på runt 5 volymsprocent, dvs ungefär samma styrka som Carlsbergs Hof och liknande. Då tycker jag öl smakar som bäst. Om 4-5 veckor vet jag hur det har gått.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 september, 2017 i Hälsa, Hemma, Ölbryggning

 

I buren

Idag har jag varit på gruppträning – Senior Cage – en cirkelträning i TRX-buren på Improve. Jobbigt men roligt (för att vara styrketräning). Som vanligt var det proppfullt. Det är ganska lustigt, men det är passen för seniorerna som har de största deltagarantalet. Danska fantastiskt. Jag måste säga att denna form av träning tilltalar mig och passar mig bättre på många sätt. När den ”roliga timme” var avklarad passade jag på att köra de övningar jag har fått av min sjukgymnast, medan jag ändå var där och uppvärmd. Nu är det i alla fall fredag och om några timmar kommer jag att få njuta av en helg med min underbara Hustru.

Det enda negativa idag var att jag återigen har haft en natt med en helvetes massa sömnapnéer. Nu måste jag allvarligt talat ta  ett varv till på Sahlgrenskas sömnmottagning.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 september, 2017 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Förlängning

Det har hänt lite saker den senaste tiden, jag har bara inte orkat skriva. Den mentala tröttheten är kvar men jag har sakta lyckats få igång en form av kontinuerlig träning och det är ju bra. Min doktor säger att jag ska idka fysisk aktivitet och det rådet lyder jag ju. Det har varit mest koncentrerat på fysisk styrka i form av cirkel- och cageträning för seniorer. Där emellan har det blivit några löparpass också. Det sistnämnda har jag dock retat mig på lite, för hur jag än vrider och vänder på’t, så kan jag inte komma under ett snittempo på 8 minuter per kilometer. Normalt drar jag runt på 7 – 7:30-tempo utan större problem. Då slog det mig att Ezetrolen jag äter är boven i dramat.

Jag har även hunnit med att bevista en bröllopsfest som vänner till Carina och jag höll i lördags. De hade gjort på samma sätt som Carina och jag. Gift sig lite grann i enkelhet och vid ett litet senare tillfälle kört en fest. Mycket trevligt.

Idag har har jag haft ett återbesök hos min doktor och hon förlängde min sjukskrivning till den 26 januari nästa år. Det var ingen som helst diskussion och jag får foga mig i detta vare sig jag ville eller inte. Just idag var jag inte på något protesthumör, samtidigt tog jag upp detta med Ezetrolen och jag fick godkänt att ta ut den. Samtidigt jag var uppe på Östra passade jag på att lämna ett blodprov för att följa upp detta. Jag hoppas nu att detta ger effekt och att jag även blir av med andra misstänkta bieffekter som exempelvis förstoppning och sömnstörningar. När jag kom hem ringde jag Försäkringskassan bums som jag hade lovat dem och redogjorde för sjukskrivningen. Handläggaren lämnade lite information till mig också om vad som gäller vilket jag tyckte var bra. Efter det var jag totalt färdig och somnade på soffan mer eller mindre bums.

Med dagens besked och äventyr hoppas jag nu att kunna slappna av lite och fokusera mer på återhämtning och träning. Trots att jag har varit hemma i 2½ månad nu, så har det varit lite si och så med detta. Det tar tid att landa och varva ner, att hitta en vardagslunk utan en massa hållpunkter. Jag börjar skönja ett visst mönster men tyvärr är det fortfarande långt kvar innan jag är framme. Kanske kan detta resterande år ge mig den respiten jag hoppas på.

 

Mentala fantomsmärtor?

Igår var Carina och jag ute och gick på det milt uttryckt kuperade motionsspåret i Bergsjön. Dessa 2,3 kilometer går man banne mig inte runt utan att få puls och bli svettig. Ett varv räckte gott och väl. Idag var jag ute och försökte mig på en Kåhögsrunda. Det krävdes trots allt att jag måste övervinna en mental barriär, vilket jag dock lyckades med. Själva springandet i sig var ju inga problem, men det går bedrövligt långsamt 8:10 per kilometer, men runt kom jag. Just nu är det viktigare att övervinna mentala trösklar än att snitta kilometertiden. Icke förty så stör det lite ändå. Lite senare kom jag att tänka på att min kolesterolsänkande medicin – Ezetrol – kan ha ett finger med i spelet. En av biverkningar är bland annat förlust av muskelmassa och muskelstelhet. När jag skärskådar min träningsdag bok och blickar igenom mina pass denna sommar (som jag i princip kan räkna på mina fem fingrar), så kan jag se att denna temposänkning inträffar i samband med att jag börja äta Ezetrolen. Hmmm….

En annan sak jag undrar över, är om man kan ha mentala fantomsmärtor? Det är så här, att om jag inte skulle ha varit sjukskriven så skulle jag börja jobba imorgon igen efter semester. De senaste dagarna har jag haft en hel del ångest, precis på samma sätt som om jag skulle börja jobba. Men jag ska ju inte det, jag är ju sjukskriven för bövelen! Varför har jag då detta? Det är det här jag menar med mental fantomsmärta. Kan det verkligen vara så? Hur som helst är det ganska jobbigt. Men även detta ska jag besegra. Med samtalet med mina kollegor på jobbet i fredags så inser jag hur rätt beslut jag fattade när jag kastade in handduken den 3 juli.

 

5 underbara år

Denna dag som främst är Carinas och min bröllopsdag och som vi firar för femte gången, blev ganska hektisk. Jag startade upp med att gå ett pass på Improve – Cage för seniorer och där fick jag återigen veta att jag levde. Det är en tuff träning fördelat på 18 stationer som duvar mina olika delar av kroppen, inte minst överkroppen. Jag avskyr verkligen styrketräning (som är så nödvändig) men denna träningsform är faktiskt roligare och jag drog mig till minnes mina sejourer nere på I-trim 2010 då jag också insåg hur bra den var. Seniorvarianten passar mig bra eftersom den är lite snällare mot mina trasiga blodkärl.

Jag han knappt komma hem förrän min chef på jobbet ringde. Dels för att höra hur jag mådde, dels för att gå igenom en blankett som Försäkringskassan skickats och som jag tydligen skulle fylla tillsammans med honom. Nå’t utlåtande från arbetsgivaren om rehab som jag inte fattade så mycket av. Även handläggaren på FK sa att det var en blankett som inte var så självklar att fylla i. Men han hade grävt i detta tillsammans med HR och fyllt i och nu stämde han av det med mig och jag tyckte att det verkade bra så vi körde på den. Jag är mest intresserad att få den ur världen och därmed få en sak mindre som hänger över mig. Medan jag ändå var i farten samlade jag ihop mig och ringde även mina teamkollegor och hade en pratstund med båda och fick lite skvaller till livs. Av det jag fick höra så var mitt beslut att kasta in handduken mer än 100% korrekt. Jag hade inte pallat många minuter. Efteråt var jag helt slut av denna mentala anspänning som dock ändå slutade positivt.

Några timmar senare blev det ändå dags för dagens höjdpunkt. Jag mötte upp min helt fantastiska Hustru vid busshållplatsen och därifrån pallrade vi oss de ca 100 meterna bort till John Scott i Partille Arena. Nu skulle vi fira vår 5-åriga bröllopsdag med en god bit mat (och dryck naturligtvis). Vi parkerade vid ”stambordet” (bord P26) och kopplande av pratade och åt. Vi båda undrade lite grann vart dessa 5 år hade tagit vägen, det var ju inte så länge sedan vi gifte oss. Eller…? 5 år är ju ändå 5 år, men vi har ju varit tillsammans i 12 år. Detta hann vi reflektera på medan vi åt. Jag är ju en lyckans ost. Hade jag inte haft Carina vid min sida under alla dessa år så hade jag banne mig inte suttit här med förståndet i behåll. Hon har stått bakom mig i ur och skur och jag har emellanåt stöttat Henne. Ju mer tiden går, ju starkare blir vår relation. Den Kvinnan är tonalt outstanding. Ja! Jag vet! Jag har sagt detta förut, men det tål att upprepas och det kan aldrig sägas för många gånger. Tack älskade Fru för att Du finns i mitt liv och för att jag får var Din gubbe. Det är få förunnat att få det så bra som jag har det med Dig.

DSC00419

DSC01395

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2017 i Diverse, Familj och Vänner, Hälsa, Jobb

 

Hos sjukgymnasten

Idag har jag varit på Improve igen, denna gång hos min gamla sjukgymnast som nu har haft den goda smaken att flytta in till lokalerna i Partille arena. Tanken är att få bukt med min stelhet och den snedbelastning som jag har då jag har en mycket längre fotisättning på vänster ben än höger. Detta har gäckat mig länge och jag märker även av detta i min vardag, speciellt när jag går i trappor. Så nu ska jag försöka jämna ut det hela lite, annars kommer jag att bli helt snedvriden över tiden. Det vill jag inte. En annan bidragande orsak är nu att jag har inte mer än 250 m bort till arenan (och gymmet). Det är ju bra eftersom det hela bygger på kontinuitet.

Jag bokade tiden där förra veckan och det har trots mina avsikter att få bukt med ett relativt gammalt problem ändå varit ett lite stressmoment, eftersom jag nu hade en tid att passa och därmed jobbigt mentalt, men det är ändå ett sätt att även kunna bryta denna stresstrend. Jag passade även på att delta i ett cirkelträningspass för seniorer. Mycket jobbigt, men trevligt, dessutom lugnare än de vanliga cirkelträningspassen. Efter det har jag i princip sovit större delen av eftermiddagen. Jag var jättetrött men mådde fysiskt bättre.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 augusti, 2017 i Hälsa, Rehab & skador, Träning

 

Vilodag

Idag vilar jag både skalle och kropp. Dock kan jag, mycket nöjd, konstatera att jag lyckades krympa 2,5 kg föregående vecka. Jag skyller detta på ökad fysisk aktivitet och inte på kosten som i och  för sig varit hyfsat bra men kan bli mycket bättre. Denna vilodag är underbar men samtidigt jobbig. Hela tiden kommer flashbacks från jobbet tillbaka. Det jävligaste denna dag var att kl 04.25 i morse ringde det på våran porttelefon. Inte en gång, utan tre gånger. Jag brydde mig inte om att gå upp och svara eftersom jag definitivt inte väntar något besök. Tidningsbudet tror jag inte på eftersom denne har portkod. Jag tror med att det var någon full jävla mupp som skulle in. Just nu planerar jag att få träffa min underbara barnbarn, det skulle vara en Lisa för själen och jag inser att jag fortfarande är grymt sliten. Bara att göra den lilla grej tycker jag är superjobbigt och jag måste ta lite paus ibland för att orka. Varför orkar jag jogga runt Kåhög på 6,3 km men inte att lägga en liten stund för att få till en träff med barn och barnbarn? Jag får inte ihop det är.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 augusti, 2017 i Hälsa, Hemma