RSS

Kategoriarkiv: Gnäll

Kommer det något här, då har jag fan i mig förlorat tålamodet. Hoppas detta blir den minst använda kategorin.

Hänt den sist…

Jaha! Då var jag här igen. Det har hänt en del se’n sist men jag har inte orkat skriva något. Träningen går på styrfart och ibland får jag till några bra pass. Kroppen vill men inte skallen (fortfarande). Viktmässigt står jag ganska stilla, några hekton nedåt har det blivit (working on it). Däremot har det varit så pass mycket träning med seniorerna i form av cirkelträning och cage och där har jag faktiskt märkt att jag blivit lite starkare. Ett enda löppass har jag värpt fram i november hittills och det var runt Kåhög (naturligtvis) men med stopp vid arenan. Min sjukgymnast ville se hur det såg ut då jag sprang och var lite tröttare och hon filmade det. Resultatet var minst sagt nedslående. På höger sida så det rent för jävligt ut och jag kunde se hur hela rörelseapparaten var skev. När hon nu fick se det också så kastade hon in lite nya övningar för mig att göra. Jag försöker göra dessa två-tre gånger i veckan – minst. Några kan jag dessutom göra hemma.

Mentalt är det inte så vidare värst. Jag lider fortfarande efter turbulensen på mitt jobb förra månaden då det var en sväng med ”frivilliga” uppsägningar. Det tog ganska styggt på mig. Jag har fortfarande en krypande oro och rastlöshet inom mig som gör att jag inte lyckas sänka garden helt och det påverkar mig i mycket annat. Att stanna hemma är fortfarande helt befogat (milt uttryckt). I onsdags var jag nere på vårdcentralen och tog en influensaspruta eftersom jag är i riskgruppen och nu har jag som brukligt fått lite lätta influensasymptom. Normalt sett har detta suttit i en eller två dagar, men denna gång har det varit lite envisare. Jag har känt mig dassig och hängig fram till söndag eftermiddag. Nu har jag bara den där förbannade hostan kvar som gör att jag kan inte sova på nätterna. Jävligt irriterande. Hostattackerna har vid ett par tillfällen varit så kraftiga och intensiva att jag helt enkelt har svimmat. Också jävligt irriterande. Hur som helst räknar jag nog med att masa mig över till Improve i morgon för en liten gruppträning, infektionen är borta (men inte hostan).

Till det positiva som hänt hör att vi hade besök av Svågern med familj förra helgen och på fredagen den veckan var Robert och jag på Ölkompaniet och inhandlade brygganläggningar, 2 stycken Grainfather brygganläggningar om vardera 20 liter. Robert, Niklas och jag delar på detta och nu ska vi brygga öl från grunden och göra hela processen från att koka malten till buteljering. Det ska bli jäkligt kul och så får jag lite egentid med grabbarna (och de får egentid med mig). Samtidigt passade jag på att köpa ett så kallat Corneliusfat på 19 liter där jag tappar ner mitt färdigjästa öl och sedan kolsyrar det. Detta kan sedan tappas över på flaskor med en speciell pistol (Beergun) och helt plötsligt har jag öl på flaska (eller fat) som inte har den lite lätt irriterande bottensatsen efter flaskjäsning. Nu blir det som ett riktigt köpeöl och som jag kan dricka direkt ur flaskan utan bottensats. Det är dags att ta ett steg framåt i denna nya och roliga hobby som ger mig en helsickes massa avkoppling (och öl). Just nu står min nuvarande sats på lagring i Corneliusfatet och jag har kolsyrat den. Nu ska det stå ytterligare minst 3-4 veckor. På lördag ska grabbarna och jag göra vår första bryggning så öltillgången till jul verkar ju vara säkerställd. Utöver det har jag träffat mina barnbarn. Jag har även fått veta att mitt fjärde barnbarn är på väg. Väldigt produktiva gossar jag har.

Så emellanåt känns det bra och jag tror nog att det kommer att bli hyfsat ett tag nu samt mina förhoppningar på lite mer träning börjar öka igen. För jag mår verkligen bra när jag är iväg och tränar. Men ändå har det varit småjobbigt emellanåt, så pass att jag inte har kunnat skriva här Nu ser jag fram emot en hyfsat händelselös period utan en massa hitte-på och med lite mer träning.

 

Låt mig vara i fred!

Det var en riktig blähä-dag igår och jag var verkligen långt ifrån på topp och rasade ner i en dipp. Jag känner en stor inre stress fortfarande och jag tror faktiskt att jag återupplevde lite söndags-börja-jobba-ångest. Det är detta som jag menar med mentala fantomsmärtor. Dessutom gruvar jag mig eftersom jag är nödd och tvungen att åka in till jobbet på onsdag för att lämna svar på mitt uppsägningserbjudande (måste göras personligen och inte via e-post eller vanlig post). Jag har verkligen upptäckt att det är svårt att få vara ifred och få lite lugn och ro under denna sjukskrivning. Jag har fått papper från Försäkringskassan där jag ska undersöka möjligheterna till Rehab etc, etc. Varför skickar dom det till mig och inte direkt till min arbetsgivare? Naturligtvis går jag upp i varv (som jag idag gör för i princip ingenting) och vid läggdags igår var jag verkligen speedad. Sedan går jag och gruvar mig för vad resultatet av detta blir vilket jag ska få besked om några veckor.

Problemet är att allt detta jävla hitte-på-grejerna gör att jag inte kan sänka garden 100% och koppla av, vilket är syftet med denna sjukskrivning. Varför ska det vara så jävla svårt att bara få vara sjukskriven och inte ha massa jidder med vare sig arbetsgivare eller Försäkringskassan? Snälla! Lämna mig ifred och låt mig få en chans att nollställa skallen så att jag kan få komma tillbaka till mitt jobb igen. Nu villa jag fanimej inte ha mera hitte-på – jag vill få ner varvtalet i huvudet, inte bara med att träna och träffa barnbarn. Just nu hjälper det för stunden. Jaha! Då har jag gnällt idag igen, det får inte bli en vana.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 oktober, 2017 i Gnäll, Hälsa, Hemma, Jobb

 

Träningsgnäll

Jaha! Då var jag ute och sprang i morse igen. Det blev den gamla vanliga Kåhögsrundan. Och det ju då förbannat att det ska vara så jävla svårt att komma under detta förhatliga 8-minuters-tempo. Hela tiden ligger jag och snittar mellan 8:02 och 8:05. Ja! Jag vet! Jag har inte kommit ner under 100 kg, jag bar på 102,4 kg när jag vältrade mig runt på Kortedala Brutalmaraton förra lördagen. Jag vet att kontinuitet tar mig ner i snittempo igen (och även mindre vikt) men jag tänker ändå inte ge upp, sjukskrivningar, uppsägningsaktiviteter på jobbet till trots. Bara att gneta på men det var skönt att få gnälla av sig lite. Och ja! Jag ska inte ruscha iväg utan skynda långsamt. Det får ta den tid det tar.

Nu det positiva. Det gick förvisso i lågt tempo men det känns lättare och lättare att avverka denna runda. Cirkelträning och cageträning på Improve samt en bra sjukgymnast börja ge resultat (även på ”övervåningen”) Striden går vidare.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 7 oktober, 2017 i Gnäll, Träning

 

Förlängning

Det har hänt lite saker den senaste tiden, jag har bara inte orkat skriva. Den mentala tröttheten är kvar men jag har sakta lyckats få igång en form av kontinuerlig träning och det är ju bra. Min doktor säger att jag ska idka fysisk aktivitet och det rådet lyder jag ju. Det har varit mest koncentrerat på fysisk styrka i form av cirkel- och cageträning för seniorer. Där emellan har det blivit några löparpass också. Det sistnämnda har jag dock retat mig på lite, för hur jag än vrider och vänder på’t, så kan jag inte komma under ett snittempo på 8 minuter per kilometer. Normalt drar jag runt på 7 – 7:30-tempo utan större problem. Då slog det mig att Ezetrolen jag äter är boven i dramat.

Jag har även hunnit med att bevista en bröllopsfest som vänner till Carina och jag höll i lördags. De hade gjort på samma sätt som Carina och jag. Gift sig lite grann i enkelhet och vid ett litet senare tillfälle kört en fest. Mycket trevligt.

Idag har har jag haft ett återbesök hos min doktor och hon förlängde min sjukskrivning till den 26 januari nästa år. Det var ingen som helst diskussion och jag får foga mig i detta vare sig jag ville eller inte. Just idag var jag inte på något protesthumör, samtidigt tog jag upp detta med Ezetrolen och jag fick godkänt att ta ut den. Samtidigt jag var uppe på Östra passade jag på att lämna ett blodprov för att följa upp detta. Jag hoppas nu att detta ger effekt och att jag även blir av med andra misstänkta bieffekter som exempelvis förstoppning och sömnstörningar. När jag kom hem ringde jag Försäkringskassan bums som jag hade lovat dem och redogjorde för sjukskrivningen. Handläggaren lämnade lite information till mig också om vad som gäller vilket jag tyckte var bra. Efter det var jag totalt färdig och somnade på soffan mer eller mindre bums.

Med dagens besked och äventyr hoppas jag nu att kunna slappna av lite och fokusera mer på återhämtning och träning. Trots att jag har varit hemma i 2½ månad nu, så har det varit lite si och så med detta. Det tar tid att landa och varva ner, att hitta en vardagslunk utan en massa hållpunkter. Jag börjar skönja ett visst mönster men tyvärr är det fortfarande långt kvar innan jag är framme. Kanske kan detta resterande år ge mig den respiten jag hoppas på.

 

Packat och klart

Nu har vi snott ihop våra grejer för kommande vecka. Jag ser fram mot avkoppling i denna vecka som kombinerar fysisk aktivitet (som jag bara älskar), vackra omgivningar och tystnad. Mindfulness i ett nötskal. Bättre behandling för utbrändhet kan jag nog inte skaffa mig. Det har ju naturligtvis varit lugnt här hemma också och uppfyllt med många lugnande tillfällen. Två gånger denna vecka har det varit date med mitt yngsta barnbarn och igår dessutom med två av mina söner där vi hade en härlig och avkopplande kväll.

Det enda störmomentet är min totala brist på träning. Träningen denna vecka har varit totalt och absolut noll! Tre gånger har jag bokat pass på Improve men jag har varit tvungen att kasta in handduken och avboka, min skalle fixar helt enkelt inte detta och trots att jag varit hemma i drygt en månad så går skallen fortfarande runt som en jävla fidget spinner och det minsta oväntade som dyker upp ökar varvtalet ofelbart där uppe. Därför är kommande vecka helt livsnödvändig för mig och jag hoppas också kunna komma ut ur denna hemska bur som inte låter mig få träna. Jag vet ju hur bra det är men ändå mäktar jag inte. Dessutom har jag haft ett par rejäla gräl med vågen – en olycka kommer sällan ensam.

 
 

Tung mental helg

Nu är midsommarhelgen över. Trots trevligt sällskap har jag varit genomgående under isen denna helg. Umgänget med vänner (och min Fru givetvis) gav förvisso mersmak med stort M. Ändå ligger den mentala tröttheten över mig som en blöt filt. Kommer mig inte för att göra någonting konstruktivt alls.Det bara låser sig. Det enda vettiga jag gjorde denna helg var att buteljera mitt öl – en APA – som jäst färdigt (nästa projekt blir att tillverka ett öl som vi ska ha när vi firar vår 5-åriga bröllopsdag). Att vädret idag mer har påmint om oktobers regn och höststormar har ju inte gjort saken bättre

Tyvärr inser jag att det här kommer inte att kunna fortsätta så länge till utan att jag måste gör något drastiskt. Dessutom väntar jag besked från min aortaskanning i torsdags. Detta år känner jag mig lite mer orolig och har en liten läbbig magkänsla av att det kanske inte är så bra denna gång, kanske är det mitt dystra sinnestillstånd som späder på det hela, jag vet inte. Så glad midsommar? Tja, jag vet inte.

 

Onödigt bilande

Idag skulle vi konverterat in en ny återförsäljare på jobbet. Sådant brukar ta tid med den marknaden och jag hade räknat med att bli kvar ganska länge. Av den anledning nedlät jag mig till att ta bilen till jobbet. Men i sista minuten hade de backat och skjutit fram det hela, för jag vet inte i vilken gång av ordningen det skedde. Så jag bilade i onödan. Typiskt! Det är en bransch med en jävla massa processer – skitbra. Men att vårt uppdrag följer processer – no way. Vår planering är hela tiden en ”moving target”. Återstår att se om det fattas beslut om söndagens övning. Ett beslut som ska tas på fredag lunch/eftermiddag. De tror att vi är ena jävla marionetter – bara ryck i snörena så sprattlar vi. Grrrr….

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 juni, 2017 i Diverse, Gnäll, Jobb