RSS

Kategoriarkiv: Gnäll

Kommer det något här, då har jag fan i mig förlorat tålamodet. Hoppas detta blir den minst använda kategorin.

Gikt, njursten, förstoppning och salta bad.

Utan att gnälla kan jag lugnt påstå att den senaste 1½ veckan har varit mer eller mindre ett rent helvete (med betoning på mer). Det började med att jag åkte på en ny giktattack. Denna gång var jag dock lite bättre förberedd för jag hade en omgång kortisontabletter kvar som jag genast började knapra på och väldigt snart släppte det där. Under tiden hade jag kontaktat vårdcentralen (den nya jag är listad på – mycket bra) och fick nu en ny medicin utskriven, Alupurinol. Den ska jag fortsättningsvis äta under resten av mitt liv. Den sänker utsöndringen av urinsyra (som bildar giktkristaller) och ska radikalt minska risken för nya skov. Dock måste jag låta giktanfallet värka ut innan jag startar. Som tur var så hade det redan klingat av.

I och med giktens avklingande kunde Carina och jag åka iväg till Vann Spa och Hotell i Lysekil över helgen, det var nära vi fick ställa in den. Det var ett trevligt ställe. Inte mer, två övernattningar räcker gott och väl. En stor besvikelse var maten. Restaurangen ville ge sken av att vara i den högre divisionen men så var det inte maten var medioker och även menyn. Något som inte motiverade deras höga priser. Frukosten var modell omfattande men egentligen ganska ordinär. Jag fick lite känsla att här hade man satt lite läppstift på grisen. I övrigt var anläggningen väldigt bra. En riktigt positiv överraskning var fotpeeling med fiskar. Vi fick sätta ner fötterna i ett kar där det simmade en jädrans masa Gurra Ruffa-fiskar. Det gick på fötterna direkt. Dessa fiska har inga tänder, de gick på hela foten och nafsade av hudförhårdnader och det det sög fast och sedan släppte, ungefär som en koppning. Först kittlade det lite grann och sedan surrade det. Riktigt coolt! Efteråt hade vi riktigt lena och mjuka fötter. Det där kommer jag att göra flera gånger.

Men den riktigt stora behållningen var att få bada. För första gången på 4 år kunde jag dyka ner i Gullmarsfjorden. Det var en helt enastående känsla att få göra det igen. Jag badade länge (Carina också). Testa lite crawl och tekniken satt fortfarande kvar hyfsat bra (tyckte jag). Det blev morgondopp också. Badandet i havet gjorde nog hela sommaren för mig. Coronan hanterades mycket bra där och folk höll verkligen avstånd. När vi badae i havet var vi i princip ensamma, ingen trängsel där, inte. Så den biten skötte Vann riktigt bra.

Väl hemma igen fick jag nya smärtor. På vårdcentralen konstaterades det att jag hade fått njursten (igen). En olycka kommer sälla ensam heter det ju. Eftersom jag äter Waran får jag INTE använda Voltaren (Diklofenak), vilket jag faktiskt inte vetat om tidigare. Smärtan var i den riktigt höga divisionen och den gick inte i skov utan var mer permanent. Tisdag, onsdag förra veckan var riktiga helvetesdagar som resulterade att jag fick smärtstillande i form av Ketogan (morfin) utskrivet. Ketogenet kunde hålla det den värsta smärtan borta men när stötarna sedan kom kunde den inte hålla emot. Då var det bara att bita ihop. Som grädde på moset hade jag också ådragit mig tidernas förstoppning. Att göra en nr 2 gick helt enkelt inte, det lyckades jag med igår och då hade jag inte öppnat bakluckan sedan måndag förra veckan också detta med smärtor som följd. Laxermedel. minilavemang inget hjälpte. Vi övervägde väldigt starkt att dra upp till akuten efter överläggningar med 1177. Inget jag var intresserad av. Det var som värst i lördags, ingen hit att åka till akuten på en lördag. Efter lite konfererande kom vi fram till att jag skulle hålla ut till måndagen (igår) och gå till vårdcentralen. Till saken hör också att jag hade varit nere på vårdcentralen i torsdags och tagit ett covid-19-test eftersom jag hade hostat en del, känt mig ganska hängig med lätt feber och lätt frossa. Provet visade sig dock vara negativt (puh) men medans jag väntade på resultatet, som kom igår, skulle jag betraktas som smittsam. Då ville jag inte till akuten, där jag verkligen kunde åka på covid19. Natten till måndagen lättade förstoppningen och på måndagen kunde jag göra mig av med en del maginnehåll. Allt laxerande jag hade stoppat i mig hade gjort sitt jobb. Idag känns det bättre men jag har nog inte riktigt fått ut allt men det mesta. Så nej! Veckan har inte varit bra.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Gnäll, Hälsa, Hemma

 

Grrr…

Jag visste det!! För 10 minuter sedan startade brôtet i bröstet igen! Pumpjävel!! Jag hade på känn att det var för bra för att vara sant och det visade sig vara rätt. Nu är det dock ingen särskilt ”våldsam” episod, men jag känner det.

Ja! Jag var och tränade idag. Ett cage-pass och lite cykel på 45 minuter med 45 minuters paus mellan passen. Tid för återhämtning alltså. Det har varit lugnt hela dagen, fram tills nu. Det blev även en tur till uterummet för att kolla läget. Temperaturen har sjunkit till en minusgrad och jag tog det säkra före det osäkra och stuvade in två av mina fat i kylen därute. Det är ju i alla fall plusgrader där. Jag vill inte riskera att ölet fryser även om noll grader (och kanske en minusgrad) nästan är perfekt för kolsyrning och kallkrasch. Problemet är att jag kan inte styra temperaturen i ett uterum som i ett kylskåp. Nu härbärgerar jag tre olika sorter i tre olika faser, därför vill jag inte koppla in STC-regultaorn och styra kylskåpet. Inte nu ikväll i alla fall, ska strax hoppa ner i bingen.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 30 november, 2019 i Ölbryggning, Gnäll, Hälsa, Träning

 

Väntar på sexan…

Denna dag har jag känt mer än lovligt ömklig. Den här lilla(?) förkylningen jag har dragit på mig tar riktigt styggt. Det värsta är hostan och det enda vettiga jag åstadkommit denna bläiga dag var att ta mig till apoteket och hämta ut lite piller som jag ska knapra på i 60 dagar efter operationen, dessutom passade jag på att handla lite specialplåster till mitt operationssår i ljumsken. Carina var med och vi tog även en sväng  in till Coop och handlade lite. Hostan tar hårt på mig och nu börjar det göra ont i nedre delen av bröstkorgen. Inte mycket med fabbon idag men det är bara att baxa sig framåt. Min erfarenhet från ultralöpningen är att efter en dipp kommer uppgången, jag får ge det en vecka till.

Störst fokus idag är att få höra av min yngste son som enligt beräkning ska bli tvåbarnspappa idag och jag ska sexbarnsfarfar. Jisses! Trots allt elände de senaste dagarna får jag med denna vetskap inse att min tid på jorden har utfallit bra. Nu återstår det ju några timmar på dygnet men ”risken” är att den lilla tösen som är på väg kan kapa sin farmors födelsedag (11 november).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 november, 2019 i Familj och Vänner, Gnäll, Hälsa

 

Hemma igen!

Exakt kl 12 idag lämnade jag avdelning 13 på Sahlgrenska där jag eftervårdades efter hjärtablationen. Det var en rejält tilltufsad Stefan som gick ut därifrån. Just nu lider jag lite av efterverkningar som lättare bröstsmärta och dessutom en pågående förkylning, bestående av det vanliga snörvlet, frossa och det där. Jag är milt uttryckt trött som fan. Men det värsta med denna förkylningen (eller vad det nu kan vara) är dessa hostattacker som jag faktiskt är riktigt rädd för. De kommer utan förvarning och jag tappar kontrollen över dessa attacker. Under de flesta attacker tuppar jag av eller blir totalt utslagen. Rädslan som drabbar mig är att de kraftiga krängningar jag får under dessa attacker är så kraftiga att en slamsa kan lossna från den trasiga aortaväggen och segla iväg och täppa till något, även att jag kan få en ny dissektion alternativt att aortaaneurysmet vidgar sig. Detta är den stora anledningen jag skyr alla som bara misstänkts ha någon bacill. Och jag blir alltid lika förbannad på folk som ser ut som ras och säger: ”det smittar inte” Hur fan kan de veta om det? Nu gäller det att brotta sig igenom detta (också).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 november, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hemma, Hjärntrötthet

 

Ett nytatuerat hjärta.

En lång dag är till ända. Klockan 7 i morse gjorde jag entré på kardiologens dagvårdsavdelning. Omgånde sattes förberedelserna igång. Diverse blodprov och så skulle det sättas en kateter i urinröret. Det enda momentet denna dag som jag gruvade mig för. De gjordes två försök och sedan blev det att tillkalla urologen. Av tidigare erfarenhet så visste jag att de kunde vara lite mer brutala. Så var fallet men hon som satte katetern var snabb och effektiv. Så var den pärsen över. De satte också en PVK som inte heller den gick geschwint. Jag är ganska svårstucken och idag var det extra besvärligt, mer än vanligt (naturligtvis). Försenad med ca 20 minuter rullades jag i oprationsalen. Där skulle narkossköterskan sätta en infart till. Hon lyckades inte och slog sig ihop med narkosläkaren. De letade efter någon bra åder, de övervägde till och med att använda ultraljud för att lösa uppgiften. Läkaren hittade till slut ett ställe att sätta infarten på. När hon lade nålen tillrätta så lättade jag bokstavligen från bordet och det kändes som jag fick en kraft ektrisk stöt som fick hela underarmen att surra ända ut till fingerspetsarna. Hon hade gått på en nerv och hon var helt förtvivlad. Jag tappade räkningen på hur många gånger hon bad om ursäkt. Jag gjorde mitt bästa för att trösta henne. Shit happens.  Både läkaren och sköterskan misströstade eftersom detta, att sticka folk, är deras adelsmärke. De sa att de har inte träffat på en sådan tålig patient, vilket jag tog som en rejäl komplimang. Efter denna fadäs drog de igång och det gick som tåget och jag vaknade upp på uppvaket.

Jag hade ont i ryggen då jag låg platt och hade inget stöd för svanken. Grejen var att jag skulle ligga still i 4 timmar efter ingreppet. Ca kvart i två rullades jag in på vårdavdelning 13, där mötte Carina upp. Det var inte över än. Nu hade jag så ont i ryggen att jag fick en liten morfinspruta när jag hade 1 1\2 timma kvar av sängkarantänen. Nu fick jag lite mat som kom precis lagom till när jag fick resa mig upp. Dessutom fick jag en lättöl till maten, iskall. Den gjorde att jag glömde mina vedermödor. En enda sak återstod. Jag skulle pinka när de dragit ut katetern. Jag hade druckit mängder. Kaffe, cola, saft vatten mm och väntade tills jag blev rejält pinkenödig. Eftersom de rotat runt i urinröret med katetrar gjorde mer än vanligt rejält ont. Efter en hel del vånda kunde jag tömma blåsan. Nästa besök på toa ser jag inte fram emot . Nu återstår det att se hur det går de närmaste veckorna.

 
 

Da’n före da’n

Först av allt. Grattis på födelsedagen, Farsan. Du är saknad. 102 år sedan pappa föddes idag, men jag fick bara ha honom till 17 december 1972 då cancern stal honom från mig när jag var endast 16 år fyllda. Så är det och det är inget jag kan ändra på.

Idag gjorde jag mitt sista träningspass (30 min spinning) på ett tag. Imorgon ska jag ju inte till Sahlgrenska och göra en hjärtablation eller om jag ska uttrycka mig lite slarvigt – tatuera pumpen. Jag har väntat länge på detta och hade hoppats på att detta skulle vara fixat i våras. Men så blev det inte, hur som helst har VGR:s kvarnar malt färdigt och spottat ut detta tillfälle åt mig och då hugger jag som en kobra. Återkommer med mer om detta imorgon eller övermorgon. Dagen till ära har jag inte ens tagit en lättöl till maten.

Det som inte varit kul är min smärta i foten. Vaknade i natt och det värkte oavsett hur jag försökte parkera denna fot. Till slut blev jag tvungen att gå upp och jag måste använda krycka. När jag gick upp kunde jag också konstatera att jag hade en ganska rejäla värk från vänster njure (i trakten av den) som sedan eskalerade på morgonen. Det jag gjorde var att smörja in foten med voltarensalva och det hjälpte hyfsat, så pass mycket att jag kunde somna om. Men på morgon eskalerade min ”njurvärk” och det hade lagt sig som ett band från navel runt om till ryggraden på vänster sida. Vad detta är kan jag enbart spekulera i. Njursten uteslöt jag ganska snabbt. Den smärtan kommer plötsligt, är mer intensiv och strålar ut från en liten punkt. För mig återstod då två teorier. Antingen är det en biverkan från kontrasten som sprutades in vid gårdagens CT då den går via njurarna eller också så skulle det kunna vara en slamsa från aortadissektionen som letat sig genom en artär bort mot mjälten och parkerat sig (jag hade detta som komplikation vid min aortadissektion 2012 då jag fick en mjältinfarkt). Dock tror jag mer på den förstnämnda teorin för jag har druckit mycket idag och nu har det lugnat ner sig.

Men tro inte det var slut på jävelskapet. Helt plötsligt brakade min nya gamingstol ner i golvet då ett hjulfäste hade givit med sig. Den var nästan 1½ månad gammal. Det var inget annat att göra än att rulla ner stolhelvetet till Elgiganten där jag köpte den och som endast ligger knappt 500 meter bort. Undrar vad folk tänkte som såg en snubbe som drog på en skrivbordsstol utmed Säveån? Det var inget snack, jag fick tillbaka köpesumman i form av ett presentkort. Helt OK för mig. På vägen hem gick jag ner i källaren och hämtade upp min gamla stol och här sitter jag nu. Snart dags att krypa till kojs men jag undrar hur mycket sömn det blir i natt för nu börjar fotjäveln på att verka igen. Imorgon lär jag nog få sova i några timmar i alla fall.

 
 

Tristess

Ryggen talade om för mig att jag inte skulle träna idag. Lydig som jag är, så avbokade jag seniorernas cage-pass (grrrr…). Vad gör jag då? Det jag kunde välja att ligga i soffan och glo på Netflix eller låta det senaste lättölet glida ner i ett fat. Jag gjorde båda. Lite variation måste jag ha i tristessen, eller hur? Imorgon blir det lite hårdrock, live och tre olika öl att välja på.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 september, 2019 i Ölbryggning, Gnäll, Hemma, Rehab & skador

 

Liten resumé

Jag är ingen flitig bloggare nuförtiden och jag har sagt många gånger att jag ska skärpa mig, vilket jag inte har gjort. Däremot tror jag nog att när jag har lugn och ro (läs, bli pensionär) så blir det annorlunda. Trots min bloggarlathet har det ändå hänt en del. Den 28 juli var jag hos min syster som firade sin 75-årsdag, samtidigt passade vi på att fira av brorsan också som hade fyllt 70 en dryg månad innan. Men det har varit en hel del strul också.

Vi börjar med Boxer (extremt kort version). Vi ville ändra vårat TV-abonnemang från Telia till Boxer och detta skulle starta den 1 augusti. Det visade sig att detta inte funkade på grund av att vi bor i ett ComHem-hus och Boxer kan inte ta emot TV-signalerna från antenn (någon form av kodning i den analoga signalen). För att över huvud taget kunna se TV blev jag tvungen att köpa en inomhusantenn för 400 spänn. Säljaren jag pratade med upplyste mig inte om detta, vliket borde vara ett ganska välkänt problem. Jag tecknade abonnemanget den 3 juli med start den 1 augusti. Grejerna kom den 26 juli, en vecka efter att ångerrätten har gått ut, inte heller det blev jag upplyst om. Grrrr….  Ärendet är nu reklamerat.

I slutet av juli köpte Carina och jag ny telefon. Vi bytte från Samsung S8 till en Samsung A50. S8:an som vi betalar till själva abonnemanget abonnemang är slutbetald denna månad och vi hade ändå tänkt att förlänga. Nu köpte vi istället ny telefon Som var drygt halva priset mot en Samsung S10 (som hade varit den normala uppgraderingen). A50:n har i princip samma prestanda som S8:an, den stora skillnaden är att A50 inte är vattentät. Dessutom var S8:an ca en tusing dyrare än A50. När själva telefonabonnemanget går ut i december, kan jag alltså välja på att låta det rulla på månad för månad eller skaffa något annat, frihet alltså. Det som strular här är att jag kan inte för allt smör i Småland få igång min mail i den nya telefonen med Samsungs app (eller andra appar), trots att jag har exakt samma inställningar som i den gamla. Omstarter och fabriksinställningar hjälper inte. Carina fick in mailen i sin telefon. Jag har googlat och letat, men jag hittar ingen förklaring.

I samma veva gick min bärbara dator sönder (skärmen) och den fungerade lite slumpmässigt. Med andra ord jag var tvungen att skaffa ny och fick tag i en rackare med OK prestanda för en ganska billig peng. Det är ju ingen värstingdator jag behöver utan mer en burk som jag kan ha som komplement när jag är på resande fot. Döm om min förvåning när jag råkade ut för exakt samma problem med min mail när jag skulle peta in den i outlook. På den gamla datorn funkar mailen, detsamma gäller för min stationära dator. Jag kan hur som helst utesluta firewallinställningar i och med detta. Problemet i båda fallen är att jag inte kommer in på mailservern (mailin.telia.com). Jag fattar nada, felsökningen fortsätter. Börjar misstänka att problemet ligger i mailservern.

Jag har registrerat pillat lite med min nya domän – öltrastefan.com. Inte mycket, mest lekande med olika mallar och lite skissande på upplägg. Jag ska slå ihop denna domän med min redan existerande – ultrastefan.com. Ni kommer inte att se så mycket eftersom allt är borta (av det gamla) och jag ska bygga med wordpress.

Ölbryggandet har legat i träda, mest på grund av att det har varit för varmt att jäsa i rumstemperatur och den enda kylen jag har för detta ändamål har varit upptagen. Nu är det lite svalare och jag har lite nya bryggningar i pipeline. En ny omgång lättöl står på tur, därefter två olika IPA, varav en som jag ska brygga i garaget. En kompletterande inköpsrunda av malt och jäst på Ölkompaniet är förestående. Inga stora mängder, jag har redan det mesta hemma och det är inte mer än att det går ner i cykelväskan.

Jag har suttit hemma och jobbat några veckor i sommar då kontoret varit öde. Nu är jag back in office men jobbar fortfarande halvtid fram till 16 september. Ingen höjdare att kliva in i lokalerna igen. Tänker på Monica Törnells låt – Vintersaga när hon sjunger: ”Det är då som det stora vemodet rullar in…”. Precis den känslan har jag. Jag mår verkligen inte bra och inte ens några seniorpass eller andra träningar kan uppväga det. Detta dystra tillstånd är faktiskt den mest bidragande orsaken till att jag inte mäktat med att skriva. Jag vill ha besked, dels från min kardiolog (3 veckor dit) och om jag blir uppsagd eller inte.

En lite mer skojig sak i allt elände är att jag lyckades få tag i 2 biljetter till Rammsteins konsert på Ullevi nästa sommar. Äntligen ska jag få se denna grupp live. Det kommer att bli mycket spektakulärt.

 

 

 

 

Sverige i krig och Rammstein

Äntligen är en totalt meninglös arbetsvecka över! 5 veckor har jag varit igång på halvtid, fortfarande har jag inte access till de verktyg jag behöver för att kunna komma tillbaka i uppdraget. OK! Det är semestertider, men någon jävla ordning får det allt vara! Fast vill företaget att jag sitter och tuggar interntid istället för debiterbar tid, be my guest! Dock tär detta en hel del på min yrkesstolthet (det som är kvar av den). Med andra ord så förtränger jag mer än gärna denna vecka.

Några ljusglimtar kan jag i alla fall bokföra. I förrgår kom en bok från klubben Pennan & Svärdet (en militärhistorisk bokklubb) som jag glömt att avbeställa. Lite retsamt men det gick snabbt över när jag började bläddra i boken (som är i romanform) som heter Sverige i Krig. Den handlar om ett ryskt militärt angrepp mot Sverige 2023. Ganska snabbt försvann jag in i boken som är mer än utomordentligt välskriven och målar upp ett troligt och högst realistiskt scenario hur detta skulle gå till. Boken startar ett par dagar innan valet 2020. Riksdagspartierna är lätta att identifiera, liksom internationella karaktärer. De två författarna ligger tillsammans bok boktrilogin Operation Garbo (3 böcker) från tidigt 1990-tal som också mycket verklighetstroget handlar om ett ryskt anfall mot Sverige och som till stora delar skulle vara rimligt även i våra dagar. Denna bok ser jag mer som en uppdatering och jag ska ha den i minnet när jag kommer fram till året 2023. Min magkänsla är att de kommer att ligga sanningen ganska nära.

Veckans höjdare, förutom Veras treårs-kalas, var idag. Jag var uppe tidigt och loggade in på jobbet. 4 timmar senare, ca kvart i elva kunde jag med gott samvete signa ut igen. En kvart senare, kl elva, hängde jag på låset på  ticetmaster.se och kom över två riktigt fina sittplatsbiljetter till Rammsteins konsert på nya Ullevi till Carina och mig, den 1 augusti nästa år. Jag missade släppet till konserten dagen innan. Denna gång gjorde jag inga misstag. För mig har Rammstein alltid varit förknippad med min träning. När Rammstein spelas får jag nästa en snedtändning och tar i utav helvete. Under min ultralöpningsperiod var instruktionen att om jag låg på backen och inte orkade, skulle man spela upp Rammsteins ”Du hast”. Om jag inte kunde fortsätta så  skulle jag tas av banan, om jag kunde fortsätta var det lugnt. Jag har sett ett par konsertvideos med dem och jag vet att deras framträdande kommer att bli mer än lovligt spektakulärt, milt uttryckt. Carina kommer nog att få en konsertupplevelse Hon sent kommer att glömma. Äntligen ska jag få  se dem live! Jippiii! 386 dagar kvar! Jag har redan börjat planera för en specialbryggning av Rammstein-öl.

 
1 kommentar

Publicerat av på 12 juli, 2019 i Ölbryggning, Diverse, Gnäll, Hemma, Jobb

 

Bredbandsbrott och barnkalas

Så var jag igång med första dagen på mitt kalsongkontor. Uppkopplingen hemifrån fungerade geschwint men efter en knapp timma dök hela bredbandet. Senast den gångna helgen sa jag att vi har haft ett oförskämt stabilt bredband. Med facit i hand skulle jag hållit käften. När jag via mobilen surfade in på Telia för att hitta information om driftstörningen blev jag tvingad att svara på massa frågor om det fungerat innan eller om jag startat om routern, till exempel. Förr kunde jag bara knappa in mitt postnummer och få reda på hur det stod till. Varför har dessa programmerare på högstadienivå tagit bort detta? Så fort något fungerar och är smidigt är det någon liten jävla spoling som ska ta bort funktionen. Design före funktionalitet är dagens melodi. Jag valde efter en del klickande att någon skulle ringa upp. Då skulle jag ange mitt telefonnummer trots att jag logga in med mobilt BankID och de har mina uppgifter. Vilka jävla spån. Hur som helst ringde en tjej senare och meddelade att det var driftstörningar i hela Göteborg med omnejd. Prognosen var att det skulle vara fixat framåt eftermiddagen/kvällen. Men efter ca 15-20 minuter så kom det tillbaka och jag kunde jobba vidare. Jag har avslutat två obligatoriska internutbildningar en om GDPR och en om exportpolicy. Nu har jag 6 sådana kurser kvar som legat och draggat under min sjukfrånvaro (med ”234 days overdue”). Detta är ett utmärkt tillfälle att diska av detta och minska skörden av spam-liknande påminnelsemail.

Senare idag blev det ett besök i Alingsås för att fira mitt äldsta barnbarn – Vera – som fyller 3 år idag. God mat och dryck i kombination med mina kids och barnbarn gjorde det till en lyckad happening. Men hur roligt och trevligt det än var, så gjorde min hjärntrötthet sig påmind. Efteråt var jag så trött att Carina måste köra hem. Det blev en del fysiska övningar som jag inte såg att de skulle komma. Vera fick ett Bamsespel där man skulle dra ett kort och följa instruktionerna. Vera drog: ”bräk som ett lamm”, ”skäll som en hund” och ”låt som en ko”. Jag åkte på övningar som ”flyg som ett bi”, ”kryp som en spindel” och ”hoppa  som en groda”. Kassaskåpet farfar gjorde sitt bästa att utföra dessa övningar som jag inte ens klarar av på ett cagepass. Det enda jag kan glädja mig åt var att Vera och jag satt ensamma i ett rum och det fanns inga vittnet. Vera vann matchen lätt…