RSS

Kategoriarkiv: Åsikter

Jo då, åsikter har jag och dom och allmänna betraktelser redovisas här. Fast jag är ju ingen proffstyckare, även om jag är bättre än dom :-)

Årskrönika 2020

Året kan sammanfattas med ett enda ord: CORONA. 2020 är året gud glömde. Detta år är för mig endast ett transportår till 2021. Då ska det äntligen bli pension.

Januari

Inför detta år hade jag inga större förhoppningar, utan gick in i 2020 helt förutsättningslöst men ändå med en positiv känsla eftersom jag var fri från jobbet (för alltid). Att detta år skulle bli året som Gud glömde visste jag inte då, inte heller att året skulle bli så totalt bortkastat.

Det glimtade till i nyhetsflödet om någon ny influensa som brutit ut i Kina, man pratade om Corona. Här i Sverige ryckte vi på axlarna och fortsatte som vanligt. För min del innebar detta ölbryggning, träning och inte minst lite bus med barnbarn. Bland annat var jag i Nolhaga och badade med Vera och Malva och tackade samtidigt min goda fysik för detta.

Det var även uppföljning av min femte hjärtablation som jag gjorde i november året innan med de klassiska ingredienserna som blodprov och långtids-EKG. Mina träningspass på Improve är milt uttryckt mycket tuffa. Det första fallet i Sverige rapporterades den 31 januari.

Februari

Startade månaden med sömnproblem som dock visade sig vara tillfälligt. Det blev en träff och ett par öl på O’Learys med äldste sonen som glatt meddelade att han skulle bli pappa. Barnbarn nr 7 var alltså under produktion.  I övrigt var det träning och ölbryggning som gällde. Vid ett tillfälle blev det dramatiskt då jag var i garaget och bryggde tillsammans med Robert. Ett galler i mäsktunnan tippade och all malt åkte rätt ut i koket. En snabb räddningsaktion där fyra pers var inblandade redde dock ut det hela och jag kunde rädda den bryggningen och ölet – The Trapped Cat Conspiracy IPA – visade sig bli en klar succé.

Det kom fler och fler nyheter om det där kinesiska coronaviruset. Flera varningssignaler kom denna månad. Flera nya fall rapporteras in i slutet av månaden. Under februari insåg jag att detta kommer att bli riktigt omfattande, men hur omfattande kunde jag ännu i min vildaste fantasi inte föreställa mig.

Mars

Nu jävlar så brakar det loss. Den 6 mars bekräftades inhemsk smitt spridning och det första dödsfallet i Corona i Sverige rapporteras den 11 mars. Under denna månad faller hela samhället Sverige sönder. Innan månaden är slut hade WHO klassat Corona eller covid 19 som det numera kallas som en pandemi. Länder stänger ner sina samhällen totalt. I Sverige införs restriktion som reseavrådan och den 29 mars trädde ett förbud mot folksamlingar och sammankomster på mer än 50 personer i offentliga tillställningar. Från och med denna månad kommer inget att vara sig likt.

Jag startade månaden med en Vasaloppsspinning. Denna månad så döptes lilla Ida (nr 6) och de andra barnbarnen svarade för ett riktigt röj i den kyrkan. Vilken underhållning. Carina och jag var inne på Hemtex och köpte varsitt tyngdtäcke. Ett av de absolut bästa köp jag har gjort och kan inte vara utan det. Tyngdtäcket är oustanding och på en vecka kunde jag sluta upp med insomningstabletter.

Hemma inleder vi en ”karantän light” vilket innebär att vi drar ner på sociala kontakter och besöker butiker sparsamt. Vi var på konsert den 5 mars på Partille Arena och lyssnade/tittade på Simple Minds. Det var väl vår sista konsert detta år. Jag hade bokat biljetter till Deep Purple, Rammstein och Harlem Globetrotters. Dessa har nu blivit flyttade till 2021 precis som alla andra evenemang. Carina slutar åka kollektivt och tar istället bil till jobbet. Under en och samma månad gick Sverige från ett normalt samhälle till ett samhälle med restriktioner och rekommendationer. En hamstringsvåg bröt ut. Helt plötsligt gapade hyllorna i matvaruaffärerna, speciellt basvaror som ris. Mer anmärkningsvärt var den hysteriska hamstringen av toalettpapper. Här insåg jag att vi får dras med detta en bit in på nästa år i bästa fall och i skrivande stund har jag tyvärr rätt. Jag var på Östra sjukhuset för att lämna blodprov och ta EKG och stället hade förvandlats till ett fort. Bara de som hade kallelse släpptes in. Utanför sjukhuset hade ett fältsjukhus byggts upp. På Improve har vi seniorer bytt ut inomhuspassen till cirkelträning utomhus och långpromenader på fredagarna.

April

Månaden inleddes med att jag blev formellt friskskriven från min senaste operation. Jag var på Ölkompaniet och hamstrade malt (just in case). Carina och jag drar ner ganska mycket på sociala kontakter. Dagen efter min födelsedag strålade Robert och jag samman i garaget för en bryggning och vi vet inte när det kans ske nästa gång. Det blev även årspremiär för att brygga öl ute på terrassen. Robert hade svetsat ihop ett stativ till mina två mottrycksfyllare och nu har jag byggt ihop den. Jag ska flaska lite mer av min öl och inte bara lägga på fat.

Coronan härjar för fulla segel och allvaret i detta har nog börjat sjunka in hos gemene man. Smitta och dödsfall har börjat skena.

Maj

Bryggning och träning fortgår. Mycket träning sker utomhus. Jag har varit nere i garaget och hämtat hem mitt bryggverk och lakkärlet och slipper därmed att jiddra med kastrulle och mäskkärl. Bryggning med Grainfather (bryggverket) går nu betydligt smidigare. För att möta sommaren, få lite skugga på terrassen och minska hettan inomhus köpte vi en pergola. En stor rackare på 4 x 3 m. Det hela var ett jättemekano. Robert hjälpte mig att köra hem det och paketet var så stort att det inte gick in i hissen. Vi fick öppna paketet och plocka in delarna en och en. Jag lyckades på egen hand montera pergolan och det var en utmaning i sig.

Jag startade upp en Facebooksida – Bryggeri Albert Leopold – uppkallat efter min Farfar. Dessutom fick jag hem 6 st specialgraverade ölglas med bryggerinamnet på. Nu har jag ett bryggerinamn (Bryggeri Albert Leopold) och ett bryggarnamn (ÖltraStefan) men jag kommer inte att starta ett kommersiellt bryggeri.

Juni

Att sommaren kommit får inte mig att jubla. Dumma svenskar tror att coronan är över för att sommaren är här och ger sig ut på badställen och trängs för fulla segel. Inget speciellt denna månad. Corona är numera vardagsmat än flash news. Jag köpte en 3D-skrivare. Pergolan visar sig vara ett bra köp, inte alls lika varmt inne i lägenheten. Annars är det träning och bryggning som gäller. Det stora glädjeskuttet var att Carina gav mig en 65-års-present i förskott. En kegerator! Dvs. en kyl med 3 tappkranar som rymmer 3 fat. Wooow! Nu blir det lite pubkänsla här hemma. Vilken lycka!

Juli

Efter diverse modifieringar är ny min motrycksfyllaranläggning färdig och invigd. Den fungerar riktigt bra och nu kommer det att bli mer flaskning. Dessutom anlände min kegerator hem som jag monterade ihop med högsta prioritet. Nu står den i vardagsrummet och brummar lite lätt och jag kan när som helst gå till den och tappa upp ett glas. 3 sorter har jag i denna invigning. Nu gäller det att brygga och se till att det finns fat att sätta in när det tar slut i en kran. Denna kegerator är min ögonsten. Annars flyter både träning och bryggning på.

Augusti

Månadens stora händelse är att mitt 7:e barnbarn föddes, den 17 augusti. Välkommen lilla Märta. Hon är dock inte medveten om det totala kaos som pågår ute i landet och ute i världen. Jag byggde även en tvätt för mina ölfat och den överträffade mina förväntningar med råge. Ett riktigt bra tillskott som gör ölhanteringens tråkiga sida – rengöring -betydligt enklare. Återigen fick jag tillbaka min gikt, denna gång värre än någonsin. Jag hade så ont att jag med största viljeansträngning kunde ta mig fram på två kryckor. Efter lite läkarkonsultation fick jag dock medicin att ta för detta och nu är problemen i det närmaste helt borta. Det där vill jag inte ha tillbaka igen. Den 27:e augusti tog jag ett covidtest eftersom jag hostat en del men det visade sig vara negativt.

Carina hade semester. Vi tillbringade en långhelg på Vann Spa i Lysekil och där fick jag äntligen för första gången på 4 år (!) bada ute. Inte nog med det, det blev ett dopp i havet, i Gullmarsfjorden närmare bestämt. Jösses vad skönt det var! Ingen trängsel. Vi var ensamma på bryggan där. 2 veckor senare hyrde vi en stuga på Lavön (Swedbanks semesterstugor för anställda). Även där fick vi en bra relax. Det var bara vår stuga och en till som var uthyrd. Ingen trängsel där heller, dock blev det inget havsbad den gången.

Den 31:e augusti upphörde min anställning på HCL och nu väntar a-kassan. Jag kan inte säga att jag gråter över att inte få jobba kvar på det företaget och även om jag inte är pensionär ännu kan jag med största säkerhet påstå att jag som nästan 64½-åring INTE kommer att få jobb i pandemins kölvatten med massarbetslöshet. Så från och med denna dag lämnar jag arbetslivet för gott med 99,9% säkerhet.

September

Jag startar september som arbetslös och skriver in mig på Arbetsförmedlingen och A-kassan. Min klocka – Garmin Forerunner920XT – har börjat fallera och det ett antal gånger. Jag pensionerar denna klocka och har nu ersatt den med Garmin Forerunner 745 som visa sig kunna en hel del saker som jag behöver för att hålla koll på hälsan. Men i ärlighetens namn tycker jag nog att min gamla 920 var mer robust och pålitlig, jag kommer att sakna den även om jag är supernöjd med min nya klocka. Jag tog även ett antikroppstest för covid denna månad, men den visade att jag inte hade några antikroppar i mig.

Ölbryggning och träning är de stående inslagen. Jag har lyckats träffa lite barnbarn. Först Milla och Teo, vi var hela gänget på Partille Arena och spelade bowling, det var riktigt kul. Dessutom fick jag träffa det yngsta tillskottet – lilla Märta – för första gången. Sådant förgyller i dessa tider.

Oktober

Den stora händelsen var lilla Märtas dop, det är väl den enda gången jag går i kyrkan vilket även blir årets andra kyrkobesök. Det får inte bli en vana, det där. Nu börjar hösten på allvar och det blir allt mörkare. Jag tränar fortfarande på Improve och vi seniorer har flyttat träningen inomhus igen. Allt går i en enda lunk. Ett par bryggningar han jag med. Jag gjorde i slutet av månaden min 75:e ölbryggning och det blev en klon av min favoritlager Grolsch. Det blev dock lite strul vid jäsningen. Styrdonet som skulle hålla kylskåpet på 12 grader slutade att funka och temperaturen sjönk i jäshinken. Det var meningen att den skulle jäsa i 7 dagar på 12 grader och sedan ytterligare några dagar på 15 grader. Som tur var så var vädret perfekt och höll sig under denna tid på mellan 10 och 15 grader, så jag ställde ut jäshinken ute i uterummet och det jäste som det skulle. Vi var uppe i Österstad och hälsade på Svåger med familj och hade det riktigt trevligt, det var första gången detta år som vi sågs. Jävla covid. Annars en ganska händelselös månad.

November

Restriktionerna börja åter att skärpas och som vanligt skiter folk i det. Jag vaccinerade mig mot den ”vanliga” säsongsinfluensan utan några kännbara biverkningar. Björns födelsedagskalas i slutet av oktober fick ställas in på grund av coronan. Hans lillasyster Ida fyllde 1 år denna månad och endast Carina och jag var där och då firade vi också Björn. Det är väl den enda gången jag har fått närkontakt med mina barnbarn denna höst med två undantag. Mitt yngsta barnbarn Märta och lite bowling med Milla och Teo. Helgen innan var Robert och jag i garaget och bryggde öl för första gången sedan 10 april. Vi passade på att brygga ordentligt, 2 bryggningar på lördag och en bryggning på söndag. Vi visste ju inte när vi kan åka dit nästa gång. Samtidigt hade vi ölprovning av en massa olika sorter Robert hade handlat in på systemet. När helgen var slut hade jag drygt 70 liter öl i jäshinkarna. I övrigt utmärkte sig november som en osedvanligt trist och gråmulen månad. Jag tränade mycket på Improve.

December

December blev lika grå och trist som november med några fjuttiga soltimmar. Den 22 december var det lika varm/kallt i Stockholm som på Mallorca. Jag körde ett race med julstädning av lägenheten den helgen Carina jobbade. December är bara en ren transportmånad till nyår. Jag gjorde ett nytt covid-test sedan det visat sig att yngste sonen Niklas och hans fru testat positivt. Mikaels yngsta dotter, Malva, hade också visat symptom men det visade sig vara negativt. Ökad spridning av viruset samt nya mutationer gör att coronan lägger sig som en blöt filt över oss och detta börjar påverka mig själv också. Jag gjorde en bryggning till, en Punk IPA, som Robert bryggde i garaget och därmed har jag öl till alla tre tappkranar i min kegerator. Ölet jag bryggde på söndagen hade jag delat upp i två hinkar och tillsatt olika jäst för att känna skillnad på dessa. Grundtanken var att jag skulle lägga dessa två fat på burk. Robert skulle hyra en burkningsmaskin men det sate coronan stopp för och vi flyttar detta event till början av januari istället. Även denna månad kör jag hårt på Improve. En milstolpe denna månad var att den 22 december hade jag exakt 100 dagar kvar tills jag blir friherre (pensionär). Jag längtar så innerligt efter detta.

Bortser jag från coronan så har 2020 för mig endast varit ett transportår till 2021 då pensionen kickar in och jag är himla glad att detta år är över. Då jag skriver nästa krönika är jag totalt fri.

Min förutsägelse för 2021 är att corona-smittan fortsätter och kommer att hålla världen och även Sverige i ett fast grepp. Restriktioner kommer att finnas kvar första halvåret 2021 och i min glaskula ser jag att om vaccineringarna kan genomföras som normalt första halvåret 2021, skulle vi kanske kunna hitta någon form av normalt tillstånd någon gång under hösten 2021 beroende hur dumt folk beter sig, då kommer trots allt inte allt vara som förr. Vi kommer då att ha det ”nya normala”. Vi har facit vid nästa årsskifte.

 

Gråa november

Utan att överdriva så gör november månad verkligen skäl för sitt rykte att vara den där mörka, trista och gråa månaden. Som om det inte varit nog med covid19 så är denna månad mer än lovligt trist och grå och det börjar sakta tära på oss. Det blåser och regnet går på tvären. Bortsett från några träningspass på Improve är det mer eller mindre hemmakarantän som gäller. Igår var jag dock hemma hos Michaela och Niklas för att fira lilla Ida som fyllde 1 år igår. Det var bara vi. Deras andra telning Björn hade fyllt fyra den 24 oktober och det fick ställas in på grunda av… ja, ni vet nog. Det var lite hosta och snörvel, dock ingen covid, men i dessa tider togs det säkra före det osäkra. Av den anledningen kom vi med paket till båda kidsen. Björn uppskattade sitt Lego otroligt mycket med Ida blev förtjust i det blåa snöret som omgav paketet.

Som tur är börjar skitåret 2020 ge sig in på sitt upplopp. Läget med covid19 och nya restriktioner är (just nu) i ett bottenläge, det kan ju bli värre. Själv misstänker jag att det blir ytterligare nedstängningar. Min känsla säger att det kommer att bli så. Ärketomten Stefan Löven ska hålla ett tal på TV ikväll, till nationen. Vojne, vojne!!

Det positiva är dock att Robert och jag ska brygga i garaget nästa helg, både lördag och söndag. Det blir inalles 3 bryggningar, 2 på lördag och 1 på söndag. Recepten är till 95 % klara, en sista kik återstår där. Imorgon planerar jag att flaska min Grolschklon. Alltid något.

 
 

Den inkompetenta Folkhälsomyndigheten

Ny månad! Juni! Nu träder vi in i sommaren och det med stil. Vi har efter en grå, regnig och blåsig vår (?) haft ett kanonväder. Äntligen har jag fått röja med barnbarn (utomhus). Annars börjar livet lägga sig på en normal och därmed acceptabel nivå. Jag tränar på Improve, antingen med mer heltäckande klädsel eller utomhus i dessa corona-tider. Efteråt är det raka spåret hem till duschen och helkroppstvätt med tvål och varmt vatten. I övrigt undviker jag all form av kontakt. Besöker vi affärer sker detta vid öppningsdags då folkmängden är liten.

Av någon underlig anledning får många för sig att eftersom vädret blivit bättre så är det mindre smittrisk. Hur i helvete kan folk bli så dumma!!?? Man trängs på krogar, i parker och nu har detta med social distansering mer eller mindre upphört. Det är en gigantisk nonchalans och ett stort hån mot de som befinner sig i riskgrupper och de som jobbar inom vården. Grunden till detta kravlösa beteende är lagd av folkhälsomyndigheten som helt uppenbart misslyckats med sin så kallade strategi och orsakat så många dödsfall i Sverige. Kommuner och regioner som medvetet struntat i lagen om att hålla beredskapslager och nu står regionerna i allmänhet och äldrevården i synnerhet med byxorna nere. Jag följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer trots att jag inte godtar deras kravlösa strategi. De har uppvisat all förmåga att inte ställa krav i dessa tider. Våra grannländer har stängt ner och öppnar nu upp igen, utom för svenskar. Med andra ord så kan nu turister välla in i Sverige, Var finns logiken?

Coronan kommer inte att försvinna någonsin, den kommer i fortsättningen finnas kvar i vårat samhälle, precis som HIV. Dock kommer det i framtiden att finnas bot och behandling i form av piller och vaccin. Coronan kommer då att ersättas av ett annat virus baserat på någon fladdermus som skiter på en kinesisk djurmarknad med den kinesiska kommunistdiktaturens goda minne. När ska det fredsskadade och naiva Sverige inse detta? Troligtvis aldrig, så länge denna mentalitet att skita i rekommendationer och trängas på allmänna ställen och skita i vårdpersonal som jobbar livet ur sig för att ta hand alla som insjuknat. Ni som gör detta! Kom inte och gnäll och ynka er om ni blir smittade!

Det kommer att dröja många år innan samhället har hämtat sig helt. Jag tror att det kommer att ta minst fem år och att det aldrig kommer att bli som förr. Detta virus kommer på något vis att påverka vårat sätt att leva och förhålla oss framöver. Ungefär som 9/11 har påverkat USA. Det är vad jag tror. Kanske lär det oss att inte ta allt för givet igen. Det kommer även att ta tid för att åter bygga upp förtroendet för myndigheter igen, i synnerhet Folkhälsomyndigheten som genom sin nonchalans har orsakat så många döda här i Sverige. Min vädjan är att: lär er av misstagen och agera efter det. Då nästa pandemi kommer (det kommer att hända) ska det inte finnas tomma beredskapslager och tafatta handlingsplaner. Jag hoppas verkligen detta, men har svårt att tro det. När nästa fladdermus skiter ner sig i Kina står vi där igen med byxorna nere. Suck!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 1 juni, 2020 i Åsikter, Diverse

 

Pergolan är monterad

Hej igen! Från att ha varit en flitig bloggare är det numera tunnsått med inlägg. Inte för att det har varit händelselöst, tvärtom på den punkten, men jag har helt enkelt inte haft ro till att skriva. Det ska uppdateras här, på Facebook och fan vete vart mer. Jag vill inte bli ett online-offer och bli som dessa zombies som hela tiden går med näsan i mobilen. Jag har till och med sett folk på löpband i gymmet gå och titta i mobilen. Jag kan inte förstå det och jag vill inte förstå det, totalt hål i huvudet.

Vad har hänt då, i grova drag? Det stora är att jag fick till en lösning på terrassen med skugga och ingen direktsol in i vardagsrumsfönstren i form av en pergola med in/utdragbart tak. En rejäl tingest med konstruktion av stålbalkar som står stabilt och kan ta vind, även när taket är utdraget, den mäter 3 x 4 m. Det som avgjorde det hela var att den långa balken var delad i två delar och inte en enda lång 4-metare. Det var ett jävla meck att få upp det till terrassen. Robert hjälpte mig att hämta kollit på Bauhaus, paketet var 304 cm långt och gick inte in i hissen. Vi fick helt enkelt öppna det utanför hissen och bära in balkarna en och en i hissen och vi kunde sedan vika ihop kartongen och också få med den upp. Nästa steg var att montera detta mekano också det var ett jävla meck. Toppramen var enkel men att få upp den på 2,3 meter höga pelare var desto värre. Jag kom dock på ett sätt att kunna fixa det själv som också lyckades efter visst besvär. Det ultimata är ändå att vara två, gärna tre, personer för detta. Nu står den där i alla fall. Det enda som återstår är att bulta fast det hela i terrassgolvet. Jag har köpt några franska träskruv för ändamålet.När det sluta blåsa så mycket blir det ett ölkok under pergolataket.

Nästa projekt är att tvätta terrassen med högtryckstvätten och fixa i ordning utebordet. Det behöver slipas och oljas in igen. Dessutom ska skruvar dras åt eftersom bordet har blivit mycket rangligt. Vädret är i och för sig bra. Men det blåser ganska mycket och just nu är det en rå och kall vind, något jag kände när jag monterade pergolan. Jag var ganska frusen när jag var klar med det. Hur som helst kommer det att bli lite drägligare under nästa värmebölja.

Annars då? Jag har bytt vårdcentral. Det öppnade en ny vårdcentral i det nybyggda höghuset på Kyrktorget. Jag gick dit direkt och listade mig. Det finns inte en chans i universum att de skulle vara sämre än min gamla vårdcentral – Närhälsan på kyrktorget. Inte en chans. Förhoppningsvis ska jag inte ha så mycket anledning att springa där nu när jag har fått ordning på det mesta i hälsoväg. Endast hjärntrötthet och tinnitus återstår, fast det får jag nog leva med under återstående tid på den här planeten.

Tränat har jag också gjort, tyvärr inte med samma intensitet och inomhusträningen har mer eller mindre avstannat sedan slutet av mars på grund av Coronan. Jag höll mig därifrån avsiktligt ett tag. De gångerna jag var där var jag den enda som bar handskar under passet. Även om det står en massa spritflaskor framme tycker jag nog att det har tagits för lätt på detta av vissa som tränade där. Men jag har ändå tränat med seniorerna, fast utomhus. Vi har kört cirkelträning utanför arenan i blåst, regn och hagel på tisdagar, på fredagar har vi varit ute och gått, framför allt har vi utforskat Paradiset i Partille. Mycket backar och trappor där, rejäla sådana, detta växlat med lite gymnastiska övningar då vi stannat till. Turerna har legat på 4-5 kilometer.

Annars har det varit lugnt i dessa Coronatider. Jag har distanserat mig socialt men inte helt och hållet. Vi har varit ute och handlat och vi har sett till att vara på diverse ställen då affärerna öppnar, då det är minst med folk. Det har gått bra. Tyvärr tror jag nog att detta Coronavirus har kommit för att stanna och vi får helt enkelt leva med detta i framtiden. Samhället kommer inte att vara i normala gängor förrän om tidigast två till tre år, både när det gäller beteende av gemene man och ekonomiskt. Det sistnämnda kommer nog att ta ännu längre tid att få balans i. Mest irriterar jag mig på folk som endast bryr sig om när de kan ge sig ut att resa. Men hallå! Det pågår en pandemi och det är bara att hacka i sig! Ger man sig ut och reser trots avrådan får man i så fall se till att ha en buffert så att man kan bekosta en eventuell hemresa själv om länder stänger ner (det lär ju komma en andra våg) och då kan man inte sitta och yla att UD ska plocka hem alla muppar som vägrar fatta hur saker ligger till. Det är bara att anpassa sig.

 

Full fart

Så var det dags att glida in i den vanliga träningskoman igen. Idag blev det cage med seniorerna. En av mina vänner frågade om jag skulle köra för fullt idag. Svaret blev: Jepps! Peppar, peppar så har det inte varit det minsta oväsen från min pump sedan natten till onsdag och i skrivande stund är detta fortfarande ett faktum. Tillbaka till träningen. Jo, jag drog på idag och det flöt på riktigt bra. Jag hade järnkoll på pulsen och den rullade på som den skulle. Det ultimata testet återstår dock – airbike – som inte var med bland stationerna idag. Ett riktigt bra besked med andra ord.

Annars en lugn dag. Dock gjorde jag en liten utryckning för att fiska upp Carina vid Gårdstensliden. Hon hade tagit en annan väg hem idag eftersom centrala sta’n var igenkorkad av massa miljömuppar som demonstrerade för klimatet. De uppnådde verkligen sitt mål med att få alla trafik att stå stilla inne i city, riktigt kontraproduktivt. Av den anledningen tog Hon bussen via Hisings Backa och Angeredsbron där jag hämtade upp Henne med min smutsiga dieselbil som var miljöklssad när jag köpte den. Tjena!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 november, 2019 i Åsikter, Familj och Vänner, Hemma, Träning

 

Hemma igen!

Exakt kl 12 idag lämnade jag avdelning 13 på Sahlgrenska där jag eftervårdades efter hjärtablationen. Det var en rejält tilltufsad Stefan som gick ut därifrån. Just nu lider jag lite av efterverkningar som lättare bröstsmärta och dessutom en pågående förkylning, bestående av det vanliga snörvlet, frossa och det där. Jag är milt uttryckt trött som fan. Men det värsta med denna förkylningen (eller vad det nu kan vara) är dessa hostattacker som jag faktiskt är riktigt rädd för. De kommer utan förvarning och jag tappar kontrollen över dessa attacker. Under de flesta attacker tuppar jag av eller blir totalt utslagen. Rädslan som drabbar mig är att de kraftiga krängningar jag får under dessa attacker är så kraftiga att en slamsa kan lossna från den trasiga aortaväggen och segla iväg och täppa till något, även att jag kan få en ny dissektion alternativt att aortaaneurysmet vidgar sig. Detta är den stora anledningen jag skyr alla som bara misstänkts ha någon bacill. Och jag blir alltid lika förbannad på folk som ser ut som ras och säger: ”det smittar inte” Hur fan kan de veta om det? Nu gäller det att brotta sig igenom detta (också).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 november, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hemma, Hjärntrötthet

 

Sommar, sol och stålbad

OK! Here is the situation. Det är nu ingen hemlighet längre och det står att läsa i Computer Swedens nätupplaga. Första veckan efter sjukskrivningen kändes det som jag skrev den 14 juni – jäkligt luftlandsatt. När jag den 17 juni startade upp arbetsveckan blev det onekligen inte bättre. På eftermiddagen fick vi besked att företaget har lagt ett varsel i Sverige på 250 personer, varav knappt 200 i Göteborg. Jaha! Jag var förvisso förberedd på att det skulle komma något dock inte förrän 2020 eller 2021. Denna uppfattning, fick jag klart för mig, delades av en hel del på företaget, inte minst inom facket själv. Detta var en missil som briserade tidigare än väntat. Inte oväntat sitter nu facket i förhandlingar om vem som ska få gå eller inte. Jag sitter inte säkert, trots en anställningstid på 17 år (tiden inräknad från förra företaget). Ingen sitter säker. Just denna del av som köptes upp är populerad med individer som varit där i 20 år och mera (och de är många). Att dessutom precis vara tillbaka på halvtid efter en riktigt lång sjukskrivning gör väl inte saken bättre. Reaktionerna och  kommentarerna ute i landskapet var inte så speciella, utan gav mest en känsla av uppgivenhet och ett konstaterande att magkänslan hos många var rätt (tyvärr, denna gång)

Det enda jag blev upprörd över var sättet detta kom ut på. Företaget hade varit übertydliga med att vi INTE skulle gå utanför väggarna med detta. På de powerpoint-sidor som visades så stod det i röd fetstil längst ner på varje sida – Confedential. Jag tappade hakan när jag såg att ett urval av denna presentation fanns publicerade i Computer Swedens artikel. Oavsett vad man tycker om företaget, fed up på det eller inte, så är detta INTE OK!! Jag tycker att det är jäkligt lågt och skadar inte bara företaget, utan även företagets förtroende för sina anställda (de som kommer att vara kvar). Men nu är skadan skedd.

Och jag själv då? Orolig? Nervös? Näe! Faktiskt inte. Jag har inte ens 2 år kvar till min pension. Skulle jag nu få kicken kommer jag att ha en uppsägningstid på 12 månader eftersom jag är över 55 år och varit anställd i mer än 10 år, vilket skulle innebära att jag är i princip 64½ år när anställningen uppför och då drar jag direkt i pension. Detta är en skrivning i kollektivavtalet. Om inte den fanns så kulle min uppsägningstid enligt LAS vara endast 6 månader. Det halvåret jag eventuellt skulle missa gör inte så mycket på pensionen, några hundralappar brutto. Hade jag varit mellan 55 och 60 och fått detta varsel, då hade jag varit mer ängslig. Den här soppan är ju naturligtvis inget jag behöver eftersom jag fortfarande är enormt störkänslig på grund av min hjärntrötthet och det ger mig självfallet ett stort stresspåslag som gör att jag på grund det måste ta några extra varv i skålen för att planera och preppa för en eventuell uppsägning. Tankarna snurra för fulla segel nu och jag hade gärna lagt den energin på något annat. Det är sagt att vi ska få veta vilka som blir uppsagda i mitten/slutet av augusti men det kommer säkert att bli lite försenat, likväl som att när allt är klubbat kommer det bli mindre antal som får gå än det antal man har varslat om. Så har det varit föregående gånger jag har varit med om varsel. Det som stör mig mest i detta avseende är att jag min pågående sjukskrivning kan komma att påverkas, beroende på hur det hela utvecklar sig. Om ca 2 månader får jag veta om jag blir kickad eller inte. Som sagt, att få lite lugn och ro är ett mission impossible och därmed är det dags för ett nytt stålbad…

 
2 kommentarer

Publicerat av på 28 juni, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hjärntrötthet, Jobb, Vardag

 

Mello-vägran

Bläää! Jag är rastlös, rastlös med stort R. Varför? Tja, den som det visste. Jag har många saker att ta itu med men jag kan inte få mig till att starta upp. Den mest kreativa sysslan är att lyssna på en ljudbok. Så  här blir allt oftare på söndagar, jätteskumt tycker jag.

Igår var det inte så illa. Jag han med ett dubbelpass på Improve. Först ett cage-pass. En trekvart senare körde jag ett hårt spinningpass där även Carina anslöt tillsammans med sin kompis Lotta och hennes Anders. På kvällen slappade vi i soffan men vi kollade inte på Mello, istället blev det film på Netflix. Jag är mer än lovligt trött på detta mångmiljontramset som gör sitt yttersta för att sänka kvalitén på en tävling som faktiskt var ganska bra förr i tiden. Ansvarslöst av  SVT att plöja så mycket skattepengar på detta. Dessutom tycker jag att man kan flytta mello (nu får man inte ens säg schlagerfestival) till Barnkanalen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 februari, 2019 i Åsikter, Gnäll, Hälsa, Hjärntrötthet, Träning

 

Det ultimata skitföretaget DHL

Jag hade, tillsammans med Robert, beställt lite ölgrejer inklusive malt för en bryggning imorgon. Jag fick en avisering via mail med en länk som jag gick in på. Där kunde jag välja tid för mottagning av försändelsen. Jag valde idag mellan 11 och 13 och bekräftade detta. I förmiddags var jag tvungen att ringa ett telefonsamtal vilket jag gjorde strax innan kl 10. Under samtalet kom det ett pip i örat att ett annat samtal var på väg in. Tyvärr var detta samtal jag förde viktigt och jag kunde inte bryta det. Efter samtalet ringde jag genast upp det numret för det missade samtalet (förstod att det var DHL) och fick meddelande att abonnenten inte kunde nås eller var upptagen i ett annat samtal. DHL hade ringt 09:57. Jag avslutade mitt samtal 10:14 och ringde 10:14. Inom loppet av ca 4 minuter ringde jag 4 gånger och skickade sedan ett SMS till dem (kl 10:17). Svaret kom 10:19, ”Jag kan inte prata nu”, så jag väntade. Men ingen hörde av sig. 10:45 ringde jag igen och fick reda på att abonnenten var i ett annat samtal, fram till 11:55.Då kollade jag i appen Mina paket och såg att chauffören hade stmplat leveransen ”NOT DELIVERED-CLOSED”!! Kl 10:06!!!!! Men va fan! Mitt tidsfönster var ju 11 – 13!!

Då ringde jag DHL (kl 12:01) och fick ”hjälp”. Hon ringde tillbaka 12:37 och sa att det skulle fixa sig. Sedan hörde jag inte flaska och ringde tillbaka och fick snacka med en annan stjärna, kl 14:12. Jag fick då svaret att de var på väg till terminalen. Jag sa då att de får vända. Det går inte, sa hon. Är bilen inte utrustad med ratt? Undrade jag. Och sedan kom kommunikatörsflosklerna.

  • De kör en speciell rutt – inte mitt problem
  • När de kommer till terminalen kan du komma ut och hämta godset – Aldrig. Jag har betalat för frakten och jag sätter mig inte i rusningstrafik och hämtar något som ni ska leverera.
  • Dessutom var jag tillgänglig under tidsfönstret, de ringde 1 tim 3 minuter innan detta fönster och stängde ärendet 57 minuter innan detta fönster.
  • Jag berättade att jag ringt och skickat SMS och fått svaren som jag beskrev innan och fick till svar att de kan inte ringa när de kör bil. Det är olagligt och de har många paket att leverera. Jag svarade att de kunde ju höra av sig vid en paketleverans och eftersom jag i 90 procent av fallen jag ringde fick till att abonnenten är upptagen i ett annat samtal, då kan de inte ha kört så himla mycket.
  • Och om det tutade upptaget då de ringde, varför kunde de inte skicka SMS??
  • Jag sa att de – DHL – har gjort fel och att de får rätta till sitt misstag. Tyvärr blev svaret, det går inte. Jaha! Det går att göra fel men det går inte att rätta till det.
  • DHL sa då att de får bara köra en viss summa tid varje dag. Jag svarade att de måste ha mycket tid över efter som de varit upptagna i telefon och då får de som du sagt till mig inte köra bil för det är olagligt. – Tystnad.

Så all denna argumentation föll. Floskler är lätta att bemöta. DHL har inte någon gång, då jag ska ha hemleverans, lyckats. Denna gång lyckades de inte hålla ett tidsfönster jag förbokat. De inger över en timma innan och stänger leveransen 57 minuter innan tidsfönstret startar och de totalvägrar att rätta till ett uppenbart fel. Hur jävla inkompetenta för ett sådan så kallat globalt logistikbolag vara. DHL är ett av det sämsta bolag jag har haft att göra med. Det är ett av de mest nonchalanta bolag jag har haft att göra med och de skiter fullständigt i att ställa saker tillrätta.. Förra gången kom inga grejer. Jag fick hämta ut paketet på Willys 2 dagar efter. Det stod då att adressaten inte var hemma och de hade ringt på. I helvete heller! Jag var hemma och den dörrklocka/porttelefon vi har hemma är högljudd som väcker döda. Gången innan fick jag också ett avi och jag fick vackert pallra mig till DHL på transportgatan på Hisingen och hämta paketet. På aviet stod det att de inte hittade till adressen (och GPS då) och inge hade ringt mig då heller. När jag hämtade det paketet så stod det på paketets avi att adressaten var inte hemma!! Ljug igen. De hade helt enkelt inte bekvämat sig med att åka ut! Kontentan av det hela är att de som sagt vägrar att köra ut idag för att deras rutt är till ända och jag ska få en ny länk och boka en tid imorgon. Vilka idioter! Där rök min bryggning imorgon eftersom en del av malten låg på DHL-flaket.

Detta är anledningen till mitt totala vredesutbrott. Jag kan inte för mitt liv första varför företag envisas med att anlita detta pajasbolag. Inte ens Postnord sjunker så lågt i kvalité som det ultimata skitbolaget DHL. Måtte det gå i konkurs.

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 september, 2018 i Åsikter, Diverse, Gnäll

 

Tillbaka till gropen

Först måste jag spy lite galla över gårdagens fotbollsmatch Tyskland-Sverige. Inte för att Sverige förlorade. Tyskland var avgjort det bättre laget. Inte heller för att tyskarna fick mål på en frispark ca 15 sekunder innan stopptiden var över. De har en dokumenterad förmåga att alltid hitta på jävelskap på stopptid, precis som Brasilien. Det jag spyr åt är alla dessa jävla navelluddspetande flötsuddar som sitter runt om i landet och skapar en hatstorm mot Durmaz för att han orsakade den ödesdigra frisparken. Hur fan kan ni som sitter och gapa vara så jävla blåsta!? De som är inne på planen gör sitt bästa. Om ni är så jävla rediga så gå in och spela själva, men att sitta efter matchen och näthata är ett extremt milt uttryck för intelligensbefrielse. Dessutom är inte VM avgjort förrän matchen mot Mexiko är spelad. Patetiskt hur folk kan sjunka så jävla lågt. Inte undra på att det är krig på den här planeten. Och som många upptäckt när de vaknat upp denna morgon, så står välden kvar.

Nog om det. Carina och jag var ute på en tur igen som avslutades med en rejäl brunch ute på terrassen och där mina två sista Kölsch slank ner i struparna. Det var vi nöjda med. Däremot dök sinnet när Carina konstaterade att jag hade en ny fläck på ryggen som borde kollas, eftersom den var lite ”knögglig”. Hon tog ett kort på fanskapet och jag är helt benägen att hålla med. Så imorgon ringer jag till hudmottagningen på Sahlgrenska och ber att få visa upp det. Jag tänkte samtidigt passa på att sticka in skallen hos sömnmottagningen och få göra en årskoll av min CPAP som har krånglat ett par nätter nu. Hoppas verkligen inte att det är en ny hudcancer. Orkar inte riktigt med den svängen igen. Så nu gick luften ur mig lite (igen). Planen är att komma dit på torsdag. Detta med att få en vecka utan något hitte-på verkar ta mig fan vara stört omöjligt. Snacka om att det går upp  och ner, fram och tillbaka.

Det lite mer roliga är ju ölbryggning. Mätningen från jäskylen visar att jäsningen har upphört. Av den anledningen har jag nu kopplat ur värmeelementet i kylskåpet och maxat termostaten. Nu har jag ställt STC:n på 2 plusgrader. Kallkraschningen har börjat.