RSS

Månadsarkiv: september 2020

Ett händelserikt datum

Den 1 september är ett datum då stora och avgörande saker inträffar. Det är väl mest känt som att andra världskriget brakade loss i Europa (kineser och amerikanare har ju andra datum för starten av ww2). Men det är inte datum som just nu är intressant för mig, det är helt andra saker.

Först och främst. Den 1 september är Carins och min bröllopsdag. Det har nu gått 8 år sedan vi vigdes i Nösslinge, vid den stora stenen på Eva och Nissen tomt med sjön som inramning. 8 år! Tiden har sprungit iväg och det har milt uttryckt hänt en jäkla massa under dessa år och alla händelser har för varje år gjort våra band starkare och starkare. Hur som helst har vi haft ett lugnt firande av vårat gummibröllop. Vi gjorde det enkelt för oss och gick över till John Scotts, där det inte var någon trängsel och för att vi egentligen inte orkade några större utsvävningar. Och ikväll kunde jag för första gången på en vecka våga mig på att dricka en öl. Ja! Ni läste rätt. Jag har inte tagit en, säger en enda droppe öl sedan förra tisdagen! Visst är jag väl en ”dutti ponke”? Sedan säger det ju sig själv att man ska inte hinka öl när man har njursten, förstoppning och käkar morfintabletter. Trots att det nu var en industrilager som åkte ner till maten så var det en fröjd att få lite vettig dryck i sig igen. Jag kan ju avslöja att en jäshink med 23 liter West Coast IPA står i utekylen på kallkrasch. Hur som helst hade vi det väldet trevligt och vi kunde slappna av lite. Som en liten extra överraskning hängde det lite blommor från Interflora på dörren när vi kom hem från restaurangen. Blommor är Hon milt uttryckt verkligen värd.

Dock blev det smolk i bägaren denna dag. Igår var det min sista dag som anställd på HCL vilket innebär att jag idag ren formellt och officiellt är arbetslös och det först jag har fått göra är att skriva in mig på arbetsförmedlingen och a-kassan. Nu väntar sannolikt 7 månader av lite byråkratiskt krångel och Saurons vakande öga innan jag kan glida i mål som pensionär. Att som 64½-åring hitta ett jobb med tanke på situationen ute i samhället betraktar jag som utsiktslöst och ju mer tiden går, desto mer minskar den chansen. Som jag ser det så är allt jidder över om 7 månader och jag kan glömma allt sådant. Detta är inte bra för min hjärntrötthet. Nu har jag tillbringat stora delar av dagen med att fylla i massa formulär med data om mig själv, mina meriter och erfarenheter etc, etc. Bara det gjorde mig urtrött. Nu är det bara att börja spela spelet. Jag ska köra lite webinars och jag har börjat titta på jobb och jag ska i ärlighetens namn säga att det ser inte bra ut. Tidrapporternas tid har börjat.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Hjärntrötthet, Jobb, Vardag

 

Gikt, njursten, förstoppning och salta bad.

Utan att gnälla kan jag lugnt påstå att den senaste 1½ veckan har varit mer eller mindre ett rent helvete (med betoning på mer). Det började med att jag åkte på en ny giktattack. Denna gång var jag dock lite bättre förberedd för jag hade en omgång kortisontabletter kvar som jag genast började knapra på och väldigt snart släppte det där. Under tiden hade jag kontaktat vårdcentralen (den nya jag är listad på – mycket bra) och fick nu en ny medicin utskriven, Alupurinol. Den ska jag fortsättningsvis äta under resten av mitt liv. Den sänker utsöndringen av urinsyra (som bildar giktkristaller) och ska radikalt minska risken för nya skov. Dock måste jag låta giktanfallet värka ut innan jag startar. Som tur var så hade det redan klingat av.

I och med giktens avklingande kunde Carina och jag åka iväg till Vann Spa och Hotell i Lysekil över helgen, det var nära vi fick ställa in den. Det var ett trevligt ställe. Inte mer, två övernattningar räcker gott och väl. En stor besvikelse var maten. Restaurangen ville ge sken av att vara i den högre divisionen men så var det inte maten var medioker och även menyn. Något som inte motiverade deras höga priser. Frukosten var modell omfattande men egentligen ganska ordinär. Jag fick lite känsla att här hade man satt lite läppstift på grisen. I övrigt var anläggningen väldigt bra. En riktigt positiv överraskning var fotpeeling med fiskar. Vi fick sätta ner fötterna i ett kar där det simmade en jädrans masa Gurra Ruffa-fiskar. Det gick på fötterna direkt. Dessa fiska har inga tänder, de gick på hela foten och nafsade av hudförhårdnader och det det sög fast och sedan släppte, ungefär som en koppning. Först kittlade det lite grann och sedan surrade det. Riktigt coolt! Efteråt hade vi riktigt lena och mjuka fötter. Det där kommer jag att göra flera gånger.

Men den riktigt stora behållningen var att få bada. För första gången på 4 år kunde jag dyka ner i Gullmarsfjorden. Det var en helt enastående känsla att få göra det igen. Jag badade länge (Carina också). Testa lite crawl och tekniken satt fortfarande kvar hyfsat bra (tyckte jag). Det blev morgondopp också. Badandet i havet gjorde nog hela sommaren för mig. Coronan hanterades mycket bra där och folk höll verkligen avstånd. När vi badae i havet var vi i princip ensamma, ingen trängsel där, inte. Så den biten skötte Vann riktigt bra.

Väl hemma igen fick jag nya smärtor. På vårdcentralen konstaterades det att jag hade fått njursten (igen). En olycka kommer sälla ensam heter det ju. Eftersom jag äter Waran får jag INTE använda Voltaren (Diklofenak), vilket jag faktiskt inte vetat om tidigare. Smärtan var i den riktigt höga divisionen och den gick inte i skov utan var mer permanent. Tisdag, onsdag förra veckan var riktiga helvetesdagar som resulterade att jag fick smärtstillande i form av Ketogan (morfin) utskrivet. Ketogenet kunde hålla det den värsta smärtan borta men när stötarna sedan kom kunde den inte hålla emot. Då var det bara att bita ihop. Som grädde på moset hade jag också ådragit mig tidernas förstoppning. Att göra en nr 2 gick helt enkelt inte, det lyckades jag med igår och då hade jag inte öppnat bakluckan sedan måndag förra veckan också detta med smärtor som följd. Laxermedel. minilavemang inget hjälpte. Vi övervägde väldigt starkt att dra upp till akuten efter överläggningar med 1177. Inget jag var intresserad av. Det var som värst i lördags, ingen hit att åka till akuten på en lördag. Efter lite konfererande kom vi fram till att jag skulle hålla ut till måndagen (igår) och gå till vårdcentralen. Till saken hör också att jag hade varit nere på vårdcentralen i torsdags och tagit ett covid-19-test eftersom jag hade hostat en del, känt mig ganska hängig med lätt feber och lätt frossa. Provet visade sig dock vara negativt (puh) men medans jag väntade på resultatet, som kom igår, skulle jag betraktas som smittsam. Då ville jag inte till akuten, där jag verkligen kunde åka på covid19. Natten till måndagen lättade förstoppningen och på måndagen kunde jag göra mig av med en del maginnehåll. Allt laxerande jag hade stoppat i mig hade gjort sitt jobb. Idag känns det bättre men jag har nog inte riktigt fått ut allt men det mesta. Så nej! Veckan har inte varit bra.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2020 i Diverse, Gnäll, Hälsa, Hemma