RSS

Dagsarkiv: 1 januari, 2019

Årskrönika – 2018

Hej vänner! Då var vi inne i ett nytt år och jag önska alla en god fortsättning på det nya året. Som brukligt är kommer det här en årskrönika över 2018. Inget undantag denna gång heller.

ÅRSKRÖNIKA 2018

JANUARI

Året startade hälsomässigt på en bottennivå. Jag började sakta komma igång med träning. Mest i form av stavgång men senare under månaden övergick det allt mer till kortare löppass. Robert och jag bryggde en Oppigårds Amarillo i hans garage som skulle visa sig bli ett sjujäkla gott öl. Januari blev en månad med att bekämpa järnspöken och få igång kroppen.

FEBRUARI

Jag fortsatte med att komma upp på banan, nu med mer framgångar i ryggen som puffade mig åt rätt håll. Men säg den glädje som varar och alltid som precis när jag kommit igång är det något som puttar ner mig i gropen igen. Den 14:e kände jag att något inte stämde då jag skulle ge mig ut på ett pass. De var hjärtarytmierna som sparkade igång igen och det rejält. Så pass mycket att jag var tvungen att besöka akuten där det konstaterades ett hjärtfladder, som är mycket bökigare att få styr på än hjärtflimmer. En ny sväng på hjärtmottagningen där det konstaterades att mitt hjärtfladder var kroniskt. Bara att knapra betablockare och sådan skit igen.

Höjdpunkten denna månad blev Dropkick Murphys och Flogging Molly på Partille Arena tillsammans med några av mina kids. En riktig höjdare. Den 25:e skulle jag kört 9 timmars spinning till förmån för barncancerfonden och till minne av min vän Anders Nilsson som dukade under i cancer förra året (bara 38 år gammal). Jag gick dit ändå och var där under den sista timmen som tillägnades Anders. Det blev en brutalt känslomässig timma, men mycket fin sådan.

MARS

Denna månad ”firar” jag 3 års jubileum med att använda CPAP. En tingest jag avskyr men inte kan vara utan. Jag gjorde även min 30:e elkonvertering och blev satt på en ny medicin – Multaq – som jag var mycket misstänksam mot men som, till min stora förvåning, funkade bra. Så pass bra att jag kunde köra Spin of Hope på Improve i 6 timmar. Jag körde även en Vasaloppsspinning i början av månade som funkade. Enligt mottagningen ska jag få träffa en kardiolog i mitten av maj. Bara att vänta. Denna månad deklarerade jag också och upptäckte till min stora vrede att jag åkte på en restskatt på 22300 (mitt jävla företag som hade schabblat med utbetalningar och skatteavdrag). Månaden avslutades dock i dur med att jag kunde premiärgrilla på terrassen för första gången detta år. Vädret har minst sagt lämnat allt övrigt att önska.

APRIL

Fortfarande kan jag inte hitta det där lugnet som får mig att varva nere. Dock har jag en hel del ölbryggning att göra. Det ska bryggas, kolsyras och tappas på fat. En skön hobby som skingrar tankarna. I mitten av månaden körde jag Partille 6 timmars tillsammans med Svåger och svägerska. Det blev ett totalhaveri. Allting ballade ur totalt. Jag missade medicineringen på morgon och hjärtfladder sänkte mig, vänster knä och underben började värka för jag hade glömt att ta med mig Voltaren och Alvedon (så jävla orutinerat). Jag klev av efter ganska exakt 2 timmar helt sänkt. Däremot så höll svågern på i alla 6 timmarna – imponerande!

Jag blev lite improviserat kommunal fotograf när jag blev ombedd att ta lite bilder på invigningen av de nya löparslingorna i Partille stadspark. Riktigt bra blev de, utom den kortaste som har en synnerligen korkad dragning.

I slutet av april var Carina och jag på arenan och tittade på Bryan Adams som höll konsert. En magisk kväll med hans nya och gamla låtar. Häftig känsla att en världsartist och musiklegend spelar bara 250 från vår bostad. Jag hann även med att shoppa stövlar tillsammans med lilla Vera på Allum.

Vädret vände under månaden och blev allt bättre, undantaget var Valborg som bokstavligen talat regnade bort.

MAJ

Årets enda tävling – Stadsgirot på cykel, 70 km. En ganska krävande bana. Tävlingen urartade till ett rent jävla helvete. Jag visste att detta var det sista jag gör på mycket länge (kanske den sista över huvud taget?) Hade haft något influensaliknande i kroppen innan men kände som om det var OK. Men jag fick slita på varje del av banan och inget kändes bra. Frestelsen att bryta var överhängande när jag passerade Utby men jag tog mig samman för jag ville i alla fall komma i mål i mitt sista (?) lopp. Kände ingen glädje vid målgången, bara utmattning, mest mentalt. Efter loppet satte hostan in och jag hostade mig sönder och samman kommande veckor. Det enda positiva och en av årets mycket sällsynta höjdpunkter var att barnbarn nr 4 kom till världen. Lilla Malva föddes den 31 maj.

Jag byggde även ihop en styrenhet till kylskåpet i uterummet så att jag kan styra jäsningen i detta och därmed göra lageröl. Normalt sett gör jag detta på 1 – 2 timmar. Detta tog mig en vecka.  Utöver det firade(?) jag min 6-årsdag som överlevare den 11 maj.

JUNI

Juni blev också en blähä-månad. Lilla Malva var lite dålig men hon rättade till sig. Jag väntade på att få komma till kardiologen för att bestämma hur det blir med mitt nya hjärtfladder. Mentalt utmattad men jag kunde ändå gå över till Improve och träna med seniorerna. Den sista juni hade jag varit sjukskriven i exakt ett år och kände mig inte så mycket bättre än när jag gick hem året innan. För många kriga att utkämpa. Mötet med kardiologen blev en besvikelse, vi är inte överens. Jag vill ha åtgärd, han vill att jag ska käka medicin. Som grädde på moset hittades en ny hudcancerfläck på mig som skulle skäras bort. Många stunder nere i gropen denna månad.

JULI

Hudcancerfläcken skars bort i början av månaden. Jag bestämde mig för att ta mig ur mitt mentala underläge och startade upp med stavgång och lyckades komma igång ganska bra. Men inte ens det fick jag göra. Vid ett pass efter ca 2 veckor drog det till i bröstet på ett sätt som gjorde att jag anade oråd (ingen muskelvärk) och avbröt det hela. Smärtorna (eller värken rättare sagt) satt i och det blev en tur till Östras akut. Där kunde man konstatera att jag troligen har haft en mycket mild hjärtinfarkt. Så vart det slut med denna trevliga sysselsättning som givit mig hopp om livet igen och det var ner i gropen igen. Det enda jag kunde ägna mig åt denna månad var ölbryggning och jag gjorde två bryggningar på terrassen. Annars var det mest minnesvärda denna månad (och sommar) den extrema värmen. Jag hänger i så gott det går med seniorträningen.

AUGUSTI

Jag har tappat lusten med det mesta och inläggen blir färre och färre. Jag orkar inte när jag blivit vingklippt både mentalt och fysiskt. Tvivlen på mig själv infann sig i parti och minut. Det positiva denna månad var att Niklas och Michaela gifte sig. Dessutom börjar jag mer eller mindre ge upp mina drömmar om att kunna springa igen, ultra i synnerhet. Jag ändrade mitt nicknamne från Ultrastefan till Öltrastefan eftersom det är på detta jag har glidit in och insett att ölbryggning kommer att bli min kompensation för uteblivet springande. Tungt, mycket tungt men samtidigt lite positivt ändå.

SEPTEMBER

En ren blähämånad som gick ut på att hålla ut. Jag hade skaffat en mottrycksfyllare att fylla kolsyrat öl på flaska som funkade kanon. Äntligen fick jag en lösning på detta som till och från varit ett problem. Nu började jag också få värk i min vänstra fot som jag först trodde var en hälsenesinflammation men smärtan sitter på utsidan. Jag hade så ont att jag med största svårighet kunde ta mig upp ur sängen. Det blev kryckor ett par dagar. Sedan dess har denna värk kommit och gått. Kombinationen en alvedon och en voltaren blev sedmera en regel, det hjälpte, dock inte mot symptomen, bara att jag kunde gå utan kryckor. Seniorträning och trappmaskinen funkade till slut också. Efter en jädrans massa vel från sjukvården fick jag äntligen gjort min årliga aortaskanning, som skulle gjort i skarven maj/juni. Aortans diameter hade ökat från 48 till 49 mm. Börjar närma sig den där kritiska gränsen. Tack så mycket!

OKTOBER

En månad som bara gick ut på att existera. Besökte barn och barnbarn ett par gånger. Orkade inte ta mig för så mycket och jag tappade lite sugen när en bryggning gick fel i början av månade som tvingade mig att hälla ut det i vasken. Har tappat lusten med det mesta men hänger i med seniorträningen och hittade till trappmaskinen också. Men det är ett helvete att träna. Alla mediciner med biverkningar sänker mig, framför allt de två betablockare jag tvingas äta ställer till ett helvete på träningarna.

NOVEMBER

Månaden inleddes med att ta sig över till Partille Arena och lyssna på hårdrocksbandet Nightwish. En riktigt bra konsert. I övrigt kunde jag flaska två öl och jag började få upp farten med träning, trots mediciner. Jag dristade mig att prova på lite löpning denna dag. Det hela inskränkte sig till 5 km. Som jag misstänkte, det blev en enda lång jäkla kamp, totalt fiasko och betablockerarna vann en stor seger. Jag får nog vänta ett tag till innan jag försöker igen, bara att inse.

Jag gick med ett långtids-EKG i 7 dagar. Själv märkte jag inte av någon arytmi och jag tränade hårt den veckan och försökte provocera fram något utan att lyckas. Enligt O’Tooles lag så när jag lämnade tillbaka utrustningen så vkanade jag efterföljande natt, vid 2-3-tiden, men en helsikes hjärtklappning och det brötade riktigt ordentligt. Jag har nästa aldrig vaknat av att hjärtat rusar. Skulle jag åka till akuten? Nej, jag sket i det. Men varför skulle det inträffa dagen efter mitt låntids-EKG?

DECEMBER

Denna månad borde döpas om till stresscember. Höll igång träning så mycket det gick. Fick äntligen en kallelse till kardiologen som den lite senare ställde in och flyttade fram det till slutet av januari. Aaarrrghh! Den värken jag har haft till och från i vänster fot har nu satt sig även i höger fot. Det gjorde mig fundersam. Är det en begynnande form av artros eller reumatism? Ska kolla upp detta efter årsskiftet. För att pigga upp mig lite hade jag beställt en ölbryggar-tshirt med kul text. 3 adventhelgen körde vi julstädning hemma och på måndagen, sista veckan innan jul, var allt klart. En underbar känsla.

Den 22 december hade jag min julträff med kid:sen och barnbarn. Denna gång strålade vi samman på Leos lekland, ett nyöppnat ställe som ligger precis intill oss. Det blev, milt uttryckt, riktigt lyckat och barnabarnen härjade loss för fullt och hade skitkul. Även de vuxna uppskattade det hel. Det där kommer jag att göra om nästa jul. Jag kände mig varm inombords när jag såg denna glädje hos småttingarna. Oförglömligt. Julen var lugn och jag fick en annan glädjestund. På annandag jul fick jag ut en bana på spelet Mahjong som jag började att spela för fösta gången i mars 2013!

På julafton firade jag 2-årsjubileum som hembryggare och bryggde ett öl på ett recept som jag gjort alldeles själv. En IPA som jag döpt till On My Own.

Året avslutades med ett brutalt cirkelträningspass på Improve. 120 deltagare körde runt på 60 stationer och vi var över hela gymmet. Det var tufft, det var roligt och det var verkligen hög stämning. Kvällen avslutades med två vänner och vi skålade in det nya året på vår terrass till ackompanjemang till allt fyrverkeri.

Sammanfattningsvis, blev 2018 (åter igen) ett riktigt skitår. Jag har varit sjukskriven under hela detta år. Dock kan jag däremot säga att jag nu börjar hysa tankar på att bryta denna helvetessituation som jag totalt har underskattat med tankar att försöka ta mig tillbaka till jobbet på 50% som en start. Men innan det sker är det ett par saker som jag vill landa, hjärtarytmierna främst. Men det känns ändå lite positivt att jag kan börja komma in i dessa tankebanor. 2018 kommer liksom föregående år läggas ner i mappen – Förträngs.

 
1 kommentar

Publicerat av på 1 januari, 2019 i Diverse