RSS

Månadsarkiv: mars 2018

Löpning och grillpremiär

Påskafton bjuder på lika fantastiskt väder som igår. Dagen startades upp med ett nytt löppass. Denna morgon tog jag inte min nya Bisoprolol men väl Multaq. Jag ville se skillnaden på passet igår och dagens pass. Jag tog Kåhögrundan men förlängde ner till 6-timmarsbanan och tog 2½ varv där (kom på banan halvvägs). Pulsen låg mycket bättre idag men troligtvis fanns lite Bisoprolol kvar i kroppen för den höll tillbaka lite grann, dock denna gång utan att störa så mycket som det gjorde igår. Med andra ord har jag nu hittat en mycket bra kompromiss. De dagar jag ska springa plockar jag ut Bisoprololen annars går det bra att träna med den i kroppen (och Multaq:en)vid seniorpassen, cykling eller stavgång. Jag är just nu ganska nöjd med den kompromissen. Dagens pass blev 10,4 km i makligt 8:09 tempo. Duger just nu och det känns skönt i knoppen att få till ett tvåsiffrigt pass. Klart nöjd med det.

Efter lite dusch och en mycket lätt lunch tog jag itu med att fixa till uterummet. Jag har (med hjälp av Robert) fått upp en hylla där. Nu städade jag upp och fick upp alla mina ölbryggargrejer på hyllan, så var de ur vägen. En trevlig eftermiddag på terrassen och solen höll temperaturen där uppe i en bra bit över 20 grader (inte i skuggan alltså). Efter ett par timmar var allt klart för en ny säsong där ute. Detta firas nu med att sparka igång grillen för första gången i år. Naturligtvis blir det min specialité, en baconlindad beer-can-burger. Ymmie! Och vi hann med grillpremiären innan 1 april. En riktigt bra dag.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 31 mars, 2018 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Löppass med ny medicin

Nu är det långfredag och därmed långledigt, det är jag glad för. Men det bästa är inte ledigheten utan 4 dagar att vara tillsammans med Carina. Lisa för själen. I förrgår var jag på återbesök på hjärtmottagningen för uppföljning av Multaq:en och allt verkade i sin ordning. Trots det är det något som lurar i vassen. När det börjar pratas om att ha Multaq livet ut eller göra något annat med kniven så blir diskussionen plötsligt väldigt svävande. Det verkar vara ett problem att jag gjort för många hjärtablationer. Sköterskan blev också väldigt förfärad över att jag hade slutat med min betablockerare (Metoprolol). Det verkade tydligen som jag skulle fortsätta knapra på den och där hade jag (faktiskt) missuppfattat det hela – att jag skulle ersätta Multaq med Metoprolol. Icke sa Nicke. Det visade sig att en lätt dos betablockerare är en utmärkt sidekick till Multaq som hjälper till. Ungefär som Diklofenak och Alvedon samarbetar. Den hjälper alltså Multaq att spärra arytmisignaler om Multaq själv inte förmår. Ungefär som att lägga på ett extra lager med skyddslack. Diskussionen gick in på att ta in den och jag blev föreslagen en lite dos Bisoprolol. Eftersom jag är maniskt misstänksam mot betablockerare och som jag även älskar lika mycket som en böld i röven fick sköterskan jobba en del för att övertyga mig, vilket var svårt eftersom jag redan noterat att Multaq fungerar ypperligt. Under diskussionen insåg jag att en liten dos Bisoprolol skulle stärka försvarsverket betydligt och det gick ju inte att ignorera. Den minsta dosen på 1,25 mg motsvarar en dos Metoprolol på 12,5 mg och jag åt inför detta 150 mg. Jag kan ju bara inte sitta och stenvägra hela tiden, jag måste ju prova för att se om det fungerar eller inte. Sagt och gjort, medicindossetten utökades med Bisoprolol 1,25 mg.

Idag testade jag detta och gav mig ut på löpning. Det blev en transport ner till Engelska parken och 6-timmarsbanan, 5 varv där och transport tillbaka, 6,2 km, i ett soligt och underbart väder. Ganska snabbt märkte jag av dessa 1,25 mg, dock inte lika påtagligt som 150 mg Metoprolol. Men skiten höll nere pulsen mycket märkbart. Förra passet med enbart Multaq och samma distans, låg snittpulsen på 146 slag och jag maxade på 157 (78,9 resp 84,9 % av max). Idag gjorde 1,25 milligrammaren att jag låg på 130 i snitt och 142 på max (70,3 rep. 76,8 % av max). Visst ställer den till det. Imorgon planerar jag en kontrollöpning utan Bisoprolol för att se hur det förhåller sig.

Ett troligt scenario är att jag kommer att plocka ut den vid längre löppass men ha den om jag tränar på Improve med seniorerna, cyklar, stavgår eller liknande. Det verkar som en bra kompsromiss. Sedan är frågan om jag kan fortsätta med ultralöpning eller motsvarande, tankar som jag brottas med nu. Hur det blir med den saken ska jag ta ställning till efter min date med kardiologen för jag vill se vilken väg jag tar med hjärtstrulet, om det, om det blir kemisk bekämpning eller kirurgi igen, vilket tydligen då är förenat med större risker på grund av alla mina ablationer. Kardiologen ska jag träffa någon gång i mitten av maj, fram tills dess tränar jag lite mindre i omfattning (läs inga ultradistanser) med ett enda undantag – Partille 6 timmars den 14 april. Ett lopp som jag också kommer att använda som utvärdering och underlag till framtida beslut. Jepps, det var en hel del på ett bräde, men det var å andra sidan den korta versionen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 mars, 2018 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Videoblogg?

Nu sitter jag här och funderar på att göra ett alternativ till bloggen och starta en videoblogg. Jag tycker det verkar enklare än att sitta och skriva en massa. Funderingarna går just nu hur jag i så fall ska realisera dessa planer. Var är bästa stället att ha en videoblogg på? Krävs det något speciellt i programväg/redigering? Funkar youtube? Denna blogg vete sjutton em den funkar eftersom jag inte kan ladda upp filmklipp. Skulle vilja ha något där jag kan säga något under en halvminut och kanske maximalt 2 – 3 minuter och när jag stänger av kameran eller vad det nu blir så laddas klippet direkt upp till sajten utan extra handgrepp. WordPress har en funktion men den är inte gratis.

Hur som helst något säger mig att en videoblogg säger mer än en text och kräver inte så mycket tid att rodda. Jag har lekt med denna tanke under åretoch den börjar växa sig starkare. Men idag orkar jag ingenting, det är en sådan där dipparedag och vad jag än försöker ta mig till så skingras tankar och koncentration. Faktum är att jag är mycket nöjd att kunna värpa fram detta inlägg.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 mars, 2018 i Diverse, Hälsa, Hemma

 

Multaq funkar!

Idag var det dags för det slutliga testet av Multaq och då snackar jag löpning. De tidigare fyspass har givit mig goda besked med denna medicin som jag initialt var extremt misstänksam mot. Dagens övning blev ett kombipass där jag inledde med stavgång och sedan gick över till löpning. Jag stavgick ner de 700 meterna till Kyrkbron i Partille och sedan ett varv på 6-timmarsbanan. När jag begav mig ut på andra varvet växlade jag över till löpning. Kunde se att pulsen steg men gjorde det kontrollerat och jag kände inget som  skulle signalera stopp till mig. Lite trött och seg kände jag mig dock. Men jag har ju inte kutat på bra länge och därav denna känsla, inte så konstigt alls. Med tanke på mitt tillstånd så gick det bra och tempot låg på ungefär 8 minuter och då låg jag i snitt på 76% av maxpuls. Det är inte snabbt men just nu är det så på den här modellen. Sammanlagt lallade jag runt i 5 varv innan jag, mer än nöjd,  lufsade hemåt. Multaq:en hade inte bråkat alls. Jag kände ingen från hjärthållet eller i bröstet. En kik på pulskurvan hemma visade att den låg precis som den brukade göra. Alla andra data visade också normala värden. Jag kände och känner fortfarande inget som skulle få mig att söka till akuten för hjärtarytmier. Totalt var jag ute i 7,2 km och hade ett snittempo på 8:49 och som då inkluderar 1,6 km stavgång. Klart bättre än förväntat på alla håll. Naturligtvis inser jag att det inte ska springas intervaller och göras massa maxpulstest, det fattar ju till och med en förståndshandikappad blåmanet. Det jag fortfarande kan gör är att springa men i lugnt tempo, som jag egentligen alltid har gjort. Med detta sagt så blir det inte att studsa iväg och anmäla sig till alla lopp jag kan hitta. Det riktigt stora sluttestet kommer att bli Partille 6 timmars den 14 april. Sedan har jag bara ett nummerlappsevent till och det blir Stadsgirot på cyke. den 7 maj – 70 km. Det verkar faktiskt till min stora förvåning och glädje att denna medicin Multaq faktiskt fungerar. Det trodde jag fanimej inte, men så är det. För mig en stor framgång och nu kan jag återigen klättra upp ur gropen och återigen fokusera på att rehaba min sjukskrivning för utbrändhet och hjärntrötthet. det har fått stå tillbaka (igen).

Dagen har jag annars tillbringat med att buteljera mitt lättöl – Enskede Pale Ale (2%) som jag kallkraschade i helgen och sedan kolsyrade (tvångskolsyrning). resultatet är nu 26 flaskor öl för de stackare som måste köra bil när de hälsar på här hemma. I och med det fick jag mina Corneliusfat lediga och i det ena har jag hällt över en Kölsch (lager) från jäshinken. Det andra kärlet får härbärgera min Franksika Lager. Båda ölen bryggde jag tillsammans med Robert för en månad sedan. Nu står de i uterummet för kallkraschning och till helgen kolsyrar jag dessa. Därefter får de stå ett par dagar och ”lugna ner sig” innan jag tar fram min Beergun och tappar över det på flaskor. Kvar är en hink med 23 liter New Zeeland Pilsner (gjort på extrakt) som Carina önskat till sin födelsedag. Den är i det närmaste färdigjäst men jag kommer låta den stå i hinken i alla fall april ut innan det åker ner i Cornellusfaten och kolsyras. Så till Hennes födelsedag den 9 juni har det fått stått och gosat till sig rejält och den kommer att bli riktigt god.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 mars, 2018 i Ölbryggning, Diverse, Hälsa, Hemma

 

Deklarerat!

Idag är det inte bara vårdagjämning, vilket i och för sig inte märks så mycket av utomhus (trots en solig och fin dag), det blev även deklarationsdags. Och av den utskickade deklarationen tycker jag inte, det var ingen kul läsning, jag ska betala tillbaka ett 5-siffrigt belopp (kvääk). Jag har studerat varför det blev på det här sättet och kan konstatera att det är min mer än lovligt veliga arbetsgivare som får ta på sig detta då de har dragit betydligt mindre skatt vid engångsbelopp. Ja, ja! Jag borde kanske varit mer uppmärksam och läst lönespecarna lite mer noggrant. Men Ni kan lita på att jag kommer från och med i år (har redan börjat med detta) att lusläsa allt som kommer in i pengaväg och kolla att det dragits skatt ordentligt. De velade förra året också. Innan dess har jag aldrig betalat någon restskatt – alltid fått tillbaka. Som tur var anade jag detta och hade lagt undan pengar till detta. Jag vet att en hel del av mina kollegor har svurit över detta också. Men som sagt, jag får skylla mig själv lite grann, som inte läst specar ordentligt och att kommunicera detta mer HR-folk som är indier och pratar engelska på samma sätt som en vanlig engelsman andats in helium är i sig en utmaning.

Hur som helst har jag fixat den där jävla deklarationen och betalat in vad jag är skyldig för den skiten vill jag inte ha hängandes över mig när jag nu har gått tillbaka för att försöka lindra min minst sagt mikroskopiska stresstålighet efter stickspåret med hjärtfladdret. För nästa år ska jag fan inte ha någon kvarskatt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 mars, 2018 i Diverse, Hälsa

 

Multaq funkar??

Dagen har bestått av lite träning med seniorerna och jag kunde återigen få ett test på mina nya hjärtrytmsreglerande medicin – Multaq. Och det blev baske mig en positiv överraskning. Jag kunde faktiskt  köra på som vanligt och pulsen hängde med upp precis som den skulle och inte stoppade vid 122 som den där jävla Metoprololen gjorde. Hela passet kändes riktigt bra och problemfritt. Biverkningarna har också varit OK. Det jag kan märka är framför allt att jag blivit lite lös i magen vilket jag inte sörjer så mycket över eftersom jag har varit ganska ”förstoppad” det senaste halvåret, dessutom driver den vätska utav bara den. Kontentan av det här att det blir några fler toabesök. Detta kan jag leva med. Jag har även noterat att pulsen i vila har sjunket ett par snäpp. Ibland har jag känt en smärre bröstsmärta fast den stör inte heller. Lite trötthet har noterats men inte alls i samma division som Metoprololen. Så peppar, peppar den funkar vid träning till min maximalt största förvåning och till motsats av hemskemedicinen Cordarone. Något jag dock måste se upp med är att hjärtat får en lite sämre pumpförmåga, vilket kan ge hjärtsvikt. Tydligen en mycket vanlig biverkning, hittills har jag inte märkt av något sådant. Dock ett test kvar innan jag jublar helt och det ska bli ett löppass. Men som det visat sig hittills så borde det funka också. Sedan återstår även att se hur bra den blockar trigger för flera hjärtarytmier vilket är syftet med denna medicin.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 mars, 2018 i Hälsa, Träning

 

Spinn of hope på ny medicin

I lördags klarade jag av en utmaning, jag körde Spinn of Hope till förmån för Barncancerfonden. Den har ju i och för sig varit planlagd sedan länge. Det som ställde till problem var att mitt hjärtfladder kom tillbaka den 12 februari och sedan har pumpen rullat konstant i 125 till 130 slag. Som motåtgärd sattes betablockeraren Metoprolol in och dosen ökades i omgångar till 150 mg. Tyvärr hjälpte den föga. Jag fick ner fladdret till att ligga runt 110 slag. Metoprololen gjorde sitt jobb att hålla emot pulsen vid ansträngning till en viss gräns. Vid Vasaloppsspinningen höll den mig 122-123 slag och jag var helt slut, svetten lackade, dessutom tillkommer biverkningar som trötthet, sömnsvårigheter, yrsel, huvudvärk, stickningar i huden för att nämna några. Vid ett stavgångspass lade jag in några kortare löpningar och då kunde medicinen inte hålla emot utan kollapsade. Pulsen stack iväg till 235 som mest och det blev ett jävla kaos i bröstkorgen och det var bara att stoppa och gå. Dock funkade det vid stavgång, men så fort jag gav mig på löpningen kunde det inte hålla emot.

Jag fick en påringning från hjärtmottagningen på Östra och frågade om jag ville testa en annan medicin som heter Multaq. Efter en liten stund så antog jag detta erbjudande som ganska omgående hade en positiv ”biverkning” – jag blev kallad till en elkonvertering, torsdag den 15 mars. Dagen därefter började jag med Multaq. Lördagen 17:e skulle jag köra Spinn of Hope och inför detta tog jag mig en funderare huruvida jag skulle köra eller inte. Jag kom fram till att göra ett försök. Mest av två orsaker. Hjärtat  slog ju faktiskt ii sinus och den har inte slagit tillbaka i fladder som annars är brukligt för min del. Jag ville även veta lite vad Multaq:en gick för och hur den fungerade in action. Under fredagen var jag mycket fundersam för jag var totaltrött och orkade inget. I och för sig en vanlig situation efter en elkonvertering så det var ju inget nytt. Jag misstänkte även att biverkningarna från både Metoprololen som höll på att gå ur kroppen och biverkningen från Multaq som jag började med gav sitt bidrag till det hela.

Först var planen att gå över till Improve och starta upp första timmen. Lite tur för mig detta år var att Improve hade beslutat att köra bara 6 timmar istället för 12 av olika skäl. trots att jag kände mig lite hängig på lördag morgon gick jag över och tog mig an första passet. Då  hade jag mer koll på pulsmätaren än på instruktören. Min Garmin (som jag hade fäst på styret). Pulsen stegrade precis som den skulle och gjorde det kontrollerat och gick även förbi de där 122 slagen som Metoprololen blockade vid och det kändes bra. Det var inga problem. Kände inte av hjärtklappningar eller andra konstigheter. Inte ens mitt riktigt låga blodtryck spökade (hade 92/53 på morgonen). Som extra försiktighetsåtgärden körde jag på liten lättar motstånd på cykeln än vad jag brukade. Jag drev upp pulsen en liten bit till och det kändes bra. Med detta besked tog jag strategin att inte gå över 65% av maxpuls (max 184). Vid några enstaka tillfällen skedde dock detta men får betraktas som olycksfall i arbetet. Dessutom satt tröttheten från gårdagen i och därför fanns det ingen anledning att ta i för mycket. Det hela resulterade i att jag utan större problem kunde köra alla 6 timmarna och jag kände mig riktigt nöjd efteråt. Pulsen gick ganska snabbt ner i normaltakt och jag kände ingenting i kroppen som skulle varnat mig för att stoppa. Strategin med max 65% var en klar framgångsfaktor.

Nu vet jag hur Multaq:en funkar och jag känner av biverkningar av denna också. Speciellt en biverkning och den blev tydlig under spinningen. Multaq driver vätska något kopiöst. Av de 6 timmarna jag körde blev jag tvungen att springa ut på muggen 4 gånger för att tömma blåsan. Tröttheten finns där också. Ytterligare biverkningar jag har märkt så att jag har blivit ganska lös i magen, lite lätt illamående (ibland) och att min hjärtrytm är lägre än normalt. Men den funkar helt klart bättre vid träning än metoprololen. Nu ska jag se hur det funka på cirkelträningen, stavgång och lättare löpning. Kanske går den att använda på sikt. Den funkar på samma sätt som as-medicinen Cordarone men med mycket färre biverkningar (som jag noterat) och den går ur kroppen snabbare. Jag utvärderar vidare.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 mars, 2018 i Hälsa, Tävling, Träning