RSS

Månadsarkiv: januari 2018

Motvind till frukost

Igår var jag ute och idkade stavgång. Det resulterade i årets första besök på Humlebadet och 11,1 km taktfast gång till taktfast musik i hörlurarna. Till min stora förvåning gick detta över förväntan bra och jag fick många flashbacks till tiden efter min aortadissektion 2012 då stavgången hjälpte mig tillbaka. En annan framgång var att jag för första gången, på jag vet inte hur länge, kunde ge mig ut utan att piska mig eller tvinga mig till det. I min nuvarande värld är detta en stor framgång. Vädret var mer än lovligt underbart, soligt, 5 plusgrader och vindstilla.

Idag gjorde jag om det hela men denna gång var vädret det motsatta. Förvisso 5 plusgrader, men nu mulet och en mycket hård vind med upp till 22-23 m/s i byarna. Jag gick upp mot Humlebadet men vek av innan jag kom dit och gick tillbaka genom Jonsered och Kåhögs samhälle. Väl ute på Lexbyfälten fick jag känna av en klockren motvind. Gick jag med halvöppen mun så var det som att ha en CPAP på mig. Det blåste satan. Icke förty lyckades jag hålla nästan samma tempo som igår. Väl hemma visade min Garmin 10,2 km och jag kunde konstatera att jag hade hittat en ny milrunda, som gick som en åtta. 1 timma och 50 minuter var jag ute i blåsväder och jag är mycket nöjd med helgens övningar. Desto gladare blev jag också när jag hade minskat med ca 2 kg från förra söndagen. Min doktors order: ”jag vill se träning varje dag” har blivit åtlydd och jag slipper förhoppningsvis ta fram skämskudden vid nästa date med henne för att förklara varför kolesterolet låg på 8,8, då ska värde vara halverat (minst). En bra utdelning på helgen i alla fall.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 januari, 2018 i Hälsa, Träning

 

Seniorträning och knäckebröd

Nu är amarilloölet tappat på Corneliusfat och satt på kallkraschning. Någon gång under helgen ska jag kolsyresätta det så att det blir klart till tisdag. Medan jag väntade på en sändning från mathem.se passade jag på att göra lite knäckebröd på mäsken från amarilloölet. Det blev faktiskt riktigt bra (och mättande). Jag ser detta knäckebröd som en kolesterolsänkare också. Så det blir förhoppningsvis en hel del nytt jag kommer att utsätta mina LEK-vänner för, på tisdag.

På förmiddagen körde jag även ett träningspass med seniorerna på Improve och som vanligt var det ingen walk-in-the-park. Denna gång slapp vi utsättas för den så kallade air-biken. Nu väntar jag på att Frugan ska komma hem. Hon är ledig nästa vecka och det ser jag fram emot….

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 januari, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Träning

 

Försöker komma tillbaka

En händelserik månad, men samtidigt inte. Hur går det ihop? När det gäller ölbryggning har de mesta åkt ner i flaskor. Jag har en batch kvar som ska gå samma öde tillmötes den allra närmaste tiden. Sedan ska jag tillsammans med Robert finurla ut vad vi ska brygga nästa gång. En av de batchar som jag flaskat är ett lättöl där alkoholhalten hamnade på ca 2,1 & och det är jag nyfiken på. Skulle den falla väl ut kommer jag nog att göra en större omgång som jag kan ha att bjuda på till de som är tvungna att köra bil. Det som ska ner i flaska nu är en klona av Oppigårds Amarillo som Robert och jag bryggde 30 december och som jag är grymt nyfiken på. När den tappas så är den drickbar, den ska bara kolsyras. Den 15, denna månad, var Robert och jag på en ölbryggningskurs (fick den i julklapp). Mycket bra sådan och det var nog bra att jag hade bryggt lite innan för nu kunde jag få ett par frågetecken uträtade.

Vad gäller träning så kan man väl säga att jag har hållit mig flytande. Jag har kommit igång med stavgången och jag tränar oförtrutet med seniorerna på tisdagar och torsdagar. Ett löppass har jag mäkta med (förbannat segt sådant) och jag kommer inte att springa mer förrän jag kryper ner under 100 kg-strecket (2,2 kg kvar dit). Stavgången får bli mitt knark istället. Så visst! Jag håller näsan ovanför vattnet.

Hälsan är inte mycket att hurra för. Jag känner mig under isen och orosattackerna duggar tätt. Sömnen är en slumpgenerator, någon natt sover jag som en stock, andra nätter kantas av mardrömmar och annat elände. Det positiva är väl att jag ska slippa jiddra med mitt jobb och att de verkar ha velat färdigt så att jag kan få lugn och ro. Jag stressar upp mig för minsta lilla hitte-på som dyker upp som gubben i lådan. Det är inget bra. En vän till mig skulle visa ett youtube-klipp där en kille pratade om något med företag. Det var 20 min långt och efter 5 minuter så kunde jag inte höra hans ord längre, utan de övergick i ett enda stort brus, bara att stänga av. Snabba svängningar klarar jag inte och det går ju stick i stäv med tempot ute i samhället idag. Det blev även en date med min doktor som utan omsvep och prut förlängde min sjukskrivning, något jag mottog med lite blandade känslor. Tanken på att gå tillbaka finns ju där, samtidigt inser jag att det hade inte funkat. Jag hade suttit där som en fågelholk, speciellt om jag inte kan ta in 20 minuters prat. Bara att acceptera. Däremot blev hon jäkligt sned på mig när hon redogjorde för mitt kolesterol som skjutit iväg till 8,8 och fick vatten på sin kvarn eftersom hon tjatat på mig om att ta statiner. Något jag försökt men biverkningarna är vedervärdiga. Då sa hon frankt att om jag inte ska ta dessa statiner så är det ”training eller motion every day” som gäller. Ingen diskussion där. Med min aortadissektion så är jag ju inte dummare än att jag själv inser allvaret och att jag måste nog redovisa resultat tills nästa gång vi träffas.

Jag kommer att ta mig tillbaka på banan, men det kommer att ta tid och det kommer att få ta den tiden det tar.

 

Demonseger

Det har varit några jobbiga dagar. Med stor ansträngning kunde jag ta mig till seniorträningen igår. I natt har jag knappast sovit alls. Mardrömmar, ångestattacker och en helvetes massa tankar höll mig vaken i princip hela natten. Idag är Carina och Siv nere på hundmässan My Dog, det absolut sista stället på denna planet jag vill vara på just nu. Hoppas verkligen Hon har det roligt där. Jag tog dock tillfället i akt och trotsade mina demoner och gav mig ut idag på en stavgångstur. Den gav mig en massa flashbacks om min första tid efter sjukhusvistelsen 2012 då jag började stavgå. Under turen gjorde jag insikten att detta kan vara min biljett tillbaka till mitt kanske tredje löparliv. Det var skönt och komma ut. Avkopplingsfaktorn var riktigt stor och ett efterlängtat välmående infann sig en stund. Jag stavgick min gamla Kåhögsrunda på 6,5 km på lite drygt 68 minuter. Det blev en lightvariant av fartlek efter som jag anpassade tempo och steglängd till den medhavda musiken. Jag är dubbelt nöjd med detta, dels för att jag övervann demonerna, dels för att det blev en riktigt behaglig upplevelse.

Utöver detta har jag ställt ut två Corneliusfat i uterummet för att kallkrascha ölet. Därefter blir det dags för att kolsyresätta ölet. Jag förbereder även en liten batch på 5L lättöl som jag tänkte ha till våra LEK-träffar…

 
2 kommentarer

Publicerat av på 6 januari, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Träning

 

Knäckebröd

Igår var jag hjälpte jag Moa och Robert att flytta. Mest handlade det om att passade den förtjusande lilla Milla. Det blev en hektisk dag men till slut kom jag ner i bingen. Efter en osedvanligt god nattsömn (sällsynt för mig i dessa dagar) vaknade jag närmare 10-tiden. Först hämtade jag en densitetsmätare på osten som man lägger direkt ner i jäskärlet och kan sedan avläsa densitet och temperatur i en telefon-app i realtid. Den ger mycket säkra indikationer på när det är färdigjäst och att temperaturen är rätt. Dessutom damp en bok jag hade beställt ner i brevlådan så nu blir det läsning i soffan i mysställning.

Nästa projekt var att tillverka lite knäckebröd på den mäsk som blev en biprodukt vid lördagens bryggning. Jag hade hittat ett recept som jag nu provade och det smakade till min stor förvåning mycket gott. Dessutom fick knäckebrödet riktigt bra betyg av Carina. Det kommer nog att bli mer bak.

26198364_10155885894082416_2238235119453323528_o

Knäckebröd på ölmäsk med lite Amarillohumle, borde passa bra till den färdiga brygden…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 januari, 2018 i Ölbryggning, Hälsa, Hemma, Prylar

 

Årskrönika 2017

JANUARI

Året började bra. Jag kunde premiärdricka mitt första hembryggda öl – en APA (American Pale Ale). Carina och jag åkte till Vemdalsskalet och åkte skidor utför. Första gången för mig sedan 2004. Det var på tiden. Vi hade det riktigt bra där och jag trivs bra i Vemdalsskalet också. Löpningen kom igång bra och för första gången så länge jag kan minnas lyckades jag springa över 100 km. Till det ska plussas cykelpendling också. En bra månad.

20170118_182221

Mitt första öl.

FEBRUARI

Februari blev lite så där men med några ljuspunkter. Min lilla sonson Björn döptes i Utby kyrka. Jag följde upp min lyckade ölbryggning med att göra en ny omgång öl, denna gång blev det en lager. Ett snabbbesök av svåger, svägerska och deras dotter hanns med. Tyvärr börjar jag känna mig sämre till mods, den mentala tröttheten kopplar nu ett grepp på mig och jag gör kraftigt motstånd. Det här börjar också gå ut över träningen. Som grädde på moset pajade mitt bakhjul på cykeln. Fick lämna in det för riktning och var utan hoj ett par dagar. Löpningen gick trögare. Ja! Allting gick trögare. En inte riktigt lika kul månad.

2017-02-25_18-22-28

MARS

Mars månad blev kämpig. De dagar jag cyklade var det riktigt grisväder med stark blåst och regn (men härdande). Carina och jag besökte cykelmässan och vi körde även en Vasaloppsspinning för första gången på många år på Improven. Emellanåt hann vi med ett på After Work på vårat nya stamställe John Scott. Carina började känna sig ganska sjuk och hängig och hamnade ganska så snart i sängen med hosta och feber. Ett par dagar senare var det min tur och för en gångs skull blev jag rejält däckad att jag stannade hemma en vecka. Jag orkade inte ett dyft. Det gick så långt att jag nödgades besöka Vårdcentralen där jag fick lite dundermedicin mot hosta (Cocclione). Nästan tre veckor åt helvete. Icke förty så lyckades jag komma igång igen och fick kasta mig in på en långspinning – Spinn of hope – i 12 timmar. Det hela kryddades med att jag fick avverka det sista passet på instruktörscykeln. Jag kunde avsluta månaden med lite cykelpendling. Löpningen blev en katastrof. Noll (0) löpta kilometer i mars! Bläää!

vlcsnap-2017-03-27-17h11m30s203

APRIL

En ganska avtrubbad månad där träning gick på sparlåga. Carina och jag började förbereda terrassäsongen genom att köpa nya utemöbler för att ersätta det gamla skräpet. Bryggde ytterligare öl. Yummie! Endast 3 löppass á 6,4 km blev det. Den mentala tröttheten blev inte till det bättre, snarare tvärtom. Dock blev det en hel cykling till jobbet. Vi passade också på att gå på konsert på Partille Arena och titta och lyssna på rocklegenderna Status Quo. Månaden avslutades på Valborg med grillpremiär på terrassen. En riktigt medioker månad.

20170330_064925

Mindfulness under pendelcykling

MAJ

En riktig skitmånad, dock ned ett par ljusglimtar. Det blev en hel del läkarbesök, bland annat på hudkliniken där jag fick en ny hudfläck på ryggen granskad. Det visade sig att det var ingen fara med den och jag kunde andas ut på den punkten. Jag sprang (eller vad man nu ska kalla det) Göteborgsvarvet som blev ett totalfiasko eller rättare sagt en katastrof. Den mentala tröttheten har kopplat ett järngrepp på mig och jag tog mig i mål på lite drygt 3 timmar. Helt slut mentalt efter en brutalt hård kamp mot min skalle. Fysiskt set var det inga problem. En grymt konstig känsla. I och med den tävlingen så drog jag ett streck för alla tävlingar ett bra tag fram över. Jag inledde i och med detta en mental rehab.  Dessutom var det nog med största sannolikhet mitt sista Göteborgsvarv. Jag har denna månad också dragit ner på bloggandet. Jag orkar helt enkelt inte att uppdatera bloggen alla dagar.

Ljusglimtarna var två. Den första var att jag cyklade stadsgirot 70 i Göteborg på en tuff bana med 900 höjdmeter, dessutom i ett strålande väder. Den andra och största ljusglimten var att jag den 11 maj firade min överlevnadsdag. Då var det exakt 5 år sedan jag överlevde min aortadissektion. Annars vill jag nog förpassa maj månad 2017 till glömskans träsk.

18222039_10155191996817416_6011508962465950969_n

I mål på Stadsgirot

JUNI

Juni blev en besvikelse. Jag hade förhoppning att få en liten nytändning, både mentalt och fysiskt. Men icke, det blev pannkaka av allt. På jobbet var det mer än vanligt veligt. Slipsarnas tuppfäktning ställde oss ”doers” inför frågan om vem som egentligen bestämde i vårt uppdrag. Nu visste ingen, då kan Ni tänka Er själva. Detta gick ut över oss genom att de överenskommelser vi hade gjort med våra marknadsbolag att uppdatera systemet med inte bara en, utan två versioner, kördes över. En direkt konsekvens av detta för att rädda helger som Midsommar etc gjorde att vi fick göra dessa uppdateringar under veckan, så i mitten av juni körde vi uppdateringar från kvällen, hela natten och fram till gryningen. En arbetsdag på totalt 20 timmar. Jag börjar mer och mer tappa sugen och med mindre än en månad kvar till min semester blev uppförsbacken allt brantare. Så fredag den 30 juni, bestämde jag mig och tog det steg som mina läkare och en del psykologer tjatat om i flera år. Jag bestämde mig för att helt enkelt kasta in handduken och stanna hemma. Efter en telefonkontakt med min läkare, så skrev hon direkt, utan något snack en sjukskrivning i tre månader för mig. Hon gjorde vågen när jag berättade vad jag ville. Jag plockade ihop alla mina prylar och pallrade mig hem denna fredag, för en bra tid framåt. Ett bra beslut, men jag ser det (oavsett vad alla andra säger) som ett nederlag.

20170627_063911

En cykelpendlarbild som jag ironiskt nog tog på min absolut sista cykelpendling innan jag packade ihop och gick hem…

JULI

Denna månad blev inte alls vad jag tänkt mig. Det har uteslutande handlat om att varva ner och greppa situationen. Träningen var helt nedlagd (i princip samma som juni). Ju mer tiden gick insåg jag att beslutet jag fattat var helt korrekt. Jag passade på att gå på bio och se storfilmen Dunkirk i storformat. Riktigt mäktigt. En till och ännu positivare kick denna månad var att den 18:e juli föddes mitt tredje barnbarn och jag kunde hälsa lilla Milla välkommen till världen några dagar senare. Inom loppet av 1 år och 10 dagar hade jag blivit farfar tre gånger. Fantastiskt! Utöver dessa två positiva händelser var juli ett enda stort trauma, blandat med ångest och gråt. Att det dessutom inte var något bra väder gjorde ju inte saken bättre.

DSC01145

AUGUSTI

Augusti började likadant. Nu börjar jag göra några försök att börja träna igen. Jag ger mig ut på några löppass, besöker Improve. Det blir inte regelbundet för jag känner mig fortfarande oförmögen att ta tag i saker. Minsta lilla hitte-på och jag blir stressad. Dock kunde jag denna månad bryta en del mark i min strävan att komma tillbaka på banan.

Äntligen gick Carina på semester och det var så skönt att ha Henne hemma. I mitten av augusti åkte vi till Grövelsjön längst uppe i Dalarna för en veckas fjällvandring. Denna vecka var gudasänd och att få komma upp till detta lugn och tystnad är och kommer att vara helt oslagbart. Vad bra jag mådde denna vecka! Tyvärr var det bara en vecka men det hindrade oss inte från att boka nästa år också. Vi åkte inte direkt hem utan tog en omväg in i Norge och nattade i Molde. Dagen efter åkte vi den fantastiska Atlanthavsvägen, trots att det regnade som satan blev det ändå en upplevelse för oss båda. Efter det fortsatte vi söderut och åkte upp för Trollstigen, över fjället bort mot Geiranger för att åka Örnväggen ner till Geiranger och sedan serpentinvägen upp över nästa fjäll. En hisnande och fantastisk tur. För Carina var detta premiär, jag har åkt där några gånger tidigare och för Henne blev detta verkligen en ”breathtaking” upplevelse. Det går inte med bästa vilja att INTE bli hänförd av denna tur. En Lisa för själen. Vi fortsatte ner till Lillehammer där vi övernattade innan vi kom hem till hemmets lugna vrå dagen efter. Supernöjda med vår resa.

Månade avslutades med att jag hade mina barn och barnbarn på besök hemma. Jag bjöd på grillad baconlindad beer-can-burger. Jag trivdes och denna sista augustidag var mitt sinne i välmående. Trots dessa positiva händelser mår jag fortfarande inte bra även om det blivit mer träning denna månad. Jag kämpar på.

DSC01870

SEPTEMBER

En månad som gick i dur och moll. Den började riktigt bra då Carina och jag firade 5-årig bröllopsdag. Min sjukskrivning blev förlängd in till november (föga överraskande). Jag gick till Marit (sjukgymnasten) och började jobba på att få bort min sneda belastning med fotisättningen när jag springer och som jag fortfarande jobbar med. I samband med detta började jag träna på seniorpassen på Improve och kom snabbt fram till att denna träning passade mig som handsken (kul är den också). Jag var på Ågrenska i två dagar och träffade andra med aortadissektion samt lyssnade på intressanta föredrag.

En riktigt tung och väldigt sorglig nyhet var när jag fick reda på att min vän Anders Nilsson från de magiska Rosa Dygnen hade gått bort. Han blev bara 38 år. Många fina minnen med honom har jag.

Kalla vindar från jobbet började blåsa upp, det var (och är) inte enkelt att bara var hemma och vara sjukskriven. Dessa vindar skulle även drabba mig. Månaden avslutades med Kortedala brutalmaraton på det überhemska motionsspåret i Bergsjön. På grund av min vacklande fysik och mentala tillstånd så nöjde jag mig med 10 kilometer där.

IMG_2118

OKTOBER

Oktober startade upp med att jag fick gjort färdigt i uterummet så att vi kan sitta där alla tider på året. Hög mysfaktor. Jag begick barnvaktspremiär då jag passade lilla Milla. På jobbet (jag är fortfarande sjukskriven) fick jag nu känna de vindar som började blåsa upp i slutet på förra månaden. HCL (det veliga företag jag jobbar på) aviserade att de vill göra sig kvitt 100 medarbetare (arbetsbrist var den officiella orsaken) och gick ut med VLP (Volontary Leave Package), dvs ”erbjudanden” om att sluta frivilligt. Jag var en av de som fick ”erbjudandet” och det tog inte så lång tid för mig att såga det förslaget som var ett milt uttryckt skitdåligt förslag. Jag tackade ja till ”erbjudandet” om vissa villkor kunde uppfyllas vilket de inte gjorde och därmed tackade jag nej och de får dras med mig ett ta till. Men att behöva hålla på med sådant här jidder när man är hemma och sjukskriven för utbrändhet och hjärntrötthet slet oerhört hårt på mig och jag hamnade nästan där jag var då jag gick på sjukskrivning.

Det positiva denna månad var ändå höstpromenaden till Humlebadet med alla barnbarn och några av mina barn. En fantastisk harmonisk upplevelse som gjöt olja på vågorna under denna VLP-sväng på jobbet. Utöver det var Robert, Niklas och jag på Ölkompaniet där vig köpte två bryggverk vi skulle ha tillsammans och brygga öl enligt alla konstens regler, på köpet får jag lite egen tid med i alla fall två av sönerna. Jag lyckades med bedriften att få en 2:a på bilbesiktningen, något jag inte har haft sedan slutet av 1990-talet, den fixades ganska omgående till en hyfsat human summa.

DSC02657

NOVEMBER

November blev en mental återhämtningmånad efter turbulensen på jobbet. Robert och jag bryggde öl på bryggverken för första gången och det blev ett fiasko. Vi gjorde mer fel än rätt men lärde oss samtidigt. Det var bara att hälla ut våra ansträngningar. Shit happens!

Svåger med familj kom och hälsade på och på Fars Dag fick jag en biljett till Dropkick Murphys och Flogging Molly som spelar på Partille Arena i februari. Riktigt kul. Tankar gick till min Pappa som skulle fyllt 100 år den 6 november om han hade levat. Jag miste honom vid 16 års ålder. Annars hände ingenting särskilt denna månad. Jag brottades mest med dippar och bearbetning från förra månaden.

20171125_122938

Vårat nya bryggverk precis uppackat

DECEMBER

December blev som vanligt en hektisk månad. Jag tappade öl på Corneliusfat och försökte kolsyra själv. Det blev sådär men nu har jag lärt mig tills nästa gång. Julstädningen gjordes den tredje advent-helgen, efter det var allting klart. Dessutom var Carina ledig denna vecka till min stora glädje. Bland annat var vi på bio och kollade in den nya Star Wars-filmen (episod 8). Dagen före julafton hade jag den årliga träffen med mina kids och barnbarn. Denna gång hade jag dock hyrt festlokalen där jag hde min 60-års-mottagning. Det var enklast för alla och där kunde småttingarna springa runt lite mer ohämmat. Det blev riktigt lyckat.

Men åter igen skulle det veliga jobbet (HCL) göra allt för att sätta mig i stress. Nu hade jag upptäckt (fredagen innan julafton) att de helt plötsligt börjat att betala ut lön till mig. Men hallå!? Jag har varit sjukskriven sedan 3 juli!!! Så nu måste jag röja med dem igen. Annars blir mina kontrolluppgifter fel och jag kommer att få betala extra mycket i statlig skatt och där ramlade jag tillbaka till ruta 3. Att det ska vara så jävla svårt att vara sjukskriven!? Hur ska jag nå’nsin kunna gå ner i varv med sådant här jidder?

På årets nästa sista dag hade Robert och jag lite kvalitetstid då vi bryggde öl på våra bryggverk – en klon av Oppigårds Amarillo vilket gav oss 25 liter öl vardera. Yummie!! Fast det får vi dricka nästa år…

DSC03356

Milla och jag tittar på nyårsfyrverkeriet…

ETT GOTT NYTT ÅR och EN GOD FORTSÄTTNING önskar jag Er alla!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 januari, 2018 i Diverse