Icebugspremiär

Igår var jag på Improve och tränade med seniorerna och det blev ett riktigt tufft pass, det var samtliga rörande överens om. Jag var på plats en timma innan och körde igenom Marits sjukgymnastövningar som även det gav puls. Då bestämde jag mig för att ta ett löppass dagen efter. Sagt och gjort. I morse vid halv nio-tiden gav jag mig ut. Det har ju snöat en hel del och det där eländet var ju inte borta även om termometern visade plusgrader och snösmältningen hade börjat att sätta in. Ändå sa min magkänsla att jag skulle sätta på mig mina Ice bugs på fötterna. Det visade sig att vara ganska befogat. Av den 5,1 km långa sträckan var Ice bugs i alla fall påkallat under ungefär en tredje del av denna. Och farten (?) blev ju också därefter tyvärr (som vanligt kanske jag ska tillägga). Men nu var det inte fart som jag var ute efter. Jag var ute efter att besegra mina hjärndemoner och att få komma ut och röra på mig lite, för när jag väl gör detta mår jag bra. Det är ett sätt att försöka återta mitt liv lite grann och hitta tillbaka till min gamla kontinuitet och det får ta den tiden det tar, helt enkelt. Nöjd är jag, att jag kom ut i alla fall.