RSS

Månadsarkiv: oktober 2017

Barnvagnsutflykt

Det blev en hektiskt tisdag. Jag startade upp med att göra sjukgymnastens övningar på Improve och följde upp det med ett cirkelträningspass med seniorerna. Efter det så blev det att dra hemåt, duscha och göra mig i ordning för dagens stora happening. En utflykt bestående av en promenad upp till Humlebadet tillsammans med söner, svärdotter och alla barnbarnen. Bra väder hade utlovats men så blev det inte. Nu kom vi undan med lite blåste och en lättare regnskur. Ces’t la vie.

DSC02639

Milla och jag väntar på de andra…

Vi traskade den drygt 5,5 kilometer långa vägen upp till Humlebadet och det visade sig vara premiär för alla. Nu vet de i alla fall hur min ordinarie löparrunda ser ut. Mikael hade lilla Vera på ryggen och anlände tillsammans med Linnea. Niklas och Moa kom med lille Björn samt lilla Milla i barnvagnar. Och i väg kom vi. Det var fantastiska höstfärger där borta och det blev, vinden till trots en riktigt trevlig utflykt. För min del blev detta ett enda stort balsam för min själ och jag njöt till fullo.

DSC02657

Hel gänget på väg…

DSC02655

Mikael och Vera…

DSC02647

Björn spanar in Säveån…

Uppe vid Humlebadet parkerade vi oss vid ett par bänkar och jag halade upp lite kaffe och en påse kanelbullar som Carina hade bakat. Det var inga som helst problem för de vuxna att sätta i sig dessa goda bullar. Vera är den enda om går lite mera. Björn går också men han låg i barnvagnen och sov stenhårt och vaknade till precis innan vi skulle gå. Jag fick äran att hålla Vera i handen och vi gick ner till sjöstranden tillsammans med pappa. Så himla kul. Stackars farfar fick ju kröka rygg ordentligt för att kunna hålla henne i handen.

DSC02736

Kom igen farfar, jag vill ner till vattnet…!

DSC02728

Picknick…

DSC02698

Hunden Humla vid Humlebadet…

Vi var hemma tjugo i sex och det var dags för mig att göra mig i ordning för nästa event, en träff med LEK.gänget. Carina ringde och sa att Hon blev fast på jobbet med ett sent kundmöte så jag fick åka själv. Till min stora lycka hade Siv gjort sin goda köttfärspaj och jag fick, vrålhungrig som jag var, behärska mig för att inte vräka i mig alltihop. Den kvällen var det inga problem att somna, kan jag lova men det var en riktigt bra dag. Mer sådant.

 

Måndagsbestyr

Veckan startade med ett besök hos sjukgymnasten. Sedan var det lite pyssel hemma. Jag har monterat tillbaka Garmin-sensorer på min Nishiki, tvättat rutorna på uterummet, varit på OK och lagt på vinterdäcken och lite annat smått och gott. Dessutom ringde jag mina barn och svärdöttrar och vi planerar en barnvagnspromenad upp till Humlebadet imorgon så att vi kan få se alla vackra höstfärger där uppe (om vädret tillåter).

När Carina kom hem så körde vi ett häng i uterummet ett tag, där vi båda slappnade av totalt. Efter det så flyttade vi in och parkerade i soffan och kollade av två avsnitt av den högklassiska serien A handmaids tale. Ruggigt bra serie som fångar mig. En skön start på veckan. 4 dagar till för frugan, sedan väntar en veckas ledigt för Henne. Det ser jag verkligen fram emot, inte minst gäller det även Henne.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 oktober, 2017 i Vardag, Hälsa, Diverse, Hemma

 

Bryggverk och smultronställe

Då var ännu en helg till ända och en ny vecka ligger framför mig. Den sedvanliga börja-jobba-ångesten kryper sig på. Men vänta nu! Jag ska inte till jobbet imorgon, jag är ju hemma, sjukskriven för utbrändhet. Tja, det tar verkligen sin tid innan ränderna går ur. Tänk vad saker och ting sitter rotade in i märgen. Helgen har i alla fall varit bra. Igår kom Robert och Niklas och hjälpte mig att köra två stycken gamla byråer till tippen. Inget att hålla på. Gammal skit inköpt på Jysk i ett svagt ögonblick. Robert passade på att slänga lite från sitt också. Då upptäckte jag att han gick iväg med en Draughtmaster (en tappningsmaskin för fatöl rymmande 5L)  Jag stelnade till och en hemsk rysning gick genom kroppen. Inte fan får han slänga den! Efter någon sekund släppte skräcken och jag kastade mig över den och höll ett synnerligen allvarligt förmaningstal till min son om vilket brott mot mänskligheten detta var samt vilken allvarlig skada detta skulle åsamka oss om den försvann på en tipp. Han försvarade sig med att han aldrig använde den. En klen ursäkt. Hur som helst räddades den till livet igen av öl-farfar. I rent utbildningssyfte har jag nu beställt ett 5-litersfat Carlsberg Export på systemet för att testa och lära känna denna fina tingest. Tanken är att jag ska köpa ett fat på (eller två) på ölkompaniet som jag kan kolsyra själv och köra ner lite öl på fat och inte bara flaskor. Det ska bli väldigt intressant.

Efter det åkte vi tre till Ölkompaniet och kikade på brygganläggningar för öl. Jag vill ju ta steget att köra hela bryggprocessen och inte bara på färdiga extrakt. Robert har varit sugen ett tag på att börja brygga och Niklas blev märkbart intresserad när vi var där. Vi var först inne på ett lite större bryggverk, men det skulle bli svårhanterligt att lyfta ett kar på 50L och dessutom dyrt. Då  snöade vi in på två mindre bryggverk 25 – 30L (vi räknar med att kunna få ca 20L var per omgång). Mycket diskussion och frågor hade vi runt detta och nu har vi gått tillbaka till kammaren för att räkna och fundera. Jag tycker detta ska bli skitroligt och samtidigt få lite pappa-son-tid. Min pappa gick bort när jag var 16 år och jag har så många gånger saknat detta med att sitta ner med farsan och ta en bärs. Dessutom kommer detta att bli en rolig hobby.

Det var en hel del att prata om på hemvägen. Robert drog hem till sig och Niklas följde med mig upp och hjälpte mig att sätta upp och dra lite kabel till våra två utelampor vi har köpt till uterummet. Och det blev sketa-bra. Lamporna har rörelsesensorer och de tänds när vi kommer  dit ut. De har dessutom skymningsrelä. Och naturligtvis hittade jag en plats för mina ”nya” draughtmaster därute. Ikväll satt Carina och jag där ute och njöt fram till strax efter 21-tiden och småpratade. Så relaxande, nu har vi ett nytt smultronställe att vara på under vinter. Det blev verkligen lyckat nu när allt är klart där ute.

 
 

Gamla jaktmarker

Igår vändes en blähäig dag till en riktigt positiv dag. Mun yngste son kom upp till mig med lille Björn. Björn var väl inte riktigt på sitt bästa humör men det släppte snabbt när han fick gå runt och pilla lite på olika saker. Det fanns ju en hel del att upptäcka hemma hos farfar. Niklas och jag passade på att kolla in uterummet. Han ska hjälpa mig att dra lite el där ute så att vi kan få lite belysning i vintermörkret och vi inventerade vad jag hade och vad som skulle köpas till. När vi tog en kopp kaffe berättade han att han och hans sambo budade på ett hus som låg i de gamla hemtrakterna. Det hela slutade med att vi gjorde en snabb och improviserad utflykt och kollade in stället. Mycket var sig likt där men mycket var också förändrat. Hur som helst blev det en riktigt oväntad och trevlig twist på den dagen.

Dagens begivenhet blev cage-passet med seniorerna, som alltid lika roligt och något att se fram emot. Vi arbetar två och två och jag går i par med min namne Stefan, 73 år och det har vi gjort så pass mycket nu att vi går under benämningen Stefan & Stefan. Stark är han också och han tar högre vikter än vad jag vill ge mig på. En riktigt skön lirare. Innan cage-passet tog jag tillfället i akt att köra igenom Marits (sjukgymnasten) övningar. På egen hand kom jag på ett nytt användningssätt för en maskin som jag också testade. Funkade klockrent. Så nu sitter jag här och är lite mör i överkroppen.

 
 

Träning och burgare

Det har varit en tuff dag som avslutades i avslappnade form. Jag vaknade av att det  pålades hejvilt vid bygget intill. Omöjligt att sova. Upp och hoppa med andra ord. Vid nio-tiden bar det iväg till Improve och efter lite uppvärmning med cykel och rodd genomförde jag Marits (sjukgymnastens) övningar. Ca en kvart efter det så var det dags för cirkelträning med seniorerna. Som vanligt jobbigt som fan. Vi är fyra vid varrje station som kör i 40 sekunder, vila 10 sekunder och ytterligare 40 sekunder. Efter det blir det 20 sekunders vila medan jag drar till nästa station och gör en ny 2 x 40, totalt 10 stationer. Allt detta kördes i två varv. Den värsta stationen är att göra plankan. 2 x40 sekunder i plankan går hårt åt min kagge, där slet jag som värst. Den svåraste var faktiskt att stå på ett ben, där hade jag stora problem (= noll balanssinne). Efter cirkelträningen var det kaffe och lite eftersnack. När det var slukat gick jag upp till spinningsalen och körde ett 30-minuters spinningpass. Det var ganska bra att få lea upp sig. Efter 3 timmars träning pallrade jag mig hem och mådde riktigt bra.

När Carina kommit hem hade jag fått ett infall och gjort varsin beer-can-burger som numera är min paradrätt. Det jag inte hade räknat med var att det skulle börja regna. Som tur var så var det inget ösregn och jag kunde grilla på. Anrättningen avnjöts i uterummet tillsammans med en kall.  Mmmm…   Yumiie. Sedan satt vi där ute och snackade om allt möjligt i 3 timmar och i skenet av lite värmeljus. Frös gjorde vi inte, vi satt ganska gott under infravärmarna och kunde höra hur regnet slog mot taket i uterummet. Mysfaktorn blev superhög. Nu är uterummet invigt och det blev kanon och definitivt inte sista gången vi sitter där…

22405739_10155661469487416_4801153340422952946_n

 

Låt mig vara i fred!

Det var en riktig blähä-dag igår och jag var verkligen långt ifrån på topp och rasade ner i en dipp. Jag känner en stor inre stress fortfarande och jag tror faktiskt att jag återupplevde lite söndags-börja-jobba-ångest. Det är detta som jag menar med mentala fantomsmärtor. Dessutom gruvar jag mig eftersom jag är nödd och tvungen att åka in till jobbet på onsdag för att lämna svar på mitt uppsägningserbjudande (måste göras personligen och inte via e-post eller vanlig post). Jag har verkligen upptäckt att det är svårt att få vara ifred och få lite lugn och ro under denna sjukskrivning. Jag har fått papper från Försäkringskassan där jag ska undersöka möjligheterna till Rehab etc, etc. Varför skickar dom det till mig och inte direkt till min arbetsgivare? Naturligtvis går jag upp i varv (som jag idag gör för i princip ingenting) och vid läggdags igår var jag verkligen speedad. Sedan går jag och gruvar mig för vad resultatet av detta blir vilket jag ska få besked om några veckor.

Problemet är att allt detta jävla hitte-på-grejerna gör att jag inte kan sänka garden 100% och koppla av, vilket är syftet med denna sjukskrivning. Varför ska det vara så jävla svårt att bara få vara sjukskriven och inte ha massa jidder med vare sig arbetsgivare eller Försäkringskassan? Snälla! Lämna mig ifred och låt mig få en chans att nollställa skallen så att jag kan få komma tillbaka till mitt jobb igen. Nu villa jag fanimej inte ha mera hitte-på – jag vill få ner varvtalet i huvudet, inte bara med att träna och träffa barnbarn. Just nu hjälper det för stunden. Jaha! Då har jag gnällt idag igen, det får inte bli en vana.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 oktober, 2017 i Hälsa, Gnäll, Jobb, Hemma

 

Träningsgnäll

Jaha! Då var jag ute och sprang i morse igen. Det blev den gamla vanliga Kåhögsrundan. Och det ju då förbannat att det ska vara så jävla svårt att komma under detta förhatliga 8-minuters-tempo. Hela tiden ligger jag och snittar mellan 8:02 och 8:05. Ja! Jag vet! Jag har inte kommit ner under 100 kg, jag bar på 102,4 kg när jag vältrade mig runt på Kortedala Brutalmaraton förra lördagen. Jag vet att kontinuitet tar mig ner i snittempo igen (och även mindre vikt) men jag tänker ändå inte ge upp, sjukskrivningar, uppsägningsaktiviteter på jobbet till trots. Bara att gneta på men det var skönt att få gnälla av sig lite. Och ja! Jag ska inte ruscha iväg utan skynda långsamt. Det får ta den tid det tar.

Nu det positiva. Det gick förvisso i lågt tempo men det känns lättare och lättare att avverka denna runda. Cirkelträning och cageträning på Improve samt en bra sjukgymnast börja ge resultat (även på ”övervåningen”) Striden går vidare.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 7 oktober, 2017 i Gnäll, Träning