RSS

Nu åkte jag dit…

03 Jul

Min plan var att kunna hålla ihop till semestern och den planen sket sig rejält. Jag insåg/inser att det inte funkar för fem öre. Allt står stilla, jag är totalt oförmögen att fatta beslut och göra de enklaste saker som normalt sitter i ryggmärgen. ort och gott – jag har upphört att fungera och gått in i den så kallade väggen. Nu börjar jag närma mig den där kritiska punkten där jag inte någonsin kommer att kunna återställa mig. Den punkten vill jag inte passera och jag skulle garanterat passera denna punkt om jag fortsatte fram till semester. Jag tog beslutet under veckan som gick efter ingående resonemang och diskussioner med Carina. Efter en telefonsejour med min läkare så blev det sjukskrivning, något jag knappt hann säga färdigt förrän hon knappade in sjukskrivningsintyget. Efter år av tjat på mig fick hon nu gehör.

Den gångna helgen har varit traumatisk och turbulent. Mitt i all den turbulens inser jag ganska direkt att detta var ett 110 procentigt korrekt beslut (även om jag har stretat emot i flera år) att ta. Det kändes gôrkonstigt att inte starta upp jobbdatorn idag och min förvirring har varit (och är) stor. Det är inte bra för mig, mitt team, mitt uppdrag eller mitt företag att fortsätta. Jag hann förra vecka paketera ihop och få ett vettigt avslut. Jag har underrättat min linjechef, min team leader och mina teamkamrater och känner att jag kan nu släppa allt vad jobb heter ett tag framåt och det tänker jag göra också. Nu ska jag rehab:a mig själv ordentligt. Nu vet Ni det….

 
4 kommentarer

Publicerat av på 3 juli, 2017 i Hälsa, Rehab & skador

 

4 svar till “Nu åkte jag dit…

  1. Ava

    3 juli, 2017 at 19:26

    Bra beslut – ta nu hand om dig ordentligt! ❤

     
  2. M

    3 juli, 2017 at 21:00

    Klokt.

     
  3. Janne

    3 juli, 2017 at 22:10

    Ett vänligt råd… försök låta din fru bestämma vad ni ska göra… följ bara med
    ..så kanske du kommer igång igen… lycka till!

     
    • Ultrastefan

      4 juli, 2017 at 09:33

      Njaee… Jag förstår Din tanke men det kommer inte att funka (just nu). Just nu måste jag bestämma och göra det jag själv orkar med (inte mycket just nu). Annars bestämmer vi saker tillsammans, det stora puckarna i alla fall.Det som är viktigt för mig just nu är att våga att göra i princip ingenting utan att det kryper i kroppen, där ligger utmaningen… /Stefan

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: