RSS

Månadsarkiv: juli 2017

Salong Farfar

Nu har äntligen Carina gått in i en 4 veckors semesterperiod och jag kan njuta av Hennes sällskap under dessa veckor. i firade detta igår med att ta en sittning på John Scott’s (så klart). Med lite mat och några öl. Yummie. Lite lustigt det där. I måndags när jag var på bio och kollade in  så smet jag på O’Learys vid Centralen för att vänta  in Carina och passade på att ta en ö  där också. När jag satt där och sippade på min öl kunde jag konstatera att det var ett herrans liv och ganska stökigt (som det i och för sig ska vara på en pub) och jag fann inte den där avslappnade känslan. På John Scott’s i Partille är det inte så. Det är förvisso folk där med och lite musik i bakgrunden samt sport på storbildsskärmarna (undrar hur TV skrivs i plural obestämd form?). Där kopplar jag av på  ett helt annat sätt. För mig är det ett smultronställe, inte bara för ölen, utan mer för att kunna varva ner. Med andra ord hade vi en riktigt bra kväll där, igår och Carina fick en bra kick-off på sin semester.

Idag drog jag ner till stresspalatset Allum. Jag  har aldrig gillat det stället och går dit endast om det behövs och jag har ett ärende dit. Idag var det så. Min färd gick till Telenor-butiken, där jag hade för avsikt att förlänga mitt abonnemang och skaffa mig en ny lur, de hade en drive på detta. Jag var ute efter en Samsung Galaxy S7 Edge men det fanns inga kvar, vara en telefon med rosa färg, då fick det vara. Det kommer säkert fler tillfällen vid Black Friday och julrushen.

Väl hemma blev detta slappande i soffan ett tag. en stund senare kom Carina och frågade om jag kunde klippa Henne. Gulp! Hon ville bara toppa lite grann. Men eftersom Hon frågade så fanns det ju en portion av förtroende. Det var bara att anta utmaningen. Sagt och gjort. Hon parkerade på en pall och jag gjorde så gott jag kunde i denna frisörsdebut. Om jag får säga det själv, blev det ganska OK. Själv tyckte Carina att det blev lite väl kort (tycker inte jag) men Hon blev ändå ganska nöjd (i alla fall vad Hon sa). Så nu har jag fixat min första kund i Salong Farfar. Puhh!!!

 

På sömnmottagningen

Efter mycket om och men så fick jag idag den berömda tummen ur och masade mig ner till sömnmottagningen på Sahlgrenska som hade drop in. Jag har haft sömnproblem den senaste tiden och det har varit väldigt mycket apnéer dessutom. Så pass mycket att även jag började dra öronen åt mig. Väl framme så var jag ensam och ingen annan där vilket gjorde att jag kom in ganska så pronto och jag hade med mig hela utrustningen. Sköterskan där var 500% övertygad om att mina problem berodde på att utrustningen (ansiktsmask med hållare) helt enkelt var utsliten. Hon kunde förvisso notera en höjning av apnéerna men att de helt plötsligt skulle dyka upp en ökning av dessa bara så där gjorde att hon var ganska säker på sin sak. Det köper jag rätt av. Det är ju hon som har kompetensen och kan grejerna. Så jag åkte därifrån en halvtimma senare med ny mask, hållare, luftslang och nya luftfilter. Så det återstår väl att se i natt om så var fallet. Dessutom är jag mycket nöjd över att ha tagit mig i kragen och tagit mig dit.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 juli, 2017 i Diverse, Hälsa, Prylar, Rehab & skador

 

Strandsatt på bio

Igår blev det en heldag på stan. Jag tog bussen in strax innan lunch och sedan scannade jag av ett antal butiker med inriktning på uteliv, bland annat Naturkompaniet. Avsikten var att göra några småinköp inför vår vecka i Grövelsjön, typ karta och ett par detaljer till mitt gamla stormkök som behövde bytas. Nu har vi det vi behöver för det ändamålet i alla fall.

Nästa punkt på dagordningen var den stora begivenheten för denna dag – ett biobesök. Närmare bestämt Christofer Nolans film – Dunkirk – som handlar om engelsmännens evakuering och flykt över engelska kanalen, undan tyskarna från ett säkert nederlag under andra världskriget (1940). Där de annars hade fått invänta att bli krigsfångar på stranden vid staden Dunkirk. De hade hoppas på att få rädda 35000 – 40000. När evakueringen var klar hade 380000 engelsmän och fransmän skeppats över till England. Filmen var bra men ändå inte riktigt vad jag hade väntat mig. Dialogen var väldigt sparsam och filmen visade mer den situation de desperata engelsmännen befann sig i och den försvarslöshet de var utsatta för på stranden med ständiga flyganfall. Som vanligt tittar jag alltid lite extra noga på rekvisita som vapen etc och scenografi. Här har de lyckats otroligt bra fast i slutet hajade jag till. I en avslutscenerna där soldaterna satt på ett tåg så tyckte jag att de blårutiga sätena såg lite väl moderna ut, ungefär som på ett pendeltåg. När jag kom hem gick jag genast in på moviemistakes.com och kollade (kolla in den sajten, Ni hittar alltid något med alla våra storfilmer) och mycket riktigt. Någon hade redan lagt märke till detta. Ganska klumpigt av filmmakarna men det förtog inte filmens helhet. En kul slump var att i fredags fick jag hem ett nytt nummer av militär historia som innehöll en jätteartikel om Dunkirk och som ljudbok lyssnar jag just nu på Antony Beevors bok, Andra världskriget och hade också lyssnat mig igenom om Hitlers blixtkrig som ledde fram till Dunkirk. Det gjorde att jag fick en stor behållning av filmen som jag varmt kan rekommendera. Filmen visades dessutom i 70mm-format och Bergakungen 1 (där jag såg den) är en av tre biografer i landet som kan visa den i 70 mm.

Efter filmen tågade jag bort till Nordstan där jag mötte upp med Carina för en gemensam hemfärd. Väl framme kunder vi inte hålla oss. Vi snek in på John Scott och tog varsin öl innan vi drog hem.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 juli, 2017 i Diverse, Vardag

 

Miraklet Milla

Jösses! Vilken aktiv dag det helt plötsligt blev! Höjdpunkten denna dag blev givetvis besöket hos Moa och Robert där jag äntligen fick träffa mitt tredje barnbarn – Milla – för första gången. Naturligtvis är det ju en så j-a gullig liten bebis. Jag anade snabbt anlag från fadern eftersom hon sov i princip hela tiden vi var där. Lättväckt var hon inte. Kan ju inte annat än att komma från sin pappa för han var baske mig inte lättväckt, han heller. Jag smälter när jag ser henne, vilken tjej, vilken utstrålning.

DSC01144

DSC01145

Efter detta angenämt omtumlande ögonblick åkte vi hem till min cykelkompis Kenneth och hämtade ett tält vi har fått låna inför vår fjällvistelse. Det blev en trevlig och avkopplande stund med lite småsnack. En kanonbra dag för en gångs skull.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 juli, 2017 i Diverse, Familj och Vänner, Prylar

 

Psykoterapi på puben

Faktiskt inte så mycket som har hänt. Dagarna kryper fram och det kryper även i mig, inombords. Jag vill inte vara så himla inaktiv och jag orkar inte dra igång något heller. Ett mycket frustrerande moment 22. Samtidigt inser jag att detta till syvende och sist är en liten del i min läknings- och återhämtningsprocess. Varför hamnar jag alltid i dessa motsatsförhållanden. Lite har hänt ändå. Jag joinade frugan på John Scott’s i fredags när Hon ville ha en after work – en liten sympati-after-work så att säga. När jag sitter där borta och hänger över en kall öl och snackar lite allmänt inser jag också att det är väldigt avkopplande för mig med. Tyvärr (och kanske tur också) kan vi inte springa ner dörrarna dör eftersom vi inte är miljonärer, speciellt inte jag som går på sjukpeng. Igår samlade jag ihop mig till att gå ut och gå en promenad med Carina. Borta vid OK/Q8 stötte vi ihop med Kenneth, min cykelkompis till jobbet och fick en trevlig pratstund. That’s all folks. Striden går vidare

 

Känns tomt

Mitt stora problem just nu är att jag inte kan få tummen ur och göra någonting. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, inklusive att träna, men jag orkar inte helt enkelt, jag kommer inte till skott. Ena stunden får jag in ingivelse att göra något. Det kan vara vad som helst. Besöka något av mina barnbarn, laga lite mat, dra bort till Improve för att träna, ut och springa, titta på TV eller  lyssna på ljudbok. Med andra ord, vad som helst. I nästa sekund jag bestämmer mig kommer jag inte upp. Allt låser sig och jag blir bara sittande med en oändligt stor känsla av tomhet. I 2½ vecka har jag försökt att hitta på något och det jag har lyckats göra är lätt räknat.

Samtidigt vet jag att jag måste lära mig att släppa allt och kunna vara sysslolös men det är inte så lätt och står i kontrast till vad jag är van vid. Sover gör jag en hel del på dagarna och jag är lika trött på kvällen när jag lägger mig och kommit över det inbyggda motståndet att gå och lägga mig utan att känna stress och oro för morgondagen. Jag har en hel del att jobba med.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 juli, 2017 i Hälsa, Hemma, Rehab & skador, Vardag

 

Jag är farfar igen!

Äntligen något riktigt positivt i detta jävla sjukskrivnings-elände. Jag vaknade upp idag och kollade efter meddelanden i telefonen och där låg det jag väntat på. Roberts Moa födde deras dotter Milla, kvart över tolv på natten. Knytet var 50 cm lång och vägde 3,78 kg. Hon var beräknad till den 14:e med tog alltså en liten akademisk kvart. Sådana här nyheter vill jag ha lite mer av. I övrigt är jag supertrött och totalt oförmögen att göra vettiga saker. Så varmt välkommen till världen, Milla! Du har valt bra föräldrar. Tillbaka till ljudboken…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 juli, 2017 i Familj och Vänner