RSS

En helg i dur och moll

26 Mar

Igår gjorde jag det. Jag körde Spinn Of Hope på Improve. 12 timmar till förmån för Barncancerfonden. Alla sa: ”fy fan! 12 timmar på en spinningcykel!” Men allvarligt talat! Vad är dessa 12 timmar jämfört med det lidande som de cancersjuka barnen går igenom tillsammans med sina familjer? Det är ta mig fan ingenting! Jag har själv klarat mig undan från en hudcancer i somras och kan man knäcka grundorsaken till cancer så gynnar det alla cancerdiagnoser. När dessutom båda mina föräldrar har gått bort i cancer så är det här en ganska självklar aktivitet.

Trots att min uppladdning inför detta har varit allt annat en perfekt, där jag bland annat legat i sjuksängen i närmare två veckor, en tilltagande mental trötthet och inte minst en mycket oväntad övertidssejour på jobbet dagen innan eventet (vi fick jobba fram till kl 8 på fredagskvällen) så gick det förvånansvärt bra. Passen flöt på. Ett par pass var ganska lugna medan andra pass var riktigt tuffa. Inför det sista passet tog jag en klunk av min dunderdryck (hälften kaffe, hälften cola) och jag äntrade instruktörscykeln och körde hela eventet i mål. En stor ära men jag var verkligen ganska sliten efteråt. Därför var det riktigt skönt att bara ha 250 meter hem. Jag var riktigt nöjd med det – milt uttryckt.

vlcsnap-2017-03-27-17h11m30s203

Idag var det dags att springa Göteborgsvarvets seedningslopp och det gick fullständigt åt helvete. Jag kunde inte plocka fram gårdagens glädje. Jag hade gjort allt rätt när det gäller återhämtning och allt det där och fysiken fanns där – inget snack om det. Men det mentala sket sig totalt. Jag kunde inte hitta någon form av motivation. Det enda jag kände var bara irritation och håglöshet. Denna känsla gjorde att jag bara blev mer och mer irriterad och det accelererade med att jag blev mer och mer irriterad på mig själv och så var det kört. Jag sprang inte särskilt länge innan jag bestämde mig för att kliva av och åka hem. Jag funkade inte mentalt och haveriet var ett faktum. Så kan det gå. Nu ska jag ta det lite lugnt reflektera och bekämpa min mentala trötthet och reflektera lite på vad jag håller på med och vad jag vill göra. För fysiken är det inget fel på, det bevisade jag denna helg men omprioriteringar måste till. Nu gäller det att fortsätta att överleva, om 397 dagar är jag fri och då dränerar det mig inte på energi.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 mars, 2017 i Hälsa, Jobb, Tävling, Träning

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: