RSS

Hej då LinkedIn!

27 Jul

Jag har ett tag haft ett konto på LinkedIn som kan liknas vid ett Facebook för folk i arbetslivet där man kan knyta kontakter och hitta nya jobb samtidigt som man är social som på Facebook. I bästa fall kan man bli headhuntad av något företag. Ganska snart så insåg jag att det var mer som en liten ankdamm. Jag skapade upp en profil och gjorde ett CV som lades ut. That’s it! Det kunde kanske vara ett sätt att hinna byta jobb ytterligare en gång innan jag närmade mig den karriäristiska ättestupan. Men jag är ju redan uppe i den åldern och ur ett arbetslivsperspektiv är jag i det närmaste jämförbar med ett gammalt fattighjon. Samtidigt bestäms (av folk som redan har sitt på det torra) att man skall jobba längre innan pension. Att en del är utslitna och tröttkörda spelar ingen roll, de stämplas snabbt som kverulanter och behandlas därefter. Nåväl! Visst kan man jobba längre. Men då måste det ju finnas förutsättningar för det. Det måste gå att byta jobb även när man nått 60 år. Går detta idag! Nej! I helvete heller. Åldersdiskrimineringen har fått falla undan för allt annat jävla diskriminerande, könsdiskriminering, etnisk diskriminering, lönediskriminering och allt vad det kan vara. Åldersdiskrimineringen erkänns inte. Inte ens av mitt fackförbund Unionen, trots att jag i ett mail till dem i mars 2015 påpekade detta, så viftades det undan. Det var inget intressant. Nå mitt konto på LinkedIn. Jodå, det har kommit några förfrågningar från mer eller mindre suspekta bemanningsfirmor som har ett uppdrag på gång. Men när jag frågar vad det rör sig om kan de inte säga något. ”Det är hemligt.” Skitsnack. Jag vill veta var jag hamnar och vill inte ta ett ospecificerat jobb. Jag vill veta om min arbetsgivare och vad de har för värderingar och rykte. Och är detta hemligt så gör jag den tolkningen att det är ett företag som har svårt att rekrytera och det ger jag inte upp en tills vidareanställning på. No way! Det är väl det mesta jag har fått ut av denna sajt. 4-5 skumma förfrågningar. Dessutom har jag inte tid att häcka där. Jag måste välja var jag skall uppehålla mig på.

Vid ett tillfälle fick jag nys om ett jobb på Nationellt Forensiskt Centrum i Göteborg (före detta Statens kriminaltekniska laboratorium, typ CIS och sådant). De sökte en vapentestare och jag drogs direkt till denna annons. Äntligen hade jag en chans att kunna gå tillbaka på något jag trivdes med. Jag läste annonsen noga flera gånger på vad de krävde och vad som var meriterande. Allt som räknades upp kunde jag med råge uppfylla. Det var endast en sak som stod under rubriken meriterande – erfarenhet av jämförelsemikroskop. Jag hade 20 års erfarenhet av handvapen, allt från pistol m/07 till kulspruta. Även garnatgevär, pansarskott och alla luftvärnspjäser. Otaliga är dessa jag har reparerat och besiktigat. Från att stå och fila in detaljer till pistol m/07 för att få allt att passa och funktioner till kvalificerat underhåll av luftvärnspjäs. Jag har till och med skrivit instruktionsboken till 40-mm pjäsen. Inte nog med det. I början av 1980-talet tillbringade jag ett antal dagar på Polishögskolan i Ulriksdal där jag blev utbildad besiktningsman av polisens eldhandvapen, tårgasvapen och jaktvapen för att senare åka runt på alla polisdistrikt och besiktiga deras bössor. Jag sökte naturligtvis jobbet och ringde också chefen för enheten och pratade med honom om vad det rörde sig om. I ärlighetens namn hade jag på känn att jag nog inte skulle få jobbet men samtidigt kände jag att det var min absolut största chans sedan jag kom in i IT-branschen att få ett nytt jobb och att det var nog sista chansen att kunna byta innan åldern satte in. Däremot var jag ganska övertygad om att jag skulle få komma på en intervju. För hade jag som arbetsgivare fått in en sådan ansökan så hade det varit som en missad straffspark att inte ta in den personen för ett snack. Jag kan ärligt säga att hade jag fått jobbet skulle min startsträcka inte varit särskilt långt. Men jag hörde inte flaska från dem. Ingenting. Inte ens ett mail med att tjänsten blivit tillsatt av en annan sökande. I mina ögon är detta ett solklart fall av åldersdiskriminering, speciellt när man inte ens bemöda sig att prata med en sökande som bar på den kunskap och erfarenhet som jag faktiskt har.

Detta var droppen för min del. Nu insåg jag att nya jobb för min del inte var att tänka på. Det är bara att sitta kvar i båten och låta den glida upp på sandbanken i pensionärsviken. Under en längre tid har jag haft tanken på att lägga ner LinkedIn. I och med detta misslyckande där bestämde jag mig, dock tog det lite tid innan jag fick tummen ur och göra slag i saken men igår gjorde jag det. Jag avvecklade mitt LinkedIn-konto, dels för att det inte gav mig något, dels för att jag inte var inloggad särskilt ofta. Men framför allt att jag insåg att jag har inte det minsta där att göra längre. Åldersdiskrimineringen har vunnit en stor seger och jag tänker inte att vara kvar på LinkedIn och gullegulla samtidigt som jag knyter näven i fickan av ilska. Hej då och tack för mig LinkedIn – en mindre i ankdammen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 juli, 2016 i Åsikter, Diverse, Jobb

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: