RSS

En fysiologisk blåskärm

12 Mar

Dagens 6 timmarslopp slutade lite i moll. Det var fina förhållanden idag som jag beskrivit innan. Innan loppet gick jag runt ett varv för att få lite ledvätska i knäna för att lindra artrosen. Första kilometern var riktigt stökig med puls etc, precis som vanligt och som det var under ett träningspass. I slutet av första varvet (ett varv är 1200 m) rättade det till sig och allt blev lugnt när systemet rättat in sig. Det hela rullade på riktigt bra och jag var noga med att hålla ner farten och hitta den där ”Kalmarlunken”. Dvs den fart jag vill hålla i löpmomentet under Ironman i Kalmar. Jag lyckades hålla ner farten och inte rusa iväg. Helt enligt plan så stannade jag och tog sportdryck och det rullade på riktigt bra. Varv efter varv lades till samlingen.

Under 15 varvet kom första signalen att något inte stämde och sedan gick det snabbt. Under 16:e varvet försvann all värme i kroppen och jag började idiotfrysa, samtidigt nöp det till rejält i höger ljumske och det gjorde riktigt ont, vilket tvingade mig att stanna upp. Jag stod och lutade mig och stödde mig mot knäna med händerna. Dessa smärtstötar kom en tre, fyra gånger till (det är på den sidan jag har stentet i min bukartär). I slutet av 16:e varvet och under 17:e varvet kom det ett antal blodtrycksfall som gjorde att det snurrade till och nästan svartnade för ögonen. Jag höll mig i en parkbänk för att inte dratta omkull. Det här kände jag igen. I princip slutade min kropp att fungera och jag beslöt att ta ett gåvarv till, om det inte funkade så skulle jag kliva av.

Vid varvningen slängde jag i mig en hel del energi och jag gick. Jag kände mig fortfarande matt och snurrig. Det stod nu klart för mig att jag i princip tappat blodtrycket och kroppen sa åt mig att lägga ner detta. Några hundra meter in på det 18:e varvet insåg jag att jag inte skulle komma ur denna dipp. Det var med andra ord dags att tack för mig, signalerna från kroppen var ganska tydliga och det var nu inte svårt att ta beslutet att stanna och dessutom frös jag som bara den.

Vid varvningen stannade jag och jag fick hjälp av Reima (tävlingsledaren) att ta av chipen. Jag var ganska yrslig och var tvungen att hålla i honom en stund för att inte dratta omkull igen. Senare höll jag mig i en tältstång vid varvningstältet innan jag var så pass stabil att jag för egen maskin kunde gå tillbaka till hotellet. Där fick jag av mig kläderna och parkerade mig i sängen. Jag var ganska sleten och sov av och till i några timmar. Carina hade fixat fram lite varm soppa och varmt kaffe som gjorde att jag började känna mig hyfsat OK, så pass att jag kunde pallra mig in till duschen och ta en varmdusch. Blodtrycket började komma tillbaka och jag mätte upp ett ganska OK blodtryck två timmar efter jag stannat.

Lite senare gick vi ner till matsalen för att vara med på prisutdelning och få lite mat i oss. Jag tog et ganska stort lass med ris och ett kycklingbröst för jag kände att kolhydraterna behövdes. Nu börjar jag känna mig ganska OK igen. Jag är i alla fall bra på återhämtning.

Det som var lite ovanligt denna gång var att hela förfallet skedde ganska snabbt och jag kunde inte riktig se det komma. I princip under 2-2,5 km så gick hela systemet ner. Det var en total shut down som jag inte upplevt förut. Jag kan likna det som om det helt plötsligt kommer en blåskärm när man kör Windows. Hela systemet slutade att fungera helt enkelt. Men några timmars återhämtning har fixat till mig även om jag kände mig lite darrig under middagen och fortfarande känner mig lite darrig. Det är bara ta nya tag, analysera vad som hände och skruva lite så kan jag sedan fortsätta striden.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 12 mars, 2016 i Diverse, Tävling

 

2 svar till “En fysiologisk blåskärm

  1. Örjan Mattsson

    13 mars, 2016 at 08:57

    Otäckt!

    Hoppas du återhämtar dig snabbt och att du mår bra idag

    /Örjan

     
    • Ultrastefan

      13 mars, 2016 at 12:15

      Tack Örjan! På ett sätt var jag lite förberedd på att det kunde hända, däremot inte på att det skedde så snabbt. Jag så det aldrig komma och jag kommer att ta höjd för det i fortsättningen. En nyttig erfarenhet. /S

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: