RSS

Gasell-varning?

11 Okt

Söndagen började med att följa upplösningen på Ironman Hawaii. Alltid lika roligt att följa. Det har även bvarit lite ”administrativt” pyssel och småplock i arbetsrummet. Och så dagens stora höjdpunkt! Ut och springa! Carina skulle iväg till vår LEK-vän Eva och lufsa runt i skogarna där men det är inget optimalt med mina knän (i alla fall inte just nu). Jag gav mig ut på min vanliga löprunda runt Kåhög på 6,4 km. Det var puls under passet. Jag låg på 82,7% av max. Kanske lite högt men min kropp brukar gå in i någon slags lunk när jag lägger mig runt 150 slag. Nog tyckte jag kanske att det gick lite småsegt idag men samtidigt kände jag att jag höll igång en väldigt bra löpning (med mina mått mätt). Det viktigaste var att det kändes bra både i kropp och i själ vilket det också gjorde. Även om det var lite småflåsigt. Jag hade en måttlig motvind ute på Lexbyfälten, mulet väder och 15 grader, med andra ord ett riktigt bra löparväder. Döm om min förvåning när jag väl kom in i lägenheten och tog mig en titt på klockan, så hade jag dragit runt dessa 6,4 km på 46:37 (7:17-tempo!). Så snabbt har det inte gått på den här modellen de senaste två åren och naturligtvis blev jag supernöjd över detta resultat. Förra söndagen gick det på 47:35. Så nu tog jag ytterligare ett steg närmare mitt första delmål: Kåhög runt på 44:44 (6:59 i snitt). Det känns riktigt skönt att jag redan är vid denna punkt vilket jag från början inte hade räknat med att vara förrän i slutet på januari/början på februari. Jag får nog tacka alla pendelcykling för en hel del. Även min viktnedgång har ju en hel del att säga till om. Idag visar vågen på 90 kg, en vecka innan Kalmar låg jag på 99 kg. Kanske ligger det där målet på 44:44 inte så himla långt bort. På nyårsafton hade jag tänkt att göra comeback på Sylvesterloppet igen (har saknat det) och mitt mål där är att springa under 70 minuter, det borde ju inte vara omöjligt.

När jag når sådana här framgångar har jag inga problem att fortsätta på den inslagna vägen och ta hjälp av mina FitLine-produkter. Lite försiktigt vågar jag nu släppa in lite optimism i min tillvaro. den värsta turbulensen på jobbet har lagt sig och det känns inte lika tungt att gå dit även om jag fortsätter att överleva och med dagen framgångar blir tillvaron genast mycket ljusare och det känns bra inför Kalmar. Om inget inträffar så kommer jag att vara i bättre form än i år och kanske även 2010, då jag persade på 13:42. Om löpningen sitter är det nog inte omöjligt att nå den tiden och till och med kanske kapa en eller två minuter där. Nu gäller det att hålla sig till planen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 oktober, 2015 i Hälsa, Träning

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: