RSS

I det gröna

09 Okt

Det blir mörkare och mörkare. Att sedan gatubelysningen Herkulesgatan från Myntgatan och ut mot Hisingen var nersläckt, gjorde det hela inte bättre. Även den livsfarliga korsningen Inlandsgatan/Herkulesgatan samt GC-banan bort mot Stålhandskegatan var nersläckt. Sådant är inga problem med min cykelbelysning. Lite dramatik får jag väl bjuda på också denna morgon. När jag skulle ta av från Bräckevägen och in på GC-banan som leder vidare ut mot Torslanda, kom jag för nära en kantsten och cykeln vek sig och jag omkull. Som tur var det en mjuk och go gräsmatta precis där som dämpade fallet avsevärt. Det är konstigt. På ett sätt fattade jag inte vad som hade hänt förrän jag låg där, men jag hade ändå på något konstig sätt lyckats att klicka ur mig från pedalerna. Måste skett reflexmässigt och den impulsen färdades snabbare än min uppfattning. Men det hela förlöpte OK. Inga som helst skador på vare sig mig eller cykeln. Kanten syntes dåligt i mörkret och jag borde kanske varit mer alert, jag cyklar ju här i princip varje dag.

Igår hade jag ett face-to-face möte med min teamleader Sascha från Tyskland. Vi har faktiskt inte träffats IRL på 5 år kom vi på. Vi har bara suttit och kommunicerat över Skype som jag gör med alla mina andra kollegor utomlands. Vi hade ett jättetrevligt samtal. Sascha frågade lite om min dissektion för han visste inte riktigt vad det innebar. Jag förklarade och visade bilder. Och fick tillbaka ett: ”aha! Nu fattar jag! Jag förklarade detta med att jag inte få gå i stress, hålla nere blodtrycket etc och han förstod nu varför och fick nu även en större förståelse för att jag måste hållas bort från stress. Dessutom fick jag lugnande besked om de idiotiska planerna nästa sommar och jag kunde lämna det samtalet och vara betydligt lugnare för framtiden. det är skönt att han faktiskt förstår min situation och han var imponerad över att jag fortfarande kunde jobba och leverera. Jag känner att jag inte behöver oroa mig så mycket, vare sig för idiotiska utrullningar eller övergång till en ny ägare. Det känns himla skönt eftersom detta har varit två orosmoment.

I alla fall så är det fredag och röd dag, vilket innebär att vi är fria att äta lite vad vi vill men jag tänker inte vräka i mig. Dessutom är det idag exakt ett halvår kvar tills jag fyller 60. Tiden går snabbt, kanske lite för snabbt. Men jag ser trots detta fram emot helgen. Imorgon blir det vilodag och på söndag ett löppass är det tänkt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 oktober, 2015 i Jobb, Träning

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: