RSS

Göteborgsgirot

09 Maj

Eller kanske skulle jag kalla det Göteborg Roubaix? Denna totalt 70 km långa bana var ingen höjdare för min cykel. Gatsten, marksten, gropig asfalt, vägavsnitt med usel vägkvalité, uppför trottoarkanter och ned för trottoarkanter. Underlaget lämnade mycket övrigt att önska. Desstum var det en knixig bana med en orgie av svängfester. Lite synd, annars hade det varit en kul bana. På plussidan låg utmaningen, banan var verkligen kuperad med många rejäla stigningar in i det sista. En liten uppvärmning med Älvsborgsbron. Sedan kom Biskopsgården med stigningen upp till Svarte Mosse. Där första depån låg. Efter denna bar det nedför till Tuve bort mot Lillhagen där jag skulle över åsen. Den backen har jag varit i förut och där gör det uppför, men den sista lilla 10-20 m långa knixen är brutal och jag fick ta i allt jag hade för att orka över denna lilla kant. Sedan bar det bort till Kärra för nästa prövning och här tog jag det lugnt för jag visste vad som väntade. Där körde jag på en GC-bana som steg hela tiden och ledde mig upp till Angeredsbron. Väl uppe på bron fortsätter det att stiga hela vägen och när jag väl kom igenom tunneln så gjorde jag omedelbart efter den en högersväng och klättrade upp för Gårdstensberget och upp till Gårdstensplatån där andra depån låg. Sedan kom ett parti lätt körning innan jag nådde Rannebergen där det böljade, när jag väl fick upp farten kom en ny uppför och jag tappade farten. Färden gick vidare genom Angered upp och ner genom svackorna till Gunnilse. Därifrån fick jag en fin vilsam körning ner till Lärjedalen och den behövdes verkligen för nu hade jag nått fram till Bergsjöbacken. Jag vet inte vilken som var värst den 2,7 km långa stigningen upp till Gårdsten över Angeredsbron eller denna drygt  500 meter långa men ännu brantare backe. Här hade väldigt många hoppat av cykeln för att leda den upp. Och vi som var där, var inte på cykelbanan utan ute på vägen i själva backen! Jag hade gett mig fan på att jag skulle trampa  upp för den backen och helvete vad jag slet. Sista knixen upp gick på ent jävlar anamma och jag var helt slut efteråt, precis som den där lilla knixen vidd Lillhagsåsen. Det var knappt att cykeln rörde sig framåt denna lilla bit. Nu trodde jag att jag skulle fara ner för Bergsjövägen till Utby men icke. Vi fortsatte på Bergsjövägen och den är kuperad, det visste jag från de år jag bodde där och sprang runde denna stadsdel. Längre fram vid Kortedalavägen kom däremot en fin nedförskörning till Utby och Lemmingsvallen där jag slog in på den vägen jag pendelcyklar hem. Vidare över Sävedalsbron in till Sävedalen och Sävedalens cykel, där min cykelklubb huserar. Här stannade jag för första gången, de andra depåerna hade jag kört förbi. Här stod även min pendelkompis Kenneth och hejade tillsammans med sin fru. Efter Sävedalen kom nästa stigning till Vallhamra som förde mig vidare genom Skatås och vi cyklade på grusåttan och kom ner vi Bö där jag fortsatte genom Örgryte. Här det inte heller så flackt. Till slut när det var någon kilometer kvar till mål kom den sista utmaningen – St Paulibacken. Som tur var i detta läge kom jag dit ”bakvägen” men att åka ner för den är vanskligt, den är brant. Väl nere var det några hundratals meter till Ullevi och målet.

Detta var en rejält tuff bana som verkligen kräver träningen. Det fanns flacka partier men de var inte så långa eftersom det garanterat allt kom en kompensation för det. Jag hade inga större problem at hålla mig runt 30 i dessa partier men jag dog fullständigt i uppförsbackarna, för att inte prata om Lillhagsåsen och Bergsjöbacken. Det var med andra ord inte så mycket återhämtning och som jag redan har nämnt var underlaget på flera ställen bedrövligt. En racer med finare hjul levde många gånger farligt under loppet. En cyclocross skulle vara ett bra val.

banprofil_stadsgirot_2014_ny

De första fem kilometerna från Ullevi genom centrala Göteborg ut till startpunkten vid Marklandsgatan borta vi Slottskogen var stundtals lite kaotiskt. Trångt med tusentals cyklister på cykelbanan genom Vasagatan till exempel. Mycket kullersten och det var inte avlyst så vi fick stanna några gånger för  rött ljus. Det var inte så kul. De 6 startgrupperna drog iväg med 5 minuters mellanrum och det var lite otåligt att vänta, så arrangörerna släppte till slut startgrupp 5 och 6 (där jag var) samtidigt.

Efter loppet blev det transportcykling på 10 km hem till Partille samma väg jag transportcyklade på morgonen. Väl hemma var jag ganska sliten och till min stora glädje hade Carina lagat en kanongod korv Stroganoff som serverades med en kall öl. Genast var pärsen ute på Göteborgsgirot glömt. nu är det återhämtnings som gäller.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 maj, 2015 i Tävling

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: