RSS

Skövde 6 timmars – min rapport

08 Mar

Dagens övning var egentligen ett test på hur det står till med herr Ultrastefan. Efter en fantastisk dag och med facit i hand är jag bara så supernöjd med dagens övning. Vädret var väl så där. Mulet, uppehåll och cirka 5 plusgrader. Barmark och fina och torra banor, men det blåste. På bortre långsidan var det rejäl motvind, som var frisk i byarna. Denna vind sög musten ur löparna inte minst mig.

Det nya för mig var att det var en annan bansträckning, som var något längre än den gamla hederliga banan på 1200 m. Den nya mätte 1493 m. Och den gamla hederliga mördarbacken var ett minne blott (till mitt förtret för jag gillar den verkligen). Däremot var den nya sträckningen mer springvänlig och mördarbacken ersattes av en lång slakmota.

Jag skall erkänna att jag inför detta lopp var en aning fundersam över vad jag gett mig in på. Hittills i år har jag inte lyckats prestera så mycket löpträning. 112,3 km fördelat på 19 mer eller mindre lyckade pass. Det längsta passet i år innan loppet mätte 8,02 km så förutsättningarna var inte de bästa. Några löpkilometer längre än inför debuten i Skövde 2006 och ett kilo lättare.Skillnaden mot 2006 var att de snittade jag runt 6 min/km. Detta år ligger jag på ca 8:15/km.

De mål jag hade var:

  • Klara att vara igång och springa i 6 timmar
  • Passera halvmaran
  • Nå 30 kilometer

Med andra ord ta reda på hur landet ligger och hur det ser ut inför framtiden. Första varvet efter starten gick si så där. Det kändes segt och stelt. I slutet av andra varvet lättade det upp och jag hittade ett väldigt behagligt lufstempo. Jag låg väldigt stabilt runt 73% av maxpuls. Vilket jag även gjorde innan min dissektion i maj 2012, fast nu var tempot ett helt annat. Här märktes det tydligt hur min verkningsgrad hade rasat ner. Bara att acceptera och hacka i sig. Det flöt på förvånansvärt bra och jag blev verkligen positivt överraskad. Jag passerade första milen på 1:24 och trodde aldrig att jag skulle kunna gå under 1:30. Trots att jag nu sprungit längre än vad jag hade gjort på nästan ett år, kändes det oförskämt bra. Andning låg rätt, pulsen klockrent på jämn nivå, inga hjärtarytmier eller annan skit. Det flöt på. Jag kan inte minnas när det senast kändes så här.

Det som var konstigt och den känslan som följde mig igenom alla 6 timmarna var att jag kände mig allmänt trött i kroppen, men på något sätt gick motorn ändå, helt fri från medicinen är jag inte. Efter ca 12 km hann jag ikapp Carina och vi gick ett knappt varv tillsammans. Vid 14 – 15 km kändes det fortfarande bra, men jag kände ändå att tempot sjönk. När jag passerade halvmara var det riktigt segt och jag hade också stelnat till ganska betänkligt (inte helt oväntat). Trots min vindtäta klädsel blev jag lite kall i motvinden vilket också gjorde sitt till och jag övergick till att lägga in mer gångpauser, speciellt vid den bortre delen med motvinden. Trots denna seghet kändes det ändå bra i kroppen och jag kände att den hängde med, vilket gjorde mig glad. En annan sak som gjorde mig glad var det enorma stöd jag fick ute på banan. Många hejade och peppade, med glad, uppmuntrande tillrop till dunk i ryggen. Jag blev innerligt varm och rörd över detta massiva stöd. Det hjälpte verkligen till och en gång kunde jag inte låta bli att grina.

Under den femte timman började jag öka springandet (eller vad man nu skall kalla det) igen och efter ett par varv såg det mer och mer ut som löpning igen istället för hasning.De sista 2½ kilometerna kom jag ifatt en superglad och supernöjd Carina och jag slog följe med Henne den sista timmen. Jag hade då passerat 31 km och nått mitt mål. Vi gick tillsammans ända till slutskottet. Carina fick ett infall när det var 5 minuter kvar att springa lite, trots att Hon hade lite värk i ryggen. Gott gry i den damen. När slutskottet ljöd stod 2 supernöjda och glada personer. Jag fick officiellt 34637 m, men min Garmin visade 35,79 km. Fan flög i mig näst sista varvet. Jag ville ju så gärna springa i mördarbacken, så jag vek helt sonika av och sprang ner för backen för att sedan vända och springa upp igen.

Nu har jag fått jättefina besked och en god start på min väg tillbaka.

11353_10153099812892416_3847460123771464_n

 
2 kommentarer

Publicerat av på 8 mars, 2015 i Tävling

 

2 svar till “Skövde 6 timmars – min rapport

  1. Örjan Mattsson

    8 mars, 2015 at 07:19

    Stort grattis!
    Härligt att du är tillbaka där du är hemma. Det bästa är att du själv är nöjd och glad.
    Det var precis så här jag föreställde mig Skövde när jag föreslog det för dig för ett par månader sedan.

     
    • Ultrastefan

      8 mars, 2015 at 08:42

      Tack Örjan. Det var som sagt väldigt fint löparväder om vi hade kunnat plocka bort vinden. Den sabbade mycket för många, men hade inte påverkat mitt resultat nämnvärt. Men det var ett fint besked jag fick igår… 🙂 /S

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: