RSS

Månadsarkiv: december 2014

Årsavslut i dur och moll

Hurra! Jag lyckades lyfta på min feta röv idag och ge mig ut. Jag tänkte att jag skulle ge mig på ett kort löppass så att jag i alla fall fick känslan av att avsluta året med något bra. Så blev det. En liten tur runt Kåhög på 6,5 km, förvisso i klar styrfart. Det enda misstaget jag gjorde detta pass var att inte ta på mig mina icebugs, för det var stundtals ganska isigt. Det gick ju att springa (eller vad jag nu skall kalla det) och jag tog mig runt utan en nära-döde-upplevelse. Visserligen hade jag ett blodtryck på 73/58 när jag kom in, vilket kan förklara flåsigheten men jag var ändå riktigt nöjd med min insats. Det finns ju trots allt lite hopp. Nästa pass skall jag ta ur blodtrycksmedicinen innan träningen. Detta var mitt första löppass sedan den 18 juni, inte så konstigt att jag känner mig nöjd. Cordaronen har fortfarande greppet om mig, men jag känner att detta grepp inte är så hårt, sedan jag gick ner i dos den 10 december. Jag skall äta skiten fram till 4 februari, sedan skickas de pllersom jag har kvar ner i soptunnan.

En annan positiv sak är att något jag lyckats med detta skitår är att hålla blodtrycket på plats. Under hela året (jag har mätt varje dag) har jag i genomsnitt haft ett blodtyck på 111/68. Sådant ger mig förutsättningar att leva längre än statistiken för aortadissekterade. Mycket bra!

Naturligtvis skall det också jävlas lite in på årets skälvande och sista timmar. Det har visat mig att min surfplatta har lagt av totalt. Den vill inte starta allas och inte heller ta laddning. Inte ens till datorn vill eländet koppla upp sig. Jag måste snarast skaffa en ny eftersom detta är min bästa vän i väntrum och akutmottagningar.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 december, 2014 i Datorer och webbsidor, Prylar, Träning

 

2014 – året gud glömde! – Min årskrönika.

Jag har nog aldrig varit med om ett år som varit så värdelöst som detta år. Det finns inget som var bra med detta år, förutom två saker. Jag tog mig igenom Västkusten runt och var en vecka i fjällen. Annars har det varit totalt värdelöst år med betoning på värdelöst. Västkusten runt blev min enda tävling detta år, allt annat fick jag slänga överbord. Hjärtarytmier, mediciner med biverkningar och elkonverteringar har var temat detta år. Det här året är till och med sämre än året 2012 då jag fick min aortadissektion.

I löpning kunde jag endast värpa fram 151 km fördelat på de 6 första månaderna. Skall jämföras med sista halvåret under 2012, då jag lyckade springa ungefär lika mycket, då med artros och trasig menisk. Bedrövligt var namnet. Desto mer cykel blev det istället vilket fick bli lite tröst. Huvuddelen av cyklingen utgjordes av pendelcykling och blev ett substitut för utebliven cykling.

2014 vill jag helt enkelt glömma. Året då jag tappade all fysik och sakta bröts ner. Det finns inget positivt med det. 2015 kan omöjligen bli sämre. Det kommer bli ett uppbyggmanadens år och come back-år

ThePlanTheReality

JANUARI

Året började väl inte optimalt. Jag hade för ovanlighetens skull åkt på en förkylning, något jag normalt nästan aldrig får. Inte konstigt att det gick trögt på löpningen under nyårsdagen. Förkylningen är envis och sitter i. Jag passade på att beställa en linjecykel också. Efter 1½ halv veckas ofrivilligt vilande kunde jag återuppta löpningen.

Jag hängde med Carina på en crawlkurs – fortsättning 2 och bärgade därmed den veckoatliga träningsdosen av simning. Vi startade den 14 januari, kl. 6:15 på morgonen – urrk! (varför måste alla simaktiviteter pågå i gryningen?).

Den 20:e åkte jag på ett hejdundrande hjärtflimmer på kvällen vid läggdags och det var osedvanligt kraftigt. Så kraftigt att jag själv började bli lite orolig. Efteråt var jag helt slut. Jag stannade hemma från jobbet i två dagar, det har jag inte gjort förut. Hela dagen efter sov jag. Men under hela januari så blev det värre och värre med mina flimmer

Helgen den 25-26 åkte jag och Carina iväg på ett miniretreat uppe i det vackra Bokenäs som ligger i Bohuslän, inte långt från Lysekil. Ett ställe vi båda gillar.

Träningen var under all kritik. Endast dryga 35 km löpning. Cyklingen blev sådär och inte så många pass jag hoppades på. Jag fick däremot prova på riktig vintercykling ett par gånger. Det var ett äventyr.

20140125_153238

FEBRUARI

Månaden började med att jag var tvungen att inse att det inte skulle bli något TEC även i år. Häslomässigt var det inte heller på topp. Flimmer och arytmier kommer oftare och oftare. Helgen den 9:e var jag och Carina i Trelleborg på simläger och det var i alla fall lyckat. Träningen har varit medioker och ganska sporadiskt på grund av alla flimmerepisoder.

Träningen går på sparlåga. Det sista jag gjorde denna månad var att rulla ut en ny återförsäljare i Norge på fredag kväll den 28 februari. Omedelbart jag var klar klockan 10 på kvällen, fick jag åka till akuten med kraftiga magsmärtor, som klingade av vid två-tiden på natten. Vad det var som orsakade det lyckades varken jag eller läkare reda ut. Inte mycket sömn den natten. Februari blev en månad som gick i både dur och moll.

MARS

Jag började månaden med att dra ner till Sävedalens Sport och hämta ut min nya linjecykel. En Focus Culebro. Dagen efter bar det upp till Stockholm för en hjärtablation, som skulle göras den 3:e. Det var lugnt den fjärde och sedan började skiten. Det var väntat, men inte i den intensiteten. Jag gjorde två akutbesök – torsdag och fredag och kom inte ut förrän strax innan midnatt på fredag. Lördag och söndag, den 8:e och 9:e, gick jag kurs i InDesign för att lära mig layout av min nya bok.

Hela mars månad har präglats av mina hjärtarytmier. Jag har haft grymt jobbigt. Hjärt har rusat på i snitt 120-125 slag, dygnet runt sedan början av mars. Det har gjort att jag inte orkat med någonting. Tre korta cykelpass på 6,5 km och ett litet längre på 11,7 km är allt. Och på den nya Focusen blev det 0 km (jag räknar inte med de dryga 3 km då jag cyklade hem den från butiken). Annars har jag legat totalt däckad. Mars månad lämnade allt övrigt att önska. Jag han med en grillpremiär på terrassen under den sista helgen, som jag även fick jobba på (igen).

IMG_234220140301_125317_1

APRIL

Mars månad kan ju lugnt gå till historien som bortkastad. April startade i samma anda. Den 3:e gjorde jag min 24:e elkonvertering. Då hade jag gått med en snittpuls på ca 120 slag dygnet runt i en månad, sådant tar ganska duktigt på en. Flimret hade efter ablationen övergått i hjärtfladder. Det höll sig lugnt i ett par dagar, sedan brakade det loss igen. Sent på eftermiddagen den 8:e kände jag hur det lugnade ner sig. Det hade bestämts dagen innan att jag skulle infinna mig på sjukhuset den 9:e på min födelsedag och stanna två – tre dagar för övervakning. Men när jag väl kom dit på onsdagen slog pumpen i sinus och ingenting behövde göras. Det verkar som om ingreppet, en månad tidigare, nu har nått avsedd effekt. Det återstod att se. Jag sattes på medicin. Betablockeraren Metoprolol.

Jag har lidit ganska mycket under denna medicin (Metoprolol). Jag startade med en tablett (50 mg), men fick ganska raskt gå upp till tre tabletter (150 mg). Ganska snabbt kunde jag konstatera att det var en medicin med biverkningar och de har verkligen slagit mot mig. Sömnsvårigheter, trötthet, värk i bröstet, yrsel och blodtrycksfall, nedstämdhet (depressioner). Aldrig har en medicin jävlats så mycket med mig som just denna medicin. I mitten av april gick jag ner till två tabletter, detta tänker jag minska till en innan april är slut. Jag kunde cykla till och från jobbet hyfsat bra och gjorde ett par löppass som var rena katastrofen.

20140301_000042

MAJ

Maj månad började bra. Jag var över i Danmark, på Skallerup Klit, tillsammans med LEK-gänget. Där kunde jag nu ta ut min Trek och låta den köra för fullt. Det var en riktigt härlig känsla. Tyvärr blev det mindre cykling än vad jag hade räknat med. Jag firade min överlevnadsdag, den 11 maj för andra gången med att köra motionsloppet Kungälvsrundan – 106 km. En grymt tuff bana och jag var helt slut efteråt. Det hade gått trögt och det beroende på att en broms legat på av och till.

2014-05-03 13.35.07

I regnet som var under Kungälvsrundan så drunknade min mobiltelefon och jag fick skaffa en ny rackare – Samsung Galaxy S5. Jag har även kommit igång med pendelcyklandet. Gjorde ett löppass den 14.e på 6 km, som gick ganska bra. Verkningarna från Metoprololen verkade ha gått ur kroppen nu. Den 17:e var jag och Carina nere i Slottsskogen och kollade in Göteborgsvarvet. Det var med blandade känslor. På ett sätt skulle jag vilja vara med, men trängseln gör att det inte lockar mig så mycket. Fick tyvärr uppifrån läktaren, bevittna dödsfallet också.

För min del blev månadens största äventyr cykelloppet Västkusten runt på 274 km. Efter mycket osäkerhet om start tog jag beslutet att starta. Jag hade även oturen att cykeln pajade kvällen innan, när hela bakväxeln vek sig. Bananvar oerhört tuff (3200 höjdmeter) men jag baxade mig igenom på 13 timmar 45 minuter. Jag var oerhört nöjd med den insatsen.

20140524_212228_2

Maj månad blev också jobbig på grund av allt byggbuller utanför oss. Efter att jag har ringt och skrivit och klagat, hamnade jag och Carina på ett möte. Men det var mer information än rättelse. Kapitalet skiter fullständigt i om vi störs eller inte. Att man håller på till närmare 21 på kvällen är inte OK, inte heller att man startar strax efter 6 på morgonen. Det gick inte att vara ute på terrassen.

JUNI

Startade denna månad med att få tillbaka hjärtfladdret jag led så fruktansvärt av under mars och april månad. Det sliter rejält på mitt psyke just nu. Jag hade en riktig stökig inledningsvecka där hjärtfladder och hjärtflimmer kom och gick som på parad. Det startade den 1:a efter att ha varit lugnt under en längre tid. Tisdagen den 3:e var jag uppe på akuten för elkonvertering. Jag hade rullats upp på avd 356 och låg med en övervakning. Då de skulle till att ”skjuta” slog pumpen över i sinus och höll sig där i ca två timmar. Det var ju bara att pallra sig hem igen. Under hemvägen slog det tillbaka till hjärtfladder igen och så höll det på hela tiden fram till torsdag då jag åter var på akuten. Den gången fick jag sprattla igen och jag kunde konstatera att jag gjorde min 25:e elkonvertering – ett högst tvivelaktigt jubileum. Jag jobbade den veckan.

10305329_10152440660982416_7349604117042947541_n

Dagen efter åkte jag och Carina ner till Nösslinge för lite retreat. På lördag den 7:e kunde jag mycket nöjt konstatera att jag kunde simma drygt 4000m i öppet vatten. Dagen därefter började det igen, med korta flimmerepisoder som slog fram och tillbaka. Carina fyllde år den 9:e, vilket vi firade på terrassen med grillning och LEK-vänner.

Nösslinge_PanoramaLitendpi

Onsdagen den 12:e när jag cyklade till jobbet, som brakade fan lös med pumpen. Ett jätteflimmer satte igång (normalt brukar sådant inte inträffa under träning). Jag kunde notera hiskelig puls och toppvärdet var uppe i 233 slag när jag kom fram till jobbet. Under dagen fortsatte det hela som hjärtfladder. Hemresan blev lugnare, men med hög och stabil puls (flimret hade slagit över i fladder). Av den anledningen höll jag mig hemma på torsdagen. Under eftermiddagen på torsdagen gjorde jag min 26:e elkonvertering och en ganska trött och slak Stefan var hemma på fredagen också. Jag fick en ny medicin Cordarone, som faktiskt funkar att träna med (i början). Jag kunde ganska obehindrat springa på lördag och söndag. Inte fort, men ändå.

Pulskurva1

Efter den sedvanliga vilodagen efter konverteringen, kunde jag återuppta min träning. Det blev både löpning och cykling. Men den 20 juni (på midsommarafton), gav jag mig för första gången ut på en löptur upp till Humlebadet (11,2 km). Denna löpning blev rena mardrömmen. Jag var helt färdig vid 6 – 7 km och hade sedan knappt styrfart. Dessutom låg blodtrycket extremt lågt när jag kom hem 79/40. Inte konstigt det blev segt. Men under de sista kilometerna började ett jobbigt scenario ta form inom mig och som resulterade i ett grymt tungt beslut. Kan jag inte lufsa 11,2 km kan jag ju inte heller springa vare sig 30 eller 42 km och inte heller i 24 eller 48 timmar. Alltså blev jag tvungen att ställa in allt vad tävlande heter detta år. Ett riktigt tungt beslut som sänkte mig mentalt i några dagar.

För att vrida om kniven ytterligare i mig så åkte jag på ett nytt hjärtfladder och ett nytt besök på Östra. Nu blev jag inlagd hela dagen och fick Cordarone intravenöst och en ny elkonvertering (nr 27) på mitt gamla rum som jag hade 2012, rum 4 på avd 357. Nu startar en kamp mot Västra Götalandsregionen om att få en köplats till att göra om Ablationen. Tro inte att det är enkelt.

JULI

Månadens inleds med cykelpendling och utökat krig mot Västra Götalandsregionen. Östras samlade kardiologkompetens säger att jag skall göra om min ablation – inget snack! Ny rutin säger att jag måste avlägga besök först, för att utredas om jag skall göra om det. Ni hör! Jag vill bara ha en köplats – inget besök. Det ligger 5 remisser inne. *suck* Nu går jag ner i en ny mental dipp samtidigt som Cordaronen på allvar börjar verka på mig. Detta fick till följd att biverkningarna blev värre och värre.

Jag passar på att beställa en semestervecka för mig och Carina på Ramundberget och åker till XXL för att köpa lämplig utrustning. Cykelpendlandet är i fullgång, men jag måste ha på mig heltäckande klädsel i 31 graders värme eftersom jag på grund av Coradaronen inte får utsätta mig för ljus. När det för en gångs skull är en varm sommar (den varmaste sedan 1934) måste jag gå runt med heltäckande klädsel på grund av Cordaronens biverkningar. Hur kul var det på en skala?

I princip cyklade jag hela juli under den tiden jag jobbade (även då med heltäckande klädsel). Den 20 juli startade jag en mycket efterlängtad semester. Smolken i bägaren var dock att Carina och jag inte deltog i några tävlingar. Det var surt och vi var båda besvikna. Jag hade kastat allt över bord, det gick helt enkelt inte att tävla med grismedicinen Cordarone.

Semestern inleddes med 6 dagar i fjällen, på Ramundberget. Höjdpunkten kom första dagen med en helikoptertur upp till Skarsfjället – 1600 m.ö.h och sedan gick vi tillbaka – i obanad terräng. Vilken höjdare bokstavligen talat. Det var nog den sista fysiska insatsen av större mått jag gjorde år 2014.

20140724_095917

AUGUSTI

Augusti präglades av semester. Vi tog det ganska lugnt. Enda utflykten blev en weekend till Malmö. Vi hade bokat ett hotell i Malmö i samband med Malmö triathlon och kunde inte avboka. Därför nyttjade vi hotellet ändå.

20140808_200201

Jag lyckades också bli klar med boken och få den inskickad till tryck den sista semesterdagen. Biverkningarna av Cordarone har sänkt mig ännu mer och jag kan i princip inte träna. Men det hindrade inte mig och Carina från at köpa nya pendelcyklar.

Jag för en mycket ojämn kamp mot organisationen Västra Götalandsregionen. En organisation som lämnar mycket övrigt att önska. De har satt mig i en kö för att få en köplats och de leker verkligen med människors liv. Aldrig mer vill jag höra att jag leker med mitt liv. Jag mår sämre och sämre av Cordaronen.

DonQuitjote

SEPTEMBER

En månad som inte startat bra på mitt jobb. Utrullningar och helgarbeten planeras. En ny organisation på jobbet som tagit nästa ett år skall kommuniceras ut. En stor osäkerhet vad gäller vilken chef jag skall ha, var jag hamnar i denna organisation och resultatet var verkligen inget att hurra över. Jag har hamnat i en box som man mer eller mindre kan beteckna som en slasktratt.

Jag mår sämre och sämre av medicinen. Det börjar sätta sig mentalt på mig också. Jag får dessutom svårare att träna. Det positiva är att boken ligger för tryckning och att jag skall stå på bokmässan och promota den. Det är i alla all kul, men tyvärr en klen tröst då jag själv ser att jag börjar närma mig väggen. Det mesta runt mig börjarde krackelera. Man kan säga att jag gick på ångorna.

Även bokmässan i både dur och moll. Det blev en fantastisk upplevelse och happening. Jag fick nu en ny erfarenhet att lägga till mitt livs-CV att titulera mig författare och att stå på en av världens största bokmässor och promota den boken. Det var en upplevelse som heter duga. Smolken i bägaren var att tryckeriet hade ljugit om leveransen och Rita (förläggaren) hade under natten slitit som en gnu för att trycka upp en liten provisorisk upplaga, som jag kunde ha under själva mässan. Hur som helst så firade Carina och jag med att äta den berömda räkmackan på restaurang Heaven23 och inmundigades med en flaska Champagne. En bra och värdig avslutning på min bokresa. Nu är den äntligen i hamn.

20140928_101256_00020140928_172012

Dagen efter bjöd på den mest positiva händelsen på ett bra tag. Jag fick äntligen en tid till min hjärtablation. Datum för operationen blev satt till den 4 november (den skulle egentligen var utförd i skarven juni/juli). Långt mycket tidigare än vad jag vågade hoppas på. Jag är jättenöjd och den hemska Coradaronen kunde jag också ta ut i samband med ablationen. Men Cordaronen sänker mig mer och mer. Jag känner att detta tillsammans med min situation på jobbet blir att mer ohållbar. Jag börjar få allt svårare att koncentrera mig och gör enkla misstag. Känner igen detta från 2005.

Cordarone200mg

Månaden avslutades med en total katastrof. Mikael hade läst mitt demoex från bokmässan av min bok och konstaterat att den var en massa fel i den. Jag måste kolla detta. Innan det blev månadsskifte hade jag också signat in mig på Xtravaganza för ett år. Jag ville passa på att röja runt lite med viktminskningen (igen).

OKTOBER

Oktober – en turbulent månad. Månaden inleddes med att jag träffade mina grabbar på O’Learys för att svinga en bägare. Mikael hade med sig boken och jag såg att det var långt mycket värre än vad jag själv hade trott. Boken var fullständigt nerlusad med olika fel. Ordfel, språkfel, copy’n’paste fel. Vid närmare undersökning visade det sig att jag hade skrivit över den senaste versionen med en gammal version (korrektur) som jag hade haft uppe och tittat på i datorn. Så det var denna felaktiga version som gick i det slutliga trycket.

Det blev ett snabbt krismöte med förlaget och vi fick snabbt som sjutton dra in hela upplagan och kassera den, även de böcker som gått iväg som pliktexemplar fick vi återkalla och döda alla länkar för försäljning. 24000 spänn åt helvete. Jag har under oktober läst igenom den felaktiga boken och rättat upp den med det som Mikael hittade, dessutom har jag gjort två nya provtryck som jag också gått igenom och korrigerat. Det var definitivt inget jag behövde och jag fick lägga tid på detta och som blev ett stressmoment i sig.

Första veckan blev också en riktig stressig resa på jobbet. Jag inser nu att det inte fungerar längre utan lyssnade på min omgivnings tjat och sjukskrev mig. Sjukskrivningen startade den 6 oktober och då var det inte mycket med mig. Söndagen den 5:e installerade vi en ny release som höll på att gå åt helvete och jag var inte hemma förrän ca halv tolv på kvällen. Tanken med sjukskrivningen var att jag nu skulle få lite lugn och ro samt vila upp kroppen inför kommande ablation och jag insåg att jag gått in i väggen för andra gången. Jag hade mer eller mindre upphört att fungera. Dessutom gjorde jag ett stort antal kontroller och läkarbesök på agendan, bland annat gjorde jag en CT av hjärtat inför ablationen.

Den 29:e fick Carina ett brev om att Hennes far hade avlidit, med allt vad det innebar. Så den där avkoplingen jag behövde infanns sig aldrig. Jag kom inte ner i varv. Carina och jag skulle gått ut på fredagen den 31 och käkat mat med våra LEK-vänner, men det blev ju naturligtvis inget med det. Cordaronen gjorde mig sämre. Carina och jag fick en riktigt tung och turbulent avslutning på oktober. Oktober var fanimej inte kul. Samtidigt som Hon oroade sig för min hjärtablation skulle Hon också hantera ett dödsbud.

FF-Fladder

NOVEMBER

November månad inleddes i sjukvårdens tecken. Jag var på måndagen den 3:e på Sahlgrenska för lite inledande provtagning och undersökning. Bland annat gjordes en TEE. Dagen efter lades jag in på Kardiologen och hjärtablationen genomfördes. Det var stökigt runt omkring detta. En urinkateter som skulle sättas på mig funkade inte och man fick tillkalla en urolog som hade bakjour. Han kunde med lite brutalitet sätta katetern, det var definitivt inte smärtfritt. Själva ingreppet gick bra. Däremot fick jag enorma problem med smärtor, dels när kateter drogs vilket gjorde svinont (brukar det normalt inte att göra annars), dels för att jag fick enorma smärtor när jag skulle pinka och det hjälpte inte med bedövningssalva. Jag led ett par dagar efteråt innan jag fick ordning på det hela.

wpid-wp-1415112072449.jpg

Cordaronen har däremot hållit pumpen i schack och jag har inte känt av efterarrytmier som jag gjort innan, alltid något. Jag kommer att vara sjukskriven månaden ut. Det var osedvanligt lugnt efter denna hjärtablation. Det enda som inträffade var att jag fick ett recidiv, som det så vackert heter, dvs ett återfall av flimmer. Denna gång var det inte flimmer utan hjärtfladder (2:1 blockerat AFL kammaren drar ihop sig två gånger under tiden förmaket drar ihop sig en gång, enkelt uttryckt). Detta fladder resulterade i min 28:e elkonvertering den 11 november. Bortsett från det har det varit lugnt, till skillnad från de andra gångerna.

November månad blev endast en lugn resa med mer eller mindre noll i träning. Jag var fast besluten att hålla mig lugn och det har jag också gjort. Allt för att hjärtat skall få läka efter ingreppet. Jag avslutade i alla fall månaden med ett lugnt simpass, den 28:e på 1300 m och två stavgångspass, den 29:e och den 30:e. Efter ett läkarbesök blev jag sjukskriven fram t.o.m den 19/12 och går in i december med lugna puckar. Jag skaffade även en ny domän: badwater.se som jag har som övningsdomän för att portera mina hemsidor till wordpress.

DECEMBER

Startade upp månaden med lite stavgång. Den 4:e cyklade jag ner till Sävedalens cykel för att köpa och montera dubbdäck. Annars har månaden kantats av idel läkarbesök. Jag blev sjukskriven på heltid året ut.

Den 18 var jag hemma hos en före detta arbetskamrat tillsammans med mitt nuvarande team på Volvo för en försenad hej-då-middag.

Den 23 fick jag äntligen mina omtryckta böcker och jag har sedan ett par veckor innan lite lätt startat upp ett projekt med att översätta boken till engelska (upplägg, planering och tittat lite på översättningsverktyg). Jag hade också i samma veva så sakteliga startat upp min träning igen och kvällen den 23:e provade jag för absolut första gången i mitt liv lite Indoor walking på Kristinedals träningscenter. Grymt jobbigt – jobbigare än spinning.

December är annars en händelsefattig månad. Den stora händelsen för mig var att jag den 10 december kunde halvera min dos av Cordarone. Från 200 mg till 100 mg. Det var först under ett stavgångspass på juldagen som jag lade märke till en liten skillnad. Det var inte alls lika jäkligt att träna denna vackra och soliga vinterdag.

En annan positiv sak var att jag äntligen fick tummen ur och fick överfört all gammal VHS videofilm jag tagit på ungarna och lagt in det på datorn. Totalt 33 timmar och 45 minuters speltid. Just nu håller jag på att grovredigera detta material (tar bort lite myrornas krig i slutet på snuttarna och misslyckade partiet inne i snuttarna – skakighet etc). Samtidigt går jag en videoredigeringskurs på moderskeppet.se. Jag har lärt mig Moviemaker (där jag gör grovredigeringen) och skall lära mig att använda Adobe Premiere för fin- och slutredigering.

Carinas och min strategi inför julen var att allt skulle göras i samband med andra advent. Dvs en rejäl julstädning. Planering och inköp av mat och dryck. Torsdagen den 18:e gjorde jag iordning julskinka och ris a la malta. Och samma kväll så var allting klart. Julstöket var över. Dagen efter, på fredag, kom killarna med respektive på den numera traditionsenliga julmiddagen som vi alltid kör fredagen innan julafton. När de hade gått efter en supertrevlig kväll var våra julplikter över och vi har haft en grymt lugn och avstressad jul, precis så som vi vill ha det. Julen kan vara riktigt fin även om man är två och inte snärjer som skållade troll.

På annandagen körde Carina och jag en indoor walking igen. Årets näst sista dag inleddes med en djup mental dipp som jag lyckades kravla mig ur. Till råga på allt elände så kunde svåger med familj inte komma till oss och fira nyår som det var tänkt, på grund av sjuka barn. Så in i det sista jävlades det. Därför har jag väldigt svårt att tro att 2015 skulle bli ett sämre år. No way!20141214_180954

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 december, 2014 i Diverse

 

Bläääh!

Det har varit en riktig skitdag. Jag vaknade upp fullständigt sömndrucken efter en lång natt av idel mardrömmar gjorde att dagen startade i en djup mental dipp som jag hade hur många vedermödor som helst att ta mig ur. Därefter har denna dag varit en lång transport och inget vettigt har jag gjort. Detta år har verkligen varit ett skitår och in i det sista jävlas det med mig. Bläääh!!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 december, 2014 i Hälsa

 

Annorlunda träning

En fin vinterpromenad med frugan slutade idag med både mental träning och styrketräning. Vi var ute och gick en sväng och den turen slutade nere vid Allum igen. Vi passade på att sticka in på ICA Maxi där och kompletteringshandla. Jag har svurit att inte ge mig in i köpcentrum under dessa helger och speciellt inte mellandagsrea. Nu var det andra gången på kort tid som jag gav mig in i detta hysteriska helvete och det blev en bra mental träning. Jag har aldrig gillat att vistas i stora människohopar. Nu köpte vi köpte mer än planerat på ICA så det blev lite styrketräning att bära hem alla kassar. Jag var ganska så svettig när jag kom hem. Visst finns det många olika sätt att träna på.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 december, 2014 i Hemma, Träning

 

Dags att börja planera

Att 2014 har varit (milt uttryckt) ett skitår har väl inte undgått Er som läst min blogg detta år. Allt jag hade tänkt att göra har effektivt grusats och jag är fortfarande i en mental svacka. Dock inte lika djup som den var i början av månaden. 2015 är på ingång och jag har gett mig fan på att det skall bli ett bra år. Reclaim my life kommer att vara temat för 2015. Jag börjar redan se visa evenemang; Spin of hope (12H) den 28 mars, Göteborgsvarvet den 23 maj, Båstad Marathon den 28 juni, Skövde Ultrafestival 48H, 1-3 augusti och Ironman Kalmar den 15 augusti. Det får duga så länge. Sådant gör mig varm om hjärtat och lite blöt i ögat.

 
1 kommentar

Publicerat av på 28 december, 2014 i Tävling

 

Slappt idag

Slö dag idag. Jag har mest suttit och klippt videosnuttar på ungarna när de var små, det var mycket mer tidskrävande an vad jag kunde tro. Någon gång måste det ju göras. Samtidigt är det en riktigt skön avkoppling och en rea tillbaka i riden. Det hindrade dock inte att frugan och jag kunde ge oss ut på en kort promenad i ett ändå ganska behagligt väder. Mer än så gör jag inte idag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 december, 2014 i Datorer och webbsidor, Hemma

 

Vännernas dag

Nu var Carina och jag ute och gick med några vänner. Fan vilken ishalka det blivit och hade jag vetat mer, skulle nog mina Ice-bugs varit på fötterna istället. Det var några minusgrader så visst hade det frusit på. Som vanligt visar Partille kommun och Partillebo hur bedrövligt jäkla dåliga de är på att sanda. Speciellt i närheten där vi bor och där det finns många gamla. Jag skulle inte vilja säga att de aldrig lär sig utan det är nog mer devisen ”money talks” som gäller.

Utanför Allum sa vi hej då till våra vänner och på vinst och förlust gick vi in för att kolla. Normalt sett spyr jag åt folklig rtängsel som brukar vara på mellandagsrea och liknande. Men det var inte så himskans farligt trots allt. Vi smet in på Intersport och köpte varsitt par stormtights från Craft. Dessa är outstanding och det paret jag har är så utslitet att det mer eller mindre håller på att trilla isär. Däremot märkte vi på vägen ut från Allum hur mycket folk som började strömma in. Så vi kom därifrån i grevens tid.

Dessutom fick vi kontakt med våra LEK-vänner Siv och Kenth som också var därinne. Det hela slutade med att vi satt hemma hos oss och fikade. En riktigt bra dag med andra ord och vi har träffat vänner högt och lågt. Yess! Så skall deta vara!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 27 december, 2014 i Familj och Vänner