RSS

Månadsarkiv: december 2013

Känns lite bättre

Det tog ett litet tag att återhämta sig från dagens lopp. Att det var någog som inte stämde var det ingen tvekan om. Efter att ha sovit en liten stund och ätit en bit mat börjar allt nu normalisera sig. Jag fick ialla fall klart för mig detta när jag laddade in dagens pass i datorn. De 10,28 kilometerna hade gått på 1:23:23, dvs i 8:06 tempo. Min snittpuls var 158 – 84,5% av maxpuls! Så nu  förstår ni vad jag menar med att min verkningsgrad har gått ner. Innan dissektionen låg jag på mellan 55 och 60 min med den snittpulsen. Bara acceptera. Idag var det segare än vanligt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 december, 2013 i Tävling

 

Sylvesterloppet – SEDPJ

Årets upplaga av Sylvesterloppet utmynnade till att bli en lång kamp. När jag vaknade i morse, var motivationen i botten. Jag kände mig bara trött och seg och hade inte den absolut minsta lust att ge mig in till stan och springa. Jag vet inte varför, men så här var det. Förmiddagen blev en enda lång kamp för att stålsätta mig att ge mig av till loppet. Jag förde en lång inre kamp med mig själv. Till slut vann jag den. Men alltså! Om jag inte kan ta mig samman för att åka iväg och springa en flack milbana. Var sjutton har jag då i TEC eller i Kalmar att göra? Duger inte!

Jag tog mig ner till tävlingen. Innan start bytte jag några ord med vänner och bekanta. Lust att spring? Näe! När starten gick kunde jag innan första kilometern avverkades konstatera ett synnerligt akut behov av en bajamaja och att få göra en nr 2. Eftersom detta inte fanns fick det vänta. Jag kände mig dessutom seg. Det här var inget kul! Vid 2 km – i höjd med Gamla Ullevi – funderade jag på att bryta. Det var ju bara att knata upp en liten bit till tävlingsscentrum. Skärp dig, Stefan! Nu får du fanimej jobba lite! Efter ytterligare ett par hundratal meter, blev jag varvad av ledaren! Tjena! Ja, ja! Rub it in! Sådant gör underverk på en redan sliten motivation. Rör på dig, gubbdjävel! Sluta gnäll! Ja, ja! Jag skall då…   Vis av erfarenhet visste jag att sådana här saker inte pågår för evigt, även om det drar ut på tiden. Så med ett stort gräl i mitt inre, drev jag mig vidare. Jag kunde ju bryta vid varningen, det såg ju snyggare ut. Funktionärer står ut med hela bana och visar vägen. Och alla peppade. Jag uppskattade det, men orkade inte ta in det. Le din djävel!! Detta fick jag tänka många gånger, när jag passerade dessa eller mötte andra som ropade och hejade. Jag ville bara att det skulle ta slut. Inget annat. När jag från Korsvägen, svängde in på Skånegata fick jag plötsligt en kraftig medvind i ryggen som knuffade mig framåt. Underbart! Den hjälpte mig hela Skånegatan (men jag hade den mitt i plytet borta vid Gårda). När jag passerade 5 kilometersskylten kändes det hyfsat bra. Jag skulle i alla fall ha gjort minst hälften innan jag bröt. Vid varvningen vek jag av mot vätskekontrollen och såg 6 kilometersmärket. Efter att ha fått i ett par muggar sportdryck. Kändes det bättre och jag tänkte vika av mot Tennishallen för att bryta. Jag hade haft ett fint blodtrycksfall vid Svenska mässa och var riktigt seg vid varvningen. Precis innan jag skulle vika av fick jag ett nytt blodtrycksfall och samtidigt flög fan i mig. Nääee! Det är inte ens 3 km kvar. Jag viker inte ner mig! Jag tar fighten! Har jag förutsatt mig att göra det här jäkla loppet, så skall jag banneimej göra det också. Jag tänker inte avsluta året med ett FAILURE! No way! In i mål med dig din slappe djävel! Ta fram rutinen! Skärp dig för fan! Så blev det, det var bara att harva runt och det gick med styrfart. Jag orkade inte ens ha på MP3-spelaren. Jag hade tagit fram den stora spaden och börjat gräva efter motivation. Klarar du inte av en sketen mil, hur skall du då klara längre distanser!? Väl uppe på Skånegatan igen, fick jag åter blodtrycksfall. Tempot var nu på ca 8:45. Jag tog mig fram men inte mer, jag skickade en tacksamhetens tanke till medvinden där, När jag svängde av ner mot Heden och såg målet, kunde jag inte ens glädjas. Jag var bara lättad att det var över, Carina stod där. Likaså Ann-Marie och Robert stod där och gjorde vågen. Det var faktiskt himla roligt och det enda som var roligt på detta lopp. Efter mycket om och men, inre strider så kunde jag frakta mig denna mil på nyårsafton. Det tog mig dryg 1 timma 23 minuter. Jag var tvungen att hänga på ett staket för benen vek sig för ett kort ögonblick på grund av blodtrycksfall. En läkare var där och undrade vad som stod på. Jag förklarade att det inte var något farligt, bara ett blodtrycksfall och det skulle gå över. En skarp blick från henne och en ny fråga, så fick jag rabbla upp alla mediciner jag mumsade på och så flikade Carina in att jag hade en aortadissektion. Då såg jag hennes ögonbryn åka upp och insåg att det var ingen idé att förklara mer.

Det är konstigt ibland. Men jag springer en av de flackaste milbanor jag vet. Men i år innehöll denna bana ett oräkneligt antal mentala höjdmetrar. Mentalt sett var loppet en enda lång uppförsbacke. Och slutet sa jag lite kaxigt till en funktionär att det var som en dag på jobbet (SEDPJ), vilket det faktiskt var. Så nu kan Ni förstå hur jag har det på jobbet. Idag stämde allt detta. Fortfarande matt, så känner jag egentligen fortfarande inte heller någon glädje. Men någonstans börjar nu en känsla sakta växa fram som signalerar att jag är ganska nöjd att jag gav mig dit ner och gjorde det. Annars hade det blivit en fruktansvärt kass avslutning på skitåret 2013. Det ville jag inte. Det var jag beredd att slåss för och det gjorde jag. Ett gott nytt år 2014 önskar jag Er alla läsare.

Sylvesterloppet

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 december, 2013 i Tävling

 

Sista shoppingen

Då var årets sista akupunktur fixad! Jag skall starta upp den 13 januari igen. På  tillbakavägen passade jag på att handla 6 flaskor öl och lite varmrökt lax. Det var redan smått hysteriskt där nere i Partille centrum. Det gick förvånansvärt fort inne på systemet och fiskbilen hade ingen stor kö. Så jag kom lindrigt undan. Men jag undrar vad folk tänker när det står en stor skylt med texten FULLT vid infarten till parkeringen. Skönt att allt är bärgat. Nu skall jag bara vänta in frugan också, så blir allting komplett.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 december, 2013 i Hälsa, Hemma

 

Diversedag

Nu börjar det dra ihop sig. Året går mot sitt slut. Denna dag skall ägnas åt akupunktur och så skall jag inhandla lite varmrökt lax att förtäras imorgon. Det börjar även bli dags att sammanställa en årskrönika också, över detta skitår. Men denna gång har jag gjort det hela lite annorlunda. Så i stället för att sitta och knacka ner det under nyårsdagen, har jag fortlöpande under 2013 skrivit en årskrönika. Denna skall få sig en liten genomgång hade jag tänkt.

Så det kommer att bli lite blandat denna dag. Tyvärr ingen träning. Årets sista pass blir imorgon, då jag skall springa (eller vad man skall kalla det) Sylvesterloppet. Min egna nyårstradition. Jag vill avsluta året med lite spring och börja det nya året med samma aktivitet. Idag skickar jag också en medlidandets tanke till alla stackare som måste jobba.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 december, 2013 i Hemma

 

En vit dag

Det har verkligen varit en konstig dag idag. Jag har känt mig grymt seg, trots att jag inte har något hjärtflimmer. Så i ett anfall av positivt tänkande så håller jag på att uppgradera mitt vita arkiv. Ett dokument som  berättar praktiska detaljer om jag trillar av pinn. Det är inget testamente, utan mer en praktisk handling, där jag redovisar bankkonton, diverse inloggningar etc. Hur jag vill ha det på min begravning och allt detta. Allt för att mina efterlevande inte skall behöva sitta som fågelholkar och undrar vad min vilja egentligen var. Nu klarar jag ut allt och eliminerar därför allt eventuellt uppkommande tjafs.

Nu tycker vissa att detta är lite jobbigt att ta tag i. Men om jag inte gör detta blir det ju ännu jobbigare för mina anhöriga. Och jag är tyvärr i en situation där ett frånfälle av det plötsligare slaget inte är en högoddsare och då är det faktiskt av omtanke till mina anhöriga som jag skriver detta. Det ger också mig en form av ro.

Men när jag nu håller på och jiddrar med detta, så tittar jag också över försäkringar jag har och här finns det lite att göra. Problemet är att det medför en herrans massa läsande.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 29 december, 2013 i Familj och Vänner, Hemma

 

Inget tryck

Natten som gått har inte varit ett drömscenario. Jag kunde baske mig inte somna och jag var klarvaken. Totalt klarvaken. Ett tag funderade jag om jag fått i mig extascy eller något liknande. Det kändes riktigt obehagligt. Jag satte mig vid datorn och slängde på ett jobb som letar efter dublettfiler på hårddisken. Nu på morgonen hade den hittat, några tusen filer. Det gjorde mig ganska häpen och jag skall kolla upp senare vad det är för dubletter. Hur som helst, så hjälpte inget jag gjorde. Jag var fortfarnade klarvaken. Det var så mycket tankar som rusade runt i huvudet. Mycket jobbrelaterat. Hur skulle det bli när jag kommer  tillbaka? Kommer det att lösa ut varsel? Hur skall jag klara av kommande år med hälsan i behåll? Jag insåg att jag fortfarande inte är nervarvad från mitt jobb. Någonstan mellan tre och halv fyra lyckades jag somna, för att vakna igen vid 10-tiden.
Då kände jag mig väldigt seg och yrslig. Inte så konstigt. Mitt blodtryck var extremt lågt – 84/44. Knappt så att det hade pumpat runt något i kroppen. Så nu har jag fått ytterligare saker att fundera på. I och med jag vaknade med detta extremt låga blodtryck, så bestämde jag mig inte för att träna idag. Det är väl kanske att be om det, så att säga. Mitt huvudmål är att allra först se till att lutningen på min uppförsbacke är konstant och att den inte ökar. Därefter får jag jobba på att plana ut den. Så får det bli. Skam den som ger sig!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 december, 2013 i Hälsa

 

Omkastad medicinering

Jag har funderat en hel på dagens träningspass, med tillhörande blodtrycksfall. Medicinerna jag tar, dom måste jag ta. Inte förhandlingsbart. Först hade jag en tanke på att ta medicinerna efter att jag tränat, då jag klivit upp på morgonen. Men om jag sover lite länge, som idag, så blir ju intaget lite väl sent. Så om jag istället kastar om de två tillfällena på dagen jag tar mina mediciner. Huvuddelen kl 08 på morgonen och ett komplement kl 20 på kvällen, borde det ju funka. Det kunde faktiskt vara värt att testa. Alternativt är att jag inför träning och under träning hittar något blodtryckshöjande att ta in, men det tilltalar mig inte.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 december, 2013 i Hälsa, Träning