Vilka får springa?

Nu är Badwaterdeltagarna utsedda och de som är inbjudna är underrättade. Väntar med spänning att få se the rooster-list på deras hemsida. Vilka är dom lyckliga? Vilka skall få sina drömmar uppfyllda? Vilka skall trots vedermödorna där borta få förmånen att fixa en hel del livskvalité? Jag är minst sagt avundsjuk på dessa individer, samtidigt som jag unnar dom det och önskar dom allt gott. Så vänligen stör mig inte 15-17 juli. Då är det min julafton, då är det för mig att visualisera och verkligen leva mig in i detta lopp. I år är jag ännu mer övertygad om att jag skall dit. Det finns inga hinder för att nå det. Bara några kvaltävlingar. Jag skall dit. För att jag vill det, för att jag tror på det och för att jag är förberedd på detta. Jag vågar påstå att när jag kommer dit och står på startlinjen, kommer jag att vara mer förberedde än flera i det startfältet, även om dom är snabbare. För mig finns inga andra options än att få starta. Whatever it costs!

 

Hos tandläkaren

Nu har jag avlagt sista besöket hos tandläkaren, denna sväng. Det var ett litet begynnande hål som upptäcktes då jag var akut inne strax innan nyår. Så nu äntligen är det tilltäppt. Men det var en elak rackare som gjorde motstånd. Det krävdes tre bedövningssprutor för att få tyst på fanskapet. Så nu får det vara bra med tandläkeri till hösten i alla fall.

 

Skilsmässa varje dag

Jag kan ju inte låta bli att höja våra nya Tempurssängar till skyarna. Ja! Dom kostade skjortan, men kvalitén på sömnen har ökat nå’t så fruktansvärt mycket. Dessutom är dom färdigbetalda om två år. Jag är lika fascinerad varje gång jag går till sängs. När man lägger sig i sängen, känns den hård, men ändå så mjuk. Jag är mindre stel nuförtiden och den gör gott för mitt onda knä. Lägg då till att ett av mina stora intressen och då snackar jag inte löpning, är att få sova ordentligt. Så jag kan lugnt säga att varje morgon jag kliver upp och lämnar sängen, så känns det som en skilsmässa.