RSS

Månadsarkiv: februari 2013

Ut och handla frysbox

Jo men. Snart skall vi få en leverans av en fjärdedels oxe och lite nötfärs. garanterat hästfritt? Det där tar ju en hel del plats och jag inser nu att frysen vi har i köket inte kommer att räcka till. Alltså vi kommer att behöva en frysbox. Så nu blir det att ta en sväng på Elgiganten och allt vad det nu heter och fixa till en sådan ganska snabbt. Alltså är det ut på frysboxsjakt…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 februari, 2013 i Pensionärsliv/Vardag

 

Bäver i bäcken!

Direkt efter jobbet igår träffade jag en journalist från GP angående ett planerat skrytbygge (ett 16 våningars höghus) hemma hos oss. Detta skrytbygge medför att det måste göras förstärkningsarbeten nere vid Säveån. Något jag inte vill ha. Av denna anledning ville då en reporter träffa mig. Jag skulle möta upp på grusplanen bakom Partillebohallen. Med sig hade hon även ordföranden från Partille Naturskyddsförening. Han berättade en väldigt intressant sak. Det finns bäver i Säveån, precis nedanför där jag bor. han visade till och med ett träd som var avgnagt av bäver. Vidare berättade han att naturskyddsföreningen hade arrangerat bävervandringar i mitt närområde och alla gånger hade de som deltagit fått se bäver. Helt fantastiskt! Nästa gång en sådan vandring sker, skall jag vara med. Jag har ju vetat om att det är ett rikt naturliv i och runt Säveån. I går fick jag verkligen ytterligare insikter i hur rikt naturliv det finns där. Det är en förmån att få bo där jag bor och då skall vi vara rädda om det vi har.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 februari, 2013 i Pensionärsliv/Vardag

 

Mitt tredje löparliv

Jag insåg under dagens transportlöpning att jag faktiskt är inne i mitt tredje löparliv. det första varade 1983-1986. Kort men intensivt och jag var ganska snabb och ändades av skador. Det andra löparlivet varade från maj 1998 till 11 maj 2012. Ganska mediokert, men väldigt mycket mängd och som ändades av en aortadissektion. Mitt tredje löparliv började den 30 september 2012. Detta tredje löparliv pågår och det utmärker sig mer som en mental kamp. Jag hoppas nu att det inte kommer ett jätteavbrott, utan att mitt tredje löparliv följer mig hela vägen till graven.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 februari, 2013 i Träning/Tävling

 

Morgonlöpning m/seg

Sitter nu vid jobbdatorn och varvar ner lite efter morgonen transportlöpning till jobbet. Hade bestämt mig redan förra veckan för att köra detta. Men igår var jag allt annat än upplagd för att springa till jobbet. Jag var trött och hängig. Dessutom hade jag inte mycket energi i kroppen.
Jag och Carina kom hem lite sent igår också eftersom vi hade varit på veckans LEK-träff. Något jag inte vill missa. Jag hade först haft funderingar att springa där – lite fram och tillbaka. Men skrinlade detta snabbt. Det var isigt på skogsvägarna i Lindome. Trots att vi hade icebugs på fötterna var det ganska halt. Fast sådana trivialiteter glöms snabbt bort när vi efteråt bemannar ljugarbordet.

Men jag var trött hela gårdagen och riktigt seg när jag kom hem och hade inte mycket energi i kroppen. Och jag såg inte fram mot ett morgonpass. Inte det minsta.Men jag hade bestämt mig för att göra det och det var väldigt viktigt för mig att sätta detta passet – rent mentalt. Sedan fick det bli hur det ville med springandet. Och det blev en  en rejält slitsam tillställning. Dom sista 10 km blev en rejäl kamp. Stannade efter Älvsborgsbron för att pinka och passade samtidigt på att stretcha lite. När jag kom till Oljevägen var bommarna nere och jag blev lite kall, medan jag väntade på att det där dj-a godståget hade passerat. För det gick väldigt lusigt. Dessutom tog vätskan slut och det var då ca 3,5 km kvar

Jag hade som sagt ganska lite energi i kroppen och det som räddade det hela var att jag hade Perpeteum i vätskeryggan, så jag kunde sippa i mig vid varje kilometerpassering. Men var jag ganska tom innan, så kan jag lugnt säga att detta inte räckte, men det hindrade mig från att springa in i en mastodontvägg. Först gjorde jag en felspringning vid Gamelstadstorget. Dom hade byggt om där ganska ordentligt sedan jag passerade senast och naturligtvis valde jag felväg. det kostade mig 600-700 m extra löpning. När jag kom av Älvsborgsbron, var jag tvungen att ta en pinke- och stretchpaus. Då var jag i uppror. Det hade tagit emot ganska duktigt ca 3-4 km innan och hade drygt 5,5 km kvar. Hela denna sista mil blev en veritabel kamp. Till råga på allt så låg bommarna nere på Oljevägen vid järnvägsövergången och där stod jag och blev kall. det gjorde ju inte saken bättre. Det som kändes bra då var att det var knapp 4 km kvar

Näe idag var det verkligen ett grispass som jag i ärlighetens namn inte ett enda dugg upplagd för att springa i går kväll. Än mindre i morse då jag klev upp 04:10. Men jag visste att jag måste sätta detta pass ändå. Bara för den mentala bitens skull. Trots att jag låg på puls 142 i snitt och 155 i max, blev det sega 23,3 kilometrar och det tog mig nästa 3½ timma. Mitt tröskelvärde är 159 så det borde ju inte vara problem. Men jag hade inte mycket energi i kroppen och det gjorde ju sitt till. Så trots allt elände, så är jag ändå himla glad att jag genomförde det jag hade förutsatt mig, trots mitt enorma igångsättningsmotstånd. Nu känner jag mig nöjd, men väldigt sliten.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 februari, 2013 i Träning/Tävling

 

Mätt

Jag sitter här och är ganska proppmätt efter en stadig lunch. kanske lite för stadig, men jag kan behöva alla energi som jag kan få. Just nu sitter jag och bevakar ett jobb som går i produktionsmaskinen och det är inte så mycket att göra just nu åt detta. Det är skönt med lite andrum emellanåt. Ikväll skall det i alla fall bli skönt att få varva ner tillsammans med goda vänner.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 februari, 2013 i Diverse

 

Mör

Jag är riktigt mör i kroppen idag. Tre timmars träning under gårdagen, går man inte opåverkad förbi. Men det var för en gång skull ett bra styrkepass, även om det löste lite flimmer ett tag. Men några problem att somna på kvällen var det baske mig inte. Och jag vaknade i natt och frös som en hund. Det gick så långt att jag fick dra på mig en tröja. Nu väntar jag bara på min att kollega skall hämta sitt morgonkaffe, sedan startar vi upp dagen med en morgonmacka.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 februari, 2013 i Träning/Tävling

 

Mer träning

Efter jobbet blev det ett hejdundrande rejält pass på Life i Lerum. Styrketräning i timmarna två! Första timmen valsade Carina runt med sin PT. Timmen därefter, när PT:n hade kört slut på Carina, blev det min tur. Jag hade en fri timma med honom. Han hade lagt upp ett styrkeprogram anpassat för ultralöpare och som jag skall kunna göra på vilket gym som helst och även kunna köra de flesta övningarna hemma. Och det verkade han ha lyckats med.

Nöjd och belåten åkte jag och frugan hem. Jag skall inte klaga idag. Jag har fått i mig hela tre timmars träning. Nu känns det bra. Det är så här jag vill ha det. Det är sådant här som gör mig glad och lycklig. Nu skall jag bara ha lite mer sprätt på löpningen. Jag vill gärna nå fram till en veckodos på minst 70 km per vecka i snitt. Det var där jag låg innan dissektionen. Bortsett från den senaste veckan så har jag legat på ca 30 – 35 km i veckan. Jag vill nu öka på den dosen. En dos som dessutom skall tajmas med styrketräning och minst ett simpass. Hmmm…  jag kommer att bli en upptagen man, men en glad gubbe.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 februari, 2013 i Träning/Tävling

 

Lycka är att få springa

Tack gode gud för detta! Nu på lunchen kom jag ut på en löptur. Solen sken och det var nästan vindstilla. Känsla av frihet och anständighet. Genast kom mina målbilder och jag visualiserade för fullt. det brast för mig och glädjetårarna rann ner för kinderna. att i denna gråa vardag få vistas i denna oas av lycka. Jag kände mig så levande, så välmående och så harmonisk, när jag sprang där. Att få glömma allt under denna knappa timma. Tyvärr blir det nu bara en kort lunchrunda, bara 7,3 km, men det är bättre än inget. Men den är ju ack så värdefull. Löpning är mitt livselixir och jag mår så underbart bra av den. Jag passade även på att försöka gå upp så nära tröskeln det gick och det funkade. Väldigt intressant detta med laktattest.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 februari, 2013 i Träning/Tävling

 

Gör uppror mot stressen!

Tog fler djupa andetag idag när jag satte mig upp ur sängen. jag insåg att stressen kan jag ge fingret. Jag skall inrikta mig på att få ner blodtrycket på vettiga nivåer igen. Men min ankomst till dagens pass i hamsterhjulet gav en anblick i supportlådan som ger mig signalen kaos. Med andra ord, det är ingen mening att gå upp i varv för den sakens skull. Det är bara att plock ett aktivitetskort ur högen och jobba med det. Om det ändå står och brinner över allt kan jag inte göra något åt. Jag kan bara släcka en brand i taget. Den pajas som så käckt säger att man kan ha flera bollar i luften, kan ta sig i arslet. Ja. Du kan stå i McDonalds bollhav och kasta upp ett fång med bollar, men Du fångar kanske bara en eller två. Så det uttrycket är bara rent skitsnack! Som är förbehållet bruntungade karriärsrunkare.

En gång under min yrkeskarriär hade jag en diskussion med en kapten på officershögskolan. han var precis en sådan där hej-och-hå-pajas. Han hade en övning med sina elever. Dom skulle grupppera en Robot70-tropp på ett ställe och fort skulle det gå. Djävligt fort och dom klarade det med någon minuts marginal. men det visade sig att materielen hade fått sina snytingar på vägen dit och det mesta var trasigt. med andra ord. Dom var i tid, men kunde inte fungera som en robottropp. Men dom blev godkända för att dom var i tid. Hur hade denna enhet fungerat i en stridssituation? Jag hade underkänt dom, eftersom dom inte kunde agera. Men han menade på att dom klarade tidskravet och det räckte.Men han hade inte tankeförmåga nog att se på konsekvensen. Han såg bara klockan.

Ett annat exempel var då han drillade beväringar i att hantera en AK4.Dom körde som sjutton. Dom skulle klara av att ta isär och sätta ihop denna tingest på 2 minuter. Och dom höll på. Jag frågade varför. Jo det stod i chefen för arméns utbildningskatalog att dom skulle klara det. Men varför det? Jo dom måste kunna veta vad dom gör när kulorna viner om kring dom och dom får ett eldavbrott. Jaha! OK! Får dom lära sig att under dessa två minuter felsöka och avhjälpa felet? Näe…  blev svaret. Jaha! Varför skall dom då lära sig att ta isär och sätta ihop på två minuter? Är det för att förkorta tiden för vapenvård? Så jag ansåg att dessa övningar egentligen vara ganska meningslösa om dom inte sattes i ett sammanhang. Soldaten kommer under utbildningsåret att klara av att ta isär och sätta ihop denna AK4 på given tiden, utan speciell träning ju mer denne hanterar vapnet. Men att satsa på utbildning i felsökning och felavhjälpning, gjorde man inte. Och då talar vi kunskaper som faktiskt kunde rädda livhanken på den stackars soldaten i en stridssituation. Nix pix. Snabbheten var viktigare.

Skall det vara någon mening med att hålla på med denna tidsjakt, så skall det vara ett syfte med det och inte för tidsjagandets skull. Det är samma sak man ser med dessa program där man skall tävla om vem som är den bästa kocken. Man skall hela tiden jobba under tidspress. Kvalitén skiter man i, precis som mina episoder från försvarstiden jag berättade om. Det har på något sätt blivit inne med att allt skall gå så fort. Men till vilket pris. Så den som försöker köra mig flera-bollar-i-luften-tramset kommer i princip att få fingret av mig. Jag har varit i den svängen och fått betala ett alldeles för högt pris.

Men för att förekomma alla jante-fjantar, kan jag säga att det är inget fel i att saker skall gå undan. Men då skall det ske på ett vettigt och sansat sätt och inte till varje pris. Det är väl bäst att jag har detta förtydligande, eftersom jag bor och verkar i landet Sverige. Klara du ah att multitaska – gör det då. Men då skall man också respektera dom som inte klarar av det. Jag gjorde det förr, men idag gör jag det inte.

Jag inser att jag har dragits in i en ny stressad situation. Dels medvetet och dels omedvetet, som gör att mitt hälsotillstånd försämrats och jag mår mentalt sämre. Det är upp till mig att ta mig ur detta igen och det är upp till mig att se till att jag inte hamnar där. Och Ni som är inne i denna samhällsfarsot som kallas för stress. Vem stressar Ni för? Och varför? Vem har sagt år Er att Ni skall stressa? Står det inskrivet i anställningsavtalet? Och vem tackar Er? Arbetsgivarna gnuggar händerna över sådana som Er. Dom sitter förnöjt och tittar på medan folket sliter ut sig. Går den ene sönder, så lägger dom huvudet på sned och tycker lite synd om dom. Det blir ett rehabprogram som går ut på att se om den stackars sönderstressade saten kan återanvändas. Lite sjukskrivning och väl tillbaka på jobbet, så kör man under deltidssjukrivningen med att ta det nu lugnt och stressa inte. Efter ett tag är stackarn infasad igen och man kan krama ur ytterligare några månader upp till ett år, innan stackarn till slut dumpas. Man hittar ju alltid någon ny kanonmat att bryta ner under den fina förespeglingen att man kan göra karriär och utveckla sig. Det enda man utvecklar är stress och sjukdomar.

Det har gått så långt att individen själv har utarbetat någon aura av att man är oumbärlig och man skall alltid vara anträffbar och tillgänglig. Varför sitter vi med jobbtelefonen hemma? Varför går vi in och läser mail? Är man ledig så är man ledig. I så fall kan vi skippa allt vad semester heter och införa perioder, då man inte behöver gå till jobbet. Men det är tyvärr så att det är arbetstagaren som inbillar sig detta. I nästan samtliga fall har arbetsgivaren inte sagt ett skvatt. Jag är trött på allt detta och jag har nu dragit en knivskarp gräns mellan jobb och privatliv. När jag är borta från jobbet oavsett orsak, då är det fan i mig arbetsgivarens sak att se till att mina arbetsuppgifter sköts på ett sätt som överlever den perioden. Jag skall inte gå in och kolla mail eller vara tillgänglig. Då är jag inte ledig. Så Ni som håller på. Sluta skapa detta självförvållande behov och våga vägra stress. Jag tänker från och med idag gör uppror mot stressen. Jag skall sköta mina arbetsuppgifter och göra det bra, men jag tänker inte låta hela mitt liv styras över vad jag gör under en tredjedel av dygnet. Det kommer att bli min väg ur denna kris.

 
 

Äntligen hemma!

Gud vad skönt! Äntligen hemma och jag har dunsat ner i soffan framför TV:n. En underbar känsla och jag får lite respit till imorgon. Kvällen får bli enåterhämtning. Det positiva ikväll var väderprognosen. Den antyder nu att våren börjar göra sig påmind. Jag och Carina kunde igår bevittna en riktig kontrast. Igår när vi var i Båstad, passade vi på att titta på Marathonbanan. I Båstad var det ren barmark, men när vi kom upp på Hallandsåsen och ut på Bjärehalvön, ändrades bilden drastiskt. Nu åkte vi i ett riktigt vinterlandskap. Det lågt ett tjockt snötäcke, över decimetern. En bister vind blåste och orsakade lite snödrev. Till detta kan läggas ett snöfall. Det kändes så osannolikt. Vi åkte ner från Bjäre till Båstad, några kilometer och då var det som att komma tillbaka från en annan värld. Visst är det tvära kast ibland. Ibland på gott, ibland på ont.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 februari, 2013 i Pensionärsliv/Vardag